Kategorier
feminism & genus

Martyrskap – komplett med självömkan och offerkofta

Maia skriver i sin blogg om könsroller, martyrskap och kvinnor som passar upp.

"Det kan pågå ett högljutt samtal där männen – jäsandes på sina stolar – slår sig stolt för bröstet och säger "Det är ju klart man är feminist!" samtidigt som kvinnorna far runt som jehun och serverar dem kaffe och konjak efter att ha kånkat bort 20 kilo smutsdisk från bordet"

….och detta är varför jag öschar så jävla mycket om genus hela tiden. Kvinnor fostras till att passa upp. Kvinnor fostras till att ta hand om. Ingen tycker att det är konstigt. Tvärtom. Skulle alla käringar efter middagen helt sonika sitta kvar utan att säga något så skulle det uppstå förvirring. Stämningen skulle förändras. Väntan i luften och männen skulle vrida oroligt på sig. Så vi faller in i vår tilldelade roll för att undvika konflikt. (eller ja, inte jag då men det är mest för att jag är så jävla lat och besitter ett trots à la treåring "Jaha, om inte NI tänker hjälpa till då ska fan inte jag…." typ) 

Oskar är mer som käringarna då. Martyr. Sin mammas son. (eller sin pappas… hela den där familjen är martyrer. Tysta, uppoffrande, passivt aggressiva.) Plockar och donar och diskar och passar upp. På semestern då vi åker till Delsbo brukar Oskar behöva en semester till säger han.  Men han är ett undantag. (Dock så tror jag att dagens generation har blivit bättre på detta.) Själv kan jag känna att martyrkoftan åker på ibland. Självömkan och offerrollen i fickorna. Så syyyynd om mig liksom. Det kan kännas skönt att få ömka sig själv lite. Men sen får man ge sig själv en bitchslap och inse att man själv väljer och att ingen tackar dig när du är död.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

8 svar på ”Martyrskap – komplett med självömkan och offerkofta”

Men du, om Oskar ändå behöver en semester till efter att ni varit i Delsbo (typ i sommar) så får ni helt sonika följa med med mig och Henrik till Grötö (där det är ff) en vecka, vakna av måsarna, bada i havet, gå barfota på den solvarma stranden, slippa bilar och trafik. Så – BOKAT!

ja! och det stör mig så jävla mycket att det alltid är kvinnorna som står i köket och förbereder middagarna medan männen går upp på övervåningen och dricker öl när vi har släktmiddagar. Alltid. Och det stör mig ännu mer att jag tycker att det är trevligt att stå där nere och prata med alla mina fantastiska vänner/släktingar och hacka grönsaker samtidigt. Att det inte rör oss i ryggen att det är så, eftersom vi gillar det. Men vad människor tycker om och inte är knappast medfött, utan något vi har socialiserats in i.

Många kvinnor behöver släppa på sin kontroll. Jag hör allt för ofta från kvinnor som klagar på att dom får göra allt i hemmet. Och när jag frågar varför inte deras man gör sin del så svarar många att dom inte kan/gör fel/inte gör det alls.

Då har man enligt mig två val:

1. Gör allt på ditt sätt, sluta klaga och riskera att arbeta ut dig totalt.

2. Lämna över en rimlig del till partnern och acceptera hur han/hon gör sakerna.

Jag tycker om att passa upp min man, precis som han tycker om att passa upp mig. Jag njuter av att hand om han och varför skulle man inte njuta av att göra fina saker och avlasta en man älskar? Det finns ingen jämlikhet och det är det som är det vackra med två kön. Kvinnor är kvinnor och män är män och vi är olika. Acceptera det och var glad 😀 Tjingeling

Hah det är det som är så gött med min farsa, han är den som alltid har passat upp på"familjen, han går upp varje morgon och gör frukost till familjen(det tog mig ett tag som barn att övertala honom att han inte behövde bre mina mackor åt mig) , lagar i stort sett alltid mat när vi har gäster, ser alltid till att bjuda gäster på dricka/fika så fort de kommer osvosv

sen får ju han utstå att bli kallas kärring av resten av släkten och mamma för höra att hon är lat, men han skiter i det och familjen är bara glad att han inte är en mansgris som de flesta gubbarna i släkten 😛 Lite skumt endå att han är den enda av fem syskon som tycker att det är självklart att mannen också ska plocka/städa/laga mat till gäster, även om jag har märkt av mer de senaste åren att gubbarna också lagar mat ibland, när jag var mindre så hände det aldrig(förutom grillning då, det är ju macho).

Det känns så tvångsbeteende-aktigt det är med det ständiga uppassandet, de äldre kvinnor som jag träffar hyffsat ofta(mormor,gammelmormor osv) är som houswife-duracellkaniner som aldrig tillåter sig att sitta still för alltid är det ju något som ska fixas, brukar ryta åt dem att sätta sig ner och ta det lungt för fan(och ev. ryta till åt gubbarna att hjälpa till) men då beter dem sig mest som att "haha, du är rolig du".. knäppa könsroller..

I min familj är det pappa som gör princip allt. Han gör alla manssysslor som laga bilen osv o alla kvinnosysslor. I hela min släkt på både min egyptisk o svensa sida så gör mannen mer av någon anledning. Jag börjar bli mer van att killarn fixar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *