feminism & genus

Kvinnor är förtryckta och det är det som gör oss till offer. Ingenting annat.

Katerina Janouch skriver en debattartikel om feminism. Hon tycker det är dags att sluta gnälla och börja göra istället. “Sluta gnälla, det är dags för feminism 2.0“.  Hon skriver bland annat:

Framför allt är det mentaliteten som förruttnat. Att det numera är okej att framställa sig själv som offer, när du är kvinna. Det är ett evigt tjat om män som inte bryr sig, män som inte ger, män som inte svarar. Man talar om en ”trumpifiering” av debatten, jag skulle vilja prata om en ”esternilssonfiering” av kvinnobilden. Vad gör en sådan inställning i till exempel löneförhandlingar och när det gäller att få ordet i det offentliga rummet? Om kvinnans existensberättigande 2016 fortfarande bestäms av en mans blick och godkännande, är det förståeligt att hon känner sig värdelös och osäker om denna bekräftelse inte vederfars henne.
Detta är en ganska vanlig förekommande diskussion. Oftast kommer den från ickefeministiska håll. Man framhåller gärna att feminister gör sig själva och andra kvinnor till offer. Som om det är nåt man alltså själv kan välja. Men ingen vill ju vara ett offer eller hur? Offer är ju svaga och den mer nyfrälsta feministen menar ju att vi ska vara starka kvinnor. Starka kvinnor som inte tar skit. Starka kvinnor som inte tar åt oss. Vi ska fokusera mer på att bygga vår självkänsla och bryta könsroller istället för att fokusera på det tråkiga patriarkatet och de dumma männen och allt tråkigt som händer oss här för det blir väl ingen glad av va? Det förändrar inget eller hur? Men så här va, Katerina: Det spelar ingen roll hur bra självkänsla jag har eller hur många könsroller jag bryter. Jag kommer fortfarande, som kvinna, utsättas för våldsbrott, sexuella övergrepp, få lägre lön, ha mindre politisk ekonomisk och social makt och män kommer fortfarande hata mig. Osv osv osv i oändlighet. Det här vet ju du också! Det som gör kvinnor till offer är inte att vi påtalar de orättvisor som drabbar oss. Det som gör kvinnor till offer är de patriarkala strukturerna som dominerar vårt samhälle och kvinnohatet i vår kultur. Cissi Wallin har också reagerat på Katerinas text men nya insikter. Många av er som hängt med ett tag vet ju hur jäkla ofta jag och Cissi varit oeniga i just denna fråga, att vi till och med haft öppna gräl på twitter där vi argumenterat fram och tillbaka. Jag, den manshatande sura bitterfittan vs Cissi, sansad och rationell. Ok nu ska jag inte raljera  här va men jag är glad att hon äntligen omfamnar sin inre arga bitterfitta (Som fanns därinne från början) så låt mig have my moment.  Cissi skriver som sagt om sina nya insikter, och sitt gamla förhållningssätt som Skön Tjej™, i sitt inlägg “Gnälliga feminister” att hon inspireras av gnälliga och bråkiga kvinnor. Hon skriver bland annat:
Alla gör ju såklart som de själva behagar, men för mig handlar feminism om att våga bråka. Vara tacksam för alla som vågat och orkat bråka förr, och lära våra barn att bråkighet lönar sig. Hur tröttsam och obekvämt inslag i ”vi som hade det så trevligt” man än ses som. Feminism för mig är ingen jävla crowdpleaser. Det är en kamp för sånt som borde varit självklart och fixat för längesen.
Katerina skriver att hon önskar lite mer jävlaranamma. “Jag skulle vilja tillbaka till oldschool-feminismen. Den där en kvinna behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel.” säger hon. Att det är dags för kvinnor att stötta varandra och ta tag i kampen, ge varandra jobben, strejka i hemmen osv. Och jag håller såklart med om det också. Men jag tror inte det ena behöver utesluta det andra. Som Cissi skriver:
Gnället är en ventil. Att lyfta andra kvinnor, jobba mot sin egen slutshaming eller liknande sunk nåt annat. Båda kan rymmas i ett bultande feministhjärta! Man kan både vara satirisk kring självupptagna ”Dylanmän” och stötta unga tjejer i kris. Man kan tjata på ansvariga politiker om hedersvåld OCH dra skämt om antifeminister som gapar ”inte alla män” för jämnan. 
Och när Katerina skriver “Varför jamsa med i mansvärldens kvinnofientliga regler om vi inte tycker om dem? Låt oss skriva egna i stället.” så låter det såklart jättebra och peppigt, VÄGRA VARA OFFER LIKSOM men sen minns jag ju att det inte är upp till mig att välja position eller regler i patriarkatet. Vi måste sluta gå på myten att enskilda kvinnor har nån som helst makt över patriarkala strukturer. Nej det innebär såklart inte att vi måste ge upp eller lägga oss att dö. Vi behöver inte vara passiva alls. Tvärtom och det är det vi har feminismen till. Jag upprepar: Feminismen gör inte kvinnor till viljelösa offer utan den synliggör förtrycket, strukturerna samt de orätter kvinnor utsätts för och ger oss den kunskap, analys och verktyg vi behöver för att slå oss fria från förtryck. Feminismen gör oss aktiva istället för passiva. Men första steget är väl iallafall att sluta stoppa huvudet i sanden och istället identifiera problemet. Kan vi göra det tack?  ]]>

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

37 Comments

  • Saso

    Hej!
    Det har inget med inlägget i fråga att göra, men jag ville bara tacka dig för att du har fått mig att börja övningsköra! Det var helt sjukt ångestladdat för mig tidigare, men nu har jag börjat köra på körskola och klarat mitt första moment – växling – vilket jag inte kunde föreställa mig att korkade och sämsta jag någonsin skulle klara av. Jag har läst alla dina körkortsinlägg och peppats något enormt av dem. Jag läser dem innan och efter varje lektion som en sorts snuttefilt. Kan du köra, rädd och ångestfylld, så kan jag med! Och det kan jag, även om jag bara kört några få lektioner hittills. Jag är såå stolt över mig själv! Jag vet att du inte har klarat din uppkörning än. Men du kan ju uppenbarligen köra bil, som kommit så långt. Jag önskar dig all lycka till med det framöver, när du bestämmer dig att du är redo.
    Kram! Och tack igen, verkligen.

  • breakuntil

    Jag har läst någon av Lena Anderssons böcker, minns inte vilken det var men poängen i den boken var väl att huvudpersonen apade efter och sprang efter män hela tiden, utan att nånsin komma vidare. Jag tycker tyvärr att det är ett ganska vanligt sätt för kvinnor att leva på i dag. MEN det är väl inte feminismens fel…? Tvärtom!! Tycker Katerina Janouch blandar äpplen och päron, hon utgår från att de som debatterar argt också är de som inte gör nåt annat. Jag förstår inte alls vart hon vill komma, eller vad hon tror att en sån här kolumn ska hjälpa till med?
    Sen kan jag nog tycka att Dylan fått alldeles för mycket uppmärksamhet och att vi skjuter oss lite i foten när vi debatterar hans patetiska beteende. Oklart vem som exakt är VI, men exempelvis så nu var den senaste nyheten att han inte kommer till Stockholm för att ta emot sitt pris, och genast måste varenda jävla person kommentera det. Eller så är det bara i min lilla bubbla?!?! Kan vi inte bara liksom tysta ner vissa personer? Finns ju även Lamotte (hette han så?) som skriver all världens idiotiska grejer, man kunde ju liksom bara sluta läsa och ignorera? Jag tror att det i längden skulle vara bättre. Åtminstone värt ett försök? Det är ju inte som att dessa babblande män kommer att hålla käften eller gilla feminister bättre, nånsin. Det ligger i merparten av mäns natur att hata kvinnor (sorry nu om jag trampar nån på tårna). Och en del av kvinnorna hatar ju också kvinnor icke att förglömma.
    “Kvinnor sätter sig i beroendeställning och ger män tolkningsföreträde i alltför många samhällsfrågor” skriver Janouch och jag är inte riktigt benägen att hålla med om det… Det är väl det som feminister INTE gör? Men alla kvinnor är ju inte feminister…
    Sen är det väl ganska lätt att ha en peppig syn på det här med feminismen, kom igen nu sätt på läppstift, own it work it, ta makten… – om man själv redan har ganska mycket makt.

    • sofia

      Den här kommentaren satte verkligen ord på mycket av det jag kände för det här debattinlägget av Katerina. Tänker att så många poänger missas av att fokusera på “gnället” (som väl ändå är mer konstateranden, eller?). Jag tycker iaf det finns sjukt många smarta, starka, handlingskraftiga feminister där ute, känner inte alls igen tanken att de rättar sig efter männen.

    • Jennie A

      Tråkigt att du inte är lika intresserade av Bob Dylan och nobelpriset i litteratur som andra människor. Ett tips är att varken läsa eller kommentera kring det, för jag som dylanälskare är otroligt ointresserad av att läsa någon förståsigpåares åsikt om det hela när de inte ens har brytt sig om att öppna hans katalog. Tröttsamt deluxe

  • Elin-kristen feminist

    Jag kanske skulle uttrycka “gör dig inte till offer” som “se inte dig själv med förtryckarens ögon” för det är destruktivt. Visst ska man gnälla och visst blir man förtvivlad men vad förändras av det? Väldigt lite upplever jag. Varken jag eller mina barn kommer att undkomma könsrelaterat förtryck men det finns saker att göra nu, nu och för framtiden. Det är lätt att paralyseras av de problem vi har och inte se vad vi har åstadkommit och vad vi kan göra. Kvinnor har själva tagit striden gång på gång för sina rättigheter och vi får lov att göra det om och om igen nu och i framtiden.

  • L

    Jag tycker att Katerina dessutom går i fällan ” För att Sverige ska anses ojämställt så måste ALLA kvinnor vara underordnade ALLA män i ALLA situationer ” vilket även verkar vara bittra mäns mantra.

  • Maria

    Hör inte till detta inlägg men SNÄLLA LD kan du inte kommentera/skriva ett inlägg om Delmon Haffos härliga uttalande tidigare idag?!
    Hur kommer det sig liksom att en människa i hans kretsar (politiken) verkligen helt planenligt och med värsta flinet i ansiktet helt medvetet går ut och säger detta nationellt?
    Vad måhända kan röra sig i sådana människors huvuden?

  • Karin

    Jag blir inte klok på det här… på vilket sätt är kvinnor förtryckta?
    Antar att jag får krypa ner i skyddsrummet och inta försvarsställning
    efter en sådan fråga.
    Men snälla svara mig istället för att hacka på mig.

    • Hanna

      Karin, om du verkligen på riktigt undrar hur kvinnor är förtryckta skulle jag rekommendera att lite lätt och varsamt googla till exempel “förtryck mot kvinnor”, “patriarkatet”, “feminism” eller liknande. Alternativt gå till biblioteket och låna valfri bok om feminism eller så. På så sätt kan du ju också forma dina egna åsikter utan att behöva vara rädd för att någon ska skälla på dig. Att ifrågastätta att kvinnor är förtryckta på en uttalat feministisk blogg är kanske inte bästa sättet att undvika kritik, så att säga.

  • Jenny

    Kan det inte vara så att killar är bättre än tjejer? (Nej jag tycker inte det snarare tvärtom med tanke på all multitasking som kvinnor utför varje dag, men hur kommer de undan så lätt?!)
    Om männen nu lyckas få till allt det där som vi som enskilda personer ändå inte kan göra något åt? (Längre lön, mer oavlönat hemarbete osv).. Jag fattar att jag är ett offer i detta samhälle för att jag är kvinna men samtidigt så förstår jag inte hur det någonsin ska kunna bli en förändring om vi inte börjar med oss själva? (Typ nä jag jobbar heltid, du som är min man får gå ner i tid när barnen är små, vi delar lika på hemarbete och ansvar för barnen osv).
    För 100 år sedan hade inte kvinnor i Sverige rösträtt, på 50-talet var det jättesvårt för en kvinna att kombinera familjeliv och karriär för “hon skulle ju ta hand om barnen” och så sent som 1975 kom rätten till abort för kvinnor (dvs rätten att själv välja när hon skulle bli mamma).

    • Ph

      Jag förstår tanken, fast vad de gäller ansvar för barnen är jag mer på barnens sida. Dvs det spelar ingen roll vem som tar ansvar, det viktigaste är att någon gör det. Om det visar sig att en pappa tex inte ger barnen så mycket de behöver så måste någon, oavsett vem, ta ansvar. Jag är inte beredd att se att mitt barn inte får den trygghet den behöver för att pappan borde ta mer ansvar. Tänk om han inte är lämplig? Jag tänker inte ta ansvar för att männen ska ta mer ansvar. Då blir jag ju mamma åt mitt barn OCH min snubbe, vilket inte är så roligt. Nej tack. Att män ska ta mer ansvar hemma bör ligga i mannens intresse, och ses som hans kamp. För precis som du säger kan jag bara påverka hur bra jag ska bli, inte kräva att få lite mindre ansvar på bordet. Det är fortfarande inte mitt fel att kraven på kvinnan är högre, även om jag pga omständigheter ÄR bättre och får mindre betalt.

      • ???

        Du skrev ….. om pappan inte är lämplig attta hand om barnet? Hur kan man som kvinna va så dum så man skaffar barn med en man som man inte litar på? Du borde då istället funderat på en insemination . Det finns massor av män som tom är mycket bättre som förälder än en kvinna! Dela inte upp man och kvinna alltså könet utan man och kvinna båda kan vara olämplig som förälder och skitsövlar!! Tyvärr finns rötägg av båda könen.

        • Ph

          Läs igen, skrev “tänk om pappan inte är lämplig”. Inte pappan är inte, stor skillnad. Jag skiter fullständigt i mitt könsorgan när de kommer till att ta ansvar för att barn får det de behöver.

        • Ph

          Dessutom, kul resonerat, hur kan kvinnan vara så dum att skaffa barn med olämplig man. Hur kan man som olämplig förälder vara dum och skaffa barn är frågan snarare? Hur ska man veta innan om någon är lämplig? Du kanske är en superbra människokännare och har aldrig blivit bedragen och lurad. Stort jävla grattis till dig!

      • Johan Lindgren

        Jag har reflekterat mycket över detta resonemang med kvinnors inställning att män inte är lämpliga eller intresserade. Jag har pratat med mina vänner, både män och kvinnor, jag har även pratat med mina kollegor, även dem är män och kvinnor.
        Det vi ofta kommer fram till är att vi (män och kvinnor) , av någon anledning verkar ha olika uppfattningar om hur saker ska göras, när de ska göras och i vilken ordning de ska göras. Då killarna i diskussionen oftast är överens om att deras synsätt är det korrekta och samma sak med kvinnornas syn på deras synsätt, verkar olikheterna var mer bundna till kön, än individer.
        Vad som oftast framkommer är då att kvinnorna i större utsträckning tar tag i saken, med tvätt, disk, städning etc för att mannen inte gör rätt, gör det i tid etc. Männen förklarar ofta i diskussionerna att de ändå bara får skäll om de ska tvätta eller städa, då de tydligen inte gör rätt, att de struntar i det… Det är ju generella uttalanden jag skriver om nu. Förstår att det finns undantag!
        Så min undran är hur kommer detta sig? Är det kvinnor som bestämmer vad som är lämpligt, vad som är rätt, eller fel och därför väljer att göra sakerna själva för att det ska utföras på”rätt sätt”?

        • Ph

          För det första ska initiativ tas. Jag vill byta trosor varje dag tex så då kan jag inte vänta på en snubbe som älskar mig hur mycket fitta jag än stinker. Sedan så göras på rätt sätt är viktigt också. En gång hade han i två kapsyler sköljmedel med stark lukt. Min bror har astma så då måste jag göra om eftersom det är tråkigt att inte kunna hänga med sin bror pga allt stinker softlan. Alla sätt är inte bra, det finns rätt och fel även i hushåll. Annars kommer det insekter, saker går sönder och framförallt blir det dyrt. Jag som har hög hyra har lixom inte råd att kläder, mat, kastruller osv slängs. Känns ju som att nybörjare är lite sämre på vissa saker, fast när en snubbe är några år äldre så tänker man ju att en ska ha lärt sig för länge sedan. finns säkert killar som inte fått allt serverat, men har inte hittat någon ännu.

        • ph

          Kanske inte så kul att få höra att man pajjar någon annans saker. Det har du rätt till. Men jag har roligare saker att göra för mina pengar än att köpa nya kläder, anlita anticimex och ersätta stekpannor. Men kanske svårt att ha empati för den biten när man tjänar några tusen x-tra i månaden. Skulle jag pajja något som var hans skulle han dessutom bli skitsur. Förstår du att man tappar orken med vuxna bebisar?

        • Johan Lindgren

          För det första vill jag poängtera att av mina närmaste vänner (5 st), så tjänar kvinnan i förhållandet åtskilliga tusen mer i månaden än mannen. Detta gäller även mitt förhållande där min sambo har nästan 8.000 kr i högre lön. Så det är garanterat inte det som orsakar fenomenet.
          Det handlar inte heller om att göra sönder saker, utan inställningen till att göra saker, när de ska göras och hur de ska göras. Hur man ska dammsuga och i vilken ordning man dammar. Osv.
          Att inte våga släppa kontrollen och låta mannen eller kvinnan ta ansvar, eller acceptera att man har lite olika uppfattning om prioriteringarna i hushållet, eller bilen, eller gräsklippningen behöver inte innebära att någon har fel, eller gör fel. Bara inte på det sätt någon annan bestämt som det korrekta. Och genom att då agera som om något är fel, bara för att det inte görs på det sättet man själv tycker är bäst, leder enkelt till att man står där och får ta hand om det själv istället. Vilket jag tror motverkar ett jämställt förhållande och i förlängningen ett jämställt samhälle.

        • Elyisa

          Hur svårt ska det vara att fråga och lära sig hur saker ska vara gjorda?
          Tvätten ska separeras efter färg och inte tvättas för varmt. t.ex.
          Vem är det som bestämmer hur och när bilar och gräsklippare ska tankas? Är det möjligen så att det finns korrekt sätt som fungerar och inkorrekt sätt som leder till att grejerna går sönder i förtid? obs retorisk fråga. Detsamma gäller tvätt, disk, städning. Alla sätt är inte lika bra.
          Varför ska det vara så förbannat svårt för män att se att kvinnor har mer kompetens inom ett område och lyssna och lära av kvinnor istället för att envisas att göra saker på sitt eget sämre sätt?

        • Johan Lindgren

          Min poäng är alltså att man som vuxen individ, kvinna eller man, riskerar att tappa intresse för något, om någon annan står bakom ryggen och påpekar hur fel man gör, eller om någon alltid står framför och förevisar hur något skall göras. Det blir väldigt enkelt att tänka, “gör det själv istället då, så det blir rätt!” Och detta gäller givetvis hos båda könen, men mitt inlägg tog fasta på framförallt hushållsarbete, där kvinnor har mer åsikter än t.ex gräsklippning eller ljuddämparbyte på bilen, enligt min erfarenhet.
          Och jag tror detta fenomen är något som befäster könsroller i väldigt stor utsträckning.

    • sanna

      Tror det är dåligt att börja med att ranta om att feminister är dåliga, gnälliga våp om man nu vill skapa sammanhållning och enad front.
      Det finns absolut ingenting som gör mig så trött som kvinnor som känner behov av att mästra andra kvinnor om hur de ska bedriva feminism. Om man som Katerina nu tycker “gnällandet” är värdelöst, så är ju garanterat gnällandet om gnällandet värre. Varför inte istället föregå med gott exempel och göra allt det där man själv tycker är bra, istället för att klaga på vad andra gör. Och lita på att de flesta människor gör mer än en sak. Och ha lite ödmjukhet inför att olika människor har olika behov (det en uppfattar som gnäll är stärkande diskussion för en annan tex) och befinner sig på olika steg i sin feministiska utveckling.

      • Ph

        Så sant. Även frustrerande att tänka att kvinnor bara gnäller. Idag har vi ett ideal där kvinnan måste vara bra på jobbet, ofta lite bättre för att få samma sak för det som en man. Inte nog med det, det förväntas att vi ska klara heltidsjobb, största ansvar i hemmet plus att bibehålla superhälsa och att på allt vara naturligt snygga för vi är så hälsosamma. Känner massor med kvinnor som presterar otroligt bra men ändå inte lever upp till allt. Så att ens nämna att det är fel på kvinnors handlingskraft/prestationer är ett fett jävla hån när man gör ALLT för att fixa allt själv utan större hjälp.

    • L

      Tycker du att det här är en debatt? Jag tycker snarare att LD, Cissi och de flesta som kommenterar uttycker en trött suck över att behöva förklara självklara saker. Vad skulle vara syftet med en debatt där feminister som debatterar mot feminister? Och vem skulle gynnas av det? Dumma mig, men jag trodde att det var patriarkatet som var problemet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *