diskussion & debatt,  feminism & genus

Kvinnor är inga jävla äckel

Elaine Eksvärd skriver ett inlägg om pedofiler. Hon skriver att män som har sex med femtonåringar är pedofiler eftersom att femtonåringar är barn. Jag håller inte med. En pedofil är någon som tänder på prepubertala barn. Och femtonåringar har ju oftast kropp som en vuxen. På sin höjd så är man kanske hebefil.  Eller ett jävla äckel. Eller pervers helt enkelt.  Nu protesterar säkert ni. Ni tänker kanske att det är helt normalt för vuxna män att tända på femtonåringar eftersom att femtonåringar oftast ser ut som kvinnor. De är ju könsmogna och har tuttar och könsbehåring. Tända på femtonåriga flickor är ju biologiskt kanske ni till och med menar.  Jag och Elaine är helt eniga i övrigt.  Jag har suttit i många diskussioner där det försvaras med att åldern bara är en siffra. Till och med feminister, kvinnor, som berättat om sina relationer med äldre män som de haft som tonåringar utan att problematisera dessa. Snarare har de romantiserat dem. En del hävdar att man har olika mognadsgrad, att en del femtonåriga flickor kan vara jättemogna, nästan vuxna och att även om mannen är över 30 år så kanske han har lägre mognadsgrad och då passar de ihop. Eftersom att åldern bara är en siffra och kärlek inte vet någon ålder.  Men vet ni vad? Jag har aldrig träffat nån, än mindre en kvinna, som resonerar likadant när det kommer till det omvända. Jag har inte träffat nån kvinna som tycker att det är rimligt och normalt eller biologiskt att tända på femtonåriga pojkar.  Eller nån kvinna som inleder relationer med unga pojkar under samma förevändning. Tvärtom så blir många äcklade av tanken. Den är orimlig, skrattretande, nästintill komisk. Men föreställ er det. Föreställ er Anna 35 eller 40 år som inleder en relation, kanske blir sambo till och med, med Kalle 15, 16 eller 17. Kanske skaffar de ett barn tillsammans? Tänk er att hon säger att åldern bara är en siffra och att de passar ihop mognadsmässigt. Tycker ni att det låter rimligt, sunt eller normalt? Nä.  Men det intressanta är att när jag diskuterar denna fråga så möter jag otaliga människor som tycker att det är helt rimligt och naturligt och normalt för män att tända på samt inleda relationer med just femtonåriga flickor.  Undrar varför.  Det är ju faktiskt ingen större skillnad. Femtonåriga pojkars kroppar ser också ut som manskroppar precis som femtonåriga flickors kroppar ser ut som kvinnokroppar. Femtonåriga pojkars kroppar är ju också könsmogna, de har könsbehåring, pungkulor som trillat ner på plats och en penis i vuxenstorlek. Alltså borde ju vara lika naturligt och normalt och sunt och rimligt och biologiskt för kvinnor att tända på pojkkroppar.  Men vi är generellt inte några jävla äckel. Eller perversa.  Så vad beror det här på?  Som Elaine säger, de enda känslorna man ska få inför en tonåring är föräldrakänslor. Inget annat. Och får man andra känslor så agerar man inte efter dem. Vi måste sluta romantisera och framförallt normalisera relationer mellan vuxna män och tonårsflickor. ]]>

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

81 Comments

  • Linnea S

    Fast ändå är det ju flickan som får stå där med skammen, så jag tycker man ska gå försiktigt fram när man kritiserar dessa relationer offentligt. Tycker defenitivt det är fel att hänga ut folk med namn, för den unga kvinnans skull. Om någon hade skrivit på nätet om alla gubbar som raggade upp mig när jag var tonåring hade jag nog knappt orkat finnas längre. . .

  • Emelie

    Jag är helt enig med vad du säger. Men vart ska man sätta gränsen? Du säger både tonåringar och barn, och en blir ju vuxen rent juridiskt vid 18 (20 hade varit bättre) men är tonåring tills en blir 20. Ska man då införa åldersgräns åt andra hållet också? En 17åring och en 22åring är ju nära i ålder men ändå ett barn och en vuxen. Eller ska vi höja byxmyndighetsåldern? Det är ett svårt problem att lösa. Rent juridiskt kan vi ju införa vilka lagar som helst och det kan vara frid och fröjd, men problemet försvinner inte för det. Jag är helt för en lagstiftning som lång bom läser in pedofiler. Men hur ska det ske rent praktiskt med t.ex. den situation jag nämnde? Jag vet inte.

    • Lady Dahmer

      Jag tycker det är svårt men gräns. Men vi kan börja med att göra det olagligt för människor som är myndiga att ha sex med någon som inte är det. Sen är ju allt en individfråga så klar. En nittonåring som har sex med sjuttonåring Är ju inte hela världen. Samtidigt så är jävligt creepy med någon som är 50 år och har sex med tjugoåring trots att tjugoåringen är myndig

      • Bee

        Varför är det läbbigt men en 50 åring och en 20 åring? Båda är vuxna. En 50 årig kvinna o en 20 årig man och tvärt om, fattar inte varför det skulle vara läbbigt?

      • Lina

        När jag var 20 hade jag sex med en 50- åring. Vi var tillsammans i 8 år efter det. Märkligt tycker jag att det är så viktigt att stödja homosexuell kärlek ( vilket jag såklart tycker är självklart!!). Men när det kommer till ålder är det fortfarande många som höjer på ögonbrynen. Vare sig det är äldre kvinnor lr män det handlar om. Så länge båda är myndiga anser jag att kärleken och sexet är ett fritt val som ingen annan bör lägga sig i.

      • Marielle

        Min man är 50 och jag är 24. Inget som helst “creepy” men det. Vi är två vuxna människor som älskar varandra och har en underbar liten dotter ihop.
        Håller dock med om att vuxna inte ska ha sex med barn.

      • U.

        Men 20-åringen och 50-åringen kan båda fatta beslut genom att resonera vilka konsekvenser kan deras handlingar ha och oftare ställer sig själv på första plats ( och inte pojkvännen som ställer krav). Samtidigt en 17-åring kan ha problem med att se vilka konsekvenser kan ha hens handlingar. En 17 årig tjej kan t ex tycka att det är rimligt att vilja ha sex bara för att andra kompisar har haft det eller för att coola Kalle vill ha det. Så även om åldersskillnaden är liten så kan skillnaden i mognad vara stor. Jag tycker att ålder för byxmyndigheten borde höjas, just för att 15 åringar ofta tänker inte efter, har väldigt lätt att ge efter om en häftig person vill ha sex med dem, de är lätta att manipulera.

      • FT

        Tycker du ändå får tagga ner lite. Mina syskons pappa var 50 och min mamma 18 och det behöver inte vara “creepy” som du väljer att uttrycka det.

        • Lady Dahmer

          Jag är fyrtio. Jag har svårt att se grannens tioåring som framtida partner. Att jag om tio år ska inleda en relation med honom eller nån i min dotters ålder. Jag tror att nåt är fel om man kan se på människor yngre än ens egna barn som sexpartners.

        • FT

          Bara för att du har svårt att se det behöver inte andra ha det. Man behöver heller inte ha barn sen innan som 50 så då behöver man heller inte göra jämförelsen med sina barn. Så mina syskons pappa är det något fel på alltså? Deras relation och fina liv ihop var alltså fel – ok, bra att veta. Du kanske ska se lite längre än dina egna referensramar?

        • Bee

          👎🏻 Tänk ett varv till snälla. Ingen som inte är pedofil tänder på en tioåring men en 20 åring kan tända på en 50 åring å det är skillnad. Vad är problemet egentligen, två vuxna människor ligger eller blir kära?

    • MD

      Vad sägs om två gränser så man får en flytande övergång? Byxmyndig vid 15, mellan 15-20 får du ligga med de som är max 5 år äldre än dig själv. Detaljerna är inte så viktiga, ni fattar idén.

  • Bee

    “Eller nån kvinna som inleder relationer med unga pojkar under samma förevändning. Tvärtom så blir många äcklade av tanken” Men hallå. Ok, DU har inte träffat någon men det finns kvinnor som har sådana förhållanden, ett flertal lärare (som uppmärksammats i media) har blivit av med sina jobb och åkt i fängelse, sen är mörkertalet säkert stort. Det spelar ingen roll om man är msn eller kvinna, båda könen borde inte ha sex med 15 åringar om man själv är vuxen, en 15 åring är en tonåring, ett stort barn…

      • S

        Däremot får man som kvinna med pojkvän/man/sambo som är 3 eller faktiskt bara ett år yngre ständiga frågor om ‘hur det funkar’, kommentarer om att man är ‘en sån kvinna’ (?) och intima undringar om vem som tagit initiativet till ‘ett sådant förhållande’ – eeh? Har aldrig fått någon av dessa reaktioner på mina förhållanden där jag varit 2, 6 eller 11 år yngre än mannen.
        Var ihop med en kille när jag gick på gymnasiet, han var ett par år äldre, helt innanför normen för ‘normalt’ – men efter att vi gjorde slut blev han ihop med en ny gymnasietjej och efter henne en ny osv. Han blev alltså äldre men tjejerna var alltid ca 17..

      • E

        Det händer, ja. Vi hade en kvinnlig fritidspedagog i 30-årsåldern som visade sig ha haft ett förhållande med en av killarna i högstadiet. De var ett helt gäng med killar som umgicks med henne och hon pratade så mycket om att hon kände sig som allas storasyster. Yeah right. Hon fick sparken när pojkens pappa fick kännedom om relationen, men ingen på skolan ville berätta rakt ut varför.
        Några år senare gifte hon sig med en annan av killarna i samma gäng. De fick barn och lever fortfarande tillsammans många många år senare. Jag har ofta funderat över om alltihop var slump, eller om hon var fokuserat intresserad av tonårskillar men sen bara råkade träffa rätt person som hon tydligen fortsätter att vara tänd på trots att han nu närmar sig 40-årsåldern? Har också funderat över hur han själv ser på saken. Han vet ju mycket väl hur allting började.
        En annan märklig sak i sammanhanget är att vi hade en manlig fritidsledare som öppet var ihop med en av skoltjejerna. Men han fick inte sparken? Allt detta i en mellanstor svensk stad på 90-talet.

      • Lisa

        Eeeh, antifeminisiska män försvarar det hela tiden paradoxalt nog och tycker ofta att det är skitlöjligt att det ens kan betraktas som övergrepp. Ett färskt exempel är fallet då en drygt 40-årig kvinnlig chef på ett asylboende misstänktes ha hotat sig till sex av ensamkommande manliga flyktingungdomar. Hon skulle ha hotat med att se till att de inte fick stanna i Sverige om de inte ställde upp på samlag och när de berättat om saken i media skickat torpeder att misshandla dem enligt ungdomarna. Att samlag ägt rum i sig finns dokumenterat på film. Den feministiska advokaten Elizabeth Massi – Fritz företräder ungdomarna. Den flera hundra sidor långa tråden om fallet på Flashback är fullkomligt späckad av uttalanden om att ungdomarna borde vara tacksamma och att inga killar i den åldern skulle tacka nej till sex med en “milf”. I synnerhet inte killar med ursprung i Mellanöstern , som tydligen skulle ha en extra stark sexualdrift och bli tokiga av lycka bara de får se en naken kvinna.
        Nu spelar det självklart in att många som skriver i tråden hatar ensamkommande flyktingungdomar ännu mer än vad de hatar kvinnor och feminister. Men om vi pratar om världen utanför Flashback har det varit ganska märkligt tyst om fallet, att en chef för ett asylboende har sex med omyndiga asylsökande är för mig extremt upprörande i sig och om det hänt under utpressning och hot om att se till att de blir utvisade är det ofattbart vidrigt.

  • Anna C

    Jag tror nog tyvärr att biologin spelar in här, men även verkligheten. En 30-årig kvinna vet att en 15-årig pojke inte kan ta hand om henne och hennes avkomma. Medan däremot en 15-årig flicka vet att en 30-årig man kan det. Allt det här är inte medvetna ställningstaganden, men det grundar sig i vad som evolutionärt varit lönsamt. Så länge kvinnor föder barn kommer män som ser lovande ut ur “ta hand om”-aspekten att bräcka mindre lovande män.
    Det här gäller förstås inte ner på individnivå, men det är en övergripande tendens.

    • sanna

      Det gäller ju bara om människan alltid levt i någon form av heterosexuella parrelationer och det man ju ingenting om. Man kan ju lika gärna tänka sig att de tidiga människor levde i grupper utan fasta parbildningar och med gemensamt ansvar för barnen.

      • Elin-kristen feminist

        Vi vet en del och parbildning är något som förekommer i så pass många mänskliga samhällen även sådana som inte påverkats av kristendom eller andra religioner som har detta som ideal att vi får utgå från att detta har förekommit i hela den moderna människans historia. Sedan har man kanske inte levt tillsammans hela livet utan i många samhällen bytt partner om relationen inte fungerat.
        Om man jämför mäns pungkulor med andra primater så talar det mesta för att vi inte har harem som gorillor som default och inte heller “alla med alla” som bonobor heller utan anatomiskt stämmer det bra in med att leva monogamt men i en grupp där även chansen/risken för att kvinnan finner en annan man men att det normalt inte är så hela tiden. Vi kan inte veta exakt men mycket tyder på att människor under hela historien har bildat par.

        • sanna

          Fast pratar vi evolution är ju inte historisk tid så intressant, eftersom det inte säger så mycket om hur människor levde under artens tillkomst flera 10 000-tals år tidigare. Och hur man levde då vet vi faktiskt ingenting om mer än att man antagligen levde i mindre grupper. Vi vet ingenting om hur man uppfattade relationer och social tillhörighet. Ser man på flock-/grupplevande djur idag finns ju massor av olika beteenden, tex elefanter där honor och ungar lever i flockar och hannar och honor bara träffas för parning, eller lejon där honor och ungar är gruppens “kärna” och hannarna är mer tillfälliga medlemmar av gruppen (en brunstig hona parar sig med alla tillgängliga hannar). Den finns mängder av tänkbara levnadssätt som inte behöver inkludera parbildning. Självklart är parbildning också en möjlighet, men det går helt enkelt inte att veta.

  • Mia Schlyter

    Jag tycker det säger mycket om männens mognad. De klarar helt enkelt inte av att ha en relation med en jämnårig, vuxen kvinna. Den enda erfarenhet av relationer de någonsin haft är den relativt ansvarsfria och lättsamma tonårsromansen. Men de tar aldrig steget till en relation med djupare mognad, där ansvar, jämställdhet och faktiskt en hel del arbete ingår. Sedan legitimeras deras bristande utveckling av idén om kvinnan som mest värdefull när hon är “ung, smal och vacker”. De “kan ju inte hjälpa” att snoppen blir hårdare av den unga tjejen!
    Sen verkar de fastna där trots att de själva ohjälpligt blir äldre och verkar dessutom ha mage att bli bittra över att bli ratade i högre utsträckning i takt med att åldern blir för hög för de unga tjejerna och mognaden för låg för de jämnåriga och äldre kvinnorna. De skyller detta på den eh… ojämställda sexuella makten. Ett påhitt av män som saknar introspektion. Man kan ju bara önska dem insikten att bli äldre kan man inte göra något åt, men ens egen mognad är högst förbättringsbar!

  • R.

    Män som tänder på tonåringar vill ha makten i förhållandet. Nån att styra. Nån att lära upp till den perfekta sexleksaken. Nån som inte har en massa jävla åsikter och som är “ren” och “orörd”. Nån som jämt är söt och rar. Nån som suger utan att kräva nåt tillbaka. Jävla äckel är vad de är.

    • Emelie

      Precis så! Känner igen mig så väl tyvärr 😣 denna mannen är fortfarande tillsammans med tonåringar medan han själv bara blir äldre. Svin.

      • hanna

        Precis. Och känna sig smarta, kloka, stora och starka och behövda och viktiga. Ha någon som inte ifrågasätter och ser upp till och beundrar Anser ju att det gäller även om tjejerna passerat tjugo och männen 35, Fixar man inte att träffa kvinnor i ens egen ålder är det nåt som inte stämmer.
        Och det är klart att det finns undandrag här och lyckliga förhållanden med stora åldersskillnader, men om en man som närmar sig 40 aldrig varit ihop med nån över 25, då handlar det nog inte bara om slump eller att kärleken är blind och ålder bara en siffra.

  • L

    Har aldrig hajat hur man kan ursäkta sig med att man har samma mognadsgrad, hur kan man som 30-åring vilja framstå som en 15-åring i mognadsgrad? Vilket underkännande av sig själv som funktionell vuxen liksom! Och sen är det väl så himla typiskt för just tonårstjejer att ibland framstå som extremt vuxna i både sätt och utseende, men det är ju bara som en lek eller övning inför att bli vuxen som man sysslar med som tonåring. Den grundade mognad som en riktig vuxen har är så himla annorlunda, men känner att jag har svårt att förklara. Tycker det är en uppenbar skillnad i verkligheten dock!

    • Sanna

      Exakt!
      Jag undrar seriöst hur många män som väljer en hårig kvinna med hängmage och hängbröst som vet vad hon vill ha i sängen och njuter till fullo mot en renrakad, perfekt liten tafatt tjej som skriker porrigt och högt men inte kräver klitorisstimulans och orgasm?

    • m-

      De kanske faktiskt är på den nivån och därför ser de inte hur de nedvärderar sig själva eftersom de inte utvecklat förmågan att se sig själva utifrån? Vissa verkar helt enkelt ha fastnat i den åldern i hjärnan. Folk fastnar eller fastnar inte på olika nivåer – minns själv när jag var yngre hur omöjligt det var att ha intressanta konversationer med folk i min egen ålder, jag tröttnade väldigt tidigt på barn och tonårsaktiviteter och hade roligare när jag diskuterade filosofi, politik eller psykologi med de vuxna runt omkring som gick att få tag på (fritidsledare, lärare, föräldrar, äldre släktingar). Jag såg också på sätt och vis utifrån hur vissa barn/tonåringar hängde med till en viss ålder men sedan saktade in i utvecklingen och efter det stannade av mognadsmässigt och även hur stor skillnad det var mellan de vuxna jag pratade med.
      Jag är inte något supergeni och är absolut inte bra på allting men jag har alltid varit väldigt mogen, även som femtonåring då jag redan hade ett bättre utvecklat konsekvenstänkande än många vuxna jag pratade med eller observerade. Det finns en teori som jag tycker verkar rimlig som kallas The Bell Curve och den går att applicera på det mesta vilket innebär att det är ungefär lika många procent av befolkningen/gruppen som är på ena eller andra sidan om det normala. I det här fallet blir det alltså lika många omogna som extra mogna i vuxen ålder.
      Det betyder i så fall att det med stor sannolikhet finns tillräckligt många omogna vuxna kvinnor för de omogna vuxna männen men förmodligen orkar inte ens omogna med andra omogna och då får vi fenomenet som diskuteras. Har noterat att de omogna kvinnorna också gillar “yngre” men att de är ute efter killar/män som är ca 20-25 istället för 15-20 och då märks det inte lika tydligt förrän de själva börjar närma sig 30-35+.

  • Kristina

    Jag tänker att om en 30-årig (eller äldre) man har samma mognadsgrad som en femtonåring borde han ju få nån slags hjälp. Kanske bo på något särskilt boende? Få en god man?
    Det är ju farligt med vuxna män som inte är förståndsmässigt utvecklade.

    • Djävulsadvokaten

      Kan du definiera “mognad”? Är det att kunna sköta om sig själv och sitt eget liv, för i så fall håller jag med, eller inkluderar det även att man ska ge upp allt man tycker är roligt i sitt liv? Jag tycker bland annat om att pyssla med modellbyggen och måleri, saker som kanske inte inte är så “mogna” när allt kommer omkring, men som ändå skänker mig glädje. Ska jag behöva sluta med det, och allt annat barnsligt jag tycker om, bara för att jag råkat passera en viss ålder?
      Och nej, det här är inte menat som en troll-fråga eller nåt sånt, jag undrar genuint hur folk tänker i den här frågan. För det känns ofta som att om man ska ha en chans att träffa någon nu för tiden måste man ge upp precis allt som format en, och kliva in i rollen som ytterligare en torrboll i vuxenlivet helt befriad från personlighet.

      • Kristina

        Nej det är absolut inte så jag menar. Självklart kan en vara barnslig som vuxen och en kan ha barnsliga intressen. Jag menade mer att en del män, enligt text ovan, verkar ursäkta att de är ihop med femtonåringar genom att säga att femtonåringarna är så mogna. Om jag jämför mig själv nu med när jag var femton, är 39 idag, så är det ju en enorm skillnad på mognadsgrad.
        När jag var femton bodde jag hemma och behövde bara ansvara för mig själv, knappt det då mamma lagade mat och städade, pappa skjutsade till fotbollsträningar. Nu kanske jag var en omogen femtonåring, vad vet jag, men iaf. Så delvis handlar ju mognad om att kunna sköta om sig själv men också om insikten i att en femtonåring kanske inte alltid vet vad som är bra för henne /honom och att en kanske inte har samma konsekvenstänk då en är ung. Lite så. Men som sagt, jag tycker definitivt att en kan ha barnsliga intressen så länge det inte skadar någon. 🙂

      • Ann som i Annorlunda

        Vad är det för omoget med att bygga modeller och måla? Det är väl i allra högsta grad vuxen hobbies. Det är väl snarare när man hellre sysslar med sina hobbies än att skaffa ett jobb, hålla rent hemma och betala räkningar i tid som är brist på mognad. Vi är ett gäng snart 30 plussare som lavar och spelar rollspel tillsammans och ingen av oss är särskilt omogna.

  • M

    När jag var sjutton inledde jag ett förhållande med en kille som var 25. Ja jag kan tycka att det låter illa nu, men vi var som två jämngamla ungdomar. Han bodde fortfarande hemma och hade aldrig haft en tjej, jag hade redan haft ett långt förhållande. Jag tycker absolut det är ett problem att unga tjejer blir så sexualiserade av äldre män, det äcklar mig. Samtidigt är det svårt att dra en gräns och jag tror problemet ligger i hur vi ser på kroppar och unga tjejer, genom alltifrån porr till reklam. Lagen kan inte ändra det, även om det behövs regler för hur stora åldersskillnader som kan vara tillåtet, vuxen och ung tonåring är inte ok. Men över 15 och runt 20, därikring kan man vara i stort sett jämngammal. I dag är jag 30+ och har en nästan 7 år yngre kille.

    • Kristina

      Nej det är absolut inte så jag menar. Självklart kan en vara barnslig som vuxen och en kan ha barnsliga intressen. Jag menade mer att en del män, enligt text ovan, verkar ursäkta att de är ihop med femtonåringar genom att säga att femtonåringarna är så mogna. Om jag jämför mig själv nu med när jag var femton, är 39 idag, så är det ju en enorm skillnad på mognadsgrad.
      När jag var femton bodde jag hemma och behövde bara ansvara för mig själv, knappt det då mamma lagade mat och städade, pappa skjutsade till fotbollsträningar. Nu kanske jag var en omogen femtonåring, vad vet jag, men iaf. Så delvis handlar ju mognad om att kunna sköta om sig själv men också om insikten i att en femtonåring kanske inte alltid vet vad som är bra för henne /honom och att en kanske inte har samma konsekvenstänk då en är ung. Lite så. Men som sagt, jag tycker definitivt att en kan ha barnsliga intressen så länge det inte skadar någon. 🙂

  • Ann som i Annorlunda

    Jag har inte träffat en enda 15 årig flicka som är så mogen att hon kan hantera att ha sex med en 30 årig man oavsett hur omogen han är. Man har inte sex med ett barn när man är så gammal för man förstår vilka konsekvenser det kan få för flickan om man inte är mentalt handikappad. Mognadsgrad spelar ju i så fall bara in om dom inleder ett förhållande och en omogen 30 åring är inte samma sak som en mogen 15 åring. Det handlar om en utvecklad hjärna och en outvecklad hjärna. En hjärna som kan bedöma konsekvenserna av en handling och en som inte kan det. Förmågan till fullständigt konsekvenstänk är inte fullt utvecklad förrän i 20 års åldern det kan ingen mognadhetsgrad ändra på. En skillnad tycker jag det finns som gör det värre att 30 åriga män har sex med 15 åriga flickor än tvärtom. Det är flickan/kvinnan som riskerar att bli gravid. Det kan bli en mycket större katastrof för den 15 åriga flickan än för den 30 åriga kvinnan. 15 åringen kanske inte är mogen nog att hantera det och ta lämpligt beslut om abort, adoption eller behålla barnet. Jag kan inte direkt säga så mycket med eftertryck eftersom jag när jag var 24 hade ett kk förhållande med en 16 åring. Han var väldigt intelligent och vettig så jag var mer än sexuellt attraherad men inte på den nivå att jag ville ha ett förhållande eller blev avundsjuk om han hade sex med andra. Såhär i efterhand vet jag att jag inte borde betett mig så. Jag var i en sårbar situation men det ursäktar inget.
    När jag var 14 blev jag tillsammans med en 19 åring som jobbade på min skola. Det var fel på så många sätt. Jag var inte intresserad men han kysste mig och jag visste inte hur jag skulle avvisa honom samtidigt som jag var smickrad. Min mamma visste om det men gjorde inget trots att han jobbade som fritidsledare på skolan och jag var i beroendeställning till honom OCH jag var under 15. Vi hade inte sex (men mycket annat) men det kunde inte min mamma veta. Det kändes bara mer och mer fel och till slut lyckades jag våga göra slut. Efteråt spred han rykten om att jag gjorde slut för att jag ville ha sex men inte han vilket var helt fel. Jag antar att han skämdes för att ha blivit dumpad av en 14 åring och ville få sig själv att se bättre ut genom att låtsas inte gå med på att ha sex med någon under 15. Jag var eoner i mognadsgrad från min 16 åriga kk som 14 åring, två år gör ju så mycket i tonåren och det är ju individuellt. Inte för att det lindrar mitt beteende.

  • Ann som i Annorlunda

    Vill tillägga att jag inte hör någon tycka att det är mer normalt med 30 åriga män som har sex med 15 åriga flickor än tvärtom. Absolut inte att man försvarar eller normalisera det! Snarare tvärtom att gubbarna är äckliga och övertalar flickorna. Men kvinnorna är MILFS och pojkarna är ju ändå så besatta av sex så dom lider inte. Många män säger om dessa lärare att ”WOW om det bara fanns såna lärare när jag var tonåring!” Upplever absolut att det är tvärtemot vad du skriver.

  • Moa

    Tycker att en viktig gräns går vid 18-20-årsåldern. Hade en, låt säga, 40-åring varit ihop med en tjugoåring tycker jag att det är helt upp till dem. Är det istället en 35-åring och en 15-åring är situationen en HELT annan.
    Sen kanske jag är färgad av att jag har en (samkönad) relation med en 20 år äldre person. Den åldersskillnaden KAN vara problematisk, men där handlar det så himla mycket mer om individuell mognad och liknande OCH om att båda parter faktiskt är fullvuxna, vilket en 15-åring inte är.

  • Fia

    När jag var 15 år var jag med en man som var nästan 30 år. Då tänkte jag aldrig att det var konstigt men nu när jag är trettio och kollar på mina elever i högstadiet så funderar jag på vad fan det var för fel på den där vuxna människan som hade sex med mig. Mina elever är ju barn för mig och en har inte sex med barn.

    • Anna

      Exakt så har det varit för mig med! Mådde fruktansvärt dåligt i tonåren och självskadade mig själv genom att ligga runt med olika män. Jag var 14-15 år och många av männu hade passerat 30. Då tänkte jag inte på det utan försökte intala mig själv att det bara vara coolt med äldre män. I efterhand har jag mått väldigt dåligt och undrat hur fan dessa gubbjävlar tänkte? Jag är 34 idag och bara tanken på nån under 20 år får det att krypa i hela kroppen.

  • Mimmi

    Precis som på Elaines blogg är det kvinnor som ska försvara männens val. Vi kvinnor är så jävla hjärntvättade när det kommer till att försvara mäns sexuella beteende. Så här ser jag på saken:
    Det är lätt att manipulera och imponera på yngre tjejer medans äldre ifrågasätter och kan betala för sig själv. Varför kan man inte som ung kvinna ifrågasätta varför män som är 40 och uppåt många gånger ser kvinnor över 30 som passé och mindre attraktiva och aktivt letar efter unga tjejer. Tycker det är tragiskt med eskorttjejer som får resor och märkesväskor i utbyte mot sex och när unga tjejer väljer äldre män så hamnar de i en liknande maktbalans. Det ska gå med på allt så länge mannen står för bostad och resor. De här männen har fantasier om att träffa en oskuld att ha ett förhållande med och de naiva tjejen ifråga tror ju så klart att det är kärlek när han kan bjuda på macdonalds och köpa blommor.

  • d_dan

    Helt med dig!
    Och tack för att du presenterar fler grymma kvinnliga bloggare för en som inte är så där jättebevandrad i den svenska bloggsfären.

  • Linda Blom

    Jag kan faktiskt berätta från egen erfarenhet här. När jag var 14 år hade jag en pojkvän som var 24. Han ljög och sa att han var 18 och det tog ett tag innan jag kom på det. Jag upplevde aldrig att han på något sätt hade makt över mig och jag bestämde mkt, bland annat att han inte fick dricka. Sen finns det ju andra saker som blev fel, att han var min första. Men det hade nog sett likadant ut även med en jämnårig kille, berodde mer på mig än på honom. Vi var ihop i drygt ett år. Nu känner jag att en normalt tänkande 24-åring vill inte vara ihop med en 14-åring, då är det något fel.
    Jag var faktiskt helt övertygad om att det var olagligt att ha sex med någon som var under 18 om man själv var över 18, var först när jag läste Elaines bok jag lärde mig att det var ok så länge som man var över 15. Vuxna människor vill inte ha sex med barn, så enkelt är det. Och vill man det så får man väl hålla sig likväl som jag håller mig från att äta alla tårtor i ett bageri trots att jag är sugen.
    Känns som att det här ändå är relativt vanligt och normaliseras, är man lite utanför så brukar det vara lättare att skaffa yngre vänner – då anses man som lite cool för att man är äldre och det ena leder till det andra, min äldre kille var “nattvandrare”, en som skulle se till att alla ungdomar på stan var trygga, vara en förebild utan droger.
    Jag känner honom inte nu för tiden men jag vet att han bor i sthlm, jobbar på en skola och är i ett förhållande med en kvinna i sin egen ålder.
    Hur man än analyserar kommer jag bara fram till en sak, vuxna ska inte ha sex med barn.

  • Anna

    En undran. Jag kvinna och lärare 32, hade sex med min 19-åriga fritidspedagog. Är detta fel? Jag kände det inte så men nu när jag läser här börjar jag fundera… 😳

  • Linnea

    Har en kollega som är ca 16-18 år yngre än sin sambo. Hon berättade att ibland kan hon titta på honom och tänka att hon är ihop med en gubbe. Att han verkligen ser gammal ut. Hon är 45 och han lite över 60. Och att han antagligen kommer att se och kännas ännu äldre när han går i pension och hon har 15 år kvar att jobba. Jag fann det här väldigt intressant på tal om åldersskillnad.

  • hanna

    Dejtade en kille som hade varit singel några år, och som nämnde sitt ex vid några tillfällen. Vad han inte nämnde var att exet var 18, han 34 när det tog slut. Blev så in i märgen fruktansvärt jävla äcklad. Jag hade en hyfsad föraning om att det var en snubbe som gillade unga tjejer, men hade aldrig kunnat föreställa mig att de var så unga. Till saken hör att snubben är högstadielärare, vilket inte direkt fick saken att kännas fräschare. Om man har ett förhållande med/ligger med någon som går i gymnasiet, hur ser man då på en snygg 15-åring?
    Det här var också en snubbe som var väldigt mån om att framstå som intelligent, bildad och smart och tja, det är väl kanske lättare med en 18-åring. Eller 17 eller 16 eller hur gammal hon var när de började träffas, jag pallade inte riktigt att fortsätta träffa honom och vill nog egentligen inte veta.

  • Konstig kvinna

    Alltså, jag vet inte ens hur jag ska börja detta… Jag är en 26-årig kvinna och jag tycker definitivt att 16-17-åringar, både killar och tjejer, kan va sjukt heta. Jag har liksom aldrig tänk på att det skulle va creepy!? I min umgängeskrets så är både män och kvinnor rätt öppna med att gymnasieeleverna är liksom, ja vafan säger man… liggbara? Kanske inte typ bli ihop med och sambo, och möjligtvis att ingen av oss skulle ta steget ut och faktiskt göra något, men tända på dem gör vi definitivt. Är det superkonstigt!?

    • Linnea

      I vårt kompisgäng drog vi alltid gränsen vid universitetsålder, dvs 19-20. Men sen blev vår manliga vän ihop med en tjej som var 19 när han var 28. Vi höll typ på dö. Hon var SÅ ung. Och passade verkligen inte in i vårt gäng. Men 16-17? Nej. Man kan titta på tonåringarna och tänka att “ja, hen kommer bli riktigt snygg när hen vuxit till sig”.

      • Konstig kvinna

        Shit, jag har snarare upplevt det motsatta, eller vad man ska kalla det. Jag har pluggat på universitetet nyligen och hängt med 19-åringar, som har känts precis som jag. Och 45-åringar, som också har känts precis som jag. Vi har alla levt väldigt liknande liv; barnlösa, studerande, ansvarsbefriade osv.
        Förutom lite stabilare hormoner och vissa åsikter som förändrats genom tiden, så är mitt 26-åriga jag extremt likt mitt 16-17-åriga jag. När det kommer till vuxenpoäng så tror jag till och med att 16-17-åriga jag skulle KLÅ mitt nuvarande jag. Betyder det att jag behöver god man!? Att jag är pervers? Jag försöker liksom tänka mig in i hur det skulle va att träffa mig som 16-17-åring och jag skulle tycka att jag själv va skithet. Definitivt liggbar. Vad gör man åt den känslan liksom? Mer än inte ligga med 16-åringar hur heta de än är.

        • aaa

          Det handlar förmodligen mycket om var man riktar sig sexuella fokus/intresse. Sluta sexualisera småttingar kan ju vara en bra början, rikta fokus mot vuxna/folk i din egen ålder istället. Ditt inlägg handlar ju om en normaliseringsprocess som skett: att “alla” i ert gäng håller på sådär, kanske dags att normalisera något mer sunt istället?

  • Johanna

    Varje gång jag når samma ålder som nån som visade intresse för mig som tonåring försöker jag föreställa mig att ragga upp en 15, 16, 17-årig kille, och det känns alltid fullständigt främmande och skrattretande. Vad fan liksom. De är pyttesmå. Och så jävla ointressanta. Please, tell me more about din hemläxa.
    Men visst, ibland ser jag en söt tonåring, och tänker “guud, den här hade 16-åriga jag fastnat för!” Kul nostalgitripp, och sen går man vidare och fortsätter vara vuxen och inte ett creep. Hur svårt ska de vara.

    • Åsa Eriksson

      Ja så har jag med tänkt; mitt 15-17-åriga jag hade fallit pladask för nån fin kille. Och sen är det färdigt med det! Finns ju inte på kartan att en skulle flirta eller ragga på nån som väl knappast kan diskutera intressanta perspektiv eller imponera nämnvärt i den åldern…

  • To be Honest

    Alla de här relationerna med minst 15 års ålderskillnad känns som reklamfilmerna för tandkräm eller shampoo.
    Hur mycket man än använder tandkrämen så blir inte tänderna vita.
    Hur mycket man än lurar och intalar sig själv att det är ren och skär kärlek så är det inte.
    Jag kan fasen inte tro att man kan relatera till varandra och ha givande diskussioner och allt det där hon är så otroligt mogen och klok för sin ålder snack är bara skit.
    Har en vän som var 20 år när hon gifte sig med en 5o åring. De båda är från Mellanöstern och där är ålderskillnaden inte så viktig men nu bor de här.
    Fy fan vad jag mår illa när jag ser de gå tillsammans. En snygg slank kvinna med långt hår och märkeskläder och en saggig flintskallig man med ölmage. Han kuvar henne också med att hon får inte ha killbekanta och hon tvingas ringa honom varje timme för att han ska veta var hon är.
    Jag har försiktigt pratat med henne om detta och hon har slutligen erkänt att hon har gift sig med honom för trygghet och pengarna. Vi pratar inte om våld här men på något sätt så är det otroligt nedsättande mot en kvinnas integritet och självrespekt att ingå en sådan relation oavsett om den är frivillig eller ej.
    För någonstans i det här så försöker man fylla igen ett hål.
    Tjejen kanske får pengar och upplevelser och jag förstår att man inte vill sitta med 20 åring som bor med mamma och spelar spel.
    Mannen kanske känner ungdomens bris igen men det är faktiskt inte speciellt coolt att Hasse 46 sitter med Amanda 19 år på släktmiddagen och snackar hur värdelöst internet var när folk ringde hem sådär 1995-6 nångång.

    • hanna

      Jag vet inte, jag är nog benägen att hålla med. En stor åldersskillnad förskjuter ju i alla fall ganska långt fram i livet maktbalansen i förhållandet. En av mina närmaste vänner blev när hon var 21 tillsammans med en 38-årig man, de gifte sig när hon var 23 och han 41. Båda vuxna och myndiga, så inget att säga om det. Vid den tiden reagerade jag inte jättemycket på åldersskillnaden – vi hängde alla upp oss ganska mycket på att mannen var “ung för sin ålder”, tyckte han var ungdomligt i sitt tänk, gillade att umgås med yngre, hade hål i örat och cool jacka typ. I dag tänker jag att han var jäkligt omogen. Och åldersskillnaden känns betydligt mindre ok.
      Det hör väl kanske till att man tycker att man själv är väldigt mogen och vuxen när man är ung? Jag var också en sån som fick höra att jag var “så mogen för min ålder” och nu kan jag bara skaka på huvudet och tänka hallå, jag var 21/23/25. Hur vuxen och mogen jag än var, så var jag en ung människa med en ung människas referensramar och livserfarenheter. Jag kan förstå att det kan vara lockande med ungdomen och det som följer med den, utseende och en annan naivitet och inställning till livet (att allt är möjligt och härligt, man blir ju lite mer krass med åren pga upplevt en del). Och visst kan man vara smart och intelligent. Men jösses vilken skillnad det är på mig i dag och för 15 år sen.
      Nå. Min väns relation var i många år bra som jag uppfattade det (de är skilda i dag, hon är 40 och han inte längre så “cool” utan en 60-årig ganska gammal och sleten gubbe). Men nog fasen fanns där en maktbalans – det var han som alltid visste bäst pga äldst, visste bäst, hade mest erfarenhet, som “lärde” min vän en massa om livet. Gött för honom, fattar jag, han fick känna sig viktig och smart (+ statusen av “en ung fru”) och säkert fick hon också nåt ut av det. Sen nånstans innan de skildes blev väl maktbalansen förskjuten åt andra hållet, och det måste väl också ske.
      Svårt detta. Man ska leva här och nu och mår man bra av nåt och i en relation och alla inblandade är vuxna, så visst, men man ska kanske vara medveten om att det finns en massa saker under ytan som påverkar.

  • Ida

    Nån som skrev här ovan att hen ansåg att det var biologiskt att män tänder på yngre tjejer och tvärt om pga reproduktionsförmågan och kapaciteten av att ta hand om barn och familj. Jag tror inte det är biologiskt, snarare socialt konstruerat för att det är så samhället vill att familjen ska se ut. Kanske inte att 15- åriga tjejer blir mammor, men att kvinnan ska vara yngre och börja barnfödandet i tidigare ålder så hon kan hinna få önskat antal, medan mannen gärna kan vara lite äldre och ha ett stabilt och karriärsinriktat jobb så han kan försörja familjen. Jag vet att det låter som att vi är tillbaka på 50-talet, men jag tror det den bilden håller i sig och är svår att bli av med då den är så inpräntade i oss. Än dock är idealmannen fortfarande en rätt stor muskulös person men lite skägg, ålder 30-40 (snarare 35-45?) medan kvinnan ska vara liten och nätt och ålder 20-30.
    Men! Å andra sidan så får många de där äckelkänslorna inför att äldre har sex med mycket yngre personer (menar 15, eller snarare under 20) för att samhället har stigmatiserat det för att göra det till ett icke-önskvärt beteende för att skydda barn.
    Mvh en som ej tror på biologiska faktorer längre utan att allt endast är socialt konstruerat!

    • en annan Ida

      Det där med att biologisera mänskliga relationer används ju oftast för att normalisera o legitimisera olika patriarkala företeelser, i detta fall äldre män – yngre kvinnor. Man ser ju oftast inte biologistiska argument för att tja… (insert valfri aktivitet som förminskar mäns handlingsutrymme)

  • Elin-kristen feminist

    Som jag har förstått det är det vanligt att ha sex första gången först 1-2 år efter man lagligen får det och därmed kan jag inte tycka att den gränsen är satt för långt. De allra flesta som har sex som tonåringar har det med andra tonåringar eller möjligen när man är i äldre delen med någon som är i 20-årsåldern. Vi kommer inte kunna hitta en åldersgräns då alla är mogna för sex på samma sätt som inte alla är mogna nog att köra bil när de är 18 men det är ändå en rätt rimlig åldergräns. Jag ser stora risker med att skydda ett fåtal genom att höja åldersgränser och har man en gräns för sex med jämnåriga och en för äldre så blir det alltid gränsdragningar. Jag minns killar på gymnasiet som utnyttjade 15-åringars omogenhet och dessa relationer skulle sannolikt inte bli förbjudna men också bra relationer mellan killar som var kanske 23-25 med tjejer som var 16-17, vissa av dem pågår än idag när tjejerna är i trettioårsåldern. Det är helt enkelt så att mognaden varierar väldigt mycket i tonåren och tjejer är i genomsnitt lite tidigare än killar vad man än tycker om det. Jag tror det är bättre att acceptera att den variationen finns.

    Det handlar dessutom om “age of consent” dvs den ålder då vi är kapabla att ge samtycke och inte en ålder då vi ska ha sex.

  • JOSS

    Intressant ämne! Min erfarenh är som följer:
    Jag var 18 år och hade mitt första sommarjobb. Enda manliga kollegan var 44 år och vi kom jättebra överens. Samma musiksmak, samma humor osv osv. Han var verkligen inte fysiskt attraktiv för mig
    Men vi umgicks och till slut, ett par månader efter att sommarjobbet tagit slut, hade vi sex för första gången. Hade det flera gånger efter det, tills jag avslutade det. (Pga träffade en annan man, närmare mig i ålder.)
    Då tyckte jag inte att relationen med den äldre mannen var konstigt, för vi hade ju roligt tillsammans. Men efteråt har jag funderat kring vad som motiverade oss båda att inleda relationen.
    Jag var en skör 18-åring med tidigare ätstörningsproblematik och ångestproblematik. Jag törstade efter uppmärksamhet, speciellt från män och sexuell bekräftelse. Han var gift (ja, gift) med en kvinna som var 2 år äldre än jag. De hade träffats när hon var 16, via en fritidsaktivitet där han var pedagog. Han fick sparken när deras förhållande blev känt. Den tjejen hade också social problematik, var “utsatt” eller “skör” kan man säga. Man kan resonera så att de var kära osv, men vad motiverade honom att sen söka sig till en kvinna i nästan samma ålder som den första var när de träffades? En läggning hos honom? Han gillade unga tjejer. Kommer inte på rätt ord på svenska för att beskriva hans val av partner, men “predatorial” är det jag tänker på.
    Men vad jag tänker är, även i de fall där man har genuin kärlek till sin partner med stor åldersskillnad…. Hur fungerar det? Kan maktbalansen verkligen fungera? Kan förhållandet någonsin vara jämställt?
    Det måste väl vara en kvarleva från förr, då mannen tog sig en ung flicka som partner? Att tonåringar ens ses som sexuella varelser. Våra sexuella preferenser, i viss mån, påverkas väl av vad samhället talar om för oss är eftertraktat? (Alltså är min gay så är man osv, men t ex ens kinks menar jag.)

    • Djävulsadvokaten

      Okej, jag ska bara stoppa dig där en snabbis, människan är i HÖGSTA grad en sexuell varelse, oavsett ålder. Jag kan komma ihåg sexuella erfarenheter så långt tillbaka som till 6-7 års ålder. Inte så att jag hade sex med någon annan, men jag kan säga med säkerhet att det var sexuella erfarenheter som jag tog till mig på egen hand. Och jag tvivlar starkt på att jag är ensam på den punkten. Så kom inte och säg att tonåringar inte är sexuella varelser bara för att du inte är bekväm med tanken. Människan är, i alla åldrar, en sexuell varelse, och det är hög tid att vi börjar prata om det som vuxna människor.

      • JOSS

        Okej, du har en poäng. Även om det inte var så jag menade med “sexuell varelse”. Vad jag menade var att se tonåringen/barnet som en potentiell sexuell partner trots att hen är ett barn/tonåring och man själv är mycket äldre. Det var inte menat som att förneka den unga personen hens egen sexualitet.

  • T

    Jag läste en studie på ämnet som visade att medianåldern på de kvinnor som den genomsnittlige vuxne mannen (minns ej åldersspannet) fann mest attraktiva till utseendet var 23 år. Vilket man kopplade till att det är ungefär kring den åldern som kvinnor är mest fertila och att utseendet då utstrålar detta.
    Så det där med att det skulle vara biologiskt betingat att 20+ år gamla män attraheras av tonåringar är ju bara bullshit.
    Tycker redan det är oerhört creepy när killar som är över 20 “dejtar” tjejer som är typ 15-16. Min uppfattning är att dessa killar har en väldigt låg mognadsnivå både känslomässigt och intellektuellt och att de därför inte klarar av att träffa tjejer i sin egen ålder. Istället letar de efter någon som är lite yngre, lite mindre självständig och liksom mer lättimponerad, någon som är lättare att styra och som inte säger emot så mycket. Riktigt patetiskt… Känner tyvärr flera stycken snubbar som tillhör den här kategorin.
    Dock tycker jag att det är fine att en 20-åring har ett förhållande med en 50-åring. Skulle antagligen uppfatta 50-åringen som gubbsjuk men det är trots allt två vuxna människor och jag ser inget “äckligt” i det direkt.
    Hur som helst, bra inlägg och vill bara säga att jag älskar din blogg! Första fången jag kommenterar 🙂

  • Sonja

    Vilken sjuk moralism här! Åldersskillnad är väl ofta ett uttryck för ojämlika förhållanden, men det behöver såklart inte vara det! Finns massor av förhållanden med åldersskillnad som är toppen, både med äldre män och kvinnor.
    Och är ju patetiskt med alla som låtsas att inte tonåringar kan vara sexiga. Hela vårt samhälles skönhetsideal är ju 18-åringen. Det kan man ju tycka vad man vill om, men jag vågar lova att 95% av både män och kvinnor kan tända på tonåringar. Därmed inte sagt att man vill vara ihop med dem eller så, det är väl inte så kul vanligtvis (även om det såklart finns undantag).
    Tragiskt att se hur trångsynta folk är. Hur tror ni det känns för de som lever i sunda förhållanden med åldersskillnad?

    • Elaine Eksvärd

      95% av pedofiler kan tända på tonåringar. Jag får moderskänslor för 25-åringar och yngre. Jag är också 35 år. Hur tror du det känns för en tonåring att höra att 95% av befolkningen, någons morfar, farfar tänder på henne. Eller ens morfars kompis. Du är ju störd.

    • L

      Enig med deg, Sonja. Jeg tør ikke skrive min personlige historie her pga den massive fordømmelsen hos de fleste, så la meg bare nøye meg med å si at jeg har vært i forhold med stor aldersforskjell begge veier, både da jeg selv var tenåring og mens jeg selv har vært den voksne. Jeg tror det er vanskelig å sette noen absolutte grenser her. Å prøve å begrense den juridiske samtykkeretten slik at 15-åringer (er dog 16 år som er seksuell lavalder i Norge) kun kan samtykke til sex med mennesker under en viss alder synes jeg bare høres sjukt ut. Og jo visst finnes det gamle griser, men så svart-hvitt er det enda ikke.

  • Anna N

    Jag var tillsammans med en man som var tio år äldre i 1.5 år, var 14 när relationen startade. Min personliga upplevelse är att det är den kärleksrelation jag råkat minst illa i och där jag upplevt att mina gränser respekterats i störst utsträckning. Känner värme när jag tänker på den mannen, han var verkligen en snäll och omtänksam person. Vi var dock en väldigt dålig matchning märkte jag efter ett tag och som flera andra beskriver det så fortsatte han träffa ännu yngre (relativt) partners när vi gjort slut. Innan jag fyllt 16 upplevde jag att jag hade “växt ifrån honom” mognadsmässigt. Är mkt tacksam över slumpen att just han var en genuint snäll person, för oavsett min känsla var jag långt ifrån mogen nog att känna mig själv, mina behov och mina gränser. Det var ren tur att det gick bra! Det är något väldigt märkligt med relationer med så stor procentuell ålderskillnad, och det finns ju tydliga tendenser att många män söker yngre partners och öht partners där de har ett övertag (genom högre utbildning, bättre lön osv).
    Även om man har positiva personliga erfarenheter av egna relationer eller att ens föräldrar är långt ifrån jämngamla osv så har jag svårt att förstå att man inte kan tänka sig att det kan uppstå stora obalanser i såna relationer?
    Det innebär risker som den yngre parten inte har möjlighet att processa eller förutse pga just ålder. Man kan vara superklok och mogen när man är 18 eller 20, men ens hjärna är liksom inte färdigutvecklad. Tror helt klart en del relationer med stor ålderskillnad är hälsosamma och trygga, men i relation till unga närstående skulle jag definitivt ha ett extra öga öppet om de träffade någon äldre.

  • Matilda

    Här kommer jag in sent: Jag är helt övertygad om att vi i Sverige tycker att 15 är normalt för att det är gränsen för vad som är lagligt. Jag har sett otal liknande diskussioner i länder där gränsen är 16, 17 eller 18 och och VIPS, som av en händelse så blir det gränsen för vad man tycker är ok. Jag har sett Oprah intervjua män som legat med “underåriga” som hade varit lagliga i Sverige som gör avbön för sitt äckleri och berättar att de gjort fel.

  • Charlotte

    Kommer också in med en sen kommentar, och kanske en menlös sådan i sammanhanget, men jag håller inte med om att femtonåriga pojkars kroppar överlag är “vuxna” liksom femtonåriga flickors är, och det säger jag utifrån det jag ser i mitt arbete som lärare för dessa femtonåringar (har alltså inte koll på könsbehåring och pungkulor, tack och lov). Skulle tippa att gällande tjejerna är kanske 90% “färdiga” med puberteten när de börjar 9:an, och 90% av pojkarna INTE “färdiga”.
    Gällande själva kärnfrågan får jag ont i magen av alla vuxna människor här som uttrycker att de tycker att gymnasieungdomar är lovligt byte, även fast det rent juridiskt är lagligt… (Alltså ordet LIGGBAR, va fan…) Jag var själv en sådan som sökte mig till och hade relationer med äldre när jag gick på gymnasiet, och insåg inte förrän i faktisk vuxen ålder hur det påverkat och skadat mig. För mig går det någon gräns kring 20-årsåldern för både killar och tjejer. Håll dig till din sida under och över 20-årsstrecket typ.

  • Börjar bli tant?

    Intressant fråga att lyfta! Jag har funderat på detta rätt mycket, speciellt sedan en kompis blev tillsammans med en 19-åring (vi är 31) och började hänga med gymnasiekillar, mest myndiga. Jag reagerade väldigt starkt på detta och undrade vad fan hon höll på med. Jag kan hålla med om att killar i den åldern kan se manliga ut, vara charmiga, trevliga och till och med framstå som kloka MEN de är fan inte vuxna. Jag ifrågasatte mig själv om min starka reaktion berodde på moralpanik och att hon är kvinna och umgicks med tonåringar men kom fram till att jag skulle bli minst lika upprörd och äcklad om mina 30-åriga manliga kompisar skulle hänga med tonåriga tjejer.
    Hon såg det som en kul grej och jag tror inte att någon kommit till skada (mer än hon själv, tonåriga killar kan också vara svin) men jag har så svårt att förstå varför man ens gör något sådant.
    Jag är väl färgad av en annan slags normer, har jobbat inom BUP och utbildar mig till socionom och har andra perspektiv i ryggsäcken.
    Jag tänker att i övre tonåren och runt 20 händer ganska mycket med en människa mognadsmässigt, man har slutat gymnasiet, jobbar och har en egen ekonomi, flyttat hemifrån och fått mer livs-/ arbetserfarenheter, blivit mer en egen individ och större självkännedom/ självkänsla och framför allt mer ansvar. Därför kan det vara stor skillnad på en person som är 17-18 och en som är 20-21. Därför är det mindre konstigt med förhållande 20-30 än 18-28. Efter hand får åldersskillnaden mindre moralisk betydelse ju äldre båda parterna är.
    För övrig efter att ha jobbat inom äldreomsorgen och med äldrefrågor har jag stor lust att skaffa en yngre man hellre än en äldre men min gräns går en bit ovan 20. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *