Kategorier
feminism & genus

Mitt manliga jag

Jag vet inte jag…. men transsexualism är inte riktigt min grej. Eller vad tycker ni? Förresten så tänker jag att om samhället inte var så jävla hårt könsnormativt så kanske många av de som är transsexuella inte skulle känna sig fel. Kanske, om alla roller var tillåtna och normerna upplöstes så skulle många människor kunna känna sig fria och tillfreds i sig själva oavsett biologiskt eller psykiskt kön.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

44 svar på ”Mitt manliga jag”

Kom på att jag har frågor till dej förresten, vill du svara?

Kollar du på Big Brother, förresten? Vad tycker du om det?

Tycker du det borde finnas ett tredje juridiskt kön, som man kan välja att ha om man vill?

Vad tycker du om att det finns juridiska kön öht? Är det nödvändigt eller ej? Själv vet jag inte vad jag tycker

Fast transsexualism handlar ju inte bara om kläder och intressen. Det handlar väldigt mycket om att man känner sig fel i sin <i>kropp</i>, äcklas av sitt könsorgan och av att få bröst eller breda axlar osv vid puberteten beroende på att det helt enkelt är fel för dem.

Oavsett så tycker jag att du är riktigt schnögg på tredje 😉

Fast transsexualism handlar ju inte bara om kläder och intressen. Det handlar väldigt mycket om att man känner sig fel i sin <i>kropp</i>, äcklas av sitt könsorgan och av att få bröst eller breda axlar osv vid puberteten beroende på att det helt enkelt är fel för dem.

Oavsett så tycker jag att du är riktigt schnögg på tredje 😉

Håller helt med dig! Du har en väldigt stark argument till varför ett öppet och accepterande samhälle är viktigt! Det är även svårare att mobba folk i övrigt när samhället är mer tolerant!

Btw så passar du riktigt bra i hockeyfrilla;-)

Du har fel, för transexualism handlar inte om könsroller. Det är medfött, enligt senaste forskningen. Hjärnan programmeras till en könsuppfattning och sedan blir det fel hormoner under fosterutvecklingen.

Inga könsroller vore bra, dock, men det är som sagt en helt annan sak.

amanda och sigrid – jag är fullt medveten om vad transsexualism är. Men jag tror likförbannat att färre människor skulle känna sig fel om könsnormerna inte fanns.

Själva grejen är måhända medfödd men det innebär ju inte att den mängd lidande som transexuella människor upplever är medfött. Just ångest över att känna sig fel tror jag är mycket starkt kopplat till sociala faktorer. I ett samhälle utan könsnormer blir det ju inget konstigt att känna sig fel i sin egen kropp och dessa personer slipper således antagligen en del av den ångest de upplever idag.

Människor känner sig "fel" av en massa orsaker, men om man slutar fokusera på biologiskt kön i allmänhet, tror jag att denna "fel"känsla minskas starkt. Jag tror även att behandling skulle fokusera mer på accepterande och psykologisk bearbetning, snarare än att man opererar.

hahaha… det slår mig att på andra raden till vänster ser du ut som vinnaren från Big Brother det året som Linda Rosing var med…. hette han Danne?

Skönt att du bjuder på dig i alla fall.

hahahaha, jag döööör så roliga bilder!!! du är sjukt lik john travolta på en del bilder måste jag säga. och det är ju inte fy skam. 🙂

På bilden med hockeyfrillan ser du ju mer ut som en skön butchflata från åttiotalet! 🙂

Hur har du gjort detta förresten? Berätta gärna i detalj, för såhär snygga brukar folks yearbookbilder inte bli!

Hehe, frisyrerna må vara diskutabla men jag tycker nog du hade blivit en söt transkille 🙂

För övrigt håller jag med dig. Jag personligen är en av de transsexuella som antagligen inte hade känt av min transsexualism lika hårt som jag gör idag OM vi hade levt i en utopi. Inte minst för att det hade blivit så mycket lättare för mig att leva öppet i samhället om jag hade sluppit alla fördomar och diskriminering (och inte minst stenålderslagar med tvångssterilisering och annat härligt), det hade underlättat för mig att upptäcka min sanna personlighet mycket tidigare, bli öppen med den och mycket tidigare och därmed få rätt vård mycket tidigare – för att inte tala om all den förvirring och ångest jag hade sluppit genomlida. Med all den tryggheten ett sånt scenario hade medfört hade jag antagligen också haft större frihet att vara mer androgyn till utseende och uppförande (om jag hade velat det) medan jag idag istället förväntas leva upp till en grovt stereotypiserad bild av "manlighet", förväntas försvara och framhäva mina maskulina sidor för att inte bli ifrågasatt och avfärdad som enbart "förvirrad" eller "förvisso manhaftig, men inte riktigt trans – och därmed inte i behov av hormoner". (OT: Jag tror att jag sammanfattar den befintliga transvården i ett nötskal när jag säger att en utredare på en av landets bättre Sexologmottagningar förväntade sig att jag skulle rusa till gymmet first thing så snart jag fått hormoner utskrivna – trots att jag, inte olikt många cis-killar (= män med penis) aldrig haft något egentligt intresse av att bygga muskler.)

Jag är av samma mening som Luxxie: att transsesxualism (och då menar jag ordet i sig, inte förekomsten!) i ett perfekt samhälle, vare sig hade existerat som "vedertaget" begrepp eller varit mer märkvärdigt än att ha glasögon. Min sambo håller dock inte med mig på den punkten och menar att man alltid kommer ha benämningar på allt, om än enbart i slutna kretsar. T.ex. hade transofiler fortfarande funnits och dessa hade säkerligen haft någon benämning på sina kärleksobjekt, och det kan jag visserligen inte säga emot, men min poäng är att medelsvensson inte hade hängt upp sig mer på en man utan penis än på en individ med fräknar.

PHEW, ursäkta för ett alldeles för lång inlägg! Den här frågan kan diskuteras i all oändlighet, så jag sätter punkt här. Var bara tvungen att kommentera eftersom det är en så intressant fråga du belyser.

Vill bara påpeka innan jag avslutar, att jag på inget sätt är talesman för hela Sveriges transbefolkning! Det är mina subjektiva åsikter jag ger uttryck för här och då upplevelsen och utlevelsen av transsexualism är högst personlig skulle jag aldrig göra anspråk på att tala för hur andra eventuellt hade påverkats av att leva i ett drömsamhälle!

(Omformulering, på sambos begäran)

* Min bild av ett drömsamhälle = ett utan bl.a. könsroller och heteronorm. 😛

Håller med dig till fullo & har tänkt samma sak! Det kanske inte "botar" (förlåt för dåligt ordval) transexualism, men det gör det defintivt lättare att leva med. Det är jag säker på.

Att känna sig som fel kön och vilja vara så mycket som möjligt "som det andra", måste vara fruktansvärt mycket lättare om det är socialt accepterat.

Önskar att fixeringen vid kön inte var så stor.. I min drömvärld skulle det vara så att om en kvinna sa "jag föddes som pojke" så skulle folks reaktioner vara ungefär; "jahapp där ser man!".. och inget mer.

Jennie: "I ett samhälle utan könsnormer blir det ju inget konstigt att känna sig fel i sin egen kropp och dessa personer slipper således antagligen en del av den ångest de upplever idag."

Jag håller inte med. Jag vet många (inkl. mig själv) som inte hör hemma i den kvinnokropp vi fötts i, som möts av total oförståelse. "Varför måste du dra det så långt?", liksom. "Du kan ju redan gå klädd i killkläder utan att någon reagerar, du får jobba med vad du vill, du kan till och med klippa håret kort." Ja, det är ett resonemang som bygger på att det finns en väldigt tydlig mansroll, men om könsrollerna försvann (vilket naturligtvis vore jättebra, det är inte det jag argumenterar mot) tror jag snarare att det skulle ses som jättekonstigt att inte trivas i sitt biologiska kön, eftersom man ju är fri att leva hur man vill, oavsett kön.

Hahaha, jag tycker att det klär dig! Satsa på frillan högst upp till höger. Och glöm inte skägget!

Har på allvar tänk många gånger att jag ska klä mig som man en dag och se om jag skulle kunna komma undan med det. Jag vill veta hur transsexuella blir bemötta! Snacka om intressant socialt experiment!

Jag tänkte faktiskt på exakt samma sak för några dagar sedan när jag såg efter 10 med Malou. Det var nämligen en transsexuell kvinna där då. Och tanken slog mig att Så är det nog.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *