Kategorier
feminism & genus

Manligt och kvinnligt

Vi kvinnor är ganska bra på att befästa våra intvingade roller. Vi är varandras fångvaktare. Visste ni t.ex att mammor är mer benägna att kategorisera sina ungar och på att klämma in dem i snäva könsroller? Män är mer villiga att låta barn vara barn, medans det är viktigare för kvinnor att deras barn ser ut och beter sig som det kön de tillhör. Och som vi redan vet så är även kvinnor väldigt bra på att nedvärdera andra kvinnor som vågar kliva utanför normen. De kvinnor som utmanar vår egen roll och vår egen sexualitet. De kvinnor som vågar ifrågasätta och som hotar basen för vår indentitet. Vi fostras tyvärr till det. In i ledet. Rätta er!

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

22 svar på ”Manligt och kvinnligt”

jag börjar undra om jag vuxit upp i ett stort undantag, med tanke på de brinnande diskussioner om manligt & kvinnligt & könsroller som blossar upp på denna & andra mammabloggar, för jag har aldrig mött de traditionella könsroller ni kritiserar. inte direkt iaf. visst, jag vet att de finns, & jag har många gånger under barndomen fått bevittna min mors sänkta axlar & tysta gråt vid köksbordet om kvällarna då hennes manliga chef körde med kvinnorna på kooperationens kontor. men personligen, nej. med undantaget att jag på högstadiet blev tafsad på & under en tid hade en sambo som tyckte jag betett mig horaktigt innan vi blev ihop, så har jag aldrig upplevt någon skillnad mellan män & kvinnor genom min skolgång, mina universitetsstudier & mitt yrkesliv. killar har för mig varit annorlunda eftersom jag velat ligga med en del av dem, men i övrigt så har de varit mina polare, nästan mer så än tjejer. på dagis lekte jag bara med killar, & under skolgången & på arbetsplatser smälter jag lättare in i grabbgängen. jag har aldrig (vad jag märkt av iaf) blivit bortvald för ett jobb för att jag är kvinna, & jag har heller aldrig fått lägre lön. jag känner mig helt enkelt inte det minsta diskriminerad som kvinna.

jag undrar varför. beror det på slumpen, min uppfostran, min personlighet, mitt studie- & yrkesval (antropolog & systemvetare)? eller är jag så indoktrinerad i patriarkatet att jag inte märker att jag blir annorlunda behandlad? representerar mina erfarenheter det nya samhälle dit vi hoppas vara på väg, där män & kvinnor existerar sida vid sida & respekterar varandra som människor, eller utgör de ett undantag?

Är detta fakta eller din åsikt? För jag ser inte det där så klart och tydligt som du talar om…. Kanske för att jag inte känner så många mammor och har ju inte som du arbetat inom omsorg av barn.

Håller helt med dig. Och ju mer patriarkalt sammanhang man befinner sig i ju tydligare blir det. Tex det är mammans ansvar att dottern beter sig på ett visst sätt och om hon inte gör det så har mamman misslyckats med sin uppgift som mamma. Jag och min kompis brukar skämta om att "normer" är till för män men upprätthålls av kvinnor men det ligger ju en hel del sanning i det. Problemet är ju att många inte känner sig dikrimminerade för att man är så van vid att det är på ett sätt och "riktigt" kvinnoförtryck finns ju typ bar ehhhh i Afghanistan och så. För man kan ju inte vara förtryck om man inte tvingas ha burka….att man blir tafasad på i skolan är ju iiiiiiingenting om man jämför me det så då kan man hålla käften och se glad ut 😉

Jag ser faktiskt inte könsroller som intvingade när man är vuxen, snarare att folk förväntar sig att man ska bete sig på ett sätt, men det är ju frivilligt att leva upp till det, det får ju inga konsekvenser om man låter bli förutom att vissa tycker att man är jävligt odd.

Men att kvinnor är kvinnors fångvaktare är ju dagens sanning 😀 Jag tycker att ett bra exempel var en tråd på fl där det diskuterades om det var ok att en kvinna gick tillbaka till arbetet 2 veckor efter att hon hade fött barn, det var inte ok för väldigt många, medans att det för de allra flesta var helt o och normalt att en man gjorde det. Argumenten var att en kvinna som precis hade fött barn hade en massa hormoner och underbara känslor och borde inte kunna lämna sitt barn utom synhåll utan att sakna ihjäl sig. Vissa kanske känner så, jag tycker att kvinnor ofta antar att andra kvinnor känner likadant som de själva gör bara för att de är av samma kön.

Jag har faktiskt upplevt det som att kvinnor oftare håller på att fjompar när det gäller döttrar men låter söner vara lite hur de vill, medans att män gör tvärtom.

"att kvinnor ofta antar att andra kvinnor känner likadant som de själva gör bara för att de är av samma kön." Klockrent!

Men LD, "VI kvinnor ÄR, TYCKER, VILL" osv osv…det är ju en närmare en norm än tillfälligheter.

PS. VJ är Duvan. DS.

Underbart vilka djupa grejer du tar upp.. Nästan så jag vill ta fram min sociologi bok och dra upp en jäkla massa fakta… haha..

Håller med dej… Tror jag…

Själv har jag inga barn men jag har en rätt så klar bild över hur mina barn ska bli uppfostrade.. Jag vil inte ha en bortskämd snorunge som tittar ner på andra osv osv.. Får jag en dotter ska hon få lära sej att man ska ge alla människor en chans innan man dömmer, hon kommer inte vara en liten prinsessa i rosa utan kommer behandlas med respekt och värdighet.. Inte en massa dalt hit och dit bara för att hon är tjej… Är själv stora syster till tre små bröder… Och så vitt jag vet fick jag knappt göra nåt när jag var lite.. För jag var den sköra lilla flickan som kunde gå sönder… Mina barn kommer få vara barn så länge de vill.. Inga små rosa klänningar och "manliga" leksaker.. Vill hon leka med bilar så ska hon få göra de..

Men visst är det som du säger.. Kvinnor, inte alla men många, är duktiga på att göra sina döttrar till små sköra bakelser.. Vet hur min mor var… Hon har haft svårt att acceptera under många år att jag inte är den blonda lilla söta donnan som trippar omkring i högklackat och i små söta färgglada toppar… Medans min far var helt tvärt om.. Han bryr sej inte om hur jag ser ut bara att jag har det bra…

Tror jag svamlar lite nu.. 😛

Men jag gillar det du skriver och kommer följa varje ord…

JONAS att erkänna att kvinnor och män generellt är olika idag är inte att bevara könsroller. Det är att se konsekvenserna av att göra kön. Vi fostras olika, klart som fan resultatet blir olika då. (med individuella skillnader)

Det är liksom ingen hemlighet och själva skälet till varför jag tycker det är så viktigt arr jobba med och motverka redan från start.

Ja du LD, jag har iallafall goda grunder att anta att kvinnors könsrollstänkande är mer skadlig än männens, då kvinnor har svårare att självgranska sig när det kommer till hur dom uppfostrar sina barn, och dess konsekvenser. En mamma är något av det mest egoistiska och förnekande som finns! Tro mig, jag har mött många.

Jag måste hålla med Tessan och om jag inte missminner mig allt för mycket så är vi uppvuxna under senare 80-tal och tidiga 90-tal (??)

Kanske är det lite också som talesättet; "Man blir som man umgås". Och att är man bland många människor som också "letar efter" de typiska könsrollerna överallt så är det ju också det enda som man ser…

Lite som när jag blev gravid så såg jag fasiken gravida kvinnor överallt! haha

Tessan

Ok. Då missminde jag mig lite. Kanske blandat ihop dig med någon annan.(Är född 85)

Jag tyckte iaf att din kommentar var bra och stämde in på mig och min uppväxt också.

jonas — jo precis, det var därför jag blev förvirrad.

Jag försöker vara medveten om mina egna brister i ämnet. Utmana mina egna fördomar, mina egna stereotyper och alltid ifrågasätta mina egna mönster.

Jag är även sorgligt medveten om att jag antagligen gör massa s.k genustabbar utan att jag ens tänker på det. :thumbdown:

Däremot när jag talar om män och kvinnor och vad som är typiskt för endera könet, så talar jag ju inte ur ett biologiskt perspektiv! Det är jätteviktigt att understryka. Pratar jag om män som förövare och kvinnor som offer som ett exempel, så menar jag ju inte att vi FÖDS till det. Att det är manligt eller kvinnligt att vara på ett visst sätt eller ens att alla kvinnor och män är likadana.

För jag är övertygad om att det biologiskt inte är mer skillnad mellan män och kvinnor än det är mellan individer.

Lady Dahmer: Det var jag som klämde ur mig att kvinnor ofta förväntar sig att andra kvinnor ska tänka och känna som dem själva bara för att de är av samma kön, det jag menar är att (speciellt när det gäller moderskap) jag upplever det som att många kvinnor förväntar sig att alla ska känna speciella "kvinnokänslor" som tex om en person kommer dragandes med sin bebis till jobbet så ska 99% av kvinnorna rusna dit och "åhhh! Titta bebis! Gagaga! Titta lilla vän, åh vad du är söt, ååh, vad du är gulligt, lilla vän naw!" och om man inte rusar dit och gurglar, daddar och har sig så tycker en hel del av daddarna att man är konstig, känslokall och väldigt udda, för visst älskar alla kvinnor bebisar?

Och man ska hålla med kvinnoklubben om att amning är supermysigt och sen måste man sakna helvetet när det är över också. Många kvinnor överför sina känslor på andra kvinnor och ser sina känslor som det normala bara för att de flesta känner likadant, och jag undrar, känner och tycker så många verkligen likadant eller är det mer att vissa saker absolut inte är ok att säga sanningen om? jag har fått höra att jag är känslokall, i psykisk obalans, och onormal "det är dig det är fel på, alla andra kvinnor tycker så" jag fullkommligt hatar att jag ska behöva skämmas och bli sedd som onormal för jag inte bara nickar och håller med.

Jag känner mig ganska off i sällskap av kvinnor, jag känner mig utanför, fel och anorlunda och det är mycket pga att jag inte är "en riktig kvinna" när det kommer till tyckande och tänka. Mina tjejkompisar är uppfostrade till att vara "riktiga flickor" det är inte jag.

amen va fan — det var ju jag som skrev i fel tråd. Duvan/jonas skrev:

"LD, du är nog inte medveten om det, men jag tycker att DU trycker in människor i könsroller hela tiden själv."

fast under inlägget där jag svarar på kommentarer.

Det var det jag syftade på när jag skrev "föklara på vilket sätt". ;-P

Hmm.. jag vet inte vart du har läst om det men inom genuspsykologi så talar forskningen faktiskt för den raka motsatsen. Där menar man att det framför allt är män som trycker på traditionella könsroller på barn, och särskilt då sina söner. Det finns till och med forskning som visar att barn från familjer utan någon pappa tenderar att vara mer genusflexibla oavsett kön (Enligt Gender – Psychological Perspectives av Brannon).

LD, nej det var inte jag (eller Duvan) som skrev "LD, du är nog inte medveten om det, men jag tycker att DU trycker in människor i könsroller hela tiden själv.".

…just for the record. 😉

JONAS nu är du glömsk! Det var visst du! Titta under "vad tycker min man…." inlägget, längst ner – sista kommentaren. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *