Kategorier
feminism & genus

Mammor som klär sina pojkar i rosa vill egentligen ha döttrar

”Jag tror inte att det här handlar om jämnställdhet, snarare att du så gärna önskar dig en dotter.” – kommentar i Beyond Eternity’s blogg

Det här med att vissa människor faktiskt tror att man vill ha en dotter om man låter sin son ha rosa kläder, klänning eller nåt annat stereotypiskt tjejigt. Hur tänker man då? Egentligen? Att de är insnöade och stereotypa i sitt resonemang förstår jag, men vad är det de tror ska hända? Vad tror de att mammorna till dessa rosaklädda pojkar tror ska hända? Ramlar snoppen av? Förändras hormonbalansen? Blir de flickor? Förvandlas min son till den där dottern jag ville ha om jag bara ser till att klä honom lite extra fjolligt?

Oskar blir som tur är inte ledsen och vill ändra på sig när andra barn och vuxna säger att hans saker är tjejgrejer, han håller fram sin väska, sina målade naglar eller sitt diadem och skriker ”JAG ÄR FIN!” – Anna K.K

Och jag då? Som har en dotter redan men resolut vägrar att klä henne som en traditionell söt flicka. Vill jag ha en son? Och nu när jag har en son, som faktiskt idag har rosa på sig…. hur tänker jag där? Att han ska bli bög? Nej så tramsigt! Att man tror något dylikt visar ju bara på hur otroligt begränsad man själv är i sina tankebanor.


Läs även Anaiah’s senaste inlägg om genus. Skitbra och tankevärt!

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

70 svar på ”Mammor som klär sina pojkar i rosa vill egentligen ha döttrar”

Borde egentligen inte ha blivit förvånad av kommentaren som skrevs i min blogg, men jag blir alltid lika paff när människor, framförallt unga människor, fäller sådana här kommentarer. Jag svarade henne och ställde en ganska simpel fråga; om hon kunde ge mig ett vettigt och konstruktivt argument varför han inte skulle få ha klänning på sig…..behöver jag säga att jag inte fått något svar :rolleyes:

Personen ifråga har till och med fått inlägg i sin blogg där både du LD och någon mer mycket konstruktivt föklarar detta med könsrollers betydelse och dess symboler som ex kläder/färger o leksaker, men hon vägrar kommentera någonting

:-s

Äsch du kanske liksom först ångrade dig när du fick Ninja och egentligen ville ha en son, då klädde du henne som en pojke eftersom att du hoppades att det skulle växa ut en snopp mellan benen på 'na. Sedan ändrade du dig och hoppades att barn nummer 2 skulle bli en flicka, men så fick du en pågadrul och då tänkte du att "fan jag klär han lite rosa så kanske snoppen trillar av". Så måste det ju varit. Eller hur?;-):tired:

Tycker ämnet är så jäkla uttjatat. Trött på det. Det spelar väl för fan ingen roll vad ungarna har på sig så länge det är anpassat efter situation och väder. Dom som gnäller på folk som klär sina pojkar i rosa är nog mest ute efter era reaktioner, för det får dom ju varje gång. Sluta ge dom uppmärksamhet och fortsätt klä ungarna i fina, praktiska och användbara kläder.

Skev samma inlägg hos Beyond Eternity men tyckte det passar bra här också 🙂

Jag har en vän som har en son på 4-5 år och han har långt lockigt jättegulligt hår, en dag kom han hem från dagis och sade"- mamma, jag vill klippa mig för alla tror att jag är en tjej" Hon tyckte det var trist men dom ska iväg och klippa honom nån dag nu..

Då undrar jag…om man klär sin son i klänning och kjol så kommer ju folk tro det är en tjej, vilket är jobbigt för sonen!(eller kan vara i alla fall??)

Är det inte fel väg att gå att klä barnen för att make a statement..jag menar, det är ju dom som får "skit" för det?

Känns som man måste i så fall börja någon annan stans..jag vet inte vart eller hur men det känns fel att barnen ska få lida för att föräldrarna vägrar könsroller osv.. Färger är väl en sak men klänning och kjol ÄR ju "kvinnliga kläder", det är ju det man förknippar med kvinnor/tjejer.

Eller har jag helt fel tycker du?

/Tina

TINA – om din vän hade svarat "nej du får inte klippa dig" och sedan envisat med att tvinga sin son att bära plagg som fick honom att må dåligt, ja då hade det varit en helt annan sak. Nu lyssnade ju hon till honom och han fick klippa sig.

detsamma gäller väl klädval osv.

Fast det här med att "klä barn för att make a statement"…. är det inte precis det man gör när man klär sina barn efter könet? "du är en flicka och det ska synas!"

och de allra flesta pojkar som har klänning har det för att de VILL och har bett om det. jag har aldrig mött en genusmedveten förälder som tvingat sitt barn att ha viss sorts kläder på sig, däremot en hel del "vanliga" föräldrar som gör precis så. :thumbdown:

Jag menar då också om man låter sin son har långt hår…visst är det synd att man inte kan det om man vill det utan att alla ska fråga om det är en tjej, men det är ju så det funkar. Och som jag skrev tidigare, jag vet inte vad man ska göra åt det men att vara den som klär min son i klänning och alla ska fråga honom om han är tjej eller att alla ska ta fel och tro han är en tjej, vill jag inte vara. Hur jobbigt ska det inte vara för sonen undra jag…?

Sen älskar jag kläder med punkmotiv och tribaler tex så för mig/oss blir det aldrig ett problem

😛

personligen så har jag mött massvis med pojkar som har långt hår och ingen har varit förvirrad över könet.

men gäller det tvärtom också? Bör jag som förälder till en flicka spara ut hennes hår långt? Eller börja klä henne tjejigt??

Många tror ju idag att hon är en pojke (för att hon inte är klädd i helrosa och för att hennes hår inte är långt) – hur tänker du kring det Tina?

När/Om hon börjar tycka det är jobbigt att folk tar henne för en pojke kanske?

tjaaa bör och bör..när dom är små kan man klä dom i vad man vill 😛 När dom blir äldre och killen vill ha klänning och han kan ta att folk kan ta fel…så är det ju inga problem.

Min bror har sen han varit typ 12 år( är i dag 19 år) haft väldigt långt hår (hårdrockare) och han har jättemånga ggr fått höra att han är en tjej eller ja ser ut som en tjej, folk har tagit fel..tom ragg på krogen (haha).. han har tagit det helt ok, dvs inte brytt sig men alla klarar inte av det..och det är jättesynd…

jag fick ofta höra att jag var en pojke som liten, dock så var min mamma lite extrem och klippte mig i typiska pojkfrisyrer. (alltså inte bara kort, utan pojkig hokeyfisyrsstubb a la 80tal) dessutom klädde hon mig i helsvarta kläder.

men jag är också fostrad att man som tjej ska se ut som en prinsessa. Så det var lite jobbigt. Men jag fick inga men precis och jag mådde inte speciellt dåligt. Alla mina vänner och klasskamrater visste ju att jag var tjej liksom.

Mina barn får inte den fostran – de får vara barn. Inte heller kommer jag sätta rosaglittriga pippilotter i Tamlings hår och matcha med prinsessoutfit och jag kommer inte klippa Ninja i en typisk pojkfrilla osv

det är ju ingen som sagt nåt om att man ska vända på rollerna,. En pojke med långt hår ser automatiskt inte ut som en tjej och en flicka i kort hår ser inte automatiskt ut som en pojke.

Väldigt konstigt argument måste jag säga.

Jag har en flicka och hon har alla möjliga färger på sig.

Kommer jag få en son en vacker dag kommer han få ärva kläder och därmed också ha en del rosa och lila. Men det hade jag ju inte behövt då i så fall eftersom jag redan har en tjej.

Folk bara måste komma på skeva förklaringar, varför inte bara inse att man låter barnen få tillgång till alla färger?

Nej förvisso..men som det ser ut i dag så tar man,tycker jag, en risk med att låta sitt barn ha tex klänning som pojke (om vi talar om en lite högre ålder än bebis)..att pojken kan få höra att han är en tjej..och precis som min väns sons (han med håret) så blev han ledsen och ville inte höra det…och det är ju trist att det ska behöva vara så, låt folk klä sig som dom vill men det funkar ju inte så, som jag skrev i början, det kanske inte är rätt väg att börja med barnen..Jag vet faktiskt inte.

Sen kan jag tycka att det skulle kännas fel att vägra sonen klänning och långt hår om han nu vill ha det, men då får jag också räkna med att det kan bli mobbning eller att han får höra att han är en tjej vilket gör honom ledsen..det är en risk man tar..

Om Ninja tex alltid kommer ha kort hår och icke typiska tjej kläder kommer hon förmodligen få höra att hon är udda, tom-boy eller nått sånt… eller hur?

Frågan jag undrar är väl vart man ska börja?

men shit! Att bli ledsen är väl inte hela världen? Ska vi skydda ungarna från allt?? nej, låt ungen ha klänning, och får det oönskade effekter så tar man det DÅ.

Och så ser man till att man ger barnet verktyg att hantera ev, kommentarer. T.ex så gillar jag Anna Kaagaard Kristensens pojk Oskars svar på puckon som kommenterar hans hello kitty kepsar eller nagellack. Han brukar säga "jag tycker att jag ä fin så det så!" och sen var det inget mer med det liksom. 🙂

Jag kan lugna dig dock med att mobbing inte har nåt med hur man ser ut eller är klädd att göra så det behöver du inte "räkna med" 🙂

Det med mobbning tror jag inte en sekund på. I min värld, min uppfattning så har det visst med utseende att göra. Men det var väl inte det vi pratade om nu.

Tuff grabb, önskar alla barnen vore så starka 😉

Min Son älskar alla fräger som han så fint säger, men rosa tycker han nog extra mycket om. En på dagis hade sagt att han hade tjej kläder för de va rosa då sa han – Nej det är det inte alls för alla färger är vackra, för alla. Inte exakt de orden men något likande, fröknarna var välldigt imponerade av honom. Han var så säker i sig själv.

Andra sonen fick höra att han avr en tjej för han hade långt hår. Då sa han men de kan ja inte vara för ja har en snopp hahaha

Nej, om mobbing har du helt fel. Det handlar om gruppdynamik och hierarki, inte yttre atribut. Man väljer först ut offret (den svaga i gruppen) och SEN letar man reda på "fel" (tex kläder, namn, utseende, intressen osv)

om du inte tror mig så finns det massvis med litteratur i ämnet.

jag har skrivit lite själv om det:

http://ladydahmer.blogg.se/2009/april/utkast-ofta-i.html

Läs gärna!

(Jag vet, en aning OT men jag vill inte att folk går runt med felaktiga missuppfattningar speciellt inte om de tar beslut utifrån dem! 🙂 )

Folk är ju så löjliga! Får jag en son kommer han absolut att vara klädd i något rosa någon gång enbart för att jag gillar rosa. Han lär ju varken bli bög eller tjej på grund av det, det fattar ju vem som helst.

Tina Man klär ju inte sina barn könsneutralt för att göra ett statement, för att visa sin ståndpunkt, det har absolut INGET med saken att göra. Man gör det ju i all välmening för att bana väg för att låta barnet finna sin egen väg i stället för att kratta den åt dem. Det handlar om att ge dem fler alternativ och att försöka låta dem vara egna individer istället för att bara ha pojke eller flicka att välja mellan.

Att ett barn blir ledset för att de andra barnen säger att han eller hon tillhör ett annat kön eller att barnet blir pikat för att ha saker som är menat för det andra könet, då är det de föräldrar som uppfostrar sina ungar kasst som ska bättra sig och ändra på sig. De andra ungarna på gården har sagt till Oskar att han har tjejgrejer flera gånger, men det är fan inte han som ska ändra sig efter att de andra är trångsynta.

Jag har färgglada kläder till min son som han är så fin i, han passar verkligen i rosa och man kan inte låta bli att le när han kommer knallande med ett lysande ansikte i sina glada kläder.

Inte försöker jag få honom till en flicka för det utan för att jag vill inte klä honom i trista typiska pojkkläder i mörka färger och robotar på.

Nu ska han få en lillasyster och jag sa senast igår till min sambo att jag vill inte klä henne i klänningar och kläder som är rosa, glittriga, spets, volanger och tuttinullgull bara för att det är en flicka.

Här kommer barnen få ha vanliga kläder som är lekvänliga.

Men herre gud min äldsta son älskar att ha diadem, hårspännen och målade naglar. Hans favorit just nu bland leksakerna är sin nya spis och en rosa väska med en hund med rosa tröja på sig. Inte fan vill jag ha en flicka för det. Och inte fan blir han bög heller. Jag lekte ofta med pojkar när jag var liten och klädde ut mig i pappas fiskar byxor m.m och jag har inte blivit lesbisk för det.

Låt ungarna ha på sig det dom själva vill.

James har alla möjliga färger i sin garderob och både bilar och dockor att leka med.

Jag ser honom som ett barn, ingen pojke.

Min vänninas son är 1 år och han brukar ha typ leggins och tunika.

Och just den här gången som jag ska berätta om så hade han det.

De var i lekparken och ungarna lekte. Det var några större barn där och deras mammor sa att pojkarna skulle vara försiktiga med den lilla flickan. Pojkarna däremot frågade vad HAN hette, alltså de såg att han var en pojke. Det var självklart för pojkarna att det var en kille, fast han hade tunika.

Kollar vuxna människor BARA på kläder när de ser på barn..?

Min son brukar också ha rosa. OCH alla andra färger. Färger är fina.

Min son är åtta år och han har långt hår och gillar rosa, lila och rött bland annat. I skolan har han blivit målad med nagellack och det tycker han om så jag funderar nästan på att köpa hem lite som han kan använda.

Nu hamnade han i blåsväder i sin klass, några kallar han för Bratz-docka och han har blivit slagen och spottad på för att han har haft nagellack i skolan.

När han kom hem en dag och sa att han ville klippa sig så frågade jag han vad han själv tyckte. Vill du ha långt hår? Tycker du att du är fin i ditt långa hår? Ja det tyckte han ju såklart och han ville ha kvar det. Då sa jag att det spelar ingen roll hur du ser ut för risken är stor att de kommer hitta något annat att reta dig för om om du klipper av dig håret. Vill du ha ditt hår så är det bättre att ha det kvar så vinner de inte det i alla fall och han höll med. Jag frågade han också vad han skulle göra om de sa att han hade "fel" färg på ögonen och då förstod han vad jag menade. Han är klok den lilla.

Han har fortfarande kvar sitt långa hår och vägrar klippa av det. Han använder fortfarande nagellack ibland och har sina rosa tröjor, byxor och grejer när han vill det. Han vill vara sig själv och vill inte att någon bestämmer hur han ska se ut. Det gör han själv.

Jag har en bekant som har en dotter på 1 år.. hon klagar ofta och högljutt (mest över facebook faktiskt med statusar om barnkläder och pojkar dit och flickor dit) om hur hon ska aldrig klä sin dotter i rosa-tårtbakelse-kläder som hon kallar det, att man inte ska klä barnen efter kön osv ..så hon köper enbart killkläder..jag finner de en smula skrattretande.. för hon gör ju det hon inte vill, fast bakvänt :-d

Ja usch, det känns inte alls bra att läsa att vissa tror att jag klär Ville i rosa för att bevisa något och att han får "lida" för mina åsikter.

Som Anna skriver är det ju precis tvärtom. Jag klär honom som jag gör för att han ska bli så lycklig som möjligt. För att han själv ska få känna sig fram till vilka sorts kläder, saker, egenskaper han känner mest för.

Han får ha alla färger för att, som LD skrev, jag INTE vill styra och bestämma åt honom hur han "ska" vara.

Tina, jag måste fråga dig varför det är så farligt att bli misstagen för flicka? Det är ju bara att säga "nej, jag är pojke". Personligen så ser jag inte vad det är som är så viktigt med att man inte får ta fel, det är ju inte en förolämpning.

Sedan måste jag också påpeka att lärare och pedagoger har ett stort och viktigt ansvar att lära barnen tolerans och respekt för varandras olikheter, det står t om i läroplanen att alla bar ska behandlas lika och att förskolan/skolan ska arbeta aktivt för att motverka könsrollerna. Som förälder ska man försvara och hävda denna rättighet och ha en dialog med barnets pedagoger gärna innan det blir fel.

tina men vad är killkläder egentligen?? För att klänningar spets osv är designat för flickor är ju tydligt, men finns det verkligen speciella killkjläder? (ja förutom kostym och slips då ;-P )

sen ang. att bli tagen för fel kön – ja det är horribelt. Om man är vuxen iallafall. För då SKA det ju synas. heh. oavsett vad man har på sig, men hos barn tror jag att det är ganska vanligt att folk tar fel. Och det behöver ju inte bli en stor grej!

Min 6 år gamla pojkkusin älskar varma färger som röd och rosa. Hans mamma gör det inte; "Vi köper inte ett rött paraply till dig, det är en tjejfärg!" arghh.. haha! Han gör oftast sin mamma till lags (väljer tex ett svart paraply istället) men han och jag har pratat om det och han gillar rött,rosa och hello kitty ändå! 😛

Min dotter blev retad på sina kusiners gård för att hon såg ut som en pojke med sitt korta hår och total avsaknad av rosa. Till slut, när hon tröttat på att hon inte fick leka ifred ropade hon högt och tydligt att Jag är ingen pojke, jag är Pixie! (Vilket är hennes namn.) Det värmde mitt mammahjärta.

Jag klär min dotter i det jag gillar, både i tjej och killkläder/färger. Det kommer jag göra tills hon själv säger vad hon vill ha på sig.

Man får klä sig och sina barn i vilka färger som man har lust med, jag gillar rosa och tycker min dotter är söt i rosa precis som en annan mamma gillar rosa och tycker hennes pojke är söt i rosa. Färgdebatten är bakåtsträvande och patetisk.

Tina

Jag gav inte min son en klänning för att göra ett "statement". Han hade själv upptäckt att det fanns barn på dagis som hade klänningar och han undrade varför han inte hade någon och sa också vid flera tillfällen att han ville ha en känning….och eftersom jag vill ge honom möjligheter (så länge som jag inte anser att det är direkt skadligt) och inte begränsa honom så finns det ingen anledning att jag inte skulle köpa en klänning likväl som jag hade köpt ett par byxor.

Och faktum är att det det är tvärtom mot vad dusäger, det är ju faktiskt barnen som i längden får lida JUST FÖR att dem tvingas in i snäva könsroller, inte för att de har fått valmöjligheter.

angående alla de som tror att mammor och pappor som klär sina barn i alla färger egentligen ville ha ett barn av det andra könet…

Jag blir mållös. Det säger väl en hel del om deras egen syn på flickor och att man ska smycka ut dom som små dockor och att pojkar ska vara tuffa och mörka.

Du, det skulle vara så jävla intressant att höra Oskars perspektiv i genusfrågan. Jag vet ju genom dig att han är medveten och insatt men som ett gästinlägg typ.

Jag tycker att det känns så fruktansvärt sorgligt att föräldrar väljer att lära sina barn att vissa färger och motiv tillhör ett visst kön. Min egen femåring har nu "rättat in sig i ledet" och vill bara ha samma typ av kläder som de andra pojkarna har. På förskolan verkar de flesta barnen ha en stor medvetenhet om vilket kön de tillhör och vilka attribut som förknippas med vilket kön. Jag har också hört riktiga skräck-kommentarer från föräldrar på föräldramöten.

Det värsta var dock en av pedagogerna på förra förskolan som frågade om vi hade önskat oss en tjej, när sonen berättade att han hade guldskor hemma. Hemskt att sådana människor får jobba i förskolan!

Varför är det synd att han bara vill ha kläder som liknar de andra pojkarnas?

Varför är det sorgligt att föräldrar väljer att lära sina barn att vissa färger och motiv tillhör ett visst kön? Gör det någonting om det är indelat..egentligen? Vem tar skada av det?

OBS det är frågor..har ingenting med vad jag själv tycker och tänker, tänkte för framtida idiot förklaringar och påhopp…jag slipper helst sånt i en diskussion.

:rolleyes:

TINA

1. det är väl klart det är synd när barn (OCH vuxna) känner att de måste anpassa sig efter en norm istället för att våga vara sig själva?

2. Det är väl alltid fel att begränsa och diskriminera människor?

Ja man tar skada av det. Man formas in i en mall. Man skapar förövare och offer. (läs gärna mitt inlägg om hur just könsrollerna skapar våldsmän: http://ladydahmer.blogg.se/2010/may/sa-varfor-begar-man-de-flesta-valdsbrotten-da.html

Man är inte fri att vara en individ.

KÖnsroller begränsar människor. Berövar barn från hundratals roller och möjligheter. Hur kan man INTE tycka att det är vansinnigt?

Tina:

Jag tycker att det är synd att sonen bara vill ha kläder som liknar de andra pojkarnas, eftersom han då tvingas in i en mall (som han alltså inte valt av fri vilja, utan för att anpassa sig till förväntningar).

Jag tycker att det gör något att det är indelat, eftersom människor då inte får möjligheten att välja själva. Motfrågan blir: vore det så hemskt om man inte kunde se på kläderna/frisyren/whatever vilket kön en person har?

En annan fråga är varför det egentligen är så viktigt att signalera könstillhörighet?

Kanske jag inte riktigt förstår eller kan tänka i samma banor som många av er..då jag aldrig själv känt att jag måste klä mig på ett speciellt sätt för att passa in…Jag klär mig efter vad jag tycker är fint och snyggt, vilket till 98% består av svarta kläder..och svart är ju ingen färg ;-)Jag är ingen punkare, ingen hårdrockare eller annan form av grupp där det vanliga är just helsvarta kläder… och andra dagar har jag en tröja med hello kitty 🙂

Jag alltid varit så, gjort piercingar, tattueringar eller valt kläder efter vad jag tycker är fint, inte för att punkare har sån stil eller för att tillhöra nån viss grupp som har tattueringar eller piercingar..för att andra dagen ha lösögonfransar och lösnaglar, jag har tex silikon i mina bröst men och skulle gärna vika ut mig i en herrtidning om jag fick den chansen…men för den delen inte tillhöra nån form av grupp..Det är skönt att slippa känna att jag måste klä mig på ett speciellt sätt för att passa in, mycket skit har jag fått för det men jag har inte ändrat mig. Skiten har framför allt kommit från mina föräldrar..men även lärare på skolan när jag gick där.

Det är så jag hoppas mina barn växer upp och blir, välja kläder efter vad dom tycker är fint, strunt samma om det är klänningar, skinnbyxor eller träningskläder. Precis som mig. Kan väl bara hoppas dom slipper en massa skit som jag fått..och hoppas dom känner att dom kan strunta i de när/om det kommer skit.

tina – du har aldrig funderat över VARFÖR du behöver silikon eller lösnaglar för att känna dig fin? Eller varför du vill vika ut dig? Varför du känner att den sortens bekräftelse skulle få dig att må bra?

Jag vet inte hur länge du läst min blogg – men läs gärna min genus kategori. från början. Så kanske du får en lite bredare bild av hur jag tänker kring frågan. 🙂

Jag är gift sen 4 år tillbaka och visar bara mina bröst för min man, så jag behöver inte ha snygga tuttar för att känna mig fin om man ser till bekräftelse…ingen utom min man ser dom ju..han gillar dessutom inte silikon så det var absolut inte därför jag gjorde dom, utan det är för att jag tyckte dom blev så fula efter förra graviditeten..dom blev långa och tunna..jag vantrivdes med dom, tyckte att dom var fula.. så efter förlossningen gick jag ner 14 kg och op brösten. Så att säga att jag gjorde det för nån annan (vilket du inte gjorde nu) är fel, för ingen annan än jag ser dom ju, ja min icke silikongillande man hehe.

Men visst det kanske är samhällets fel att jag tyckte dom var fula..precis som det är samhällets fel att jag tycker det är äckligt med fiskbullar..(nej jag tror inte att ALLT man tycker beror på samhället eller uppväxten, nån egen "vilja" har man väl själv..?!)

Samma gäller med långa naglar(kan inte ha långa själv för jag river av dom) eller lösögonfransar.. finns det nått finare än långa ögonfransar? på både män och kvinnor? 🙂

Kom på en annan sak… Det är rätt trist med dom som sitter så hårt i sin roll..som ja what ever..om man ser till kläderna..precis som du, LD, kanske menar med bara rosa till flickor och bara blått till pojkar..?

Skillnaden är från barn då, jag kan tycka, att när vuxna sitter så hårt..blir det nästan otäckt.

Jag har en vän som enbart klär sig i svart…vi frågade om hon ville vara tärna på vårt bröllop och hon tackade nej med orden " nej, för jag klär mig inte i annat än svart.."

Det värsta är att hon menade det verkligen, kunde inte tänka sig att bära rött (som våra tärnor hade) för att fira med oss En enda dag!

hepp. men ok?

Jag hoppas bara att flickorna också får ha rosa och inte bara pojkarna. För då är det ju precis lika snedvridet åt det andra hållet.

gullan – man måste inte klä sin dotter i blått eller pojke i klänning. Det handlar om att inte begränsa barnen utifrån kön. Ge dem tillgång till alla färger och alla plagg inte förneka dem ett visst plagg pga könet.

Alltså, jag tycker diskussionen är jätteintressant! Jag håller med om att kläderna begränsar och påverkar folks förväntningar på barnet och det är där problemet ligger. Jag vill att min unge ska bli bemött som ett barn, inte som en flicka. För ja, det är skillnad i bemötandet däremellan.

Men, en sak som jag tycker är fascinerande, att några av er återkommer till nåt slags "inte blir ungen bög/lesbisk för det"-argument. Sådana uttalandet tycker jag antyder att den eventuella homosexualiteten hos barnet är ett problem. Tänker ni så, eller är den kommentaren uttryck för att ni tror att andra tänker så?

LD: Jag tycker den är bakåtsträvande för att den inte tillför något, den är löjlig, då jag inte kan se en mening att debattera färg på kläder, folk tenderar att fastna i att snacka om färger när det finns andra saker man kan ta upp. Den är bakåtsträvande därför att den förlöjligar genus tycker jag.

Mimmie – det känns som att du antingen missförstått vad genus handlar om eller att du inte förstått vilken påverkan just kläder och färg faktiskt har.

Du kan inte jobba med genus och samtidigt ignorera kläd/färgdelen.

Kläder och färger påverkar hur vi bemöter varandra och vilka förväntningar vi har på varandra. Som jag sa under ett annat inlägg:

Studier visar på att barn bemöts olika beroende på hur de är klädda och vilka färger de bär. Pojkar i spindelmannenkläder eller mörka färger får ofta höra hur tuffa de ser ut, man pratar med lite grövre macho röst och skojar lite fysiskt sådär med killarna. Tjejer i kjol, klänning eller rosa får ofta höra va fiiiina de är osv. Man pratar mjukare, tystare och framförallt MER med flickorna, kramas och myser och bekräftar att de är söta.

Pojkar och flickor som kläs mindre stereotypt bemöts mindre tydligt och får oftare bekräftelse för den de är, inte för hur de ser ut eller könet de har

Så kläder ÄR genus.

Jag såg en dokumentär för ett tag sen nu om ett par som hade fått två tvillingpojkar som omskars vid födseln och då råkade (hur fan kan man råka något sånt?!) läkarna bränna bort hela snoppen på den ena killen. Så de rådde föräldrarna att uppfostra honom som en tjej istället. Det var klänningar och dockor och puttegull för hela slanten men "hon" betedde sig ändå som en kille hela uppväxten. Bevis på att det spelar absolut ingen roll om man sätter på sin son en rosa tröja, sånt är ju bara löjligt att hålla på med… tycker jag iallafall 🙂 Kan tillägga också att i slutet på dokumentären så berättade de för "henne" vad som hade hänt, då han kom upp i tonåren så började ju kroppen utvecklas som på en man…

Hej 🙂 TACK för ditt uförliga svar i min blogg. Jag hoppas att jag inte lät otrevlig i mitt svar till dig (jag har tyvärr en tendens att göra det då min hjärna inte hänger med då jag skriver riktigt)

Jag anser att genus är jätteintressant =) Försöker aslltid ge min dotter alla förutsättningar. Hon kar mkt typiska killkläder tex men lika mkt hello kitty och MASSOR av rosa. Jag köper det som är fint helt enkelt

:-d Dessutom älskar ungen bilar fast just nu är det sångboken som är roligast här hemma 🙂

Jag såg en dokumentär om genus, kön osv på svt för ett par veckor sedan och där hade dom gjort undersökningar på små barn som inte än vet om att dom har ett kön (några månader gamla) dom visades en film med typioska kill och tjej leksaker. edan då drogs flickorna till dockor och killarna till bilarna och bollarna tex. Samma gjordes med apor fast dom fick leksakerna i buren. Kill aporna lekte uteslutande med bilarna och bollarna och flick aporna med dockorna. Är inte det intressant så säg? :-d

Sen tycker jg att man ska behandla pojkar och flickor olika i fråga om uppfostran och så också. Tex ska killar få gråta osv. Barn ska vara just barn 🙂

Tack för en jättetrevlig blogg, gillar den skarpt :thumbup:

ida

jag skulle vilja att du förklara för mig vad du menar när du skriver att "Det var klänningar och dockor och puttegull för hela slanten men "hon" betedde sig ändå som en kille hela uppväxten."

Hur gör man när man beter sig som en kille?

Hur gjorde just denna pojke menar du? och oavsett, så du menar på fullt allvar att denna dokumentär om en enda pojke bevisar något som skulle vara allmängiltigt för hur man är som respektive pojke och flicka genetiskt?????

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *