Kategorier
feminism & genus

Nu reder vi ut lite missförstånd och krossar några fördomar om oss genusmedvetna!

Jag fick en kommentar från Martina. Hon har missförstått en hel del av mitt tänk och jag har inte riktigt tid att uppfinna hjulet på nytt. Men jag har ju världens klokaste och bästaste läsare som i flera fall besitter mer kunskap än mig och som kanske skulle vilja förklara lite pedagogiskt för Martina hur det egentligen ligger till?

Jag läste lite av det jag orkade i debatten som uppstod på http://babybambola.blogspot.com/ Jag bara undrar vart ifrån du fick makten att tala för oss kvinnor?
Tex som du skrev..kvinnor får lära sig att behaga och vara till lags… När eller vart har jag lärt mig detta? Var det någon speciell skola som bara små flickor fick gå i som jag har glömt bort? Hur vågar du säga att JAG bara för att mamma klädde mig rosa och för jag lekte med dockor när jag var liten på något sätt tror att jag finns till för att behaga och vara till lags. Allvarligt! Är det så du känner bara för att du är kvinna? Fy vad sorgligt isf! Jag älskar att vara kvinna och försök inte att ta det ifrån mig genom att säga att kvinnor är svaga. Det är vad jag hatar allra mest med den debatt du för: du målar ut oss kvinnor som några jävla offer i en värld där män är svin…åhh, suck när ska du sluta vara ett offer och särskilt; sluta göra oss andra till offer??? När du häver ur dig alla dina argument så tala för dig själv för jag vill inte på något vis förknippas med dig och dina argument bara för att jag är kvinna. Sen undrar jag (utan att kritisera för du gör såklart som du vill med dina barn) ang det där med att dina barn inte ska veta vilket kön de har…vad är det du är rädd för? Att din son ska bli våldtäktsman? För att hålla barn borta från könssatta attribut är ju det samma som att säga att bara för att man klär sin pojke i blått och låter honom leka med bilar så kommer han bli deprimerad och våldta kvinnor när han bli äldre? Och det låter så urbota dumt i mina öron att jag inte vet om jag skratta eller gråta! Jag förstår faktiskt inte varför du går så hårt på folk som vill uppfostra sina barn efter vilket kön de har…varför är det är så fel och varför är ditt sätt så rätt?

Jag ska dra några kortfattade tankar bara. Nej, jag talar inte för någon.
Jag talar om strukturer och mönster i vårt samhälle. Om normer och ideal som är olika beroende på vilket kön man tillhör (eller klass, eller etnicitet, eller sexualitet osv) Flickor och pojkar uppfostras olika.
Flickor uppmuntras generellt till att vara snälla och duktiga och omhändertagande. Normerna i vårt samhälle dikterar för oss att flickor ska vara till lags och att vårt utseende är viktigt. Vi blir belönade när vi uppfyller idealet för hur en ”riktig” kvinna ska vara och bestraffas om vi kliver ur normen. T.ex om vi väljer att börja jobba direkt när vi fött barn eller bara låter bli att raka våra kroppar. (då är vi ”okvinnliga”) De här idealet genomsyrar hela samhället. Pojkar å andra sidan ska vara tuffa och starka och fysiska. De värderar mer för sina egenskaper än för sitt yttre. Till skillnad från oss alltså. Läs gärna mer här: http://ladydahmer.se/2011/may/en-grundkurs-i-genusmedvetenhet-konsroller.html Jag kan inte tala om för DIG hur du är.
Jag pratar inte om den enskilde individen, jag generaliserar och pratar om kvinnan som grupp. Men att du växt upp helt opåverkad av samhällets normer är omöjligt. Ingen människa är en ö. Nej det hänger inte bara på vad du har för kläder, men kläderna påverkar hur du uppfattas som i sin tur påverkar hur du blir bemött vilket i sin tur påverkar din självbild. En flicka som ofta får komplimanger kommer lära sig att hennes yttre är viktigt. Att vara ett offer är inget man väljer. Det är nåt man blir utsatt för.
Och det innebär inte att man är passiv. Att vara ett offer handlar om att bli utsatt för en orätt. Det handlar alltså inte om ens egen attityd utan om vad någon annan gör mot en. Även om man blir utsatt för något kan man ju också protestera mot detta (man kan också protestera i efterhand, tex även om man inte kunde/orkade protestera medan man blev mobbad kan man engagera sig mot mobbning i efterhand bara för att ta ett exempel). Att vara ett offer innebär alltså inte att man är en totalt viljelös trasdocka, som driver vind för våg helt utlämnad åt andra. Ärligt talat, allt det här tjatet om att man inte ska vara ett offer, eller se sig som ett offer verkar i mina ögon bara tjäna en grupp: förövarna. För finns det inget offer finns ju heller ingen förövare.”ForskarFeministen Jag har inte berättat för mina barn vad de har för kön för att det inte finns nån anledning.
Det betyder inte att de inte får veta men vi talar inte om kön, precis som vi inte talar om raser eller andra irrelevanta saker. Tids nog fattar de ändå. Nej jag är inte rädd att mina barn ska bli förövare. Men eftersom att de inte vet vilket kön de tillhör så vet de heller inte att de ska identifiera sig med endera. Och det är så befriande. Jag vill att mina barn ska få vara barn så länge det går. Nej, pojkar blir inte våldtäktsmän för att de har blått och leker med bilar.
Men den manliga könsrollen uppmuntrar aggressivt beteende, både våld och sexuell aggressivitet. Inte så att det sker medvetet för ingen vill väl sina barn illa, men det är ideal i samhället som formar pojkar på det viset. (exempelvis glorifierandet av manligt våld som superhjältar och soldater) Läs gärna mer här om varför det är just män som begår de flesta våldsbrotten och nästintill alla sexualbrott: http://ladydahmer.se/2010/may/sa-varfor-begar-man-de-flesta-valdsbrotten-da.html Inte heller blir de deprimerade av det, men pojkar uppmuntras mindre att visa känslor och tala ut. Flickor får den biten. Flickor hanterar sorg och separationer mycket bättre för de har fått lära sig hur man ältar och bearbetar. Pojkar uppmuntras att ta det som en man, bita ihop och vara starka. Varför bryr jag mig hur andra gör?
För att deras barn kommer interagera med mina. Igen, ingen människa är en ö. När de fostrar sina barn enligt gamla könsnormer så påverkar det MINA barn.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

106 svar på ”Nu reder vi ut lite missförstånd och krossar några fördomar om oss genusmedvetna!”

hej!

måste ju bara berätta hur "otroligt" genusmedvetna de är i en förskoleklass här där jag bor. Pratade med en väninna som har en son som började där i måndags. De kommer in i kapprummet och där hänger alla pojkar på en sida och alla flickor på andra sidan. Hon ifråga sätter detta och får till svar att det är lättare att dela ut lappar då som barnen ska ha??? hmmm inget klokt svar direkt.

Inne i samlingen sitter barnen uppdelade utifrån vilken förskola de kommer ifrån för att de ska få sitta bredvid någon de känner, detta gäller alla utom en flicka som gott på samma förskola som min väninnas son, Nej henne har de satt bredvid några flickor från en annan förskola??? till svar på detta får hon att det är sedan länge känt att flickor känner sig tryggare med flickor och pojkar känner sig tryggare med pojkar??!!??

Kanske inte behöver tillägga att vår kommun fick påslag från skolverket på deras usla genusarbete när de gjorde besök på alla skolor och förskolor här.

trodde dock de kommit längre än så…..skrämmande!!!

Mvh Pernilla

Hej!

Min talan får du föra när som helst gällande detta ämne! Andra måste bli mer medvetna om strukturerna som finns i samhället och inse att det gagnar ingen av oss om man inte försöker att förändra det!

Jag tycker det är så himla bra att du tar dig tid att diskutera med de som inte håller med dig. Inte bara "men durå!", utan att du har orken och viljan att förklara hur du tänker, och det utan att bli arg eller bråka.

Åååh, va bra!! Jag tror även att könsnormerna orsakar det beteende som min mamma berättade om att hon hade uppmärksammat på sitt jobb: Två-tre män i 25-30 års-åldern sitter på lunchen och poängbedömer de passerande kvinnornas kroppar, samt klagar på att många är sååå fula. Alltså. Vad har hänt med världen egentligen? o.o

Bra att du ryter ifrån iaf!!

Åååh, va bra!! Jag tror även att könsnormerna orsakar det beteende som min mamma berättade om att hon hade uppmärksammat på sitt jobb: Två-tre män i 25-30 års-åldern sitter på lunchen och poängbedömer de passerande kvinnornas kroppar, samt klagar på att många är sååå fula. Alltså. Vad har hänt med världen egentligen? o.o

Bra att du ryter ifrån iaf!!

Det är väldigt intressant att du gång på gång säger åt folk att folk måste läsa på om genus, att de ska fördjupa sig i genuslitteratur och genus-"forskningen" osv för att de ska förstå – och bli upplysta?

Med andra ord måste man ha läst rätt böcker (samma som du har läst) för att lära sig att ha rätt åsikter. För det är bara åsikter det handlar om, ingen objektiv sanning.

Det är samma sak som om att påpeka att någon måste läsa på mer om Marx och Engels för att förstå varför kommunismen är det enda rätta när man diskuterar politik, som även det bara handlar om åsikter.

Det är samma sak som att diskutera evolutionen med en fundamentalistisk kristen, som säger åt dig att läsa bibeln för att förstå sanningen. Genusvetenskapen (även om jag oerhört ogärna kallar den för vetenskap, då den inte är någon) är din tro, och den måste du självklart få ha, precis som muslimer måste få ha Islam eller som folkpartister måste få ha sin ideologi.

Men det handlar bara om en tro, åsikter och en övertygelse – inte om någon slags objektiv sanning. Nu kommer jag att citera både en och två personer som har skrivit kommentarer här hos dig, men bara för att något står i en bok betyder det inte att det är sanning, eller den Enda sanningen.

Det är mycket klokt sagt, och någonting som du måste acceptera. Det går att se världen ur andra ögon än genusögonen.

Vill skriva något så otroligt äckligt smart åt Fredrika men jag är så, förbluffad, över vilka j*vla idioter det finns där ute så finner inga ord!

Skulle bara vilja veta vad i genus-tänket som INTE är "någon slags objektiv sanning"?

Fast Fredrika, inte för att påstå att alla vetenskapliga artiklar ska vara 100% korrekta men det stämmer oftast till 99% och blir ständigt uppdaterat och vad jag vet så finns det en hel del studier som tyder på att det visst inte är en åsikt och en tro utan det är ju fakta.

Sen om man tycker att det är rätt eller fel att det är som det är, ja det är ju upp till var och en men det är bara så det är.

Hej, Lady Dahmer! Jag tycker att du är riktigt cool och har väldigt vettiga åsikter. Vissa skriver att det här är din tro och ingen objektiv sanning, och visst är det väl så, det finns inte objektiva sanningar inom särskilt mycket alls. Däremot tycker jag att det är självklart och logiskt att kvinnor och män inte borde behandlas olika. Varför ska vi behandla de med olika könsorgan mer olika än de med olika hårfärg, lilltåform osv?

Inspirerad av dig har jag nu slutat raka mig under armarna. Det hände inget, förutom att jag nu har hår under armarna och slipper raka mig. (Och slipper känna mig dum för att jag inte rakat mig, då jag gjort ett aktivt val.)

FREDRIKA om man ska diskutera genus så bör man veta vad genus handlar om. Inte famla i mörkret med en massa antaganden och fördomar.

Precis som du bör ha läst bibeln för att kunna diskutera innehållet.

De allra flesta jag diskuterar genus smed har inte en blekaste aning om vad det handlar och det märks.

Bra skriver. Jag läste också en del av debatten som uppstod på ovannämnda blogg, och jag blir så himla ledsen och frustrerad av att se att så många har uppfattningen att genus "tar bort" barnens kön. Någon hade skrivit nåt i stil med att om du klär din son i rosa leggings kommer han bli retad och mobbad för det är helt enkelt inte accepterat av samhället. Nä, och vems fel är det att det inte är accepterat? Det är ju just den grejen man vill ändra på!! Att alla barn, oavsett snopp eller snippa, ska få välja vad dom helst vill av rosa, blå, baby-dockor och action-dockor. Och "skit i mina barn och sköt dina egna"? Ja visst väljer man själv hur man ska uppfostra sina barn, men det är ju dom barnen ens egna kommer leva jämsides med i framtiden. Det är dom barnen som kommer peka på en rosaklädd pojke och säga att han gör fel.

Tack Lady Dahmer för att du för debatten så bra. Du svara sakligt och med argument, till skillnad från många som går till personangrepp när de inte kan tala för sin åsikt ordentligt.

<3

Jag tappade andan när jag läste hennes kommentar. Måste jag bo isolerad i skogen för att komma bort från alla normer? Ja jag tror nästan det. Någon som vill följa med? Kram

Hej, Lady Dahmer! Jag tycker att du är riktigt cool och har väldigt vettiga åsikter. Vissa skriver att det här är din tro och ingen objektiv sanning, och visst är det väl så, det finns inte objektiva sanningar inom särskilt mycket alls. Däremot tycker jag att det är självklart och logiskt att kvinnor och män inte borde behandlas olika. Varför ska vi behandla de med olika könsorgan mer olika än de med olika hårfärg, lilltåform osv?

Inspirerad av dig har jag nu slutat raka mig under armarna. Det hände inget, förutom att jag nu har hår under armarna och slipper raka mig. (Och slipper känna mig dum för att jag inte rakat mig, då jag gjort ett aktivt val.)

Hej!

Jag hittade din blogg för några dagar sen och sedan dess kollat den varje dag, kollat arkiv. Det är sällan jag gör så med en blogg men din var så himla intressant. Så. Jag ville liksom bara presentera mej och säja att jag gillar dej och ditt sätt att skriva 🙂

Angående det här inlägget: Jag läste inlägget, det här va:http://babybambola.blogspot.com/2011/08/i-kneeeeew-it.html när bloggkommentatorerna länkade till det. Frasen: " Vegas kör snabba bilar och Keila "boar". Precis som det ska vara ;-)" fick mej att spy lite i munnen även om det är en smiley efter. Jag blir bara så trött, så trött. Och ännu mer trött på kommentarerna efter: "bra skrivet! "så rätt!" Alla dessa människor som tycker att: "äh, nu slutar vi med genustramset". Jag har jobbat på förskola och jag vet, VET att små barn inte lever efter några könsroller. De bara är. Tjejer springer, leker rally med bilar och killar stoppar ömt om dockor i dockvagnen. Men sen tränger sej samhället på och berättar hur det ska vara.

Ursäkta, men jag förstår verkligen inte hur någon kan tolka dig på det där sättet! Nej det överstiger verkligen mitt förstånd. Kanske för att jag har ett? Jag har läst större delen av din blogg och aldrig känt mig påhoppad, kränkt eller gjord till offer "bara för att jag är kvinna". Aldrig heller känt att du tvingar på världens kvinnor din talan.

Dessutom det här med att läsa på sig om genus, det är väl ALLTID bra med ny kunskap? "Kunskap är makt" har jag hört…

Ibland verkar det som om vissa läsare nästan går in för att misstolka dig :-s. Men med mig finns många som lyssnar till vad du har att säga – och TACK – för att du faktiskt lär oss!!! Det behövs någon som lyfter frågorna på RÄTT sätt, vilket du verkligen gör. Jag anser att det är viktigt att vi som har barn, även om det är svårt att fullt ställa sig utanför samhällets normer, åtminstone medvetet reflekterar över vad det är som har format vårt traditionella, och ojämställda, sätt att fungera och agera.

Varma hälsningar från någon som verkligen vill att du ska fortsätta kampen att få oss "vanliga" att bli krigare. För så ser jag nog dig – som krigande AMAZON!

/Cecilia

HEJA DIG!

Jag har precis blivit genusombud för min förskoleenhet och du har inspirerat mig så mycket! Du har gett mig så många aha-upplevelser som jag tar med mig till jobbet.

Igår hade en 2-årig flicka klättrat högt upp i en klätterställning och tack vare dig hann jag bara säga: "försikt…" innan jag kom på en bättre idé och sa "vad högt upp du har klättrat!"

Nu försöker jag få mina kollegor att säga till barnen att de är duktiga. Ett litet steg i taget…

Skriv en bok, föreläs, fortsätt att försöka nå ut!

jadu,LD. Det är sånt här,såna här spånskallar (för JO,fattar man noll av genusdebatter och annat är man ett fucking spån)som får mig att inte palla skriva på nätet,debattera för min sak,argumentera. För fan,folk fattar ju fan ingenting ändå. Eller,vissa kanske går att omvända,men jag får ju dagligen stånga skallen i betongväggen i möten med spånskallar med skygglapparna på och öronpropparna isatta.

Jag är SÅ JÄVLA GLAD att du faktiskt pallar,för det behövs ju så väl!:thumbup:

Jag har en fråga, som egentligen inte hör till ämnet på inlägget, men som jag undrat över (brukar läsa din blogg, men har inte vågat kommentera då jag är rädd att du ska gå in på min blogg och såga mig som förälder 😉 ).

Visst att du uppfostrar barnen enligt vad du tycker, men hur undgår du att barnen får intryck utifrån? Får inte Ninja lära sig att hon är en tjej på förskolan? Blir hon inte påverkad av andra barn?

Jag har också en tre-åring och hon tar efter alla tjejer i hennes ålder som hon träffar. Speciellt dem som är som små prinsessor. Och hon har killar i sin närhet också, som hon leker mycket med. ÄNDÅ har hon inte blivit det minsta intresserad av Starwars (som hennes närmsta killkompisar, dvs kusiner och morbror är).

Går vi in på en leksaksaffär dras hon till det rosa, färgglada och glittriga. Ska jag neka henne att köpa den hon absolut vill ha? För jag försöker att visa henne alternativ till den där prinsess-mylittleponyn.

Är hon med in på en klädaffär så hittar hon direkt en riktigt flickig klänning, som helst ska vara lång ner till fötterna. Ska jag neka henne såna kläder?

Tuva är väldigt tidig med det mesta (tal, tänk och fysik) och väldigt medveten. Hon är dessutom större än de flesta i sin ålder och tas oftast för att vara äldre än hon är.

Kan det vara så att hon är en rosa prinsessa? Och att det ÄR hennes personlighet. Bör jag försöka ändra på henne?

Det kanske ska tilläggas att jag INTE är någon rosa prinsessa. När jag var liten lekte jag med allt, transformers, lego, hee-man, barbies, my little ponys osv tillsammans med mina systrar, bröder och dagbarn. Jag har vart fotbollstjej hela mitt liv och först kanske som mamma som jag kännt mig "kvinnlig". Men jag gillar ju kläder, smink, shopping och en massa annat typiskt tjejigt så jag påverkar ju säkert ändå…

Men ja, ärsch, blev en lång kommentar och det är inte någon kritik från min sida (och jag hoppas att jag inte får det för hur jag uppfostrar min tjej) utan att jag faktiskt UNDRAR hur du gör.

Hoppas det är ok. 🙂

Jag kan förstå att en del tar åt sig för man är en del av detta oavsett om man vill det eller ej. Det är som du säger. Att vara ett offer är inte ett medvetet val från den som är det. Det är ett ofrivilligt val. Ingen väljer att någon annan ska göra något respektlöst mot en oskyldig människa. Ändå sker det.

Jag tänkte på ytterligheter idag. Ytterligheter behövs. Människor som du behövs för att ge balans åt en helhet. Ibland kan det tyckas meningslöst att lägga energi åt att kämpa för världen men det är människor som kämpar för större saker än bara saker som rör sin egna sfär gör avtryck och påverkar. Små ringar på vattnet blir till sist större.

När jag skrev till dig på twitter så menade jag att jag som enligt det yttre uppfattas på ett annat sätt än vad du gör även om vi åsiktsmässigt delar mängder av åsikter kan förklara saker ur ett annat perspektiv. Jag som är blond, har stora opererade bröst och har vikt ut mig har en möjlighet att berätta saker som är självupplevda. Många som vänder sig till dig har starka åsikter. En del förstår dig fullt ut men andra tror du bara är rabiat (kan jag tänka mig). Jag upplever inte att du jobbar emot vissa kvinnor utan att du vill påverka i det stora hela och fokuserar på vissa områden. Jag startade min blogg för att jag ville förändra och ville få bort fördomar människor emellan. Vi har samma mål men jobbar på olika sätt. Jag menar att om någon skulle misstro din ambition så kan jag som utåt sett verkar vara en kontrast förklara med andra ord.

Jag vet det är luddigt men jag tror du förstår. Om inte så får du fråga helt enkelt.

Marie

MARIE! du förstår hur jag tänker. Det är skönt. Ytterligheter, det är ett bra ord för det är ju så jag är. Jag behöver vara arg och skrika och tjafsa och tjata här på bloggen för att folk ska få upp ögonen. Jag är en intensivkurs för genusomedvetna. Jag kan verka hetsig ibland, men det är jag egentligen inte. Inte om du möter mig i verkligheten. Men här på bloggen behöver jag dra saker till sin spets, slå ner på problemen och dra ut allt det fula i ljuset.

Jag dömer inte andra kvinnor även när de gör helt andra val. Jag förstår dem. Men vi får inte hymla om att vi är produkter av vår egen samtid och kultur, både på gott och ont. Jag tror det kan vara jobbigt för många att erkänna den biten. Att erkänna att jo, det här påverkade mig negativt. Jag vet att det varit en ordentlig process för mig. Du och jag är inte så olika som man kan tro. Tvärtom.

SARA! jag är inte så farlig som jag ser ut. 🙂

Jo, jag har märkt småsaker så där sen Ninja började förskolan. Hon sa vid nåt tillfälle "jag är en flicka! och jag fick ångest men det har inte upprepats. Jag tror inte riktigt att hon fattat vad det innebär än för jag ger det ingen energi. "Ja det är du" sa jag "du är också mitt lilla troll och Tamlins storasyster" fortsatte jag. "Nej, jag är ett stort troll" svarade hon tillbaka.

men jag vet att det kommer komma mer. Hon kommer påverkas. Det är därför jag försöker kompensera och vara extra medveten. Kanske inte uppmuntra det där som alla andra kommer uppmuntra och istället lägga krut på en massa annat.

När det gäller leksaker – mitt bästa tips är att inte ta med henne alls för leksaks- och klädaffärerna säljer ett koncept. Det är inte bara leksaker utan de visar tydligt med sin uppdelning att flickor ska leka med/ha på sig det här och pojkar med det där. Ta inte med henne alls utan köp hem. Fast du, min unge hon vill ha ALLT i alla affärer. Man måste inte köpa nåt bara för att de vill ha det. Det är ok att neka dem och det tycker jag du SKA göra. Låt henne välja av det som finns hemma istället. 🙂

Det är mycket möjligt att din dotter är en rosa prinsessa, men ge henne möjligheten att utveckla andra egenskaper också. Genom att ge barn en roll; prinsessa, clown, den rolige, den duktiga, den bråkige osv så cementerar du bara förväntningarna de har på sig. Det är aldrig bra, oavsett vad det gäller. De måste få chansen att bli nåt annat också.

När det gäller lekar så föreslår jag att du sätter dig ner och introducerar eventuella nya leksaker. Barn leker det de är bra på och känner till. Prova att köpa hem lego och låt henne bygga hus och bilar till sina smådockor eller hästar. Introducera nya ting i den gamla leken. Kanske starwarsgubbar kan bo i dockhuset? Kanske en bil som dockorna kan köra?

Min dotter leker mycket med dockor också och det får hon, men märker jag att hon snöar in för mycket på nåt så tar jag faktiskt bort det (inte favoritgrejen kanske, men allt runomkring) och introducerar nytt. Ninja kan tamejfasiken leka med ALLT! :thumbup:

Och du påverkar mina barn genom att uppfostra dina barn på ditt sätt. Det tycker inte jag är rätt precis som du inte tycker mitt är rätt..

Och skulle mina barn inte få vara barn för att dom vet om sitt kön? Haha ge dig!!

Vad kommer du att introducera till Tamlin? får han också leka med lego,starwars och bilar? hur gör du om du märker att han snöat in sig på säg,bilar?

Jag som är ensamstående kan inte välja att lämna barnet hemma för han har ingen annan så han följer alltid med överallt,leksaks affär,och kläd affär.. Än så länge så är han för lite för att välja kläder själv,men den dagen kommer. Då blir det svårare.

Men här hemma har jag mest klossar och några bilar han fått..

Tips på vad jag kan köpa för att kompensera för alla bilar klossar han leker med?

sen har han böcker som han tycker om att titta i och så men sen vet jag inte. Han har en nalle. Men det känns som att det är nåt som fattas..

Tjena! Jag kanske inte håller med i precis varenda detalj du skriver om, men jag håller med om mycket, och jag älskade ditt svar här i detta inlägget på martinas kritik. Det låter så rätt i mina öron. Har redan haft ungefär sammatanker inför barnuppfostran och har lagt upp en plan på det, om det nu överhuvudtaget går att följa en sådan när det gäller barn 🙂

Du är utan tvekan den klokaste och mest inspirerande människa jag vet. Jag förstår inte hur du kan ha så mycket tålamod. Gång på gång förklarar du snällt och pedagogiskt för alla retarderade fucktards vad genus går ut på, utan att nedvärdera, utan elak ironi. Jag beundrar dig så jävla mycket. Herre gud i jävla himmelen vad patetiskt det här låter, men jag bli såhär blödig efter ett glas vin.

Lady D: Jag får börja med att tacka för att du tog dig tid att svara på min kommentar, jag gillar bloggare som svarar sina läsare. Tyvärr köper jag det dock inte nu heller, jag kommer aldrig hålla med dig och dina "anhängare" då jag anser att hela könsdebatten gått överstyr (som när man tex ska sluta kalla barnen på en förskola för han och hon, hur skulle det hjälpa världen?)

…sen kan jag tycka att det var fegt av dig att låta dina läsare svara på frågor som var riktade till dig samt att du godkänner kommentarer som är direkt hånfulla mot mig. Ni tycker att ni har så rätt och att alla som inte håller med er är (hmm vad var det Kristinmandarin hade skrivit, just det – spånskallar) och jag bara undrar hur genusdebatten plöstligt gjorde det ok att kalla andra för spånskallar?

Som jag uppfattade det blev du rätt illa berörd när bloggaren (där jag först fann dina inlägg) gick till angrepp mot dig som person…varför tillåter du dina läsare att göra så mot mig då? …Du visste exakt vilka reaktioner det skulle bli när du skrev det här inlägget men å andra sidan är det väl härligt med läsare som klappar ryggar och håller med och förfasar sig över hur fruktansvärt "fel" jag har.

Och Johanna: jag kommer aldrig resa mig ur salvan eftersom jag aldrig legat ner. Jag bad LD svara på några mothuggsfrågor eftersom jag är ärligt nyfiken på vad allt ståhej är om.

Bara för att jag inte håller med er eller tycker att allt som står i era böcker är sanning betyder inte det att jag är en sämre människa, mindre älskad eller lycklig. Eller en spånskalle för den delen. Nej, jag har det så bra i mitt liv och jag är så jävla lycklig för jag inte behöver föra den här debatten med mina vänner. Men vet ni vad jag är allra gladast för: att – om jag får en dotter – kommer kunna klä henne i rosa från topp till tå, pussa hela henne och tala om för henne hur söt och duktig och underbar hon är och inte känna ett uns av dåligt samvete för det!

Detta var sista gången jag tittade in här för det var inte så kul här. Tack och hej.

anonym Ninja och Tamlin delar lekrum. Han har tillgång till samma saker som hon; dockor, bilar, klossar, lego (eller ja inte än hähä) pussel, pyssel, leksaksspisen.

Märker jag att han snöar in på bilar så utvecklar jag leken. Bygger nåt eller köper en Barbiebil och en Ken som kan köra. Och så tar jag bort alla utom ett par stycken. Givetvis utan att köra över hans personliga intresse. Det är inte fel att gilla stereotypa lekar. Ninja leker ju massor med sina dockor.

Mitt tips till dig är att du begränsar utbudet av leksaker. Två bilar, inte tio, femton. osv.

Jag skulle kompletera med en dockvagn till nallen så han kan köra runt den, kanske några bebisblöjor som han kan byta med?

Leksakskök är en klassiker som alla barn gillar. Leksaksmat och grytor till.

otrevliga anonym

mitt sätt påverkar inte dina barn negativt. Mina barn kommer aldrig säga till dina barn att deras kläder är fel för dem eller att deras lekar inte passar just dem. Mitt sätt gör mina barn toleranta och öppensinnade. Däremot så är det ju dina barn som kommer skratta åt min son när han har rosa och säga till min dotter att bilar är för killar. Kanske inte för att vara elaka för barn är sällan elaka med flit, utan för att det är så de tror det är.

Att dina barn vet om sitt kön innebär även att de vet om vad som passar för just deras kön. Och det påverkar dem negativt.

MARTINA jag godkänner inte kommentarer, de går igenom utan filter. Jag tillåter mina läsare att säga nästintill vad de vill men går det överstyr så modererar jag. Jag ogillar cencur.

Du antar en massa om mig nu som jag inte riktigt är ok med. Nej, jag gissade att mina läsare skulle vara pedagogiska och schyssta för det är de allra flesta av dem. De har kunnat pedagogiskt och tålmodigt svara på frågor från nya läsare förr när jag inte varit här och tänkte att de gärna kan göra det igen. Jag hade inte för avsikt att hänga ut dig utan ville ge dig ett bra svar och jag hade inte riktigt tiden själv att förklara allt ingående. Inget mer.

Tack för snabbt (och långt!) svar! 🙂

Kanske ska tillägga att Tuva leker mycket med lego, hon leker häst (kanske tjejigt, men varför egentligen? Det är ju bara ett djur), hon leker monster och hon gillar drakar, krokodiler, ormar och andra såna djur väldigt mycket. När hon ritar så ritar hon helst bajskorvar och hon har inga problem att prata om sin snippa. Fast hon var himla sur ett tag för att hon inte kan stå och kissa i busken som hennes morbror (som är 5 år kanske ska tilläggas) kan göra. Så det är inte enbart prinsesslekar/prinsessleksaker. Men man märker att det dras mer och mer åt det hållet.

Men det går väl mycket i perioder som mycket annat också iofs.

Alltså de är en sak jag tänker på. Rent naturligt så ÄR de skillnad på män och kvinnor. De kan vi inte komma ifrån. Vi (kvinnor) styrs av hormoner de gör dock män också. MEN de är två olika hormoner de gör oss olika vi kommer alltid fungera olika vi kommer alltid ha våran naturliga instinkt. De går inte att vara könsneutral med sina barn (Eller går gör det) Vad kommer egentligen hända med barnen som får den uppfostran när dom blir äldre. Dom kommer säkert känna sig lite vilse i pannkakan.

Martina – Det här med att klappa ryggar och hålla med av ingen anledning tror du sker p.g.a. vad? Inget alls? Är du på riktigt? Vi som läser Lady Dahmers blogg har ju, oftast, samma eller iaf liknande åsikter och håller således med henne. Det är en jävla skillnad mellan det och att "stryka" medhårs (som jag antar var det du menade) för att man är rädd för någon eller inte kan tänka själv. I vissa fall kanske vi till och med bildat oss de här åsikterna alldeles själva. Kan du tänka dig? Vi tänker själva! Jag jobbar inom barnomsorgen och jag kan tala om för dig att jag varje dag ser de sorgliga resultaten av genusomedvetenhet. Sen är det ju dessutom så att Lady Dahmer svarade på väldigt många av dina påståenden så om du är missnöjd är det väl ditt problem. För några direkta frågor kunde jag inte hitta i din kommentar. Bara en massa påståenden med ett opassande frågetecken efter följt av dina egna idiotförklaringar som du själv verkar vara så allergisk mot. Sopa rent utanför din dörr nu.

Sara

Du har rätt. Vi har olika hormoner som styr oss på olika vis. Men vilka hormoner som vi tillsätter vilka världen är det vi, samhället, som skapar. Vi har "bestämt" att kvinnornas hormoner är mjuka, följsamma, moderinriktade osv. Vi har bestämt att mannens hormoner anses aggresiva, fartfyllda osv. Vi har satt egenskaper på hormonerna. Det går det att göra något åt. Det jobber "vi" med att förändra. För det är inte medfött, alls.

Sara:

Nej det är inte två olika hormoner som styr oss, både män och kvinnor påverkas av flera hormoner, inte bara östrogen och testosteron vilket förövrigt BÅDE män och kvinnor har i kroppen bara generellt sätt olika mycket av. Och ja, vi är biologiskt olika, kvinnor kan tillexempel föda barn och har bröst osv, och visst påverkas vi säkert också av hormoner men ingen har hittills kunnat bevisa hur mycket som är medfött och hur mycket som är inlärt. Själv tillhör jag den skaran som tror att könsrollerna till största del är inlärda och att en väldigt liten del av vårt könsliga beteende är medfött, något som också har visats genom forskning då beteende i större grad skiftar mellan kulturer/länder än mellan kön.

Jag tror inte att barn som får en könsneutral uppfostran kommer att känna sig vilse alls, de kommer dock tyvärr att bli påverkade av resten av samhället så länge det ser ut som det gör ändå. Men förhoppningsvis kommer de känna sig lite mer fria att leva som de faller dem in än de flesta andra.

Här är en bra artikel som tar upp just det.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligt-och-kvinnligt/ingen-hjarntvatt_21269.svd

Håller med dig i mycket av det du skriver och tänker inte ta upp exemplen här. Däremot har jag 2 funderingar/frågor.

1. Du vill att dina barn ska få vara barn så länge som möjligt. Hur kommer det sig att du uttrycker det som en motsats till att veta sitt kön? Min 4-åring har länge vetat sitt kön och jag ser det inte som en nackdel. Snarare som en möjlighet att bearbeta omvärldens bemötande. För det är ju faktiskt så att nästintill 100% av omvärlden är väl medvetna om mitt barns kön.

2. Jag har alltid sett det som att kvinnor har en tendens att bearbeta sorg osv sämre än män, just för att de ältar.

(Ber om ursäkt om jag har upprepat något för jag har inte läst kommentarerna jättenoga…)

Hur i helvete orkar du med att diskutera på FL? "Varför irriterar sig andra.."-tråden? Alltså jag fattar inte. Du måste ha ett oändligt tålamod, jag kan knappt läsa tråden utan att få spasmer.

Sara och Malin: det finns inga forskningsstudier som visat på signifikanta skillnader i beteende hos kvinnor och män som kan hänvisas till biologi. Kvinnors och mäns beteenden är alltså en följd av socialisering. Läs mer om det i Om genus skriven av Connell.

Fredrika: du har delvis rätt, genusvetenskap är inte En vetenskap, den är flera vetenskaper som överlappar och transformerar varandra. Det är dicipliner som medicin, psykologi, sociologi, antropologi, etc.etc. Jag tycker du förolämpar hela universitet och högskole systemet när du påstår att det skulle vara baserat på åsikter, faktum är att de vetenskaper som är allra mest baserad på åsikter är sådan som befäster de föreställningar och fördomar som redan finns.

Det jag hör när sådana som du ropar är samma skri som utropades på 1400-talet i protest mot att jorden skulle vara rund. De "visste" ju att jorden var platt precis på samma sätt som ni "vet" att pojkar är pojkar och flickor är flickor. För att förtydliga, det finns forskning om genus som inte är humbug på samma sätt som det fanns forskning på den tiden om att jorden var rund.

LD, du som är så klok, du pratar om att introducera nya leksaker, och har tidigare skrivit om kompensatorisk uppfostran. Jag och min man försöker verkligen allt vi kan, men vår äldsta son är bara så…grabbig! Han är hyperaktiv, misstänkt ADHD och älskar allt som har med motorer att göra. Vi försöker uppmuntra honom när han faktiskt någon gång har ro att sitta still och ta det lugnt, men de stunderna är så få!

Han leker med allt från dockor, my little pony, lego, bilar, you name it. Men leken går i princip alltid ut på samma sak. Det ska krockas och flyga och onomatopoesin flyger åt höger och vänster. Han är väldigt mjuk och omtänksam när det gäller (han älskar att ta hand om sin bebislillasyster, hämta napp, hålla nappflaska, underhålla när hon är ledsen), men HUR får man det att synas mer? Hela hyperaktivitet- och koncentrationsbristgrejen tar som över hela tiden.

Takk for alt du skrev på den bloggen om hu rosa morra (husker ikke hva bloggen het, klikka på en link fra en annen som også syntes hu var helt på jordet). Du har en fantastisk tålmodighet og selvom du ikke kom igjennom der, er vi mange som setter pris på at noen orker å si i fra!! Vi trenger fler som deg!!

katti

1. eftersom att de inte vet om sitt kön så vet de heller inte om vad som förväntas av dem.

2. nej, tvärtom – att vi kvinnor får tala ut och bearbeta bidrar till att vi hanterar sorg och separationer bättre än män. :thumbup:

Jag måste applådera dig Natasha!! Hur du skötte diskussionen inne på den där dannis blogg. Själv blev jag extremt illa berörd av deras påhopp osv. Otäckt. Men att du kunde vara så lugn och saklig. Låter larvigt men jag blev så stolt och glad och jag känner mig tryggare i framtiden när jag vet att du och dina "lärljungar" finns. Jag är iofs en av dom.:) jag kommer sova mycket gott i natt. Du får mig att vilja bli en bättre människa. Kram från Gbg

Jag måste bara fråga hur du menar när du skriver att du i te talat om för dina barn vilket kön de har….

Som jag tolkar det, du har säkert skrivit om det ngnstans som jag missat, så säger du inte saker i stil med "Lilla Gumman" eller "bra gubben/grabben/tjejen" osv eller hur menar du?

I olika bloggar läser man ju att "stackars Ninja som inte vet om hon är tjej eller kille" men hon vet väl att hon är en flicka….men att detta inte benämns i sammanhang som ovan….eller?

C vi pratar aldrig om kön här. Jag benämner inte barn som flickor och pojkar och har inte sagt till henne att hon är en flicka. Hon vet att hon har en snippa. Hon sa vid ett tillfälle att "jag är en flicka!" men sen sa hon även att Vincent är en flicka och Tamlin och ja… jag tror hon bara hört nån säga det, utan att förstå konceptet. Vi pratar inte om det. Hon fattar nog snart ändå, men jag kommer inte ägna det någon energi.

(och det är ju inte ett dugg synd om henne! "Jag är Ninja!" säger hon)

Vad galen jag blir på folk som vägrar tro på att det finns forskning om genus och dess orsaker!! Jag håller för tusan på att skriva ett examensarbete inom förkollärarutbildningen om ämnet och det finns mer litteratur, observationer, forskning och bevis än jag någonsin skulle hinna läsa! Tips till Martina och Fredrika; googla genuspedagogik, Tittmyran, Yvonne Hirdman, Kajsa Svaleryd eller Ingemar Gens- för skojs skull- och kom tillbaka efter ni läst någonting iaf! (och detta är ett fåtal namn som bara ploppade upp i huvudet)!

Blir helt matt av denna diskussion och den jag hittade på den andra bloggen. Vad ska man säga? Jag undrar vartifrån det här med "könslösa barn" kommer ifrån? "Genusbarn" har ju såklart sitt kön, men poängen är ju att slippa ifrån de sociala förväntningar som följer med ett kön – men folk är för lata för att ta reda på sånt. Trist.

Jag sitter och läser igen alla kommentarer på bloggen och jag blir nästan gråtfärdig av hur awesome du är 🙂 Klockrena svar, alltid. Jag är en perfekt lärjunge, jag är väldigt formbar och öppen då jag redan från barnsben lärt mig att "ha åsikter är dåligt för då är det ingen som gillar en"

Jag är 24 år, har inga barn än men jag vill ha barn mer och mer för var dag som går och det är för att jag vet att jag kommer att bli världens bästa förälder, tack vare dig, LD! Och min pojkvän också, han vill också uppfostra våra barn med genustänk! Thank you, thank you!

Bara en sak jag inte kan instämma i, och det är vad du säger om offer. Det fionns många människor som trivs att kalla sig för offer, efetrsom det ger dem en identitet och uppmärksamhet. Sådana människor är förvisso mycket tragiska, men inte ovanliga. Bara i min familj har vi ett par stycken. Det är alltid synd om dem och ingenting är deras fel. De skyller alla sina problem på alla andra och vill hela tiden bli tröstade.

Så man KAN välja att vara ett offer. Man kan också välja att FÖRBLI ett offer, dvs att inge agera, kämpa emot. Men det vanligaste är att man blir ett offer, kanske utan att någonsin veta det. 😛

jag har lagt upp egna recept på kroppsvård som jag själv kommit på, kanske gillar du dem! detta e INTE spam, det kallas tips!

jag håller faktiskt med martina, killar e killar, och tjejer tjejer

vill du att din dotter ska gå omkring och uppföra sig som en kille? vill du att din son ska gå omkring och uppföra sig feminint? då blir de transor och homosexuella (usch)

min mamma tyckte alltid när jga var liten att jag skulle ha rätten till att gråta, min pappa lärde i mig att försöka hålla det tillbaka, att gråt är kvinnligt och fel att göras av en man

med tiden lär mn sig och nu gråter jag knappt om det gäller annat än liv och död!

en man ska gråta, självklart ska han ha känslor, men inte visa upp det, inför sig själv och inför gud kan han gråta, men ine inför andra, för då blir han sedd som en vekling

man behöver inte gråta för att visa känslor, det finns nåt sm heter kroppsspråket, och det har andra sätt att utrycka sig än tårar!

så, det var allt!

Jag håller faktiskt med Martina i det hon skriver! Du utmålar faktiskt oss kvinnor som svaga och försvarslösa . Jag är absolut inte svag på någon punkt och jag kan försvara mig utan problem. Jag är uppväxt med en mamma som nästan aldrig sminka sig eller är speciellt intresserad av hur hon ser ut hon har aldrig rakat bennen eller andra ställen på kroppen så vitt jag vet , men för mig är hon väldens vackraste kvinna och jag ser upp till henne. Men jag därimot älskar att sminka mig och är väldigt mån om mitt utseende. Så hur kommer det sig att jag är så fixerad vid hur jag ser ut när jag inte har en mamma som ständigt påpeka att det var viktigt?

Jag gick till Biblioteket för ett tag sen och fråga om dom där böckerna med girafferna som adoptera en liten krokodilunge och i slutet av den boken fanns det rekomendationer om andra böcker man kunde läsa. Bla en bok om en liten kille och hans rosa klänning. Så nu har jag en fråga till dig . Du vill inte sätta på Ninja klänning pga att det är opraktikt och obekvämt att leka i , men pojken i boken han kan leka hur bra som helst i sin långa rosa klänning och så blev han ju himmla bra i fotboll med, tycker inte du att det är lite dubbelmoral i det?

Alla har vi våra värderingar och åsikter, du har dina och jag har mina. Just för mig är detta med genus bara en massa babbel och dubbelmoral. Det är MIN åsikt och nej jag kommer inte läsa på om genus pga den enkla anledningen att det inte intresserar mig.

Är det egentligen så jäkla svårt för vissa att förstå att barn inte har en aning om vad de är för kön, dom ät just bara barn.. Man har för höga förväntningar och vill att barnen ska bl så perfekta.. Men ärligt talat.. Är inte alla barn perfekta? Vare sig dom har rosa blått randigt prickiga kläder på sig..? Kan förstå johannas tänk, eller vad hon nu hette. MEN hon kan verkligen inte ha läst mycket det du har skrivit! Iaf inte utan smått irriterad och förutsatta meningar.. För då ser man bara det man VILL se.. Inte det som faktiskt betyder något!

Trött på människor som orkar lägga in en kommentar som är så negativ.. Alicia, det kanske är bekvämt för pojken för att det just är en BOK.. Hur jäkla skönt är det egentligen att sprina o leka i klänning? Jag har bara använt klänning en gång när jg var liten.. Det var hemskt! Kunde inte klättra för skiten fastna och leka i leran för då när man sprang sen så var klänningen kall o klibbig.. Tacka vet jag avklippta jeansshorts och en stor pösig t-shirt! Kvinnlig lär man ju alltid vara, vare sig man har klänning, smink eller stora sletna kängor och skitigt hår! Jag lär mitt barn att trivas med sig själv, leka utan att fastna vid en storts leksaker och vill han slänga på dig mammas linne och kanske en klänning så varsågod! Han är ju ändå mitt barn!

juste, det där du skrev om tdningarna, jag hatade de tidningarna, och min mamma skulle inte låta mig köpa dem heller

alla mammor behöver bara se till att barnen inte köper egmonts skittidningar

jag läste tom och jerry och kalle anka som barn, jag absolut älskade dem och både pojkar och flickor älskar dem! än idag läser jag ibland kalle anka, det e jättekul faktiskt!

sen blir faktiskt inte killarna uppfostrade i att det är tillåtet att slåss, bara i försvar, och mina småsystrar får också veta att de får slåss i försvar!

män som e aggressiva e inte uppskattade i samhället, kanske i porrindustrin, och barn ska helst inte se på det trots att de flesta gör det nu för tiden!

de flesta kvinnor ogillar aggressiva män, de e lika lågt klassade som alkisar…

hejdå

Lady Dahmer! Suveränt! Jag har dig att tacka för mycket! Jag har insett och börjat arbeta med mitt förhållande till mitt eget utseende. Det är så befriande att kunna släppa de begränsande tankarna på ytligheter. Det gör att jag kan fokusera på att springa så fort jag kan utan att behöva tänka på att dra in magen medans, eller att kunna gå till skolan och slippa tänka på om jag valde rätt kläder idag. Förut såg jag kroppen som något begränsande och fult, nu ser jag den inte så. Jag ser den inte heller som något vackert utan jag är jag bara. Jag lever utåt utan att behöva tänka på mitt utseende. Du ger konkreta exempel och tack vare att jag läser din blogg och det du länkar till så känner jag att jag har kött på benen och kan ge svar på tal när det gäller genusfrågor!

Linda

Öh, ursäkta, men läste du hela mitt inlägg? Ja, okej. Jag drog det hela lite till sin spets- för att få upp ögonen på dem som tror på hormonteorin. Men sedan förklarade jag ju, tycker jag, ganska väl hur en socialisering går till.. eller hur 😉

Varför måste barn veta om de är en tjej eller kille? Hela diskussionen är ju bara dum. De som hävdar att deras barn vet vad de har för kön. Har ni suttit i timmar och "du är en tjej, du är en tjej" eller vad menar ni? Är det vad Ninja missar? Att kunna separera sig från mängden genom att säga att hon är en tjej..?

Klart att man kan vara stolt över sitt kön, men jag är hellre en rolig och kreativ person än en rolig och kreativ tjej.

Malin: Jag tror jag förstår hur du menar, men det går inte bara reducera människor till hormoner, men jag förstår det du försöker säga med att vissa hormoner blir tilldelade vissa egenskaper, DET är det traditionell forskning har försökt bevisa i ett sekel utan att lyckas med. Jag tror vi är inne på samma spår men uttrycker det lite olika.:-P

Jag tycker att du skriver mycket tänkvärt, tyvärr tror jag att en del med flit väljer att missuppfatta när man säger att man är/försöker vara genusmedveten. Nu har jag inga egna barn, men skulle jag någon gång få det så skulle jag utan tvekan använda mig av en genusmedveten uppfostran. Själv kom jag in i "genustänket" ganska sent i livet, inte förrän jag började plugga arkeologi närmare bestämt. Det blev verkligen en "wow-känsla".

Just det ja, vill även passa på att rekomendera boken "Genusforskning inom arkeologin" av Elisabeth Arwill Nordbladh. Kan vara något för de som på fullt allvar tror att de skeva normer som existerar idag aaaalltid har varit så sedan urminnes tider.

…och självklart hakade datorn upp sig innan jag skrev klart föregående inlägg (inte meningen att spamma sönder din blogg). Min mening med boktipset är att de som på fullt allvar anser att de stereotypa könsnormerna är det som ska fortsätta gälla bör tänka efter innan de på fullt allvar tror att normerna alltid varit såhär.

"Jag gick till Biblioteket för ett tag sen och fråga om dom där böckerna med girafferna som adoptera en liten krokodilunge och i slutet av den boken fanns det rekomendationer om andra böcker man kunde läsa. Bla en bok om en liten kille och hans rosa klänning. Så nu har jag en fråga till dig . Du vill inte sätta på Ninja klänning pga att det är opraktikt och obekvämt att leka i , men pojken i boken han kan leka hur bra som helst i sin långa rosa klänning och så blev han ju himmla bra i fotboll med, tycker inte du att det är lite dubbelmoral i det?"

ÅH!!! Jag orkar inte :')

Ja för helvete, LD jämför sitt barn med alla barn. Jajjemen! Hon jämför till och med sitt barn med EN FIGUR UR EN BOK! JAPP! Haha. Snälla. :tired:

Åh! Jag kan bli så irriterad på människor som Martina, som tror att allt är peachy och fint och bra. Att de inte alls är affekterade öht. Så enkelspåriga! Vad sysslar de med!? Din blogg har verkligen fått mig att öppna ögonen, även fast jag haft mycket av det du skriver om i tankarna i flera år. Fast jag har aldrig riktigt hajat vad det inneburit på ett större plan. Men det växer inom mig, dag för dag. Thank you for that!

"If we can't save ourselves then let's save the kids."

ALICIA Hur kommer det sig att du är fixerad fast din mamma inte var det? För att du är uppväxt i samma samhälle som alla andra, med samma normer och samma ideal. Din mamma hade antagligen inte dig inlåst i en grotta tills du blev vuxen. Eller? Du utsattes för omvärlden.

När det gäller Kalle och Klänningen så är den boken skriven för att stödja pojkar som vill bryta normer men inte vågar. Och du… det är en BOK. En saga. Inte en verklig händelse. Giraffer brukar inte adoptera krokodiler heller. Bara såru vet. 😉

Hur kan du sitta och ha en massa åsikter om genus när du inte vet vad det handlar om? Hur vet du ens vad du tycker om du inte ens vet vad det handlar om? Du kan ju inte basera dina åsikter på fördomar och antaganden. :thumbdown:

AMO "riktiga" kvinnor? "Riktiga" män? Vad fan är det? En bunt föreställningar och påhitt.

Nej jag vill att människor ska få växa upp till sig själva.

LD Tack för att du försöker dumförklara mig! Men om jag tolkat dessa böcker rätt ( och ja jag vet att Giraffer inte adopterar krokodiler )så har dom ett syfte med just det där med giraffer och den lilla krokodilen. Vanliga svenskar par brukar inte få svarta barn heller. Jag tycker det är bra att det finns böcker för barn där man kan förklara på ett bra sätt att det finns olika allternativ som tex adoption oavsätt om du är homosexuell eller ofrivilligt barnlös.

Det lilla jag har läst om genus så måste jag säga att Kalle och klänningen är rent skit. Du jobbar för ett jämställt samhälle , men ändå ser du inte att denna bok skriker ut " Killar kan men inte tjejer "

Dubbelmoral!!

ALICIA våra barn lever här och nu och vet vad som förväntas av pojkar och flickor. Jag kan inte lura i dem att klänning är ok för killar när de vet att det inte är så.

Men istället kan jag uppmuntra revolt, visa att man inte måste göra som andra tycker och att man inte måste anpassa sig efter dumma normer.

Boken visar ungarna att det är ok att vara den man är oavsett om man är pojke eller flicka.

Genus handlar inte om att låtsas som att problem inte finns. Det handlar om att synliggöra dem och förändra.

Och Alicia …. boken säger ingenting om tjejer. Den talar om en problematik som är riktig. Att pojkar inte får ha klänning och vad man kan göra åt den. Istället för att hacka på en bok som försöker motverka könsroller och stereotyper, kan du inte lägga din energi på de böcker som istället lär barn att flickor är si och pojkar är så?

Det jag har svårt att förstå är hur NÅGON kan vilja uppfostra sina barn efter kön istället för efter personlighet. Jag menar, jämför med nationalitet. Säg att man har två barn – ett mörkhyat och ett "vitt". Skulle man ge dem olika leksaker för det? "Ah men lilla gubben, du är ju från Afrika, då dras du ju förstås till giraffer och snabba rytmer!" "Och du mitt vita barn, det måste vara isbjörnar i plysch och klassisk musik som gäller för dig." Löjligt scenario, men exakt samma sak som händer när man behandlar barn efter kön. För vad händer när afroungen och vitungen växer upp? Jo, vitungen lär sig att afroungar är smått mindre duktiga på västerländsk kultur och behandlar dem därefter, mens afroungen lär sig att den är annorlunda vitungen och så blir det konflikt och särbehandling etc. Vill ni verkligen att er dotter kommer hem gråtandes för att berätta att hon blivit utfryst för att hon varit för högljudd i klassen? Fått lägre lön för att hon inte kunnat (=fått) "spela med på samma plan" som sina manliga kollegor? Vill ni att er son hittas blåsöagen i omklädningsrummet för att de "tuffa grabbarna" tyckt att han har för mesig attityd i rinken? TYCKER ni verkligen att det är ok att kvinnan får dra det mesta av lasset när pappan kommer hem bara för att leka av sig lite men ändå får äran av samhället?

Hursom. Bara lite exempel – självklara saker men som måste arbetas på redan från tidig ålder – på varför LDs engagemang behövs. Jag anser inte att genusvetenskap bör stå ensamt. Ämnet är tätt sammankopplad med statskunskap, historia, sociologi m fl ämnen. Ska man förstå fullt ut så får man inte nöja sig med att bara ha läst de "obligatoriska" genusböckerna utan kanske försöka greppa hur samhället fungerar i allmänhet. Och så får man ju förstås själv bestämma hur mycket ork och energi man vill lägga på att jobba med genus i vardagen. Hemma hos mig (har inga barn än, dock en man samt en lillebror som jag träffar så ofta jag kan) kallar jag det aldrig genus. Jag kallar det ingenting. Jag gör det som vore det helt naturligt (vilket det är för mig, av diverse skäl).

Tycker ni att själva ordet "genus" är irriterande och känns rabiat? Fine. SKIT I att använda det. Man behöver inte kalla sig liberal för att sympatisera med folkpartiets åsikter, som exempel. Kalla det ni gör för att ge barnen en sjysst start, helt enkelt rättvis uppfostran. Möjlighetsuppfostran. Kanske BARNuppfostran?

Det intressanta i det här är att det inte verkar vara så många som tänker på att det finns en sak som barn är allra bäst på. Härmas. Kom igen, det är vårt framgångskoncept som art. Att vi kan lära oss saker. Hur lär sig barn prata? De härmar. Hur gör barn för att lära sig äta? De härmar.

Så är det med alla andra djurarter som behåller sina barn en tid efter att de är födda/kläckta. Titta på någon naturdokumentär om Bonobos (dvärgschimpanser) tex. de gör det extra tydligt. Eller varför inte om vargar, hur ungarna lär sig jaga och hur deras avancerade gruppdynamik fungerar. Eller något kattdjur, hur ungarna sitter och observerar när förälrarna jagar och sen provar själv. Det är ett välbelagt vetenskapligt fakta att ungar härmar. Om man då väljer att bara mamma/pappa är hemma med barnen kommer denna person följdaktigen bli präglad på detta. Det vore konstigt om det inte skulle ske.

Sen inte sagt att ditt barn blir likadant som dig, det tolkar allt de ser och modifierar det till egna referenser. Och sen finns det en mekanism som gör att de ska frigöra sig. Det spekuleras i om de får tonårsrevolt för att det ursprungligen skulle tröttna på gruppen så att de skulle lämna den tajta gruppen och sprida generna (och komma ifrån problemet med inavel). Någon kanske tyckte att det var lite off topic, men kan ju vara någon sorts förklaring till de som kommer hävda att bara för att förälder x gör på sätt y blir barnet inte likadant.

Äsch.. Jag kommer aldrig lära mina barn att det där är för killar & det för tjejer. Och dom kommer heller aldrig få vara elaka bara för att de vet om sitt kön!

Linda

Tack, det tror jag med. Att vi är inne på samma spår. :-d. Lo, som skrev inlägget under mitt första, uttryckte det bra. Jag reducerar heller inte människor till hormoner. I dessa diskussioner hamnar man lätt nere på kromosomnivå och det är löjligt, när det inte är biologin som diskuteras, utan sociologin.

Och jag tycker det är komiskt att du kallar mig för "otrevliga anonym" för att jag sa att dina barn lika gärna kan påverka mina negativt än tvärt om.

Är jag otrevlig då? Det var ju du som sa det?

Vem har sagt att du har rätt i detta? Jag har inte mindre fel än dig för att DU tycker det. Du är inte bättre än mig liksom!

OK, otrevlig var fel ord. Dryg är kanske bättre.

Jag struntar i vad du tror på, men så länge som din fostran påverkar mina ungar negativt så kommer jag inte acceptera det.

Det jag inte gillar i den här genusdebatten är att det känns faktiskt som att en kvinna inte ska få vara en kvinna. Jag älskar att vara kvinna, jag älskar att vara annorlunda än en man. Jag tycker inte att män och kvinnor är lika, inte bara fysiskt utan även psykiskt (inte på individ-nivå, men på gruppnivå). Vi har olika instinkter från uråldriga tider och jag ser inget fel i det. Så länge det inte värderas lägre att vara kvinna (vilket det gör idag och det är fel). Ingen ska få ta det ifrån mig. Jag är kvinna, min son kommer att växa upp till man. jag vill inte ha ett samhälle där allt sånt är utsuddat. Varför kan vi inte kämpa för att höja statusen att vara kvinna istället?

Hej! Nu har jag inte orkat läsa alla kommentarer men i brist på goda förskoleexempel så ville jag bara nämna en bra förskola i närheten av oss där jag hoppas mina barn får börja. Där har man inga dockor och inga bilar, de upplever på så vis att pojkar och flickor leker mer med varandra och att hela klimatet blivit mer jämställt mellan barnen. Självklart har man andra leksaker. En dag hade de en "leksaksdag" då barnen fick ta med sig en valfri leksak hemifrån. Ni kan själva räkna ut vad de hade med sig och lärarna upplevde att de i större utsträckning fick säga åt pojkarna att dämpa sig i sin lek medan flickorna lekte "snällt och tyst" samt att de lekte mer uppdelat.

Jag säger inte att deras sätt är rätt men jag tycker det är väldigt roligt att man vågar testa nya vägar för att se vad det kan leda till.

AMEERA kvinnors status ska definitivt höjas. Men att vara KVINNA och vara "kvinnlig" är två skilda saker och det är "kvinnlig" vi försöker få bort. Kvinnligt och manligt, föreställningarna kring kön – ja även det som du påstår; att vi skulle ha olika instinkter. Nej vi har inte alls olika instinkter. Vi har exakt samma.

Din upplevelse att det är skillnad på män och kvinnor är riktig, men att det skulle bero på biologi är fel. Det beror till störst del på uppfostran, miljö, könsroller, normer och ideal.

Du kanske trivs i din könsroll, men väldigt många gör det inte. Väldigt många far illa av att pressas in i en mall man inte passar i. För att inte nämna att våra könsroller faktiskt uppmuntrar oönskat beteende som t.ex mäns våldsamhet.

För det första vill jag säga till Fredrika att genusvetenskap visst är en vetenskap. Det är en vetenskap som studeras och forskas i på många av landets universitet, så det är visst en vetenskap.

Men vetenskap är inget värderande. Genusvetenskap handlar inte om kvinnokamp, utan om att rent objektivt studera t ex hur förväntningarna på män respektive kvinnor ser ut. Det är alltså inte samma sak som feminism, även om feminismen ofta använder sig att genusvetenskapen.

För det andra vill jag gärna diskutera det här med huruvida barn som får en "könsneutral uppfostran" (i den mån det är möjligt) skulle bli förvirrade som vuxna. Vad säger er att den som får en könsstereotyp uppfostran skulle ha det lättare med sig själv i framtiden? Jag tror snarare att det gör människor osäkra, att hela tiden behöva värdera vad de gör och tänker utifrån vilket kön de har, eftersom allting könsöverskridande kan betyda att de är.. Ja, vad? Homosexuella? Född i fel kropp? Om samhället inte var så tydligt könsmärkt, så kanske det hade varit enklare för alla könsöverskridande människor att trivas med sig själva. Att vara en man som gillar att ha kjol, behöver inte nödvändigtvis betyda att man är transperson.

Och ska man se det rent krasst, så finns det faktiskt tre kön, eller ännu fler rättare sagt. Det föds ca 1 ett barn på 2000 med någon form av intersexuellt tillstånd. Det betyder att personen är född med könsorganskaraktäristika av båda könen.

Dessa människor är inte så många, och många opereras om redan vid födseln, men jag tycker ändå att det säger något om hur konstig vår stränga uppdelning i manligt och kvinnligt är.

Nu känner jag att jag blev lite luddig mot slutet, men jag hoppas att någon förstår vad jag menar.

I förrförra veckan skolade jag in min dotter på fritids. Vi lekte på skolgården och hon såg en kille som gått i hennes grupp på dagis, han och andra pojkar spelade innebandy och vi stod och tittade på en stund. Jag frågade henne, men hon ville inte vara med och spela. Långt senare gick vi förbi där igen, pojkarna hade övergett planen. Min dotter gick in och hämtade en kvarglömd klubba och vi började gå bort till förrådet en bit bort för att hämta boll och en till klubba till mig. När vi kommit halvvägs dit kommer en fröken "Erm, ska ni ha den där klubban" "Ja, vi tänkte spela lite" "Ja, för det var några pojkar som ville spela nu.." "Jaha?! Men vi tänkte spela, om det går bra alltså?" "Jadå" (lite motvilligt och oroligt, typ hur blir det nu när inte pojkarna får spela!!) Alltså, det blev så himla tydligt att klubborna liksom TILLHÖRDE pojkarna. Det var absolut inte så att vi "tog deras grejer". De hade plockat undan allt för länge sedan och börjat med annan lek.

Vi går dit för att spela och det samlas fler pojkar som vill vara med. Vi spelar en väldigt kort stund innan leken blir för våldsam för min dotter som nästan i panik springer ut från rinken. Det står både manliga och kvinnliga fritidspedagoger och tittar på. Jag känner såhär; varför kan inte mammor/pappor/fritidspedagoger hjälpa till när pojkar leker? Varför kan de inte se till att de lär sig visa hänsyn? Ok, i en sport handlar det om att vinna, men det är också en lek på en skolgård här, inte en match på elitnivå. Är det inte av större värde för en pedagog att lära en pojke att visa hänsyn? Eller att lära en 6-årig flicka som går första dagen på en helt ny skola att ta plats? Att få göra det hon vill, att få spela innebandy för första gången. Visst, innan jag sprang efter henne så hann jag säga åt pojkarna. Jag kan stå upp för min dotter men det blir mer effektfullt om deras egna föräldrar gör det eller skolpersonalen som har hand om dem på dagarna.

Två veckor senare; jag har inte sett en enda tjej spela innebandy. Jag frågar min dotter; nej, hon vill inte. Hon har lärt sig hoppa hopprep istället, vilket hon är omåttligt stolt över. Jag med såklart. Men jag kan inte låta bli att tänka; får hon möjlighet att leka var hon vill på skolgården? Känner hon att hon ens får vistas på innebandyplanen? Jag tror inte det 🙁

Fan, vad jag önskar att alla pojkföräldrar tog sitt ansvar. De tar den enkla vägen hela tiden. De säger aldrig till sina söner när leken går överstyr. Jag har sett pojkar knuffa bebisar ur vägen på lekplatser utan reaktion från föräldrarna. Pojkar få gå klädda hur fan de vill utan att deras mammor ska utstå kritik. Mammor som klär sina flickor i rosa däremot.. de ska skuldbeläggas. Och papporna.. de går fria som vanligt. TRÖTT_PÅ_DETTA

jag är så glad att du finns här ute på internet lady d. du behövs verkligen. och det är så himla himla bra att du tar debatten där den behövs, istället för att bara predika för de redan frälsta.

men det är en sak som jag tänkte på, och det är att det blir så dumt när det blir så mycket "vi mot dom". Vi gör rätt och ni gör fel, vi är bra mammor, ni är dåliga. tror inte man når fram till någon på det sättet.

dessutom tror jag det är lite mer nyanserat en så. jag är feminist in i benmärgen, jag kämpar på demonstrationer, tar tuffa diskussioner med kollegor på jobbet, tar plats och säger vad jag tycker. jag rakar mig inte under armarna, men däremot bär jag nästan alltid klänning eller kjol från loppisar. alltså det är ju det bekvämaste plagget, det är hundra gånger enklare att gå på toaletten (byxor är ju sydda till män, med en gylf som är till för att släppa ut snoppen) och jag tycker det är finast! när jag fick barn var det självklart att den skulle ha kläder som jag tyckte var fina. alltså blev det mycket klänningar och volanger, och jag tänkte ge fan i vad det är för kön. nu blev det en pojke som kryper runt i volangerna, men hade det blivit en flicka hade hon fått bära exakt samma kläder.

i min feministiska utopi får alla bära de kläder de vill oavsett kön. feminism handlar inte om att alla ska gå i tråkiga grå likadana kläder och syssla med olika saker, utan att varje individ ska få klä sig så som de känner för. i den världen får även kvinnor klä sig i typiska kvinnliga kläder, gilla att pyssla med husmorssysslor, vilja vara hemma med barnen och ändå vara feminist! lika mycket som en man skulle kunna göra exakt samma sak. därför tycker jag det är lite galet att gå på andra som, väljer att klä sina barn i kläder som DE tycker är fina, även om jag mycket väl förstår och håller med om att de blir bemötta på andra sätt. jag tror man kan lära flickor och pojkar att man kan slåss mot drakar även om man tar klänning och att man kan ta hand om bebisdockor fast man har på sig monsterkläder. oavsett kön. jag tror att den största förändringen som behövs ligger i, som du säger, hur de vuxna bemöter och behandlar barnen.

tack för en bra blogg! för feminism och jämställdhet!

har aldrig fått känslan av att lady dahmer utmålar kvinnor som offer, hon upplyser och inspirerar.

Before you can break out of prison, you must first realize you're locked up.

En av raderna i Martinas kommentar sätter, iallafall för mig, fingret på problematiken i att diskutra genus med människor som inte förstår vad genus är, nämligen: "Jag förstår faktiskt inte varför du går så hårt på folk som vill uppfostra sina barn efter vilket kön de har"

Genus handlar ju om det socialt konstruerade könet, att uppfostra barn "efter vilket kön de har" handlar därmed om att reproducera föreställningar om skillnader mellan kön, inget annat. Sen skall man helelr inte inbilla sig om att detta enbart handlar om kvinnor, även män pressas in i förutbestämda mallar och far illa, det handlar inte om att män är onda och förtrycker kvinnor. Det handlar om samhällsstrukturer.

LADY DAHMER!

Jag blev genus/feminism-ansvarig(fast jag använder ordet jämställdism just nu för jag har inte tiiiid att bråka med dom som kallar alla feminister för manshatare…) för ett evenemang som ska äga rum i Skellefteå i… November tror jag? Ung08, fast i år då, nästan som en mässa för ungdomar med musik, politiker, livekonst, workshops, alltså, allt som går att tänka sig.

Jag har inte kommit så långt i mitt arbete; MEN, jag har lagt fram förslaget om att ägna en hel vägg med utskrifter av dina allra klokaste blogginlägg.

(Med en fet överskrift; LADYDAHMER.SE eller nåt)

Skulle det vara okej? Vi har nästa möte den 30;e och jag skulle vilja ha åstadkommit någonting iallafall, plus att jag tycker att dina ord behöver nå ut till så många fler.

Hör av dig! Mvh Mathilda.

Du är så bra! Du sätter alltid ord på sådant som jag går och tänker och sen blir irriterad för att jag inte får fram i ordform när det är diskussionsdags (Vilket det ofta blir, så jag borde ha lärt mig… :P). Har följt din blogg ett tag nu och varje gång jag kikat in vill jag tvinga alla jag känner att gå in och läsa. 🙂

Jättebra skrivet tycker jag och du har så bra argument. Jag har en tendens att bli "överhettad" i dessa diskussioner att det bara spårar ur. Min önskan är att dessa frågor ska nå ut till alla, även de som inte är så insatta i ämnet, men som ändå som förälder vill sina barns bästa. Jag tycker det är en svår balansgång. Blir man "för mycket" blir folk aviga och slutar lyssna och säger man inget kokar man sönder för allt man vill är att bidra till förändring.

jag hade aldrig klänning när jag var liten även om mamma ibland tyckte det hade varit fint så var det ingen idé att köpa någon för jag tog inte på mig den. Lekte bara med grabbar när jag var liten för de lekte såna lekar som jag gillade.

Jag höll på med alla idrotter som fanns, jag gick inte ut o klädde upp mig eller sminkade mig för någon kille, jag gjorde det inte alls…

Jag har ALDRIG fått höra att jag inte är en "riktig" flicka eller att några vuxna tyckt att jag betett mig konstigt. Däremot hade jag istället väldigt mycket kompisar, både tjejer o killar och har alltid varit en person som gått min egen väg.

Jag är uppväxt på 80-talet då det inte talades om genus alls… jag har sett disneys filmer mm mm men inte sjutton har jag blivit en "typisk flicka"

förstår inte nånting!

Jag håller med Lady Dahmer om genus och uppfostran och jag har lärt mig det mesta om genus ifrån henne. Men jag läser trots det hon säger med kritiska ögon, eftersom att jag ju måste bilda mina egna åsikter om det som skrivs. Jag har debatter med mina vänner, och det har ökat mitt intresse och min medvetenhet.

Jag har inte läst på eget*, för jag litar på min instinkt. Och jag lär mig genom debatter och genom bloggar.

Det jag inte riktigt kan förstå är hur man blint kan läsa allting som sägs och mena på att det är EXAKT så det ska vara. Nu håller jag som sagt med Lady Dahmer, men inte för att HON säger att det är det rätta.

Man måste ju tänka lite själv och fatta sina egna uppfattningar.

Om man tar åt sig så personlig, så handlar det ju inte längre om denna debatt och det hon skriver om. Då börjar det ju handla om att man inte kan ta avstånd till sådant som man läser, och då är det ju det man måste börja tänka på. Inte vad som skrivs om uppfostran och genus.

Så alla som menar på att hon talar för oss alla. Ni kanske borde lära er att ha lite avstånd från texter och tänka i lite större banor än er själva. En åsikt är en åsikt och inte ett personligt angrepp.

Om alla debattartiklar skulle tas på detta sätt, så skulle vi nog ha ett konstant inbördeskrig.

*Okej, självklart kollar jag upp sådant som jag hört och inte förstått något om efter en diskussion, men det behövs ju oftast inte, då jag frågar om saker jag inte förstår eller vet något om. Men det känns så himla självklart för mig att jag nästan inte ansåg att det behövde skrivas med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *