Kategorier
feminism & genus

Män som fullvärdig förälder, finns de?

Pappor i Sverige tar ut ca 20% av föräldraledigheten. (fy skäms) Men på vårt ÖF så har det alltid varit ovanligt mycket pappor. Hela tiden under de tre år jag gått där. Ganska fantastiskt. (och nyttigt för mina troll att se barn med pappor!) … och det här är bara papporna jag fick med i bild. Det satt fler i köket och bakom mig! Jag fick frågan om vi hade gjort annorlunda om jag haft ett välbetalt jobb eller en karriär jag trivts med och jag svarade självklart ja! Det är ju relativt vanligt att kvinnor ger upp sina drömmar och ambitioner till förmån för mannens som av nån anledning alltid ses som viktigare. (?!) Det är inte ovanligt att kvinnor ger upp familj och vänner och flyttar jorden runt om så krävs, men tvärtom sker inte lika ofta. När jag fick frågan så skrattade Oskar. Han vet ju precis som jag att jag är alldeles för självupptagen och ego för att ens drömma om att låta hans intressen komma först!

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

33 svar på ”Män som fullvärdig förälder, finns de?”

Är förvånad över att så få pappor är föräldralediga med sina barn. När vi fick dottern för 4 år sedan var jag hemma i 6 ½ månad, sen tog pappa över…trots att vi förlorade flera tusen varje månad på det. Men jag behövde komma tillbaka till min utbildning och han ville gärna vara hemma. Han var hemma 9 månader med henne. Nu med sonen som är 10 månader har jag vart hemma hela tiden, men börjar jobba näst nästa vecka. Så då ska sambon vara hemma. Önskar att alla pappor kunde inse att det är viktigt för relationen till deras barn att vara hemma iallafall några månader. Det märktes så väl när han var hemma med dottern så länge att de fick en speciell relation och att han var lika viktig som mig, trots att hon inte ens fyllt ett år och jag ammade fortfarande när han tog över.

"Fy skäms"? De kanske har sina skäl precis som att du och Oskar har era skäl? :-S Eller ska man säga Fy skäms till er också?

Personligen tycker jag det är synd när papporna bara tar ut den föräldraledigheten de "måste". Ofta några veckor i samband med semestern. Sen VET jag att många nästan måste göra så, pga. pengar och arbetslöshet hos (oftast) mamman tex. MEN man kan också välja sin tidpunkt att skaffa barn (oftast).

Har också sett så många kvinnor roffa åt sig stora delen av föräldraledigheten för att de anser att "det är deras rättighet" eller "det är minsann jag som burit barnet i 9 månader" osv. Därför tycker jag man ska lagstadga hur föräldradagarna ska tas ut. Annars kommer det alltid se ut såhär tror jag.

Min karl kommer ALDRIG låta mig få mer än hälften, han har redan gjort klart för mig att han vill vara hemma länge med våra (framtida) barn. Därför skaffar vi inte heller barn förrän vi, praktiskt och ekonomiskt, kan dela lika.

rent krasst så tror jag att finns många pappor som tyvärr inte FÅR vara hemma med sina barn eftersom många mammor ser det som sin RÄTT att vara lattemammor .

tyvärr men sant i några av fallen.

så man skall inte alltid dra alla pappor över en kant utan det finns bra många mammor som tycker det är bekvämt att vara hemma hela mammaledigheten.

att som pappa skylla på att mamman inte vill släppa ifrån sig är vekt och en dålig ursäkt :thumbdown:

Min gubbe vad nollad i SGI när vi fick första (för att han inte skrivit in sig direkt på Arb.för utan väntat ngra dagar) och dessutom har han så fritt arbete att han kan lägga sina tider så han har tid hemma. En annan är hellåst med kontorstider.

Jag hade mer än gärna lämnat över sonen till honom, men får ha nedräkning till sommarlovet i hans studier, då jag jobbar och han är hemma. Men jag var inte helt redo för det med första barnet. En trea? Varsågod! ta halva!!

Det där med att det är så många pappor på öppnis har nog en hel del att göra med att de pappor som är föräldralediga är det först när barnen är lite större = det är roligt att göra grejer borta med ungen. (Och jobbigt att hänga hemma hela dagarna, när hemmet rivs av utforskande små händer;-P)

Jag tycker inte alls att det är konstigt att kvinnor ofta tar ut mer föräldraledighet. Många vill amma länge, och fortfarande tjänar mannen – precis som i er familj – betydligt mer pengar än kvinnan. Det kan ju göra skillnad på många tusenlappar. Min man var hemma ett halvår, och jag ett år. Vi förlorade pengar på hans tid hemma, det var det värt, men att dela rakt av var inget alternativ för oss.

Jag kämpade för att min sambo skulle vara föräldraledig, men han ville inte av rädsla för att få sparken från företaget där han precis hade fått provanställning. Men han arbetade helg under hela första året, så vi fick ändå väldigt mycket tid tillsammans. Till nästa barn kommer jag dock KRÄVA att han är föräldraledig. Både han och barnen behöver det.

Yogahäxan: Men hur kommer det sig att även när kvinnor tjänar mer än mannen eller nästinpå lika mycket så tar kvinnan ut mer ledighet samt vabbar mer. Kvinnans yrkesliv verkar sekundärt för många oavsett lönen. Att kvinnor tar ut mer är inte konstigt med tanke på hur dagens samhälle ser ut, men att det är SÅ mycket mer tycker jag faktiskt är lite konstigt..

Min man är fullvärdig förälder. Men jag har varit mest föräldraledig då våra barn föddes på hösten & sen ammade barnen i 7½ månad då va det mitt i sommaren & då kunde jag lika väl vara föräldrarledig så vi fick vara tillsammans på semestern ist för att jag skulle jobba hela sommaren.

Min man har varit föräldraledig från när barnen va 10 månader tills dom skolats in vid 14mån ålder. Han hade gärna varit hemma mer & jag mindre men sommaren ville vi ha ihop så därför blev det inte så att han tog över när barnen slutade amma. Det va det som funkade bäst för vår familj helt enkelt.

Ha en fin helg!

Jag tycker att föräldraledighetsdebatten är väldigt viktig men tyvärr lite för hård ibland. Precis som för er hade min sambo ett bra jobb, fast tjänst. Jag var arbetslös utan a-kassa fr.o.m. två veckor före vårt barn föddes. Dessutom fick vi köpa en villa under marknadsvärdet ett par månader innan kotten föddes och därigenom möjligheten att låta vårt barn slippa växa upp i en lägenhet som fylldes av grannens vidriga cigarettrök dagligen.

Hade sambon och jag delat lika på föräldraledigheten hade vi inte haft råd att köpa/bo kvar i huset. Istället var jag hemma de första 15 månaderna innan jag började studera. Men det heter att man ska anpassa sig till situationen. Vi skulle bott kvar i lägenheten och låtit vår spädis bli passiv rökare från dag ett. Vi skulle bott kvar i lägenheten så sambon kunde ta halva föräldraledigheten och alla sonens dagar skulle vara slut nu.

Nu bor vi i vår villa med underbar trädgård som kotten utforskar i flera timmar varje dag. Nu har vi föräldradagar kvar så sambon kan ta fyra dagar i månaden. Sonen tyr sig precis lika mycket till mig som till sin pappa. Ja, självklart hade det varit bäst om vi haft rimlig möjlighet att dela lika. Men världen är inte svart eller vit…

Det som många verkar missa ang att ta ut föräldrapenning för barnen är ju att man behöver ju inte ta den heltid och den andra jobbar heltid. Båda kan ju jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid. Då får man äta kakan och ha den kvar (i den mån det går). Och barnen får tillgång till båda föräldrar under en längre tid. För jobba 2-3 dagar i veckan och vara föräldraledig resten är skönt! Och att båda kan göra det är tipptopp. (och de där tusenlapparna märks faktiskt nästan inte då eftersom man ändå har inkomster förutom fp)

Jag kan verkligen inte se någon skillnad mellan att inte ta tag i att skaffa sig en karriär och att ge upp en karriär som man redan har. Är det någon skillnad i strukturen där?

Att det finns många pappor på ÖF kanske inte är så konstigt i och med att de män som tar föräldraledighet ofta gör det i ett senare skede (och inte så länge). Det vore intressant att veta hur många pappor du sett som varit där med barn som är under sex månader/året och hur länge de frekventerat ÖF.

Kul med massa pappor =) På "vårt" ÖF finns inte en enda pappa, så jag har försökt tvinga dit min man men han vill inte gå dit själv… hihi… Så vi får väl gå allihopa nästa gång han är ledig -alltid nåt =)

OT: Men LD, du har ju nämnt att barn lär när de leker, att två olika lekar inte kan ersätta varandra kunskapsmässigt och att det därför finns stora brister i hur flickor och pojkar leker. Flickor lär sig en sorts egenskaper, pojkar en annan.

Jag har frågat om det här i Facebook-gruppen också, men jag tänkte att jag frågar dig också. Det jag undrar är alltså om du har någon pålitlig källa till detta?

Jag har nämligen skrivit en uppsats om Genus i barnvärlden, och tog med detta – men tyvärr minns jag inte vart jag hört det från första början. Så jag behöver alltså en källa.

Min gubbe och jag arbetade på samma arbetsplats, så vi pusslade som vi själva ville. det slutade med att han var hemma längre än mig, men vi delade så lika vi bara kunde. Jag tog första halvåret, sen delade vi lika på veckorna så att jag gick upp i typ halvtid, sen tog han hela våren tills hon började dagis. Det var perfekt tyckte jag. Det många snöar in sig på är att se så få alternativ! antingen hon eller han, antingen eller. Det gäller för folk att få veta alla olika sätt att dela upp det på. Och medier är inte heller så snälla i att visa på alla olika sätt. Det ska bråkas hit eller dit, pappans "skyldighet", mammans "rätt". De vänder ju föräldrar emot varandra som om det gäller krig mellan könen!

Ärligt talat, sätt er ner och gör upp några alternativ, testa utifrån ER situation. Och ni får ändra er oxå, tänk på det ni!

Rätt många pappor på ÖF här med i Etuna,,

I vår familj hade vi iaf tjänat mer på att jag jobbade men farsan ville ändå inte va hemma för han inte ville komma efter i skolan.. ursäkter finns alltid!

Håller med förestående- ursäkter finns alltid… Att leva som man lär är tydligen för svårt för många. som de tar upp i "Att göra kön" så tänker alla hur just de är så himla jämställda, det är alla andra det är fel på… Sure.

Jag läste i "Jämställdhet – en del av skolans värdegrund" av Maria Hedlin en sak som var rätt intressant. Hon har kollat på hur par där båda studerar delar upp fl. Om kvinnan hade kommit längst i studierna så var hon hemma mest med barnet så att mannen inte skulle komma så långt efter. Om det var mannen som hade kommit längst i studierna var det kvinnan som ändå var hemma mest så att mannen kunde studera klart och sedan komma ut på arbetsmarknaden.

Jag och min sambo har börjat diskutera fl lite smått och det lutar att han kommer ta ut fl först. När barnet kommer har jag fortfarande 3 års studier kvar innan jag är färdig och det är en fördel för hela familjen om jag fortsätter plugga och blir klar så vi kan börja leva på riktigt. Han jobbar så honom påverkar det inte så mycket att vara hemma.

Nina: "Inte FÅR"? Hur ska kvinnan kunna hindra en man från att vara hemma med sina barn? Knuffa ut honom genom dörren och låsa den eller? Nädu, det håller inte..

Jag tycker inte det är så konstigt iofs. Papporna är ofta hemma med lite större ungar (typ 6 mån+), när kidsen börjar behöva lite mer stimulans, och mammorna är hemma när de är ytte-pyttesmå och inte direkt kan uppskatta att vara på ett sånt ställe. Jag var typ aldrig där med min son, men hans pappa var där typ varje dag under de 7 mån han var hemma.

Jag tycker att det är märkligt att inte fler mammor känner att det är viktigt att redan från början vara jämställda föräldrar! Visst finns det fall där det helt enkelt inte fungerar ekonomiskt, men jag är övertygad om att många gånger handlar det om prioriteringar…. Våra bästa vänner hävdar att de inte hade RÅD att låta pappan vara hemma någon längre tid, men de hade RÅD att köpa hus, rusta större delen av det, köpa sprillans ny bil, åka utomlands en gång om året… Prioriteringar. Jag och min man har varit hemma ett år var med båda barnen (och då tjänar jag 10.000 kr mer än maken, men hade han sagt att jag inte fick vara hemma så hade han ju fått spö), och jag kan säga att vi är ruskigt jämställda här hemma. Som föräldrar, och när det gäller allt annat med att ta hand om hemmet. Jag är övertygad om att både mamman och pappan förlorar på att inte båda får vara lediga.

Jamen vad gör man då när man har en karl som tycker man ska åka direkt från förlossningen till jobbet? "Jag kan vara hemma. Åk du och jobba!" och sen tjatar om att jag ska börja jobba så han får vara hemma med ungarna ungefär femtielva gånger i veckan. Jag älskar mitt jobb, men jag vill slippa alla osnutna, ouppfostrade tonåringar ett tag. Han kan få vara hemmapappa sen. (Fast jag måste erkänna att det är sjukt långtråkigt att vara föräldraledig…)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *