Kategorier
feminism & genus

Och så var det kvinnosynen i de klassiska gamla "kulturarven" igen …

(Tack till Maria som hittade bilden)

För er som inte läst varför jag bojkottar Disney och de klassiska sagorna så hittar ni inlägg om det här; – ”Så här lär man barn att nej egentligen betyder ja
– ”Barn är lättlurade och lättmanipulerade”]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

58 svar på ”Och så var det kvinnosynen i de klassiska gamla "kulturarven" igen …”

Seriöst? Man tolkar sagorna som man vill tolka dem. Sagor berättar historier. Aladdin till exempel är fortfarande väldigt sann, för sån ÄR världen idag. För många inom dem kulturen. Sedan handlar inte alla om utseendet, om man inte vill tolka det så. Men det är ju upp till var och en. Det finns många vackra budskap i filmerna ovan, som kommer i skymundan när man pekar ut genuset ur din synvinkel. Dert som stör mig med disney är inte kvinnosynen, för den är generell i världen och särskillt i USA, nej, det som stör mig är hur smala alla är.

ANNIE – ja kanske om man är vuxen så funkar det så. Men barn har inget kritiskt tänkande och tolkar absolut inte "som de vill". Budskapet i de gamla sagorna och i disneys filmer är kristallklart. Det spelar ingen roll om det "ser ut så i världen".

Att det finns andra budskap gömda spelar lite roll eftersom barn inte tänker på samma sätt som vi vuxna. Det har visats om och om igen i undersökningar att pedagogiska sagor eller sagor med budskap inte funkar.

Hmmm…mycket intressant det där med att man inte får veta vad killarna heter xD eller ja, Erik heter ju "Sjöjungfruns prins" och Filip heter "Törnrosas prins" Jag tror att Askungens prins fick ett namn i uppföljaren…HAHA…nämen allvarligt det är så sant. Ariel är ju klockrent exempel, hon säger inget på 3 dagar men lika förbannat blir prinsen kär för hon är ju så vacker. Det är svårt som barn hela tiden tro på att "insidan är det som räknas" när man får sånt här inpräntat i hjärnan varje dag, gosh…Jag är glad att du bojkottar Disney, så länge du kan. Jag har tyvärr en thing för alla dessa Diney-filmer nu men det är för att jag lärt mig tycka om dem utan att ifrågasätta ur ett vuxet perpektiv som barn.

Jag hade fullt upp med att "placera" prinsarna först, vem som hörde ihop med vem. Prins Erik, Filip, Aladdin, jag tänker så jag knakar med "Odjuret-prinsen" mwn får ingen hjälp av huvudet.

Jag tycker även att de restaurerade, eller nytryckta "Törnrosa", "Snövit" och "Askungen" känns som de "gått ner något i vikt", om jag jämför med de gamla VHS-fodralen. Jag kan vara ute och snurra. Hör egentligen inte till diskussionen.

På tal om Askungen..

Hela den här grejen med glasskorna,

i en ljudbok som jag hade när jag var liten

så högg styvsystrarna av sig antingen hälen

eller tån för att skorna skulle passa.

snacka om att offra sig för mannen och rikedomarna.

Sen.. Hur bekväma skulle sådana skor va?

Vad händer med tåbiran?

Citerar från Lilla Sjöjungfrun när hon säljer sin röst för ett par ben:

"Men utan min röst… hur kan jag…?"

"MEN DU ÄR JU SÖT!"

(…)

"De män som finns där oppe hatar pladder, på flickor som sladdrar blir man trött. Så på land blir lyckan gjord om man spar på sina ord. (…) Man måste inte alltid konversera, en gentleman vill slippa om han kan."

OSV OSV! Herregud!

Förutom att man ville bli en vacker prinsessa som liten så var det fler saker som gjorde intryck på mig. Jag tyckte Belle, Jasmin och Ariel ändå var starka modiga kvinnor som vågade gå sin egen väg. En annan sak är att alla karaktärer har ensamstående föräldrar, oftast en pappa.

Dessutom var ju sjöhäxan också otroligt vacker men Erik ville ju ändå inte ha henne. De andra kvinnorna i Belles by är vackra, Ariels systrar med,, men det verkar inte som att et bara är yta som räknas, förutom för Törnrosa och Snövit då. De gillade jag aldrig som liten!

Kan du skriva ut länk eller referens till de 'undersökningar' du talar om? Jag är inte så värst förtjust i retorik där det refereras till statistik eller case studies, om det inte är supportat med namn och titel.

Åh, älskar sånt här! Hoppas det blir värsta diskussionen.

Jag såg på alla såna här Disney-filmer när jag var liten och jag älskade dom! Nu när jag är vuxen kan jag se att det finns dolda budskap om att kvinnor ska vara vackra att se på, inte prata osv. Men aldrig trodde jag att jag var tvungen att vara fin, tyst, smal osv för att duga efter att jag sett dessa filmer. Det kom snarare i tonåren när jag började läsa modemagasin och se på top model .Idag är jag iofs bara 20 (okej, snart 20), men tycker ändå att de här filmerna är helt okej. Jag älskade askungen när jag var liten, och lejonkungen och mulan. Min dotter är 10 månader och jag längtar lite tills hon och jag kan sitta tillsammans och se på de här filmerna. 😀

Sofia, det som sjöhäxan sjunger är nog menat som ironi för att lyckas övertala Ariel om att gå med på något så urbota korkat. Det är inget budskap som ska ses som någon typ av sanning, inte i mina öron iaf.

Annars så har jag sett alla ovan nämna filmer många många gånger och jag älskar dem fortfarande. Ingen av filmerna har påverkat mig negativt och jag har nog inte ens ägnat det en enda tanke under min barndom att flickor bara ska vara söta och att det enda som spelar roll är att vara vacker och fånga sig en prins. Tror nog det måste gå djupare än en tecknad film för att det ska sätta sina spår… Men idag ser det nog annorlunda ut, de där prinsessorna pryder ALLT och jag tycker att man får en helt annan bild än när filmerna gavs ut…

Haha, jag avskyr också Disney, mest för att de tagit de klassiska sagorna och gjort om dem till något sliskigt och plastleksaksrosa.

Däremot älskar jag de ursprungliga sagorna och tycker synd om de barnen som blir fråntagna det enorma kulturarvet som sagorna innebär. Av bröderna Grimms 100 + (?) sagor är kanske 60 % brutala, grymma, handlar om andra relationer än kärleksmässiga och handlar varken om prinsessor eller prinsar. De flesta arabiska sagor handlar om list och förstånd – alltså ej heller om kärlek och "genusämnen". Majoriteten om östeuropeiska sagor handlar om det godas kamp mot det onda, helt könsbefriat. OSV.

Så med all respekt, men dra inte alla sagor över en kam. Folkeposen är bra större än de berättelserna du tar upp, och det vore synd om de godtrogna föräldrarna som läser din blogg bojkottar samtliga sagor pga. att några stycken är old school gällande genus.

katja motorsågsmassakern är också en del av vårt kulturarv.

Nej, jag tar inte ifrån mina barn nåt. De kommer ha tillgång till både sagor och motorsågsmassakern när de är gamla nog att hantera dem. :thumbup: 🙂

(och jag har grimms samlade sagor. De är verkligen ingenting för små barn! Och de fyra enormt stora och tjocka böckerna "tusen och en natt" har jag också. Storfavorit – men tyvärr också mycket könsstereotypiskt trams i)

Jag ville vara Ariel när jag var liten och fattade aldrig varför hon ville vara människa och bo på land… Periodvis kunde jag välja ut en annan sjöjungfru jag ville vara, beroende på vem jag tyckte var sötast (ja, utseendet fixerade jag mer vid än jag förstod själv, drömde om att vara sådär vacker som bara tecknade kvinnor är).

Belle däremot fick mig att tycka att det inte var något fel på mig som tyckte om att läsa och det måste jag nog ändå säga är positivt… Det var okej att drömma och utbilda sig liksom. Drömma, för att man bara såg henne läsa romantiska sagor, utbilda sig, för att hon älskade biblioteket så mycket (min tolkning var att hon även intresserade sig för fakta liksom).

Förutom Aladdin är den enda jag kan namnet på Eric tbh… Att så många kan Törnrosas prins namn är helt otroligt för mig. Hade inte ett minne av det.. Och de andra.. Nej, de hade inte namn i min värld 😉

Skickanack, det där är bara tolkningar som någon bitter skrivit. Belle är godhjärtat och räddar besten, Ariel vill utforska världen.

LD: Nja, motorsågsmassakern är modernt arv. Läskigtskojigt, men kanske inte lika pedaogiskt 😉 Mjo, ungar på fyra-fem ska nog hållas borta från Grimms värre sagor, men sex-sjuåringar fixar dem lätt. Fast då gäller det att ha förberett dem på sagobegreppet med allt vad det innebär. Men sen beror det ju också på hur pass mycket vansinne ungarna klarar av. Det är ju individuellt.

Nasreddin-sagorna är annars fett roliga. Tyvärr vet jag ej om de finns utgivna på svenska. http://en.wikipedia.org/wiki/Nasreddin Humor

Jag menar, vi som berättar/läsaer sagor har ju makten att påverka barnen. Samtidigt som vi påpekar och diskuterar det onda – t ex hur synd det är om prinsen som måste rida runt dagarna ut när han egentligen vill dricka te eller den dumma taskvargen som bara vill slåss – så kan vi också berätta och tillsammans rita de fina hantverksföremålen som använts på den tiden, "youtuba" fram häftiga arabiska palats, spana in krokodiler aka moderna drakar etc 😉 Besegra det onda med det goda, så att säga. Plus få massa kunskap på köpet 🙂

Så sant. Jag hade dock höga förhoppningar på Trassel. Tänkte att äntligen har dom fixat en brud med lite klös i. Och jo, visst. Men summan av hela filmen var i princip att "det spelar ingen roll om han är kriminell, bara du är snygg och älskar honom tillräckligt mycket (och har ett helt kungarike att förhandla med) så kommer han att lämna sin brottsliga bana för kärleken."

Ursäkta, jag tror jag just fick hål i tänderna…

emma jo men det där är ju en sån jävla klassiker. Kvinnor flockas ju fan till bad boysen för att hitta en stackars liten förvirrad pojke som de ska rädda och förändra med sin kärlek. :thumbdown:

Det som är osant i tolkningarna är att Ariel ändrar inte utseende för att bli attraktiv för en man. Hon vill upp på land, undersöka världen där och att hon råkar bli kär på kuppen har inget med hennes vilja att vilja gå på land att göra. På vilket sätt räddar Belle prinsen med sin sexualitet? Hon räddar honom med sitt goda hjärta, hon ger honom verktygen till hur man beter sig i sociala sammanhang.

De här historierna handlar om tjejer runt 20 års åldern som blir kära, men deras mål är inte att bli kär, det går djupare, tjejerna är självständiga och går sin väg och på vägen finner de kärleken, men aldrig ger de upp sin dröm.

Och på tal om Trassel, hon är inte kär i den kriminelle pojken, hon blir det i slutet av filmen då han faktiskt visar med sina handlingar att han inte är en bad boy. Hon fullföljer sin dröm och pojken omfamnas som en del av familjen på slutet.

motorsågsmassakern är en klassiker, men med åldersgräns, det är en vuxen film, en skräckfilm. Som du själv skriver LD: "Nej, jag tar inte ifrån mina barn nåt. De kommer ha tillgång till både sagor och motorsågsmassakern när de är gamla nog att hantera dem." Ja, men vad är problemet då? Det är vår roll som förälder att faktiskt sitta där och förklara för våra barn vad det är de ser på. I sagornas fall så ser de på tonårstjejer som har drömmar och råkar ut för motgångar och blir kära på kuppen. Ibland även räddade och ibland räddar de en annan.

Sagor är sagor, det är inte verklighet och det är min roll att berätta sådant för mina barn, att sagan är en fantasi, en förskönad bild av verkligheten, sjöjungfruar existerar inte, vissa tjejer är svaga våp, vissa är starka och självständiga, vissa killar är tjuvar och vissa är prinsar m.m.

Belle är ju tuffast. Hon vägrar gifta sig med Gaston som enbart vill ha henne för sitt utseende ("hon är den vackraste flickan i stan") utan blir kär i Odjuret som inte är mycket att titta på men som uppmuntrar hennes intresse att läsa genom att ge henne ett helt bibliotek och som bara kan återfå sitt normala jag genom äkta kärlek, inte "oh hon är så söt hon borde bli min fru"-kärlek.

Håller med anonym 2011-06-20 ♥ 12:40:03 och En tjock katt i en smal värld.

Det som kanske är mest unikt med Skönheten och Odjuret är ju att de faktiskt blir vänner först (efter att odjuret förändrat sig) och att kärleken sedan växer fram när de lär känna varandra.

De blir sedda för något annat än sina utsidor, eller som den svenska versionen av hududsången uttrycker det "Skönheten är hon, Odjuret är han – men så mycket mer än vad ögat ser, ser de hos varann." Det berör alltså båda två.

Jag är väldigt nyfiken på vad du tycker om Lilo och Stitch – som är väldigt annorlunda från majoriteten av Disneyfilmer.

Hehe, avskyr dina inlägg om disney.. För jag tycker att du har en väldigt bra poäng, samtidigt som jag känner lite "back of bitch", disney är disney liksom, kritisera inte 😉

Well, jag och alla mina vänner älskade Disneyfilmer som barn och växte ändå upp till att bli feminister, så jag tar det där med en stor nypa salt.

Jag gillar att någon också har uppmärksammat mansidealet i de här filmerna (andra bilden). Det diskuteras ju inte lika mycket.

Men när jag läser alla kommentarer här så börjar jag fundera på en sak: Varför ska alla dessa filmer som riktar sig till små barn handla om vuxen kärlek? Vad är grejen med det? Barn kan ändå inte relatera till den romantiska kärleken när de är små och de ska inte behöva göra det heller. En Disneyfilm jag gillar, som verkligen är gjord för barn, är Lilo & Stitch. Där är romantiska relationer något som bara finns i bakgrunden, något för vuxna. Istället handlar den om relationer barn kan förstå: familj och vänskap.

Hur normalt är det at vi säger om Belle från Skönheten och Odjur "Men hon läser ju böcker, hon är smart…". Herregud Herregud! Hon KAN LÄSA! Vilken kvinna! 😉

Det säger ganska mycket om Disneyprinsessor i övrigt- EN som läser klassas som ubersmart.

Ännu mer intressant blir det när man fundera lite på hur gamla (unga) de faktiskt är: Ariel är 16. Törnrosa och Jasmine är både 15 men ska precis fylla 16. Lite unga för att gifta sig kanske?

Odjuret heter Adam, men det lärde jag mig genom någon bok. Inget som nämns i filmen precis XD

Jag har blivit mer kritisk till Disney med tiden, men som sagt är jag fortfarande animation-drogare och har de flesta Disneyfilmerna på DVD (Vill också rita/animera som dem!). Jag ska nog gömma dem ihop med sexleksakerna när jag får barn 😉

Jag hade högt hopp för Trassel dock. YÄY för att Rapunzel fyller 18 och inte 14-16! Rapunzel var så jävla awesome hela filmen igenom, jag såg det inte alls som någon annan nämnt att Rapunzel försökte rädda honom från sitt kriminella liv, för det enda hon gör är att prata med honom om hur hans liv var, och ifrågasatte varför han blev tjuv när hans idol inte var det. Hon öppnade ögonen på honom, men mer som en vän än som en "girl wants to turn bad boy good".

Jag blev fett missnöjd med slutet, men vad skulle jag förväntat mig av Disney? Hela min rant; http://crazytiny.blogg.se/2011/june/tangled-trassel.html#comment DEN HADE SÅ MYCKET POTENTIAL D:

Jag gillar grejen att budskapen i disney är det som gör folk så fruktansvärt upprörda. Om hur det är med skönhet som alla borde sträva efter.. Hur man som man gärna ska vara rik och snygg (muskler och allt sånt där).

Jag gillar att folk blir upprörda över budskap. Som inte bara finns i disney. Utan i stort sett överallt.Men det är mer "okej" för att det inte är disney? Bara undrar liksom…

Jag har inte sett skönheten och odjuret. Faktiskt. Jag har mer läst snövit/törnrosa. Snövit, omringad av 7 dvärgar som ska "rädda" henne från onda häxan, innan prinsen ska "väcka henne" med kärlekens kyss? Liksom törnrosa som måste sova i 100 år innan prinsen hittar dit? Ska man vänta 100 år i verkliga livet på sin prins också? Hallå? Det är väl ganska idiotiskt. Att dessutom allting är planerat och att den "första" dem ser ska bli deras man. Nej, det känns faktiskt fel.

Jag älskar filmer överlag där den som varken sminkar sig, eller anstränger sig för att göra sig vacker etc blir valda. Tyvärr är det dock också en moralfråga att "den snygga vaknar upp och ser den fula". Ungefär.

Känner mig rörig här nu, men allvarligt. Budskap påverkar oss alla. Oavsett vad.

Jag ville som Jonsey skrev, vara Ariel. Hon ville vara självständig utan sin pappa och allt som vaktade typ, och se världen. Jag ser i mig själv att jag har drag från det beteendet.

Ariel var cool. Synd att idealen är som den är dock. Budskapen som dem är.

Jag gillar dig Lady Dahmer för att du tar upp det. Saker man tänkt på, men inte reflekterat över. Keep it up!

/ ice

Jag har länge haft en uppfattning om att sättet som kön porträtteras i Disney-filmer är prutt. Men jag har sällan reflekterat kring det. kom precis att tänka på texten i en av sångerna från Lilla Sjöjunfrun:

Yes, you want her

Look at her, you know you do

It’s possible she wants you, too

There is one way to ask her

It don’t take a word

Not a single word

Go on and kiss the girl

När jag var au pair i USA tittade ungarna jäääämt och ständigt på Barbieprinsess-filmer. Och jag började digga dem! Prinsessan är alltid cool, handlingskraftig, påhittig, ofta sportig eller fysiskt bra på någonting, kapabel att rädda sig själc, prinsen OCH hela kungariket! Wow! Vilken jävla brud! Sån vill jag att mina kommande barn ska bli – förmögna att se möjligheter och lösningar!

Rätta mig om jag har fel, men "Lilla sjöjungfrun" i Disney-versionen bygger väl på H.C. Andersens saga? I den så blir ju faktiskt inte sjöjungfrun och prinsen, fast det var väl alldeles för makabert för Disney..

Jag blir faktiskt lite ledsen på det här.

Barn är inte dumma i huvudet och tror att allt på film/tv är på riktigt, om vi inte låter dem. Det går ju faktiskt att prata om det.

Och jag, som älskar disneys filmer och historier har växt upp till en kvinna som klarar mig själv utan nån jävla prince charming som ska rädda mig i tid och otid. Tänk, hur kunde det gå till? Och jag är dessutom inte någon som försöker göra mig till för att verka attraktiv heller.

garvade högt när jag verkligen inte kunde komma på EN ENDA av snubbarnas namn. "the guy holding the rose is not named beast" haha!

så klockrent och på pricken observerat om disneystereotyperna på brudarna av de/den som gjort bilden. ska sprida vidare det hör inlägget! skitbra!

Håller dock inte med när det gäller skönheten och odjuret! Belle charmar ju odjuret med din intelligens! Lär honom att läsa och annat nyttigt. Hon flyr ju till och med Gaston, som bara ser henne som en sexuell varelse och inte vill veta av hennes åsikter, tankar eller känslor.

Sången i början, om hur Belle är trött på småstaden och vill uppleva äventyr är grym. Den visar att hon är en kvinna med ambitioner!

När det gäller odjuret kan man ju dels se det som att han "uppfostras" och förändras av kärlek (typisk mansgrej) men också att han överkommer problemen han har med sin egen manlighet. Han accepterar att han även har "mjuka" sidor.

I slutändan möter ju Belle en jämlik partner som accepterar henne som hon är, och får möjlighet att uppfylla sin drömmar när hon får tillgång till slottsbiblioteket.

Sedan kommer man ju aldrig ifrån att både Belle och Adam ser bra ut, och att det ändå slutar med att hon blir prinsessa… Dock tycker jag att det helt klart är den mest jämlika av sagorna.

Och till dem som anmärkte på hur smala prinsessorna är idag, kan jag bara hålla med! Speciellt när det gäller Jasmine, där kan man verkligen snacka om midja mindre än huvudet…

Apropå uppfattningen om att barn kan distansera disneyvärlden från den verkliga världen ifall man bara förklarar och diskuterar detta med barnet, så vill jag ge min personliga erfarenhet i ämnet. Inte för att det är ett bevis för något, bara för att poängtera att det inte alltid är så enkelt.

Jag minns tydligt tiden då jag var mellan 4-7 år och tittade på dessa filmer stup i kvarten. Jag var länge utom mig efter att ha sett lejonkungen och bönade och bad mamma att vi skulle åka till afrika så jag kunde trösta Simba eftersom hans pappa dött. Mamma försökte självklart förklara för mig att det inte var på riktigt, det är bara på film (precis som hon gjort många gånger förut), men det kunde jag inte förstå. För mig var det inte mindre verkligt för att det var på film. Jag såg ju vad som hände, hörde dem prata, reagera, jag kände känslorna det gav mig och det är ju klart det som händer är verkligt då! Jag tyckte mamma var helt vrickad och hårdhjärtad som kunde påstå att det inte var på riktigt. Skillnaden på tecknat och foto var heller inget jag förstod förrän jag var äldre.

Ett annat minne från denna period var att jag upptäckte att badsaltet hade en sjöjungfru som symbol på framsidan. Snacka om lycka! Jag såg till att marinera mig ordentligt i saltet, detta var ju uppenbarligen sättet att bli som Ariel! Döm av min besvikelse efter att ha legat i andakt en halvtimme i badet och väntat på förvandlingen. Haha!

Det dröjde upp i mellanstadiet tills jag insåg att det var poänglöst att följa vinden som Pocahontas :thumbup:

Jag tror såklart inte att det enbart har med disney att göra att det dröjde ända tills jag tagit studenten för mig att inse att vackra klänningar, smal midja, långt hår, klackar och manlig uppmärksamhet inte nödvändigtvis gör en människa lycklig. Men filmerna satte helt klart sina spår trots att jag till slut teoretiskt sett visste att det "inte var på riktigt".

Jag växte upp med Disneyfilmerna (favoriter var Pocahontas, Mulan och Lejonkungen). Och jag har vuxit upp till en fullt fungerande människa.

Om budskapet i samtliga Disneyfilmer är att man ska vara snygg och smal så gick det i alla fall mig över huvudet. Angående skeva kvinno/mansideal skulle jag oroa mig mer för typ Twilight, där huvudpersonen är en tråkig mes med inga ambitioner eller mål förutom att gifta sig med den glittrande snyggingen.

Och så finns det ju en massa Disneyfilmer som handlar om djur istället för människor (Lejonkungen, Bambi. Dumbo!) som inte "lider" av att huvudpersonen är snygg och som borde vara okej att se på om man vill undvika prinsessorna 🙂

Nåja, jättehärlig blogg i alla fall, alltid intressant läsning! Hakuna Matata.

sarah visst är twighlight full av stereotyper, men skillnaden är väl att twighlight inte riktar sig till 3,4,5,6-åringar utan till tonåringar.

Ang. djur i disney så spelar det liksom ingen roll, det är fabler där djuren ikläder sig mänskliga egenskaper och roller och då gäller samma normer och påverkan. Och lejonkungen osv är VÄLDIGT stereotypisk.

Mulan, Pocahontas, Tiana då???

Ska du bojkotta Disney får du väll bojkotta de andra prinsessorna med?

Men jag förstår inte vad du tycker är fel med en flicka som räddar en hel nation, en flicka som räddar prinsen från att bli mördad från hennes far och sedan väljer att lämna honom. Eller tjejen som struntar i om någon är prins eller inte!

Och snälla du har i bahuvudet att snövit är gjort 1937!

Och jag skulle inte säga att Belle böra är söt och gör inget annat, hon sticker när hon är förbanad och skäller ut Odjuret.

Jag är feminist och disney har då inte fått mig att sitta och vänta på en prins, utan att vara självständig!

Ta en titt på den här videon och få ett annat perspektiv!

http://www.youtube.com/watch?v=CJBrvJDPw2E&feature=channel_video_title

All Disney? Det skulle vara intressant att få höra dina åsikter om Lilo och Stitch – har du sett den? Den finns på Pirate bay, så du behöver stödja Disney på något sätt. 🙂

Jag är skitsugen att kolla på Trassel då både traditionellt konservativt kristna och feminister har sågat den av totalt motsatta skäl… Jag vill hemskt gärna se vad allt handlar om!

Jag har nån slags komstig hat-kärlek till disneyfilmerna. Man har ju ändå vuxit upp med dem och på något underligt sätt blev det "folk" av mig med (förvisso en definitionsfråga). Frågan är om ungar verkligen analyserar just det här med "kärlekssagan" så ingående och detaljerat som vi vuxna gör eller om det bara ser dem som "pojke-flicka-blir-kära" och sen end of story? Jag tror inte att de sitter där och funderar på VARFÖR de blev kära eller HUR de blev kära. Däremot så innehåller ju Disney många hemskheter som skulle kunna skrämma livet och ge mardrömmar till vilket barn somhelst…Bambis mamma dör, snövit styvmor vill ha hennes hjärta i en ask, Dumbos mobbning etc etc….Och just detta försöker jag att undvika utsätta mina barn för att se, för de har nog många andra "griller" och spöken som det är ändå!:-)

Haha har aldrig tänkt på att man inte kan killarnas namn! Aladdin kan man ju förstås, men utöver honom är det bara Erik jag kan…

Samtidigt, Disney lär ut en hel del angående kultur och livet i allmänhet. Något som jag inte förstod som ung men inser nu. Har lärt mig MASSOR från Disneyfilmer och troligen allra mest från Lejonkungen.

LD: Att det finns andra budskap gömda spelar lite roll eftersom barn inte tänker på samma sätt som vi vuxna. Det har visats om och om igen i undersökningar att pedagogiska sagor eller sagor med budskap inte funkar.

Jag måste bara få säga att jag inte alls håller med. Kommer själv ihåg från när jag var liten och tittade på FernGully (handlar om hur människan förstör regnskogen etc) och efter det blev jag så medveten om omgivningen på ett annat sätt. Jag var då inte speciellt gammal. Annars tycker jag du har en jäkligt intressant blogg, lite extrem i vissa fall men det är bara härligt 🙂

Oj glömde en sak, sen med Skönheten och Odjuret är väll hela saken att man kan älska någon trotts dens yttre?

Kan tycka att det är rätt kul att se hur folk har tolkat, jag tolkade ju verkligen inte Disney så här tidigare 2000-tal då jag var under tio, det var ju lite senare man kom på det (speciellt efter att vuxna har pekat ut det).

Sedan när man VET hur de "riktiga" historierna är, är det mer underhållande att se dem. Törnrosa är ju egentligen en fransk historia (La Belle au bois dormant) och innehåller våldtäkt har jag för mig, den var väl skriven på 1600-talet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *