Kategorier
feminism & genus

Jag vill inte att min son blir en brölig machopojke som bråkar och dundrar in och över sin omgivning

För mig, alltså mig för jag kan inte tala för andra, så handlar genusmedvetenhet mest om att tillåta mina barn att utveckla olika egenskaper och intressen utanför sin könsroll. En del i det är att ta aktiva beslut kring klädsel, leksaker, färger osv. Givetvis UTAN att begå våld på barnets personliga smak och individualitet, även om den stämmer överrens med den traditionella könsnormen. Jag tror att om vi fostrar barn mer genusmedvetet så kommer mycket av den ojämställdhet som råder försvinna. Men inte helt för jämställdhet och bristen på den beror på massa faktorer och kön är bara en liten del. Däremot så tror jag att alla mår bra av att slippa trånga mallar. Män som kvinnor. Den här idén om att tjejigt skulle vara sämre kommer ju inte från feminismen och verkligen inte från genustanken utan från den könsnormativa synen där mannen alltid är norm och kvinnan det andra, svagare könet. Där det är ett steg upp för kvinnor att anta en manlighet men ett steg ner, och absolut otänkbart, för en man att bli mer kvinnlig. (alltså ta ett steg ner i hierarkin) Och när det gäller min egen dotter så har hon rosa. Jag vet att den rådande uppfattningen är att jag inte ”tillåter henne att vara tjej”, vad fan det nu egentligen betyder, men jag kan lugna alla genuskritiker med att det får hon vara. Hon får vara tjej för hon ÄR en tjej men jag vill ju inte att det ska definiera och påverka henne såsom det faktiskt har definierat och påverkat mig genom hela livet. Hon har klänningar och hello kittykläder och alla hennes trosor är tjejtjejiga med glitter och enhörningar och hjärtan och gullgull (där vräker jag på av hjärtats lust för att verkligen tillfredsställa hennes eventuella prinsess-gen utan att hon för dens skull blir bemött som en sådan.) Hon har massa dockor med tillhörande attiraljer. Hon har mjukisdjur till förbannelse, ett dockskåp komplett med familj, hon älskar att pyssla med pärlplattor och halsband och hårspännen och DET FÅR HON FAKTISKT! (jag lovar) Min son har ärvt hennes grejer, leksaker, kläder, färger, men där ingår även starwarskläder och superhjältetröjor och killbyxor och lego och verktyg och bilar och garage. (Så lillkuken är intakt om nån nu skulle vara bekymrad över den biten) När det gäller egenskaper så vill jag gärna att de får möjligheten att utveckla en blandning av de könsspecifika sådana. Jag vill att mina barn blir snälla, lyhörda, icke våldsamma, omtänksamma, omhändertagande och empatiska. (tjejjiga egenskaper) men också att de vågar ta för sig, vågar synas och höras, stampa ner foten när och där det behövs, våga visa ilska, att de blir självsäkra och att de blir naturliga ledare. (sånt som killar får i bröstmjölken liksom). Jag vill inte att min son blir en brölig machopojke som bråkar och dundrar in och över sin omgivning, fan jag avskyr ju just sådana pojkar, och jag vill inte att min dotter blir ett ursäktande pipigt våp som inte vågar ta för sig av livet och som konstant trampas på. Jag vill inte det just för att jag älskar dem och vill dem väl, inte för att jag har en bild av hur mina barn måste vara för att jag ska bli nöjd för jag kommer alltid vara nöjd med dem oavsett.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

75 svar på ”Jag vill inte att min son blir en brölig machopojke som bråkar och dundrar in och över sin omgivning”

Så fint skrivet! Jag kan i grund och botten erkänna att det är av just kärlek som jag också försöker vara så pass genusmedveten jag bara kan. För det är väl därför man bryr sig överhuvudtaget, för att man älskar sina barn och vill dem väl.:love:

Hej!

JAg har läst din blogg länge och jag ska bli mamma i år, första barnet. Jag är av den uppfattningen att det inte ska överkonsumeras. Inte blir för mycket leksaker. Fantasin ska flöda. osv. Lite som du tänker, om jag förstått det rätt.

Så min fråga är.. om du skulle skriva en lista på vad man behöver som nybliven förälder, och vad barnen kan ha för leksaker första året…

Vill du vara väldans pedagogisk och göra ett inlägg (eller svara i en kommentar) med en sådan lista?

Jag tror du skulle bli helt matt av att se MTVs serie "16 and pregnant" och "teen mom". På 16 and pregnant är det flera tjejer som talar i viskningar, och låter killarna bara köra över dem. Och en mamma i teen mom är helt besatt i hur söt hennes dotter är, och vad hon har på sig, och berättar för sig ettåriga dotter att "du är så söt så du borde vara modell!", och ger sällan om aldrig andra komplimanger.

Blir galen!!

Jag är lite rädd för då jag kommer skaffa barn, för jag har ju sån jävla respekt för min mamma, och hon fnyser åt genus. Men som du skriver ovan, det låter ju bara logiskt!

Huvudet på spiken! Kan snacka mig gul och blå om att dethär med genus handlar om att ge samma MÖJLIGHETER! till att utveckla olika intressen och sätt att vara och se ut på. Och ja det borde ju vara sj'lvklarat att puscha för positiva egenskaper oavsett om de kallas manliga eller kvinnliga.

Jag fick en ganska könsneural uppfostran, hemifrån.

Kläder på med nöd och näppe och dom höll sig varken hela eller rena speciellt länge.

Tyvärr är vi inte ensamma och att uppfostra barn, det sker kollektivt. En kollektiv uppfostran är i grunden bra, anser jag, att man får emr intryck än de av sina föräldrar, men i realiteten ingår ju mindre lämpliga uppfostrare i samhällskollektivet.

"Flickor" som beter sig som "pojkar" blir gärna klassade som "damp-barn" av omgivningen tyvärr.

Nu i efterhand kan jag se att det som förstörde självkänslan mest, som tryckte ner det där jag lärt om att ta för mig, att inte vika mig, var kravet från andra. "flickigt" uppfostrade, personal på dagis/skola, vänner, vänners föräldrar mm. Sitt still, du är för höggljudd mm.

till och med på gymnasiet fick jag en avhyvling att jag inte fick vara så framåt i klassrummet och visa vad jag kunde,för det gav dom som inte kunde lika bra dåligt självförtroende….

Än idag som vuxen fortsätter det.

Bra inlägg!

Kan glädja dig att sonen (13 bast) till en familj vi känner envisas med att försöka vara årets Lucia i skolna. Han blir motarbetad hela tiden men vägrar ge upp. Han sa nåt i stil med – det är ju så att killar får mer fördelar i världen men det blir inte bättre av att förbjuda killar saker. Han tycker att alla ska ha samma förutsättningar med andra ord. Tjejer ska få vara tomtar och stjärngossar, killar ska få vara lucia och tärnor.

Jag har två sjuåriga killar som aldrig brölar eller slåss. De är medvetna om att det är ett oacceptabelt beteende. Dessutom är de i högsta grad medvetna om att tjejer är lika mycket värda och lika roliga att leka med som killar. Med tanke på att typ alla tjejer i deras klass skulle kunna spöa skiten ur dem om de ville så är det kanske ren överlevnadsistinkt.. Men, vad jag ville säga är: Det finns hopp. Det finns underbart mjuka, fina och empatiska småkillar där ute!

"Någonting säger mig att Ninja aldrig kommer bli ett pipigt våp." och "På 16 and pregnant är det flera tjejer som talar i viskningar, och låter killarna bara köra över dem. Och en mamma i teen mom är helt besatt i hur söt hennes dotter är, och vad hon har på sig, och berättar för sig ettåriga dotter att "du är så söt så du borde vara modell!", och ger sällan om aldrig andra komplimanger."

Återigen. Mellan raderna i detta kommentarsfält och i princip vartenda kommentarsfält som finns till alla genuspratande bloggar finns det där enorma föraktet. Ninja ska minsann aldrig bli något våp! Och tjejerna i Teen mom är helt förkastliga.De LÅTER killarna köra över dem. Det är alltså tjejernas EGET FEL eftersom de LÅTER killarna köra över dem!! Vad är det för människosyn??!! Ingenstans finns någon form av analys till varför tjejerna är som de är. Och istället för att ta upp hur man skulle kunna jobba med killarnas bemötande av tjejerna- vilket i sin tur leder till tjejernas förtryckta beteende, är det tjejerna och deras beteende som problematiseras. Hela tiden. Hela genusgrejen gör så vackert anspråk på att vilja inkludera båda könen, men i grund och botten får man hela tiden klart för sig vad det handlar om- nämligen tjejerna.

Vad skulle hända om vi körde den här genusgrejen bara på pojkarna tror ni? För om det kan vara så, som jag tror, att pojkars beteende och attityd har väldigt mycket att göra med tjejernas (tjejer beter sig förtryckt helt enkelt på grund utav att de ÄR förtryckta..), så kanske det blir så att när killarna lär sig hålla käften, blir lite mjukare och mer feminina, så kanske det automatiskt ger större spelrum för tjejerna?

Eller? Vad tror ni genusfolk?

Jenny P: Nja, jag tror att det är en kombination, vi måste jobba med både flickor och pojkar. Att killarna kör över tjejerna är givetvis inte tjejernas fel, MEN vi får inte glömma att det inte bara är killar och män som upprätthåller normerna, det är alla, kvinnor män, pojkar och flickor är alla medskyldiga till upprätthållande av normer. Om jag får en dotter så kommer hela samhället signalera till henne att hon ska vara på ett vist sätt, söt och till lags för andra, detta skapar ett problem då flickor i lägre utsträckning vågar säga ifrån än vad pojkar gör (vilket alla barn borde lära sig).

Det finns problem med BÅDE den kvinnliga och den manliga rollen och vi måste jobba med BÅDA, vilket jag tycker att LD får fram bra i det här inlägget, och då måste vi både jobba med flickors möjlighet att säga ifrån OCH krav på att pojkar beter sig bra mot sina kvinnliga vänner. Att en inte vill att sin dotter ska bli ett våp innebär alltså INTE att en inte sätter några krav på pojkarna.

Jag håller med Jenny att det är pojkrollen som är åt helvete. Men eftersom långt ifrån alla föräldrar är genusmedvetna kommer det i fortsättningen finnas massa jobbiga pojkar som trycker ner sin omgivning. Å då är det ju jävligt bra om man (som tjej) kan bemöta detta genom att ha skinn på näsan å be dem sticka dit pepparn växer.

Kändes som att du svängde lite i dina barnvärderingar nu. Har säkerligen läst för snabbt och missat något av allt det ni skriver mellan raderna som ingen icke insatt ska förstå. Men om jag läser inlägget igen så känner jag mest bara att det är väl så de flesta föräldrar tycker. Eller? Tjejkläder, killkläder, rättvis uppfostran och lika värde för alla barn … ja, vad är nytt och häftigt med den tanken?

Så här tänker jag:

Jag tror jag står någonstans mitt emellan Jenny som tycker pipigt våp är ok och LD som inte tycker det.

Jag håller med Jenny om att det är den manliga könsrollen som är skit. Att vara grabbig dvs ta plats, inte lyssna, ha övertro till sig själv, tro att ensam är stark, inte tala om känslor, inte visa svaghet/rädsla osv det är dåliga saker både för individen och omgivningen.

Jag instämmer också i att det ”tjejiga” är inte dåligt trots att det är vad vi hela tiden matas med. Somliga genusmedvetna och feminister försöker fixa jämställdhet genom att ändra på flickorna, mer eller mindre medvetet. Att undvika rosa och rysch-pysch är ett vanligt förekommande exempel. Detta är ett problem. Jag kliver TYVÄRR själv i denna fälla då och då.

Jag håller med Lady Dahmer om att könsroller är konstruerade och att pojkar kunde lika gärna vara som flickor om det var kulturellt ok. Att det är viktigt att ge ungarna 100 möjligheter istället för två.

Men vi lever fortfarande i en värld där mannen är norm. Killar spelar fotboll, tjejer spelar damfotboll. Som kärringar ifall det går dåligt. Män har högre löner, män är i högre utsträckning chefer, pojkar tar mer plats i klassrummet osv osv därför tänker jag också att vi måste lära våra döttrar att bita ifrån. Att inte ta skit och att inte bara börja gråta och springa hem (som jag gjorde och vara rädd jämt) utan slå tillbaka. (I första hand verbalt.) Att våga ta plats. Att inte låta sig avbrytas inte heller förtryckas.

Detta betyder INTE att vi ska göra flickorna mer till pojkar. Det betyder att vi ska lära flickorna försvara sig så att pojkarna inte kan trycka ner dem. För hur mycket jag och Jenny VILL att pojkuslingar ska lära sig veta hut, så kommer det finnas bråkiga grabbar som går över gränser. Och då vill jag i alla fall att min dotter ska våga (åtminstone försöka) sätta stopp.

Så tänker jag.

Och nu, passande nog (eller snarare opassande), kommer min MAN och SON insmygande till mig ansiktsmålade som jävla spindelmän. Fy fan. Jag är trött på karlar idag. Och jag hatar spindelmannen.

Sofie: Skillnaden mellan LD och "de flesta föräldrar" är väl att LD medvetet uppmuntrar sina barn att våga bryta mot könsnormerna, ett kompensatoriskt föräldraskap helt enkelt. Meningen med inlägget var väl som jag förstod det att bryta föreställningen om att det (genus)kompensatoriska föräldraskapet skulle innebära att hon förbjöd sina barn att ha vissa könstypiska kläder, leka med könstypiska leksaker eller uttrycka könstypiska egenskaper.

Nina: Menar du att du inte alls tycker att det finns några problem what so ever med den kvinnliga rollen samt att det inte finns några fördelar med den manliga som flickor och kvinnor skulle vinna på att ta efter? Exempelvis självsäkerhet, förmågan att ta för sig, kunna stå upp för sig själv, leda osv.

Själv tror jag att det finns positiva och negativa delar med BÅDA rollerna vilket jag upplever att de flesta som är insatta i genus också brukar skriva under på (förutom ni som tycker att det framförallt är pojkrollen som är fel). Varför är det dåligt att tycka att flickrollen måste åtgärdas men helt OK att skylla allt på pojkarna och pojkrollen?

Jag har också en önskan om att separera egenskaper från kön, men jag tror mer på att hylla det som för oss sedan evigheter tillbaka ansetts som kvinnligt.

Jag har en 11 snart 12-årig dotter som jag redan från början tänkt ska växa upp på lika villkor, men efter några år insåg jag att det enda jag egentligen gjorde var att få henne att inse att det som är "tjejigt" är lite sämre helt enkelt. Skämmigt, löjligt, barnsligt, etc. Att få mitt barn att inse att det inte behöver vara en tjejegenskap var alldeles för svårt, det är för avancerat med tanke på alla intryck hon fått mot sig på dagis, i skolan, bland kompisar, i affärerna…

Jag hade en luddig vision om hur det egentligen borde vara, men när jag stod där i leksaksaffären när dottern lockades av barbiesarna och de glittriga accessoarerna så tändes varningslamporna hos mig! Vad skulle jag säga? Det varierade mellan tvekan medan jag funderade så det knakade till att jag sa att det var löjligt rätt och slätt. Ville hon inte ha en sån där cool sak istället?

Jag önskar att jag hade gjort som Jenny P, sett att när intresset fanns så skulle

Dessutom är det mest vi kvinnor som tar ansvar för att det ska bli jämlikt…

Flickrollen:

– Utseendefixering från unga (!) år.

– Dålig självkänsla. (Ofta kopplat till utseende)

– "Fröken duktig-syndromet". (Prestationsångest, sätter sig själv i andra rum osv.)

– Så småningom utbrändhet, kopplat till föregående punkter.

Etc. etc.

Nej. Jag tycker inte att flickrollen är så värst mycket bättre än pojkrollen. Visst, att de uppmuntras till våld och "tuffhet" går ju ut över omgivningen på ett helt annat sätt, än vad flickrollens nackdelar gör. Men fortfarande så tycker jag att båda rollerna innehåller en stor fet jävla bunt med skit.

(Förutom då de exempel som LD visar på som bl.a. empati, bry sig om, stå upp för sig själv osv.)

"Men fortfarande så tycker jag att båda rollerna innehåller en stor fet jävla bunt med skit. "

Håller verkligen med på den! Visst att det finns positiva saker inom rollerna också, men på det stora hela tycker jag att de mest är begränsande och att vi kan sluta se egenskaperna som "manliga" och "kvinnliga" och istället se dem som mer eller mindre bra mänskliga egenskaper.

Och sen står man där en dag med sitt tvättade skägg och upptäcker att det är precis vad man fått: brölande/stökiga ungar (pojkar som flickor) eller en tjej som bestämt sig för att bli precis så tjej som hennes kompisar/de coola är .

Vad f*n gör man dårå?

"Flickrollen:

– Utseendefixering från unga (!) år.

– Dålig självkänsla. (Ofta kopplat till utseende)

– "Fröken duktig-syndromet". (Prestationsångest, sätter sig själv i andra rum osv.)

– Så småningom utbrändhet, kopplat till föregående punkter."

Och vart kommer allt detta ifrån?

"Utseendefixering"- grundar sig i att män har fått kvinnor att tro att vårt utseende är otroligt viktigt. Och upprätthållandet av utseendefixeringen upprätthålls ständigt, av båda könen. Men det var KNAPPAST kvinnor själva som FRÅN BÖRJAN valde att "nu ska vi göra allt vi kan för att vara så vackra som möjligt bara för att det är kul". Nej. Utseendefixeringen grundar sig på härskartekniken som MÄN har uppfunnit, vilken går ut på att förminska kvinnor till endast kroppar. Att sedan männen är normen, vilket gör att det viktigaste i världen för många (de flesta) kvinnor är att hitta en MAN, gör inte direkt saken bättre.

"Dålig självkänsla"- varför tror ni? Är det kvinnorna själva som väljer att ha dålig självkänsla? Nej. Vi har dålig självkänsla därför att vi alltid är "det andra" könet. Aldrig normen. Aldrig viktigast. Aldrig bäst. Och det är inte på grund av oss själva utan på grund av MÄNNEN. De som förtrycker oss.

"fröken duktig-syndromet"- för att kunna mäta oss med männen måste vi vara minst dubbelt så duktiga som dom. Männen har dessutom fått oss att tro att vi är bäst lämpade för både barn och hushållsskötsel, vilket leder till att kvinnor ofta dubbelarbetar.

Fattar ni vart jag vill komma? Jag anser inte att det mindre bra som inryms i det kvinnliga beteendet, är kvinnornas eget påfund. Att säga så är som att säga att det är vårt eget fel att vi varit förtryckta i tusentals år, att vi tjänar mindre och ja…har det så jävligt som kvinnor som grupp har det världen över.

DET ÄR INTE VÅRT FEL!!! Och det är INTE VI som behöver ändra på oss!

Om männen slutade bedöma oss utefter våra kroppar, om de slutade att ständigt förminska oss och se oss som det "andra" könet och om de kunde lära sig att dammsuga och sköta om ungar. Så skulle de flesta av kvinnlighetens "dåliga" sidor försvinna. Fattar ni inte att vi är förtryckta? Och att allt det här tjatet om genus och könsneutralt och försöken att sudda ut könsrollerna är ett försök av genväg från vår sida- att komma runt problemet? Vi försöker förändra oss själva, när det egentligen är några helt andra som skulle behöva en rejäl förändring, nämligen de som har förtryckt oss i hundratusentals år! //jenny

Hur som helst – det är flickan, tjejen, kvinnan vi skildrar och analyserar absolut mest (vilket inte är så konstigt eftersom det är mest kvinnor här) men det är ju fortfarande med våra "förtryckta" ögon vi granskar oss själva.

Som Jenny P kommenterade (och i övrigt talar jag för mig själv) – läs bara bland kommentarerna här i bloggen! Vad är det för människosyn?

Apropå självkänsla och utbrändhet:

Finns det NÅGON som förblir trygg och kan "ta för sig" sådär balanserat när han eller hon blir granskad konstant? Om ni vet med er att ni blir synade i sömmarna så tror jag att de flesta av er (mer eller mindre) kommer försöka inta alla de olika perspektiv som ni tror observatörerna kan ha. Det ni upptäcker är att fel hos er som ni tror att observatören ser hos er, och på så vis haglar det pikar över er konstant inombords.

Till slut blir det svårt att skilja på om det är egna kritiska tankar eller andras kritiska tankar, och dessutom är de alldeles säkert i opposition till varandra, ena tanken säger att t.ex. en leksak är BRA, och den andra tanken säger att den är DÅLIG. Mao är det kanske dåligt att låta bli en bra leksak, och inte bra att leka med en dålig. Damn if you do, damn if you don't. Det är en sorts motivationskonflikt och ju fler sådana desto mer ångest och så kommer utbrändheten lite närmare.

Vi har lite olika lätt att hantera stressmoment av detta slag, och förutom en känsla av samhörighet med sin familj inledningsvis, så tror jag det är superviktigt med en POSITIV syn på framtiden – och det är vi föräldrar som förmedlar den till våra barn!

Om vi tror att hela samhället står och faller på minsta småsak så är det inte direkt positiv framtidssyn vi förmedlar till våra barn. Katastroftänkande är energikrävande som bara den, och är det någon småbarnsföräldrar behöver så är det energi. Annars blir vi utbrända, och våra barn kommer känna sig övergivna och växer (kanske) upp, med skärsår på armarna… Skämt o sido…

Tänkte i dessa banor idag vid lunch. Någon kommenterade i positiva ordalag att jag hade med min 4 1/2-åring till jobbet en halv dag precis före jul. Eftersom hon ritar jämt hade jag tagit med färgpennor, dessutom hade jag packat en liten dvd-spelare och några lämpliga filmer. Hon är ett helt vanligt, livligt barn, men jag hade förklarat att man inte får springa runt och tjoa när mina "jobbarkompisar" måste koncentrera sig.

I alla fall, tre mödrar och en far som alla råkar ha enbart söner, var fullständigt eniga om att man ALDRIG skulle ha kunnat ta med en jämnårig pojke på det sättet. Av olika skäl orkade jag inte ta upp en diskussion – har f ö själv bara döttrar – men jag funderade i tysthet på om det verkligen måste vara så, och i så fall varför.

jenny P När du säger att vi inte ska behöva ändra oss så antyder du att flickor är som flickor är av biologiska skäl och att all ev. genusfostran begår våld på det.

Jag ser det inte så. Jag ser det inte som att jag förändrar Ninjas sanna jag. Jag ser det som att jag möjliggör det. Jag ser den könsnormativa fostran som ett sätt att ändra på våra barn.

LD: ja. allt det där håller jag med om. Jag är inte FÖR att flickor och pojkar stramt ska uppfostras in i särskilt utvalda roller. Ännu mindre för det är jag då den ena rollen så uppenbart förlorar på upplägget. MEN. Jag tänker lite…utanför det. Och jag tror faktiskt, att det inte är rollerna det hela grundar sig i. Jag tror att det inte spelar någon roll. Jag tror att även om pojkar klär sig i rosa och utbildar sig till sjuksköterskor senare i livet. Och även om flickor klär sig i grönt och utbildar sig till läkare senare i livet- så kommer männen ändå vara de som drar fördelarna.

Ta läraryrket som exempel. Som tidigare var ett "mansyrke" och väldigt respekterat och välavlönad. Numera är det främst kvinnor som är lärare (iaf för mindre barn, men även där var männen i dominans förr) och lärare är ett av de sämsta jobben man kan ha idag med sjukt mycket "dubbelarbete".

Skulle vi i framtiden få mjukare män som blev sjuksköterskor och förskolepedagoger så skulle de yrkena bli högstatus och egenskapen MJUKHET den mest eftersträvansvärda.

Och som med färgen rosa. Tidigare var det en "överklassfärg" och en fin färg att bära, då överklassens herrar ofta bar den. Sedan blev den en "kvinnofärg" och den mest bespottade färgen i världshistorien.

Så tror jag.

Sedan vad gäller rent barnmässigt, även om jag har väldigt svårt att förstå det här med att BARNEN plötsligt har blivit det främsta "vapnet" och allt som feminism och jämställdhet kretsar kring, så är jag övertygad om att genusmedvetenhet i uppfostran kring ett barn enbart är av godo. Förutsatt att man inte drar det "för långt" och ger sitt barn skuld och dålighetskänslor över något, vilket jag är övertygad om att du inte gör. // jenny p

2011 var året då jag fann dig och din blogg Natashja. Jag vill bara säga TACK för att du bloggar! Du bildar och berör mig. Allt gott till dig!

Om det är någon som är patetisk så är det ju "pissmyra". Lär dig att hålla en diskussion utan att förminska mottagaren.

Du har verkligen något emot feminister, varför behöver du anta att LD har något emot bögar?

Ironiskt.

Jag gillar inlägget!

En fråga bara……… Du skriver att hon ÄR tjej. Och hur vet du det? Hur vet du om hon känner sig som tjej? Alltså det fysiska könet nu. Hur vet du att hon inte är född i fel kropp?

Brukar du säga till henne att hon är en tjej? Eller låter du henne själv känna efter?

Bara nyfiken alltså på hur du tänker kring det! Svara gärna i min blogg ist.

"Jag vill inte att min son blir en brölig machopojke som bråkar och dundrar in och över sin omgivning, fan jag avskyr ju just sådana pojkar, och jag vill inte att min dotter blir ett ursäktande pipigt våp som inte vågar ta för sig av livet och som konstant trampas på."

Varför skriver du inte " jag vill inte att mina barn blir bröliga machos eller att de bli två ursäktande pipiga våp som inte vågar ta för sig av livet och som konstant trampas på. "

Skitbra inlägg f.ö. Jävlar vad bra du är

:thumbup:

Varför tror du att dina barn har blivit som de har blivit, din dotter tjejtjejjig och superrosa, och din son (med visserligen ärvda kläder och grejer) men också med sina helt egna starwars-grejer och verktyg. Det låter ju ganska extremt åt både det ena hållet och det andra. De flesta barn jag känner, vars föräldrar inte gör en sån stor grej av genus, är långt mindre könade än vad dina verkar.

Det är möjligt att flickrollen har blivit som den är idag pga. männen. Men vad sjutton spelar det för roll? Rollen är fortfarande destruktiv på många områden och det är ALLA med och skapar – mammor, pappor, förskollärare, omgivningen, släkt, vänner av båda könen. Det är inte bara pojkarna och männen som placerar flickorna och kvinnorna i den roll de har, utan det är.. ja.. alla.

Nej, nu tappade ni mig totalt. Varför prata som om flickrollen är guld värd och felfri? Varför prata som om flickrollen borde få vara som den är och lämnas ifred? Missar ni bristerna totalt? Det finns både positiva saker och negativa saker med både flick- och pojkrollen. Det finns saker som borde uppmuntras och saker som man borde motarbeta – i båda rollerna.

Det handlar inte om vilket som är bättre eller sämre.

Jag kan inte påstå att jag hellre skulle ha en dotter med svåra ätstörningar, dålig självskänsla och ångest pga. alla krav. En dotter som inte vågar stå upp för sig själv, som ständigt jämför sig och som tappat tron på sig själv.

.. Än vad jag skulle vilja ha en son som är deprimerad pga. att han aldrig får visa känslor och prata ut och som känner att han måste ta till med knytnäven för att få ut sin inre frustration. En son som lever i en miljö där man hela tiden måste hävda sig och vara tuff-tuff-tuff.

Men vad vet jag? Jag kanske har fel? Lite utseendefixering, ätstörningar, dålig självkänsla, svårt att stå upp för sig själv kanske inte är hela världen ändå? Flickrollen är ju fan riktigt jävla grymt bra (!!) … Eller?

anonym för att risken att sonen blir brölig är större än att dottern blir det och risken för att dottern blir pipig är större än att sonen blir det.

Marie färgerna vi har på oss påverkar hur vi uppfattas och det i sin tur påverkar hur vi blir bemötta vilket i sin tur påverkar vår självbild osv. Klart som fan färger påverkar!

Vet inte om du har sett den här videon, men den är helt underbar 🙂 En liten tjej som starkt ifrågasätter varför företag tar för givet att det bara är killar som vill leka med superhjälte-leksaker och inte tjejer.

Kan tänka mig att hennes föräldrar kanske är genus-inriktade så de har påverkat henne till de här tankarna. Eller så är hon helt enkelt genial på egen hand 😉

http://www.youtube.com/watch?v=-CU040Hqbas&feature=related

flickrollen den har ju i alla tider gått ut på att manipulera männen. hur många är inte dom kvinnor som leker med männens känslor, skulle någon leka lika mycket med mina känslor, ja då skulle jag också bli känslokall. hur många tjejer finns det inte i högstadiet som tar all plats, som blir lärarnas gullegrisar, som trycker ner både tjejer o killar som dom inte tycker passar in.

hur många är inte dom pojkar som inte vågar säga ett skvatt i skolan, pga rädsla för att säga fel, göra fel… hur många är inte alla de män som sitter på arbetsförmedlingen o aldrig kommer få ett jobb pga deras obefintliga självförtroende. jag menar inte att det finns fler "elaka" tjejer än killar, men det finns bra många!

På vilket sätt din dotter är könad? På det sättet du beskriver: "Hon har klänningar och hello kittykläder och alla hennes trosor är tjejtjejiga med glitter och enhörningar och hjärtan och gullgull (där vräker jag på av hjärtats lust för att verkligen tillfredsställa hennes eventuella prinsess-gen utan att hon för dens skull blir bemött som en sådan.) Hon har massa dockor med tillhörande attiraljer. Hon har mjukisdjur till förbannelse, ett dockskåp komplett med familj, hon älskar att pyssla med pärlplattor och halsband och hårspännen och DET FÅR HON FAKTISKT!"

och sedan skriver du: "Marie, färgerna vi har på oss påverkar hur vi uppfattas och det i sin tur påverkar hur vi blir bemötta vilket i sin tur påverkar vår självbild osv. Klart som fan färger påverkar!"

MariJam! då får jag välkomna dig till min blogg, för du är en ny läsare inte sant? 😉

Läs gärna vidare under "feminism, genus och normer", den är ett par sidor lång, men om könsnormer intresserar dig så kommer du tycka om det, eller klicka runt lite under "scener ur min vardag" så får du en bredare och antagligen NY uppfattning om mina barn. Att jag tillåter enstaka stereotypa plagg och leksaker innebär inte att jag könar henne eller att hon är stereotyp. Men även om hon var det så är det också ok. Faktiskt.

Bra inlägg:

Hur tänker jag kring Genus? Får min dotter ha klänning: http://ladydahmer.blogg.se/2010/august/utkast-aug-18-2010.html

mina barns kläder:

http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/october/byraladan-20.html

Min dotter vet inte att hon är flicka:

http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/january/ninja-vet-inte-att-hon-ar-en-flicka-och-det-a.html

"Du klär din dotter som en pojke och din son som en flicka!": http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/march/du-klar-din-dotter-som-en-pojke-och-din-son.html

Det fungerar alldeles utmärkt nu när dina barn är små. De fattar ju ändå inget, speciellt inte vad de har för kläder på sig. Att vara den genusmedvetna, trendiga morsan är knappast någon bragd i nuläget. Vad gör du sen när dina barn blir lite äldre och kommer hem och gråter självmordstårar för att de andra barnen retar dem för deras kläder? Ska du åka till plugget och gapa och skrika då? No way att du gör för då kommer dina barn att bli ännu mer mobbade och hata dig mer än pesten.. Jag kan garantera dig att när dina ungar börjar högstadiet så kommer din sons vinterjacka vara så killig att du skulle smälla av om du såg den nu. Och självklart tvärtom också.

Och vad gör du när din dotter kommer hem med stringtrosor som hon köpt med sina tjejpolare enbart i syftet att dra åt sig killarnas blickar? Eller när du kommer på din son hur han skriver till sin polare på msn om hur han vill spruta Malin som går i 8 b i ansiktet? Jag är tämligen övertygad att du vid denna tidpunkt kommit på att du inte kan göra ett skit åt de rådande könsrollerna och lägger ner bloggen.

Kom ihåg det här när när du ser paniken i ansiktet på dina ungar när de släpat hem sina pojk och flickvänner och dessa vill se lite söta bilder på dina ungar när de var små.. Dock så tror jag dessa bilder visas i ensamhet med ett nervöst "jag sa ju att min morsa är lite dum i huvudet"

Jag är inte så säker på att du låter dina barn ta vilka roller de vill, även om det gärna vill låta så. Lycka till däremot om x antal år. Du kommer att behöva det!

Och till alla er som nu kommer att ha sååå mycket att säga ang mitt inlägg. Jag kan hålla med om detta inte är så kul alla gånger, men om ni på allvar tror att det inte fungerar såhär, eller att ni på något sätt skulle kunna bidra till en förändring, så är ni mer än lovligt korkade! Coolt genussnack över en latte fungerar inte utanför det där avslappnade sunkhaket på söder.

God fortsättning!

LAZER vad är din poäng? Att man bara ska skita i att ens försöka för att det är kört hur man än gör? Att det inte spelar någon roll hur man fostrar barnet? Vad?

Ja exakt! Du kommer aldrig någonsin kunna förhindra att dina barn intar specifika könsroller. Vissa gör det mer än andra, men alla gör det. Människor som inte under några som helst omständigheter medvetet intar fysiska attribut för att attrahera en framtida partner är extremt ovanligt. I ditt fall så tror jag att dina barn kommer att vara ganska extrema enbart för att slå sig fria. Du jobbar extremt hårt för något som kommer att skjutas i sank, tro mig! Du har helt enkelt valt en fight du aldrig någonsin kommer att vinna. Personligen så tror jag att om du istället taggat ner lite så hade du haft en bättre utgångspunkt i skapandet av dina egna barn. Har ofta föjer barn sina föräldrars extrema åsikter?

En annan sak som jag märkt är att du ofta hävdar att dina ungar ska få fritt spelrum och utvecklas till vad de vill. Trots detta så väljer du medvetet bort typiskt grabbigt åt sonen och ofta typiskt flickigt åt din dotter. Detta är som sagt inte så svårt i dagsläget. Men hur hade du tänkt att förhindra att dina barn inte intar de roller som du så starkt föraktar i framtiden? Dvs stereotypa? Din dotter kommer garanterat hänga i hockeyhallen och tråna efter grabbarna och aldrig någonsin dra på sig ett par skridskor om hon inte måste när hon fyllt femton. Och din son kommer att vilja hänga bollen i mål och skrika jävlig bröligt! Något annat är önsketänkande från ditt håll!

Självklart finns det undantag, men räkna inte med för mycket. Såvida du inte tänkt bygga ett eget litet paralellt universum under jord åt dina barn, men det tvivlar jag på;) Något jag även tvivlar på är att du kommer att vara den där jobbiga morsan ringer runt och gapar, besöker och krigar som du utger dig för. Lätt att snacka nu kanske..

lazer så du menar alltså att alla flickor är precis likadana och alla pojkar är precis likadana? Alla pojkar brölar och vill spruta sperma på tjejer och alla flickor är osäkra våp som trånar? Du har inte egna barn va? Noll insikt i barnpsykologi iallafall.

Självklart spelar fostran roll. Självklart spelar föräldrars värderingar roll. Och självklart spelar bemötandet barnen får de första formativa åren enormt stor roll för barnets personliga utveckling och självbild.

Nä jag har aldrig hävdat att alla pojkar eller flickor är likadana. Däremot så har jag hävdat att i princip alla pojkar respektiva flickor kommer att inta roller i syfte att attrahera en partner. Ang tråna och spruta sperma i ansiktet är i allra högsta grad ett realistiskt scenario, därför använde jag mig av exemplen. Om du sket i att svara på mina frågor för att du tycker att det börjar bli varmt, kan jag trösta dig med att det finns undantag. Jag tror däremot inte att dina barn kommer att vara det tack vare din krigshets mot stereotypa ideal.

Vi får se hur mycket din fostran och dina värderingar under de formativa åren av dina barn spelar roll. Inte ett skit tror jag. Att de skulle bli sunda individer med stor empati för andra människor tvivlar jag inte alls på. Att de däremot skulle ge fan i att inta könsstereotypiska ideal tvivlar jag däremot starkt på! Jag hoppas för dina barns skull att de får bli precis som de vill, utan att du hotar med vräkning då de ber dig köra upp dina genusanpassade tröjer de fick i julklapp någonstan där solen inte skiner.

Om jag har barn eller inte hör absolut inte hit. Och det krävs knappast några högskolepoäng i barnpsykologi för att förstå att detta händelseförlopp är högst tänkbart. Men feminister vill gärna gömma sig bakom litteratur, bästa är om den redan har ett stort fokus på genus. Lättare så än att dra upp rullgardinen och bedriva lite egna fältstudier i det hemskaste som finns, verkligheten!

"Din dotter kommer garanterat hänga i hockeyhallen och tråna efter grabbarna och aldrig någonsin dra på sig ett par skridskor om hon inte måste när hon fyllt femton"

ett fetingLOL här från en heterotjej med tjejkompisar som dessutom kommer från verkligheten utanför din rullgardin!

lazer jag sket i att svara på dina frågor för att du är helt ute och cyklar. För att ens kunna börja bemöta dina påståenden så måste jag förklara grundläggande barnkunskap och det pallar jag inte.

Jag är trygg i min föräldraroll och vet att jag gör det som är bäst för mina barn.

Detta kanske inte har något med saken att göra, men jag är en typisk "tjejig" tjej. När jag var liten vägrade jag ha byxor och var det kallt ute hade jag mina klänningar och kjolar över mina jeans. Min syster däremot var en "pojkflicka" med snickarbyxor som favoritkläder. (vi fick alltså klä oss och leka med det vi ville när vi var små) Jag klär mig nästan bara i klänningar, gillar rosa, har blont hår, fejknaglar, fejkfransar och fejkläppar. När jag skulle skriva mitt CV kom jag fram till att det ska spegla mig själv och gjorde det rosa. Rosa rubriker, rosa kanter och det är enligt mig själv det snyggaste CV:t jag sett (och då arbetar jag som rekryterare). Tro det eller ej, men av detta CV har jag fått flera jobb. Förra veckan fick jag ett "fint" jobb på ett ställe med ganska "manlig" stil. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma, men någonstans "det är okej att vara "tjejig/killig" om det är det man vill, det är inte bara ditt utseende som spelar roll utan hur du är och vad du gör". (i 6-årsförskolan var jag den enda tjejen som var tomte, vilket jag aldrig tänkt var något kontigt innan denna lucia-debatt dykt upp de senaste åren)

Detta kanske inte har något med saken att göra, men jag är en typisk "tjejig" tjej. När jag var liten vägrade jag ha byxor och var det kallt ute hade jag mina klänningar och kjolar över mina jeans. Min syster däremot var en "pojkflicka" med snickarbyxor som favoritkläder. (vi fick alltså klä oss och leka med det vi ville när vi var små) Jag klär mig nästan bara i klänningar, gillar rosa, har blont hår, fejknaglar, fejkfransar och fejkläppar. När jag skulle skriva mitt CV kom jag fram till att det ska spegla mig själv och gjorde det rosa. Rosa rubriker, rosa kanter och det är enligt mig själv det snyggaste CV:t jag sett (och då arbetar jag som rekryterare). Tro det eller ej, men av detta CV har jag fått flera jobb. Förra veckan fick jag ett "fint" jobb på ett ställe med ganska "manlig" stil. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma, men någonstans "det är okej att vara "tjejig/killig" om det är det man vill, det är inte bara ditt utseende som spelar roll utan hur du är och vad du gör". (i 6-årsförskolan var jag den enda tjejen som var tomte, vilket jag aldrig tänkt var något kontigt innan denna lucia-debatt dykt upp de senaste åren)

Lady Dahmer. Nä, jag får allt gå hem och skriva en D-uppsats inom ämnet och återkomma senare. Tänk om alla föräldrar bara kunde plugga lite lite barnpsykologi! Då skulle dessa så kallade "biologiska skillnader" avslöjas och alla skulle äntligen fatta att kön endast är en social konstruktion! Eller vad vet jag? Det där med barn är ju så himla svårt.. "Du har noll koll och jag orkar inte förklara" är förövrigt ett utmärkt sätt att sätt punkt.

ett fetingLOL här från en heterotjej med tjejkompisar som dessutom kommer från verkligheten utanför din rullgardin!

Jaha! Jag känner verkligen att du upplyser mig med ett fetingLOL! Har nu inget att komma med kanske du skall återgå till att bygga sandslott.

Men för man kritiserar dig kritiserar man ju inte genus.

Varför kallar du son lillkuk och inte dottern för lillfittan?

Det kan jag svara på! Genusvetenskapen vill gärna förmedla till borgarna ute i stugorna att "vetenskapen" går ut på att låta barn vara fria och upptäcka sig själva utan att några stereotypa könsroller skall sätta käppar i julet! Låter ju hur underbart som helst. Men det är mer komplext än så. Att det faktiskt skulle existera människor som känner sig tillfreds med att anamma det stereotypa oavsett kön är för genusvetenskapen helt otänkbart. Och när vi börjar prata om att det existerar pojkar som faktiskt föds "macho" har vi nästan hädat! Därav lillkuk och inte lillfitta. Flickor bjuds på lite fler varianter, så länge det inte blir för mycket tiaror och tebjudningar med dockorna, för då kommer den kontrollerande handen lyfta ett varningens finger. Här har vi problematiken.

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma, men någonstans "det är okej att vara "tjejig/killig" om det är det man vill, det är inte bara ditt utseende som spelar roll utan hur du är och vad du gör".

Det är inte ok att vara "killig" enligt genusvetenskapen. Det är därför skolor runt om det långa landet falukorv har som uppgift att problematisera mansrollen i genusvetenskapens linda. Machoidealet kommer att medföra att pojkarna så småningom kommer att bröla och kriga för de eftertraktade positionerna i samhället, och då finns det risk att flickorna inte hänger med. Dåligt, dåligt dåligt! Om vi däremot klär pojkarna i hello-kitty mössor så kanske de i framtiden väljer att lämna plats åt tjejerna. För alla vet ju att tjejer är menlösa våp som inte klarar sig själva. Speciellt du som låter ditt CV innehålla rosa inslag;)

Nä, jag kan faktiskt inte bemöta dig med annat än det gamla vanliga "vet inte om jag ska skratta eller gråta"

Du berättar hur pojkar ÄR och hur flickor ÄR, samtidigt som du berättar hur feminister ÄR och hur genusmedvetna ÄR. du har helt rätt tydligen och alla andra har helt fel. men klart du har rätt iofs när du sitter och leker programledare i jeopardy, du både ställer frågorna och ger svaren liksom

ja det blir fetinglol på människor som du för jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, som sagt

"Det är inte ok att vara "killig" enligt genusvetenskapen. Det är därför skolor runt om det långa landet falukorv har som uppgift att problematisera mansrollen i genusvetenskapens linda"

som detta t.ex. du har ju bestämt dig! du vill inte lära dig mer om detta, hur ska jag bemöta dig tycker du när du inte vill lära dig något nytt?

"Nä, jag kan faktiskt inte bemöta dig med annat än det gamla vanliga "vet inte om jag ska skratta eller gråta"

"ja det blir fetinglol på människor som du för jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, som sagt"

Jajajajaja! Men kom med något matnyttigt i så fall. Något som får mig att omvärdera mina åsikter. Men det är tydligen alldeles för mycket begärt! Ett fruktansvärt tydligt inslag när det skall upp till diskussion bland er. Det är oerhört mycket lättare att bara skicka ifrån sig någon kommentar i stil med dina istället för att komma med något intressant.

Jag har varit tydlig och klargjort min inställning till den så kallade "genusvetenskapen" och vad jag anser den bidrar till. Vad har du gjort? Inte ett skit förutom att häva ur dig vad du tycker om mig! Därför finner jag det mycket märkligt att du hävdar att jag är enkelspårig?

"som detta t.ex. du har ju bestämt dig! du vill inte lära dig mer om detta, hur ska jag bemöta dig tycker du när du inte vill lära dig något nytt?"

Vad svamlar du om egentligen? Jag hävdar att det inte är okej att var "killig" inom genusvetenskapen. Jag nämner även fakta om att skolor runt om i landet har som uppgift att problematisera mansrollen. Du hävdar då att jag har bestämt mig! Exakt vad menar du? Du har alltså inget du kan bemöta detta med? Du vet, spydiga kommentarer kan du komma med när du verkligen har belägg för det. Så sluta trolla nu.

Ett tips är att läsa under LDs kategorier ang genus i hennes blogg, hanna friden har också mycket klicbart. det finns alldeles för mycket fakta för att jag ska orka utbilda dig. om du vill läsa mer finns det att hitta, jag lovar.

sen kan jag jag bemöta dig bättre om du har något bättre att komma med än "men om ni på allvar tror att det inte fungerar såhär, eller att ni på något sätt skulle kunna bidra till en förändring, så är ni mer än lovligt korkade! "

DU kommer in och kallar folk korkade, sedan när jag inte stryker dig medhårs ska jag sluta trolla och bemöta dig på rätt sätt utan spydigheter?

fetingLOL IGEN

"Ett tips är att läsa under LDs kategorier ang genus i hennes blogg, hanna friden har också mycket klicbart. det finns alldeles för mycket fakta för att jag ska orka utbilda dig. om du vill läsa mer finns det att hitta, jag lovar."

Men inte igen! Varför envisas ni med att hänvisa mig överallt istället för att prata för er själva? Ska det vara så svårt? Det är så uppenbart att ni feminister är en skara som mer än gärna diskuterar med varandra för att slippa oliktänkande. Detta medför att ni blir helt låsta i eran egen hjärna, och så fort någon ifrågasätter så skall det hänvisas till någon annan! Ni står alltid stolta och starka så fort det är mörkt. Men likt kackerlackor skingrar ni er med ljustets hastighet så fort någon tänder lampan och ställer frågor. Patetiskt!

"DU kommer in och kallar folk korkade, sedan när jag inte stryker dig medhårs ska jag sluta trolla och bemöta dig på rätt sätt utan spydigheter?

fetingLOL IGEN"

Jag kommer in er trygga lilla atmofsfär och ifrågasätter, det är det jag gör! Och du kan visst bemöta mig! Men du väljer att inte göra det. Och det börjar jag tröttna på! Jag anser att alla som inte instämmer med mig på den punkten är lovligt korkade. Och du hävdar att ett sådant argument inte går att bemöta? I så fall så kanske du skall hålla dig borta från miljöer där det debatteras? Alternativt att du försöker beblanda dig med oliktänkande för att på så sätt lära dig tänka utanför den där lilla lådan. Jag valde själv att entra detta rum av likasinnade för att förhoppningsvis få lite mothugg. Men allt jag fått har varit hänvisningar, utspel om att motparten inte orkar eller påhopp på mig som person. Väldigt tragiskt tycker jag. Att du har tagit klivet in bland personer som inte delar din uppfattning har jag extremt svårt att tro med tanke på din argumentationsteknik, och du är inte ensam på något sätt! Det kryllar av er. Min samlade uppfattning av att ha debbaterat med er genusfreaks/feminister ett ta är att er ideologi kan liknas en karamellkungensektion där alla får stoppa det som gynnar en själv i påsen och skita i resten. När sedan någon vill titta vad ni har där i så skickar ni det obekväma under den där lilla springan där personalen inte städar förns nästa vår.

Vet du vad? Jag håller med Natalia Kazmierska på Aftonbladet. Självklart skall plastikkirurgerna herrtidningarna pröjsa för att kvinnor väljer att operera in giftigt industrisilikon i brösten som ger allvarliga hälsoföljder. Alla vet ju att tjejer är helt oförmögna att tänka själva…..

Slut

nej det är sant att jag inte orkar förklara samma saker gång på gång på gång på gång på gång. varför kan du inte läsa i fatt på den fakta som finns innan du utalar dig och kallar oss "ni feminister."

det är tröttsamt att du kommer in och bestämmer vad vi tycker, inte läser de 1000000 inlägg som finns på internet där det verkligen står vad "vi" tycker, kallar oss för lite andra grejer och sen vill du ha respekt. nej det orkar jag inte med på internet längre, faktiskt. jag orkar inte vara ditt google när du har missuppfattat

Jag tycker det är fruktansvärt tröttsamt att du hela tiden hänvisar till andra, men det har jag ju redan nämnt. Jag tvivlar faktiskt starkt på att du någonsin förklarat någonting för någon. Något "google" är nog fan det sista du är. Jag orkar inte längre debattera med dig, då du likt en fjortonåring spottar tuggummi istället för konkreta argument. I framtida debatter; försök säga det du vill säga i ett inlägg, det blir så rörigt annars.

Det som är så tråkigt är att så fort en kille inte är sådär häftigt "macho" eller inte vill prata om tjejer på det där "jag vill bara knulla henne i arslet"-sättet så är de helt plötsligt inte heterosexuella längre.

Jag har en killkompis som är sig själv helt enkelt, kille på alla sätt och vis men får ständigt höra att han är bög på grund av att han har släppt macho rollen. Det blir så himla tråkigt, han tröttnar och känner att han måste vara den där jobbiga brölande killen trots att han inte vill för att få passa in. Det är där felet ligger, att han MÅSTE vara den killen för att inte få höra att det är fel på honom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *