Kategorier
feminism & genus

Klart du vågar! (baby steps)

Snart är sommarn här och jag brukar ju få sådana där attacker av feghet när det är dags att droppa pantsen. Vågar jag vulgärt flasha pälsen? Men nu känns det lite tvärtom, vågar jag skyla den? Nu när jag blivit lite av en spokesmodell för naturliga kvinnor (och feta småbarnsmorsor) så får jag ju ett helt nytt ansvar och en känsla av skyldighet gentemot er. Jag får ju ofta mail från tjejer som undrar: hur börjar man? Hur klarar man av att låta bli hyveln? Hur klarar jag av att vara hårig när sommaren kommer?

Att sluta raka sig när man varit slät en livstid och vant sig vid det är förjävla svårt. Det var iallafall det för mig och jag inbillade mig att alla stirrade. Så jag gjorde som så att jag började med baby steps. Lite i taget liksom. Kortklippta små tofsar i armhålorna och lite längre stubb på benen. Lite mindre vulgärt so-to-speak. Lite mindre uppseendeväckande. Lite mellanmjölk, lite lagom. När det till slut kändes naturligt och ok så ökade jag längden på stubben och tofsarna. (Trimmer is the shit!) Och idag så skiter jag för det mesta i att ansa överhuvudtaget.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

32 svar på ”Klart du vågar! (baby steps)”

Bra tips. Det gäller väl bara att pröva och se hur man trivs. Själv blev jag nästan lite besviken när jag insåg hur obetydlig hårväxt jag i verkligheten har i armhålorna. Svårt att göra statement med en blond, gles liten tofs, men å andra sidan lätt att vänja sig vid också.

En dag SKA jag våga. Om inte för min egen skull, så iallafall för sakens skull. För jag hatar att det är ansett som ett subtilt tvång emot kvinnor – rakar man sig inte så är man äcklig, okvinnlig osv. Så, som jag sa, en dag ska jag våga. Jag tänker mig att den dagen jag är småbarnsmamma med allt vad det innebär, så orkar jag inte ödsla lika mycket tid på att vara "självupptagen" och tro att alla tittar och tänker på mig jämt och ständigt. För sådan är jag idag, så jag skulle inte våga gå ut orakad. Pga. social fobi och lågt självförtroende så spelar det ingen roll om jag är välansad och überfixad, jag går jämt och känner mig ful, fet och iakttagen. Ett par håriga ben på det och jag skulle bli överängslig!

.. By the way, har du sett "Tusen gånger starkare"? Så jävla bra film, riktad till ungdomar försvisso – vilket iofs gör den ännu bättre. Den handlar om ojämställdheten i skolvärlden, och nya eleven Saga som vänder allt upp och ner är så förbannat härlig så man bara kokar av avund. Så där önskar jag att jag också kunde ha varit. Jag ska göra mitt yttersta för att mina barn, när jag får några, får en varsin "Saga" i sig. 🙂 Se den vettja!

du skriver så bra!

Jag har kommit på att som förstagångsmamma har man knappt tid att duscha och därför har allt vad håransning och rakning blivit som bortblåst under de här 11 månaderna jag varit morsa. Sambon har inte klagat, dottern har inte klagat och det är jäkligt skönt att ha lite extra lurv på benen som värmer när det är kallt.

Frågan är inte att våga för min del, jag har inget annat val när tiden inte riktigt räcker till. Eller jo, NU kanske den gör det, men då har jag istället blivit för lat för att orka bry mig och börja trimmandet igen. Nu får det vara. Jag gillar mitt hår.

Själv är jag för lat för att orka raka mig. Benen har jag rakat kanske tre gånger, men tyckte det var för bökigt. Håret under armarna har jag aldrig rört. Sminkar mig ytterst sällan, noppar inte mina ögonbryn osv. Och som sagt gör det mest för att jag är lat men ogillar även starkt det outtalade kravet som finns att kvinnor ska göra allt det här. Känner ibland när jag ser mig i spegeln att jag ser ut som en fågelskrämma, men hej, jag är en småbarnsmorsa och jag prioriterar hellre bekvämlighet än att folk tycker jag är snygg.

så du plockar inte ögonbrynen eller annat hår som kan finnas i ansiktet heller?

du är så sjukt modig, jag skulle aldrig våga..

Jag tar inte bort nåt hår på ben, under armarna eller i ansiktet. Och, ni som tycker det verkar läskigt: jag har aldrig fått en kommentar. Jovisst, när jag har nämnt att jag låter håret växa får jag en :O ibland, men aldrig att nån har sett det och sagt nåt. Så antingen ser folk ingen skillnad, eller så håller de sina åsikter för sig själva. Dock har jag jätteljust och tunt hår, så det blir inte alltid så mycket statement av det som jag skulle önska. Testa, det är inte så farligt som man tror.

Jag o mina tjejkompisar har, sålänge jag kan minnas, endast rakat benen på sommrarna när man ska visa benen för allmänheten. Stubb under armarna blir det ju ofta jag rakar bara om man ska ha linnen offentligt haha. Det är ju iaf lite smygisvågat va? 😀

Jag stoltserar alltid glatt med mina lurviga spiror och tycker allt att fler borde göra detsamma! 🙂 Som du säger, du är ju faktiskt vår taleskvinna, nu gäller det att representera. ;D

Hälften vågat eller hur det nu heter… Jag körde orakade ben i sommras och tänk vad jobbigt det kändes, som att alla tittade på mig. Är det inte hemskt egentligen. Ibland blir jag feg och drar till med hyveln, men jag ska nog palla för det mesta i sommar med. Armhålorna har jag svårt att låta vara dock, även fast det känns som att dom skulle må bättre av att slippa hyveln.

Måste passa på att fråga, när ändå diskussionen om hårighet är igång.

Tycker inte du/ni att man luktar mer svett då man har längre hår under armarna? Jag upplever oftast att jag börjar lukta mer svett då jag låtit bli att raka mig på två veckor. Så då åker hyveln fram. Slapp jag lukten skulle jag låta bli att raka mig under armarna.

//Elin, som för övrig citerar dig minst 1ggn/dag på förskolan jag jobbar på.

åh – jag är smått förälskad i min lilla buske i armhålan. haha. jag erkänner – jag älskar den!

men visst var det tufft den gången jag bestämde mig för aldrig-mer-rakhyvel. men det är en vanesak – till slut tänker en inte på att håret finns där.

:love:

Jag skrattar gott i min själ när jag läser trimmer 😉 Jag har jääättelångt hår i armhålorna och det känns inte bekvämt än att vara orakad, så jag trimmar 😀

Ner till 6 mm och så får det växa vilt i ett par veckor…. men snart dags för uppgradering till 10 mm tror jag 😉

Min lösning på det hela har varit att helt enkelt göra mig själv totalt upptagen av vad JAG tycker om ANDRA och därmed hindra alla tankar på vad de kan tyckas tänka om mig. Att tänka på gröna elefanter är det effektivaste sättet att inte tänka på rosa zebror. I kombination med att hela tiden utgå från frågorna "Vad vill jag göra nu?" (svaret på den frågan är sällan – men ibland – att raka bort kroppsbehåring) och "Vilken upplevelse och känsla vill jag ha?" så har detta lett till att jag överhuvudtaget inte reflekterar över något så ytligt och tråkigt som hår annat än i sällsynta fall.

Klart som fan man är på! :-d

Förra året gick jag med armluddet ute och det kändes skitbra! I år kommer benen få visa upp sig i sitt naturliga tillstånd!

tack vare dig har jag blivit inspirerad till att inse vilken stor och viktig grej detta är!

Testade för snart ett år sedan att sluta raka mig. Trivs idag jättebra med hår under armarna och har enbart fått positiva kommentarer, tycker själv att det är snyggt.

men håret på benen rakar jag ibland och bikinilinjen därför att jag trivs med det. Benen har en sådan konstig växt och inte en "snygg" behåring så det åker av.

Känns skönt att ha testat för det jag rakar nu är inte efter en mall jag följer utan min egen personliga smak.

man kan ju alltid prova och utmana sig själv!

För mig föll de sig så att mina armhålor började protestera med inflammerade svettkörtlar efter åratal av vaxande hemma och så hade jag inte längre råd att ta mig till salong för brasilliansk vaxning och vaxning av ben.

Jag hade då ingen lust att börja använda hyvel igen (jag testade under armarna, men fick inflammationer även då) så allt fick växa fritt. Nu snaggar jag mig under armarna med trimmer ibland, men det är bara för att jag luggar mig själv så fort jag rör på armarna om håret blir för långt.

Angående att visa benen på sommaren så tycker jag nog att det känns värre att de är så torra än att de är håriga.

way back, typ -94, så råkade jag springa runt med orakade ben och fick en kommentar från en kille att -åka hem och raka benen. Jag tyckte det var skämmigt som bara den och det enda jag kom på till svar var, -åk hem själv du ditt pucko. Nu undrar jag om inte du som är så jättebra bra på att uttrycka dej, kan hjälpa till med idéer på vad man kan svara när nån säger så där. Gärna nåt som får en sån idiot att känna att han aldrig hade sagt nåt..

:-d

Jag har läst din blogg i ungefär ett år (kan även tilläggas att det är den enda bloggen jag egentligen överhuvudtaget följer) och tänkte att det var dags att säga hej och även berätta att jag är lite kär i dig.

Men över till ämnet, det här med hår. Benen har jag inte brytt mig om på flera flera år och för ungefär ett halvår sedan slutade jag raka mina armhålor helt också, ingen big deal, mest gött att inte "behöva" lägga pengar på rakhyvlar.

Till er alla som har så där vackra och mörka armhålor, sträck på er, jag och mina blonda avundas er. Det finns nog inget vackrare än ett par mörka fantastiska armhålor på en brud, på riktigt. Och behåring på benen, det är väl ingen som kollar på det? (däremot kan jag erkänna att jag inte kan motstå att raka "bikinilinjen", det klias så sjukt mycket annars.)

@UmeåElin: "Tycker inte du/ni att man luktar mer svett då man har längre hår under armarna?"

Jo, jag sticker som en hel svettfabrik. Har aldrig lyckats få bukt med det trots allehanda kurer med och utan deo. Jag har en ypperligt välfungerande svettning och svettas lätt och mycket. Praktiskt, eftersom det gör att jag tål värme väldigt bra. Jag har ett fysiskt tungt jobb, med många tunga lyft, och det gör att jag är svettig 10 minuter efter arbetets början. Går jag en hel dag med håriga armhålor stinker jag vidrigt på slutet. Skittrist.

Sj är jag snart 29 och har rakat benen en gång någonsin, det var förra sommaren.. Är i valet och kvalet hur jag ska göra denna sommar. Men det lutar starkt åt "äh orka bry sig" 😀

Problemet har varit totalt ickeexisterande tills för några år sedan eftersom jag knappt haft något hår på benen, tyvärr har det ökat med åren… Förra sommaren gjorde jag det pga en kille och det blev ju åt skogen fel, jag kände mig som en vandrande barbie :-s

Armhålorna har jag svårare att låta bli, även om stubb och utväxt inte är något problem i min värld 🙂

Wunderbart!

Tänkte även höra med dig om du har något tips till en bra deo? Tyvärr så luktar jag bra mycket mer med hår under armarna än utan. Har prövat allt känns det som, även Lush produkter som jag trodde skulle hjälpa mest då det är såpass naturligt men icke….

Hade gott!

Vad säger din man?? Själv är både jag och mannen allergisk mot hår så jag rakar mig på "alla" ställe. Känns så ofräscht annars.

marie han säger ingenting.

Rakar även din man sin kropp eller är det bara kvinnors hår som är ofräscht? 😉

Ett annat sätt att angripa "flasha benen"-skräcken är att bara köra tror jag. Ut i barbent på stan i de första varma solstrålarna. Ritsch – som att ta bort ett plåster på det snabba viset.

Det har i alla fall funkat för mig som botemedel mot den berömda bikininojan den första dagen på stranden. Av med paltorna kvickt som tusan och helst vråla lite också för att dra till mig extra uppmärksamhet så att ALLA på stranden genast ser mig iklädd minimalt med tyg. Sedan finns inget mer att frukta.

Jag gillar verkligen din blogg mer och mer, för den får mig att tänka på saker jag aldrig tänkt på förut. Om och om igen dessutom. Jag ser världen med nya ögon kan man säga, och reflekterar ännu mer över hur jag beter mig gentemot min son (även om jag redan från start var mer genusmedveten än gemeneman gentemot honom).

Nog om det. Jag har tänkt fram och tillbaka om det här med att raka mig sedan igår när jag läste inlägget. Vägt för och nackdelar mot varandra. Och ja, anledningen till att jag började raka mig hade givetvis att göra med saker som proppats in i mitt huvud av samhället sen jag var liten flicka (även om min mamma avskyr rakning kring könet, rakar även hon benen och armhålorna).

Eftersom att jag är väldigt hårig (raggarsträng och på ena tutten dessutom, långa äckliga strån) så har jag aldrig sett det som ett alternativ att sluta.

Men nu har jag kommit fram till att jag ju faktiskt skulle nöja mig fint till att bara trimma armhålorna, och kanske låta raggarsträngen blomma ut för att se hur det känns.

Men benen (som är en väldigt fysiskt känslig del på min kropp i sexuella sammanhang) vill jag nog fortsätta raka just av den anledningen. Känslan av beröring stärks enormt när benen är nyrakade, och jag njuter alldeles för mycket av det för att sluta. Men armhålshåret kan absolut få växa till sig i sommar, i ren protest:-d

Tack för en tänkvärd blogg!:thumbup:

Tack för den här bloggen. Jag har inte rakat mig sen slutet på februari. Jag träffade en person som ifrågasatte mitt "jag måste raka mig innan vi går till stranden" (befann mig då på andra sidan jorden och det var varmt och gött i vattnet. :)) Efter det mötet växte tanken om att låta håret växa. Och så blev det såhär. Jag bestämde mig för att jag inte ska raka mig förrän jag är helt bekväm med min kroppsbehåring. Men det är svårt. Svårt att känna mig kvinnlig och vacker. Vilket är helt sjukt, för kvinnligheten är knappast avhängig kroppshåret. Det var fint att läsa lite här. Det är tydligen inte bara jag som låter min kropp göra sin grej! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *