Kategorier
feminism & genus

Personligen planerar jag att uppfostra barn som ser bortom det yttre men jag kan inte räkna med att resten av världen hänger på

Om jag ska vara totalt ärlig så tycker jag att det är fruktansvärt grymt och elakt att säga till barn att de är söta. Varför lägga det ansvaret på dem? Varför lära dem att det spelar roll?

Tänk om hon faktiskt blir ful? Säg inte att det ligger i betraktarens öga för det är att ignorera de ideal vi har och den verklighet vi lever i. Tänk om hon blir ful. Hur smärtsamt kommer inte det vara för henne då om hon fått lära sig att bry sig om hur hon ser ut? Att utseende är viktigt fattar hon förr eller senare, men jag vill inte skynda på det. Jag vill inte ta ut det i förskott. Jag är övertygad om att det kommer bli sekundärt för henne om hon istället haft annat att tänka på under de där tidiga men åh så viktiga formativa åren.

[…] men ful? Exakt vad avgör det? […] Återigen förvånade du mig, ”tänk om hon blir ful”….eh…..jaa ….och hur ser en ful människa ut?

Asså vi kan låtsas som att världen är perfekt och att alla är vackra på sitt sätt. Så kan vi göra. Det funkar säkert. Om vi bara låtsas som om fult inte existerar och att idealen inte spelar nån roll och att våra döttrar kommer växa upp och känna sig fina och fantastiska oavsett om de har stor näsa, sneda tänder, fräknar, övervikt, acne, små pattar, stora fötter, tjocka kinder eller vad fan det nu är flickor generellt avskyr hos sig själva så blir det nog bra. Så. Nej. Bara nej. Fult existerar. Kanske det till viss del handlar om bektraktarens öga, men fan sluta luras. Det finns människor som är småfula, skitfula och sådana som haft oturen att födas vanskapta och sådana som varit med om olyckor. Ninja har slagit ut och av en massa tänder. Jag kan lova er att det inte står högt i kurs när man är 13 och så desperat bara vill passa in och bara vill att pojkarna ska tycka att man är fin. Personligen planerar jag att uppfostra barn som ser bortom det yttre och in i människan, men jag kan inte räkna med att resten av världen hänger på för tyvärr så är människor inte bara fula på utsidan utan även på insidan.]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

77 svar på ”Personligen planerar jag att uppfostra barn som ser bortom det yttre men jag kan inte räkna med att resten av världen hänger på”

Jag säger ofta till mina barn att dom är söta, vackra och fina men för mig handlar inte det i första hand om utsidan utan insidan. Det är genom deras handlingar, tankar och ord som dom blir vackra precis som med alla andra människor.

En människas utseende påverkas enormt mycket av hennes agerande – en riktigt ful människa är en människa som beter sig som en idiot även om han eller hon ser ut som en fotomodell.

Lina: Det gör jag också, men min uppfattningen av en persons utseende präglas av min uppfattning av personligheten.

Jag antar att det är därför jag inte tycker det är så fel eller hemskt, dom kan ju aldrig vara fula!

Däremot kallar jag aldrig andra människor för fula, det är en viktig princip och en självklarhet!

Problemet är att ens barn kanske hör andra föräldrar säga till SINA barn att de är söta och så går de och funderar alldeles för sig själva varför inte de får höra samma sak. Jag menar inte att du skall säga till dina barn att de är söta ifall något sådant skulle hända, men det är problematisk hur man än gör. Det är ju otroligt hur vi kan haka upp oss på små saker som en främmande säger medan vi är barn (även som vuxna).

Jag tycker du gör rätt i att göra det som känns rätt för dig, men det kan slå fel, men det kan all barnuppfostran. Den värsta tänkbara barnuppfostran är nog "den perfekta barnuppfostran", då får ju barnet en chock när den kommer ut i den icke-perfekta världen.

Hur man än gör, det allra viktigaste är att vara öppen för när barnet börjar bli större och ifrågasätter vad och hur man har gjort. Att man inser att allt inte blev riktigt så som man trodde.

MINNIA jag håller med. Det spelar ingen roll hur snygg en människa är, är denne en idiot så blir de fula som stryk. Och vice versa med mindre attraktiva människor.

När någan jag lär känna någon som jag kanske inte tycker är fin furst och sedan lär känna denna personen och han/hon är riktigt snäll så blir den personen vackrare i mina ögon.

det fursta man bedömmer är ju tyvärr utseendet.

Och vad gör man med dessa svärmödrar som inte gör annat än tjatar om att barnen (och framför allt dottern givetvis) är så söt så söt.

Klänningarna man får kan man ju sälja vidare utan att använda, men vad gör man med omgivningens kommentarer?

Vad ska man säga när ens barn får kommentarer från andra om sitt utseende?

Du skyller alltså hela samhället, att det är så kvinnoförnedrande och icke jämställt på Disney och tecknad film? De är ju också ett intressant sätt att se på det hela.

Nej, de är inte en slump att det är så, det är rent ut sagt förjävligt att det är så, men det förekommer, hos killar också, pressen att leva upp till killars könsroller finns där lika tydligt som den gör hos er tjejer, tro mig, jag vet.

du hatar män va? män och disneyfilmer är det värsta som finns i ditt liv, det märker jag. o hur kom det ens in i denna diskussion? du menar att pga robin hood, så begår fler killar våldsbrott? eller pga herkules kanske? ja menar seriöst, va lite allvarlig när du ska argumentera för din ståndpunkt.

du tror inte att uppväxtförhållanden, brist på motivation i skolan, umgås i fel umgänge och annat spelar in?

om de är någon som behöver läsa på om genus så är det nog du. har jobbat mycket med det på skolan där jag jobbar och även läst på om ämnet då det är en del av lärarutbildningen. allt är inte så svart och vitt som du tror det. Man ska inte fasställa könsroller och det ska alltid finnas ett val, men att förbjuda och förbanna sig över vissa saker, som i dessa fallet disneyfilmer, är bara att undvika problemet. ALLA framförallt nu då, män, växer inte upp och blir våldsamma, bara för dom ser på Disney när dom är små, inse det.

Jag håller fullständigt med Minnia 🙂 för mig så är man vacker inifrån och ut.

Det viktigaste man kan lära sina barn är att inte jämföra sig med andra, tycker jag!

Om man som person aldrig tänker "Jag är sötare än henne" så slipper man också att tänka "Jag är fulare än henne". As simple as that! 🙂 Nu är det förstås inte alltid så enkelt i praktiken, men har man väl börjat tänka så så blir faktiskt världen en himla mycket trevligare plats.

Om man tänker: "Hon och hon och hon och Åhh! vad alla är vackra!" så blir det automatiskt att man också tänker "åh, vad jag är vacker" 🙂 himla trevligt tankesätt, haha! 😀

Jag håller med om att man inte behöver lägga så jävla mycket fokus på hur barnen ser ut hela tiden, men jag är också nyfiken på hur du gör om barnen frågar dig om du tycker de är fina. Svarar du nej? Byter du ämne? Tar du ett ideologiskt snack?

Min dotter har lärt sig på förskolan (tror jag, för inte är det här hemma vi tjatar om fint och duktigt iallafall) att det är viktigt att vara fin och frågar titt som tätt om jag tycker hon är fin "i den här tröjan" eller "i den här frisyren" ("frisyren" brukar vara någon form av trassel hon jobbat upp) eller liknande. Jag har testat både att använda andra adjektiv när jag svarar och att svara att hon är mitt barn och därför kommer jag alltid tycka att hon är fin, samt diverse andra varianter, men det verkar vara det där "ja, du ser ut som en riktig liten prinsesse"-svaret hon är ute efter.

Jag blir galen.

Som sagt så vore det intressant att få din syn på saken.

Henrik – du kanske borde läsa lite mer i LDs blogg? Verkar som att du missat en hel del. LD HAR skrivit om killars utseendepress också. Hon HAR förklarat hur dåligt umgänge, förväntningar på mansrollen osv spelar in på manligt våld. När har hon skyllt allt på Disney? Hon har tagit upp problematiken kring Disney och dess budskap, hon har dock aldrig sagt att Disney ensamt är roten till allt ont i världen.

Och dessutom, hatar män? Hon är gift med en. Hon har barn med en. Var finns logiken?

Innan du anklagar LD för att inte veta ett jota om genus kanske du borde lära dig att läsa ordentligt.

Just sayin'

Men alltså måste det ena utesluta det andra? Är det inte främst NÄR och HUR man berömmer som gör skillnaden? Ett barn som är otroligt sött när det leker tex fram för att när det har en ny tröja. Sen har ju barn hundra andra positiva egenskaper so man förhoppningsvis lyfter fram ännu oftare och belyser är av större vikt än hur man ser ut.

Jag förstår din poäng men ibland tycker jag du hakar upp dig lite på enstaka ord faktiskt…

Vad tycker du om detta?

'En tjej' sa till mig: " Du verkar inte vara en 96:a… du är kortare än mig som är 99:a, du brukar inte sminka dig jämt och du säger inte att du måste gå ner i vikt! :-O "

Det kanske inte hör till vad dina ämnen kretsar till men…? om inte behöver du inte svara…

Och Tydligen är det en norm att t.o.m. 8-åringar jämt ska svära, sminka sig och försöka se ut som fjortisar… usch. Aldrig heller har jag rakat benen… (men då tänker man på dig & blir stolt:-) ) och det ska tydligen även små 10-åringar göra!?

Kanske är jag "för ung" för att läsa din blogg eller ah… kanske inte riktigt förstår Allt som du skriver och menar. Men du har fått mig tänka om. Jag tänker mycket på könsroller, genus och sånt… TACK! /15 år & Lady Dahmer-följare/fan :thumbup:

Så alla som inte uppfostrar barn som du är fula på insidan, och du säger aldrig till dina barn att du tycker de är fina? Kommer ju säkert kännas jättebra i magen när de inser att "min mamma aädrig säger så till mig". Håller med dig om mycket också, men du blir för mycket ibland. Tar i från tårna för att höras tror jag. Att jag inte ser allt på samma sätt som du gör mig inte till en dålig förälder eller människa för den delen.

Vad gäller övervikt tycker jag faktiskt att det ligger i betraktarens ögon. Som samhälle tycker vi ju att tjocka människor är oattraktivt, men det finns också många som tycker att tjocka människor är attraktiva, som har tjocka människor som preferens (vilket brukar kallas fetish, men vafan, att tycka tjocka tjejer är snygga är lika mycket fetish som att tycka att smala tjejer är snygga).

En del har sagt till mig att "du kommer ju hitta en kille som ser att du har en fin insida", eftersom jag är tjock och därmed oattraktiv på utsidan enligt den kulturellt accepterade synen på skönhet. Vilket är ironiskt, eftersom det första min blivande man märkte med mig inte var att jag hade en sprudlande personlighet, utan att jag var tjock och kurvig och därmed uppfyllde hans preferens vad gäller kroppstyper.

Sedan vet jag ju att jag inte är ful. Jag har ett sött och fint ansikte, vackert hår och min kropp är kurvig trots att den är tjock. Så övervikt är ju inte synonymt med oattraktivitet.

Öööh. Vet inte vad jag ville ha sagt här. Det är varmt och jag är trött så det blev lite bajs jag skrev.

Men om hon nu blir ful så har hon iallfall fått höra att hon är söt under en period av livet. Om hon inte får höra det nu och inte heller senare – trist för henne! Är hon söt NU så låt henne veta det. Mina föräldrar sa heller aldrig sånt som söt, vacker, fin och f*n vad jag önskade att de hade gjort det (fast vem vet jag var väl kanske ful).

Men om hon nu blir ful så har hon iallfall fått höra att hon är söt under en period av livet. Om hon inte får höra det nu och inte heller senare – trist för henne! Är hon söt NU så låt henne veta det. Mina föräldrar sa heller aldrig sånt som söt, vacker, fin och f*n vad jag önskade att de hade gjort det (fast vem vet jag var väl kanske ful).

Jag fortsätter att hävda att alla har någonting vackert. Men som sagt, jag kanske är uppfostrad att "se bortom utseendet" som du uttrycker det. Jag tycker att det är sorgligt när man är så fixerad över någons utseende att man inte ser människan. Du har självklart rätt i att fult existerar, emn vad det öär, det är ju olika beroende på genom vems ögon man tittar… Top Model Australia… "fat" är en storlek 36a…

Vill bara smyga in och säga att just fräknar, små bröst och fylliga kinder räknar jag till de saker som gör en kvinnas yttre väldigt attraktivt. Jag har verkligen försökt men aldrig förstått varför fräknar alltid tas upp som något negativt, personligen tycker jag att det är ett av mina bästa drag tillsammans med mina kinder. Minns att Blondinbella fick kritik för sin bok just för att hon tog upp saker som alla tjejer "ska" ha komplex för i syfte att minska deras betydelse, men många sade istället att saker de inte tänkt på plötsligt blivit ett problem eftersom det tydligen är en grej man skall skämmas över. När du skriver om att inte säga till barn hur fina det är, kanske du samtidigt borde unvika att ge exempel på vad man inte skall bry sig om eftersom det får motsatt effekt hos många människor. Hoppas du förstår vad jag menar.

Jag minns inte att mina föräldrar någonsin kallat mig söt eller att jag höll på att fråga det ens.

Mina föräldrar var inte genusmedvetna, men ganska öppna ändå. De lät mig ha jättekortklippt hår när jag var sex år, jag blev dock jätteledsen när en tant frågade: vad heter den här lilla pojken då? och så tog vi hål i öronen efter det,på Mitt initiativ.

Som jag minns det förklarade mamma att tanten säkert såg dåligt eller nåt.

Med LD:s uppfostran hade det säkert inte varit så viktigt för mig att vara TJEJ just då, men jag tyckte min mamma ändå var bra.

jag fick även som 7 åring gå på min bästis kalas, iklädd manchesterbyxor o en collegetröja, för att jag hatade strumpbyxor o klänning, det gör jag fortfarande.

jag lekte mest med killar o hade både dockor o typiska killeksaker (eller lånade brorsans)

Jag blev inte en butch-flata för det. Inte heller blev jag ett dumt våp.

och aldrig kände jag mig FUL hemma, fastän mina föräldrar aldrig gick runt o kallade mig söt hela tiden.

OMGIVNINGEN dock, tidningar, andra vänner, killar-de fick mig att ifrågasätta mitt utseénde "duger jag" "ingen kille vill ha mig för att jag inte har några tuttar,för att jag har finnar,stripigt hår" etc etc

Så, kort sagt: barn skadas inte av att inte få höra att de är söta hela tiden. Bygg hellre upp deras självförtroende på vad de är Duktiga på, att de är hjälpsamma, roliga, deras personlighetsdrag—så har de en fastare grund att stå på när omvärlden börjar syna dem i sömmarna.

jag tycker det ÄR förbannat svårt att inte säga till mian ungar att dom är söta för dom ÄR ju så förbaskat fina!:P MEN det får dom höra heeela tiden,hur fina dom är,vackra,söta,charmiga(okej minstingen fattar ju noll av det än så länge men…)så det räcker och blir över.

Jag tycker mina ungar är fina. Vackra. Underbart perfekta som dom är. Tuva med sitt smånördiga och galet charmiga överbett (som hon iofs kommer bli av med via tandställning sen om tandläkaren får som hon vill)och Gry med sina tjocka kinder och djupa smilgropar. jag kan inte låta bli att säga det högt. Men jag är medveten om det och konsekvenserna det kan få. Jag tänker mig för,både en och två gånger,samt poängterar det för andra i min familj.

Henrik: LOL!!!

Jag säger inte att det finns en koppling, men jag har aldrig hört min mamma kalla mig fin eller söt, och jag har alltid haft världens sämsta självförtroende, speciellt när det gäller utseende. Det är helt enkelt trevligt att höra att man är fin ibland, precis som att det är kul att höra att man är duktig.

Alltså jag tycker att alla barn är söta när de ler. 🙂 Annars också kanske, men särskilt då 🙂 Jag tycker att det mycket intressant att läsa det du skriver. Det ger mig många aha-upplevelser! Tror du att det är skadligt att säga till ungar att de är söta om man inte överdriver? (Söt betyder för mig inte vacker eller att någon som är söt också är en skönhet) Jag tycker också att det är läskigt hur olika man behandlar flickor och pojkar, men man kanske kan uppmuntra både att man är söt, tuff, omtänksam mm. Jag brukar säga till mina systersöner att de är söta. Svårt…jag måste fundera på detta. P.s.Jag gillar din blogg!!!

När jag mår dåligt så brukar jag fråga min man om han tycker jag är vacker. Då säger han oftast: Ibland. Då frågar jag när. Han svarar när jag skrattar,ler.

Så jag tror att en person kan både vara vacker och ful. Det beror på situationen.

CATHARINA och jag har fått höra ofta hur vacker och fin och söt jag är. Och min självkänsla har alltid varit låg. Så nej, det har inte med varandra att göra… eller jo, i mitt fall har det nog påverkat eftersom att jag blivit värderad av andra och det påverkat mig negativt. Men i ditt fall så är det nog nåt annat som fattats. Hur bekräftade din mamma dig?

EMMA HÅ själv är jag sjukt avundsjuk på de som har både små pattar och fräknar. Fantastiskt fint. Men jag drog upp sånt som många har komplex för.

FRU P om jag lär min dotter att det är bra att vara söt och att det är en komplimang och nåt att bli glad över så kommer hon utveckla ett behov av att höra det.

Jag vill gärna bespara henne det. Jag vill bekräfta mina barn på andra sätt. Jag vill visa mina barn att deras utseende är totalt oviktigt för mig. Det kan jag inte om jag samtidigt påpekar det, sätter fokus dit.

HANNA jag tycker du ska sluta läsa in saker mellan raderna som bara existerar i din fantasi.

Nej, jag har inte sagt att alla som fostrar sina barn annorlunda är fula på insidan.

Nej, jag har inte sagt att du är en dålig förälder eller dålig människa.

Nej, jag tar inte i för att höras. Jag skriver bara det jag menar och står för.

Nej, barn har inget behov av att få höra att de är söta. De har ett behov av att bli BEKRÄFTADE och SEDDA. Det blir mina barn i överflöd. De har fantastisk självkänsla. Till skillnad från de där andra tre, fyraåringarna som undrar om de är fina dagarna i ända. :thumbdown:

VIOLA byt ut ordet söt mot DUM och fundera på om det verkligen inte har nån betydelse. 😉 Ord är starka och påverkar.

Självklart faller inte världen om man råkar säga att ungen är söt eller fin, men jag strävar efter att låta bli.

JONNA hon har aldrig frågat.

HENRIK dra nåt gammalt över dig. Du kan återkomma när du är intresserad av en dialog och inte bara att häva ur dig en massa fördomsfullt skit.

För mig blir en människa "ful" först då denne visar att den har en ful insida. Då spelar utsidan ingen som helst roll så det kan handla om någon som följer idealen för snygghet också. Vid första intrycket kanske jag tänker att "den här personen är snygg", men om den sedan är taskig så blir personen ful mitt framför mina ögon.

Hosthost

Alla ungar behöver kärlek, veta hur bra de är. Att höra hur vacker man är ibland, borde alla småtjejer har rätt till. Även om de har babyhull, snea tänder och ser ut som vanskapta monster.

Om du medvetet aldrig säger till en unge att den är fin för att den inte vacker, hur kommer den bli som stor? Att ändå sen man är liten klankas för att man inte har haft turen att födas vacker. Jag lovar dig, den ungen kommer få så så j*vla dåligt självförtroende.

Ja alla ord påverkar väl mer eller mindre. Men att säga att det är elakt att berömma någon för sitt utseende, sådär rakt av bara utan med hänsyn till hur ofta eller när det sker, känns för mig rätt överdrivet.

För mig känns det dessutom lite skillnad på att säga det inom familjen eller till utomstående. Jag som mamma "ska" ju liksom tycka att mitt barn är sött, det är ju på sätt och vis självklart för mammarollen är sällan objektiv 🙂

Däremot blir det oftare en helt annan sak när en främling kommenterar ett barns utseende, så där drar jag själv min gräns.

Jag säger till min flicka att hon är söt, gullig och mysig säkert miljoner gånger om dagen (nja..). Hon är det. Söt. Hon kommer att vara det för mig alltid o jämt. Men hon kommer även att vara en miljon andra saker. Snäll, klok, varm, ödmjuk, cool, tuff, kul. Det ena utesluter inte det andra. Jag tror inte på att vara extrem så jag kör genus-light. Jag gillar dig LD o jag håller med dig i det mesta men ibland blir det för mycket fokus på utseendet o det känns som det får motsatt effekt emellanåt. Åtminstone på mig. Men jag är vuxen o är ju inte din egentliga målgrupp. 🙂

Att lysa upp i ett gigantiskt leende och utbrista "Nämen kommer du, vad glad jag blir", när ungarna kommer in i rummet, ger så mycket mer än ett "vad söt du är".

Jag visar med min hela uppenbarelse att jag BLIR glad av att de kommer in till mig. Jag blir glad över att se dem, inte att de har gjort nåt bra eller är på nåt särskilt sätt.

DE uppmärksammas, inte deras utseende/prestation.

Haha ja jo, ja ska ju säga något om att vara fördomsfull och snacka skit, det gjorde ju inte du i min blogg menar du?? Kasta inte skit på andra när du inte har rent framför egen dörr!

om vi nu inte får säga att våra barn är söta osv.. borde vi verkligen säga "jag älskar dig" till våra barn när det alltid kommer finnas något pucko i världen som kommer att hata dom, oavsett ålder?

kan vara en jämngammal lekkamrat, en föredetting eller ett syskon!?.. hmmmmmm

är det inte bättre att vi lär våra barn hur världen fungerar? vi kommer inte kunna göra alla människor på jorden lyckliga, det är omöjligt. men att säga hur vackra våra barn är(för det tycker ni väl?!) om inte annat så skyll på er själva om ni anser att ni har fula barn, det är trotts allt era egna gener..

Jag ser att jag antingen varit väldigt otydlig i hur jag menar eller också vill du inte förstå min synvinkel på detta. Ful ÄR något som ligger i betraktarens öga. Vanskapta pratar du om? Jaha, hur kommer det sig att även dem lyckas hitta en partner då? Det finns gott om vanskapta människor som TROTS deras yttre lyckas hitta någon som älskar dem, som tycker dem är vackra. Och när du säger att ful existerar, ska jag då ta detta som att "njaee, jag är nog faktiskt ful, jag fick ju höra det i 9 år i grundskola"…men sen när jag slutade där fick jag istället höra motsatsen? Så vem har rätt? Är jag ful eller snygg? Emma har väldigt stor poäng i sitt inlägg, dem vi älskar är vackra, söta, perfekta. Vad gäller ideal så är det sorgligt men det kommer alltid finnas, det är därför jag anser att man måste, även om det känns hopplöst, lära sina barn att okej, sneda tänder förekommer inte kanske Miss Universe, men det betyder inte att det är FEL. Det är inte per automatik så att man är ful pga det. Det finns ett uttryck som heter "man älskar inte person för att den är snygg, den är snygg för att man älskar den". Som andra även skrivit, ens personlighet färgar av sig på ens yttre. Vet om såna där "ideal"-snygga personer som beter sig som rövhål och tro mig, jag finner dem mindre vackra just pga de dragen…….

Sedan tycker jag det är kul att du postar en bild på en tjej och låter henne representera vad som är fult. Du tror alltså hela världen räknar henne som ful och opassande? Att hon viker från idealen är givet, men det gör jag med. Tro mig. Med lite stor näsa, bleeek hy etc.

Sedan tycker jag det är kul att du postar en bild på en tjej och låter henne representera vad som är fult. Du tror alltså hela världen räknar henne som ful och opassande? Att hon viker från idealen är givet, men det gör jag med. Tro mig. Med lite stor näsa, bleeek hy etc.

annika varför får vanskapta och fula partners? KANSKE FÖR ATT MÄNNISKOR INTE VÄLJER PARTNER MED ÖGONEN.

Men nu handlar inte det om det. Jag LOVAR dig att om du snackar med nån som är just vanskapt om de tyckte det var skitsamma när de var 14, 14, 15 så kommer de inte hålla med dig. Thats my fucking point.

Jag tvekar inte en sekund på att mina barn kommer hitta partners, säkert partners som tycker de är finast i världen. Men det innebär inte att de, om de skulle bli mindre attraktiva, kommer att trivas i sitt utseende.

jesus, varför tror du människor begår plastikkirurgi? Det verkar som att du inte förstår vad jagf försöker säga.

EMMA det ena har inte med det andra att göra. Att älska någon gör man ovillkorligt. Det handlar om känslor.

Att säga att ditt barn är fint och sött är en värdering.

Och så vitt jag vet så mår inte människor generellt dåligt över att de inte älskas av alla. (hata? Det är nog ganska liten risk att man blir hatad av andra)

C Barn behöver inte höra att de är söta för att få bra självkänsla. Det är faktiskt helt tvärtom. Självkänsla är beroende av att barnet känner att de duger precis som de är. Inte för att de är söta, duktiga eller vad det nu må vara.

Får de höra för ofta att de är söta eller duktiga så kommer deras själkänsla bli beroende av att ANDRA MÄNNISKOR värderar dem högt. Och det funkar inte; självkänsla kommer inifrån.

Barn behöver bli SEDDA, bekräftade. Inte få komplimanger.

Och jämför jag MIN dotter med hennes jämnåriga så ser man skillnaden. Hon efterfrågar aldrig om hon är söt. Hon blir aldrig ledsen för att hon har fula kläder eller för att hennes tänder är trasiga. Jag har sett massvis med tre, fyraåriga tjejer som faktiskt mår dåligt över sina utseenden. Barn ska inte ens behöva tänka i de banorna eller tänka på hur de ser ut. Och det gör inte mitt barn.

Man väljer partner med ögonen till viss del, eller har du spanat någon kille du tycker är ful? Med dina mått för vad som är fult? När man får känslor får någon handlar det om mycket ,inte bara yttre men lik förbaskat måste man väl känna någon som helst attraktion till det yttre?

du svarar för övrigt inte på varför du väljer att posta en bild på en främmande tjej och låta henne vara svaret på min fråga "vad är en ful människa". På tal om fult, det var rätt fult gjort tyckte jag. :tired:

annika jag har varit kär i massvis med "fula" killar.

Oskar hade jag ingen som helst attraktion till förräns vi lärde känna varandra. DÅ blev jag kär. Jag tyckte inte ens att han var snygg. Så nej, det måste inte vara en attraktion till det yttre för att man ska bli attraherad. Och nej, jag har verkligen inte valt partner med ögonen.

När det gäller bilden så får hon/han illustrera en typiskt "ful" människa. Du kanske tycker hon/han är snygg, söt, whatever. Men en majoritet tycker inte det och jag kan lova att det inte är lätt att se ut så när man är tonåring.

igen, det känns som att du totalt missar poängen. Eller så är du så hellbent över att vara korrekt att du totalt förminskar de känslor och komplex som många tonåringar har.

förstår inte vad som är problemet,varför har folk (här) så svårt att förstå sambandet mellan att jämt tala om för barn hur söta/fina/duktiga som är och utseende/prestationshets? För mig är det alldeles solklart nämligen.

Och jag biter mig i tungan många gånger när dom där orden slinker ur ändå FÖR DET ÄR JU SÅ JAG KÄNNER, att mina barn är så underbart bra,fina,duktiga.

Sen är det så att visst,vad som anses fint och fult hos en människa kan variera från person till person,men det finns en NORM,och en "riktigt ful" brukar helt enkelt betecknas som just FUL. En kille jag va ihop med för många år sedan hade en helt sjukt grym utstrålning,det lixom bara sprakade om honom,och hans självförtroende va också på topp. han va(är fortfarande) definitivt ingen skönhet på något sätt (fast han hade en kropp som som ut som Iggy Pops;)) och jag tom sa till mina kompisar att nej,den här killen tänkte jag dumpa,han va för fuuul…men sen blev jag kär,och han väckte i mina ögon till den finaste på hela jorden. Så skönhet kan definitivt komma inifrån + ligga i betraktarens öga. men vi ska inte lura oss själva och säga att utseende inte spelar roll,lr att det inte finns ngn norm,för det finns det.

My point? ingen aning…hehe

Men jag tycker ändå att du är ute och cyklar, Natashja.

Eller självklart har du en poäng, men precis som Fredrik Lindström och hans gäst poängterade i ett av sina program "Vad är en människa" så använder man ofta ett ord för att beskriva något annat.

Som att man säger man säger "Du är söt" SÖT? Jaha, så nu vill du äta mig då? Hur har du smakat mig? Hur vet du att jag smakar sött? Precis som vi gör med allt annat så använder vi ofta ett ord för att beskriva något annat. Att ordet "söt" också fått innebörden, "snäll, glad, trevlig" från att man har beskrivit ett äpple som sött så har liksom ordet och språkets innebörd förändrats.

Om jag säger att ett äpple är sött så menar jag ju varken att det är gulligt eller trevligt.

MAJA det viktiga torde väl ändå vara vad den stora massan lägger i ordet? Hur barn uppfattar det? Inte eventuella andra betydelser. För det spelar ingen roll om DU tycker att söt handlar om personen (eller smaken) när alla andra lär dina ungar att det betyder att man är fysiskt tilltalande.

haha,kom på en grej jag ville inflika…: en kompis till mig hatade att betecknas som "söt" (av killar då),hon ville hellre vara snygg eller vacker,för som hon sa "söt don´t get laid"….

Alltså,som jag uppfattade det,så är det på topp att anses som snygg,lr vacker,att söt kommer second,typ nja,hon är ju inte direkt SNYGG men rätt så söööt ändå….:P Har inget med inlägget att göra,bara en parentes.

Varför påpekar du i varje svar till mig att det inte är lätt som tonåring att se ut si eller så? Det jag värjt mig emot hela tiden, är din motivering till varför du inte ska säga att Ninja är söt. …för hon "kan bli ful en dag",,jag tyckte bara det var en märklig kommentar, ett konstigt sätt att se saken. Du menar också att självkänsla inte byggs utifrån andras värderingar om ens yttre, nej det har du helt rätt i. Men självkänslan byggs inte heller av andras åsikter om det man presterar heller. Mia Törnblom har skrivit mycket bra om självkänsla. Självkänsla är ju inte vad man GÖR eller hur man ser UT utan hur man känner inför sig själv som person.

annika men det är ju precis det jag säger; att självkänsla kommer inifrån och INTE från andra människors värderingar.

Och min motivering att inte säga till Ninja att hon är söt är INTE för att hon kanske kommer att bli ful. Har du inte läst min blogg ett tag? Det var bara en fotnot i ett mycket större perspektiv. En fotnot för att illustrera hur jobbigt det är för tjejer att oroa sig över utseendet och hur mycket jobbigare det faktiskt blir om man från början fått ett behov av den sortens bekräftelse.

ett barn som aldrig uppmärksammas för hon ser ut får ju ett mycket mindre behov av det än ett barn som vant sig vid den typen av bekräftelse. Alltså får det barnet mindre svårt att hanter ev. uteblivna kommentarer som äldre. generellt och enkelt förklarat.

Alltså är det grymt att hos barnen skapa ett behov/beroende av komplimanger.

Håller faktiskt med här.

Min omgivning har i princip bara töser. Dom bekräftas både hemma och av omgivningen på bra sätt som gäller deras kvaliteer som människa. Du är snäll, du är hjälpsam, du är påhittig, rolig, smart, klok etc. Men ibland kommer ju det där vad söt du är, det där är killgrejer osv. Rent resultat av vår generations uppfostran. Omgivningens press är hård, dagis, skola, vänners föräldrar, föräldrars vänner, släkt etc. Minns när näst minsta skulle fylla 2, och jag hjälpte till med tårtan. Tänkte sätta blåa ljus i och farmor hennes kom och menade på det gick inte an det var ju en liten flicka? Ja vaddådå blått är väl en jättefin färg, hon är väl inte mindre flicka för det? Själv hölls jag kortklippt av praktiska skäl som liten, jag lekte med lego och bilar och allra helst pojkar. Kläderna var praktiska, i enstaka fall kom väl en kjol på som jag lortade ner på 3 röda sekunder. Inte förräns jag började skolan fick jag en mycket hård läxa i att flickor, dom ska vara söta, smala och framförallt TYSTA. En hård smäll som fick mig att må fruktansvärt dåligt genom hela grundskolan och till viss del upp i gymnasiet. Ångesten över en finne kunde få mig att sjukanmäla mig. Mellan sjuan och åttan bantade jag ner mig från 65 kilo till 52 på bara några månader. (jag var 165 lång) Allt för att inte vara den tjocka och fula.

Ja, Natashja, men det är ju det jag menar. Barn lär sig att äpplen smakar sött. Och sen får dom lära sig att man kan vara söt. Men då har väl ändå inte det med utseendet att göra? Det tror jag verkligen att barn förstår. Och givetvis så är det säkert jättebra om man är övertydlig, men man behöver ju inte för den delen vara radikal.

Hej!

Jag har blivit väldigt genusmedveten ju äldre jag blivit, och speciellt nr jag fått barn och snart ska han börja förskolan! Jag e orolig att de ska göra utseendet viktigt för honom, och att han ska behandlas annorlunda.

Jag läser din blogg för att bredda min kunskap, och det finns mycket jag tycker är klockrent. En del saker är svårare att ta till sig eftersom jag själv blivit färdigsocialiserad och vissa saker sitter så djupt rotat.

Just en sån sak som att säga att någon är söt. Jag tycker ju att min son är söt! Helt underbart söt. MEN jag förstår problematiken i det, för söt är en värdering som görs av andra. Och jag vill ju ge han ett värde som HAN skapar och styr helt själv.

Jag har en liten efterfrågan bara… kanske du kan ge fler förslag på bekräftelse (som inte har med utseende att göra) man kan ge till sina barn? Jag vet att du gjort det förut i olika situationer, när de visar upp teckningar m.m. Mer sånt! Om barnet gör en fin handling, hjälper någon annan eller så.. kan man säga "vilken vacker handling" eller "så sött gjort" för att ge fler nyanser på sött, eller är det kanske bäst att undvika det helt?

Ett behov av att få komplimanger säger du. Jag, som säger åt min dotter att hon är söt, har ALDRIG upplevt att hon sökt sådana komplimanger, alltså har det inte blivit ett behov o jag tror inte det kommer att skapas ett heller. Det går ju att väga upp ett "åh vad du är söt" med andra komplimanger.

Jag har faktiskt aldrig varit med om att något barn ens bett om att få det bekräftat. Någonsin. Jag kanske lever i en annan värld. 😛

Tjaa…jag får väl rest my case då 😉 men håller inte med om att det skulle skapa behov av komplimanger. Läst din blogg ett tag, javisst men inte allt, liksom att jag säkert kunnat missa något. Hur ställer du dig själv till komplimanger? ( jaja, du har säkert kanske skrivit om detta..men jag har tyvärr missat det i så fall…)

jag berättar för min son varje dag hur söt han är (och hur mycket jag älskar honom). för i mina ögon kommer han alltid vara söt, vacker och den finaste som finns.

när han får finnar och fjun kommer jag fortsätta… dels för att han är (kommer vara?) det och dels för att ge honom bättre självförtroende. ^^

Ah, nu har jag läst det inlägget och förstår dig men har ändå ( såklart.haha…) några frågor; om någon skulle säga "Vad snygg frisyr du har idag, Natasha"…vad tänker du då? Eftersom du säger att "vad fint" aldrig kan uppväga ett "wow, hur tänker du nu" ( minns inte exakt dina formuleringar där…) så måste du väl se kommentaren(?)/komplimangen(?) om ditt hår som helt meningslös. Om din vän är en hejjare på t.e.x att sy, kan du ge komplimang/beröm för det då? Eller slår du direkt an på strängen "oh, hur tänkte du när du sydde dessa byxor?" Även om du "faller i slentrian" som du skrev, så vill du mena att det är trist att bara säga "fint du sytt", det är liksom inte tillräckligt bra eller utvecklande för relationen?

annika det är ju svårt att komma ihåg eller komma på exakta fraser, men om någon är bra på att sy så kan man ju tala kring det; "jag önskar att jag kunde sy!" "oj, har du gjort den här?! Är det svårt?" typ.

När nån säger att jag är fin i håret så blir jag glad för att jag lärt mig att det är bra. Jag har ett behov av att få komplimanger.

Och DET gör mig samtidigt arg. Jag vill inte bry mig om sånt.

Däremot blir jag hundra gånger gladare när nån säger att jag inspirerar dem eller förändrat deras sätt att tänka, eller när jag får höra att jag är klok och rolig och fantastisk på andra sätt. "snygg" kan liksom inte ens komma i närheten av det.

"och bara vill att pojkarna ska tycka att man är fin." Så du bara antar att Ninja är/kommer vara straight? Tycker att ett "pojkarna/flickorna" skulle passa bättre! Tycker det var ett bra inlägg och tycker faktiskt att alla borde följa din blogg.

johan jag antar ingenting om Ninja. Jag generaliserade och utgick lite från mina egna känslor i tonåren. Och tack!

"Utsidan är bara en illusion om vad som finns på insidan".

"Det är insidan som ger utsidan en glans".

Och ja, man får inte självkänsla av att höra att man är fin. Du har rätt om självkänsla LD!

Maja: Tror du att barn och majoriteten av människor som får höra att dom är söta drar paralleller till äpplen och socker?

Men man kan ju som nån skrev säga,vad söt du är när du äter med hela kroppen. Alltså att det kan följas utav nåt annat än att bara säga att nån är söt för att den har fina kläder eller nåt fånigt hårspänne..

Ja här har man minsann fått sig en tankeställare. Kallar jämt mina barn "söta". Kanske ska byta mot "go". Eller "fantastisk". Eller "underbar"…?

Har en grabb på 4,5 år som inte har fattat att det bara är tjejer som har kjol och rosa på sig än (YEY!) och det är sjukt intressant att se hur omgivningen besväras av att jag inte har några som helst problem med detta. Klart killen ska få klä ut sig till Tingeling om han vill.

Men det allra mest chockerande är när jag meddelar att jag inte skulle besväras det minsta om det skulle visa sig att han är bög.

Ja, visst så känner jag med! Samtidigt är det inte lätt, samhället är byggt på skönhet sedan urminnes tider. Skönhet är något vi värderar högt i både människors utseende, hemmet, naturen, kläder, djur…m.m. Däremot satsar jag på att försöka tona ned att det viktiga ligger i hur en ser ut, att skönhet kommer inifrån hur klyschigt det än må låta.Skönheten ligger också ofta i betraktarens ögon. Önskar dig en en fin o under bar dag med familia!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *