Kategorier
feminism & genus

Pojkar i söta kläder uppfattas som snälla och mjuka

Korvas i sina nya fräcka strumpbyxor.

Jag har fått en del mejl och kommentarer från flera läsare som undrar om jag aldrig känner mig frestad att köpa söta kläder, klänningar och annat gull-gull till Ninjan. De har själva upplevt svårigheter och jobbar med att stå emot. För mig har det varit både ja och nej. Jag har inga problem med att köpa kläder. Jag vet vad jag tycker Ninja bör ha, vad för slags reaktioner kläder och färger framkallar och hur jag ska använda det till Ninjas fördel. Ingen tvekan. Dessutom har Ninja utvecklat sin egen stil. Hon vet vad hon tycker om och man liksom ser vad som är hon. Typiskt Ninja liksom. Men samtidigt så dör jag ju av sockersliskig sötma så fort jag ser små söta klänningar, Hello Kitty och annat lull. Det finns otroligt fina flickkläder. Små söta puffjeans med broderade fjärilar på. Randiga små koftor med virkad krage. Hello kitty! (igen) Mjuka tunikor i pasteller. Fan snålvattnet rinner till och jag kan inte låta blir att ta på och titta på. Men… det är liksom inte Ninja. Och det är inte vad jag vill ha på henne heller. Tanken är främmande och jag har faktiskt aldrig känt mig frestad. Jag vill att mina barn ska se ut som barn. Inte som flickor och inte som pojkar. Jag väljer lite tuffare saker till Ninja, det erkänner jag – inte för att hon ska vara tuff men för att flickor som kläs oflickigt faktiskt uppfattas som mindre ömtåliga även när man faktiskt vet könet. Jag vill inte att hon ska behandlas som glas, daltas med eller uppfattas som en prinsessa. Och detsamma gäller pojkar. Även om man känner till könet så uppfattas pojkar i tuffa kläder som lite mer tuffa och grabbiga än pojkarna i mjuka och färgglada kläder. Där kommer den där kompenseringen in. Och baktanken som jag alltid bär med mig; Hur vill jag att mina barn ska uppfattas och bemötas. Med Tamlin så tillåter jag mig att frossa lite mer i gull-gullet. Han har mestadels Ninjas och Vincents gamla kläder, men jag har köpt till lite annat också. Lite sötare plagg. Lite mjukare stil. Lite mer sånt som gör att människor uppfattar honom som en snäll och söt och mjuk kille som man inte måste stöka och härja med. Som inte kallas ”grabben” och som inte bemöts av hojtande basröster.

senaste inköpet till Korvas

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

54 svar på ”Pojkar i söta kläder uppfattas som snälla och mjuka”

Och det funkar verkligen. Exakt så.

Min Arvid har ganska långt lockigt hår och bara glada kläder. Mycket rosa och lila och allmänt färgglatt och han uppfattas som en gullig mjukiskille. Hans kusin har ofta jeans och ngn hoodie med motorcyklar eller bilar på. Dessutom är han rakad på sidorna och har en väldigt tuff "mohawk". Han uppfattas som en tuff grabb och får mycket basröst och många high fives. (det skiljer ett halvår i ålder dvs kusinen är 2,5 år och Arvid 2 år)

Min dotter är 8 månader. Hon har nästan aldrig rosa utan mest grönt skulle jag tro men hon har alla färger dock väldigt neutralt och aldrig klänning. Hon blir sedd för den hon är (busig, charmig, rolig mm) och inte blir inte bemött med "aaaawwww va söööt du ääär! Vilken guuullig klänning du har"

Min mamma är kraftig motståndare och många tycker jag är töntig eller överdriven, men alla motståndare har fel. Så det så.

Mjuk eller inte, han är jättefin! Och ser så himla nöjd ut på nästan alla bilder. 🙂

Se'n att han skrek & pruttade när prästen ville prata tycker jag ju personligen är enbart positivt! >:)

Min dotter har nästan bara rosa det erkänner jag glatt. Men även om det är rosa ska det vara tuffare, lite pösiga byxor, stora tröjor med huva osv. Det roliga är att min son mer än gärna ärver hennes rosa kläder och jag har märkt att han blir bemött på ett helt annat sätt än pojkar i hans ålder. Fröknarna på dagis pratar mjukare med honom och behandlar honom på ett annat sätt än de andra pojkarna på hans avdelning. Och ska man sätta barn i fack så är han väldigt "flickig" av sig. Och det tycker jag är bra.

Att resonera utifrån hur man vill att sitt barn ska bli bemött är en sund tanke.

Jag är allergisk mot prinsessaktiga kläder. Skulle aldrig sätta på min dotter det. Jag har dock kapitulerat för Spiderman och Cars, något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Hellre smidig påklädning med en Cars tröja än ett jävla jagade och krig med en annan tröja.

Bra inlägg Lady!

Åh vad bra att du skrev detta! För jag har funderat. Min dotter har sällan rosa kläder men om jag fått en pojke hade jag gärna kunnat sätta på honom rosa o lite mer gull. Då tyckte jag att det lät som dubbelmoral. Men med detta inlägg får jag belägg för mina tankar. Du har ju rätt. Thanks!

Du tar ofta upp dethär med kläder, att göra ett statement och försöka sudda ut könsrollerna genom färgval och bemötning.

Vad jag nu tänker på är, vad kan man göra mer för att ta ställning och påverka den här debatten? 🙂

Är orolig för att det kommer bli svårt att stå emot, om man själv får barn nån gång långt in i framtiden, för jag håller med dig om att klä barnen kompensatoriskt är en väldigt bra idé men samtidigt så står jag där på barnavdelningen när jag ska köpa kläder till syskonbarn o tycker att det finns ju så mycket gulligt, speciellt på flickavdelningen (även om jag reagerar på att det delas upp så stereotypiskt varje gång). Jag antar att man får ta ett djupt andetag och göra det som är bäst för ens barn helt enkelt.

MILLAN det absolut viktigaste är ju att man för en dialog med människor. Att man framförallt uppmärksammar sina egna fördomar men att man också vågar ifrågasätta när andra människor upprätthåller stereotyper.

NINA jag älskar Villes stil och kommer inspireras av er. Han har mycket av de där starka mjukare färgerna som jag tänker mig till Korvasson. 🙂

Jag har nya utmaningar framför mig! Det blir svårt med TVÅ barn för nu kan jag inte bara kompensera utan att vara medveten om Ninja. Hon kommer ifrågasätta om Korvas får glittrigt och hon INTE får det. Till exempel alltså. Så jag måste välja sånt som passar dem båda. :bigeyes:

I fredags hade vi en föreläsning i skolan om sexuell identitet och allt vad det innebär. Bland annat tog föreläsaren upp ett exempel på två föräldrar som vägrade avslöja barnets kön. Barnet gick aldrig på förskola och de kunde därmed hålla könet hemligt. Deras tanke med det här var att deras barn inte skulle uppfostras efter sitt kön. Spontant tänkte jag då, vad tror du om det här? Tycker du att det verkar vara ett bra sätt att uppfostra barnet könsneutralt? Tyvärr berättade inte föreläsaren mer utförligt om hur barnet utvecklades, det hade varit intressant att höra.

Jag tycker det är lite svårt. Jag har inga barn men får jag en dotter vill jag inte att hon ska uppfattas som tuff och inte en son heller. Jag vill att mina barn ska kunna tala för sig och vara sig själva men att vara tuff är för mig inte en god egenskap. Självständig, framåt, pratoför kan vara det men tuff är för mig när man tagit sådant för långt och kanske också att man använder sin kropp för att få sin vilja fram. Det kan förstås ge kortsiktiga fördelar att göra så men jag tror inte det är bra för ett barns själ att vara på det viset.

Jag bär endast klänning och kjol så jag skulle ha svårt att neka en dotter det tror jag. Jag tror heller inte jag skulle neka en son en kjol eller klänning heller. När det gäller färger så ska mina barn få ha alla färger inklusive rosa och glitter för flickor men inte bara det. Jag tycker det är trist att klä sig i enbart en färg både för vuxna och barn.

Jag är också emot allt gulligull till tjejer. Men jag nu ett "problem" som jag inte kan lösa. Min dotter på 4 år fullkomligt älskar allt som har med prinsessor, rosa och allt som anses flickigt. Vad gör man då? Jag har helt enkelt inte hjärta att vägra köpa rosa kläder till henne när hon utryckligen själv önskar sig det. Det är inget jag eller sambon har påverkat. Hon har från när hon var liten haft yttert få rosa plagg utan vi har köpt alla möjliga färger och även kläder på pojkavdelningen. Det jag tror har påverkat henne filmer och barnprogram (tänker på typ Tingeling, Jordgubbs-Lisa m.m) och även kanske dagiskompisar.

Med sonen (som är ungefär lika gammal som Tamlin) ska jag definitivt tänka på vad du skriver, att hans kläder kommer påverka hur folk kommer att bemöta honom.

Kommer nog också frossa mer i puttinuttigt om jag får en son, och mer åt det tuffare hållet åt en tjej – men framförallt blandat!

Jag vill att mina barn, oavsett kön, ska få en ganska jämn blandning mellan färger och tryck. Alltså lika mycket rosa som grönt, blått, oranget, lila och gult. Och både tuffare, sötare och mer neutralt. Jag vill liksom blanda så gott det bara går.

Även om jag hade gjort som du och kört mer gulligt till sonen och mer tufft till dottern, så hade jag samtidigt velat att det gick att ärva bra. Så om jag ville att sonen skulle ha en hello kitty-tröja, så hade jag nog försökt hitta en röd eller någon mer "neutral" färg, som även dottern kunde ha sedan´utan att det blev för mycket gulligull.

Sen kan man ju välja att kombinera kläder olika, för att helheten ska ge intryck av antingen "coolare" eller "sötare". Om man t.ex. har en biltröja sedan tidigare, som dottern haft. Så kan man ju kombinera den med rosa byxor till sonen och vips (!) så har man tonat ner det "tuffa".

(Ber om ursäkt att jag är så svamlig nu, nyvaken.. ehehehe)

Otroligt bra inlägg! Jag älskar den pedagogiken, den handlar ju enbart om att ge barnen fler möjligheter… Mycket bra!

🙂 Hoppas verkligen att jag kommer agera så när jag får barn en dag… 🙂

Jag vet inte jag, men ibland känns faktiskt detta otroligt löjligt. Jag är nästan rädd för att skriva här, för jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig utan att bli missförstådd…

🙂

Rent hypotetiskt; Om din dotter skulle gilla "lull-lull" och prinsesskläder mm, skulle inte hon få ha det på sig då? Om din son skulle vilja ha och gilla "coola" tröjor med motorcyklar på, skulle inte han få ha det heller?

Får dina barn välja, även om du vill klä dem vice versa när det gäller "typiskt" killigt och tjejigt?

Hur känner du inför framtiden med olika fritidsaktiviteter?

Skulle din son få börja på tex fotboll eller kommer du "valla in" honom på balett?

Får din dotter välja hästridning eller ser du till att hon börjar med en mer mansdominerad aktivitet? Bara för att du inte vill att de ska vara i typiska "könsfack"?

Jag är bara nyfiken! 🙂

Jag har själv två pojkar, som jag klär i färgglada men typiskt "pojkiga" kläder. Idag känns det nästan unikt att våga vägra klä sin son i rosa. För mig är det en sk tjejfärg, MEN vill de ha det i framtiden får de ha det. Och när jag tänker efter så har vi klätt dem i rosa (på pappans bevåg – haha).

Min äldsta har alltid varit fascinerad av bilar, flygplan osv (antagligen för de låter mycket), men på förskolan älskar han att köra runt med superrosa hello kitty-vagnar. Vill han eller lillebror börja med en typisk "tjejsport/aktivitet" som äldre, tänker jag låta dem göra det.

Anledningen till att din dotter gillar de kläder hon gillar, som inte är typiskt "tjejiga" är ju pga att du klätt henne i den typen av kläder. Det är ju precis samma sak, som när jag klär mina pojkar i "killiga" kläder. Är inte det lika dumt? Underminerar kanske inte du hennes vilja att ha "tjejiga" kläder. Eller är jag ute och cyklar?

Hoppas du missförstår mig på rätt sätt nu och att jag inte blir lynchad av varken dig eller de som läser din blogg. 🙂

Det är sjukt det där att barn ska bli olika bemötta utifrån vad dom har för färg/mönster på kläderna! Jag brukar störa mig rejält när man slänger ett öga mot barnavdelningen i affärer och ser att ena halvan lyser rosa/rött och andra blått/svart. Jag ska också köra lite som du när jag får barn, väldigt blandat. Dock gillar jag verkligen inte rosa och "söta" grejer, så antagligen blir det mer åt det andra hållet. Det är ju sånt jag gillar. Så jag får väl "tuffa grabben" antar jag. 🙁 Vad gör man om man verkligen inte tål hello kitty och blommor? Så länge barnet inte kan välja själv så tänker jag då inte köpa sånt…

Jag tycker också det är svårt att stå emot alla finkläder som ser ut som små miniatyrversioner av vuxenkläder. Det är ju så sött. Men jag vill inte att mina barn ska se ut som små vuxna så jag sållar bort det och försöker välja sådant som ser så barnsligt ut som möjligt. Men det där med att försöka ge dom av alla färger är ju inte helt lätt när det i många affärer i princip BARA finns antingen blått eller rosa till de riktigt små.

Tycker fler borde läsa din blogg! Fick en kommentar häromdagen av en bekant angående mitt första klädköp till plutten i magen(som vi inte vet kön på). Det var bl a bodysar i alla tänkbara färger, blått, grönt, lila osv, mestadels "pojkfärger" om man vill se det så, och hon säger "Men tänk om det blir en flicka då? Vad ska hon då ha?"

Tråkigt att många har den där synen på kläder, att vissa saker är för pojkar och andra flickor. Blir det en flicka kommer hon säkert få något "tjejigt" plagg också, men massa rosa, tyll och gulligull blir det inte så länge hon inte kan prata för sig själv 🙂

en tjock katt – jag utgår från det jag tror är bäst för mitt barn oavsett min personliga smak. Det är ju inte jag som ska bära plaggen.

HELLE – jag tycker inte att barn ska bestämma helt själv, oavsett om det gäller kläder, mat, leksaker, läggtider, skolgång osv.

Det är svårt att svara på din fråga eftersom att mitt förhållningssätt kommer påverkas av mitt barns personlighet. Varför hon vill ha eller göra vissa saker, vad som påverkar henne. vad för slags person hon är osv. Vad behöver hon träna på?

Jag förbjuder ingenting i regel. Vill hon ha klänning eller dansa balett så kommer jag ta hänsyn till det. Men min uppgift som förälder är att göra det som är bäst för mina barn och jag tror inte att det är bra för min dotter att hon uppfattas som en prinsessa. Exempelvis.

Jag tycker du ska läsa mer här:

http://ladydahmer.se/2010/august/utkast-aug-18-2010.html

amanda så tänker jag också. Hur man kombinerar plaggen spelar ju stor roll. Ninja har ju massvis med rosa och även hello kitty, men jag kombinerar det så att det inte uppfattas gulligt.

ALICE jo kanske – men min son varken kryper eller springer! :-d Jag brukar ha ungarna näck på nederkroppen när det är dags att börja gå och krypa.

Torsten – ja det ÄR faktiskt bättre i kompensatoriskt syfte. 🙂 Barn får ju tillräckligt mycket uppmärksamhet utifrån sitt kön så då är det bra med lite kompensering för att skapa balans.

Dock så uppfattar man ju inte söta flickor och söta pojkar på samma sätt eftersom könet fortfarande har en stor roll.

Håller med till fullo om LD's svar till Torsten.

Jag är ganska säker på att om jag skulle ha en dotter, som jag klädde i "unisex" och mer tufft – så hade fortfarande släkt och vänner omedvetet varit lite mildare mot henne, just för att hon är tjej. Jag tror faktiskt det. Men främlingar skulle förmodligen ta henne för att vara kille och tvärtom "tuffa till" henne, av den anledningen. På så vis får hon ta del av båda sidor. Samma sak gäller givetvis pojkar fast det omvända. Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Btw, de rosa kitty-strumpisarna var ju superfina! Tänk dem till en limegrön, gul, orange eller kanske turkos body? Det blir lite karamell-feeling. Läckert!

;-P

Jag tycker det är oerhört gräsligt när barn går omkring som vandrande reklampelare med tryck av typen "Hello Kitty", "Blixten" olika Disneyfigurer osv…

Jag klär mina barn efter vilka färger de passar i. Alltid utan osmakliga amerikaniserade tryck. Min son passar t.ex. oerhört bra i korallrött och skulle aldrig drömma om att klä vare sig flickor eller pojkar i grisrosa.

anna – jag struntar i vilka färger som passar bäst på ungarna. Jag tycker att de ska ha tillgång till regnbågen! 🙂

Hello kitty älskar jag. Likaså star wars, barbapapa, fem myror osv. Nostalgi. Ungarna bryr sig egentligen inte, fast de tycks älska Kitty.

Men det verkar som att nu ska killar ha rosa glitter och tjejer tuffa bil tröjor . Det slår liksom över åt andra hållet. Min dotter på 5,5år har både rosa prinsessklänningar och tröjor med biltryck.Hon väljer själv kläder och varierar sig som hon vill. varför vara extrem åt något håll.Rent biologiskt är vi två olika sorter och kan det inte få vara så ? Föräldraparet som hemlighöll barnets kön tycker jag verkligen har gått över gränsen, jag tycker man kan ifågasätta deras psyke.

LD: Javisst! Regnbågens ALLA nyanser. Det finns alltid en nyans som passar bättre till barnets hudton. Det kan vara lite svårt att hitta rätt om man håller sig till kedjornas ofta standardiserade färgurval, men om man syr själv eller rotar på second hand kan man få till en riktigt stilig garderob! Färglära är spännande och mina barn älskar att lära sig om olika nyanser, vad de heter osv.

Jag håller med dig om att Barbapapa och Fem myror är nostalgi, men då köper jag hellre böckerna eller DVD-skivorna 🙂

🙂

Du skerv nångång att du inte använder djurmönstrade kläder till dina barn, och hur är det med den här strumbyxa i zebra mönster?

undrar bara, för jag såg poäng i det och gjorde samma sak, undvek alla djurmönstrade kläder för mina barn

caucasiangirl . det var nog ingen baktanke med det utan mer att jag inte kunde hitta nåt som inte var för stereotypt.

Jag har inga problem med djurmönstrat egentligen.

Maja – Det där var ju ren och skär bullshit! Kanske ser du med könsglasögonen och uppmärksammar bara de gånger LD lägger upp bilder på Ninja i just rosa – för att hon är en flicka. Just a thought.

Vad fina! Här blandas "söta" kläder med "tuffa" kläder i en salig blandning. Eftersom jag alltid varit en "pojkflicka" (avskyr egentligen den benämningen, men så att det ska framgå vad jag pratar om så använder jag den) så drar jag mig lite mer till de coola kläderna med Nintendo-figurer och gamla serietidningshjältar. Men det hindrar mig inte från att skaffa en del sockersött heller. Fast det är svårt att hitta. Jag vill ju inte ha spets, volanger och annat skräp på kläderna. Det skulle jag inte vilja om jag hade en dotter heller. Hittills har jag inte märkt någon "mjukare" behandling av min son. En del har inte reagerat och de som reagerat har mest tittat på mig som att jag är tokig.

Själv fick jag precis veta idag (via min mor) att jag utav någon okänd anledning valde en rosa handduk inför gympan i första klass på lågstadiet xD

Kommer inte äns ihåg det, men jag fick se handduken idag med mitt namn och allt. Och nej, jag är inte gay. Women only!

Kul fakta dock.

Det är så himla viktigt det här med klädfärgs-statement. Jag tyckte inte det var så svårt innan vi började på dagis men nu kämpar jag stenhårt emot dagiskompisarnas påverkan på den äldre sonen (4,5 år). Det är så inte lätt att komma med bra svar när ungen inte vill ha sina vanliga kläder (utan Blixten/Spiderman/StarWars-tryck) med motiveringen "jag vill ha en COOL tröja, annars får jag inte va med i koj-leken". 🙁

Det är helt sjukt hur klädmedvetna dagisbarnen är idag alltså! När jag gick på dagis brydde jag min noll vad jag hade på mig!

Nu har jag läst länken du tipsade om och jag måste säga att jag nog tänkt lite fel, alltså jag har missuppfattat dig. Jag trodde du "typ" tvingade din pojke bära BARA "tjejiga" kläder och din flicka "killiga". Ganska fördomsfullt – I know! 🙁

Mycket intressant läsning och nu förstår jag vad du menar. Tack vare en del kommentarer (från bla Bambi) så förstod jag ännu mer vad du menade och speciellt när du fotat klädlådorna. I mina ögon ser de helt vanliga ut. Hade som förväntat mig att exempelvis bara se rosa i Tamlins låda.

Tack!

Nu har jag inte läst din blogg tillräckligt länge för att veta om Ninjan går på dagis eller inte, så jag undrar vad du har för åsikt om att skicka iväg barnen under dagarna för andra människor att uppfostra ur sina egna genusperspektiv?

[…] Puh. Så nej, vi bryr oss inte om att köpa neutrala saker bara för att vi inte vet vad vårt barn har mellan benen. Jag vet inte vilken favoritfärg mitt barn har (jag tror nämligen inte det sitter i könsorganet), så innan hen själv kan välja färg och kläder väljer jag och barnets pappa – och jag hoppas våra val kan göra att vårt barn kommer slippa känna sig begränsat och slippa bli bemött som en sockersöt prinsessa eller som en tuff och hård grabb beroende på om hen har snopp eller snippa. Vårt barn är ingen rosa tjejbebis eller blå killbebis. Hen är ett barn. Och med det vill jag citera Lady Dahmer, som skriver så smart om detta: […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *