Kategorier
feminism & genus

Min dotter är precis lika mycket flicka som din prinsessa

Igår träffades jag och Cimon Lundberg och Cissi i radio och redde ut lite oklarheter med genus, hen och feminismen. Vi hade behövt två timmar till känner jag, men jag tror att mycket av det som många fått för sig går att slänga i soporna idag.


Vi pratade mycket om rädslor och vad det egentligen är som skrämmer med genusmedvetenheten och vi kom fram till att det antagligen handlar om rädslan att inte få finnas. Att det ska skapas nya normer som utesluter de som passar in i dagens. Och så är det ju inte. En genusmedveten värld gör plats för manliga män och kvinnliga kvinnor likväl som omanliga män och okvinnliga kvinnor, fast utan de där tramsiga epiteten. För man är inte omanlig bara för att man inte fyller den manliga normen och skulle vi bara sluta tro det så skulle vi lösa mycket.

Men sen tänker jag lite på hur jag ofta får kommentarer från oroliga anti-genus-själar som undrar varför min dotter ”inte får vara flicka” och då undrar jag spontant tillbaka om det bara finns ett sätt att vara flicka på? Vad innebär det att vara flicka? Kan min unge bara vara flicka om hon uppfyller vissa krav eller klär sig i vissa attribut eller innehåller vissa egenskaper? Kan man vara mer eller mindre flicka? Vad är hon om hon inte är en flicka? Är det så rädslan kring pronomenet ”hen” uppstått? Rädslan för att våra flickor och pojkar (barn!) ska tappa sina kön om de inte indoktrineras i dem?

Och vadå ”får”? Det spelar ingen roll om hon inte får för flicka är hon alltid oavsett vad jag eller nån annan tycker eller vill om saken.

Min dotter är en flicka. Jag lovar. Även när hon har kort hår, klättrar i träd eller bär byxor så är hon precis lika mycket flicka som deras rosa prinsessor.


Ni som inte hörde programmet igår kan lyssna här!
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

64 svar på ”Min dotter är precis lika mycket flicka som din prinsessa”

För mig har detta med hen varit helt nytt tills nyligen. Jag ska erkänna att jag först slog bakåt-trots att jag är en fullfjädrar feminist. Det har tagit mig några veckor att överhuvudtaget förstå tanken bakom, och fortfarande förstår jag kanske inte till fullo. Men jag vet att könet i årtusenden har förslavat människor-inte minst flickor/kvinnor. Pga det kön man föds med så finns redan färdiga mallar, normer, regler, förväntningar-det är en form av slaveri-som jag hatat sedan jag var barn. Jag är född feminist. Jag såg orättvisrona redan som litet barn och protesterade kraftigt mot dem. Att protestera mot alla former av orättvis finns i mitt blod och har alltid funnits-alla former av orätvisor. Det har inte alltid gett mig lycka dock. Det är svårt att ensam se när ingen annan gör det. Det är ensamt att gå mot strömmen. Äntligen börjar fler och fler i detta samhlle se eländet, erkänna det, och jag känner att jag inte är lika ensam längre-också om det fortfarande knappast är trångt bland oss. Men detta med hen är tom en ny tanke för mig, som alltid varit orhört medveten om det mesta. Jag tror att vi bara behöver ge detta tid. Om jag har behövt tid för detta, så kan jag tänka mig vad det innebär för andra, som redan sedan åratal är förslavade i sitt kön. Tänk vad skönt att slippa könet, som en mall för vem man är. Jag är Leah. Jag är en person bara. Helt enkelt en person!!!! jAG KAN GÖRA VAL ENLIGT VAD JAG SOM PERSON ÖNSKAR. Jag har kanske också ändå varit en smula bunden vid mitt kön-trots att jag av de flesta anses leva ett ovanligt jämställt liv-har utan problem kastat ut män som visat sig vara den misnta smula macho osv, men jag tror att detta kan föra mig till en annan nivå, om inte annat rent själsligt. Men det kommer som sagt var ta tid. Och detta är mina damer och herrar inte kopplat till sexualitet-eller så kan det ju vara det. Jag ska ha sex som en person inte som en kvinna förväntas ha sex. Det kan nog göra skillnad. Jag ska försöka införliva detta i mitt liv.

Alltså, jag ser mest "Hen" som ett bra ord när man inte vet könet! Jag förstår inte varför människor lägger in att man på nåt sätt "avkönar"… Det hänger, i min värld, inte ihop alls.

Jag måste lyssna på programmet! Just det här funderar jag mycket över. Vad hen-motståndare är rädda för? Varför måste de slåss med näbbar och klor, fast de i samma andetag säger "vilken skitsak att lägga sin tid på, har ni inget bättre för er?" osv.

Fascinerande minst sagt.

Konstig kommentar:

"Varför får din flicka inte vara flicka?"

Skulle det betyda att du på något sätt lyckas sudda ut hennes biologiska kön? Vad blir hon om hon inte "får vara" flicka? Pojke? Otroligt korkad kommentar.

Om vi snackar om hen, (kanske inte har med inlägget att göra men jag kom bara och tänka på det…) Men säger ju också t.ex. MAN vet, Om MAN är, MAN kanske.. ska MAN använda hen där då eller?

Är lite förvirrad…

Så Cissi vet fortfarande att du inte är förskollärare. Ni är kompisar och du har sagt det i hennes radioprogram flera gånger. Okej. Och vadå "är barnskötare", du är väl inte utbildad till det heller? Du har jobbat som det men du är inte det. Ja nu blir jag väl utskälld och blockad.

jag fick ha på mig vad jag ville som liten. bruna manchesterbyxor, blå allväderstövlar. rosa klänningar. å självklart klättare jag i träd och annat oavsätt klädsel. lekte med bilar, dinosaurier, dockor, dockvagnar och cyklade i skogen med mina killkompisar. jag fick helt enkelt göra vad jag ville.=) däremot tror jag inte att kilalrna på den tiden hade fått ha klänning på sig om de ville.. så på något sätt var jag fiare än mina killkompisar.

jag fick ha på mig vad jag ville som liten. bruna manchesterbyxor, blå allväderstövlar. rosa klänningar. å självklart klättare jag i träd och annat oavsätt klädsel. lekte med bilar, dinosaurier, dockor, dockvagnar och cyklade i skogen med mina killkompisar. jag fick helt enkelt göra vad jag ville.=) däremot tror jag inte att kilalrna på den tiden hade fått ha klänning på sig om de ville.. så på något sätt var jag fiare än mina killkompisar.

Bra rutet! Har själv lite svàrt för alla 'prinsessor' nu för tiden, även om det är lätt att falla för trenden och bara köpa prinsesskläder till vänners barn. När jag växte upp fick jag klä pà mig vad jag ville. Min favorittröja i typ 10-àrsàldern var en rätt stor gul collegetröja med tom&jerry pà. Den ville jag alltid ha pà mig och hade t.o.m pà skolfotot 🙂

emma jag känner inte till alla detaljer kring mina vänner. Gör du? Cissi har dessutom ADHD, inte för att det gör henne trög eller glömsk men hon har mkt i huvudet. Jag glömmer ofta det folk berättar för mig och har svårt att hålla reda på saker och jag har inte ens en diagnos. Inget konstigt alls.

Och du håller förhoppningsvis med om att man kan få kompetens på andra vis än att gå ett treårig gymnasieprogram? T.ex genom arbetslivserfarenhet och andra program? Jag är barnskötare. Eller var. Nu är jag krönikör och samhällsdebattör. 😉

När jag var liten älskade jag rosa & prinsessor & hela hejfaderittan. & det tvingades jag då rakt inte på av min moder, då hon är genuspedagog men lät mig leka med vad jag ville.

Varför ska det vara så svart eller vitt? Varför ska båda sidorna hacka på varandra? :rolleyes: Precis som frågan "vad är det som gör hen-motståndarna så rädda?" så undrar jag vad det är som gör "prinsess-motståndarna" så rädda (eller förbannade). För alla blir inte tvingade av Laila Bagge med spikpåle att ha på sig puffärmade prinsessklänningar. Vissa ville bara det som barn.

Hej LD!

Jag har en fråga som inte rör detta ämne..

Jag har förstått det som att du äter LCHF men inte alltid så strängt. Jag har precis börjat med LCHF.( i måndags). Har hört att man kan må dåligt första 2 veckorna, men jag mår faktiskt jättebra. Jag äter inte LCHF för att gå ner i vikt, jag är nöjd med min kropp. Jag har börjat med detta för att jag är extremt sockerberoende och har svårt att ha kontroll över mitt socker-intag.

Så jag undrar, hur mycket fuskar du med lchf? Äter du strikt till vardags och festar till det ibland med lite fika? Eller händer det att du äter potatis/bröd/ris osv ibland till maten? Imorgon är jag bortbjuden på 3-rätters och funderar lite över hur det ska gå..

Vet inte om du äter lchf av någon speciell anledning eller bara för att det är bra för hälsan, men det kanske bara är att prova sig fram och se vad som passar just mig? Kostdoktorn skrev på sin sida att det är väldigt individuellt, hur känslig man är för socker..

Lady D, jag länkade detta inlägg i min facebook-diskussion jag råkade ha idag med min kusin. Konstigt nog vet hon precis vad genus är, och är lärare, men tycks ändå tycka att det är dåligt "låt kvinnor vara kvinnor…"-jargongen. Hoppas att hon läser din blogg och låter sig bli klokare, precis som jag blivit.

Sitter och väntar på att genus-bibeln ska komma i posten "ge ditt barn…". Tack för bra inlägg idag!

hannah:

Men det är väl det som är hela poängen; att alla ska få ha på sig vad de VILL ha istället för vad omgivningen tycker de borde ha. Tror inte någon är ute efter att förbjuda prinsessor. Men man måste kanske inte alltid, bara och endast vara prinsessa. Man kan få utrymme att vara annat också.

Just det prinsessiga är problematiskt eftersom det förknippas med så mycket annat. En tjej som alltid är sockersöt och pastellfärgad uppmärksammas och värderas mycket mer för sitt utseende än ett "neutralt" barn. Det påverkar hur hon bemöts & vad omgivningen förväntar sig av henne. Det tycker jag man som förälder måste vara medveten om.

Självklart är din Ninja en flicka. En väldigt härlig tjej vad det verkar, eller ett väldigt härligt barn! Skönt för barn att bara få vara tänker jag:)

Jag är "rädd" för att hen ska få högre status än hon. Att det inte förändrar något. Att barn, så länge de är hen bemöts på ett sätt och sen när de blir hon är alla gamla könsroller kvar. Kan ni hen-förspråkare se det? Att ingenting är svart eller vit, det kan finnas negativa saker med hen? Jag har skrivit en kommentar om det här tidigare, hen-förespråkarn i kvällsöppet som stolt och glatt berättade om sin dotter som tagit på sig spidermandräkt och sagt: är jag hen nu? Dottern hade tydligen förstått att hon inte kan vara spindelmannen, men hen kan det. Så nu kan han och hen vara superhjältar, men hon kan fortfarande inte det…

Snälla, kom förbi och föreläs om genus i Skövdes förskolor! Det skulle behöva något så brutalt. Alla gamla skruttiga barnskötare förstör våra barn.

Speciellt på min förskola.

– NEMEN OJ, BÄST DU KLIPPER DIG KEVIN! DU BÖRJAR SE UT SOM EN TJEJ!

– VISSTE NI BARN ATT ROSA FRÅN BÖRJAN VAR EN KILLFÄRG?? MEN NU ÄR DET JU EN TJEJFÄRG FNISS

– VILKEN FIIIIN KLÄNNING DU HAR! EN RIKTIG LITEN PRINISESSA!! ÅH VAD SÖT OCH FIN. MAMMA MÅSTE VARA STOLT!

avlider.

Fast är man barnskötare via erfarenhet? Tex inom vården kan man arbeta i tjugoår som vårdbiträde men får ändå inte kallas för undersköterska utan utbildning.

LINN barnskötarutbildningen (ha) på gymnasiet är den utbildning som flest skoltrötta söker sig till. Samt de som inte riktigt kom in nån annanstans. Att jag skulle vara mindre barnskötare än en tjej som skolkat sig igenom tre år på gymnasiet är befängt.

Nu menar jag givetvis inte att alla gör så, men att det är skillnad på barnskötarutbildningen (på gymnasiet) och vårdutbildningen. Inte för att det är viktigt. Jag titulerade mig oftare som pedagog bara.

Barnskötare är man om man har ett examensbevis där det står att man är det. Pedagog är man om man läst en pedagogisk utbildning, exempelvis fritidspedagogutbildningen, lärarutbildningen eller förskollärarutbildningen. Förskollärarutbildningen är en treårig högskoleutbildning. Man blir inte pedagog för att man arbetar på förskola. Arbetar man utan utbildning på förskolan så kan man varken kalla sig barnskötare, förskollärare eller pedagog.

Jag vill påpeka det här för att förskollärare är ett kvinnodominerat yrke, med usel lön och noll status. Många av de som jobbar i förskola har läst massor med pedagogik, barn och ungdomspsykologi osv och yrket förtjänar en högre status. Då kommer fler män och andra som väljer bort yrket pga av lön och status söka till det och det är utvecklande för förskolan.

Min tidigare kommentar var inget illa menat mot Lady Dahmer, jag menar bara att det blir fel att kalla sig pedagog eller barnskötare när man inte är utbildad som det gentemot dem som är utbildade. Det sägs ju att "alla kan passa barn" och det stämmer väl, men nu har daghemmen försvunnit och Sverige satsar på en förskola med personal som är utbildade i pedagogik. Och självklart kan det finnas utbildade pedagoger som inte är lämpade till yrket och outbildade som har jättegod hand med barn. Men tänk om de outbildade som har jättegod hand om barn också läste barnpsykologi, genusvetenskap, konflikthantering och framförallt pedagogik, vilka redskap de skulle få för att ta hand om barnen och utveckla dem på ett ännu bättre sätt. Går man en förskollärarutbildningen på högskolan läser man in kunskaper ( i tre år!) som man inte har som outbildad.

Jessica: förstår precis hur du menar och håller med om din känsla. MEN så länge det inte handlar om något legitimations- yrke kan man faktiskt kalla sig vad som helst utan att någon kan göra nåt åt det. Rent lagligt alltså. Jag är tex läkare, det får man inte kalla sig om man inte är det. Förut var jag arkitekt, det kan vem som helst kalla sig även utan utbildning i ämnet.

Åsa: Ok, det visste inte jag, för det är missledande att kalla sig saker man inte är. Särskilt inom förskolan kan jag tycka, där man kämpar så för att förbättra den med kunnig och utbildad personal, så det ska bli mer än barnpassning. Lärarlegitimation infördes förra året och nu ska man helst ha en sådan när man arbetar som förskollärare eller annan lärare. För att få sin legitimation ska man ha en lärarexamen och ha arbetat i yrket en viss tid. Helst anställer man inga barnskötare alls längre, utan strävar efter pedagogiskt utbildad personal. Men det saknas utbildad personal (yrket har som sagt låg status och låg lön) därför arbetar många helt outbildade i förskolan, men de har sällan tillsvidareanställningar.

Jag brkar också tänka så! Att det är dom som är urtypen av en könsroll, som passar in i normen, som är mest rädda för förändring.Det kanske också är dom som är mest rädda för normbrytande beteénde eftersom att deras normativa beteénde antagligen är en lärd roll som dom tagit på sig.

LINN

Lite konstigt att jämföra barnskötare och undersköterskor va?

Men om man är outbildad och jobbar tillräckligt länge i vården är man vårdbiträde, och om man är outbildad och jobbar tillräckligt länge i barnomsorgen är man barnskötare.

Däremot förskollärare och undersköterska måste man utbilda sig till, det är inget man kan bli genom arbetslivserfarenhet.

Emma: jag tycker inte Linns jämförelse var så konstig. Både barnskötare och undersköterska är något man blir efter 3års gymnasiestudier eller så kan man studera till det på komvux. Barnskötare kan man mig veterligen inte bli bara genom att arbeta på förskola, men arbetar man på förskola utan utbildning kan man via sin arbetsplats gå en valideringsutbildning och läsa till barnskötare.

jessica jag har läst både barnpsykologi, genusvetenskap, konflikthantering och pedagogik. Både genom jobbet (kontinuelig fortbildning) men även på eget bevåg.

För att inte tala om det pedagogiska förhållningssätt mina utbildade kolleger lärt ut samt delat med sig av.

Lady Dahmer: Det visste inte jag. Jag menade heller inget mot dig personligen. Jag vill bara att förskolläraryrket får den respekt och status det förtjänar. Många har ingen aning om att yrket existerar utan ser bara dagisfröknar som passar barn och det är tråkigt. Jag tror verkligen att högre lön och status skulle locka fler personer, framförallt fler män, till yrket och då skulle förskolan kunna bli så mycket bättre ur genusperspektiv och mycket annat.

Hahaha, EXAKT så sa barnens farmor om vår dotter "Ska hon aldrig få vara tjej?" Nu är dottern 11 år, sonen 13 och båda kan diskutera normer och genus så att jag baxnar. Dottern är tjej, hon vet att hon är tjej, men hon vet oxå att det innebär att hon kan göra precis vad hon vill, utan begränsningar. Dessutom använder båda barnen hen naturligt i språket. Senast i dag pratade dottern om ett spöke som hen….

Håller med Jessica. Yrket förtjänar respekt o utbildning ska ha ett värde. Däremot är det inget påhopp mot ld, jag tycker att ämnet är viktigt att diskutera. All dokumenterad utbildning skall värderas högt.

Barnskötare är ingen skyddad yrkestitel såsom läkare eller sjukgymnast eller förskolelärare. Man kan diskutera i oändlighet om det är RÄTT att kalla sig det. (Jag tycker att det är helt okej.) Men det är TILLÅTET.

Är det inte till och med så att alla som är anställda på förskola antingen är förskolelärare (och har då den utbildningen) eller så är de barnskötare (oavsett utbildning)? Finns det ens något annat som personal på forskolor kallas?

Första gången jag blev anställd inom vården som 18åring så stod det vårdbiträde i anställningsbeviset. Förr gjorde man även skillnad på oerfaren och erfaren som vårdbiträde men det var före min tid så vet inte riktigt hur det låg till.

Svar till Emma btw. Jag skriver från en ny mobil som jag inte riktigt kan med än så ursäkta om det blir lite konstigt någonstans pga det!

Lady Dahmer, jag hoppas du inte tar illa upp, för det är inte illa menat. Men det är lite kul att du här i en ovanstående kommentar skriver att du inte tycker att du är mindre barnskötare än en TJEJ som skolkat sig genom gymnasiet. Det roliga är att du skriver just tjej. Det gör du kanske för att det är flest tjejer som går barnskötarlinjen, eller för att du är tjej och jämför dig då kanske med en av samma kön. Tänker man barnskötare, tänker man gärna tjej.

Alltså den här kommentaren är inte menad att vara taskig, skönt

att alla är mänskliga. 😉

Nej, det var därför jag undrade på vilken nivå du har läst och i vilken omfattning. Om man säger att man läst barnpsykologi eller att man deltragit i en fortbildning om barnpsykologi är ju lite skillnad. Att ha läst barnpsykologi är för mig det samma som att ha studerat på högskola eller universitet (att läsa om man inte menar en bok eller två =högskolestudier).

Varför vilii du inte svara på vilken nivå du har läst?

På vilket sätt är det irrelevant? Så du tycker att det är irrelevant vad personalen på Ninjas fördkola har för utbildning och på vilken nivå. Eftersom du inte vill svara så antar jag att du läst minst en bok i ämnet, men inte har något bevis på att du läst det.

Jag tycker inte det är irrelevant på vilken nivå man har skaffat sig kunskap. Själv har jag alltid haft ett brinnande intresse för ledarskap och läst mycket på eget bevåg. Den kunskap jag fick av det är liten jämfört med vad jag fått lära mig på universitet en tid senare. Så visst är det relevant!

Ha en solig skön dag!

monika och S nu är det ju inte pedagogerna på ninjas förskola som vi pratar om här utan om MIG och min ev. kunskapsnivå. HUR är DEN relevant överhuvudtaget för ER som läsare?

Jag ifrågasätter inte din kunskapsnivå utan diskuterar kunskap generellt. Jag tycker mig uppfatta att du anser att kunskap man skaffar sig på egen hand är likvärdigt med ex. universitetsutbildning. Kalla mig trög men jag tycker fortfarande att det har betydelse om man har läst böcker i ett ämne man är intresserad av eller om man har gått kurs/program där utbildade lär ut. Inte minst har det betydelse för sättet hur man tillgodogör sig kunskap.

Man kan läsa barn och fritidsprogrammet på komvux också.

När du säger "Nej, jag är faktiskt bara barnskötare", då låter det som om du har den utbildningen. Varför inte svara "Nej, men jag har jobbat några år som vikarie på förskola"?

Ja, jag tycker att det är rellevant eftersom du/ni pratar väldigt mycket om förskolan i radio. Då har det, för mig, stor betydelse vilken utbildning man har. Ibland så ringer det ju in förskollärare som argumenterar och då tycker jag ändå att det har viss betydelse att de är just förskollärare. Visst kan man ha åsiskter om förskolan trots att man saknar utbildning. Men då ska man vara öppen med det.

Jag jobbar inte inom barnomsorgen. Men däremot inom en annan typ av omsorg. Och det är väldigt många outbildade som har vikarierat lite grann och tycker att de kan ju allt och det beh´övs ju ingen utbildning för att klara mitt jobb, det kan ju vem som helst. Men ju mer utbildning men har desto mer inser man hur lite man kan som det heter.

Så ja, jag tycker att det är viktigt. Det är min åsikt, ja.

Och ja, jag vet vad mina vänner jobbar med. Liksom du pluggar ju upp gymnasiebetygen och det skulle du ju inte göra om du var högskoleutbildad… Så det lät lite märkkligt. Sånt kan man ju reda ut före programmet kanske…

Och om man skolkar sig igenom gymnasiet får man inga betyg och blir alltså inte barnskötare. Så ja, de som har gått barn och fritidsprogrammet och har fullständiga betyg är barnskötare. Du däremot har ju hoppat av gymnasiet och saknar betyg. Så du kanske inte ska anklaga andra liksom…

emma det går alldeles utmärkt att slappa sig igenom gymnasieprogram o få G i alla ämnen trots det. Själv har jag MVG i allt jag läst. Men jag har inte anlagat nån. Det är min kompetens som ifrågasätts här och det bemöter jag.

och emma jag har inte "bara vikarierar lite grann" så droppa den där översittarattityden. Jag var bra på mitt jobb och anställdes pga min kompetens.

Vilken intressant diskussion det blev här om utbildning. Vad olika vi tänker. När LD talade om att hon studerat tex barnpsykologi antog jag att det var på högskolenivå. Jag personligen ser på det såhär, sådant som jag är intresserad av och har läst hemma, ser inte jag som något jag studerat. Det som jag ser som att jag studerat är sådant jag läst på högskola. Det jag läst på mig om på andra vis, ser jag mer som min "hobby". Studier på folkhögskola skulle jag nog specificera, typ att jag läst radiojournalistik på folkhögskola. Jag skulle heller aldrig kalla mig för något jag inte har examensbevis på. Jag skolkade mig genom gymnasiet och det har tagit mig år på KOMVUX och slutligen på högskola att få min hägskoleexamen och ytkestitel

Vilken intressant diskussion det blev här om utbildning. Vad olika vi tänker. När LD talade om att hon studerat tex barnpsykologi antog jag att det var på högskolenivå. Jag personligen ser på det såhär, sådant som jag är intresserad av och har läst hemma, ser inte jag som något jag studerat. Det som jag ser som att jag studerat är sådant jag läst på högskola. Det jag läst på mig om på andra vis, ser jag mer som min "hobby". Studier på folkhögskola skulle jag nog specificera, typ att jag läst radiojournalistik på folkhögskola. Jag skulle heller aldrig kalla mig för något jag inte har examensbevis på. Jag skolkade mig genom gymnasiet och det har tagit mig år på KOMVUX och slutligen på högskola att få min hägskoleexamen och ytkestitel, det är kanske därför jag tänker som jag gör kring utbildning och yrkestitlar. Spännande att det finns så mycket olika tankar kring det här, och att det tydligen är helt lagligt att kalla sig vad man vill så länge det inte är ett yrke som kräver legitimation.

Just förskollärare verkar det väl som det är olagligt att kalla sig nu då eftersom det sedan förra året kräver en lärarlegitimation? I min kommun är förskolorna hårda med att endast tillsvidareanställa förskollärare på förskolor. Här går tjänsterna alltid först till någon med dokumenterad pedagogisk utbildning och det är det som söks och eftersträvas.

Oerhört intressant diskussion o vill verkligen inte klampa någon på tårna men relevant utbildning o att svara på det när man presenterat sig som barnskötare tycker jag inte är irrelevant. Varken när man gör det i radio eller bloggform.

Oerhört intressant diskussion o vill verkligen inte klampa någon på tårna men relevant utbildning o att svara på det när man presenterat sig som barnskötare tycker jag inte är irrelevant. Varken när man gör det i radio eller bloggform.

Med anklaga menar jag när du säger att de som läser barn och fritidprogrammet skolkar sig igenom gymnasiet och inte har kommit in på måt annat. Ja, du är ju så himla mycklet bättre som inte gick klart gymnasiet överhuvudtaget.

Hallå där!

Hittade hit för ca en vecka sedan och kikar nu in flera gånger om dagen, men detta blir min första kommentar.

Lyssnade precis på radiodebatten, så fruktansvärt intressant att jag beställde den där boken du tipsade om på en gång!

Sedan kom jag också på en rolig grej, som jag inte ens reflekterat över, då orden "snippa" och "snopp" diskuterades. Jag och min sambo har (jag kommer inte riktigt ihåg hur eller ens varför) hittat på ett gemensamt ord för båda könsorganen. Inte medvetet, utan det bara blev så… om jag tänker efter lite kan det nog bero på att det blev någon slags språkbarriär där i början någon gång, eftersom han är fransman. Men såhär i efterhand tycker jag det är rätt finurligt och praktiskt faktiskt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *