Kategorier
feminism & genus

Manligt våld måste sluta glorifieras och mäns våld måste sluta bortförklaras

Fan vad det är svårt att vara sådär mjuk och försiktig och daltig med barn. Hur fan gör prinsessmorsorna egentligen? Jag härjar på med mina ungar och det är ju skitbra för Ninjan har blivit en sån där vild unge med skinn på näsan som i sin tur härjar på ganska bra. Ingen försiktig prinsessa där inte och innan nån frågar om det är nåt fel på sådana så NEJ SJÄLVKLART INTE MEN jag vill inte att min unge ska bli så. En fjompig liten tjejtjej som passar upp och blir trampad på. Som viskar med en pipig röst och aldrig vågar ta för sig av livet. Som anpassar sig efter snäva normer och aldrig vågar leva för vad ska folk tänka? Men Tamlin då? Det är ju han som utmanar mitt föräldraskap. Det är ju vi pojkföräldrar som har störst ansvar. Det är ju vi som fostrar förövarna; våldtäktsmännen och mördarna men också de mer harmlösa men vanliga typiska skitstövlarna, svinen och mansgrisarna. Det är ju inte flickorna det är fel på, det är ju pojkarna. Männen. Mansrollen. Idealiserandet och glorifierandet av det manliga våldet. (superhjältar t. ex) Idealet som säger att män ska vara hårda, tysta, tuffa. Normen som säger att små pojkar ska gilla spindelmannen och att brottas. Föreställningarna att de är bråkigare och livligare och därför ursäktas när de beter sig illa.  Så hur fan gör man? Hur fostrar man den där mjuka empatiska velourmannen? Som inte prioriterar karriär och bärs och som vågar vara känslig och sårbar. Jag vill inte att Tamlin ska bli en brölande jävla buffel som vräker sig och tar för stor plats. Som avbryter kvinnor och inte kan kramas utan den obligatoriska ryggdunken. Jag vill inte bara att han ska bli mjuk och känslig och ett ickesvin, det räcker inte. Han ska bli en del av förändringen; en aktiv feminist som säger ifrån när andra män upprätthåller stereotyper, som säger ifrån när andra män beter sig illa (det är ju inte svinen i sig som är enda problemet, utan även de där ”schyssta killarna” som godkänner idiotin med sin tystnad) och som inte tvekar att ifrågasätta normer.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

85 svar på ”Manligt våld måste sluta glorifieras och mäns våld måste sluta bortförklaras”

Ja du, det där är ingen lätt sak.

Jag har själv en son på 11 år och jag har också funderat i de där banorna.

Jag har uppfostrat honom så gott jag kan, att bemöta andra människor med respekt, att förstå att vi är alla olika men alla har känslor, alla har rätt till sina känslor osv osv.

Det går bra för honom i skolan, han får nästan bara lovord på kvartsamtalen och han är en trygg och fin grabb.

Jag har tagit upp homosexualitet, olikfärgade människor, jag diskuterar nyheter ( till en viss gräns).

Jag har inte ännu tagit upp hans egen sexualitet, hur han bemöter en framtida partner, att nej är nej osv. Men det kommer.

Jag försöker lära honom sätta in disken i diskmaskinen, plocka upp kläderna från golvet , påpekade skämtsamt att den dagen han ev. flyttar ihop med en tjej/kille så besparar han sig själv men även henne/honom onödiga gräl genom att göra detta 😉

Bekräftelse, respekt, lyhördhet och hänsyn..inga lätta saker att föra vidare till sina barn men jag gör mitt bästa.

Jag älskar dessa ungar mer än något annat och speciellt nu när det oerhört tragiska hänt i Norge, ger jag mina ungar en extra kram.

Sköt om dig.

Jag brukar inte tjafsa med dig i detta ämne, då jag till stor del håller med i mycket (fast inte riktigt tror att så radikala metoder / uppfostran som du förespråkar är nödvändig). Men i texten ovan hävdar du:

"<i>Det är ju inte flickorna det är fel på, det är ju pojkarna. Männen. Mansrollen.</i>"

Hur menar du nu? Att flickor, kvinnor och kvinnorollen är felfri? Att allt bli bra om man på lång sikt ändrar männens beteende och ideal?

Från tidigare inlägg vet jag att du självklart också vill ändra kvinnorollen och yttermera påpekar du det positiva med Ninjas icke tjejtypiska utveckling (fast det är nog inte sant längre att tjejtypiskt är att vara lugn, sött, inte ta för sig och sitta stilla … alla Vincents tjejkompisar, 4-8 år gamla, är raka motsatsen), men likväl lägger du ändå hela problemet på männen i inlägget ovan.

Dessutom är jag inte överens med dig att det är enbart positivt med "mjuka empatiska velourmän". I varje fall inte samtidigt som man försöker forma kvinnor med skinn på näsan och framåtanda. Om man hårddrar det, ser det ut som om du vill skapa ett omvänt samhälle där männen står tillbaka för de framåt kvinnorna.

Vi måste hitta en balans där alla, oavsett kön, kan få vara framåt, eller tillbakadragna om de föredrar det. Jag tycker vi måste sätta individen i fokus, inte könet!

Visst, som samhället ser ut idag måste fokus läggas på att kvinnor skall våga ta för sig, och att män måste bli mer empatiska. MEN jag tror inte man skall försöka forma individer till något som inte är naturligt för dem. Varje person måste få utrymme att bejaka vem de är (innanför de lagar och samhällsnormer som bejakar jämlikhet).

Tamelin kanske inte är en naturligt lugn pojke som vill stå tillbaka och alltid se andra gå före. Han kanske är en pojke som vill mäta sina krafter med andra och kunna ta en ledarposition. Om det är så är det väl positivt? Redan nu, men kanske framförallt när han blir äldre kan man i så fall försöka styra över de fysiska kraftmätningarna till verbala sådana.

Empatin är viktig, MEN INTE BARA FÖR POJKARNA / MÄNNEN!!! Det är viktigt att kvinnorna trots att de tar för sig, visar empati på rätt sätt. Alltför många kvinnor låter idag sin empati övergå i martyrskap. Det måste också ändras! Kvinnor måste givetvis känna att de vågar säga ifrån och stå för sina åsikter utan att riskera bli utnyttjade / misshandlade av de fysiskt starkare könet. Alla måste tillåtas vara den bästa de kan, men inte på bekostnad av andra.

Hjälp tjejerna vara framåt (om de vill). Men låt också killarna, som vill, vara det!

Zack är (som du vet) ganska blyg, mjuk och försiktig. Mycket har nog med hans personlighet att göra men jag hör också hur han härmar oss. Han säger hela tiden "Hur gick det?" när ett annat barn ramlar eller gör illa sig, något vi alltid frågar honom. Han säger det på samma sätt som vi brukar säga det, på ett mjukt sätt. Jag har tänkt på detta så jag försöker prata lite mjukare med honom än med Leah.

Men jag tror att vi kan påverka våra söner mycket genom hur vi behandlar dom, så kommer dom nog göra likadant. Precis som du säger att du härjar med Ninja, så har hon själv blivit sån som härjar. Du får vara mjukare med Tamlin?

Jag och Linda pratade imorse om det där som hände i Norge och hur mördaren bodde hemma tills han var 32 år. Att männen daltas det med och ursäktas jämt. Mammorna tvättar åt dom när dom kommer hem och låter dom bo hemma hela livet. Dom behöver inte ta något ansvar för sig själva och det känns som något viktigt att lära våra pojkar. Dom kan inte komma undan med vad som helst och ursäktas för att "pojkar är såna".

Nej du det är inte lätt, är i samma sits. Så hur gör man?

För din/er del så är väl grunden att Oskar aldrig någonsin uppvisar alla dem 'egenskaperna'och beteenden som ni tar avstånd ifrån och att han kanske är extra tydlig med dem egenskaper o beteenden som är önskvärda. Och även att han inför båda barnen säger ifrån om någon annan man i er närhet – mot förmodan – skulle bete sig eller agera på det 'stereotypa' sätt som tillskrivs just män. Men också att både du och Oskar även visar att ni reagerar/säger ifrån om kvinnor i er närhet låter sig 'hunsas'(hittade inget bättre ord)av män. Det finns ju faktiskt kvinnor som också "tillåter" att män behandlar dem på ett ganska nedlåtande sätt – som aldrig säger ifrån.

Jag tror ni kommer mycket långt med att just Oskar är den som också 'lever' det önskvärda beteendet..

Jag/vi läsare ser och läser ju mest om hur du tänker/gör och att du är väldigt aktiv som feminist o genus-förälder, frågan är ju hur Oskar 'agerar' ut den biten. Är han lika ifrågasättande och argumenterande som dig i vardagslivet ang dessa ämnen och framförallt detta som du tar upp? Eller är han mer 'passiv'? om ditt genus-och feminist-tänk ska ge extra 'effekt' ang just denna 'frågeställning' så kanske Oskar bör 'höras' o 'synas' lite mer än dig i de vardagliga sammanhangen…

Vad ska du göra om Tamlin blir ett riktigt grishuvud? Som väljer att bli maskulist istället för feminist? För att han SKA bli en aktiv feminist är juh svårt att bestämma.

(jag har precis börjat läsa din blogg, vill ganska mycket bli din kompis för du verkar schysst. om jag skulle orka med allt genusprat d.v.s.;-))

Och ang Fredriks påtalande ovan om det du LD skrev att

"Det är ju inte flickorna det är fel på, det är ju pojkarna. Männen. Mansrollen", så reagerade jag också på det.

Nej, det är inte flickornas fel, men det är heller inte pojkarnas fel – det är barn. Men vuxna kvinnor är definitivt inte utan del i att den stereotypa mansrollen finns och att alltför många män beter sig som dem gör (vilket självklart inte är någon ursäkt för dem som gör så).

Kvinnor är ju definitivt med och vidmakthåller det kösstereotypa, kvinnor 'är med' och 'tillåter' att män behandlar dem illa/nedlåtande/ojämställt osv. Det är alldeles för få kvinnor (och män – självklart) som säger ifrån, som inte står upp för sin rätt, som i alla möjliga sammanhang låter det subtila kvinnoförtrycket fortgå, vilket också hjälper till att hålla fast vid att kvinnor alltid 'ska' ses som offer – vilket också blir en självuppfyllande profetia.

Så den förändring som måste ske anser jag ligger på båda könen – både kvinnor och män måste vara delaktiga i förändringsarbetet och titta på hur det egna beteendet och agerandet påverkar….

Oj, det är inte lätt att få ner detta i text…får väl förtydliga sen om någon missförstår/misstolkar…

Men du är väl inte ensam i föräldrarollen? Barnen har ju en pappa. Hur är han? Är inte han en bra förebild för Tamlin då?

Grejen är att du försöker alldeles för mycket, så du kommer aldrig kunna bli nöjd.

Självklart kommer du vara nöjd med dina barn, det är ju dina barn! men dom kommer aldrig känna att dom räcker till för mammas krav är alldeles för stora.

Kan du inte bara låta allting vara en sekund och se på dina barn och se vad DOM har för personligheter? och inte bara pränta in det du vill att dom ska ha?

:thumbdown:

"som inte kan kramas utan den obligatoriska ryggdunken"

Hahah, det fick mig att skratta rakt ut. Beskrivningen är inget annat än klockren.

Men LD, jag tror inte att du behöver oroa dig alls över Tamlin. Du bara ger mig den känslan, här behöver man aldrig oroa sig!:thumbup:

När jag var gravid funderade jag över vilket som skulle vara "lättast" att uppfostra. En tjej som har skinn på näsan och inte accepterar någon skit och som inte kommer att springa efter pojkarna och göra sig till, eller en kille som respekterar kvinnor och behandlar dem på alla möjliga sätt respektabelt och inte, som du säger, bröta omkring som en buffel. Vi fick en flicka och jag vet faktiskt inte vad som är lättast. Men flockor finns det så mycket annat att oroa sig för. Varför kan inte barn få vara barn?

Jag har tre pojkar och fasar för att de ska bli de där buffliga, mobbande, otäcka små skitungarna som jag hatade när jag gick i skolan. Ansvaret ligger ju på mig – och min sambo som jag tyvärr inte riktigt delar samma åsikter med när det handlar om könsroller och uppfostran. Jag kommer alltså ha FYRA karlar här hemma att slåss mot när den dagen kommer! (Hur hanterar man exempelvis att ens barn porrsurfar när ens karl tycker att det är helt okej och man själv skulle vilja slänga ut både ungen och datorn?)

Jag har en fråga som kanske är lite OT, fast ändå inte. Har ett tag funderat på hur – och när – du började intressera dig för feminism och genus? Utan att egentligen veta (har inte följt dig från början, det kanske finns inlägg i bloggen om det här som jag inte läst) så får jag ju intryck av att det inte alltid varit så.

Var det en person, kanske en utbildning, en händelse eller något annat? Är medveten om det här ofta är en process utan tydligt ursprung, men i mitt fall vet jag iaf när jag blev medveten. Nyfiken!

förlåt men, det låter nästan som m tamlin kommer bli kvävd under alla DINA förväntningar på honom som den perfekta feminist morsans pöjk.

alltså, ta det inte fel jag diggar dig stenhårt.

NOOMI det kallas för uppfostran. Man kan inte skita i att fostra ungarna och skylla på "personlighet". Det där är ett sånt typiskt könsnormativt trams som kassa föräldrar lutar sig tillbaka på. "han bara ÄR så" (våldsam, otrevlig, bufflig) Om det så vore att mina barn har en naturlig tendens att utveckla mindre bra egenskaper eller egenskaper som kommer att försvåra för dem så är det fan min plikt som morsa att se till att de INTE gör det. Än en gång; uppfostran. 

Personligheten påverkas i HÖGSTA grad av det bemötande barnet får samt hur denne uppfostras. Jag har inga som helst krav på mina barn, däremot en vilja att hjälpa dem att utveckla bra egenskaper och talanger och fosrta dem till lyckliga människor. 

EMELIE oskar är en bra förebild. Men tyvärr så påverkas barnen av andra också. 

ANONYM om Tamlin blir ett grishuvud så har jag misslyckats och det går inte att rätta till i efterhand. Det är bara att gilla läget liksom. Tyvärr.

BE tyvärr är väl Oskar lite mer passiv. Han vill inte bråka eller vara den där jobbiga jäveln som sabbar stämningen. Men han håller dialog med sina vänner, bara lite mindre aggressivt än jag. 

FREDRIK kvinnorollen är skit MEN kvinnor mördar och våldtar generellt inte i samma utsträckning. Det jag menar är ju att den manliga könsrollen skapar förövare. Det gör ju inte kvinnorollen (däremot skapar den offer, men skulden ska inte läggas på dem) 

Det jag är ute efter är ju just balans. Genom att fostra flickor att ta för sig mer samt pojkar att bli mer empatiska och lyhörda så är ju tanken att de då möts på mitten. Inte att de byter roller. 

Det jag vill med Tamlin är att ge honom FÖRUTSÄTTNINGARNA att bli snäll och mjuk och empatiskt (utan att låta sig köras över) samt undvika att uppmuntra hans mer buffliga sidor. Om han är en buffel av naturen så är det ingen poäng att uppmuntra det. Eller? 

Samma sak med Ninja. Att vara blyg och ursäktande  och prata med liten röst är ganska vanligt hos flickor. Oavsett om hon är så av naturen eller ej, varför skulle jag vilja uppmuntra det när jag vet att det kommer ligga henne i fatet samt försvåra för henne? 

SMILLA jag minns inte. Tankar kring feminism har alltid funnits nånstans men det är som du säger en process utan tydligt ursprung. Även tankar kring genus men där blev det väldigt tydligt när jag började jobba inom barnomsorgen.

EMMA jag har inga förväntningar överhuvudtaget! Däremot en vilja att uppfostra min barn till bra människor samt hjälpa dem utveckla bra egenskaper och förutsättningarna att få bli en individ. Precis som alla andra vettiga föräldrar.

rebecca jag vill att han ska bli en bra man. Är det så konstigt? Vill inte du att dina barn ska bli bra människor?

Jag tror det viktigaste man gör när det handlar om barnuppfostran är att lära barnen att uttrycka sina känslor på konstruktiva sätt. Skitsamma vad som gör att flickor tenderar att bli inåtagerande och pojkar utåtagerande etc, det spelar ju ingen roll om de fått verktyg för att kunna hantera sina känslor. Så länge det de känner aldrig är fel, att det alltid spelar roll och att de kan handskas med det, då tror jag varken att de blir tysta och våpiga eller macho och våldsamma.

Jag förstår ditt tänk, det tror jag iallfall, men jag reagerar när du skriver "våldtäktsmännen och mördarna men också de mer harmlösa men vanliga typiska skitstövlarna, svinen och mansgrisarna".

Är det inte lika viktigt att uppfostra sina söner och döttrar precis likadant? Så att de se att de är värda lika mycket?

Jag tycker att det känns fel att säga mansgrisarnas, svinen och skitstövlarna som synonym för en man. I min värld skadar det omgivningen (eg barn) att lägga sådana titlar hand i hand med bilden av en man. Helst vill jag inte använda sådana ord alls, men visst det händer. Men inte är det mannen och hans köns fel utan personen i sig.

LINNEA fast nu är det ju MÄN som våldtar och mördar och som generellt är skitstövlar och svin. I större utsträckning. Mäns våld ÄR ett problem och ska inte ignoreras. Och den manliga könsrollen idealiserar våldet. 

Nej, vi kan inte fostra våra barn exakt lika för de har olika förutsättningar som man alltid bör ta hänsyn till. 

SANDRA jo precis så. Flickor måste få lära sig att det är ok att vara arg OCH visa/uttrycka det. Och pojkar måste tillåtas vara ledsna och visa just det.

Hur gör man? Jag tror man gör ungefär som du gjort med Ninja. Jag tror nämligen inte att pojkar som är trygga, bekräftade, älskade, icke-curlade, självständiga med ett stort självförtroende och med en känsla av att bli aceptetad för den man är växer upp till män som trycker ner kvinnor.

Jag har funderat lite på det där med könsroller. Håller med den som skrev att mycket handlar om personlighet. Man märker ju på små barn att de är olika även om de fått samma uppfostran. Vissa är mer högljudda, andra tysta. Jag har jobbat mycket med barn och har absolut inte sett att flickor skulle vara tystare, mer passiva eller mer "eager to please" än pojkar. Min erfaranhet av killar och tjejer/ män och kvinnor är att kvinnorna nästan alltid har mer att säga till om hemma (tar mer ansvar för hem och barn), är skrikigare och framför allt kaxigare. Jag vet att könsroller finns men har aldrig sett att flickor skulle vara passiva. Däremot leker flickor med passiva leksaker och pojkar med aktiva, big fail på leksakstillverkarna och föräldrarna där.

Min förstfödda är en pojke som nu är 8 år. När han var liten klädde jag honom i tuffa jeans, spindelmannentröjor, köpte actionleksaker osv. Jag har alltid pratat väldigt mycket med honom, varit väldigt pedagogisk, frågat om hans tankar & känslor i allt – allt för att han ska få känna att han är en viktig människa för mig, att hans känslor inte är fel & att han ska kunna vara empatisk, snäll & omtänksam.

Idag är han ..min stolthet. Vi pratar mycket rätt & fel, mobbing, sjukdommar, handikapp osv. Jag vet att han skulle vända om kompisarna göra göra dåligt bus. Jag vet att han skulle säga ifrån om någon mobbades. Jag vet att jag aldrig behöver vara rädd att han ska lyfta på en flickas kjol. (jag har sett allt detta utan att han vetat om det)

SOFIA I LONDON det finns inga barn som uppfostrats lika. I synnerhet inte barn till genusOmedvetna föräldrar, men inte annars heller.

Att du aldrig träffat flickor som inte är passiva är ju bara anekdotiskt och inte en gererell sanning. Antingen har du haft tur elle så har du könsglasögonen på dig. (man uppfattar ju ofta världen utifrån sina föreställningar)

För tyvärr är det så att kvinnor är mer passiva och lär sig att stå tillbaka.

Jag håller med dig i mycket men det är ju inte bara MÄNS våld som är ett problem utan människans våld. En fråga, tror du inte att du skadar dina barns synsätt om när du använder synonymer som mansgrisar

våldtäktsmännen, mördarna, skitstövlarna, svinen? Även om de inte nu drar kopplingen så kommer de troligtvis göra det när de är äldre?

Självklart, självklart. Men kanske blir han mer som Oskar, lite mer passiv när det kommer till andras idioti. Så länge han själv är en bra man är väl det hur underbart som helst? Det blir svårt om han endast får/kommer ha vänner som inte har samma tänk som han. Jag och min pojkvän tex har vänner som rökar på och är otrogna (okej det har inget med genus att göra jag vet), men vi kan ju inte direkt säga upp kontakten med dom för det – det är ju fortfarande våra vänner även om deras skit dom håller på med verkligen bara är SKIT. Men det är ju deras problem som dom får stå för så står vi för att inte hålla på med sådant.

LINNEA nej. Det är MÄNS våld. Inte människors. Det är inte kvinnor som mördar och våldtar och förtrycker och kränker. (jo visst finns de, men vi talar strukturellt) Det är viktigt att vi synliggör de mönster som finns, att vi synliggör just männens våldsamhet och den kultur och de normer som upprätthåller det.

Nej jag tror inte att mina barn far illa av att jag använder sådana ord dels för att 1. De läser inte min blogg och 2. Det är inga synonymer.

Om två systrar växer upp och fostras lika, hur har det med genusomedvetna föräldrar att göra?

Sen har jag inte haft några glasögon alls thank you very much, har varit feminist och intresserad av genus i många år.

De små flickebarn jag tagit hand om (1-10 år) är kaxigare än pojkarna jag tagit hand om, och de tjejer jag umgåtts med har varit de som stod på skolgården och spände ögonen i folk, inklusive killar och skrek saker på de som inte var "coola" nog. Tur vet jag inte, så har det sett ut iaf. Och jag har aldrig snackat om sanning utan bara vad jag har sett i mina 25 år och i de länder jag bott i.

Att kvinnor tar mer ansvar för hem och barn är i allra högsta grad en könsroll i sig, men den resulterar ofta i att kvinnan i hemmet styr och ställer lite mer.

REBECCA jag har vänner med andra synsätt i h värderingar men jag tvekar INTE att säga ifrån eller ha en dialog när nån säger eller gör nåt idiotiskt. Jag vill fostra mina barn att våga ta ställning. Våga ta konflikter.

Ah.. ok, inte synonymer men titlar som du lägger över män. Det känns, för mig, som om ens barn skulle bli mer öppensinnade om man undviker sådant språk. Jag reflekterar bara över mina egna tankegångar, om jag tänker att det är en människa som är ond och våldtar, misshandlar och förtrycker så gör det inte att jag drar någon oskyldig överkanten, eller placerar folk i fack, på samma sätt som jag lättare skulle göra om jag var uppvuxen med att höra att det är MÄN som är förövarna. Men alla är olika och jag har inte heller barn, kanske ändras det när man blir mamma?

LINNEA nu är ju inte det nåt problem eftersom att mina barn inte kan läsa än.

Sen måste jag fråga vilka oskydliga som drabbaa när jag kallar idioter för just idioter?

Jag tror inte du behöver oroa dig för just din son! Han kommer växa upp med aktiva och medvetna föräldrar så även om han kanske blir mer eller mindre påverkad av samhället kommer han nog aldrig bli en typisk mansgris!

Att kalla en idiot för en idiot kan man väl göra, men att säga att MÄN är förövarna, skitstövlarna etc tycker jag är att idiotförklara en himla massa oskyldiga. Jag håller ju överlag med dig, att glorifiera våld är fel.

Gött, var mer nyfiken på om du använde de orden i hemmet och till dina barn.

LINNEA: om man inte kan säga att MÄNNEN är de som, till allra största del, står för våld, våldtäkter, krig osv osv i all oändlighet, vad är det då för mening med feminismen? För som du tänker så blir det ju MÄNNISKOR gör elaka saker mot MÄNNISKOR och ja…då har vi ingen feminism, då behövs det inte… GREJEN med ALLT det här ÄR ju att MÄN, som grupp, förtrycker kvinnor. Kvinnor ÄR förtrycka. Av MÄN. Det är ganska mycket ett faktum.

Bra inlägg Lady D. Jag vill se mer sånt här. Inlägg som behandlar ämnet feminism och jämlikhet, men som inte bara är inriktade på hur KVINNOR ska förändra sig för att skapa förändring utan mer om andra hållet. Hur söner bör uppfostras. Hur män bör vara och tänka och agera. Osv. Jag är innerligt trött på allt allting alltid handlar om hur kvinnor ska ändra på sig, hur kvinnor BÖR VARA för att…ja..slippa förtryckas av män.. Jag håller INTE med om att kvinnor är en del av förtrycket och "håller liv i det". Jag tror inte att den lättaste (eller rätta )"utvägen" är att förändra offret (kvinnan) utan anser att det är Männen som behöver läras upp, utbildas och uppfostras för att få slut på ojämlikheten. Med dem kommer det problematiska i kvinnorollen att upphöra, det är jag övertygad om. Blir flummigt när jag skriver så kort. Får skriva ett blogginlägg om det istället. // Jenny P

Bra inlägg!

Idag såg jag något som gjorde mig otroligt irriterad, nästan arg. Jag såg två små killar runt 10 år som sprang runt med låtsasvapen mitt i ett köpcentrum. Vapnet gjorde ljud ifrån sig dessutom. Då tänkte jag direkt "Hur fan kan man ens köpa en låtsasvapen till sin unge?"… Och mammorna gjorde ingenting. Dem kröp omkring, siktade m.m. Herregud, tänkte jag.

Hurra! Vilket bra inlägg.

Tänker precis som du. Det är inte tjejerna som ska ändra sig utan killarna.

Jag tycker dock det känns naturligt för mig att fostra min kille till en mjuk, känslosam, omtänksam person för det är bara att överföramin egen personlighet. Jag har ju som bekant mkt svårare för den där härjiga delen därav min ångest inför att få en flicka.

Sen måste det ju blir lite klurigare om man får en av varje för då kommer det ju bli tydligt inför barnen att man inte uppfostrar dem lika.

Jag tror att bra självkänsla är det som ger killar modet att va sig själva och strunta hur en kille "ska" vara enligt konventionen. Att prata mycket med dem, hjälpa dem sätta ord på känslor och tankar. Och ha vettiga förebilder i närheten.

Saramari skrev: "Hur gör man? Jag tror man gör ungefär som du gjort med Ninja. Jag tror nämligen inte att pojkar som är trygga, bekräftade, älskade, icke-curlade, självständiga med ett stort självförtroende och med en känsla av att bli aceptetad för den man är växer upp till män som trycker ner kvinnor."

Det här håller jag med om till fullo! Ett barn som får mycket kärlek, som blir sedd och lyssnad på, som ständigt blir bekräftad, som får pussar, gos och kel och som samtidigt blir uppmuntrad och uppbackad och alltid känner att hen har stöd hos sina föräldrar – ett sådant barn kan inte bli annat än en fin människa! Pojke som flicka. Egentligen.

Och Mira, precis här ovan… Ruskigt. Riktigt ruskigt, helst med tanke på vad som nyligen har hänt i Norge. Vad tänkte de mammorna med? Våld är aldrig okej! Jag vet inte, men jag tror att det största problemet är kombinationen taskig mansroll i samhället + tillåtande av våld + avsaknad av det vi just skrivit om ovan. Det är DÅ det blir riktigt farligt. Och vi kan aldrig påverka vad som händer inom andra familjer (tyvärr). Men vi bör ta ett samhälleligt ansvar; att inte acceptera pojkars våld och att inte acceptera en snäv emotionellt inkompetent mansroll. vi har alla att tjäna på det, kvinnor som män!

… men det är ju människor som är elaka mot människor… Jag är inte emot feminismen, jag är inte emot att tala om, protestera emot och på alla sätt man kan minska mäns våld mot kvinnor, utan jag reagerar på hur man kan dra alla över en kant. För mig känns det som att säga att alla kvinnor som går ensamma på gatan är prostituerade. Vi vet ju bättre än så! Inlägget är helt rätt, att man ska aktivt arbeta med att uppfostra sina barn att bli empatiska och kärleksfulla istället för våldsamma och känslokalla. Såklart. Men att försöka hindra den normen och de idealen med att ge de negativa stereotyperna känns stillastående.

Jag har två söner på 6 och 8 och en dotter på 2 så jag har funderat mycket på den omvända situationen nu sen dottern föddes. Men för min pojkuppfostran så har min linje varit att behandla sönerna som de mjuka gullungar de är. Försöka bemöta dem mjukt och kramigt, och det funkar bra. Tyvärr blir de ju inte alltid bemötta såhär, men om de själva "ser mjuka ut" (kläder, beteende) så förbättras ju sättet de blir bemötta på.

Sen är ju frågan hur man som förälder ska bemöta sina söners "traditionellt pojkiga" beteende. Mellansonen har en period nu när han gillar coola bilar, snabba båtar, tycker att det är spännande med actiongrejor etc. Han blir ju exponerad för hela machovärlden, och den har ju naturligtvis också sin lockelse, annat vore konstigt. Först och främst måste man ju sätta en gräns för vad som är ok. Självklart är inte slagsmål, eller otrevligt beteende mot andra ok, och det har heller inte varit ett problem för oss. Sen så tror jag på att jag som mamma måste visa mina söner att det är ok att vilja vara cool och tuff också, särskilt eftersom jag som feministmamma uppmuntrar det mjuka och "tjejiga" hos dem. T.ex. kan jag köpa coola macho legorobotar till dem, någon enstaka tröja med döskalle på, häftiga hot wheelsbilar och liknande. Och göra äventyrssaker med dem, eller bara busa runt lite. Jag tycker att det är en poäng att det kommer från mig, jag vill visa att jag som mamma också tycker att det är roligt med coola saker. Sen pratar vi mycket om det. Lyfter in känslorna i action-grejorna. Hur känns det för den som blir jagad, kanske är han arg för att han är ledsen, etc. Och mina söner vet varför jag inte gillar vapen (de har några vattenpistoler, och legofigurerna har vapen), jag berättar om krig och att det är så hemskt och därför gillar jag inte pistoler. Men jag låter dem pröva sin "machosida" också. Jag funderar mycket på sånt här, men jag tycker att det funkar ganska bra. De reflekterar själva och förstår. Men mycket handlar ju självklart om att vara en god förebild själv. Och där har ju också pappan en ovärderlig roll. Blev lite långt det här, man kan utveckla hur mycket som helst. Men mycket intressant fråga.

2011-07-26 @ 00:40:00



URL: http://truffle.blogg-.
Postat av: Victoria

Jag bara måste få lägga mig i din konversation med "Sofia i london". Hon skrev inte att hon "aldrig träffat flickor som inte är passiva(?)" Vad du nu menar med det (Kanske tvärt om?). Hon skrev att hon inte har sett att flickor skulle vara mer passiva än pojkar. Det betyder inte att hon aldrig har sett en passiv flicka. Utan att hon överlag inte sett några skillnader.

Hej hej! Skrev härom dagen att jag läser igenom din blogg. Läste ett inlägg om köttindustrin med en video om hur djuren har det. Grät floder och har därför bestämt mig för att sluta äta kött. Hittade även denna videon nyss http://www.ettlivsomgris.se/var-film-ett-liv-som-gris och det fick mig att bli ännu mer bestämd att vara vegetarian och jag tänker då inte äta en köttbit till så länge jag lever! Kan nu säga att jag är en djurälskare med gott samvete!

PS. Ska även börja med no-poo trenden!

I A.Haberlein boken "En liten bok om ondska" finns det ett kapitel om män, kvinnor och våld. Och en av aspekterna som A.Haberlein tar upp i diskussionen om männens våld är att män i betydligt större utsträckning förväntas att "ställa upp", visa sin lojalitet inför gruppen. Kvinnor däremot betraktas i större utsträckning som autonoma individer och på det sättet har lättare att säga nej utan att "förlora ansiktet" och leva med skammen om att ha tappat status i sin grupp.

Väldigt intressant kapitel (och boken i övrigt) som rekommenderas. För övrigt så nämns J.Dahmer i den flera gånger

JENNIE PERSSON när jag talar om att fostra flickor mer som pojkar så handlar det inte om att de ska förändras för att inte vara offer utan om att ge dem möjlighet att utveckla sina personligheter friare. Att pressas in i roller och fack är aldrig positivt även om rollen i sig kanske är det. (fast det finns mycket skit med det som anses kvinnligt; t.ex passiviteten, objektifieringen, osv)

Ja det var ju en bra fråga som många säger. Själv har jag ju bara pojkar men om man t ex ser min äldsta som fyller 13 så är han en jättemjuk kille. Nästan så att man får säga till honom att tuffa till sig just för att han inte ska bli utnyttjad. (Jag var likadan som liten) Men hur har jag fått honom att bli den mjuka och snälla kille som han är då?Jag har visat min kärlek, låtit honom leka med alla sorters leksaker (utom vapen)Visat honom att man får visa känslor,pratat om olika sexualitet osv osv.

Det här med att ha skinn på näsan t ex. Vart går gränsen? Jag har en bonusdotter med mycket skinn på näsan men när hon vägrar svara till nån som pratar med henne tycker jag är ohyfs.

🙂

Snälla ta av skyddslapparna.

Begreppet "personlighet" är liksom många andra fenomen skapat genom kulturell och personlig (andras) förväntan. Hur vi uppfattar andra ligger i stor grad i våra egna förväntningar på den andra personen och vad vi har för erfarenheter sedan tidigare.

Ett barns "personlighet" börjar skapas i magen (är modern orolig är chansen/risken att barnet blir oroligt ganska mycket större)och fortsätter givetvis så fort det ser dagens ljus – fast tio gånger starkare. Vad är den första frågan du ställer när vänner till dig fått barn? "Åh grattis! Blev det en flicka eller en pojke?" Jeeez!

Självklart finns det förväntningar i en sådan fråga och självklart påverkar det barnet. Men helt hopplöst är det ju inte, det finns ingen i hela världen soom har sådan inverkan på barnet som föräldrarna (på gott och ont), den som vill kan givetvis hjälpa sitt barn till att bli en jämlik själ. Oavsett omgivning – vissa omgivningar är förstås mer gynnsamma än andra, men ja ni fattar. kommunikation är nyckeln. Och hur vi kommunicerar, jag tänker givetvis inte bara på det talade språket.

Power to the parents som strävar efter egen och andras medvetenhet och som inte förringar sina och andras barn. Barn förstår mycket mer än man tror.

LD att oroa sig lite är att vara medveten, att vända och vrida på saker och ting gör världen mer komplex men samtidigt mer värd att leva i. Tamlin kommer med största säkerhet att växa upp till en man som ser sig själv och andra ur ofärgade glasögon.

Kudos.

Jag ser inte problematiken faktiskt…

Du har uppfostrat Ninja till att bli en människa som tar för sig av livet, är empatisk och medkännande osv osv…. en jävligt bra människa helt enkelt…

Är det inte samma egenskaper du vill att Tamlin ska få? Ska han fostras annorlunda för att han är pojke? Ska han ha andra egenskaper än vad du vill att Ninja ska växa upp med?

Nu har jag i och för sig 4 killar, men maken har 1 flicka och 1 pojke sedan innan och personligen så kan jag inte säga att jag förväntar mig andra saker från flickan än från pojkarna.

Hon ska inte heller slåss, hon/pojkarna/de ska respektera andra människor och visa hänsyn, barnen får från första början lära sig hur det är att visa medkännande/sympati, hur man står upp för sin åsikt men accepterar och uppmärksammar andras åsikter osv…

Könet spelar ingen roll när jag/vi uppfostrar barn, alla ska lära sig grundläggande medmänskliga aspekter.

Som vanligt kommer jag på mer när jag postat 😎

Jag bemöter barnen utifrån deras personlighet och anpassar övrig fostring/uppmuntran efter deras person. Det jag menade ovan var grundläggande värderingar…

Det osäkra barnet får extra push "du kan, testa bara"….

Nr 2 behöver 20 min på sig för att utvärdera nya situationer och människor och han får de minutrarna men behöver däremot ibland en liten push för att komma ur "utvärderingen"

Nr 3 behöver bromsas i alla situationer, ibland blir det för mycket kärlek och välvilja att det bara blir fel, han behöver läras gränsen nedåt istället för att "undervisas" i HUR man gör….

Nr 4 är en liten Buddha… han är glad och kärleksfull i alla situationer (nu är han ju bara 1 år) däremot behöver vi anpassa hans lärdomar till att kontrollera sitt temperament… Går det inte som han vill blir han hysteriskt arg…

Alla barn har en grundläggande likadan uppfostran (vilket hemskt ord egentligen) i värderingar och vad som gäller för social samvaro… däremot får de individuell utbildningsplan utifrån sina personligheter när det kommer till att tackla livet och de grundläggande värderingarna…

teskedsmamma de kommer bemötas olika av omgivningen och samhället kommer alltid ha olika förväntningar och krav på dem.

Tamlin kommer alltid ha högre status än Ninja för han är man och mannen är norm. Hans ilska och eventuella våldsamhet kommer alltid accepteras och i viss mån hyllas till skillnad från Ninjas som kommer skambeläggas. Tamlin kommer kunna njuta av sin sexualitet medans Ninja alltid kommer hållas ansvarig för mannens lustar.

Ninja kommer få kämpa i motvind och tvingas vara dubbelt så bra för att anses hälften så kompetent som en man.

De kommer ha olika begränsningar och olika förutsättningr och det jag vill är att jämna ut lite, förbereda dem.

Håller inte med alls. Problemet är i grund och botten att män och kvinnor uppfostras olika, inte att mansrollen ser ut som den gör eller att kvinnorollen ser ut som den gör. Hade inga roller funnits utan människor uppfostrats och behandlats jämlikt så hade det givetvis funnits en hel del problem fortfarande, för människor blir inte goda människor bara för att de är jämlika, men behovet av feminism hade inte funnits. Rollerna är beroende av varandra. Det är inte offrens fel att de blir våldtagna eller mördade, men de män (och kvinnor, faktiskt) som gör det har blivit uppfostrade av kvinnor också. I den kvinnliga rollen ingår att fostra sina barn på ett visst sätt, att behandla män på ett visst sätt, att tillåta vissa saker. Och denna kvinnoroll möjliggör för mansrollen, precis som mansrollen möjliggör och formar kvinnorollen. Det är omöjligt att särskilja de tu och lägga all skuld på den ena. Orimligt och omöjligt.

Utan kvinnorollen hade mansrollen inte funnits, och vice versa. Det är lika jävla mycket fel på flickorna.

"Du har uppfostrat Ninja till att bli en människa som tar för sig av livet, är empatisk och medkännande osv osv…. en jävligt bra människa helt enkelt…

Är det inte samma egenskaper du vill att Tamlin ska få? Ska han fostras annorlunda för att han är pojke? Ska han ha andra egenskaper än vad du vill att Ninja ska växa upp med?" – Teskedsmamman

Jag håller med Teskedsmamman om detta. Blir det inte "orättvist" om du uppfostrar dina barn olika?

Sen är det väl aldrig bra om något barn uppfostras till att köra över någon annan. Men att ta för sig? JA tack! Det gynnar alla.

MAJA HURTIGH läs mitt svar till teskedsmamman.

Du kommer märka när du själv fått barn att man inte kan fostra barn lika. Alla barn har olika förutsättningar och olika möjligheter och man är tamejfan dum i huvudet om man inte tar hänsyn till det som förälder.

Jag håller med de som säger att om du lär både Ninja och Tamlin att visa empati, kärlek och respekt för andra så är hälften vunnit. Det är viktigt att inte förstärka könsstereotypa ideer som att pojkar inte ska gråta osv men i övrigt handlar det också om personlighet. Om Tamlin är en naturligt framåt person behöver det kanske du inte behöver uppmuntra det extra då det är något som förväntas av pojkar men kanske andra saker som om han visar intresse för aktiviteter inte är typiskt manliga. Normbrytande är positivt för både män och kvinnor tycker jag och det bör föräldrar uppmuntra vare sig det är en pojke eller flicka. Att följa normen kommer uppmuntras ändå av andra och till någon grad kommer dina barn följa den precis som du gör men om de ges möjligheten att göra friare val så har man hjälpt dem att vara sig själva.

Angående att leka med vapen. Som barn till en nästan fanatisk älgjägare så har jag och alla mina syskon levt runt riktiga och leksaksvapen, dock har mina föräldrar aldrig accepterat att vi lekt krig och skjutit på varandra vare sig pojkar eller flickor. Det är inte riktigt så enkelt att lek med vapen alltid leder till våldsamhet, för mig är vapen i sig neutrala men om de används till krig etc är de negativa. Jag är uppvuxen bland skyttar och jägare och ingen av dem är våldsamma trots att de använder riktiga vapen ofta minst en gång i veckan. Jag har väldigt svårt för iden att bara att få använda ett låtsasvapen eller ett riktigt vapen gör en våldsam, jag har själv skjutit oräkneliga gånger med verkliga vapen utan att det gjort mig våldsam eller ens intresserad av jakt. Jag avlossade säkert mitt första skott före skolåldern så jag borde vara riktigt förgiftad i fall det var så skadligt.

Som förälder kommer jag uppfostra mina barn exakt likadant bara när samhället ska bemöta dem på exakt samma sätt.

Innan dess tänker jag motarbeta vissa samhällets sjuka ideal, kompensera, förstärka vissa saker och sudda ut andra.

elin men det är ju det du berättar som är ett verkligt argument MOT leksaksvapen. För vapen ÄR inga leksaker. De används i jakt eller krig och jag kan tänka mig faran i att barn tror vapen är leksaker när man har riktiga tillgängliga. Tänker på alla olyckor där barn skjutit sig själv och andra av misstag.

Vill förresten inflika att man inte ska försöka forma små människor allt för mycket. Det resulterar ju mest bara i att de rebellar. Grundläggande för alla barns uppväxt är ju kärlek, stöd och utmaningar, oavsett pojke eller flicka. Låta dem utvecklas i sin fulla kapacitet och inte hindra deras intressen bara för att man själv inte håller med om dem.

Herregud, jag lekte med vattenpistol på sommaren, lekte med Barbie och såg på Disneyfilmer, allt som min mamma hatar. Men hon lät mig göra det och idag är jag feminist som hatar våld och krig. Som ungdom (7-20) växte jag upp lyssnandes på mestadels hiphop av den grövre sorten, den som glamouriserar våld, sexism och girighet, men som vuxen avskyr jag alla dessa saker.

Jag vet inte vem det var som lärde mig bli en kaxig besserwisser, för det är inget mina föräldrar har uppmuntrat och det är inte egenskaper de besitter, men det är något jag alltid varit. Det är väl det som kallas personlighet.

Jag måste säga att jag tycker det här gränsar till hets mot folkgrupp. Backa gärna upp uttalanden om att det generellt sett är MÄN som brukar våld. I

Danmark gavs en rapport som handlar om kvinnors våld mot män av någon statsinstans. Den visar att 8000 män är utsatta för relationsvåld från deras kvinnliga partner i Danmark. Samtidigt är möjligheterna till hjälp extremt liten och skammen runt det tiopotenser större än vad skammen är att bli utsatt för en kvinna. Mörkertalet lär vara stort. I Sverige finns inga sådana här siffror alls. Det betyder inte att detta inte förekommer utan att det inte görs några studier på ämnet, antagligen för att det enligt de feministiska axiomen inte förekommer. Kartan gäller ju alltid oavsett verkligheten i sann genusteoretisk anda.

Vidare skriver BRÅ att relationsvåld oftast är reciprokt (ömsesidigt) och att utsattheten för män och kvinnor inte skiljer sig åt i någon större utsträckning. Kvinnors benägenhet att använda tillhyggen är också långt större än mäns, och tillhyggen såsom stekpannor orsakar i exponentiellt större utsträckning svåra fysiska skador än vad bara händer klarar av. Mer om detta kan man exempelvis läsa i Pär Ströms bok "sex feministiska myter".

Vidare ger ju rapporteringarna om kvinnor som kastrerat sina män som gjorts nu i relativ samtid (det rör två stycken incidenter av fruktansvärt grym kaliber) ett perspektiv. Vi vet också idag att kvinnor kan ha pedofili som last likväl som män kan det. Dessutom visar undersökningar på att kvinnlig pedofili skadar offret i större utsträckning då kvinnor tenderar att ha närmre relation till offret än män.

Vidare diskuteras sällan psykiskt våld, men som likväl är en art av våld. Det kanske bara är mina fördomar, men det verkar vara en allmän uppfattning att kvinnor utsätter varandra för den typen av våldsamhet i stor utsträckning. Långvariga utfrysningar och psykologisk mobbning har jag fått uppfattningen oftare inträffar i kvinnliga kontexter. Vi ser också många högstadietjejer utveckla ätstörningar och liknande, vilket jag menar på är en följd av kvinnliga maktstrukturer snarare än manliga. På en annan blogg (tror det var GenusNytt) läste jag en kvinna som ansåg att en tillvaro bland feministiska makthungriga kvinnor är en kamp på liv och död. Det saknas som sagt studier på hur strukturerna i kvinnliga kontexter fungerar, men mycket av mina erfarenheter pekar på att det psykologiskt är en betydligt mer utbredd våldsamhet kvinnor emellan än det är mellan män. Frågan är vad som är värst; ett rejält bråk och några krosskador eller psykologisk mobbning, självskadebeteende, ätstörningar och slutligen döden? Samtidigt kan man konstatera att depression är vanligare bland män men oftare upptäcks hos kvinnor. Rapporter omkring orsaker och perspektiv på detta lyser med sin frånvaro.

Intressant i sammanhanget är också studier som gjorts på hur män och kvinnor uppfattar situationer som konstaterar att kvinnor i större utsträckning ser sig själva som offer. Antagligen är detta något som bör vägas in i statistisk analys.

Jag finner också titeln intressant att mäns våld måste sluta "bortförklaras". Vad jag vet så bortförklarar ingen mäns våld. Faktum är väl ändå att man oftare anför bortförklaringar (förmildrande omständigheter) i rättsfall där det är en kvinnlig gärningsperson. Detta går ju stick i stäv med din åsikt. Snarare är det så att rådande genuspolitiska paradigm bortförklarar kvinnors våld. Jag säger inte att det inte är som du säger, men jag tycker att man ska backa upp den här typen av hätska uttryck med gedigen fakta innan man slänger ur sig det. Det är djupt problematiskt att du utan någon som helst grund faktiskt diskriminerar och förtalar män som kollektiv.

Sen kan man fundera på om feminismen alls handlar om jämställdhet. Med SCUM – manifest och S.K.A.M så börjar man undra. Society for Cutting Up Men och Skär Kuken Av Mannen står förkortningarna för. SCUM anses vara en av de enskilt viktigaste skrifterna för feminismen och SKAM är startat av den person som översatte SCUM till svenska. Det är inte extremfeminism. Det är normalfeminism. Jag vet inte på vilket sätt det inte förtrycker mannen och på vilket sätt ideologin skulle vara bättre än det patriarkatet det säger sig vara emot (det patriarkatet som ännu ej bevisats).

Nej… Skärpning här nu. Lite summering är att det alltid är bra med FAKTA. Och att feminism != jämställdhet.

Det är en liten risk med främmande barn i ett hus med vapen, ja, men svensk lag förbjuder att man förvarar vapen i annat än i vapenskåp och de är inte lätta att öppna för ett litet barn även om de skulle hitta nyckeln. Jag har alltid vetat hur vapen funkar och att vapen kan döda men även hur man hanterar ett vapen. Som barn fick jag aldrig röra ett vapen överhuvudtaget om inte en vuxen var med och till och med min systerson som har Tourettes och aldrig kunnat låta bli att röra något annat lärde sig samma sak så jag tror det går bra att lära barn detta. De olyckor med vapen och barn som finns härrör nästan alltid från USA där många förvarar vapen i byrålådor och liknande och det är även vanligt där att det är barn som aldrig hanterat ett riktigt vapen som råkar avlossa ett skott. Det spelar dock mindre roll om de har lekt med leksaksvapen eller ej eftersom det är insikten om att riktiga vapen är farliga som eventuellt saknas och det är det som är farligt. Vi fick ha leksaksvapen men vi förväntades behandla även de som riktiga vapen dvs inte skjuta på människor bara leka att vi jagade osv därför visste jag hur man hanterar ett vapen säkert redan innan jag rörde ett riktigt. Jag tror personligen att jag förstår vapen och hur de fungerar bättre för att jag hanterat riktiga och lekt med leksaksvapen än om jag aldrig gjort det. Jag säger nte att leksaksvapen alltid är oproblematiska men jag menar inte att det är fel per automatik att låta barn leka med dem. Jag förlorade inte respekten för riktiga vapen utan snarare förstärkte den min respekt för vapen eftersom mina föräldrar inte ens lät mig leka att jag sköt någon med ett låtsasvapen.

Johannes – när du refererar till genusnytt och pär ström så tappar du all trovärdighet. Du kan ju börja med att kolla upp hans s.k "källor" innan du efterfrågar mina. :thumbdown:

Kära Johannes, 95% av alla som sitter i fängelset för våldsbrott är män. Säger det dig något?

Pär Ströms "forskning" utgörs till stor del av ett par spridda citat från populärvetenskapliga tidningsartiklar och brittisk tabloid, egna och andras TANKAR och ÅSIKTER. Han skriver gärna att två tredjedelar av cheferna i kommun och landsting är kvinnor, men han glömmer att understryka att de chefer på toppnivå är män.

"Samtidigt kan man konstatera att depression är vanligare bland män men oftare upptäcks hos kvinnor. Rapporter omkring orsaker och perspektiv på detta lyser med sin frånvaro." Skulle du vara insatt i feminism skulle du veta att män tenderar att inte tillfriskna ifrån depression lika ofta som kvinnor då de tack vare mansrollen inte uppmuntras prata om sina problem. Det är ju bland annat detta inlägget handlar om, könsroller. Om du inte visste det så är feminister (alla jag hört talas om) emot könsroller.

Valerie Solanas som skrev SCUM -manifesto var psykiskt sjuk och har själv sagt att hon skrev den för att hon ville ha debatt. (Jag vet för övrigt inte vad du förväntar dig av en kvinna som blivit våldtagen av alla män som betytt något för henne. Klart hon avskyr män, det skulle jag också gjort.)

"SCUM anses vara en av de enskilt viktigaste skrifterna för feminismen", tips: ska du skriva att något "anses vara" något måste du skriva av VEM. Har du läst SCUM själv? Det har jag gjort och som gammal feminist kan jag säga att det mest bara är blaha blaha, men jag kan förstå ifall den var normbrytande och uppseendeväckande på 60-talet.

Men att du skriver "Det är inte extremfeminism. Det är normalfeminism" påvisar att du har tittat på ROKS-dokumentären på repeat för många gånger och på allvar inte har en jävla PUST om vad feminism är.

Ann Heberlein i boken "En liten bok om ondska" skriver" Jag vill inte falla i "män är onda och kvinnor är offer"-fällan, men jag vill int eheller manipulera den verkligheten vi lever i , förtiga det som är uppenbart. Män står för merparten av våldsbrotten: enligt Brottsförebyggande rådets statistik över personer lagförda för brott 2008" är det män som gör sig skyldiga till 100% av sexualbrotten och över 90 % av alla mord, dråo och misshandel."

"Männen konkurrerar med status, och den som varken har pengar, stora ilar eller ett prestigefyllt yrke att hävsa sig medfår luta sig mot den sorts maskulint beteende som traditionellt ger status, nämlige rå kroppsstyrka.(…) Män har mer att vinna eller förlora på att ha eller förlora statuset. Mest benägna att ta till våld är unga män på samhällets botten, män som berövats alla statusmarkörer och därför måste kämpa för att "bevara ansiktet"".

Alltså ligger våldet närmare den traditionella mansrollen. Kvinnan som brukar våld är mer "onormal" än en man söm gör samma sak.

Men visst, kvinnor är inte änglar per automatik. A.Heberlein, till exempel, hänvisar till en dansk studie som uppger att "14-17% av männen har blivit slagna inom ramen för ett parförhållande. Det är dock på sin plats att påpeka att det våld män utsätter kvinnor är grövre, mer frekvent och oftare resulterar i offrets död." Så visst… kvinnor är inga änglar men som Gunnar Bergström i boken "Kriminalitet som livsstil" pekar ut riskfaktorer för at bli en kriminell. och en av dessa faktorer är "vara en man"

Jag tror att om du visar dig själv och dina gränser respekt, t ex inte gör saker fastän du inte vill, inte kramar folk som du vill hålla avstånd till, etc, så kommer dina barn att lära sig respektera dig och dina gränser. Och har de väl lärt sig att DU och DINA gränser ska respekteras så är steget inte långt till att även andra och deras gränser ska respekteras. Tror jag utan att ha tänkt så mycket på saken.

Jag var i Stockholm för ett tag sen och stötte på ett fik på en man med en dotter på två år. Min son ville känna på hennes ben varpå jag hindrade honom eftersom flickan såg uppenbart obekväm ut – men hennes pappa blev sur på henne och tyckte att "var snäll nu, han vill ju bara hälsa!". Det är sånt som föder en attityd som tillåter övergrepp. Att min pojke fick höra att hon borde vara snäll och låta honom känna.

Det är väl klart som fan att folk i allmänhet inte uppfostrar sina barn lika. Problemet är dock att man tror att man gör det. Jag har en av varje här hemma. Sonen som är drygt tre är ett riktigt vilddjur, och det gör mig helt vansinnig varje gång nån kläcker ur sig nåt i stil med "Åh, han är såååå grabbig!" Jag skiter i att det är "grabbigt" att springa runt och leva rövare och klättra på väggen. Han ska fanimig inte göra sånt. Till saken hör naturligtvis att han ha ett npf med tillhörande hyperaktivitet så det tar verkligen all kraft jag och min man har att få honom att ta det lugnt.

Å andra sidan är han otroligt empatisk och mjuk. Han har genom min mans jobb fått träffa på flera gravt funktionshindrade människor och i dom fallen finns det inget snällare och lugnare barn. Han är i grund och botten fruktansvärt snäll, men har väldigt lätt för att dras med i andra, jämnåriga pojkars lek. (Att en av hans bästa kompisars mamma dessutom är extremt noga med flickigt och pojkigt gör inte saken bättre…)

LD har skrivet en del tidigare om kompensatorisk uppfostran, något som vi kämpar med här hemma. Dottern är än så länge så pass liten så vi har ingen aning om vad det kommer att bli för en tjej av henne. Jag hoppas ju bara att hon blir som jag, jag tog aldrig skit av nån och stod för mina åsikter (trots att de var rätt underliga ibland när jag var yngre…)

Lite OT kanske, men kände att jag ville skriva nåt om det här. Flickor och pojkar uppfostras olika, tyvärr är det så.

Ladydahmer: Oavsett vilka källor jag använder har mitt inlägg den fördelen att det har redovisade källor, vilket då inte gäller för dina utspel och anklagelser. Dessutom gör jag inte speciellt mycket mer än att ifrågasätta dina resonemang, vilket är befogat att göra ens utan källor. En tes anses falsk tills bevisat sann. Det är den som anför en anklagelse eller hypotes uppgift att också bevisa att det de anför stämmer. Alltså kan jag, vilket jag avser göra nu, begära fakta som konklusivt bevisar de anklagelser du kommer med.

Sofia i London: Tack för ett i alla fall något underbyggt mothugg! Det är sällan man får det i den här typen av diskussioner. Vad gäller statistiken om fängslade så är det intressant att ställa frågan "varför?". Om det nu är så att 95% av alla brottslingar som fängslas är män är det ju relevant att fråga sig detta. Tänkbara skäl till att det är så är att kvinnor i större utsträckning inte lagförs, att förmildrande omständigheter anförs i större utsträckning då kvinnliga brottsligar lagförs, samt att samhällets strukturer ännu ej betraktar kvinnor som potentiella brottslingar och därför inte riktar sina misstankar åt ett sådant håll. Vi vet aldrig hur detta kommer påverka vilka som lagförs, men jag är övertygad om att det kommer ge en påverkan.

Vidare kan de som sitter i fängelser knappast anses stå som normerande bild för ett könskollektiv. Hur stor procentandel av Sveriges män sitter i fängelser? Är det rimligt att låta dessa utgöra vår modell, vår stereotyp?.

En förklaring dock till den manliga majoriteten kan vara biologiska faktorer. Män tenderar att använda utåtagerande våld medan kvinnor tenderar att använda psykologiskt våld. Vad drabbar värst? Det är bara den ena typen av våld som med lätthet lagförs. Det kan också förklara statistiken i någon mån.

Sen att män gör sig skyldiga till all sexbrottslighet kan ju ha att göra med att man hittills vägrat se kvinnan som sexbrottsling. Vi fick ett brutalt uppvaknande i och med barnporrhärvan. Rapporter från BRIS visar att sexövergrepp mot barn begås till en tredjedel av kvinnor, en tredjedel av män och en tredjedel av andra barn. Synnerligen jämställd statistik. Det finns intressanta krönikor på ämnet.

Ska man vara internationell så begicks omfattande terrordåd av mammor som i sina barns matflaskor förde ombord sprängämne på plan relativt nyligen. Kvinnor kan också.

Intressant i sammanhanget är också det här med hur man uppfattar sig. En man som blir utsatt för någon form av övergrepp, misshandel eller något annat, sällan betraktar sig som ett offer, medan kvinnor gör det. Detta påverkar anmälningsstatistik och självklart också lagföring.

Sammantaget anser jag att din statistik lämnar en del övrigt att önska. Och innan man har besvarat de frågeställningar som finns så är det meningslöst att analysera det.

Om SCUM sen då. Många ledande feminister har uttalat sig positivt om SCUM och ser det som en viktig skrift.

Jag listar:

Sara Stridsberg, författare och dramatiker, en av grundarna av sammanslutningen S.K.A.M. (Skär Kukarna Av Männen):

– ”Ingen text har förändrat mig så…mitt sätt att tänka, mitt hjärta, min fitta…den har lärt mig allt jag behöver veta.”

Om SCUM-manifestet i förordet till dess svenska översättning (som utfördes av just Sara Stridsberg)

.

Maria-Pia Boëthius, författare, journalist, feministisk debattör:

– ”Den mest skimrande och lysande feministiska bok, som kommit ut på svenska i denna tid

Om SCUM-Manifestet i tidningen ETC nr 3-4/04

– ”…SCUM:s chockverkan… definierar männen, smular sönder deras grandiosa självsyn och marginaliserar dem till försumbarhet.”

Om SCUM-Manifestet i tidningen ETC

.

Aase Berg, svensk poet, f.d. redaktör för Bonniers Litterära Magasin (BLM):

– ”Det är inte ofta man blir så lycklig av besinningslöst våld som när man läser VS:s SCUM-manifest!”

Bonniers Litterära Magasin

.

Maria Bergom Larsson, författare, doktor i litteraturvetenskap:

– ”Framtiden är din Solanas”

Om SCUM-Manifestet, i Aftonbladet 20 januari 2006

.

Nina Lekander, författare och journalist

– ”Äntligen en skitförbannad kvinna som tillåter sig vara det, som uppfinner en så rolig grotesk sammanställning som Society for cutting up men och sedan agerar ut det som är så gräsligt förbjudet i Skandinavien: Manshat.”

Om SCUM-Manifestet, i tidningen Expressen enligt denna sida

.

Marit Östberg, journalist

– ”…en av västerlandets viktigaste feministiska texter. […] SCUM Manifest är tufft och kompromisslöst men framförallt är manifestet ett sökande efter möjlig och mänsklig kärlek. Utopisk. […] en genial text .”

Om SCUM-Manifestet i Smålandsposten enligt denna sida

.

Jenny Högström, litteraturvetare, kritiker, översättare

– ”Själv får jag lust att läsa högt ur det för alla […] SCUM Manifest borde ligga intill eventuella biblar och broschyrer för TV-porr i alla hotellrum i hela världen.”

I Sydsvenskan 26 september 2003

.

Lina Borg

”När H&M:s äckliga affischer kommer upp till jul, kommer det att kännas mycket skönt att ha Valerie Solanas att hålla i handen.”

Kvinnotryck

.

Kristina Hultman

”…en skrämmande klarsynt beskrivning av förvirrad manlighet.”

Aftonbladet

Så var det med det. Det finns fler märkliga feministiska citat, såsom de omtalade om vandrande dildosar och att kalla mannen ett djur är at smickra honom, för han är värre.

Johannes

Enligt ditt resonemang så gör du ju i princip samma sak själv som du menar att LD gör – kommer med utspel och anklagelser. Du har uppmärksammat och refererar till en rad radikala uttalanden/tidskrifter m.m. från/av div kvinnor som kallar sig feminister och sen så drar DU alla feminister över en kam och verkar tro att alla feminister är så!?

Märkligt – och föga trovärdigt – sätt att argumentera på :rolleyes:

Så backa gärna upp dina uttalanden om att kvinnor som ser sig som feminister generellt är som dem 'feminister' du refererar till.

Som sagt, det är alltid bra med FAKTA;-)

"Tänkbara skäl till att det är så är att kvinnor i större utsträckning inte lagförs, att förmildrande omständigheter anförs i större utsträckning då kvinnliga brottsligar lagförs, samt att samhällets strukturer ännu ej betraktar kvinnor som potentiella brottslingar och därför inte riktar sina misstankar åt ett sådant håll."

– Jaja, du menar att kvinnor begår våldsbrott med samma skada och i lika stor sträckning som män, bara det att de inte döms? Låter mer som förnekande ifrån din sida.

"Vidare kan de som sitter i fängelser knappast anses stå som normerande bild för ett könskollektiv. Hur stor procentandel av Sveriges män sitter i fängelser? Är det rimligt att låta dessa utgöra vår modell, vår stereotyp?"

– Ingen har sagt att ALLA män slåss, dock är de flesta som brukar våld män.

"En förklaring dock till den manliga majoriteten kan vara biologiska faktorer. Män tenderar att använda utåtagerande våld medan kvinnor tenderar att använda psykologiskt våld. Vad drabbar värst? Det är bara den ena typen av våld som med lätthet lagförs. Det kan också förklara statistiken i någon mån."

– Män som mår dåligt tenderar att använda våld gentemot andra medan kvinnor som mår dåligt tenderar att skada sig själva. Det där med att kvinnor oftare skulle syssla med psykiskt våld, hur identifierar du det och var får du dina källor ifrån?

"Sen att män gör sig skyldiga till all sexbrottslighet kan ju ha att göra med att man hittills vägrat se kvinnan som sexbrottsling. Vi fick ett brutalt uppvaknande i och med barnporrhärvan. Rapporter från BRIS visar att sexövergrepp mot barn begås till en tredjedel av kvinnor, en tredjedel av män och en tredjedel av andra barn. Synnerligen jämställd statistik. Det finns intressanta krönikor på ämnet."

– Det tvivlar jag inte på, då fler kvinnor tar hand om barn och förväntas ha en touchy feely-relation med dem, så märks det nog inte lika ofta om de blir antastade av kvinnor.

Som jag skrev är SCUM en normbrytande och chockerande text som kanske behövdes på 60-talet. Hade jag levat på 60-talet då det fortfarande var lagligt att våldta sin fru kanske jag också hade hyllat den. Men måste säga att med tanke på att de flesta vuxna, politiskt insatta kvinnor med lite vett i skallen kallar sig feminister, så var de du räknade upp inte sådär jättemånga.

"Det finns fler märkliga feministiska citat, såsom de omtalade om vandrande dildosar och att kalla mannen ett djur är at smickra honom, för han är värre."

– Men hallå hallå det där är ju ännu ett citat ifrån SCUM, skulle du satt dig ner och läst den skulle du vetat det.

Jag gillade superhjältar när jag var liten. Men det påverkade inte mig till att bli bufflig. Kompensation kanske? Min "killsida" och min "tjejsida" vägde kanske ungefär lika?

Beyond Eternity: Nej, det gör jag inte. Jag spekulerar i statistik med avsikt att ställa frågor snarare än att leverera svar. Notera mina vaga spekulativa formuleringar. Jag säger inte att det ÄR så. Jag säger att det KAN finnas anledningar. Det är en stor skillnad. Säger jag att något ÄR på ett visst sätt är jag skyldig att argumentera för det. Säger jag att något kan vara på ett visst sätt betyder det att jag gör en kvalificerad gissning, en spekulation. Det är en rent skriftligt liten sak som gör en väldigt stor skillnad.

Sofia i London: Det kan uppfattas som ett förnekande, men jag tror det är viktigt att ifrågasätta den här typen av statistik. Kvinnor lagförs mer sällan. Samtidigt finns undersökningar som visar på att även kvinnor använder våld i nära relationer, begår pedofilibrott, våldtar (förlåt, "våldtar", som tidningarna skriver om det, när en kvinna är förövare är det ju inte på riktigt…) med mera. Det finns intressanta och sanna historier från män som försökt anmäla en kvinna och blivit utskrattad av polisen. Vad gör det med statistiken? Kom ihåg att vi pratar ganska små nummer nu. Vi har ungefär i storleksordningen 10^3 eller 10^4 våldsbrott. Vi vet också att skammen är större för en man att anmäla en kvinna. Mannen har ju traditionellt ansetts vara den starkare. Risken att göra sig till åtlöje upplevs som stor och risken att inte bli trodd är inte obefintlig, det visar de berättelser som finns. GenusNytt återger några av dem. Men de är också publicerade i lite mer etablerade tidningar såsom SvD. Här återfinns bland annat mannen som blev sexuellt utnyttjad som barn, men som ingen ville tro på för att förövaren hade fel kön. Trots ihärdiga försök i 10 år tog ingen honom på allvar. Det är först idag som hans historia blir trodd. Vad gör sånt med statistiken. Spekulationer i mörkertal kan göras. Hur många män anmäler inte? Hur många män anmäler men tas inte på allvar? Vilket stöd och vilken hjälp finns för män? Det finns en enda mansjour i Sverige. Vart kan drabbade män fångas upp? Det finns inga system för att fånga upp män som blir misshandlade av kvinnor. Vad gör detta med statistiken? Jag ställer frågor och lämnar inga svar. Du får se det som bortförklaringar om du vill. Jag kallar det att statistiken är inkonklusiv och anser att det finns stora felkällor, som jag bedömer så stora att datan i sig är värdelös.

"Ingen har sagt att ALLA män slåss, dock är de flesta som brukar våld män"

Igen, definiera våld. Räknas bara fysiskt våld? Räknas det inte att inducera ätstörningar? Räknas inte den psykologiska terror som kvinnor ägnar sig åt? Och framför allt finns ingen statistik på vem som brukar mest våld. Det finns en statistik på vilka som lagförs, och den har jag kritiserat. Mörkertalen är stora och det är omöjligt att göra en bedömning innan fakta ligger på bordet. Mörkertal är dessvärre inte fakta.

"Det tvivlar jag inte på, då fler kvinnor tar hand om barn och förväntas ha en touchy feely-relation med dem, så märks det nog inte lika ofta om de blir antastade av kvinnor."

En del i problematiken förutom då att samhället vägrar se utan vill hålla myten om den goda modern vid liv är att kvinnor normalt inte efterlämnar biologisk bevisning på samma sätt som män. Alltså är bevisläget mycket svagare förutom den redan svaga positionen.

"Det finns fler märkliga feministiska citat, såsom de omtalade om vandrande dildosar och att kalla mannen ett djur är at smickra honom, för han är värre."

Nej, det är två citat varav det ena är från SCUM och det andra taget från nån feminist. Men det finns ju mer, såsom talibantalet. Jag bara undrar vad en ledande manlig politiker hade råkat ut för om han ställt sig upp och sagt att alla kvinnor är slynor? För mig är det ekvivalent med att säga att alla män är talibaner. Visar inte det på något skevt? Visar inte det på vad feminism handlar om? Det handlar inte om jämställdhet utan om kvinnokamp där rollerna fördefinieras och gäller före verkligheten. Det handlar om att manshat och mansförtryck. Det kanske inte står i definitionen men det är definitivt så det fungerar. Varför får annars Schyman säga att jag är en taliban utan att jag får bemöta det med att hon och alla andra kvinnor är rabiata skökor som aktivt verkar för att döma oskyldiga män och underminera rättssäkerheten? Båda påståendena går att styrka. Bara det ena får sägas i ett offentligt tal utan att den som säger det blir åtalad… Det är feminism. Först vill kvinnorna ha vad alla män har, och sen vill de ha förmåner. Såsom förskolan där det fanns en tjejtoa och en allmän toa, eller gymmen där det finns ett vanligt gym och ett tjejgym osv… Om nu feminismen hade varit seriös med jämställdhet hade man sen länge avskaffat kvinnofridsbegreppet och ersatt det med människofrid. Detta har inte gjorts. Istället subventioneras kvinnojourer som verkar för att fälla oskyldiga män för incestbortt, pedofilibrott, och våldsbrott eller vad som helst med hög straffskala. Jämställdhet? Jag frågar mig…

Eller varför inte ta den formella inriktningen på riksdagens jämställdhetsarbete? Den går i stort ut på att betrakta könet som en social konstruktion där det kvinnliga alltid är underordnat det manliga. Det saknas ännu bevisning för att så är fallet. Rollerna är axiom och inte satser vilket gör allt jävligt märkligt. För axiom förändras inte. De är alltid sanna. Eller ja, tills de förkastas. Alltså kommer så länge feminismen verkar män att vara förövare. Oavsett om kvinnor tjänar det dubbla och kvinnor är våldsammast. Ty så är feminismen definierad.

Johannes

Jo det är precis det du gör.

Du kanske lyckas prata omkull en hel del andra med din manipulativa retorik när du svamlar bort dina egna klavertramp i dina inlägg, men mig kan du inte 'jiddra bort' (och jag gissar att det är många fler).

"Society for Cutting Up Men och Skär Kuken Av Mannen står förkortningarna för. SCUM anses vara en av de enskilt viktigaste skrifterna för feminismen och SKAM är startat av den person som översatte SCUM till svenska. Det är inte extremfeminism. Det är normalfeminism."

Som sagt, ingen som helst skillnad på det du själv gör och det du anklagar LD för. Du hävdar att det du tagit upp/refererar till ang feminism, inte är extremfeminism utan normalfeminism!! Det är varken fakta eller någon kvalificerad gissning – det är ren o skär okunskap….eller på ren svenska – bullshit!

Så ditt snack om att du presenterat vaga formuleringar kan du dra för någon annan.

Se du själv till att skaffa FAKTA på det du hävdar innan du kräver fakta från andra! Framförallt innan du kastar ur dig att någons uttalande är på gränsen till hets mot folkgrupp!(hur det nu över huvudtaget skulle kunna vara det?)

Johannes, självklart finns det mörkertal för både män och kvinnor. Men du pratar som om mörkertalet bara gäller män. Kvinnor tas inte heller alltid på allvar när de anmäler våldtäkt, speciellt inte sexarbetare, eller andra som står utanför samhället. Unga flickor som blir våldtagna får frågan i rätten om hur många hon haft sex med tidigare och hur kort hennes kjol var. Bara 12% av alla våldtäktsbrott blev uppklarade förra året. Sådana siffror kan göra vem som helst rätt för att anmäla våldtäkt. Sedan undrar jag om du är medveten om att män som våldtas ofta våldtas av andra män? Där kan vi verkligen prata om skam och rädsla för att anmäla av många orsaker.

Nej, att bruka våld är inte samma sak som att få en ätstörning. Det kallas self harm. End of.

"Räknas inte den psykologiska terror som kvinnor ägnar sig åt?" igen, VILKEN psykologisk terror? Bevis? Fler män har för övrigt psykiska störningar, är psykopater och sociopater, mer troligt att de sysslar med psykisk terror, eller? (Mina spekulationer)

"En del i problematiken förutom då att samhället vägrar se utan vill hålla myten om den goda modern vid liv är att kvinnor normalt inte efterlämnar biologisk bevisning på samma sätt som män. Alltså är bevisläget mycket svagare förutom den redan svaga positionen."

– vet du ens vad det betyder eller kopierade du texten rakt av från Genusnytt? 🙂 "Myten om den goda modern" är för övrigt en jävligt banal term.

"Nej, det är två citat varav det ena är från SCUM och det andra taget från nån feminist. Men det finns ju mer, såsom talibantalet."

jag citerar ifrån scum manifesto, sida 2: "To call a man an animal is to flatter him; he's a machine, a walking dildo"

Jag citerar Gudrun Schyman, 2002: "samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige" – hur är det ekvivalent med att kalla alla kvinnor slynor? Här finns resten av talet om du är nyfiken: http://www.helgo.net/enar/politik/talibantalet.html

Det känns väldigt oseriöst att diskutera med någon som förvränger citat, inte kollar upp källor och slänger sig med lögner som att kvinnor tjänar dubbelt så mycket som män. Dessa "konstiga feministiska citat" som du snackar om känns som en fis i rymden i jämförelse med alla misogyna uttalanden vi hittar överallt, som i t ex Bibeln, boken som styr stora delar av världen.

Ang, män är talibaner, kan du hitta det citatet och citera det i sin helhet Johannes? För hon menade INTE att alla män beter sig som talibaner!

Men om du kan döma alla feminister efter SCUM, hur ska vi få förhålla oss till er antifeminister? Läs igenom kommentarerna på GenusNytt, där kan vi snacka om män som vill skära av fittorna på kvinnor! Helt sjukt hur dom uttrycker sig. Ska jag då döma alla efter dom?

" ”Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket. Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige”."

"Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige."

Jag vet inte hur jag ska tolka citatet riktigt… Samma norm, struktur och mönster, att män förtrycker kvinnor är väl visserligen inte att hävda att män ÄR talibaner, bara att män AGERAR SOM talibaner i detta avseendet? Jag ser det som ett kollektivt skuldbeläggande som inte är rättfärdigat. Hela citatet känns verklighetsfrämmande. I talibanernas riken förtrycks kvinnor. Detta sker inte i Sverige. Vi har exempelvis en lag som positivt särbehandlar kvinnor. Ska man prata om ett formellt förtryckt kön så är det just det manliga könet.

"Räknas inte den psykologiska terror som kvinnor ägnar sig åt?" igen, VILKEN psykologisk terror? Bevis? Fler män har för övrigt psykiska störningar, är psykopater och sociopater, mer troligt att de sysslar med psykisk terror, eller?

Det finns såvitt jag vet inga som helst studier av kvinnligt våld och dess uttryckssätt. Det finns några djupdykningar i detaljfrågor, men de är få och ifrågasätts skarpt redan på idéstadiet. Det är väldigt svårt att genomföra en studie där kvinnor inte är offer och män inte är förövare då det strider mot det feministiska paradigmet. Trots detta har en del revolutionerande rapporter kommit som visar en bild som vi inte är vana vid…

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/kvinnovald-mot-man-tystas-ner

För övrigt så är psykopaten helt enkelt oförmögen att känna empati. Psykopaten kommer använda de metoder som krävs för att nå ett mål. Andelen psykopater i näringslivstoppen är relativt hög av det skälet. Det finns ett intressant avsnitt House som handlar om just psykopati. Minns inte vilket dock.

"- vet du ens vad det betyder eller kopierade du texten rakt av från Genusnytt? "Myten om den goda modern" är för övrigt en jävligt banal term."

Jag har faktiskt konstruerat meningarna helt själv och vet vad de betyder. Men av vilket annat skäl än att upprätthålla myten om den goda modern finns för att den kvinnliga pedofilin inte tas på allvar ens i 2011 års Sverige? På vilket sätt är termen banal? Man är inte en bättre förälder för att man begåvats med en vagina. Undersökningar visar alltmer på att kvinnor är kapabla att göra exakt samma sak som män men att skillnader i mentalitet och samhällets strukturer gör att kvinnor går fria. Hört talas om straffrabatt exempelvis? Den allmänna uppfattningen om man får tro rapporterande media och sättet rättssystemet utdömer straff är att kvinnor begår brott för att de är offer för något. Män gör det för att det är deras natur.

Gällande SCUM väljer jag att inte fortsätta diskutera. För mycket är suddigt kring SCUM. Men den borde egentligen principiellt dömas för hets mot folkgrupp. Den är värre än Strindbergs Giftas. Den är giftigare än Pred 7:27, som är det bittraste citatet om kvinnor i hela Bibeln. Aldrig någonstans har jag sett ett sådant fanatiskt hat mot något kön som i SCUM. Och det är en kvinna som skrivit den. Intressant…

Men jag vill "for the records" påpeka att kvinnors våld ökar i samhället. "Det blir mer jämställt" som en polis bistert uttryckte det. Relationsvåldet är helt jämställt. Pedofili är jämställt. Fler män säljer sex än kvinnor. Människor med makt är lika benägna oavsett kön att bete sig som "grisar". Det finns inget "patriarkat" tills så har bevisats. Och att skuldbelägga män kollektivt för några människors sjuka ageranden är fel. Och en stor anledning till att statistiken ser ut som den gör är att man helt enkelt inte studerat kvinnors våld. Alls. Men tja… Syns inte, finns inte, eller?

Johannes,

"I talibanernas riken förtrycks kvinnor. Detta sker inte i Sverige." – Kvinnor i Sverige tjänar 3000 kr mindre i månaden, män står för 98% av alla anmälda våldtäkter (2010), kvinnor diskrimineras i arbetslivet pga att vi "kan bli gravida", män är normen.

Det finns visst studier i kvinnors våld mot män. Visserligen använder kvinnor våld med, och ingen har förnekat några mörkertal, men mäns våld är mycket mer omfattande, grövre och betydligt allvarligare än den aggressivitet kvinnor kan visa i ett t ex förhållande. När en man anmäler en kvinna handlar det oftare om trakasserier, när en kvinna anmäler en man handlar det oftare om misshandel och hot. (BRÅ: s rapport 2009)

"Men av vilket annat skäl än att upprätthålla myten om den goda modern finns för att den kvinnliga pedofilin inte tas på allvar ens i 2011 års Sverige?" – Vem har inte tagit dem på allvar? Det är svårare att UPPTÄCKA dem, då kvinnor förväntas vara den primära föräldern.

"Undersökningar visar alltmer på att kvinnor är kapabla att göra exakt samma sak som män men att skillnader i mentalitet och samhällets strukturer gör att kvinnor går fria." – TACK, det är ju hela min poäng. Män är nödvändigtvis inte sämre människor av naturen, samhället och normer tillåter dem att vara sämre föräldrar. Jag kan ju knappast vara den enda som känner fler som blivit svikna av sina pappor än mammor.

"Aldrig någonstans har jag sett ett sådant fanatiskt hat mot något kön som i SCUM. Och det är en kvinna som skrivit den. " – skön eller, du har ju för 17 gubbar inte läst den!!

Bibeln och vissa andra heliga texter uttrycker att kvinnan är underlägsen mannen. SCUM skriver tvärtom, fast med andra ord.

Jag tycker det är så fel att ignorera kvinnors våld. Visst att det finns många fler manliga våldsbrottslingar. Men hur är det med de kvinnor som t.ex. river sina män eller ger dom en hård dask på låret bakom stängda dörrar. (Tror det finns ganska gott om dom fast det är aldrig nåt man talar om)Det är inte okej. Flickor behöver också hjälp/uppfostran att hantera sin aggresivitet. Är själv yngst i en syskonskara och mina små sparkar och slag som jag utförde som liten var det aldrig någon som sa Aj för. Är idag vuxen och känner vid vissa tillfällen att det är svårt att hantera min aggresiva ilska och har svårt att förstå att jag faktiskt kan vara kapabel att orsaka någon skada. Aldrig någonsin har jag pratat med någon om att det som tjej kan finnas en våldsam ilska. Önskar att faktiskt att så hade varit fallet. Uppmuntra inte bara tjejer att ha skinn på näsan, våga diskutera och bekräfta att våldskänslor kan finnas och hjälp dom att hantera det. Tror jag kan vara till stor nytta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *