Kategorier
feminism & genus

Män är inte lämpade för att ta hand om barn

När jag födde Ninja så var Oskar hemma i två veckor. Sen gick han tillbaka till jobbet. Lämnade sin lilla bebis hemma med mamma. Mammor som statistiskt sett är farligare för barnen än vad pappa är (oavsett vad det där galna Annika Dahlström påstår). Mammor som oftare slår barnen. Mammor som oftare dödar. Men min man skulle aldrig skaffat barn med någon han inte litar på. Det är väl egentligen en ganska självklar tanke. Eller? Jag har aldrig hört någon fråga honom varför han valt att inte vara hemma och hur han vågar lämna sitt lilla barn i mammas vård. Jag har aldrig hört någon ifrågasätta hans föräldraskap och jag har aldrig hört någon fråga honom vem som tar hand om bebisen nu när han jobbar. Men jag kan sätta min vänstra rövhalva på att om rollerna vore omvända så skulle det bli ett ramaskri. (Birgitta Ohlsson någon?) Martina Thun valde att lämna sin bebis i sex dagar hemma med pappan. Och fick hatmail. Jo det är sant. Det finns, i vår tid och kultur, tydligen väldigt många kvinnor som tror att män är inkompetenta idioter. Jag utgår givetvis från att dessa kvinnor är gifta och har barn med just sådana män; inkompetenta idioter. Uppenbarligen så har dessa kvinnor totalt misslyckats med att tänka innan de knullar. Och istället för att erkänna sina egna jävla failures så attackerar de kvinnor som är kloka nog att välja en pappa de kan lita på. Jo faktiskt. När ska vi sluta idiotförklara karlarna egentligen? När ska vi sluta upprätthålla den här stela föreställningen om att kvinnor är bäst lämpade för att ta hand om barn? (Och i samma veva förpassa kvinnorna till hemmet) Och varför blir inte männen förbannade?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

65 svar på ”Män är inte lämpade för att ta hand om barn”

Jag läste också det. SEX DAGAR!? Hon borde förlora vårdnaden!

Det är så oerhört irriterande när folk frågar: "Var är barnen när du jobbar? Är det pappan som PASSAR dom?" Man passar väl inte sina egna barn. Pappor som är föräldralediga är dessutom så DUKTIGA. Grrrr..

Jag undrar om det finns kriterier för när man är förälder? När är man mamma, när är man pappa? Handlar det bara om det genetiska nedärvda dna:t? Jag tycker inte det. Min kille var besviken i början att han inte fick mer uppskattning för sin papparoll. Ibland givetvis med rätta tycker jag, för omgivningen tycks bara tro att mamman är den som är kompetent nog att hålla i bebisen, byta blöjor, kläder osv. Men många gånger tyckte jag han feltolkade sin omgivning. För de visste allihop att han var pappan, rent genetiskt. Men hade han visat att han var pappan? Hade han någonsin sagt något om sitt barn, vetat hur hon sovit/ätit/bajsat? Hade han stått beredd att fånga upp en ledsen bebis som inte ville ligga i famnen på någon skum släkting som luktade konstigt och pratade larvigt? Nej, nej, nej. Faktum var att han aldrig gjorde det. Han har fortfarande inte tagit sin papparoll på allvar. Det gör mig förbannad att han likväl är pappa, även när han är en dålig pappa. Det kan till och med göra mig jävligt bitter att tänka att han får ha den fina titeln pappa, och ändå skita fullständigt i sitt barn. Leva sitt liv där hemma, träna, festa, umgås med kompisar och ta sovmorgon alla dagar. Här är mamman som har ungefär samma titel, men som drar hela lasset själv. Det är självvalt, självklart är det det. Och jag mår så mycket bättre utan honom. Men bitterheten finns där ibland när jag tänker på att rent formmässigt har han samma status som jag, förälder. Han är pappan och jag är mamman. Vem är föräldern som tar sitt föräldraskap på allvar?

Men jag håller verkligen med dig om att män inte borde idiotförklaras och de flesta (de som är mogna nog att bli föräldrar) är lika bra som föräldrar! Bra inlägg :thumbup:

genuslinsen jo men precis! Man liksom låter karlarna komma undan med att vara slapprövar för att "män inte kan ta hand om barn" och sen så får de stående ovationer när de "suttit barnvakt" åt sitt eget jävla barn en timme. "Åh vad duktig han är!" (klapp klapp på lilla huvudet)

Idiotförklaring.

Vi måste börja ställa krav på männen. Och LITA på att de faktiskt fixar det för de gör de, herregud! Fostra våra söner till framtida pappor. osv

Jag började jobba deltid när vår unge var 8 månader. Så j-a många som frågade vem som tog hand om barnet, om hon var på dagis, osv… Kändes verkligen modernt, jämställt och fräscht att de ens behövde undra, de visste dessutom att jag inte var ensamstående.

De flesta skämdes dock en del när de insåg hur det faktiskt låg till.

Väl skrivet! Och snygg bild – män och spädbarn är ett alltför ovanligt motiv. :thumbup:

Jag tycker också att det är konstigt att män inte blir förbannade. Min blir i och för sig det, han blir skitsur när någon berömmer honom för att han tar hand om sonen. Han menar att det är att bli idiotförklarad att få beröm för något som andra halvan av befolkningen förutsätts klara bara sådär. Ungefär som att få beröm för att man lyckas ta sig till jobbet eller knyta skorna själv – "Duktig idiot!" liksom. Och jag kan bara hålla med honom.

Jag åkte iväg en vecka när ungen var 1,5 år. Folk frågade min sambo oroligt vad de skulle göra på dagarna och kom med tips vad de skulle hitta på, och bjöd in på middag så de inte skulle vara själva och ha tråkigt. Jag var hemma 2 år, aldrig uttryckte någon oro för att jag inte skulle ha nåt att göra.

Hennes pappa är fullt kapabel att ha helt vanlig vardag ihop med sitt barn.

Henrik har haft huvudansvaret (om man kan säga så) för Simon det senaste 1½ åren, sedan jag slutade nattamma, var höggravid och sedan när David föddes och jag var tvungen att bära, amma och sova med honom i stället.

I början var jag ganska dålig på att släppa ifrån mig ansvaret och tittade ofta över axeln, lade mig i, kommenterade, t om kritiserade. Nu är jag helt trygg i att Henrik kan hantera framförallt Simon, men även till stor del David, helt själv och jag är inte orolig när jag inte närvarar. Det finns även situationer då jag är betydligt sämre än Henrik i att hantera barnen och medan Henrik var föräldraledig (samtidigt som jag var arbetslös så vi var båda hemma) så var det framförallt honom Simon vände sig till när det hände något (ni vet den där klassiska mamma-tröstar-pappa-busar-rollen fast tvärt om).

Lite jobbigt var det för egot i början, men hoppas man på ett jämlikt samhälle så kan man inte lägga vantarna på barnen eller tävla i vem som är bäst förälder.

Förvånansvärt nog så har vi inte mött så mycket reaktioner kring Henriks relation med barnen, inte så mycket duktighetsstämplar faktiskt och det är ju naturligtvis väldigt befriande. Däremot försöker jag att påminna honom om att han är en väldigt bra och fin pappa, precis som han uppmuntrar mig i mitt föräldraskap.

Skrev senast imorse om min pet hate! Var på dansen igår, och varenda jävla männska frågade om Rob "satt barnvakt". Vadå barnvakt?! Det är ju hans unge också! Ingen anser ju att jag sitter barnvakt hela dagarna (isåfall borde jag fan få betalt!), men när han har honom två timmer en onsdagkväll, då är han en duktig barnvakt!! Här ojades det dessutom att han tog fyra veckor ledigt när Eddie föddes, folk var helt fascinerade. Jävla tur var det också, jag höll typ på att dö under förlossningen, så Rob gjorde ALLT (utom att amma) den där första månaden.

På ett sätt är det dock skönt att läsa att detta fenomen även finns i sverige, och att det inte bara är england som är helt efter vad gäller jämställdhet!

Jo en del är så jävla dumma i huvet att de skaffar barn med någon de inte litar på, knappt ens känner. Eller nej, inte känner över huvud taget. Och så sitter man där med ensamt ansvar för en annan människa. Men det funkar finfint i alla fall;)

Jag har precis börjat plugga men jag o min sambo har pratat länge om barn (inte skaffa än, men allt runtikring intresserar oss) och OM det skulle ske medan jag studerade och inte var klar, så sa han direkt att om han FICK, så kunde han vara hemma.

Fick? Men jaa, självklart! Men vi är inte helt vana med genustänket än. Men vi arbetar på det såklart.

Jag tycker det är hemskt att männen nedvärderas till att inte kunna ta hand om sina egna barn, att de inte kan älska barnet lika mcket för att de inte "burit dem".

Intressant diskussion, om än frustrerande ibland 🙂

halleluja vilket jävla bra inlägg!

allt som är relevant har redan sagts, i och med kommentarerna, och jag kan bara hålla med i vartenda ord. och detta med att många säger att de sitter barnvakt till sina egna barn, hjälp liksom.. noll verklighetsförankring? man är väl ändå två om att skaffa ett barn. två om ansvaret. jag klättrade då fan inte upp på mig själv och blev gravid som genom ett bibliskt mirakel.

nej, man måste förvänta sig att karlarna faktiskt klarar av vad de gör. sen att man gör på olika sätt- visst, men det behöver inte betyda att pappans sätt att göra saker på är sämre. tvärtom så kan man lära sig mycket av varandra.

när jag tänker tillbaka på min egen situation med hela nyfödd bebis-grejen så kan jag ärligt säga att det var min sambo som tog det mesta ansvaret och som lugnade mig när jag var nojig för diverse saker. kanske beror det på att han har barn sen innan, men också på att han faktiskt ÄR en kompetent förälder!

sen som anaiah var inne på så fastnar man lätt i mamma tröstar/pappa busar-fällan, och det tror jag beror till stor del på att vi inte delar föräldraledigheten lika. i alla fall gjorde inte vi det, och det är något jag kan tycka är synd såhär i efterhand. men det är aldrig försent att knyta an och skapa en fin relation till sitt barn, det är något pågående och inte något som automatiskt faller på mamman bara för hon kanske varit hemma mest, vill jag intala mig. där har vi en lång väg att gå innan allt blir så jämställt som man skulle vilja.

enormt viktigt och bra inlägg, som vanligt.

:love:

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

När jag och min man "bytte sida" när sonen var 9 månader undrade de på mitt jobb om det verkligen fanns dagis som tog emot så små barn… När jag svarade att min man kommer vara pappaledig i 9 månader ropade de försäkräckt: Så länge?!?

Ja…precis nästan på dagen lika länge som jag…

Kom på en "rolig" sak till…

Har två kompisar som nyligen fått barn och på utskrivningssamtalet som en barnmorska håller för alla har de sagt båda gånger:

"Och låt nu pappan hjälpa till, det gööör ingenting om han sätter blöjan bakofram, han lär sig snart"

Jag hade blivit så jääävla förbannad om jag varit pappan, varför skulle det just vara han som satte blöjan bakofram och inte mamman som inte heller bytt en blöja i hela sitt liv? Skrämmande!

Nu får jag snart skäll för att jag spammar, men jag kom ett par grejor till!

Ett par kompisar till mig när min man var hemma 6 måander med vår dotter (jag hade varit hemma 12 mån): "åååh! Vad SNÄLL du är som låter din man vara hemma med din dotter så länge!!"

Öööh…eller vad snäll min man är som låter mig vara hemma i 12 mån när han bara är hemma i 6 mån…kanske?

Min man blir FLY FÖRBANNAD vid de tillfällen när han varit på stan med nåt av barnen, eller båda, och någon av dem blivit ledsna och gråtit…flera gånger kommer det fram kvinnor i olika åldrar och ska "hjälpa" honom. Precis som de skulle kunna trösta vilt främmande barn BÄTTRE än deras pappa!

elin i malmö- du kan inte på allvar mena att det kommit fram random människor på stan och försökt hjälpa din man när han gör sitt jobb som förälder?! vart fan är världen på väg??!!! jag blir helt mörkrädd!!!

åter igen är jag tacksam över att min sambo är en engagerad pappa! han byter bannemig lika många blöjor som jag, ansvarar nästan alltid för nattning ect, går på babysim UTAN mig! också något vi fått frågor om "varför är inte DU med?" – för att jag vill att de ska få något eget ihop kanske? för att vi är två om vårat barn? även om det är jag som är hemma. mest kommentarer har han nog fått från sin egna mamma "ja du byter väl inga blöjor??! det gjorde ju minsann inte din pappa iaf" bla bla bla.

och när det kommer till Martina Thun så tyckte jag hon gjorde helt rätt i att vara med i musikhjälpen, att människor har mage att klaga på henne när hon hjälper till att skramla ihop 12 miljoner till andra barn är ju makalöst, det är ju inte så att hon satt inne i ett big brotherhus och söp…..

Det är så man blir mörkrädd. Min egen mamma var hemma med mig och lillasyster i fyra år. Pappa hjälpte inte till. Han var en så kallad "barnvakt". När mamma väl började jobba igen fick hon ändå göra allt inomhusjobb. Trots att pappa hade ett mer flexibelt arbete och kunde välja att jobba hemma, antingen på kontoret eller på gården. Någon gång bad hon honom att dammsuga, men det var så illa gjort att hon fick göra om det. Ibland när hon var borta på jobbresor fick vi äta fil och flingor hela helgen – frukost, lunch, middag – för pappa kunde inte laga mat. Idag är han 67 år gammal och kan ännu bara koka välling och värma rester i micron.

Nu när vi blivit äldre kan mamma ibland utbrista; "Vet ni att jag var den enda som skötte er? Helt ensam! Pappa gjorde inte ett dugg!" Först tyckte jag synd om henne, men sedan blev jag bara irriterad. "Varför SA du inget!? Varför ställde du inte några KRAV!? Karln är ju en fullvuxen människa!" Men nej.

Pappas äldsta dotter (från ett tidigare äktenskap) samt jag och min lillasyster har alla hittat män som gillar att laga mat och städa. Jag märker på mamma att hon är bitter över det. Kallar karlarna för kvinnor och oss lata, men jag tycker mest synd om henne. För hon växte upp i en tid och på en plats där det inte fanns möjlighet att ifrågasätta eller förändra. Att människor vill tillbaka dit är för mig oförståeligt.

Kom att tänka på något annat; När min kusin var elva år gammal gick hennes mamma bort och hennes pappa blev ensam kvar med tre barn. När han många år senare skaffade en flickvän var hela byn så glad över att någon ÄNTLIGEN skulle ta hand om barnen. Vad hade han gjort då? Visserligen hade min kusin fått sköta det mesta hemma; städa, laga mat, byta gardiner och dylikt husgöra. Hennes två äldre syskon var nämligen pojkar och det förväntades inte av dem eller pappan att de skulle kunna sådant.

Nåväl, den nya flickvännen hade egna barn och fokuserade såklart på att ta hand om dem – något som stack i folks ögon. Blir så ledsen varje gång man talar om sådant här. En inkompentent far som ingen förväntar sig ett piss av, men hans nya tjej får skit för att hon inte tar hand om hans barn.

Bra skrivet! Jag blir så trött på folk som säger att min sambo "hjälper till" med vår son, disken och städningen. Vad tusan, vi har lika mycket ansvar båda två! Ingen HJÄLPER till utan båda GÖR.

Det är sant det här, jag har två barn, en hankön på 8 och en honkön på 6 och de båda bor hos pappa på fulltid, för att de ville inte flytta från skola/dagis, och därför fick de va kvar, en barnpsykolog värderade detta, och fick dom att vi båda var bra föräldrar, och att jag hade flyttat till en annan stad, dock bara 15 min biltur emellan städer, och jag sätter mitt kvalitettid högt när jag har dom här till helgerna och lov, ändå anses jag som en förfärdelig mamma, varför överhuvudet födde jag barn för att sen "rymma".. Man blir så dömd utan att veta vad våra grund egentligen är.

Det är TABU-lagt att pappa tar över ansvaret til fullo, karlarna kan ju inte, det betyder ju att papporna sover på soffan medan barnen sticker till strand och badar själv. minsann!!!

Jag började jobba när min yngsta trollunge var fyra månader och jag fick ständigt höra: Är Jonny barnvakt nu då? Det hör jag fortfarande och idag är hon elva månader men Jonny är fortfarande inte barnvakt för han är hemma med SINA barn som han tar förjävla bra hand om, till och med Jonny har fått frågan hur han klarar sig när jag jobbar. Vaddå klarar sig? På samma sätt som jag "klarade" mig när han jobbade, tycker det är så sjukt att människor idag frågar om pappan är barnvakt till sina egna barn.

Vill du tjäna pengar genom att skriva ? Vill tipsa om en jättebra hemsida där du tjänar 50 kr på att skriva någon produkt du rekommenderar eller historier roliga skämt osv. Det är gratis att vara medlem och det enda du behöver göra är att gå in på denna hemsidan http://www.ciao.se , du kan redan börja skriva recensioner. Är det något mer du undrar över angående hemsidan så är det bara att klicka på hjälp. Så står det exakt allting du undrar över :)!

Den här mannen blir inte förbannad därför han bara blir trött. Trött och lite sorgsen. Trött på att människor är så inskränkta att de inte kan tänka utanför könsrollerna. Trött på att kvinnor gnäller över att de inte får samma lön och karriärmöjligheter som sina män och i nästa andetag förvånar sig över att kvinnor kan lämna sin bebis i en mans vård. Trött på män som gnäller om att de får slita för att försörja familjen och i nästa andetag förväntar sig att maten skall stå på bordet när de kommer hem.

Min mamma ammade mig i två månader, sedan fick min pappa ta över och vara hemma med mig tills jag började på dagis av den enkla anledningen att det var mamma som tjänade pengarna som gav oss mat på bordet. Det blev väldigt bra.

Du som är så mkt för jämnställdhet, varför stod du inte på dig om att pappan skulle vara hemma? (snälla säg inte ekonomiska skäl)

cilla – barnet är antagligen anknyten till sin pappa också. Jag är ett stort fan av anknytningsteorin men barn kan vara anknytna till fler än en person.

Skiiit vad arg jag hann bli när jag läste din rubrik "sorry" :blush:

Vi har delat på föräldrarledigheten sen dag 1 eller rättare sagt sen efter dem 10 första dagarna som vi båda var hemma, jag jobbar 2 dagar i veckan och sambon min 3 dagar man måste ju liksom dra gränsen någonstanns 😛 och denna gången med sonen har det väl inte varit lika mycket förvånade miner, men fy f-n vad jag fick frågan vem som var hemma med min dotter när hon var ny, och när jag sa pappan så var det många som bara jaha ammar du inte (varför tycker folk detta e en OK fråga att ställa till människor som dem knappt känner???)och klarar han det :-O osv.

Vi tog detta beslutet att båda skulle vara hemma tidigt och min BM idiotförklarade mig och menade att jag skulle ALDRIG orka jobba samtidigt som jag tog hand om ett barn och jag fick hela tiden trycka på och mena att jo men min sambo tar ju oxå hand om barnet och han får gå och jobba men det var inte samma sak menade hon, sen hade vi även dem i min föräldrargrupp som menade att har JAAAAG gått och burit barnet i 9 månader så ska f-n och med jag vara hemma och vara ledig (jag vet inte om dem uppskattar "ledigheten" i samma utsträckning idag ;-)) inget om att det inte gick för att dem skulle amma eller ekonomiska orsaker utan endast för att dem hade som sagt haft jobbig graviditet och det hade inte mannen så därav skulle inte han få vara hemma, detta gjorde att jag blev ÄNNU mer säker på vårt val och det har fungerat KANON både med dottern och nu med sonen.

seriöst. De som går tillbaka till jobbet då barnet är 6 dagar eller några veckor, och låter pappan ta över. DET tycker jag är dumt. Inte för att inte pappan klarar av det, de gör han säkert. Men barnet behöver sin mamma. I början och typ enda fram tills barnet är 1 år så är mamman ALLT. Pappan är INGEEET. Barnet har ingen anknutning till pappan, okej att barnet känner igen hans röst och så men han kan inte Amma = trösta/mätta och han har inte samma anknutning. Barnet har legat i mammans mage i 9 månader och jag tycker det är rent SJUKT att låta pappan ta över så tidigt.

Det betyder ju också att man ska måsta pumpa ut/ ge ersättning. Det är också fel. Om man kan amma på naturligt sätt så bör man göra det, de är bäst för barnet ju.

De hör fjanteriet att de ska vara jämställt och att kvinnan blir fast i hemmet pga mammaledigheten är bara bullshit. de borde man väl fasen ha tänkt på innan man skaffar barn då om man nu ser det som ett PROBLEM. Jag tror att män är perfekta att ta hans om barnet (på heltid) då barnet är 1 år och uppåt. för då har barnet slutat amma och börjat äta vanlig mat, barnet har även upptäckt pappan på ett annat sätt och pappan han trösta och lugna på annat sätt än med mammans bröst.

🙂

rebecka jag är en stark förespråkare för amning och tycker att man SKA amma om man kan.

MEN barnet har precis lika goda möjligheter att anknyta till pappan som till mamman. Eller till vaktmästarn eller mormor eller tanten i kassan. Om barnet får den möjligheten. Mamma har inte patent på anknytningen även om den kommer lite mer naturligare efter tiden i magen och hormonerna man får på köpet.

En del människor väljer bort amningen. Och det är faktiskt ok. Jo det är det. För föräldraskap hänger inte på amningen.

För övrigt så har jag för mig att bebisen var flera månader gammal och då är man fan dum i huvudet om man tror att barnet inte klarar sig med pappa.

Ja, det enklaste är väl om vi alla börjar dela föräldraledigheten så att normerna ändras, eller? Jag får en massa dumma frågor på grund av att vi delat föräldraledigheten från första början. Det är relativt tröttsamt, ja.

En absurd diskussion. Artikeln alltså. Blir upprörd.

Nu är jag sån "långtidshemmamamma", men jag vill, vill, vill byta plats med gubben. Men livet just nu ser annorlunda ut.

Han har dessutom en helt annan frihet än mig med sitt/sina jobb. Han kan flexa, arbeta in, vara ledig, lägga om, arbeta "hemifrån" och allt väldigt fritt (nu pluggar han dock) men jag sitter fast mina arbetstider, ingen möjlighet till flex eller liknande. Så han får massor av tid hemma ändå.

Dessutom, även om man får. Hur poppis blir man på jobbet om man "jag ska bara gå ifrån och pumpa ur/amma, jag har laglig rätt till det".,,,,,, Med tanke på diskussionen jag läste igår, spärrvakterna i Sthlms t-banan får inte ens gå på toa utan att ringa på en avlösare som kommer inom någon timme.

De som bestämt där har aldrig haft diarré, helt klart!

Min man har varit hemma ända sedan mitt barn föddes (snart 3 månader) tack vare jobbyte. Och även om jag tycker att omställningen till att bli förälder har varit rent ut sagt skitjobbig och fruktansvärd på många olika sätt, så har min kille gjort hela barnaskötandet mycket lättare såklart. Men när folk och ytligt bekanta frågar hur det går för mig hela dagarna med bebisen så förklarar jag att det går bra, pappan är ju hemma och hjälper till.

Och då måste jag alltid, ALLTID förklara att han gör det för att han vill och för att han kan. Det verkar vara svårt för dom där bekanta att förstå att det finns pappor som gärna är hemma och byter bajsblöja, eller dammsuger, eller bara tröstar en trött och ledsen mamma. Jag inser ju nu att om vi får fler barn kommer jag inte alls ha det så bra som jag haft det den här tiden. Då har han kanske inte möjligheten att vara hemma med mig samtidigt. Fast det betyder ju inte i sin tur att han släpper allt ansvar och behov av att hjälpa, umgås och ta hand om sitt/sina barn, vilket jag hört från andra kvinnor är relativt vanligt förekommande.

Jag är förresten en sån där som läser din blogg slaviskt varenda dag, flera gånger om dagen, men håller alltid käft. Ja, det är hemskt. Men sån är jag. Tills jag såg dig på kulturhuset igår. Då blev jag nästan starstrucked. Fast jag lyckades hålla mig sansad, älgade bevisligen inte fram och betedde mig som en idiot med ett spädbarn på armen. Det är jag tacksam för. Men du var fin och jag blev glad. En bra dag med andra ord. Tack och hej.

Jag kan räkna gångerna på mer än två händer när jag har vart ute på vift (fest, tagit en fika, HANDLAT, hjälpt min mormor) och fått frågan: "jaha var har du ungen då?", varpå jag naturligtvis har svarat "hon är med sin pappa". Jag blir lika chockad varje gång folk antingen 1. höjer på ögonbrynen eller 2. ler och säger "vad gulligt att han kan passa henne". Passa henne? Man kan ju för fan inte vara barnvakt åt sitt eget barn.

Så fort barnet skiljs från mamman så ifrågasätts både mammans anknytning och pappans förmåga. Så jädra dumt. Som om jag och min dotters relation skulle ta skada av att vi är ifrån varandra ett par timmar? Störtlöjligt. Det var inga konstigheter. När jag ammade så pumpade jag ur och han gav på flaska, och nu kan han ge henne mat likaväl som jag kan. När vi blev föräldrar så bestämde vi oss för att ta lika ansvar och göra allt för att vi båda skulle få en lika fin relation till vår dotter, även om jag var tvungen att vara hemma pga ekonomiska skäl. Det är sånt jävla bullshit att mamman är ALLT och att pappan är INGET, för det är tamejfan en fråga om inställning. Oftast är ju barnet starkt anknytet till mamman pga amning, men att pappan skulle vara INGET är ljug. I så fall har man en karl som, som LD skriver, man inte valt med särskilt stor omsorg.

okej. trodde att barnet var 6 dagar.

Jag vet att männen kan ta hand om barnen lika bra som oss mammor men tycker endå att första tiden ÄR mammans och barnets tid. EN pappa kan ju omöjligt ge samma sak som en mamma, om de vore lika naturligt för pappan att vara hemma från DAG ETT så skulle även han ha utrustats med möjligheten att amma. Eller hur??

Jag tror och anser att första tiden är mammans, i si så där (minst 3-4) månader. Sen blir barnet mindre beroende av mammans närhet och snuttandet och kan lämnas med pappan (på heltid).

Men ja tror, för att få ett så trygt barn som möjligt så skall mamman vara hemma den första tiden och amma barnet, låta de ligga vid bröstet osv osv.

Jag har ju läst bloggar om pappor som börjar vara pappalediga från att barnet är 10 dagar och mamman går och jobbar. Helt ombytta roller alltså. Pappor som säger att det är deras rättighet LIKA MKT.

Men det är det ju knappast! Mamman har burit barmet i 9 mån, krystat ut ungen, kanske har hon spruckigt och har väldigt ont? Hon kommer ha avslag i 2 månader och bröst som spänner och värker. DÅ är de minsann mammans rättghet att vara hemma. vad har pappan gjort liksom? Stöttat vid förlossningen och så, men han slipper att vara helt trasig och sprucken efteråt.

vad anser du om de?

Om din man skulle velat vara hemma med ninja eller så, 10 dagar eefter att hon varit född och om du haft jobb och kunnat försörja. hade du gått med på det?

rebecka – nej jag hade inte gått med på det. Men mitt val ska ju inte vara rådande för andra familjer som VILL välja annorlunda.

Jag känner massvis med kvinnor som VILL tillbaka till jobbet och massvis med pappor som då VILL ta sitt ansvar och vara hemma istället och det funkar lika bra!

Att det inte är "naturligt" är faktiskt skitsamma. Det är mycket vi gör som föräldrar som inte är naturligt. Huvudsaken är att alla inblandade mår bra. 🙂

Man kan ju undra vad de här idioterna till morsor tycker om bögar som vill skaffa barn. Får inte, eller?

Jag blir liksom så jävla lack. Man bara känner "Jaha? Och de här människorna jobbar man för att de ska få det jämställt? Varför i helvete då??". Tack gode GUD, att de finns så jävla många vettiga morsor också. Och farsor, så klart.

Och sen har vi kvinnor med bra män, som skulle vara fina pappor om de FICK.

De vars enda motivering till att de ska få vara hemma längst, helst hela, är att de förtjänat det för att de burit barnet. Eller de som anser att det enda sättet som är rätt är deras.

Min syster och jag pratade om det när vi sett det hos respektive vänner. Pappan får inte en chans. Han måste ju få lära sig liksom, men lätt när hon har skaffat sig ett och ett halvt års försprång,

och allt han gör med barnen är fel, för att han inte gör på hennes sätt.

För närmare 30 år sen var min Pappa hemma med mig endel. Och när jag skulle börja på dagis ville han fortsätta att ha mig på fredagar, då slog dagis larm och menade att det kunde hämma min utveckling och skada mig. Har vi inte kommit längre?

Hm… Jag tror mammor är bättre på att ta hand om barn eftersom de helt enkelt är Anpassade för att ta hand om barn. Män kan inte bröstamma! Och det är nånting i det med att bröstpumpa mjölk som känns väldigt fel för mig (vi får se om jag ändrar åsikt när jag själv får barn). Men annars är väl inte männen sämre anpassade för att ta hand om barn. Förutom att kvinnor i allmänhet har bättre simultankapacitet (och således kan exempelvis laga mat och ta hand om en omkringrusande tvååring samtidigt). För att vi är kvinnor.

Man kan bli förbannad på faktum eller acceptera dom.

Seriöst, skulle kvinnor vara bättre på att laga mat och ta hand om barn samtidigt? Skulle inte en man klarar av att både ta hand om en unge och laga mat?

maja – så med andra ord är mammor som kan amma bättre mammor än mammor som inte kan amma?

trams! Föräldraskapet står och faller inte med amningen.

När det gäller simultankapacitet så är det där också skitsnack. Att kvinnor skulle vara bättre på det rent biologiskt. Det är så varierande från kvinna till kvinna man till man och beror till största del på TRÄNING. Och som vi vet så får flickor öva på det från de föds. Inte konstigt att vi då får ett försprång. (och ytterligare ett skäl till att vi ska fostra barn genusmedvetet. Pojkar ska bli pappor och behöver öva på det lika mycket som flickorna)

Jag blir inte förbannad över "faktum" utan över fördomen att mammor är bättre anpassade för att ta hand om barn för det ÄR skitsnack.

haha man blir ju fan mörkrädd. Finns så mkt idioter, man måste välja pappan till sina barn med omsorg, människorna som skrev detta måste väl ha suttit utanför kumla för att hitta en passande partner och sedan leva i skräck ?

okej nu blir jag faktiskt lite upprörd av rebeckas kommentarer.

Min bror har varit ensamstånde förälder sedan dag 1 då hans sambo tragiskt nog dog i barnsäng.

Han har av uppenbara skäl inte kunnat amma utan det fick bli ersättning med detsamma.

Påstår du att han inte knöt samma band med barnet som dess mamma skulle gjort om hon levt enbart för att han inte kunde amma barnet?

Det min vän, är ren bullshit!

Min bror och hans dotter är levande bevis på att män är kapabla föräldrar.

Sen kan jag hålla med om att omständigheterna inte var de bästa.

Men även om ett barn växer upp med både mor och far så finns det inget som säger att mamman kan amma. Det finns faktiskt folk som det inte funkar för och jag tvivlar på att deras och barnets relation påverkas av det.

Bara för att man har möjligheten att amma så blir man inte automatiskt världens bästa förälder. För tro det eller ej.. dom två sakerna hör inte ihop!

Ursäkta nu men, de kvinnorna här bland kommentarerna som har hävdat att kvinnor har "större rätt" till barnet och föräldraledigheten och att kvinnor skulle vara bättre föräldrar, vad är det för jävla män som ni har skaffat barn med egentligen? Eller är det som vanligt en bitter mammas mindervärdeskomplex som talar? Det låter som ett löjligt försök till att hävda sig själv på bekostnad av sitt barn och personen som man har skaffat barn tillsammans med.

Jag tror heller inte att det endast är mammans roll att ta hand om ett barn. Många typer av apor har mycket starkare band mellan barn och moder, medan bland människor brukar ett barn fostras av många olika människor, eftersom människo-mamman inte har lika stark modersinstinkt.

Rebecka: Så bara för att män inte kan föda barn så har dem ingen som helst rätt att ta hand om sitt barn från och med dag 1??? Men tänk om man inte sprack, man inte hade ömmade bröst, inte hade direkt nått avslag merän dem första dagarna får männen vara hemma då kanske??? Bara löjligt att skriva att man som kvinna har nån j-vla rätt att vara hemma p g a att man burit barnet i 9 månader och det enda som mannen gjort e och stöttat lite.

blir så förbannad på att folk tror att det som är biologiskt naturligt spelar någon som helst jävla roll NU.

fy fan. samhället kommer aldrig, aldrig, ALDRIG bli jämställt. aldrig. och det är NI – ni "barnen behöver mammorna MER I BÖRJAN blabla buhu" – det är NI som står i vägen. hoppas ni är medvetna om det.

Linda:

jodå! Vid fleeera tillfällen, och ibland har det kommit fram mer än en. Ett exempel när Viktor och dottern på 2 år hade varit på stan och käkat. Efteråt ville 2-åringen ha godis vilket hon inte fick och började gråta och skrika. Då kom det först fram en kvinna till min man: "behöver du hjälp?"

Min man:"Öööh…nej tack, det är lugnt"

Kvinnan: "Hon är nog hungrig, du kasnke ska prova att ge henne nåt att äta?"

Hon hade precis ätit så nej, det var ju helt fel.

2åringen fortsätter trotsa och vill ha godis vilket hon inte får, då kommer nästa:

"åååh…hon är trött stackaren, var är mamman? Ni kanske borde åka hem så hon får vila?"

Jag vet inte vad min man sa till dessa kvinnor, och vet inte om jag vill veta, men de har nog blivit kallad för både det ena och det andra. SÅ j-a arg han var när han kom hem sen!

Jag skulle nästan kunna tänka mig att sluta jobba och va hemma heltid med min bäbis bara för att slippa alla idiotkommentarer jag får hela tiden om att min unge far illa bara för att min sambo tar lika stort ansvar som mig.. eller lika lite som mig, som vissa skulle uttrycka det. Min sambo däremot får medlidande.. eller beröm, för att han är så duktig som tar hand om sitt barn på halvtid. Märkligt hur exakt samma handling ska behöva bedömmas så olika. Han är hjälten, och jag är djävulen..

Bra blogg, vet precis vad du menar! Min mamma är narkoman, och min pappa fick reda på detta. Gjorde slut och sökte vårdnaden. Socialen fick veta att mamma var narkoman, men frågade ändå pappa: tror du inte hon kan ta hand om barnen ändå?

Eftersom män är inkompetenta?

Tack gud för min mormor som gick in och krävde att min pappa skulle få vårdnaden.

Min pappa har alltid fått kritik för att han är ensamstående!!

Alltså, du är bara för grym! Jag älskar din blogg! Så jävla sant det du skriver, vem fan sa att mamman är bättre för barnet bara för att det va hon som gick runt med det i 9 månader?

Nej, orkar inte skriva något långt nu, men du är awesome! 🙂

Kram!

har alldeles nyss hittat hit o läser lite bakåt.

hittade detta o det vara ju bara så underbart.

vet inte hur många gånger jag fått frågan hur i hela fridens dar jag kunde jobba o lämna mitt stackars barn hemma alldeles ensam…. med sin pappa?????

bara 4 månader gammal??? hur klarar jag det….

hmmm svår fråga, jo man skaffar barn med en alldeles underbar man som är en alleles perfekt förälder.

nej fram med pappor nu de kan precis lika bra de!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *