Kategorier
feminism & genus

Könsroller och Mockasiner

Jag vägrar bestämt och principfast att klä min dotter som en flicka.

Könsroller och dess begränsningar är SKIT och jag vill inte begränsa henne eller trycka in henne i en förbestämd form.


Och här spelar kläder större roll än vad folk uppenbarligen fattar. Och färger. Studier visar på att barn bemöts olika beroende på hur de är klädda och vilka färger de bär. Pojkar i spindelmannenkläder eller mörka färger får ofta höra hur tuffa de ser ut, man pratar med lite grövre macho röst och skojar lite fysiskt sådär med killarna. Tjejer i kjol, klänning eller rosa får ofta höra va fiiiina de är osv.  Man pratar mjukare, tystare och framförallt MER med flickorna, kramas och myser och bekräftar att de är söta. Jobbar man på förskola som jag gör så ser man detta V A R J E dag.  Pojkar och flickor som kläs mindre stereotypt bemöts mindre tydligt och får oftare bekräftelse för den de är, inte för hur de ser ut eller könet de har (även om också de stämplas med förväntningar) "Va kul att se dig idag Lisa/Kalle!" – osv.


Jag vägrar hänga på detta. Dels för att jag inte vill att min lilla ska bli lika utseendefixerade som småtjejerna faktiskt blir. Man ser hur de kråmar sig varje morgon och riktigt lever upp när de får höra hur fiiiina de är "visst har jag en fiiiin klänning?!" – (Brukar inte svara på det utan mest säga: "Jo jag ser att du har en klänning på dig!" eller "jo jag märker att DU tycker om din klänning")


Sen vill jag att Nöffi ska uppmärksammas för den hon är, få VARA den hon är framförallt och inte pressas in i ett fack med förutbestämda egenskaper. "Du ÄR en flicka så därför är du mjuk/glad/söt/omhändertagande/känslig/osv" Som om mänskliga egenskaper har ett kön. *rullar ögonen* Och uppfyller hon inte dessa förväntningar så är hon "okvinnlig" eller "butch" eller liknande. Vilket jävla skitsnack. *hetsar upp mig själv*


Jag kör på Pajas-stuket. Massa glada färger och galna mönster. Jag vill att folk ska skratta och le när de ser henne. Bli glada helt enkelt. Inte säga "awwwww vaaa FIN du va då pluttinutti". *kräkas*


Hade en pastellfärgad body på henne en dag. En Molo. Fina grejer. Fick besök av min bästis (jo jag har en sån fast jag är 31) (jo jag vet, jag blir 32 om två veckor) och det första hon sa var; Nämän! Va söt du va idag! Nu ser du ut som en RIKTIG flicka!


Behöver jag tillägga att Nöffen aldrig haft den bodyn på sig igen?


Så vart vill jag komma? Förutom att deklarera min passion för genus menar jag. Jo — jag har nyss beställt en shitload kläder från Lindex och hittade världens finaste mockasiner! De är nog flickiga när jag tänker efter, eller det är iallafall menat att de ska vara det, men de var så fina och framförallt lite juliga så jag beställde ett par tillsammans med en röd sparkdräkt. Klart ungen ska vara lite Tomtebarn på självaste julafton!


Här är de:

Lindex Shop Online - Mockasiner 
källa: lindex

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

3 svar på ”Könsroller och Mockasiner”

Jag håller med i det mesta. Jag har dock inga problem att klä mitt barn i "tjejkläder" (såklart inte i prinsessiga bakelsekreationer, men kläder som uppfattas som tjejkläder, bara de bekväma och praktiska). Däremot vägrar jag begränsa mig till det, jag klär henom i de kläder jag tycker är snygga och då framförallt praktiska och sköna. Det är ju liksom inget fel på "tjej"kläder, lika lite som det är fel på "pojk"kläder och tyvärr blir typiska pojkkläder gärna det som får vara unisex. Som att det är sämre att kläs i det som är [traditionellt] tjejigt. Problemet, anser jag, är att man definierar och bemöter barnet genom kläderna så som du beskriver.

Nu blev det långt, som om ditt blogginlägg är en tråd på fl 😉

Du har rätt i att det absolut inte är nåt fel på "tjejkläder" .. eller ja, felet ligger, enligt mig, i benämningen. Tycker om klänningar och andra könsbundna kläder, men mitt problem ligger i att de är begränsade till ett kön.

Att jag inte klär min dotter i dem beror ju inte på kläderna i sig, utan bemötandet hon får då hon bär dem. Tyvärr så är världen väldigt snäv i sitt tänkande om kvinnligt och manligt.

Håller med helt! Min storasyster gör någorlunda likt med sin dotter. Hon klär henne i flickkläder ibland dock, men inte fjolliga sådana (om inte hon fått i present och tar på ungen det för att göra personen hon fått kläderna av glad). Gillar din blogg 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *