Kategorier
feminism & genus

Lär barn att normbrytande är normalt! Bög- och adoptionsböcker för barn!

Sagolikt Bokförlag undrade om jag ville ha lite böcker och det tackar jag inte nej till! Jag har redan köpt ett par till Ninjas förskola. Och vilka fantastiska böcker egentligen! Ninja tycker jättemycket om dem och jag längtar tills jag kan läsa dem för Tamlin. De är krivna i rim (skitbra för språkutvecklingen) och passar både yngre och äldre barn. Det medföljer dessutom en ljudskiva. (perfekt för lata föräldrar) Böckerna går att köpa på Sagolikt Bokförlag som specialiserat sig på genusmedvetna och normbrytande barnböcker.
Jösta och Johan.

Boken handlar om de två homosexuella girafferna som längtar efter att bli pappor. Men hur gör man då när man är av samma sort? Likadan och likadan? Boken utmanar heteronormen men tar också upp adoption på ett sätt som är okomplicerat och enkelt för ungarna att förstå utan att göra en stor sak av det. Jag fick iallafall lite tårar i ögonen när jag läste den här otroligt söta historien för Ninja!
Junior börjar förskolan.

Boken handlar om Junior, den lilla krokodilflickan som har två pappor. Och det är ju jätteläskigt tycker de andra barnen på förskolan som vill veta hur långa och stora och farliga de där papporna är. Boken tar liksom Johan och Jösta upp adoption och homosexualitet på ett okomplicerat sätt. Fokusen ligger inte på att Junior har två pappor utan mer på mångfald; Junior är ju annorlunda och kanske farlig? (jag drar paralleller till mångkultur och fördomar)

Junior vill ha syskon.

Den här boken handlar om hur det känns att vara annorlunda. Ensamhetskänslor och funderingar kring adoption och saknaden efter att känna samhörighet. Givetvis på en barnslig och enkel nivå. Junior ger sig ut för att hitta en syster eller bror. Nån som hon.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

21 svar på ”Lär barn att normbrytande är normalt! Bög- och adoptionsböcker för barn!”

De ska jag kolla upp, låter jättebra!

Ljudskiva är inte bara bra för lata föräldrar, utan även för blinda… 🙂 Väldigt bra för oss när det finns skivor med.

tack för tipset!

Hej! Undrar om man skulle kunna få lite tips på bra genusböcker och böcker likt de du tar upp i inlägget ovan. Jobbar på förskola med 1-3 åringar, är nyexad och skall "frälsa" en hel förskola (där övrig personal ser mig som en extremt jobbig jävel som tycker att läroplanen skall följas, inte ligga i ett skåp för skoj skull, neej jag är inte aaalls bitter)

Du kanske har skrivit massor med bra boktips innan och då vill jag gääärna ha länk 🙂

varför pressa fram allt. dom lär ju sig själv i framtiden och får egna perspektiv och får tycka vad dom vill. spelar ingen som helst roll att jag skriver till dig för du är antagligen så himla egenkär så att du raderar kommentaren eller "svarar på tal" i ett inlägg. men fy fan vad onödigt att pusha fram allt. har man en snopp så är man en kille, det är liksom NATURE. usch vad trist människa du är.

Å! Jag ÄLSKAR sagolikt bokförlag. Har för mig att det finns något annat förlag som också kör på samma grej, dvs. böcker som är normbrytande. När jag blir färdig förskollärare så kommer jag att köpa dessa böcker till förskolan jag får arbete på, såvida de inte redan har dem. :thumbup:

Hej.

Jag känner att det är dags för mig att presentera mig för dig. Jag sitter på en tiotimmar lång bussresa och kan inte längre ursäkta mig med att jag inte har tid att skriva ett inlägg. För du förtjänar uppmärksamhet.

Du är en fantastisk kvinna och under de tio månader som jag nu har följt din blogg (och idag blev jag klar med att läsa igenom ALLA dina tidigare inlägg) så har du blivit min stora förebild angående allt som har med genus, jämställdhet och mer att göra! Jag vill mer än tacka dig. Jag vill hylla dig.

Mitt liv är nästan så långt ifrån småbarn som man kan komma just nu, jag ska börja på universitetet till hösten och det är minst sju år kvar tills jag tänker skaffa barn, ändå är din blogg helt sanslöst intressant.

Du har fått mig att få upp ögonen för feminism på ett helt nytt sätt. Jag trodde att jag var medveten, men att läsa din blogg har fått mig att inse att jag har så långt kvar. Att uppfostra barn med genus hade jag aldrig hört talas om tidigare. Nu tycker jag att det är så viktigt. Det finns inte en chans i världen att jag inte kommer vara så medveten jag bara kan för att mina barn ska få vara bara barn när de kommer. Jag har varit få förundrad över denna bit av kunskap som har saknats mig förut och jag trodde att alla i min omgivning skulle välkomna detta med öppna armar då det för mig nu är så självklart. Jag höll en föreläsning om genus för min lillasyster. Jag blev helt förstummad när jag insåg att hon inte förstod alls vad jag sa utan svarade; ”Men tänk då när vi får barn och går på stan. Min dotter kommer ha en jättefin klänning på sig och din något brunt. Då kommer alla bara titta på min unge och säga, ”Åh, vilket fint barn.” och då kommer det ge din dotter jättedåligt självförtroende.”

Behöver jag säga något mer? Det är tur att det är några år kvar tills våra barn kommer så att vi hinner ha många fler diskussioner i ämnet. Det är mitt stora uppdrag att få henne att förstå vad jag menar och vad genus betyder och innebär.

Dessutom har jag sedan två månader varit helt shampoo fri. Tack för att du har gett mig en lösning till ett problem jag inte visste att jag hade. Aldrig mer kommer jag köpa en shampoo flaska, det fungerar så bra, jag trodde verkligen inte det och jag är så glad att jag helt plötsligt fick för mig att prova. Jag gillar verkligen inte tanken på allt skit man har i håret i vanliga fall men jag trodde inte att bikarbonat och honung verkligen skulle fungera bra nog. Så fel man kan ha.

Och om en diskussion jag tänker på ofta; När jag var liten så lekte jag våldtäkt med mina barbiedockor. Jag berättade det aldrig för någon och jag var verkligen inte barnet man skulle kunnat tro något dylikt om. Sjukt stillsam, lugn och duktig. Jag har haft en fin barndom och aldrig haft problem med någonting. Var smyger det sig in att mina barbiedockor aldrig frivilligt hade sex. De blev alltid våldtagna och alltid kära i killen efteråt. När jag blev äldre har jag inte kunnat förstå vad det har kommit ifrån. Var kom det ifrån att jag som tolvåring tyckte att det var spännande att leka något sådant och nästan någonstans tycka att det var helt normalt, inte speciellt konstigt. Bland något av dina inlägg, bland kommentarerna så var det som om att det gick upp ett ljus. Något jag aldrig har förstått blev så självklart och logiskt.

Så nu vill jag hylla dig, din blogg, dina åsikter (även om jag inte håller med dig 100% i allt), din styrka, att du delar med dig av så mycket viktigt, att du står på dig, att du hörs, att du syns, att du ifrågasätter, att du provocerar, får folk att tänka, att du bara kör och att du är så grym.

Tack för att du delar med dig, det behövs fler som du. Ser framemot all framtida läsning, sluta aldrig skriva.

Jennie: Varför anses ofta just samkönade kärleksrelationer vara något som man inte bör lära barnen för tidigt av sådana som dig? Ca 10% av mänskligheten är homo eller bisexuella och många upptäcker att det blir kära i sitt egna kön så tidigt som i dagisåldern, många barn har homosexuella föräldrar eller vänner med homosexuella föräldrar, varför inte då lära barnen redan från början att alla är olika, varför ska 100% av alla kärleksrelationer i barnböcker vara mellan olikkönade när det faktiskt inte ser ut så i verkligheten?

Jag tycker att det är du som är trist som blir upprörd över mer varierade barnböcker. Om man nu ska använda din logik varför då pressa fram något över huvud taget? Barnböcker om hur barn växer i mammas mage, barnböcker om avundsjuka, barnböcker om att flytta, barnböcker om mobbning, barnböcker om kärlek, ja.. varför pressa fram det? Varför inte låta barn lära sig när de blir lite äldre och får egna perspektiv och får tycka vad de vill?

Hör själv hur dumt det låter.

JENNIE vad är det som "pushas fram" menar du? Att man låter bli att pressa ner heteronormativiteten i ungarnas halsar betyder inte att man tvingar på dem nån slags motsats.

Jag vill att mina barn ska växa uppi en värld där mångfald; multikultur, homosexualitet, transsexualitet, handikapp osv är normaliserat och inte nåt konstigt. Jag vill inte lära mina barn att alla barn har en mamma och en pappa och att flickor bara kan bli kära i pojkar för det är inte sant.

Jennie: Om allt nu kommer så naturligt, varför är det då "en grej" att komma ut som homosexuell?

I samhället är heterosexualitet normen, kan det vara av skada att visa barn att det finns homosexualitet? För oss kan det kanske ses som lite "fånigt" (eller vad man nu ska säga (pk-eliten är ju en klassiker)) att påvisa det, men för framtidens homosexuella kanske det är positivt? Att man redan från start får det integrerat på ett naturligt vis, inte i förhållande till annat.

Att läsa en bok om homosexuella och inte göra en grej av det istället för att visa att "ja, de flesta är heterosexuella, men man får vara homosexuell".

Ser trivialt ut, men det det förmedlar är att homosexualitet är avvikande. Och jag vet att det inte är det mest förekommande, men man behöver inte framhålla det som avvikande eller udda för det.

Jennie: När man är barn får man lära sig att människor är lika mycket värda även om vi är olika, att vi inte ska skada varandra, att vi ska respektera andras åsikter. Varför ska man då inte lära barn om homosexualitet? Alla barn har tyvärr inte möjligheten att växa upp i en neutral miljö som låter de skapa sina egna uppfattningar om saker och ting, många barn tar efter sina föräldrars åsikter och tro utan att direkt tänka efter själv och växer upp till trångsynta vuxna.

Jag tycker de här böckerna är underbara. Ska se till att skaffa de här böckerna så jag kan läsa dem för mina framtida barn.

Egentligen, är det inte lika dumt att säga att flickor bara blir kära i pojkar (och vice versa) och att alla barn har en mamma och en pappa – som det vore om man sa att bara gamla människor dör? Det är ju inte sant. Varför tuta i dem något som inte stämmer?

Jennie: Det tar inte ett geni att inse att när barn får lära sig om samkönade par och annat normbrytande när de är "gamla nog" har de redan fått en uppfattning om vad som är "rätt" och "fel", "normalt" och "konstigt"

Tror du att man kan läsa Jösta och Johan för en 7 åring?

Svar:
den kan vara för trist. Men det finns andra. T.ex punkpapporna!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *