Kategorier
feminism & genus

"Jaha, så det är ok för pojkar att leka med dockor men inte för flickor?!"

Det finns en ganska bred missuppfattning hos de genusOmedvetna att vi byter på rollerna. Att vi t.ex förbjuder våra döttrar att bära klänning eller leka med dockor medan vi hejjar på när pojkarna gör det och den här uppfattningen stammar ur att man inte riktigt förstår hur ett kompensatoriskt tänk fungerar. Ja. Ibland kan det verka som att vi tillåter lite olika saker beroende på könet på våra barn. Det stämmer. För det gör vi till en viss del eller iallafall jag och de som likt mig tänker just kompensatoriskt.


Fast det är inte riktigt så enkelt som det verkar. För det handlar egentligen inte om att förbjuda eller byta på roller, för det gör jag inte, utan det hanldar om ett medvetet verktyg för att bredda barnens möjligheter. Det innebär att man begränsar ibland och uppmuntrar ibland. Framförallt så försöker man begränsa det som manipulerar in våra barn i snäva roller medan man aktivt uppmuntrar och stödjer normbrytande och individualitet och egettänkande.

Flickor och pojkar har olika utgångslägen. Så mycket är vi ju överrens om, eller hur? Flickor och pojkar bemöts, behandlas och uppfattas fundamentalt olika och det tar ju jag hänsyn till i mitt föräldraskap.

Alltså kan jag inte köpa exakt samma kläder, leksaker osv till min son som till min dotter. Det kan verka orättvist men det orättvisa ligger inte i mitt föräldraskap utan i de möjligheter som resten av världen erbjuder dem. Jag är inte orättvis. Jag försöker bara jämna upp och balansera ut när samhället är det. För det görs hela jävla tiden. Jag måste ha omvärldens syn och normer i bakhuvudet och kompensera de brister som uppstår där.

Min dotter kommer t.ex av andra uppmuntras och erbjudas en viss typ av leksaker och lekar. I en livstid. Hon kommer pga av att hon är en flicka drillas i en viss typ av egenskaper, lekar, tyckande och tänk medan min son kommer drillas till motsatsen. Jag måste vara en motpol till det. Jag måste trycka extra hårt på den andra sidans möjligheter för annars tar normernas inflytande över för normerna upprätthålls av förskolan, skolan, vännerna och allt det som mina barn har omkring sig. Och jag har knappt en chans att upprätthålla den här balansen för Isamhällets tryck är så jävla enormt. Men jag måste försöka.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

22 svar på ”"Jaha, så det är ok för pojkar att leka med dockor men inte för flickor?!"”

Jag var in på DN och läste artikeln om Lego. Jag blir så fö—nnad…

Lego är ett företag, de har självklart oxå ett ansvar gentemot miljö, samhälle osv. MEN, de har oxå ett ansvar mot sina anställda, dvs göra det de kan för att hålla verksamheten lönsam.

Jag vill tro att föräldrar är de som köper, det är oxå föräldrar som har det primära ansvaret för att uppfostra barn. Hur sjutton tänkte ni när ni slutade köpa neutrala legot och föll för de könsstereotypa legoboxarna? Var det samtidigt som ni insåg att det krävdes lite engagemang av er för att väcka skaparglädje?

Välj noga vad ni köper, för företaget har inte prio på genus utan på lönsamhet och det känns faktiskt rätt ok. Däremot ska vi föräldrar ha prio på genus OCH på att stötta företag med ett sunt tänk.

Ursäkta men varför är det så hemskt? Varför är det så fel om din flicka blir typiskt flickig och din pojke typiskt pojkig? Flickan kommer inte få ätstörningar per automatik för att hon uppfostras som flicka och pojken kommer inte slåss för att han uppfostras till pojke. Snälla förklara gärna för jag fattar verkligen inte varför??

Jag tror inte riktigt på kompensatorisk uppfostran eftersom det finns risk att barnet då istället i framtiden kompenserar förlusten av vad jämnåriga fick uppleva på ett destruktivt sätt eftersom denne känner tomhet och inte gemenskap. Den tomhet som en sådan manipulation kan skapa känns inte bra.

Jag tror på genus så som att det ska vara accepterat för båda könen att ta del av vad båda könsrollerna har att erbjuda.

Hej! Vill bara säga att jag diggar din blogg skarpt. Jag väntar mitt första barn, med lite skräckblandad förtjusning kan man säga. Hur ska det gå liksom?:-P Det återstår att se. Du inspirerar mig!

sara jag vill att mina barn ska få alla möjligheter. Det får de inte när de könas. Jag vill att de ska få utvecklas fria från en massa könsförväntningar, inte formas efter en mall som HAR tydliga negativa effekter. Nej, min dotter kommer kanske inte få ätstörningar men som kvinna kommer hon med stor sannorlikhet alltid hata sin kropp, alltid vilja banta och aldrig riktigt känna att hon duger. Min son kommer känna en annan slags press.

nej tack.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när folk är emot genusmedveten uppfostran för att barnet skulle bli förvirrade och MÅ DÅLIGT över det.

Va fan?

För vi mår ju så himla bra av alla förväntningar som finns på vårt beteende som rör könsstereotypa normer, eller hur? obs jävligt mycket ironi. Ni som mår bra av samhällets mallar för hur vi ska vara, grattis till er! Men nu är det så att en väldigt stor grupp uppenbarligen hade önskat sig lite mer svängrum här i livet, att inte hela tiden bli bemötta beroende på om man råkat födas med en kuk eller fitta mellan benen. Ni som är nöjda med den ojämställdhet som finns i samhället och vill att era döttrar främst ska dömas efter utseendet och att era söner inte ska våga prata om känslor, go ahead. Men jag fattar inte hur barn skulle må mindre dåligt av att, som man säger, ges 100 möjligheter istället för två. Att ge barn en genusmedveten uppfostran är självklart ingen garanti för att de går glada genom livet, men att uppmuntra till konformitet efter uppenbarligen destruktiva mallar kanske inte är det mest omtänksamma man kan göra för sina barn.

så bra skrivet. är helt med dig. och undrar en sak, jag bor på island just nu, och här är det väldigt vanligt att de i skolorna delar upp pojkar och flickor i olika klasser/grupper och först tyckte jag det var knäppt men jag har pratat med några lärare och föräldrar och försökte förstå om detta handlar om kompensatorisk (heter det så?) pedagogik eller om det bara är ett val de gjort utan vidare eftertanke. jag har praktik på en förskola här och där är pojkar och flickor tillsammans, men efter lunch när de har sin lugna stund delar de upp dem. jag ska prata mer med min handledare om detta. vet inte vad jag ska tycka, för jag vet inte på vilket sätt det fungerar. har du några åsikter eller tankar om det?

Sara – Jag har en son som är 15 och en dotter som är 12 och jag har gjort vad jag har kunnat för att ge dem valmöjligheter. Och det har blivit två starka ungar av dem, två barn som kan stå upp för sig själva, som vågar ta för sig och stå emot grupptryck. De får vara hur tjejiga, killiga, mänskliga de vill… det jag har gjort är att visa dem att det inte måste vara på ett enda sätt. Och jag tror att det är det LD också försöker åstadkomma.

Sara:

Hur uppfostrar man någon till flicka eller pojke? Jag har barn av båda könen & oavsett hur jag uppfostrar dem kommer deras könsorgan vara intakta. Man ÄR flicka/pojke oavsett hur man är och vad man gillar, det är inget man kan uppfostras till vad jag vet.

Rapunzel:

Vilken gemenskap riskerar man att gå miste om om man växer upp i en familj som försöker ge en fler val och möjligheter än samhället i övrigt vill gå med på att ge en?

Jag uppfostrar min barn efter deras personlighet. Jag har aldrig tvingat på mina barn något men ändå har min dotter blivit väldigt flickig och sonen kan jag inte riktigt uttala mig om ännu. Men han älskar bollar och klossar.

Även jag blev uppfostrad efter min personlighet. Jag har alltid varit väldigt flickig och mån om mitt yttre. Min mamma har aldrig tvingat på mig något och jag är uppväxt med disney. Och även om du inte tror på detta så har jag aldrig mått dåligt för den jag är eller hur jag ser ut. Jag vet att jag är vacker för den jag är. Min mamma sa alltid till mig att jag var vacker och unik och hon gör det än i dag. Jag är hennes ros = Vacker att titta på men jävligt taggig i mellan åt 😉

Många saror idag 😉

Sarah:

Jag tror att det är otroligt svårt att uppfostra barn efter deras personlighet. Vi vill förstås tro att vi gör det (och ska förstås sträva efter att göra det). Men det är så otroligt mycket som påverkar – ens egna förväntningar (både då tex könsroller, men också just dina förväntningar på just ditt barn), omgivningens förväntningar, skolan, kompisarna, filmer, böcker…. Överallt får barn olika bilder av hur de förväntas vara och det påverkar dem otroligt mycket mer än vi kanske vill tro. Beroende på vilken bild du har av ditt barn kommer du medvetet och omedvetet att uppmuntra vissa beteenden mer än andra & det kommer i sin tur få ditt barn att "bli" mer sådan (eftersom barn väldigt gärna vill passa in).

Hahaha ja det är väldigt många sara 😛

Självklart så kommer det alltid finnas saker som påverkar mina barn både negativt och positivt. Det är ju upp till mig och min man att förklara för våra barn att tex Disney är tecknat sånt händer inte i verkligheten.Barn är smartare än man tror och dom förstår mycket mer än vad vi tror så att förklara saker för sina barn är mycket viktigt. Jag var tydligen livrädd för Karlsson på taket när jag var liten och enligt min mor så påverkade det mig rätt mycket men jag lider inte av det som vuxen för jag mins inte ens att jag var rädd för honom. Jag låter tom mina barn titta på det utan problem. Jag ville bli modell när jag var yngre, min mamma förklara för mig ur industrin såg ut både negativt och positivt och jag tycker det är en fruktansvärt skev industri i dag.

Men självklart så kan jag inte idag säga att min dotter eller son kommer att reagera på samma sätt som jag gjorde. Men jag kan alltid hoppas…

En annan sara: Den gemenskapen som är när barn har ett igenkännande av lekar och leksaker. Om man förbjuder barn att tex leka med legogubbar så skapar de egna gubbar. Vad är meningen med förbudet då? Varför inte ge barnet fler möjligheter? Både gubbar och skapande av egna gubbar.

Rapunzel:

Fast grejen är ju att de krafter som vill placera in mina barn i könsstereotypa fack alltid kommer vara störst och starkast. Även om man som förälder väljer att inte tillhandahålla vissa saker eller inte uppmuntra vissa könsstereotypa lekar & beteenden så finns det inte en chans i helvete att barnet skulle "missa" att dessa saker finns. Jag har aldrig köpt en docka åt min dotter, ändå hade hon drösvis av dockor när hon var liten eftersom det var nästan det enda folk köpte till henne i present (fast hon aldrig gillade dockor). Och på dagis gjorde personalen sitt yttersta för att lära alla flickor att dockor och prinsesskläder var världens roligaste grejer. Och sönerna behövde aldrig gå runt och undra vad bilar och krigsleksaker var, för vänner & släktingar såg till att de alltid hade mängder av sådant. Och på dagis uppmuntrades killarna konsekvent att leka rörliga lekar, springa, klättra, bygga, cykla. Medan flickorna skulle sitta och pyssla.

Just för att trycket utifrån är så otroligt starkt på hur killar och tjejer ska vara, så känner jag att jag har en skyldighet som förälder att visa på alternativ och andra möjligheter. Så länge barnen inte växer upp ensamma i en garderob, så tror jag inte man behöver oroa sig för att de får för lite tillgång till det könsstereotypa.

En annan Sara: alla gör som de önskar, jag tror dock att en strikt kompensatorisk fostran inte är så bra.

rapunzel varför skulle de gå miste om gemenskap?

Det roliga när du säger detta är att ninjas förskola förundrat rapporterat att ninja är en sån pass ovanlig unge som verkligen leker med ALLA barnen på förskolan. små, stora, pojkar, flickor.

Själv växte jag upp med en fattig ensamstående mamma. Jag hade inte samma leksaker eller kläder som mina jämnåriga men hade inga problem med gemenskapen heller. Sånt hänger på den sociala förmågan. Inte på materiella ting.

Jag har börjat jobba på en simskola som assistent och det är så intressant att se hur olika barnen är och även hur de bemöts av föräldrar och personal.

T.ex. finns det en liten tjej på 6 år som har lika svårt att koncentrera sig som en pojke på 8. Otroligt nog bemöter simläraren de barnen på samma sätt, ovanligt minst sagt.

Sedan har vi en grupp med "typiska" flickor och pojkar. Pojkar som tävlar om att vara snabbast och flickor som långsamt och metodiskt nöter in koordinationen i bentagen. Även här möts de bra av simläraren då hen säger till hela gruppen att om man ska tävla så vinner den som sträcker sig längst ut (något hela gruppen "slarvar" med).

Och sen har vi ju en kille på ca. 8 år som alltid har nagellack. Alla möjliga färger och kombinationer. Jag sa till honom vid ett tillfälle då han pep "men jag kan inte simma, det går inte!" att han har ju magiskt nagellack så det är klart att han kan simma. Världens leende fick man tillbaka och med lite förnyad styrka fortsatte han runt i bassängen 🙂

Jag läste en insändare i Metro idag, där en man/kvinna skrev ungefär "Flickor leker med dockor, pojkar med bilar, UTAN PÅVERKAN utifrån." Hen (har aldrig fått in det i en mening innan, höhö) undrade varför vi inte bara kan acceptera det. Jaja, för självklart, pojkar FÖDS ju med en väldigt specifik längtan efter en plast/metall leksak i formen av en bil. Precis som för 500 år sedan, när ungarna kastade sig ur livmoden och genast kände att någonting saknades. Det var nog den medfödda kärleken till billeksaker som spökade redan då.

Ibland förvånas jag över hur rent ut sagt korkade folk kan vara.

Hej du..

Du har så rätt i det du skriver. Jag har ett syskonbarn som snart fyller 5 år och är tjej. Om jag skulle fråga henne vad hon önskar sej i present så kanske hon inte vet, om jag skulle ge henne förslaget bilbana så skulle alla vuxna säga..nej..med ett skratt och ta det föt givet vad hon vill! Då skulle jag säga..-just ja hon är tjej och då kan man ju inte köra bilbana! Vafan vet de vad hon vill! Det är ju samhället och de vuxna som måste ändra om sitt tänk. Mina barn är vuxna och jag är ganska många år äldre än dej,men den dagen jag får barnbarn så bestämmer jag att jag inte ska styra in barnen på typiska tjej eller killsaker, ska se vad de har för intressen och vad de tycker om förnågot istället.

Däremot kommer jag inte anväda ordet Hen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *