Kategorier
feminism & genus

Lär och uppmuntra killar att vara mjuka och lugna istället för att skuldbelägga flickor som är det.

Nåt annat som jag är förbannat trött på är förminskandet av det som är tjejigt. Asså, nu menar jag inte att det finns sånt som ÄR tjejigt,men ni fattar ju att jag menar det som stereotypt ses som just det. Färger, leksaker, intressen, egenskaper osv. Jag är alltså trött på att det ska hånas och förminskas och ses som mindre värt och att det manliga alltid upphöjs, inte bara till en samhällsnorm utan ett krav. Flickor ska tuffas till och hållas borta från bakning och pärlor och rosa.


Fan, mina ungar älskar allt det där. Rosa. Hello Kitty. Pärlor och glitter och halsband och nagellack och dockor och pyssel och dans och gulliga djur och ja ni hör ju vilka fjolliga tjejbarn jag har fått. De har dessutom en hel drös med tjejiga egenskaper och jag uppmuntrar dem med hela mitt hjärta att vara omtänksamma, empatiska och snälla mot varandra.

En vanlig missuppfattning är att vi feminister och genusföräldrar inte tillåter ”flickor att vara flickor” men att vi skulle förbjuda flickor att vara traditionellt tjejiga är en grov överdrift. Vi vill bara inte begränsa dem till enbart det eller bara erbjuda det till våra döttrar.

Låt tjejer få tycka om sånt som är traditionellt tjejigt men erbjud pojkarna detsamma.  Lär och uppmuntra killar att vara mjuka och lugna istället för att skuldbelägga flickor som är det.
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

27 svar på ”Lär och uppmuntra killar att vara mjuka och lugna istället för att skuldbelägga flickor som är det.”

Helt rätt, Lady D!

Jag blir så less på de blickar och kommentarer jag får när jag försöker argumentera för varför alla barn ska få alla möjligheter… Dessa stereotyper och just sättet barn tvingas in i så strikta mallar utseende- och känslomässigt är så tröttsamt. Det är ju alla som lider av det i längden, inte bara kvinnor/flickor.

Tack för en fantastisk blogg som ständigt hjälper mig att hålla mina genusglasögon på plats!

Bra inlägg. Det är relativt accepterat att tjejer intresserar sig för "killgrejer", men det är verkligen inte lika accepterat att killar intresserar sig för tjejsaker. "Grabbiga" tjejer kallas för pojkflickor (något som över lag ses som positivt att vara) och lite mer "tjejiga" killar kallas för fjollor. Hemskt är det.

Har tänkt på det själv men det finns även vissa stereotypiska tjejleksaker (om man ska ta leksaker som exempel) som borde försvinna. Med detta menar jag leksaker som visar upp sjuka ideal t ex. Barbie.

Men pick the best out of both liksom. Finns både bra och dåliga egenskaper som anses typiskt maskulina eller feminima. 🙂

Det verkar finnas två uppfattningar;

1. Genusmedvetna är manshatare och tycker att flickor/tjejer/kvinnor och det "tjejiga" är bättre och mer värt.

2. Genusmedvetna nedvärderar det flickiga och tycker att alla ska bli stereotypiskt "pojkiga".

Det verkar ju inte spela någon roll vad man säger eller hur mycket man försöker förklara; alltid ska det vändas till att vi är extrema åt ena eller andra hållet. Vissa VILL helt enkelt missuppfatta.

Men jag håller med dig ang. ditt inlägg!

Det konstiga är att många traditionellt "kvinnliga" egenskaper är väldigt efterfrågade i samhället idag – social kompetens, flexibilitet, "hålla många bollar i luften", välutvecklad verbal förmåga osv osv. Ändå fortsätter så många föräldrar att uppfostra sina söner till enstaviga stenåldersmänniskor som mest får öva på att springa runt & slåss.

Jag håller verkligen med Niklas om att det "Finns både bra och dåliga egenskaper som anses typiskt maskulina eller feminima". Som att det "typiskt feminina" att bry sig om sina medmänniskor är en bra egenskap men att bli självutplånande i sin vilja att hjälpa och bry sig om andra är mindre bra. På samma sätt är det "maskulina" att våga ta för sig bra, men inte när det går så långt att en kör över andra för egen vinning.

Att plocka russinen ur båda kakorna är nog det bästa.

Håller med! Självklart har både den traditionella kvinnorollen och mansrollen bra saker men målet som jag ser det för en förälder måste ju vara att barnet kan forma en egen personlighet och inte hindras av sitt kön.

Det var verkligen ett bra inlägg. Jag håller helt med. Jag vill att min son ska få vara snäll och mjuk och kramig även fortsättningsvis. Jag vill bejaka alla hans egenskaper. Det är OK att gråta och det är OK att leka med traktorer. Och det är OK att springa och sjunga och dansa och precis vad han vill.

Jag tror många i dagens samhälle förväxlar maskulinitet med macho, vilket jag som man tycker är skrattretande och vidrigt många gånger.

Du har helt rätt, abolut! MEN, anledningen till att man kanske väljer att INTE uppmuntra det typiskt tjejiga hos flickor är för att de barnen sedan ska leva i ett samhälle som är traditionellt manligt, möta de där machokillarna lixom, och då kanske man väljer att försöka ha mer fokus på att ge sina döttrar mer skinn på näsan, och övriga mer "typiskt manliga" egenskaper (typ ta för sig, höras etc).

Absolut INTE för att det är ngt fel med det typiskt tjejiga (om man syftar på de mer mjuka sidorna) utan för att tjejer kan behöva att det tuffa uppmuntras mer, för att kunna stå emot världen de kommer leva i… Lite så tänker jag.

Men mina döttrar är både och, de har glitter, rosa (tom nån klänning), får måla naglarna, leker med dockor, bakar, pysslar, men jag uppmuntrar ett jävlar anamma i dem också!! Förstår givetvis att det ena inte utesluter det andra, och räknar med att du uppfostrar efter samma tanke, ville bara försöka få fram varför det kanske är så att vissa flickföräldrar faktiskt väljer att tona ner det tjjiga mera:-)

Du har helt rätt, abolut! MEN, anledningen till att man kanske väljer att INTE uppmuntra det typiskt tjejiga hos flickor är för att de barnen sedan ska leva i ett samhälle som är traditionellt manligt, möta de där machokillarna lixom, och då kanske man väljer att försöka ha mer fokus på att ge sina döttrar mer skinn på näsan, och övriga mer "typiskt manliga" egenskaper (typ ta för sig, höras etc).

Absolut INTE för att det är ngt fel med det typiskt tjejiga (om man syftar på de mer mjuka sidorna) utan för att tjejer kan behöva att det tuffa uppmuntras mer, för att kunna stå emot världen de kommer leva i… Lite så tänker jag.

Men mina döttrar är både och, de har glitter, rosa (tom nån klänning), får måla naglarna, leker med dockor, bakar, pysslar, men jag uppmuntrar ett jävlar anamma i dem också!! Förstår givetvis att det ena inte utesluter det andra, och räknar med att du uppfostrar efter samma tanke, ville bara försöka få fram varför det kanske är så att vissa flickföräldrar faktiskt väljer att tona ner det tjjiga mera:-)

Men det ska väl vara tvärtom också att tjejer ska kunna leka med "killiga" saker såsom bilar och så vidare?:)

Ja, jag håller med dig LD. (Som ofta, trots att jag sällan kommenterar här.)

Hanna: Ja, det är klart att de ska kunna det. Poängen är väl att det är vanligt att nedvärdera det stereotypt kvinnliga, det är t.ex. mer okej att vara en sk. "pojkflicka" än en "fjollpojke".

Jag har inga barn så jag är inte med i svängen. Men finns det verkligen män som är emot att deras pojkar leker med dockor och rosa prinsessklänningar? Alltså förstår att dessa män inte köper hem "tjejsaker" men om de ser barnet leka med andras tjejsaker eller att de leker med dockor på dagis, talar de om för barnet att det inte får leka med dylika leksaker då? Hur är erfarenheten ni som har barn och träffar andra föräldrar mycket?

EXAKT!! Trött på att ses som mindre vetande bara för att döttrarna gillar rosa. Det handlar inte om färgen! Så mycket åsikter om en färg tror jag aaaldrig mammor till pojkar får. Varför ska vi kvinnor alltid anpassa oss och aldrig duga? Varför blir det inget jäkla drev mot färgen marinblå i pressen? Varför tycker inte föräldrar att det är hemskt att pojkar hjärntvättas in i krigsleksak och "tuffa" star wars världen? Om en flicka leker med bilar så är det respekt liksom, hon är inte en sån där "tjejig tjej" ,dvs mindre värd.

Sandra: Ja,tyvärr finns det många pappor OCH mammor som säger rakt ut att deras söner inte ska leka med "tjejleksaker"! Har tom hört de som säger " jag vill ju inte att han blir bög". Det är sjukt och fullständigt efterblivet,men rätt vanligt dessvärre.

KristinMandarin: Tack för svar. Det var verkligen urtråkigt att höra… Hoppas att alla barn uppmuntras att leka med allt på dagis i alla fall. Usch vad tråkig inställning alltså!

Hej,

Tycker att du har väldigt sunda åsikter generellt och en väldigt fin blogg…men känns inte ovanstående inlägg lite kontraproduktivt iom att du skriver om att inte förminska det stereotypt tjejiga, men samtidigt använda uttrycket "fjolliga tjejbarn"…..inte helt hundra känns det…

Min son är "tjejig" i andras ögon. Lugn, empatisk, omhändertagande. Gillar att leka med dockor, duka fram och bjuda sin Pippidocka på mat, han gillar rosa, blommor och har nästan bara tjejkompisar. Han gillar även att leka med verktyg och bilar, precis som jag gör. Jag gillar att köra bil och jag gillar att skruva och fixa grejer. Ingen kallar mig "grabbig" för det, så varför lägger vissa så stor vikt vid ifall barnen gillar "fel" saker eller inte beter sig enligt normen? Vi uppmuntrar vår son till att prova allt, oavsett om det är rosa prinsessor eller en blå (leksaks)motorsåg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *