Kategorier
feminism & genus

Nej vi duger inte som vi är

I hela mitt liv så har jag jämfört mig med andra kvinnor. Kvinnor i min närhet, kvinnor på TV och kvinnor på omslagen av tidningarna som bara hånlett ner på mig i sin perfektion och jag har förbannat min kropp, mina ansiktsdrag och min brist på just detsamma. Och jag har fått höra till förbannelse att jag är fin som jag är. För det säger vi till småflickorna; Du är så fin ändå! Du är fin som du är! Och så håller vi kvar fokuset på just det vi vill att flickorna ska skita i; utseendet. Du är FIN som du är. (underförstått; det är viktigt och bra att vara fin) För oss vuxna som redan är fördärvade av idealen så kan detta ge lite perspektiv:

Rather than bombarding your child with messages like, ”You’re pretty as you are,” GET THE FOCUS OFF HER LOOKS. Educate her. Get her involved in hobbies. Encourage her to get involved with charities and to volunteer. Encourage her to pursue her passions and interests. Even when we say, ”You don’t need to look like a model,” our minds are still on image, image, image – and we’re passing this onto our kids. Yet we raise sons with focus on their abilities, rather than looks. Keep that in mind.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

30 svar på ”Nej vi duger inte som vi är”

Usch ja.. det är så hemskt det där 🙁 det enda i retuscheringsväg jag tycker är OK är att framhäva färger 🙂 men inte göra en människa smalare och dyl.

Jag ar tyvarr fortfarande dar, tittar i en tidning och jamfor med mig sjalv. Fast det har blivit battre, for nagra ar sedan var det betydligt varre.

Och det har skall jag komma ihag, for precis som du sager, "fin", varfor fortsatter man att anvanda det?

Eftersom jag läser få tidningar, så är jag inte så intrr av modeller. MEN..däremot kan jag bli grön av avund av en tjej som är modellsnygg naturligt…

hin behöver alltså inte vara blond o jättesminkad… det här kan vara en brud med bästa dreadsen (jag får aldrig riktigt bra eftersom mitt hår är så skandinaviskt o tunt),snygaste kroppen, och bara ett naturligt Vackert ansikte,som om hon vore än älva från en sagobok,och så STILEN… som de bara verkar hoppa in kläderna på morgonen o så blir dte perfekt..

och jag får aldrig till det så.

alltså; jag pratar om en helt annorlunda stil än det som är "mode".

Jag tycker Sånt är svårt, när man inte tycker man nånsin "får till det" eller blir riktigt bra, trots att man klär sig som en pajas liksom… :-/

Nej ibland tycker jag verkligen att du läser in för mycket. Eller i alla fall gör lite konstiga slutrsatser/kopplingar. När jag säger "Du duger som du är/Du är fin som du är" Så MENAR jag det också.

Sägs dem orden i ärlighet är de underbara och höra. Det är underbart att få höra att man är söt eller vacker för den man är. När sambon kallar en vacker när man står i mjukisbyxor, otvättat hår och tandborsten i munnen… det får en verkligen att känna sig glad. Och jag tvivlar på att du tycker att det är fel att bli glad? Uteendet är viktigt och har alltid varit det, både för människor och djur. Ett bra utseende är inte fel. Det är sjuka ideal och en snedvriden bild av det vi gemensamt kallar Skönhet, som blir fel. Att vilja känna sig vacker är naturligt. Människor uppfann sätt att smycka sig redan innan de uppfann elden.

Det är inte alla som säger "du duger som du är" och sedan fixar pattarna. Alla människor använder inte dessa ord som något negativt. Min mamma har svarat "Du är alltid vacker" under hela min uppväxt, och jag har alltid känt att hon menat det. För jag vet att hon älskar mig för den jag är, inte hur jag ser ut.

Den där videon är en klockren bild av hur vi matas av medierna på vad vi ska anse "skönhet" är. Det, alla diettips, skönhetstips, tvprogram, modeprogram osv leder ju till snedvridna omöjliga ideal och fixering, i längden till dålig självbild eller dålig självkänsla.

Vad jag vill säga: Orden "du är fin som du är" har ingenting med det att göra, i det flesta fall sägs dem för att trösta eller säga sanningen till flickan med så himla dåligt självförtroende. Det är inte hemskt att säga orden. Det är hemskt när man inte vågar lita på dem eller tro på dem. Det som är hemskt är att flickor ens behöver höra dem. Och med det menar jag, att deras egna ideal gör att de inte ser skönheten i sina egna ansikten.

För orden är sanna. Alla är fina som dem är. Alla har någonting vackert. Alla är vackra. På sitt sätt, och inte vackert enligt några sketna ideal. Alla är älskade av någon.

Oj… Bara oj. Jag måste säga att jag för det mesta tycker att jag är snygg. Jag har aldrig brytt mig om skönhetsideal, jag tycker om människor som är annorlunda. Men att det är dessa människor vi matas med hela tiden är sinnessjukt! Inte undra på att ingen är helt nöjd med sitt utseende!

Om jag ska vara ärlig tycker jag att alla modeller och många skådespelerskor är som kopior av varandra. Alla ser likadana ut. Blä!

Snacka om favorit i repris!

Känner igen mig ibland trots jag sket i mitt utseende när jag gick i mellan och högstadiet efter ha fått elaka kommentarer från andra, men jag fortsatte ignonera dem. På min gymnasietid klädde jag mig i olika stil, från kristen till goth.

En lång historia. Före jul fick jag veta vad jag lider en form av sjukdom. Det förklarar ju hela saken.

ANNIE du missar ju verkligen hela poängen med det jag säger. Oavsett vad du menar när du säger "du är fin som du är" så LÄR DU JU BARNET ATT FOKUSERA PÅ DET YTTRE".

Att DU blir glad är ju för att du lärt dig att det är viktigt och bra att vara fin. Att man ska bli glad om andra tycker att man är fin. Fattar du inte hur jävla galet det egenligen är? Varför ska vi hjärntvätta ungarna på samma sätt? Varför ska vi lära barnen att bli glada för komplimanger om det yttre? Det är inte snällt. Det är inte att stärka eller uppmuntra eller stödja för det som händer är bara att du leder in ungen i det där ekorrhjulet av utseendehets. :thumbdown:

Och nej, alla är inte vackra. En del människor (och barn) är förjävligt fula. En del är t.o.m vanskapta. Problemet är att vi lägger så mycket värde i det yttre.

Haha, jag veeet!

Det är därför som jag, i mitt huvud och hjärta, kategoriserar människor på affischer som en helt egen art. Då blir det ju nämligen uppenbart absurt att använda dem som målbilder. Hela mitt väsen är på det klara med att jag inte kan använda en zebra som förebild – jag är människa så det är helt omöjligt för mig att se ut som en zebra. På exakt samma sätt är mitt väsen helt på det klara med att jag inte kan se ut som nån i en reklam. De är en egen sort som jag omöjligen kan efterlikna eftersom jag är MÄNNISKA. Och så var det psyk-o-logiska problemet med idealen löst för min del.

Håller helt med dig LD! Personligen skulle jag tycka att det vore urtråkigt att ägna mig och mitt barns vardag åt det yttre när det finns så mycket inre att utforska. Medan vi kvinnor sitter och ojar oss över våra utseenden hinner män göra nåt vettigt som gynnar dem som personer under tiden. Just för att män (i de flesta fall) sluppit höra att de måste vara snygga. Jag står fast vid att världen behöver skönhet, men skönheten ska inte behöva vara synonymt med fokus på det yttre 🙂

Nä, jag kommer aldrig ens med retuschering se ut som en filmstjärna eller modell men den dag jag insåg detta blev nog till och med lyckligare, jag kunde sluta försöka och se ut som mig själv istället.

På tal om att det är viktigt att tjejer är snygga:

Jag har blivit inspirerad att inte raka mig nu även under armar,, mina ben är ludna nu och börjar få massa stubb under armarna, har lite mustash och ja muttan har jag inte rakat på år så den bryr jag mig inte om MEN jag känner mig jätteful och osexig bara pga armhålehåret!! Jag tänkte spara ut hår under armarna för att min sambo gjort det och jag tycker det är så oläckert även på killar, så jag gör det lite för att statuera ett exempel. Men det är svårt att inte raka bort det!

Ingen annan VERKAR ju bry sig så mkt men ändå lider jag. Ska försöka stå ut så länge jag kan och låta allt växa. Det är så sjukt att det tar emot så mkt, att man inte kan få vara naturlig som tjej också!! För man vet ju vad alla tänker, men inte säger =(

Så fort sambon påpekar mitt armhålehår ska jag iaf säga att han ju också har det och om han vill jag ska raka bort det får minsann han göra det med! (if I have the strengt to go through with it, som man säger på engelska)

Michis, jag tror du måste bestämma dig vad som är viktigast för dig, att känna dig snygg eller ha orakade armhålor. Jag kan inte läsa något i ditt inlägg som säkert säger att du vill det ena mer än det andra så jag kan inte säga vad jag tror är bäst för dig men personligen tycker jag inte att kroppshår är en stor grej. Jag har gjort allt från rakat/vaxat bort allt på benen, armarna, armhålan och könet till att låta det växa helt fritt men oftast någon kombination av de två. Just nu så rakar jag inget utom armhålorna och då bara när håret vuxit ut minst en cm först. Det uppfyller både min önskan att inte lägga allt för mycket tid på onödiga aspekter av mitt utseende och min önskan att känna mig snygg för jag tycker rakade armhålor är snyggare. Egentligen är ju dock armhålor en sådan sak som inte spelar någon roll i slutändan tycker jag så vill man eller vill man inte raka så är man varken bättre eller sämre än någon annan men är det rent för att man känner samhällets press så kan det vara bra att stå emot. Sedan säger du att folk tänker en massa saker om orakade armhålor, seriöst tror jag faktiskt inte dina armhålor är så spännande att folk tänker på dem så mycket som du tror. Min pojkvän som ser mig varje dag hade ingen aning om att jag brukar raka armhålorna eller att jag brukar låta håret växa ut ganska långt först förrän jag sa det till honom.

Elin:

Jag vill raka mig under armhålorna men vill även att min sambo ska göra det. För att jag pallar inte att lägga mig o gosa med honom med kinden eller baksidan av mitt hår på huvet mot hans svettbuske under sin arm. Prata hjälper inte och eftersom han kräver att jag ska raka mig vill jag han ska göra detsamma för min skull. Därför spar jag ut mitt hår för att statuera ett exempel så att han förstår mig. För oftast förstår man inte förrän man får vara med om det själv.

Michis, jag tycker det är rätt dåligt att använda sin kropp till utpressning. Om han kräver att du ska raka dig har du tre val. Antingen vägra och hoppas att han accepterar det, raka eller göra slut på förhållandet. Eftersom du vill raka dig så tycker jag du ska raka dig och sedan fundera om problemet med att han inte rakar sig är så stort att du ska avsluta förhållandet. Det är inte så banalt som att du slutar förhållandet men om han ställer krav på att du ska se ut på ett visst sätt så KAN det innebära att han faktist inte respekterar din kroppsliga integritet och det är enligt mig allvarligt. Personligen skulle jag kunna dumpa en kille för det men inte för att han i sig har önskemål om att jag ska göra på ett visst sätt med kroppsbehåring, bara om han inte respekterade att jag kanske har en annan åsikt.

Elin:

Det känns lite väl drastiskt att göra slut på en 5 år lång relation och göra vår bebis till skilsmässobarn över en sådan sak som att jag offrar mig och sparar ut hår. Han är ju ingen hemskt person, han tycker jag är skitsnygg fast jag fött barn, fått degmage som putar mer än någonsin plus fått hängpattar. Han klagade förut på att jag skulle raka mina ben oftare men det vägrade jag o han har gett upp och bryr sig inte längre, och förr ville han jag skulle raka mig mellan benen men det vägrar jag, fast han rakar sig för min skull. Om nu det är grunden för ett förhållande men nu var det ju det vi pratade om.

Men hursomhelst så tror jag att en demonstration gör mer nytta än snack, för enligt min erfarenhet så fungerar det inte att prata för att få en förändring.

Att uppskatta skönhet är ingenting som vi får lära oss, det är någonting som vi har med oss. Människor uppskattar skönhet naturligt & jag ser inte varför du ser det som fult att uppskatta fint?

("Varför ska vi hjärntvätta ungarna på samma sätt? Varför ska vi lära barnen att bli glada för komplimanger om det yttre? Det är inte snällt.")

Kan inte du tappa andan av en vacker solnedgång? Glädjas över en vacker vy i naturen? Fotografera tjusig arkitektur? Kan du inte uppskatta skönheten vi har runt oss, den som inte är mänsklig? Varför är den mänskliga viljan till att också för egen del uppnåskönhet någonting att pissa på? Allt är ju inte en hets, det beror på hur pass man sväljer saker.

Ytan är det enda jag har, jag ser bra ut och jag får alltid höra det. Däremot är jag varken smart, rolig, modig, social, duktig… Skulle jag inte sett ut som jag gör skulle jag verkligen inte varit någon och ingen hade knappast lagt märke eller försökt prata med mig. Nej, jag har ingen fantastisk personlighet men jag är i alla fall vacker.

Jag är inte helt säker på vart jag vill komma med detta men… tragiskt nog gillar jag utseendefixeringen.:blush:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *