Det sitter alltså människor och menar att det är ofeministiskt att vara hårig för sakens skull. Jag dör. Det är helt hysteriskt.
Kategorier
"Och att ha orakade ben bara "för att" så är det inte speciellt feministisk för mig."
Jag vågar snarare påstå motsatsen. Att det absolut är feministiskt att uppoffra sig för the greater good. Att göra sånt som kanske är obekvämt eller jobbigt för att på så sätt stödja eller helt enkelt vara en förebild för andra. Inte för att jag ser min hårighet som ett sådant stort uppoffrande för mänskligheten eller ställningstagande för den feministiska kampen. Herrejösses, jag är självgod men lite distans har jag nog! Men det är ju så att andra verkar ta min kroppsbehåring på ett större allvar än jag själv.
Den rabiata orakade flat-feministen Fanny går igenom argumenten mot samt skriver om folks attityder gentemot orakat och kroppsbehåring. Att folk är dumma i huvudet är inget nytt men det blir tydligare när man läser det svart på vitt.
]]>
10 svar på ”"Och att ha orakade ben bara "för att" så är det inte speciellt feministisk för mig."”
Jag har suttit och dött över de där kommentarerna sedan du postade länken på twitter… alltså… vissa personer har verkligen fått saker om bakfoten.
Du visar hellre dina barn och världen hur naturliga ben ser ut än att raka dem så de blir lena.
Skrivit om hela grejen här: http://www.arsinoe.se/?p=21043
Är det aldrig någon som rakar sig enkom för att det blir svalare, till exempel nu under de varma sommardagarna? Måste det ALLTID handla om att följa ideal, vad det än må vara?
Fast det tycker jag beror på hur man definierar feminism. Det är många med mig som tycker att feminism handlar om att man ska få göra det man vill, inte att man ska göra det som inte passar in i samhällets mall eller liknande. Så nej, i mina ögon (med min tolkning av ordet feminism) är du inte feminist när du låter bli att raka benen bara för att protestera och gör oss som är feminister i min mening en otjänst.
Jag tycker det blir så extremt, och ger negativ klang åt feminismen. Feminismen är för mig något positivt som handlar om att "vi KAN göra det här", "vi FÅR göra det här", "vi får VÄLJA" men när det börjar handla om att låta bli att göra saker bara för att (trots att man egentligen vill göra det) tycker jag det blir väldigt negativt istället.
Jag tycker det är tråkigt om du känner att du behöver låta bli saker för att du ska vara feministisk, då tycker jag det går emot det syfte feminismen enligt mig har vilket är att alla, män som kvinnor, ska få göra de val de vill. Väljer du att inte raka benen för att du inte VILL raka benen så fine, men jag har väldigt svårt för ställningstaganden som går emot det man VILL göra. (Pratar såklart inte om t.ex. rökning, misshandel eller liknande saker som är direkt skadliga för en själv eller någon annan). För mig är det samma sak som om någon rakar benen för att det uppfyller ett ideal, trots att personen ifråga helst inte skulle raka benen. Hoppas du förstår hur jag menar, även om du inte håller med mig.
Lol, visst är det en underlig slump att så fort det kommer till normkritik som landar i det personliga så börjar alla, som i andra fall kan problematisera strukturer och hur de påverkar oss, att dilla om fria och personliga val? Den feministiska smärtgränsen (för kvinnor främst) går uppenbarligen vid att skada sin knullbarhet. Visst kan vi klä våra barn i alla färger och inte applicera egenskaper på kön och kräva lika lön men om jag inte längre gör mig själv till ett objekt- vem är jag då? Var ligger min trygghet och makt?
Det är ingen överväldigande skillnad i svalka mellan att raka och låta bli, men för någon som jag som är hemskt överkänslig är det en jättebra lösning. Sen när det blir kallare låter man allt växa ut igen så slipper man använda långkalsonger.
Raka eller inte raka, kan man inte bara säga att det kvittar? Att alla är lika mycket värda ändå? Jag är så trött på hårdebatten… ingen är fan bättre eller sämre än någon annan pga vald kroppsfrisyr. Förövrigt växer hår ut.
Det är liberalism som handlar om att människor ska få göra vad de vill, inte feminism. Man kan vara feminist utan att vara för att människor ska få göra precis vad de vill – feminism handlar om lika rätt oavsett kön. Att alla ska få göra vad de vill med sina egna kroppar är däremot relevant för feminism. Det inkluderar rätten att använda sin kropp för att föra fram ett politiskt budskap, att inspirera andra eller vad som helst. På vilket sätt är det mer feministiskt att låta bli att raka benen för att man tycker hår är snyggt än att låta bli att raka benen för att man känner att normer och ideal måste motverkas?
INGEN har rätt att säga till mig vad jag får göra med min kropp och vilka anledningar som är godtagna. Inte samhället, inte karlar, inte kvinnor – inte ens andra feminister. Om jag vill raka benen för att visa andra att man inte dör på stört om man vågar gå ut orakad så är det min rättighet. Det är oerhört antifeministiskt att sitta och säga till någon att den bara får raka benen/knulla runt/göra abort/platsikoperera sig/whatever om den gör det av de anledningar man själv tycker är okay.