Kategorier
feminism & genus

Mina barns könstillhörighet är inte heller speciellt tydlig för omgivningen

Oj vad jag får kommentarer och brev om lilla Storm fem månader. Barnet som inte vet sitt kön försöker de sälja nyheten som, media alltså. Som om nån bebis vet vad det har för kön liksom. Det här är ju samma grej som föräldrarna till lilla Pop gör och således ingen egentlig nyhet. (därav bristen på åsikter från mitt håll) Tanken att undanhålla könet för omgivningen är ju att man vill att barnet ska få växa upp och utvecklas utan en massa krav och förväntningar på könet. För det spelar liksom ingen roll hur jävla progressiva och jämställda vi tycker att vi är här i västvärlden; vi bemöter barn olika baserat på deras kön. I Kanada är detta ett större problem än här dessutom. Så jag har full förståelse för Storms föräldrar. De vill att deras barn ska få utveckla talanger och egenskaper och sina egna små individuella personligheter utan en färdig mall eller tydliga regler att följa. De får chansen att utveckla en identitet utanför sitt kön (och förhoppningsvis ras och klass). Vilken gåva liksom! Det enda möjliga problem jag ser här är ju att det kan bli en aningen kontraproduktivt. Nu så blir det istället en oerhörd fokus på ungarnas könstillhörighet (Storm har två syskon), så pass att omgivningen blivit besatta, vilket i sig kan ha en negativ påverkan. Fast å andra sidan… är det verkligen ett större problem än att alltid, utifrån sin könstillhörighet, antas vara på ett speciellt sätt eller antas vara intresserad av specifika saker? Det här ständiga könandet av våra barn medför ju hundra fler negativa effekter och problem och påverkar ju ungarna på ett mycket tydligare sätt.  Jag tycker att tanken är fantastiskt klok och jag önskar ibland att jag haft modet att göra lika. Men å andra sidan så gör jag nog det på liten skala; dels för att omgivningen inte riktigt kan se vad Ninja och Tamlin är för nåt och dels för att de inte haft nån aning om det själva. Bambi har skrivit ett bra inlägg om Storm. Läs!

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

22 svar på ”Mina barns könstillhörighet är inte heller speciellt tydlig för omgivningen”

Jag tror som du, att all uppmärksamhet Storm får nu fokuserar ÄNNU mer på könet, och gör det till en fixering för "omgivningen". Lite av ett spel: "ska vi satsa pengar, jag tror att det är en……."

Jag hade första graviditeten där hela familjen reagerade med: "Nu ska vi se om du får en tjej, eftersom alla andra har fått pojkar". Tadaaaa, det blev en tjej, och OJ vad hon har fått höra att hon är den enda tjejen, släktens lilla prinsessa osv osv. Sonen fick inte mer än "Jaha, då har ni en av varje" ("som alla vill ha"?)

DET är ett skäl till att jag skulle önska att en trea vore en tjej. Så dottern slipper bära släktens krav "ensam".

Jag skrev också ett inlägg om det för ett tag sedan—tycker det är ett intressant experiment, (eller vad man ska kalla det?). Vissa tycker det är elakt mot barnen, men varför? Om det hade varit tvärtom, att inegn talade om könet och sen en gjorde det, så hade det varit synt om det barnet istället. Folk är bara rädda för att sticka ut, att prova någonting nytt…det är ju upp till var och en, och så länge barnet mår bra, så varför inte??

Mitt inlägg går att läsa här:

http://asahoffman.blogg.se/2011/may/han-eller-hon.html

Pengar, pengar, pengar.. Är inte så insatt i detta men det kändes som att det var för just den sakens skull.

Vet du föresten hur det blev med paret som hade omröstning om abort eller ej!?

Ne nu ska jag fira min födelsedag! Kramar från Västkusten!

jis pengar? Hur menar du? Hur tjänar man pengar på att vara genusmedveten?

paret med omröstningen var väl fejk?

Jag läste om Pop för några år sedan reagerade ungefär som du skriver: tyckte det lät oerhört klokt, men insåg att jag tyvärr inte kommer att ha modet att göra lika dant själv. Om jag någon gång får förmånen att bli mamma, hoppas jag dock att kunna uppfostra mina barn på liknande sätt som du uppfostrar Ninja och Tamlin. Som människor, barn och individer, och inte som kön! Varför det skulle vara så oerhört skadligt för barnen att inte berätta för omvärlden vilket kön de har kan jag inte förstå. I artikeln om Pop var det ju i alla fall tydligt att Pop själv visste (eller skulle få veta) så snart ämnet kom upp eller hen började ställa frågor.

såklart vi tjänar pengar på att vara genusmedvetna, barnen "kan" ju ärva saker av varandra och vi slipper köpa helt nya grejer pga deras kön 😛

Ja paret med aborten var fejk…

Jag tror att omgivningen kommer förstora allt och "kräva" att få veta könet och tyvärr "tracka" stackars Storm tills de vet… (det är vad jag tror iaf!)

Har Ninja börjat fråga väldigt mycket om vilka som är tjejer och killar och så sen hon började dagis?

Adora har inte gjort det, men nu när de har pratat familjekonstellationer och så på dagis så är det helt plötsligt superviktigt att veta för henne. Jag brukar svara "det är ett barn, det vet jag" eller om det gäller vuxna så frågar jag "vad tror du?" för att se VAD som är tjej och kille för henne. Men det är sällan hon nöjer sig med "det är ett barn" och sen lägger hon ingen värdering i det (vad jag märker) utan går vidare om jag faktiskt svarar att "det är en tjej/kille" hur kan jag bemöta det på ett annat sätt?

(sorry, en hel uppsats! )

TANKGRRL nej, annat än ett enstaka "jag är en flicka!" så har Ninja inte sagt nåt mer eller frågat nåt. :thumbup:

Men åhhhh!! Fan vad ledsen jag blir när jag läser alla fördomsfulla, inskränkta, pinsamma kommentarer ang Storm och hens föräldrar.

Jag kan inte längre förstå hur människor år 2011 kan vara så extremt okunniga och faktiskt rent korkade.

Kommentarer som att barnen kommer bli identitetsförvirrade, att föräldrarna experimenterar med barnen, pojkar gillar att brottas det gör inte flickor – det är inget vi kan påverka:-O osv osv.

Denna otroliga okunskap där folk på fullt allvar tror att det som hör till könsroller är biologiskt.

Som om flickor föds med en rosa glittrig prinsess-gen med långt hår o nagellack som liksom aktiveras ju mer barnet behandlas som könsrollen flicka…och som om pojkar i sin genuppsättning har en blinkande blå traktor-gen med tillhörande spiderman-gubbe som bestämmer att du är könsrollen man.

Och denna kommentar tog nog priset (tror jag, eller det gjorde nog alla egentligen)

Av Hjaana

"men gud! ge barnet ett riktigt namn och säg dess kön till omvärlden. Om barnet själv kommer ut som transperson i framtiden och vill byta kön så får barnet göra det?" !!!:-O

eller den här av Heatbreeder

"Min son ska fanimig leka med bilar och spela tv-spel.. han ska backa med släp och hugga ved… inte fan ska han leka med dockor sminka sig.. Det ska bli en man… (som män alltid har varit) Ta hand om familjen, vara stark och en bra fadersfigur.. Sen kan ni andra feministhippies säga va ni vill om detta…"

Jag blir mörkrädd av att det går omkring så många människor som är så jävla insiktsbefriade och okunniga….och nej, jag kan inte hymla med det längre dem är faktiskt riktigt, riktigt dumma i huvudet!

Och så dem som på fullt allvar också säger att 'men vi andra har ju kunnat växa upp och bli helt normala, det är ju inget fel på oss som fått vara det vi är – flickor resp pojkar' :bigeyes:

Är det någon av alla er som läser LD's blogg som möter någon av alla dem som uttalar sig så här? Vad gör ni då? Säger ni något och i så fall vad? Och lyssnar vederbörande? eller ger man bara upp?

Jag vet att vi alla är okunniga innan vi skaffar oss kunskap. Men det känns som många totalt helt vägrar göra något så basic som att ta reda på fakta….

be jag håller med dig. Helt. Jävla. Dumma. I. Huvudet.

Att sakna kunskap är ingen skam, men att totalt vägra ta till sig kunskap borde fan vara straffbart. Det värsta är att de ynglar av sig.

Vi väntade några veckor efter födseln med att berätta vårt barns kön!

Redan långt innan vi blev gravida hade vi reagerat på hur första, eller möjligtvis andra, frågan till nyblivna föräldrar är vilket kön barnet har. Vi ville att familj och nära vänner skulle träffa vårt frö utan föreställningar om dennes kön. Så morbröder, farföräldrar, vänner osv har hållit vårt barn i famnen utan att veta.

Fick många olika reaktioner – en del blev förnärmade, andra väldigt fixerade vid könet, några tyckte det var bra och modigt. De flesta tyckte mest vi var konstiga, men så har vi tyvärr inte så många genusmedvetna människor i vår omgivning. Jag är ändå nöjd med att vi gjorde det.

Jag känner mig lite kluven till det där med att inte berätta om könet, jag tror absolut inte att det är dåligt på något sätt och jag tycker inte heller att det är fel, men jag undrar lite om det verkligen fyller sitt syfte, speciellt om man omger sig med en del människor som tycker att kön är sådär ultra-viktigt, jag tror att risken är att folk börjar spekulera "åh det måste vara en pojke hör så högt han skriker och se så högt han klättrar!" eller "Se så lugnt och fint barnet leker och rosa är ju en storfavorit, det måste vara en flicka" osv, det viktiga är ju liksom inte att dölja könet utan att ge barnet verktyg till att hantera att det finns folk som bemöter efter kön och den verkligheten kommer i kapp förr eller senare i alla fall. Eftersom att barnet med största sannolikhet kommer att röja hemligheten så fort han eller hon har blivit någorlunda talför så är det bara en hemlighet under tiden då det spelar minst roll, under bebistiden.

Ninja, uttalet av Ninja alltså, är det inte så man uttalar niña som väl är det spanska ordet för flicka? Jag såg en spansk film häromdagen och reagerade. Var detta nåt ni tänkte på när ni valde namnet?

Fast det drar ju också uppmärksamheten till det faktum att vi är så otroligt fixerade vid kön, även för ett spädbarn som rimligtvis inte kan vara annorlunda pga könet. Alla som säger att könsroller inte är ett problem/ens existerande kan ju slänga sig i väggen när det blir ett sånt här ramaskri över en undanhållen könstillhörighet, så jag tror ändå att det är en bra grej mest.

Elin i Malmö:

Niña uttalas inte som Ninja på spanska. I Ninja så hörs både N-et och J-et, medan Ñ-ljudet är ett ljud som kommer långt bak i halsen.

Tycker att det är fräscht av föräldrarna, dock tvivlar jag faktiskt på att det fungerar i längden. (Och inte för att barnen kan bli mobbade i skolan, den risken är lika stor för alla barn). Hur kommer barnen känna i tonåren? Läste om en som blivit intryckt i flickrollen och som reagerat genom att vilja bli en "hen", och känner en kille som blev uppfostrad som flicka och idag är gay. Även om tanken är bra tror jag att de flesta barn gör motstånd mot den roll de blivit fostrade i, även om det är som flicka, pojke eller ingenting av det.

Jag tycker det är tråkigt att det ska gå till ytterligheter för dem som förespråkar jämställdhet. Du kan uppfostra ditt barn till en trygg indivit trots att omvärlden vet om barnets kön och påverkar därefter. Påverkan kan faktiskt vara en trygghet, för många människor upplever det tryggt att ha en roll att spela, identifiera sig med någonting. Och vad det är, det är något man väljer & fostras till, tror jag. Som hon som blev hen, sa själv att hon "inte känner sig som kvinna". Personligen känner jag inte mitt kön alls men jag identifieras som kvinna och det gör mig ingenting. Jag är jag, oavsett vad folk tycker och tänker om mig.

Det är det jag tycker man ska fokucera på, att låta barn välja och ta beslut som de får vara trygga med. Då blir de trygga i sig själva. Då skapar de sig med tiden en egen identitet.

Ett kön är (som Underbara Clara beskrev det)bara längden på urinröret när barnen är små. Sedan finns det vissa som uppfostrar barn väldigt olika (men ALLA gör olika), t ex att pojkar inte får gråta för vissa medan andra uppmuntrar det. Ska jag vara ärlig så tror jag generationerna som växer upp nu kommer vara mycket förrvirrade efter alla pedagogiska experiemnt. Kanske generationen efter dem kommer att vara starka, fria individer. 🙂

Sedan är inte alla människor starka heller. Alla orlar inte vara fria och unika. Frihet är också att få följa strömmen då och då. Och det kommer alltid finnas någonting som är normaliserat. Det ska bli spännande att se vad som är normalt för killar & tjejer och individer om 20 år!

Nja, jag känner mig skeptisk. Känns som ett experiment med en unge som huvudrollsinnehavare. I min värld är det inte okej.

Jag tror att när barnet själv inser vilken kön h*n tillhör kommer det bli extra tjejigt eller extra killigt och hela grejen gås förlorad. Lite som att vägra en unge godis tills att det är 5 bast, när godisskålen till slut når ungen kommer den att hoppa ner och rulla sig i den.

ANNA

Jag hävdar tvärtom; det är den rådande normen som är experimentet, hjärntvätten. Det är könsrollerna som tvingar barnen att bli något de inte är, skapar förvirring, utanförskap. Sätter etiketter på våra barn och pressar in dem i en roll de inte alltid känner sig hemma i.

Och att inte berätta för omgivningen om barnets kön (eller för barnet) är inte samma sak som att förvägra denne godis. Grejen är ju att barnet under de år som hen slipper bli bemött som sitt kön får utveckla sin personlighet och sina egenskaper fritt. Det spelar ENORMT stor roll, både för barnets självbild, självkänsla och utveckling.

anna, varför skulle barnet bli extra killigt eller extra tjejigt? Hur tänker du där? Och varför skulle ett barn som aldrig ätit godis bli besatt av det senare?

Kommentar under artikeln:

"Haha….stackars barn som har sådana föräldrar…min flicka är så tjejig en tjej kan bli i rosa, flätor och lätt smink….hon är 4 år och älskar att göra sig fin och vacker…fast vi bor ju inte i sverige och där vi bor är det ju ok:-)

Hon leker med barbie, bakar med de andra barnen och deras mammor och dansar balett…så ska det vara!"

DÖR.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *