Kategorier
feminism & genus

När Hello Kitty uppfattas som pojkigt så är det ett steg i rätt riktning!

Jag fick en kommentar under det här inlägget att jag klär min dotter som en pojke (och min son som en flicka) och jag fattar INGENTING! Shit, ungen har inte bara en rosa tröja på sig (och ljusgröna flicktrosor med prickar och Brummelisa på) utan även en Hello Kitty-mössa och en fleece med rosa och lila hjärtan på (inköpt på snippavdelningen). Jag vet inte om det är positivt, men när de kläderna uppfattas som maskulina så är det iallafall ett steg i rätt riktning! Eller?  Skämt åsido, det är som jag påpekat förr ganska intressant det där att folk ofta automatiskt tycker att barn ser ut som pojkar om de INTE är klädda helt i den sedvanliga flickuniformen i rosa från topp till tå. Och som jag sa till henne: Korven har ärvt sin systers kläder, så att han skulle vara ”klädd som en flicka” och hon ”klädd som en pojke” är ganska motsägelsefullt. Min barn är klädd som barn. Inte som kön.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

56 svar på ”När Hello Kitty uppfattas som pojkigt så är det ett steg i rätt riktning!”

Jag tycker detta är svårt!

Jag har en dotter (som förövrigt också heter Ninia (ja, annan stavning) vad är oddsen för det? ) som jag klär i de kläder jag och min man tycker är fina!

Folk blir dock förvirrade och en aning illa till mods när de inte kan avgöra om det är en son eller dotter vi har. Vi blandar hej villt rosa, lila, rött med grönt, blått och svart och ser inget konstigt med det!

När man tar upp "könskodade" färger och kläder i disskussion står de flesta på samma sida, men ändå verkar det sitta i ryggmärgen att tjejer ska ha otympliga tyllkjolar och pojkar slitstarka byxor!

Det gör mig ledsen!

Vet inte riktigt var jag ville komma med detta inlägg

Lyckades inte ens skriva klart haha

Skulle bara skriva att jag ville lämna en kommentar, inte riktigt med något vettigt, bara en tanke och hälsning!

Hare bra!!

får oxå en massa dryga kommentarer om barnens kläder, för min lilla pojke får ärva sin systers kläder,så d e en del rosa,men varför orka bry sig om vad barn har för kläder,huvudsaken e ju att dim inte fryser!!

Sådär säger jag med. Dom är klädda som barn och inte efter kön. Hellre lite "tvärtom" isf.

Men varför har folk behov av att kalla tjejerna för prinsessor och deras snippa för stjärt?? Det stör mig så jag får klåda.

Min man brukar iaf rätta sin mamma när hon säger prinsessa elr stjärt; "Nej hon är inte någon prinsessa!", "SNIPPA!" haha

(Vore ju lite småjobbgigt om det var jag som behövde säga till :P)

Jättesöta barn i BARNkläder :)Min son har en likadan fleecetröja som Ninja.

Men jag måste erkänna att den där mössan som din son grinade så lilla åt är riktigt gräslig :-p Du måste ha lämnat den goda smaken hemma när du köpte den 😉

Skriver sällan kommentarer här, men läser varje dag. Har själv en 1½ åring hemma som älskar färger, halsband, dockor och allt som av andra i mångt och mycket anses feminint. Jag vill att Ludvig ska växa upp med sig själv som bild för hur han ska vara och se ut, inte hur andra vill att han ska se ut och vara. En färglad personlighet i färglada kläder.

Är hjärtligt glad över våran förskola och deras synsätt. Att möta barn med ett "Godmorgon, vad glad du verkar idag, har det varit en bra morgon?" Istället för "God morgon, oh titta vad fina kläder du har" oavsett om dom talar till en flicka eller pojke. Sånt känns bra då man lämnar sitt hjärta där.

Ville bara önska en bra dag! Tack för en mycket trevlig blogg!

Jag har en fråga till dig. Hur hanterar man anhörigas könande av barn? Jag väntar mitt första barn nu och jag och maken har hittills köpt färgglada kläder som inte är könsstereotypa. Närmsta familjen kommenterar det med "Va bra att ni börjar så. Då kan ni ju köpa pojk/flickkläder när ni vet vad det blir". Vi har försökt förklara vår filosofi och vad vi vill uppnå, men det möts mest av rullande ögon och "Ni kommer inte kunna hålla er undan små söta klänningar eller tuffa tröjor. Vänta bara" Detta känns väldigt sorgligt och det känns som att vi kommer få jobba hårt för att undvika att vårt barn könas. Hur har du hanterat släktingars inköp av "söta klänningar och tuffa tröjor"? Man vill ju inte gärna vara otacksam när 90-åriga gammelmormor eller någon annan ansträngt sig och brytt sig om att köpa/tillverka något, men hur får man oförstående att förstå?

Mina två äldsta döttrar (5½ och 7 år) klär sig helst i färgerna rosa och lila… Yngsta dottern (6v) får däremot använda alla härliga färger, då vi blandar ärvda kläder från storasyrrorna och de tre pojkkusinerna 🙂 Ena dagen rosa med kaniner på, nästa dag blå/grön med traktorer. Det är ju bara kläder liksom! Och varför hålla på att köpa nytt när det finns kläder som går att använda…

Syrrans ena grabb älskar rosa, så han ska helt klart få något rosa av sin moster i julklapp 😀

emelia – vi har varit VÄLDIGT tydliga med hur vi tänker. Vi har även förklarat att vi inte kommer använda könsstereotypa kläder så det bara är slöseri med pengar om de köper nåt.

Och det har vi stått fast vid. Jag är mer än gärna "otacksam" om någon är så pass respektlös att de skiter fullständigt i vad vi tycker.

Oskars farmor köpte en klännig till Ninja. Hon hade den på sig EN gång, i fem minuter så vi kunde ta ett kort på skiten och ge till farmor. Sen kasserade vi den.

Var inte rädd för att vara jobbig, otacksam eller bestämd. Det är ert barn och ni som fostrar henne eller honom, inte andra.

:thumbup:

Det finns fan inga snygga mössor nånstans! Jag känner ett stort haaaaat mot flick och pojkavdelningarna på HM just nu! Jag har ifrågasatt deras värderingar och dom påstår att det inte säljer lika bra om man blandar kläderna! Vadå blandar? varför är det så svårt att handla på en BARN-avdelning? Btw så står hello kitty för 80 procent(hitta inte procentknappen)av försäljningen på barnkläder…fler som tycker det är fint med hello kitty!?!?! Sjukt ju, jag hatar hello kitty!

Kan man anmäla dagis? När jag hämtade Saga förra veckan så hade dom satt upp hennes hår med rosa tofsar? Sjuuuukt!

Att kalla sin dotter för prinsessa (förutom kungen och drottningen som för övrigt är åtalsbefriade) borde vara straffbart!!

Nu har jag sagt mitt!

Skitbra blogg, mer tävlingar! Lite bitter att jag inte vann den förra… 🙂

Kram

Haha, ja det var ju härligt att nått flickigt äntligen börjar ses som pojkaktigt, annars brukar det ju för det mesta vara tvärt om.

Men vissa har det inte lätt… jag drar mig till minnes en episod från min rosaklädda barndom, eller det är ju inte JAG som minns det för jag var bara 1 år men mamma har berättat det flera gånger. En man frågade om jag var pojke eller flicka och sa sen "ja det är ju så svårt att se nuförtiden". Jag var då klädd i rosa klänning, blöjbyxa med spetsrumpa, rosa strumpor med spetskant och rosa skor. Men det kan ju mycket väl vara så att han förväxlade mig med Lennart http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Prins_Wilhelm_och_prinsessan_Maria_med_prins_Lennart,_foto_Hofatelier_Jaeger_1911.jpg

Jag har redan informerat min mamma och pappa att dom aldrig ska köpa rosa/blått till mina barn, när jag väl skaffar barn då. Får bli grönt eller gult i så fall 🙂

Blir lite ledsen i ögat när småtjejer bara blir kallade prinsessa och söt. Aldrig smart eller "tuff". I den här världen behöver tjejer vara tuffa…

Och jag då, som är klädd i svart tröja och grå byxor, är jag klädd som en kvinna eller en man då? men jag har ju långt hår, så då vet vi ändå 🙂

Tänk att vuxna männsikor ska kommentera barns kläder, inte så j-la konstigt att ungarna på förskolan också gör det då? jag skulle aldrig drömma om att säga eller skriva på en blogg att "du lär ditt barn som en…"

Må gott!

Jag håller med dig LD. Barn ska kläs som barn inte som pojkar eller flickor. Vissa människor är bara fast i sina könsroller och sin världsuppfattning, men jag hoppas det lossnar för denne som kommenterade precis som det gjort för mig, för något år sedan satt jag på din blogg och skrev samma idiotiska skit och jag skäms för det, men jag fortsatte läsa och fortsatte bli provocerad och så kom det krypandes att fan LD du har rätt, jag har lärt mig så mkt.

Ooooooh vad jag känner igen detta: "Korven har ärvt sin systers kläder, så att han skulle vara "klädd som en flicka" och hon "klädd som en pojke" är ganska motsägelsefullt."

Har en dotter på ca 1,5 år och en liten son som är "ny". Han får ju använda det mesta av hennes gamla: overaller, stövlar, vagnar, bärselar (självklart de stora investeringarna) och alla andra kläder. (drar min gräns vid rosa tyll, klänningar, kjolar och små rosa hjärtan och liknande givna kläder, inte köpta!)

Om dottern fick jag oftast höra att hon var en HAN.

Sonen tror de alltid är en HON.

Med samma kläder. Trodde att det hade att göra med att hon inte hade "långt hår" eller små tofsar. Men han är lika….. hårfager han. Och där sprack min teori. 😉

Såna diskussioner är så spännande! Min dotter vill helst bara ha tröjor med Buzz Lightyear och olika typer av bilar, flygplan och helikoptrar och det får hon eftersom jag vet att det är hennes stora intresse. Ändå säger folk att jag är taskig som klär henne så för då kommer hon bli mobbad… Så usch vilken förskräcklig mamma jag är som inte uppfostrar min dotter könsstereotypt så hon kan bli mobbad för "normala" saker istället! blir galen! Däremot när jag hämtade min dotter på dagis för några veckor sen kom en 4åring (kille) och sa hej i kapprummet och han hade på sig lila tights och en svart hello Kitty- tröja och jag blev alldeles varm i hjärtat, det är fler och fler som fattar!

Jag tycker att både Ninja och Tamlin är jättesöta, coola och färgglada barn!

Jag är jätteavis på sockarna Tamlin har! Går det att köpa såna eller är de hemmagjorda?

Bra sagt! jag är en 17-årig tjej. jag använder inte klänningar och har aldrig gjort det! jag vill hellre se tuff än söt ut. Min mamma använde inte heller så mycket klänningar på mig när jag växte upp, antagligen därifrån jag har fått det.

Men jag stör mig så mycket på alla tjejer i min ålder som kollar konstigt på mig bara för att jag inte har leggings och linnen och visar halva baken!

Skönt att läsa en blogg från en mamma som tar steget ifrån gull-i-gull-gull kläder på tjejer!

Hej! Har läst din blogg ett tag men inte kommenterat förrän nu. Förlåt för det. Här hemma har jag en kille och en tjej. Tjejen på snart 9 år har alltid velat ha kort hår, riktigt kort. Vart vi än må vara så tror många att hon är en pojke. Hon spelar innebandy t.ex i ett tjejlag, men är den enda med kort frisyr. Senast på en match hörde jag i publiken hur en liten liten flicka frågade sin mamma vem den där lilla pojken var. Men mamman sa att det är en flicka…sen hörde jag inget mer. Det är många tillfällen folk tar fel på henne. Hon har heller aldrig gillat klänningar/kjol eller tofsar i håret t.ex. Nån gång kan hon få för sig att ha det men ytterst sällan. Och vill hon ha kort hår så får hon ju det. Hon är mer en basic tuff tjej och det är jag glad för. Killen är nog typiskt kille men gillar rosa och inte mig emot. Till sist din blogg är :thumbup:

Mina killar går i flickfärger lite nu och då, inte för att jag tycker det är coolt eller ett måste att visa upp för hela världen att de är lika söta i rosa och lila och aprikos som alla andra, utan för att det allt som oftast är Lucas som bestämmer sina kläders färger själv, och han råkar gilla rött och rosa och lila osv. Och Tims kläder väljs efter storlek, inget annat just nu. Han växer så fort att vi måste ta det vi har för att inte bli ruinerade. Och då blir det ibland lite rosa eller något annat tjejigt. Och jag tycker det är himla gulligt faktiskt. Varför ska man egentligen bry sig om vilken färg som är för flickor resp för pojkar? Jag bryr mig mer om vad barnet gillar. Det är ju ändå så att barnet ska trivas i sina kläder. Inte jag och ingen annan..

Bry dig inte om dem, du klär dina barn precis som du (och de) vill! Sverige är ett hemskt norm-land, man ska göra si och man ska göra så. Det är underbart att du kör ditt eget race. Inte för att jag tror att du kommer att sluta med det, men jag slänger in ett klämkäckt fortsätt med det! i alla fall =)

Nu har min son visserligen mycket blått eftersom han fått ärva från vänner till oss som är väldigt inne på stereotypa barnkläder. Men jag blir alltid lite småglad när någon frågar om det är en pojke eller flicka, för det betyder ju att bilden av hur det SKA vara sakta börjar suddas ut.

Förmodligen ses Ninjas outfit som pojkig bara för att den, precis som du säger, inte är rosa all over. Så löjligt att klockorna stannar! Men så är det väl tyvärr.

En sak, som jag funderat en del på, skulle jag gärna vilja ha svar på ifrån dig. Du har ju skrivit om att du INTE kommer att häva ur dig till Ninjan eller Tamlin att de är fina/söta/gulliga o.s.v. och jag förstår på sätt och vis hur du menar. Att de inte ska behöva känna att det är en merit och något de MÅSTE vara för att bli bekräftade på att de finns. Och är något. Så långt är jag med! Men samtidigt känns det såhär.. förr eller senare kommer de att märka att omgivningen fungerar så. Man vill höra att man är fin. söt. gullig. you name it. Och förmodligen lär de påverkas av det. Då skulle iallafall jag bli rädd att mina barn tänkte typ såhär: "Hmm.. mamma säger aldrig till mig och har aldrig sagt att jag är så fin. Varför då? ÄR jag inte fin? Det måste betyda att jag är ful om alla för höra att de är så fina jämt och inte ens min mamma tycker så om mig" o.s.v. Förstår du hur jag menar? Jag kommer tycka att mina barn är de ljuvligaste, underbaraste, tokigaste, finaste och charmigaste lilla knoddar på denna jord – och de vill jag att de ska veta också. Sen ska man ju självklart inte ta det till överdrift! Men att helt utesluta komplimanger känns fel. Jag tror att barn mår bra av att få höra hur tokiga de är. Hur glad mamma blir av dem – men OCKSÅ att mamma tycker att de är jordklotets finaste ungar.

amanda – jag förstår hur du menar men jag tänker som så att om man inte fostrats med att höra att man är fin och söt så kommer man heller inte ha det behovet när man blir äldre. Jag har märkt att de barn som ÄR söta och ofta får höra det, blir mer beroende av den sortens komplimanger.

Och jag känner ju "fula" människor som inte alls bryr sig om sånt. Jag kan ha fel, men jag tror att fostran påverkar enormt mycket hurvudida man värderar den sortens komplimanger eller ej.

utesluter komplimanger gör jag ju inte – mina barn får dagligen höra hur underbara, kloka, fantastiska, snälla, hjälpsamma, kompetenta osv de är. 🙂

Måste ge en apllåd till Lexie, riktigt stark gjort att ändra åsikt och erkänna det! bugar mig

Vårt dagis här är lite väl snabba med komentarer som "vilket söt katt du har på tröjan, har du nya hårspännen?" osv. Varför inte fråga om de haft en bra morgon, gjort något kul kvällen innan eller liknande? Iaf så är det ont om "könsneutrala barn" på dottern dagis: en hög är rosa och en hög är mest mörk suckar

Lady Dahmer – Alright. Tack för ditt svar, jag måste säga att jag faktiskt håller med. Även om jag fortfarande kan känna en smula som jag skrev i mitt första inlägg. Det är ju tyvärr så att man nästan är programerad att kräkas ut massa utseende-komplimanger.. och för mycket av den sorten till småttingar blir fel tycker jag också.

Ska verkligen försöka lära mig att ge komplimanger utöver utseendet. Ett barn lär ju bli minst lika glatt av att få höra "Vad du är underbar och fantastisk lilla hjärtat – jag älskar dig så mycket vet du det?".. egentligen..

amanda urk, jag vet! Jag är liksadan.

Det krävs medvetenehet för att kliva ur sina gamlaspår. Det är ett sånt enkelt och billigt knep att ta til när man vill vara snäll eller göra nån glad "vad fin du är idag!" samtidigt så är det opersonligt och man känner sig inte dum.

Det är svårt att ge genuina komplimanger om personens person istället, men jag försöker bättra mig på den punkten – kanske säga "jag är glad som har dig som vän!" eller "du är så klok!" ibland till nån jag tycker om… eller varför inte bara ett "jag tycker om dig!"??

:love:

(oh ja, barn blir ju alltid glada av att bli SEDDA och bekräftade! Ofta räcker det med ett "jag ser!!" när de ropar "mamma mamma titta!" – tänk på det! )

att det ska vara så svårt för många att inse att barnen mår BRA av att inte bli indelade i de gammaldags könsroller vi haft/har!

jag försöker ständigt pracka på mina syskonbarn kläder och ting som inte går ihop med "könet". det funkar inte något vidare då de är så stora nu och föräldrarna gjort tvärtom =/ jag tänker iaf aldrig hålla käft när mina systersöner säger att rosa är en tjejfärg! jag SKA få dem att förstå även om det dröjer tills de är 20 -.-

Har läst din blogg ett tag och är helt med dig i genustänket. Har en ettårig son som jag alltid har klätt i alla glada färger jag hittat och jag blandar friskt. Blir så ledsen när jag pratar med mina mammakompisar om detta och alla verkar va inne på samma linje men ändå ser jag hur vissa idiotförklarar mig när grabben har rosa eller lila på sig samtidigt som deras småkillar ALLTID har mörka, helst blå, kläder på sig… Likaså är en av dessa så stolt över att hennes kille gillar att titta på bilar och andra stora saker som låter och menar att det är biologiskt och att hon inte har påverkat honom till detta, "han är ju kille". Hon verkar dock inte märka att så fort det kommer en bil/buss/traktor (you name it) så vänder hon vagnen så att han verkligen ska se och känna igen dessa. Att läsa din blogg får mig att stå på mig och känna att åtminstone jag vågar klä mitt barn i kläder som inte tvingar in honom i en typisk pojkroll. För övrigt så kommer han att få leka med både bilar och dockor 😉

TACK för att du inspirerar mig!

*Frida & Saga*, säg till på dagiset absolut! Det är ert barn och ert val om hon ska ha tofsar på sig. När jag jobbade på ett dagis satte en av mina arbetskamrater upp håret på en liten 1½-årig flicka och när mamman såg det blev hon jätteupprörd och sa ifrån att så fick vi inte göra. Självklart så ska personalen respektera det! Anmäla vet jag inte om det är nödvändigt att göra, men prata med dem ska du självklart göra!

Men Anaiah/Frida & Saga, vad är felet med toffsar? Jag praktiserade på ett dagis för något år sedan, och minns särskillt en gång när jag satt med ett gäng pojkar och "lekte med toffsar". Jag satte upp deras hår, och på 2 killar blev det pippitoffsar över hela håret. Vi hade jättekul. Så nej.. jag förstår inte riktigt vad felet är där?

Men Anaiah/Frida & Saga, vad är felet med toffsar? Jag praktiserade på ett dagis för något år sedan, och minns särskillt en gång när jag satt med ett gäng pojkar och "lekte med toffsar". Jag satte upp deras hår, och på 2 killar blev det pippitoffsar över hela håret. Vi hade jättekul. Så nej.. jag förstår inte riktigt vad felet är där?

Men Anaiah/Frida & Saga, vad är felet med toffsar? Jag praktiserade på ett dagis för något år sedan, och minns särskillt en gång när jag satt med ett gäng pojkar och "lekte med toffsar". Jag satte upp deras hår, och på 2 killar blev det pippitoffsar över hela håret. Vi hade jättekul. Så nej.. jag förstår inte riktigt vad felet är där?

Oj hjälp! Förlåt mig. Min dator hakade upp sig och "vägrade" skicka iväg mitt svar.. fast nu ser jag att den inte alls vägrade. Woops!

:bigeyes:

Missförstå mig inte nu för jag är inte heller förtjust i könsroller (även om jag inte tror att de hänger så himla mycket på kläderna utan mer på vad man gör och hur man uppfostras att bete sig)

Men jag kan inte heller riktigt se problemet med tofsar… Har barnen lite längre hår eller lugg som trillar i ögonen är det väl superbra att kunna sätta upp det i tofsar för att det inte ska vara i vägen? Vilken färg snoddarna har spelar väl ingen större roll? So what om de var rosa? Det är bara en färg. De kunde lika gärna varit gula eller svarta. Min son har visserligen ganska kort hår, men han vill gärna ha tofsar ibland, så jag försöker och de sitter en liten stund i alla fall. Flickan i fråga kanske själv ville ha tofsar? Jag tror knappast att personalen satte upp hennes hår helt emot hennes vilja.

Angående kläder så köper jag det som jag själv tycker är snyggt och sådant som jag tror/vet att min son kommer gilla. Just nu älskar han Hello Kitty, så han har både strumpor och tröja med Hello Kitty och är väldigt glad över dem. Och jag får väl erkänna att jag inte hade varit lika förtjust om han prompt skulle ha kläder med brötiga grävmaskiner, robotar eller actionfigurer på. Jag hatar brötiga och våldsamma saker. Jag tycker de är både obehagliga och fula. Så Hello Kitty är mer i min smak, även om jag tycker det kan vara överdrivet glittrigt och rosa ibland. Varför inte göra gröna, bruna och blå kläder med Hello Kitty-motiv?

linnea – jag tänker som så att har man ett barn som har hår som är ivägen? Klipp det!

Barns lek ska inte drabbas av förälderns fåfänga. Dessutom behöver man bara hålla luggen kort så är håret inte ivägen (och normal längd i nacken givetvis)

Toffsar är inte fel i sig kan jag tänka, men det kan bli lite "aw va söööt du blev" när de åker på.

Dina inlägg om genus får mig att vilja skaffa fler barn, hoppas att dom blir pojkar och klä dom bara i rosa! Fy jag är sååå trött på att barn indelas i kön efter rosa och blå! Det ryker ur öronen här!!! F'N nu får jag nästan ta av ungen my little pony tröjan jag tänkte skicka ut henne i idag muttra

STÅ PÅ DIG!!

Lady Dahmer – Om en pojke skulle få höra "aww vad söt du blev" hade det varit fel också du enligt dig?

Jag diggar bröderna lejonhjärta-frillan på barn, eller något i det stuket – alltså väldigt kortklippt lugg. Men det är ju ändå såpass långt att det GÅR om man VILL sätta toffsar i det. Bara för att det är kul helt enkelt. Så i mina ögon är inte det fel.. har svårt att förstå hur man kan bli upprörd över något sådant.

GIVETVIS ska håret vara klippt som så att det inte behövs toffsar och hårband för att ha det ur vägen. Men om man vill latcha (stavning?) lite med olika frippor – varför inte? Låt barnen göra tokiga frisyrer på mamma och mamma göra tokiga frisyrer på barnen. Have fun! Liksom.

En liten toffs här och där skadar inte. Det skulle säkert Maria Montazami hålla med om också 😉

Min barn är klädd som barn. Inte som kön.

Helt klockrent!

Om min svärmor ändå kunde fatta det!!!!!!

Kan du inte kom hit och banka lite vett i henne?

Hon tycker att alla flickor skall ha rosa och klänning men jag klär min dotter i det jag tycker passar henne och det jag tycker om.

Kanhända är hello kitty lite maskulin? När jag och 4-årige sonen gick och handlade häromdagen fastnade han för ett nattlinne med hello kitty på. Inte till sig själv, han tyckte det skulle vara jättefint på pappa! Sedan så tyckte han att pappa och hello kitty är väldigt lika varndra 🙂

(Vet inte om min kommentar som jag skrev för typ 3 sekunder sedan försvann? så jag skriver om det.)

Som jag skrev i ett inlägg i min blogg (http://liivligt.blogg.se/2010/october/konsroller-konsproblematik.html) Så "NÄR det är lika coolt att vara "Flick-pojke" som det är att vara "Pojk-flicka" så vet vi att vi är på rätt väg. För varför ska det vara häftigare att ha en släng "kille" i sig än en släng "tjej"?.." Då försvinner så småningom könsrollerna.. eller suddas förhoppningsvis ut successivt.:thumbup:

Jag håller helt klart med! vrf ska det vara så att rosa/rött/lila ska vara "tjejfärger" och killarna tvärtom? Mina småsyskon: lillasyster år, och lillebror 6 år.. dem är inte så med tjejfärger + killfärger. På halloween för 2 år sen klädde min lillebror ut sig till en prinsessa, inget fel med det tycker jag 🙂 snarare gulligt 😀

”när hello kitty uppfattas som pojkigt så är det ett steg i rätt riktning”
what? då är ju barnkläderna fortfarande ett sätt att uttrycka kön. spelar det nån roll om det är biltröjor eller hellokitty-tröjor som uppfattas som pojkiga?
jag trodde din idé var att ”avköna” barnen så det inte är nån skillnad mellan flickor och pojkars kläder, inte kasta om ”könsstereotyperna” helt så rosa och hello kitty anses pojkigt och blått flickigt. förstår inte riktigt vad det hjälper.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *