Kategorier
feminism & genus

LUGN! DET FINNS FEMINISTER SOM INTE ÄR FULA OCH HÅRIGA!

ej ful feminist

Det är så jävla trist att diskussioner kring feminister nästan alltid ska handla om utseende och då gärna på ett sätt som liksom är avståndstagande från de där fula håriga okvinnliga feministerna typ ”lugn allihopa! Alla feminister är inte fula! En del har smink och höga klackar, pusta ut!!!” Suck. Vad jag aldrig förstått är hur detta är relevant överhuvudtaget annat än att liksom bevisa poängen med att patriarkatets fula tryne tar en massa utrymme i ett rum som borde vara fritt från alla sådana krav.

Att försöka bevisa för omgivningen att feminister minsann kan vara snygga är för mig att spela motståndet i händerna. Hela poängen med feminismen är ju att kvinnor inte ska behöva leva upp till patriarkatets krav på vad en kvinna är, får göra och hur hon ska se ut. Men kvinnor, även feminister, värderas efter knullbarhet och det får vi aldrig någonsin glömma bort.

ODLAR HÅR

Ja! Vi odlar hår! ISTÄLLET! Det tar ju såklart enormt mycket tid men är sååååå värt det. Vad gör man inte för kampen osv. PUH. Trött nu pga odlat hela morgonen.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

51 svar på ”LUGN! DET FINNS FEMINISTER SOM INTE ÄR FULA OCH HÅRIGA!”

Lite OT men hur går dina tankar om EU valet? F! har ju kandidater är det någon som är intressantare där än en annan? Skulle vara kul om du skrev om det.

På svt.se kan man göra ett test för att se vilka EU-kandidater som motsvarar ens egna åsikter bäst, kompassen tror jag det heter. Där kan du klicka på kandidaterna som kommer upp och se vad de svarat i de olika frågorna. Kanske inte det du frågade efter men jag tyckte det var intressant att kunna lära känna olika kandidater mer ordentligt 🙂

Du trodde att det var deodorant eller fuktkräm de använde,feministerna men nu öppnas avgrunden när du inser….DET ÄR GÖDNING!!!!

”Odla hår på de mest obegripliga ställen”? Jag tycker att all min hårodling sker på fullt begripliga ställen. Jag vet inte hur det är med andra feminister, men inte fan använder jag Regaine som ögondroppar för att odla hår på ett obegripligt ställe. Det är full begripligt att min kropp odlar hår på typ all hudyta utom handflator och fotsulor. Det finns ju liksom hårsäckar där av en anledning.
Sen tycker jag inte att det går någon särskild energi på hårodling, jag orkar bry mig om jättemycket annat! Det är väl det som är ett statement om något: ”Hej, jag låter mina hårsäckar göra sin grej, sen så lägger jag min energi på att göra revolution och läsa serietidningar istället”, typ.

Jag gillar dig Dahmer och har alltid gjort. Jag vet dock inte hur jag ska känna eller vad jag kan göra som vit, smal, ung och normaliserad tjej för att inte känna att jag ständigt ska hålla käft. Jag vet inte hur jag ska kunna föra en feministisk kamp utan att känna att jag ska bära skuld för hur jag råkade födas in i den här världen. Jag vet inte hur jag samtidigt som jag varje dag ses som villebråd (trotts att jag idag aldrig mer går till stranden och har bikini på mig för att slippa blickar och törstande efter MIN kropp)ska gömma mig ännu mer för att inte väcka anstöt om att jag är smal och kanske lite söt. Jag får varje gång jag umgås med vissa kvinnor stå för svars för hur jag ser ut då ”jag ska minnsan vara glad för att jag är smal…njut nu för det kommer minnsan vända snart ska du se” eller känna de isande blickarna om jag har tajta kläder. ”Visa inte upp dig så du får oss andra att må dåligt din smala jävla snärta”- känns det som dom säger. Jag bär sån skam över mig själv, mitt utseende, att jag inte kan mer, att jag inte vet mer, att jag gör fel vad jag än säger eller gör som vit, smal och ung tjej. Vad kan jag göra för att inte varje dag hata min kropp och den skuld jag får bära för att jag råkade födas in i denna kropp?

Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Jag kan även tycka att det är jättesvårt att som vit, smal, cis och hetero (dvs norm på de flesta sätt) hitta ett sätt att bedriva min feminism, utan att trampa någon på tårna. Jag tycker att det är SÅ VIKTIGT att feminismen är inkluderande för alla. Just därför är jag så rädd att jag ska råka ta tolkningsföreträde framför någon som inte på samma sätt passar in i normen och därför inte får komma till tals. Detta blir ett dilemma för mig. Vad får jag uttala mig i för frågor? Kommer någon att bli stött om jag säger vad jag tänker? Jag vill ju få lyfta feministiska frågor! Samtidigt som jag absolut inte vill ta arenan från de som har större rätt att uttala sig. Jag tycker att detta är svårt och det ät något jag funderar mycket över.

Yo! Ingen skuld!
Att vara medveten om sina privilegier är en bra grej. Dessa privilegier kan öppna dörrar till helt nya rum att föra den feministiska kampen.
Saken är den att oavsett hur vi ser ut så blir vi paketerade och stämplade av vår omgivning. Gör som du mår bra av men sluta genast att känna skuld för den du är börja känna stolthet för det du faktiskt gör istället!
Heaps of love! <3

men hur ska jag kunna vara stolt om det är fult att vara stolt när jag är vit, smal ung tjej? Vad har jag att vara stolt över? Att jag är kvinna? Men jag är ju en vit kvinna. Att jag är feminist? Nej då är jag inte värdig för att jag är en vit medelklasskvinna. Jag vet inte men känns som jag inte är värdig att kämpa som feminist när det ständigt läggs en sån stor skuld på en som råkar befinna sig inom normen. Jag har inte tillräckligt med kunskap enligt många och efter Dahmers förra inlägg känns det som ”norm” inte får ta kampen, även om jag skulle vilja då jag upplever såna jävla orättvisor jag med till trots.

Det går att kämpa för orättvisor utan att ta tolkningföreträde. Jag är en ung, vit och ganska snygg kvinna. Är dock inte smal, mer mullig. Men jag försöker ändå kämpa för orättvisor utan att trampa någon på tårna, det kan mycket väl hända att jag gjort det någon gång (oavsiktligt) men då är det väl bara att inse att man gjort fel och ”gör om, gör rätt” om gäller.

vem säger att det är fult att vara smal, vit, ung eller tjej? Jag förstår inte vad du får det ifrån? Att vara medveten om sina privilegier är inte detsamma som att känna skam eller att man inte får vara med och kämpa. Men medveten bör man vara och man för framförallt ta ansvar för de normer man upprätthåller försvarar, bortförklarar samt när man tar sig tolkningsföreträde för grupper man ej tillhör.

men Dahmer. Rent konkret nu: hur ska jag (och Elin i inlägget du kritiserade) kunna ta ansvar för att inte upprätthålla normen vi tillhör då vi till viss del, rent biologiskt, inte kan rå för hur vi ser ut? Om vi ska arbeta och kämpa utifrån den plattform vi står på (kvinna, vit, smal, ung..”snygg”), för att undvika att ta tolkningsföreträde över någon marginaliserad grupp (dom utanför normen), HUR och VAD ska vi göra. Hur ska vår kamp se ut? Vad ska vi kämpa för? Alltså jag anser ju att alla är lika mycket värda oavsett hur vi ser ut, vilken sexuell läggning vi har, klass och etnicitet vi kommer ifrån. Men hur ska jag kunna kämpa för detta om jag ÄR normen??? Jag känner mig desperat för jag vill kämpa..jag känner mig, som kvinna, orättvist behandlad och vill inget annat än att vi ska bli jämställda. Men är det då bara där jag som vit, smal kvinna får kämpa?

Genom att lyfta fram de som är utsatta. Som normativ är det dumt att använda sin kropp som verktyg (som elin gör) men det går ju alldeles utmärkt att dels tala om problematiken (kanske genom att belysa sina egna privilegier) och dels genom att låta de utsatta tala för sig själva samt lyfta fram dem när de gör det. Jag skriver t.ex aldrig om transfrågor men lyfter gärna de som gör det.

Du kan vara den individen som ifrågasätter när andra börjar prata strunt om någons prioriteringar/val av yrke/stil osv.
Var en förebild där du befinner dig – har du medarbetare? Är du chef? Är du förälder? Partner till någon? Dotter eller son? I samtliga situationer kan du vara en inspirationskälla för någon i något du GÖR, snarare än hur du ser ut. Vettiga feminister behövs i alla tänkbara (och otänkbara) situationer. Du kan säkerligen inspirera någon praktikant/elev/syskon/förälder i att göra/samtala/tänka på något nytt och/eller annat sätt. Du kan vara en förebild där du minst anar det. Sprid schyssta värderingar på släktmiddagen, arbetsplatsen, förskolan – typ hej här kommer jag och är en awsome människa med sunda värderingar och bjuder in till ett samtal med högt i tak där vi håller en hög nivå. Ungefär så.

Leeloo skrev att du ska sluta känna skuld för den du ÄR och börja känna stolthet över det du GÖR istället.

Känner också igen det här, får samma kommentarer och bemötande. Jag tror dock på att gräva där man står, att var och en får driva sin feminsim utifrån den kontext man lever i. Klart att alla ska kunna inkluderas, teoretiskt sätt, men att känna åt andra funkar inte. Den som upplever sig exkluderad får driva sin ståndpunkt och sedan är det upp till övriga att försöka förstå.

Det är ju just det vi borde komma bort ifrån; att alltid värdera kvinnor efter utseende. Jag har upplevt skitsnygg komplexet, med arga blickar, förlöjligande etc, och är nu i en arg-och-mycket mullig mammafas. Jag missunnar ingen något, jag gör mitt yttersta för at se HELA människan. Att ha fötts med anlag för det som anses allmänt vackert -symetriska drag, kroppsproportioner enligt en viss skala kan väl räknas som en medfödd egenskap. Feminism strävar INTE efter att bryta ned (människor med)denna medfödda benägenhet, men den försöker bryta ner strukturen som ger framgång åt kvinnor med denna egenskap som krav. Så skulle jag säga, ungefär. Stå på dig, du är värdefull. Berättigad till det du ser och upplever.
Påminn dem som trycker ned dig om att de ger uttryck för en patriarkalisk utseendefixering! Basta!

MEN ÄR DET NÅGON, NÅGONSIN, SAGT NÅGOT ANNAT?! Jag blir så vansinnigt trött på den här diskussionen! Ibland tror jag fan att det är en världsomspännande konspiration, designar för tvinga feminister att svara på samma jävla frågor så att vi aldrig ska komma någonvart.

Jag begriper inte hur kroppsbehåring skulle kunna vara ett statement! Den kommer ju liksom av sig självt, eller som finaste Nour svarade när hennes håriga armhåla syntes i mellon: ”det var inte jag som kom på det, det var evolutionen”. Ett statement är väl snarare att raka bort håret? Eftersom det är något man gör aktivt menar jag… Eller om man skulle raka det i form av politiska symboler, DET vore ett statement!

Haha, det vore något det!! Coolt det vore om en hade så mycket päls i armhålan att det räckte till en kvinnokampssymbol! 🙂

Jamen, tacka vet jag jämställdister i alla fall – det är åtminstone en samling karlar där varenda en är en fröjd för ögat. De är så rasande söta och uppeggande när de sitter och försöker ha åsikter om saker de inte begriper, till skillnad från oss feminister tydligen alla är för smarta för att kunna vara annat än fula och bittra. Bra då att vi har kommit på att vi faktiskt inte behöver bry oss om vad andra tycker om vårt utseende, oavsett om deras åsikter är positiva eller negativa.

Tidigare trodde jag inte att det var ok att locka håret och gilla blommigt. Feministerna i skolan hade nitar och såg stenhårda ut. Så för en nybörjare kanske det kan vara upplyftande att få veta att läppstift är ok.

Undrar hur folk tagit det om Nour tex. tänkt raka sig men glömt det. Och sedan vevat i tv med en hårig armhåla och mått dåligt pga det, beklagat sig på twitter som det vore en klantig grej. Antar att det inte skulle vara lika provocerande om det inte tolkas som ett aktivt val? Eller? Är det statementen som sticker hårdast? Eller att bara inte följa normen?

Men var är alla de här ”fula och tjocka feministerna???”
Jag ser faktiskt bara snygga feminister överallt.
Gudrun Schyman, Maria Sveland, Tiina Rosenberg bara för att nämna några namn förutom alla mina feminist/feministblogg-vänner.

Jag misstänker att svaret ligger i Platons idélära; feministens idé är ett fult, oknullat och bittert fruntimmer. Alla de där feministerna som vi med våra sinnen kan uppfatta som verklighetens feminister är inte den äkta verklighetens feminister utan endast en skenbild, spegelbild eller skuggbild av den verkliga feministen. Så din bild av att feminister inte måste vara estetiskt frånstötande härrör helt enkelt från att våra sinnen är ofullkomliga kunskapsorgan 😉

Hahaha. Ja vad fan ska man säga. Feminister är liksom ingen egen och framför allt ingen homogen ”art”, vi är ett brokigt (autocorrecten ville skriva bråkigt) gäng individer med en ideologi och en önskan om ett jämlikt samhälle och hårets vara eller icke vara på våra kroppar borde väl vara fullständigt ointressant. Härligt att vi fortfarande står och stampat just i hår- och snygg/ful-träsket.

Jag fattar inte varför det är så jävla många som e så sjukt besatta av att kommentera hur andra ser ut. Det är ju så fantastiskt ointressant! Fatta hur händelselöst ens liv måste vara för att en ska lägga energi på det?
Själv får jag ibland kommentarer om mina håriga ben. Sist jag fick frågan om varför jag inte rakar benen sa jag bara att det inte e nån idé. Att jag har provat men det växer bara tillbaka liksom.
Sen finns det vissa som blir provocerade av att jag inte är konsekvent i vad folk anser är ett feministiskt utseende. Jag har på riktigt fått höra att jag inte borde måla naglarna för att jag inte rakar benen.
Logiken står som spön i backen.

Det jag tycker är så vidrigt är hur ”den arga feministen” görs till nån slags figur som man kan håna och skratta åt. All politik hon kommer med avfärdas till att hon behöver kuk, eller att hon har för mycket fritid. Hennes utseende görs till den viktigaste frågan, och hon måste hela tiden försvara sin rätt att inte raka sig eller göra kvinnlighet, vilket gör att hon aldrig får chansen att fokusera på andra frågor. Och det vänder antifeministerna till att ”hårodling” och ”förfulning” är det enda hon sysslar med (precis som pigmachine i tweeten ovan). Det är vidrigt, och det är hemskt att andra, ”snyggare” feminister tar avstånd ifrån henne, det är som du säger att spela motståndet i händerna.

Fast jag fick ju höra förra veckan att jag INTE kan vara feminist för att jag faktiskt rakar mig under armarna. Ja, det var en man som sa det. Så det spelar ingen roll hur en vänder och vrider på sig, om en ansar eller låter naturen ha sin gång – män tar sig ändå alltid rätten att uttala sig om en – både ens yttre attribut men även vilken ideologi en kan eller inte kan tillhöra 😛
Och om det behöver påtalas att kvinnor faktiskt får se ut hur de vill och (ändå) kalla sig feminister – ja då är världen mer upp och ner än vad jag trodde (ska nog sluta vara optimist tror jag…). Och hur jag ska analysera den där stora rädslan för så kallat fult och hårigt vet jag inte.

Jobbigt att mitt hår på kroppen är så lättodlat (typ: gör inget, låt det vara) och de små frösådder jag har överallt i mitt kök är JÄTTEGNÄLLIGA. Jag har alltså gröna fingrar vad gäller kroppshår och svarta fingrar vad gäller allt annat. Gissar att trickset är samma: gör inget och låt dem va.
Obegripliga ställen. Det är faktiskt veckans roligaste. Och obegripligaste!

Har ätit tre påsar chips idag för att ge näring åt min kroppsbehåring. Förhoppningsvis blev det lite över som kan lägga sig kring midjan. ;);););)
Men skämt åsido så har jag ibland känt press på mig att göra mig lite mer fin (typ fixa hår och smink och/eller ta på mig mer obekväma men normativt snyggare kläder) just för att försöka motbevisa myten att alla feminister är fula/håriga/tjocka. Sen kommer jag på att jag är tjock och hårig, så det spelar ingen roll hur mycket smink jag har eller hur höga klackar jag har så fokuserar kritikerna på hår och valkar istället.
Sen inser jag vad jag står och tänker, ger mig själv en mental käftsmäll och går ut osminkad iförd T-shirt och sneakers istället.
Det är viktigare att vara den en känner sig mest bekväm med att vara än att försöka motbevisa någon äcklig stereotyp.
Är gärna ful, tjock och hårig om det är det som känns rätt för mig. Även om det ibland känns som att jag ”fallit in i en stereotyp”.

Jag blir fundersam över huruvida du läst något om Skamgrepp? Den handlar ju inte alls om skönhet, utan om femininitet. Speciellt om feminismens svårigheter att hantera femininitet, och hur femininitet kan vara subversivt.
Femininitet som klackar och röda läppar behöver ju inte automatiskt vara kopplat till snygghet och normer, och står heller inte i motsats till hårighet.
Jag tycker boken verkar fantastisk. Femininiteten är i jämförelse med maskuliniteten väldigt outforskad och det finns dåligt med vetenskapliga analyser av den. Vilket såklart hör ihop med den konflikt mellan maskulinitet och femininitet vi lever med idag, där maskulinitet är det som uppvärderas, analyseras och ses som intressant.
Tycker mest det blir platt fall när ditt inlägg handlar om saker som varken boken eller Ulrika Dahl påstår eller pratar om. Feministiskt Perspektiv hade en fantastisk intervju med Ulrika, tycker verkligen att du ska läsa den, för den gjorde mig riktigt sugen på boken.

Jag blir i allmänhet lite skeptisk när det ska börja försvarstalas för utseendenormer som vi alla är mer eller mindre påtvingade i alla fall. Absolut, det sker en dubbelbestraffning i och med att den feminina kvinnan nedvärderas som inkompetent eller enbart till för ögongodis. Samtidigt blir jag lite matt när mode- eller sminkintresse beskrivs som något unikt och som man gör ”för sig själv”. Ja, du och resten av Sverige, liksom. Det är tveeggat, å ena sidan måste vi komma ifrån att kvinnor hela tiden döms efter sitt utseende, men å andra sidan känns det som att medvetenheten om hur vi själva reproducerar – inte drabbas av, reproducerar – utseendenormerna lyser med sin frånvaro.

Pigmachine: Det du bevisar nu är att killar är så himlan dumnma när det gäller att tänka! Vi drar kampen framåt, vad gör du?

Nu har jag läst ditt inlägg två gånger med en dags mellanrum, jag förstår fortfarande inte vad du kritiserar. Är det boken? Är det vad ETC skriver?
(i texten du har printscreenat står det väl inget om en motsättning mellan att vara ful och hårig och att ha klackar och vara feminin? Ful med klackar, feminin med hår?)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *