Kategorier
feminism & genus

Så här lär man barn att nej egentligen betyder ja och att det är romantiskt med våldsamma män och destruktiva relationer

Redan innan jag fick barn så insåg jag hur de traditionella sagorna ytterligare cementerar och uppmuntrar stereotypa könsroller. Jag växte själv upp med prinsessdrömmar, med Disney, med sagor om troll och prinsessor och prinsar, med harlequin, mitt livs novell och hollywoodromantiska filmer. (Jag har utvecklat ett starkt hat mot Meg Ryan) Jag lekte våldtäkt med barbiedockorna, fantiserade om att bli bortrövad av en farlig pirat (för det är ju romantiskt att bli bortförd och bergatagen och kärlek kan tvingas fram) och drömde drömmar om kärlek så stark att man är villig att ge upp allt. (och det gjorde jag också till slut) Och jag växte upp med visioner om att kärleken kan förändra allt (speciellt elaka olyckliga män som egentligen bara är små nallebjörnar på insidan eller hur var det nu…?) och en bild av hur det ska se ut och hur det ska vara och blev besviken när prinsen jag väntat på egentligen var ett fult troll och att livet inte alls är sådär rosaskimrande och fullt av fyverkerier. Idag får små flickor och små pojkar växa upp med ideal som inte bara är overkliga utan rent av farliga. Pojkarna får lära sig att det är manligt och hjältemodigt att vara våldsam. Att muskler och styrka är att sträva efter och att bara patetiska förlorare gråter och backar för våld. Flickorna får lära sig tidigt att de är objekt, att använda sitt utseende, att manipulera, att nej nej nej egentligen betyder ja ja ja! … och framförallt att finna sig i våldsamma och kontrollerande relationer. Allt under täckmantel; Romantiskt! Passionerat! (Eller värre; kulturarv!) Jag kommer inte låta mina barn se på Disneyfilmer. Jag kommer inte läsa gamla sagor om prinsar på äventyr och prinsessor som väntar på att bli räddade. Jag förstår socialiseringens process för bra för att vilja utsätta mina barn för den sortens hjärntvätt. Jag vill att mina barn ska ha vettiga bra förebilder.
Kvinnorollen i Disneyfilmer;


Sexism, Strength and Dominance: Masculinity in Disney Films; Se på klippen! Gilla på Bloglovin’!

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

217 svar på ”Så här lär man barn att nej egentligen betyder ja och att det är romantiskt med våldsamma män och destruktiva relationer”

Jag ser att de här filmerna som jag rekommenderade genom vår FBgrupp har verkligen chockat dig. 🙂 Me too.

Visade igår de för min man. Han blev också ledsen.

Det är så konstigt när man inser att det som man älskade så mycket var inte bra för en.

Har du sett "Prinsessan och grodan" någon gång? Jag uppfattar den som raka motsatsen. En kvinna som kämpar otroligt hårt för att uppnå sin dröm- utan en man. När hon träffar "grodan" vill hon först inte ha hans hjälp, men att ha en vän genom svåra tider är ju inte helt fel.

Så alla Disney-filmerna är ju inte "hjälplös prinsessa räddas av stark man".

nej jag har faktiskt inte sett den men misstänker att jag inte skulle bli imponerad. Vad är det som gör henne stark? Och vad slutar den med? Och hur ser hon ut?

jag ska nog youtuba lite

Av dina frågor om filmen så har jag kommit till min egna slutsats att allt ligger i hur man vill vända och vrida på filmens innehåll så det passar ens egna fördomar…

Det spelar väll ingen roll hur hon ser ut eller hur filmen slutar? Filmen handlar om hur hon ska uppnå sin dröm.

sophie vad som spelar roll är hur BARN tolkar och uppfattar det som visas. Dinesy förmedlar ganska unkna värderingar och roller. Det spelar jävligt stor roll hur karaktärerna framställs och vad som händer i filmen.

se klippen jag postade.

Och Mulan tycker jag är en jättefin historia, som dessutom handlar om historia. Kvinnor fick ju absolut inte kriga på den tiden men hon trotsar alla odds och fixar det ändå!

Den enda jag kan komma på som bryter mot detta är nog Finding Nemo… Ensamstående pappa, och den kvinnliga huvudkaraktären är inte bara fysiskt större än honom, hon har också alla de bästa replikerna, medan pappan inte är ett dugg modig… Det är dessutom "kvinnan" (ja, hon är ju en blå fisk…) som fixart på slutet!

🙂

Jag såg filmerna som barn och jag uppfattade dem aldrig som att kvinnor är svaga. Mulan handlar ju om en kvinna som älskar sin familj så mycket att hon är beredd att offra sig själv. Under filmens gång visas hon som starkare och smartare än männen. Jag förstår inte felet i det!

Jag har sett klippen du har lagt upp i inlägget och jag ser tydligt att de bara har tagit bitar som passar bäst, när hela historien i filmen egentligen handlar om något helt annat.

Gilla ÖVERALLT!

Det värsta med sådant här (eller bästa beroende på hur man ser det) är att jag verkligen ser mig själv på ett annat sätt… Jag har lärt mig att manipulera genom mitt utseende för länge, länge sedan utan att ens förstå det själv. Idag försöker jag att inte göra det, men det händer att jag gör det ändå… Som om jag skulle vara starkare och bättre för att jag behandlar män som kåta djur. Ingenting jag är stolt över direkt…

Samtidigt inser jag hur mycket de "oskyldiga" idolerna jag haft som barn spelar in. Ariel var min favorit när jag var liten, men de flesta hjältinnor var ändå de jag ville bli. Tingeling (Peter Pan), Pärlan (Räddningspatrullen), April (Turtles) osv… Fortfarande idag så vill jag se ut sådär. Sådär overklig. Det är skrämmande på många sätt…

Älskar verkligen de här inläggen. Tack för att du påminner mig om att jag är mer än en tecknad figur ;)Ska länka på en gång så fler får tänka efter <3

:love:

Jag kommer också att undvika filmer/sagor för min son som har detta budskap, men det är fan inte lätt…för i de mest sötsliskigia och fromma filmer så döljer sig detta vedervärdiga budskap, att kvinnor är svaga o ska räddas och att våld är något man ska använda i alla möjliga situationer. Och hur man ska undvika filmer/böcker som nästan alltid också visar de extremt stereotypa könsrollerna är lika svårt…. Just nu är Pippi Långstrump det som går för fullt här och än så länge så är Neo i den åldern där han gärna ser samma film hur många gånger som helst och likadant med böcker, men hur gör man sen? Vad fan finns det egentligen att visa för filmer? Böcker hittar jag faktiskt mer o mer, framförallt från 'allas vårt' Sagolikt bokförlag:-)

Tips på bra filmer utan kösrolls-stuk, våld och flick/kvinno-förnedring och utan innehåll där flickor/kvinnor ska räddas o ses som offer, mottages tacksamt.

Det är tufft nog som det är sen Neo bytte från småbarnsavdelningen till sk storbarn – trots att det är Waldorf. Det gick inte mer än två veckor så började han slåss och 'hota' med att "jag ska slå dig". Jag pratar mycket med personlen ang genus och dem är jätte-glada för att en förälder tagit initiativet att även få igång diskussionen med övriga föräldrar…men fan, det är ett slitigt arbete.

Så tips o idéer mottages tacksamt på det mesta kring detta. och hur tusan gör man när ens barn slår/sparkar och inte verkar ta in att det inte är ok?

Jag låter numer som en skiva som hakat upp sig när Neo gör sina utfall " Man få bli hur arg som helst och tom skrika, men man får aldrig slåss eller hota med att slåss. Det gör ont och man blir ledsen o tänk på hur ledsen du blir när något barn har slagit dig";-( osv osv…

Som sagt; HJÄLP o TIPS mottages snarast och tacksamt!!!

Jag kan hålla med till viss del, vissa av disneys filmer har karaktärer som är väldigt typiska men jag har också vuxit upp med dessa filmer och jag har aldrig någonsin lekt våldtäkt med barbies.

Jag har inte heller drömt om att bli bortrövad av pirater eller offrat allt för en man.

Människor är olika och kan se samma sak men ändå lägga in helt olika värderingar.

Förmodligen var du ett väldigt lättpåverkat barn men alla är inte det.

Och jag tror att dom flesta kan se en film från Disney och inse att det är en film och inte hela verkligheten.

Om inte annat är det mitt jobb som förälder att både visa och berätta att Disney inte på något vis är verkligheten.

Samma principer gäller våldsspel, jag tror att vissa barn och ungdomar har svårt att sära på fiktion och verklighet men jag tror att de är ytterst få.

Sen tycker jag att tex Micke och molle, bambi, dumbo, pinocchio, Djungelboken, Basil mus, oliver och gänget och lilla kyckling är underbara filmer som mina barn gärna får se.

katanja

barn kan inte tänka kritiskt. Man påverkas av normer och ideal, oavsett ålder men barn är extra påverkbara. Jag var inte ett extra lättpåverkat barn för de flesta barn ÄR väldigt lättpåverkade.

Kan du garantera att ditt barn inte kommer påverkas?

Jag är uppväxt på 80talet och jag känner inte alls igen det där. Drömde aldrig om att bli prinsessa eller att gifta mig och vara "vacker" för en dag som många gjorde. Jag såg inte alls nåt behov av att vara "fin" och som alla andra. Jag lekte mest med de barn som valde att spela fotboll, klättra i träd och springa osv.

Jag minns inte ens vad mina föräldrar läste för böcker för oss men tror inte det var prinsessböcker iaf.

Jag har två grabbar och de gillar "grabbfilmer" MEN det ena utesluter ju inte det andra. Våra grabbar är extremt känslosamma och omtänksamma barn och skulle aldrig falla mig in att lära dem att de måste vara starka, inte visa känslor och vara tuffa för att de är killar. Min man är väldigt känslosam och omtänksam och det speglar ju av sig.

Min unge kollar på både Disney och Astrid Lindgren. Hon har klänning och rosa ibland också. "Trots" det är jag feminist. För mig finns det ingen motsättning i det, jag ser snarare en fara i att ständigt nedvärdera traditionellt kvinnliga egenskaper och attribut, snacka om att springa patriarkatets ärende.

Fick en riktig aha-upplevelse när jag såg klippena igår. När dom pratade om skönheten och odjuret kom jag genast att tänka på en kompis till mig som nu efter tre i år i ett psykiskt misshandel förhållande nu är gravid med killen, gissa vilken hennes favorit disney-prinsessa fortfarande är? Usch vad trött och less jag blir på sånt här. Det känns lite som om ju mer jämställda vuxna blir, ju mer stereotypa könsroller ska barnen tryckas på.

Ramlade över en video på YouTube idag, du kanske har sätt den. Unga flickor, åtta-tio år som dansar. Inget farligt i sig. Men sättet de dansar på och kläderna. Man undrar vad de är för människa som lärt ut dansen och att föräldrarna tycker det är ok. De är ju bara barn läste jag någonstans. Barn ska vara barn, inte lättklädda, jucka osv.

http://www.youtube.com/watch?v=ir8BO4-7DkM

Men ni som säger att Mulan är såååå bra, har ni sett dessa filmer som LD länkar till?

Mulan får lära sig att ett ända sätt att vinna är "Be a Man" och när hon vinner kriget då pushas hon i den gamla rollen ändå"Det vore bättre om hon hade hittat en man".

Dessutoms så hur man konstruerar maskulinitet i Mulan är också under kritik… muskler, styrka etc.

Ld: självklart kan jag inte garantera det men så är det med allt i livet.

Jag kan inte göra mer än mitt bästa och jag tror med hela mitt hjärta att jag inte hjälper henne genom att "gömma undan" dessa filmer för henne.

Hon kommer att stöta på människor som är och tycker som vissa Disney karaktärer.

Mitt jobb är att varje dag påminna henne om verkligheten, att berätta för henne att hon får vara som hon vill.

Och det kommer jag göra men självklart kan jag inte garantera att hon kommer gå opåverkad genom livet i en liten bubbla.

Jag kan ta bort Disney filmer och böcker med hjältar men hon kommer bli exponerad för det förr eller senare.

På förskolan eller i skolan och helt ärligt sitter jag hellre själv med henne och kollar på dessa filmer så att jag kan förklara dom för henne än att någon vän eller lärare presenterar henne för dom.

L-M, som dansar blir jag så ledsen av den där videon. De är så himla duktiga, så de vidriga kläderna och sex-movesen är helt jävla överflödiga. På vå dansskola är vi otroligt noga med att INTE anspela på sex, speciellt inte i barnens danser.

kastanja – jag tänker alltid "hellre senare än förr". Ju längre det dröjer desto bättre för då får de chans att både utveckla sina personligheter UTAN dessa snedvridna ideal samt lära sig kritiskt tänkande.

Klart som fan det gör skillnad NÄR man introducerar saker, eller tror du inte det?

nollåtta många traditionellt kvinnliga egenskaper är superbra. (läs gärna mitt inlägg om detta ett par inlägg ner)

Men att motsätta sig skadliga stereotyper och ideal är inte detsamma som att nedvärdera det som är tradtionellt kvinnligt. Bara vissa av dess egenskaper (som att vara manipulativ, använda sex för att nå mål osv…. för de egenskaperna kan du väl ändå inte tycka är bra?)

Som någon anonym skrev upptill. Jag är också uppvuxen på 80talet och inte heller påverkad på det sättet som du beskriver. Vi såg mkt disney(kanske min mamma valde "rätt" disney?) Jag är tjej, älskade Transformers och Turtles men kunde också bygga upp en barbievärld med de två dockor vi 3 systrar fick dela på.

Oavsett vad ett barn ser på eller leker med så är det väl också mycket förälderns/omgivningens inställning och uppfattning av saker och ting som barnet blir påverkat av?

Jag håller absolut med om att endel filmer är mer vuxenfilmer och att barn inte förstår dem i tidig ålder!

Riktigt bra och tankeväckande videos. Mina absoluta favvo-disneyfilmer är just lejonkungen, mulan, tarzan och phocahontas.

I mulan så tycker jag ändå att det handlar om att en kvinna vill visa att hon klarar av saker, att hon faktiskt kan. Men signalen blir på ett sätt, att "vill du bli bra och duktig så måste du bli en man, för det betyder samma sak.."

Ld: klart det spelar roll när man introducerar saker men med tanke på att alla Disney filmer har en åldersgräns på 7 år (vilket åtminstone jag följer) och jag tycker faktiskt det är att idiot förklara ett barn som är 7+ genom att påstå att de inte förstår skillnaden till en viss grad.

Vilket mysko svar du ger till någon som skrev en kommentar om Prinsessan och grodan (har själv ej sett den). Man kan ju försöka vara nyanserad och inte se allt i svart/vitt även om man brinner för något som du gör. jag FÖRSTÅR vad du menar med Disneys kvinnosyn men det är farligt att hela tiden söka hitta fenomen som passar in i sin tes istället för att hålla ett öppet sinne. Nu kanske Prinsessan och grodan har en taskig kvinnosyn, vad vet jag. Men det låter som du bara tar en titt på trailern och sedan dömer ut budskapet helt. Jag tycker heller inte om att folk har en snäsig ton mot andra som inte håller med. Är det verkligen inte tillåtet att ha olika åsikter i frågan? Jag ska inte säga emot dig att jag tycker dessa filmer presenterar ett ruttet ideal. Jag är inte heller så pigg på att mina barn ser dessa filmer. Men man ska inte låta sig luras av ytan nånsin. En film som jag starkt ogillade var Alfons och Milla. Den handlar lite "ironiskt" om att man inte kan vara kompis med en tjej för tjejer är ju som vi alla vet "löjliga". Alfonsfilmer är för mycket små barn, de har ingen som helst chans att förstå att det handlar om ironi eller att det finns nån sens moral i historien. "tjejer är löjliga" sägs flera gånger i filmen och det gjorde ont i mitt hjärta när mina flickor storögt satt och tittade på filmen, man riktigt ser hur det suger åt sig allt i den åldern. Men ingen kritik mot denna film har jag hört, kanske förvillar det folk att färgskalan går i alla nyanser av unisex.

Håller till fullo med om att det är väldigt könsstereotypt i det mesta av barnutbudet, vilket är otroligt tragiskt. Små, små steg i rätt riktning kan man se, men definitivt inte tillräckligt för att vara år 2010.

MEN faktum kvarstår – det är vuxnas ansvar att ha en dialog med barnen kring det dom matas med. Jag förbjuder inte vissa filmer & böcker för mina barn, utan har en diskussion med dem kring innehållet. Det är mitt ansvar som förälder, de ska inte sättas framför en film själva som barnpassning, man ska inte läsa en bok utan att ställa frågor kring texten, utan man ska få barnen att reflektera och ifrågasätta. De klarar det när vi är med och visar vägen!

Jag såg alla disney-filmer när jag var liten, inte fan drömde jag om män med stora muskler för det. Jag har aldrig haft en dominant och elak pojkvän.

Eller ens identifierat mig med dom svaga prinsessorna.

Angående Hitta Nemo: jag tyckte verkligen om denna filmen och har sett den flera gånger. Jag läser till lärare och skriver en rapport om Disneys värderingar just nu och håller på att analysera olika filmer. Först hade jag inte ens tänkt se Nemo igen eftersom jag sett den så mycket och visste hur den var, men bestämde mig ändå för att göra det med ett mer analyserande tankesätt och behold…: det är ca 33 manliga karaktärer i denna film och 6 kvinnliga! wtf liksom? och utöver Doris, den blå senila fisken, har inga andra någon stor roll – en av dem är den manliga tandläkarens assistent som syns lite i baksgrunden liksom. jag satt i chock när karaktär efter karaktär som indroducerades var manliga, det kändes som ett skämt.. dessutom var det en massa annat jag aldrig tänkt på förr – alla pojkkaraktärer heter typ "flyt", "pysen" och "draggen", och flickorna heter "pärlan" och "korall".

Var och såg Disneys senaste med två vänner för någon vecka sedan, den var faktiskt lite annorlunda! Tjejen räddade killen i många situationer, så Disney har kanske börjat anpassa sig.. ? 😉 Väldigt många av deras andra filmer är ju baserade på gamla historier, jag vet inte exakt hur Rapunzel-sagan är egentligen, men Trassel-filmen var faktiskt helt okej!

Vad tycker du om Fem myror, är det något dina barn kommer få se?

Detta är ett väldigt intressant ämne. Jag tänker tillbaka på mina favoritdisneyfilmer jag hade som barn… tänker på hur jag upplevde dem… Lejonkungen, och Skönheten och Odjuret… och jag minns SÅ VÄL hur JAG upplevde dem då. Jag identifierade mig ALLTID med de manliga karaktärerna, och gestaltade alltid dessa i lekar. Så var det under hela uppväxten. Har du sett Top Cat? (Hanna Barbera) Den katten är en typisk lurendrejare, kvinnokarl. Jag lekte alltid att jag var honom. Jag identifierade mig aldrig med de kvinnliga karaktärerna.

Och visst är det "fel" att ett kön hela tiden porträtteras som svagare. Usch. Men jag som barn tänkte aldrig så, direkt…

Jag fick en väldigt bra uppväxt .Jag fick leka med det jag valde. Bilar? Nej. Dockor? Nej. Små hundar och dinosaurier? Ja. Dessa lekte jag med hela uppväxten. Jag fick många "kill-leksaker". Mekano och modellsatser, helikoptrar och stridsflygplan. Jag har ofta tänkt på hur "banbrytande" mina föräldrar ändå måste varit. Med tanke på att de dessutom är lite äldre… haha! Eller vad man ska säga. De fick mig när de var 40.

Vad jag menar är att jag förstår dig, och håller med till stor del. Men det mesta hänger ju på vad man själv har i bagaget, hur man själv vill vara som förälder. (Jag har en son på två år.)

Jag tror helt det beror på vad man som förälder visar. När jag var liten var jag den "starke, tuffe, orädde och den bråkige" (jag är tjej) medan

Min bror var rädd, försiktig och lugn. Det var liksom en självklarhet för våra föräldrar att behandla oss efter de individer vi var. Det var väl ingen som var speciellt genusmedveten på 80-talet men jag tror på att gå på sunt förnuft. Bra att ha genus i bakhuvudet (du har fått upp mina ögon för vissa saker) men tror på att behandla dem efter den individ de är.

Min 4 åring är väldigt "grabbig" i sina intressen men någon mer känslosam, försiktig, omtänksam och känsligt barn får man leta efter.

Båda mina barn (killar) är extremt kärleksfulla och känsliga killar.

Visst finns det de som redan i ung ålder drillar sina pojkar att bli just pojkar men de flesta tror jag individanpassar

Innan man börjag säga "jag har tittat på alla Disneyfilmer 100 gånger och inte har jag blivit påverkad" föreslår jag att ni går tillbaka till den känslan som man hade som barn när man tittade på dem där filmerna.

Kommer ni ihåg magin? Kommer ni ihåg alla saker som man tyckte var så fiiiina?

Där satt man som ett barn, helt öppen för intryck och det är klart att ALLA blev påverkade.

De som säger "Inte jag…Jag blir inte påverkad".. Ja, då kan jag meddela att de som marknadsför grejer, de som gör reklam är väldigt tacksamma för att det finns sådana personer som ni.

Jag bara säger…Hur många sånger kan ni från Disneyfilmer? "Vi ska sy och vi ska sticka vi ska görat ska ni tippa" eller "I can see what's happening. But they don't have a clue"…

det sitter kvar i huvudet på oss nu, när vi är vuxna, även om man inte har tittat på dem där filmerna i 10år.

Om låttexterna har tatuerats i våra hjärnor, vad är det som säger att bilder, sociala konstruktioner inte har gjort det?

Så det är klart att vi blev påverkade. Var inte naiva.

Att Disney nedvärderar kvinnor är inget LD har fått för sig, det är ett väletablerat faktum. Ni som tror att Disney har helylleideal kan ju också kolla på hur de framställer mörkhyade (eller snarare alla som inte är vita).

De som påstår att de inte blivit påverkade saknar helt enkelt självinsikt

Tyvärr.

ozena – jo de har jävligt mycket inflytande överallt! Jag känner mig som en sån där foliehattsgalning för det mesta. Men va fan, när hela världen är korrupt vad fan ska man göra? 😛

jiz – som jag minns så är fem myror bra. :thumbup:

ang. trassel så nja…. det är fortfarande samma gamla mall; vacker förförisk tjej som i slutändan får prinsen. 😉

När Disney porträtterar "starka, självständiga" kvinnor så är det fortfarande inte bra. Inte på långa vägar. Belle läser böcker WOW liksom en kvinna som kan LÄSA! Typ.

karina du har absolut rätt i att man ska ha en dialog. Men samtidigt så kan man ju inte låta allt vara ok med det argumentet just för att barn tolkar och reagerar på det subtila oavsett hur mycket man förklarar.

Jag skulle t.ex inte låta mina barn se på våld eller pornografi eller skräckfilmer. Även om jag sitter med och förklarar vad som händer så kommer det påverka barnet.

sofia – du får ha vilka åsikter du vill. Jag var INTE snäsig. (damn! Då ska du höra när jag faktiskt är det!)

När det gäller disney så är det de som inte är speciellt nyanserade. Oavsett om de försöker förklä karaktärer som "starka" så är budskapet alltid detsamma. Flickor ska vara vackra och förföriska och män ska vara starka och "på" och i slutänden får du prinsen.

I trailern förekom dessutom kroppspråk och sätt att tala och bete sig på som är precis så som det talas om i dokumentärklippet.

och sofia – alfons och milla kommer de inte heller få se. Jag asvkyr böcker och filmer där man poängterar att flickor är löjliga och pojkar bråkiga osv

Lekte du våldtäkt med dina Barbies? :bigeyes: Jag håller med dig i mycket , men detta fick mig att gapa….menar du att filmerna påverkade dig till det? Jag älskade Barbie men kan aldrig erinra mig om att jag lekte att de blev bortrövade etc.

jag lekte våldtäkt för att jag sett det på dallas haha men nej, disney BIDROG till en sned syn på kärlek, kvinnor och män (prinsar)

Disney för små barn kan jag verkligen hålla med om. Men sen känner jag, äldre barn ?? Barn som har börjat lära sig att saker och ting utvecklas, bara för att kvinnan är svag här behöver det inte betyda att hon är det annars ??

Sen att man som förälder tar upp scener där kvinnan är atark, titta på Atlantis, den hade ett annorlunda koncept (såsom jag minns den)…

En del disneyfilmer gjordes på 40-talet och hur såg det ut då ?? Då var det där idealet hur kvinnor skulle vara, men det som är trist att idealen sitter kvar än i dag, utveckla det !! Då är ju Dreamworks filmer mycket bättre, men fortfarande inte bra… Se bara Astrids smala midja i "Draktränaren" I övrigt en bra film som borde ses.

Helt underbart att de här diskusionerna kommer upp, för jag tycker det är förjäkligt hur det ser ut idag, det suger verkligen !!

Ld: det är väl klart att filmerna påverkat oss som allt annat i vår barndom.

Men dom måste faktiskt inte ha påverkat exakt alla på ett negativt sätt.

Som jag redan sagt är alla individer olika och två individer kan se på exakt samma sak men tolka den olika.

När jag tänker tillbaka på min barndom med Disney filmerna så minns jag tex Belles pappa då han påminde så väldigt mycket om min egen, eller bianca den modiga musen och jag minns hur toker fick mig att skratta, att jag tyckte anden var häftig och att gudmor i Askungen var den mormor jag aldrig fick.

Jag har fina minnen från Disney och jag tycker det är otroligt synd att dina minnen är våldtäktslekar.

Vad man inte heller får glömma är att många av dom värsta prinsess filmerna är gamla Askungen är från 50 talet likaså törnrosa.

Det är viktigt at poängtera det för barnen tycker jag, för trots att vi har en otroligt lång väg att vandra har samhället faktiskt kommit en bit på vägen sen 50-talet.

Vad ledsen jag blev nu! Jag har längtat i flera år att få visa just de här filmerna för mina kommande barn. Jag älskar de här filmerna.

Men det är ju så uppenbart att det präglar flicka – pojke syn. En sån syn som jag inte vill att mitt barn ska ha!

🙁

Då vet inte jag om jag var ett ovanligt insiktsfullt barn som satt och tänkte att Gaston var dum i huvudet och en sån buffel skulle jag aldrig vilja ha, och det där Odjuret var inte så snällt han heller. Vad tänkte hon Belle med egentligen?

:rolleyes:

Däremot kan jag säga att jag "lärt" mig att stå upp för mig själv och försvara det jag tror på tack vare mitt Disney-tittande, att våga vara rebellisk.

Många verkar bli förvånade över dina våldtäktslekar, men själv känner jag igen dom. Lekte också våldtäkt med mina barbies…. :S

katanja jag har inga dåliga MINNEN av disney. Jag älskade Disney när jag växte upp.

Däremot så har jag självinsikt att förstå HUR det påverkade mig och min syn på manligt och kvinnligt.

Kärlek börjar med bråk och slutar med barnvagn eller nått *kaskadkräks*

Jag har fått jobba JÄTTEMYCKET med mig själv för att sluta förknippa våld, utskällning och sedemera ett krypande tillbaka med ett "förlåt" som erotiskt triggande.

Mina eventuella barn ska inte få titta på Disney hemma hos mig heller. Och om jag "kommer på dem" med att läsa tantsnusk precis som jag gjorde som tonåring kommer jag ta en diskussion med dem, på samma sätt som man måste diskutera porr.

Då har vi två olika uppfattningar. På dig lät det mer som om du pratade om aktionfilmer om våld och sånt. Har aldrig upplevt sånt våld i disneyfilmer för jag ser sånt än idag och jag har aldrig tänkt på könsroller när jag har sett dem. DISNEY filmer har aldrig någonsin skadat mig eller dig och ändå anser vi samma poäng om hur man ska uppfostra sitt barn.

Med där höll jag verkligen inte med dig, barn måste väl ändå få välja själv om de vill se disney filmer eller inte. Barn mår bra av att få höra sagor och se barnfilmer för att få utveckla sin fantasi. Disney filmer har faktiskt inte riktigt med verkligheten att göra.

Så ja jag kommer låta mina barn se disney filmer för de kommer aldrig skada någon eller har ingenting med våra könsroller att göra. Herregud!

Ld: men varför måste jag sakna självinsikt bara för att jag inte tycker som du gör?

Du börjar bli pinsam nu, du kan ju inte på fullt allvar mena att Disney påverkade allas syn på kvinnligt och manlig.

Jag hade otroligt starka förebilder i mitt liv med en pappa som var hemma med oss barn och en mamma som jobbade.

Vilket var ovanligt för 25 år sedan, det spelar ingen roll att jag såg på Törnrosa då mina föräldrar och släktingar dagligen visade mig verkligheten.

Aldrig att jag har drömt om prinsar på vita hästar fast jag kan erkänna att jag var dödligt kär i donatello i turtles.

Jag älskade my little ponies. Jag & min killkompis henrik lekte alltid med dem och dockor.

Men han ville hellre leka med dockorna än med mina turtlesfigurer som jag ville leka med. så då fick han vara dockorna och jag turtlesfigurerna.

Mina favoriter var aladdin, biker mice, turtles, skönheten o odjuret, snövit.. ja alla klassiker.

Men rainbow brite var nog absoluta favoriten och hon är en väldigt, väldigt stark kvinna/tjej som (vad jag minns) bara räddas av en man en enda gång, i en enda film. däremot räddar hon honom ett antal gånger (chris).

Jag var själv barn under 80-90talet så jag vet vad jag pratar om. Du kanske bara såg kvinnor som svaga och män som dominerande, men alla gör inte det. Vi reagerar inte alla på samma saker. Jag tyckte aldrig att kvinnorna i filmerna var söta intelligensbefriade små dockor, tvärtom! Något jag snappade upp när jag var liten var hur envisa alla var i filmerna. Hur de kämpade för det de trodde på. Jag reagerade aldrig på kvinnornas eller männens roll i en film.

Du får säga vad du vill, men bara för du påverkades av könsrollerna i filmen så betyder inte det att alla gjorde eller gör det. Alla är inte som du!

Alltså vänta vänta vänta! Lejonkungen t ex, det är väl inget sexistiskt med den?!?! Det är ju så det ser ut i lejonens värld, och då är det ju rätt logiskt att det är om en hane som ska bli kung. Om man gjort om en hona hade det blivit en historia om "hon som ska bli kungens dam"….det hade väl varit mer sexistiskt? Beskyll inte disney, beskyll lejonj*vlarna!

Och Hercules handlar ju om en grekisk gud xD Klart han är über! Beskyll istället grekerna, för DE var sexistiska!

Gaston i skönheten och odjuret är ju dock right on i sexism, men eftersom han är så överdriven så blir det ju mer parodierat! Jag glodde hundra disneyfilmer när jag var liten och jag har inte blivit en våldsfixerad dumj*vel, utan kommer ihåg fina sagor! För jag fick nämligen lära mig tidigt att saga är saga, och inte verklighet!

DET är vad man borde lära sig som barn!

Jag såg disneyfilmer när jag var barn, men jag blev inte påverkad av hur de kvinnliga karaktärerna gestaltades där. Mitt intryck av "Skönheten och odjuret" var att prinsen inte var så snygg när han väl förvandlades från odjur till prins.

Det allvarliga budskap som kan ses i denna film, nämligen att en kvinna bortrövas, tror jag inte många barn överhuvudtaget ser.

Lejonkungen är full av mansideal. Slåss annars är du vek (ingen riktig man) Och kvinnorna är mjuka och förföriska

sophie så det är bara en slump att kvinnor (flickor) generellt är mer utseendefixerade, har höga krav på sig, lider av ätstörningar i högre utsträckning osv?

Det är bara en slump att flickor i 8årsåldern vill banta? Att kvinnor finner sig i våldsamma och kontrollerande relationer?

osv i all oändlighet.

Fan vakna!

katanja om man tror att barn inte påverkas av det de ser i sin vardag, oavsett om det är förebilder irl eller på tv så saknar man aningen kunskap om hur socialisering funkar eller självinsikt.

sen tappar man fokus när man drar in sina egna erfarenheter som ett slags argument för eller emot saker jag har åkt bil utan säkerhetsbälte och det har gått hur bra som helst, alltså behöver man inte säkerhetsbälte… eller?

givetvis så står och faller inte barns självbild med disney. Men disney bidrar med ett dåligt ideal och påverkar barnen. Det kan man inte komma ifrån. Och då är frågan; vill jag att mitt barn ska ta del av det här med risken (inte nödvändigtvis garantin) att bli negativt påverkad? Varför är det viktigt att se på tecknat?

sofia du har aldrig sett våld i disney?? då har vi tittat på oliak filmer. Det är enormt mycket våld i disney.

Shit! Jag har inte sett Disneyfilmer på över hundra år o har därför aldrig reflekterat något över hur könsrollerna presenteras men HJÄLP. Nu är Disney bannlyst här hemma!

Måste kommetera Chaz kommentar: lejonens värld är matriarkat om jag inte missminner mig. Honorna jagar o leder flocken. Hanen ser bara till att de blir på smällen då o då.

Men vart skriver jag att mina erfarenheter kan appliceras på alla?

Jag tycker att jag varit väldigt noga med att poängtera skillnaden mellan individer.

Skillnaden är att jag säger att det finns barn som kan se en Disney film utan att bli negativt påverkad (därför skrev jag mina erfarenheter som ett exempel.)

Jag trodde inte att jag skulle behöva förtydliga mig för dig av alla människor, otroligt tråkigt.

Nu lämnar jag denna diskussionen och önskar alla en trevlig dag.

Fast Gaston är ju en skitstövel och han förlorar ju i slutet… Honom tyckte man ju aldrig om… Därmed menar jag inte att de har helt fel i analysen, bara att just han kanske inte var ett bra exempel på ett ideal, han var ju skurken. Sen tänker jag såhär också, att man kan låta barnen se olika saker men problematisera och ifrågasätta dem. Till exempel Peter Pan där Lena passar upp på brorsorna hela tiden, den har ju en kontext och det kanske man kan prata om, att så var det på den tiden. Och man kan säga "är det inte lite konstigt att…" om olika saker i olika filmer. Barn kommer ju stöta på såna här saker, det viktiga kanske är att prata om det

och att det inte behöver vara så?

Jag tror inte barn ser mansideal i "Lejonkungen", utan för dem är det en film som handlar om lejon. Visst kan barn påverkas av de ideal som finns i Disneyfilmerna, men det finns nog lika många barn som inte gör det. Sedan tycker jag inte man kan skylla på filmer när det gäller hur barn påverkas negativt, utan föräldrarna har en viktig roll i detta också. Om man som förälder uppmuntrar sina barns självkänsla och låter dem göra egna val, inom rimliga gränser, så minskas risken att barnen blir lättpåverkade av de budskap de får i sin omgivning.

Vaddå "fan vakna"? Skyller du bantande 8-ringar på disney? Och tror du att kvinnors och mäns sätt att bete sig endast har med vilka filmer de ser på och de uppfostras? Tror du inte att något har med natur att göra? Du tror verkligen att du har rätt i allt, eller hur!?

Jag kan tala om för dig att jag såg massor med Disney-filmer när jag var lite, men HÖR OCH HÄPNA, jag har aldrig lekt med barbiedockor, jag har aldrig klätt mig i prinsessklänningar, jag brydde mig inte om vilka kläder jag satte på mig överhuvudtaget, jag var en envis liten skit som aldrig lyssnade på andra utan bara gjorde det jag själv kände för. Hur går det ihop med din lilla Disney-teori va?

Det är precis det jag menar. ALLA reagerar inte på samma sätt. Alla små flickor blir inte prinsessor av att se på film.

Jag måste ha varit en jävligt intelligent unge som inte blev som prinsessorna i filmerna eller så har du helt enkelt fel!

Du säger att 8 åringar vill banta pga disney filmer – vars trillade ditt huvud av någonstans? Varför de vill banta har ingenting med disney filmer att göra. DET ÄR TACK VARA OSS FÖRÄLDRAR som de ser dagligen, tack vare deras kompisar och deras attityd i skolan. TROR du att de är bara du som har gått i skolan och sett disney – nja inte direkt! Jag har också levt på 80-90 tal så I KNOW!

Skyll på modellerna så bantar sig till anorexia, skyll på bolagen som inte anlitar en modell som inte går upp i deras krav. Skyll på dem! För de är de som är på tidningarna och alla annonsblad, tv osv och inte LEJONKUNGEN ELLER EN DISNEY film.

Du säger att de är vi som ska vakna? Vem är de som behöver de? 😡

Jag håller med dig men måste bara säga en sak angående Skönheten och Odjuret och Gaston.

Är det inte ganska uppenbart hur det faktiskt DRIVS med maskuliniteten i den filmen?

Nu svarar du att barn inte fattar det men jag vet inte vilken ålder du menar på barn isf, Skönheten och Odjuret är från 7 år. Jag såg den när jag var 8 och alla mina kompisar inklusive jag fattade att Gaston var en jävla tönt och att han bara hävdade sig med sina muskler och att han sedermera aldrig kom någon vart med det för det är insidan som räknas. Det är ju det som är poängen med den filmen och det tycker jag är bra. Om nu fyraåringar inte fattar det spelar ingen roll för den filmen ska egentligen inte ses av fyraåringar (eller isf då i målsmans sällskap och då är det meningen att dessa ska förklara).

Precis som att disneyprinsessorna bara har sina midjor och långa ögonfransar och vinner prinsar enbart pga det, så har Gaston bara sina muskler och sitt gevär och på det vinner han ingenting. I hela filmen så driver man med denna bild av manlighet och det är ju överförtydligat att Gaston är ett pucko.

Allt beror på hur man vänder och vrider på det, Skönheten & Odjuret kan vara en bra film med ett fint budskap men om man vill se det på det sätt som du gör så kan det lika gärna vara ett sätt att få småtjejer att tro att det går att inleda förhållanden med farliga typer och bara ge dem kärlek för då blir de snälla till slut. Men förlåt mig men jag tror att den förstnämnda meningen gör mer intryck på barnen än den andra. Hur många barn tänker efter filmen att det spelar ingen roll om man är ful för man kan vara snäll ändå, och hur många inleder destruktiva förhållanden efter 15 år?

MIssförstå mig inte för jag håller med dig ändå men jag tror också man kan se det på många olika sätt.

Det är intressant vad de säger i klippet. LD du utgår från din egen erfarenhet och också du förstår att det är så många som blir påverkade.

Alla som säger att de inte har påverkats, jag förstår alla,det är svårt att se nåt om man själv inte har upplevt nåt liknande. men jag verkligen tror att de är många flickor blir påverkade. Just flickor negativt.

Läste Stina-Lee blogg, där hon har bikten. Det sorgligaste är att det är BARA kvinnor och unga kvinnor som mår dåligt coh känner att de vill skriva ner.

Allt hör ihop

Vaddå "Lejonkungen är full av mansideal. Slåss annars är du vek (ingen riktig man) Och kvinnorna är mjuka och förföriska"?

Skämtar du med mig? Du kan ju inte jämföra lejon och människor. Det är LEJON, de är DJUR! Honorna jagar och föder. Ska man ljuga i filmerna för att det ska passa bättre? Det blir ju jävligt förvirrande i skolan sen när man får lära sig att lejonen inte alls fungerar som de lärt sig från film.

Du får passa dig så att dina ungar inte vill bli förföriska lejon… För helvete!

Det är så roligt med alla som säger "deeeet har inte påverkat mig" (tex att leka med barbie eller vad det än är), såklart det har… allt påverkar väl mer eller mindre, speciellt då man är liten. Jag vill inte ha barbiedockor till mina barn, och nu fyllde min flicka 4 år förra veckan. Hon fick två barbiedockor (av dagiskompisarna). Vad gör man? Lite trist att ta hennes presenter. 🙁

Anonym – Ja, det är säkert jättevanligt i lejonvärlden att lejonfarbrorn dödar lejonkungen för att ta över lejonklippen och värvar en massa hyenor till sin armé. Och det är helt normalt i djurvärlden att lejonprinsen blir kompis med surikater och vildsvin. Djuren i Disneyfilmerna är antropomorfer, fabler. De är människor i djurhamn.

Caucasiangirl: Men hur många killar läser bloggar egentligen? Och stina-lees känns ju definitivt som en tjej-blogg. Kanske finns massa killar som mår dåligt men hennes bikt är nog inte deras forum. De berättar nog hellre för någon nära, eller håller det inne som många tjejer också gör.

En kompis till mig har alltid (även från barndomen) tänkt att gnuerna som springer ihjäl Lejonkungens farsa innerst inne ville se honom död, ungefär som när man välter en diktatur. Som vuxen känns det inte helt orimligt, med tanke på att lejon knappast skulle vara drömledaren för en grupp gnuer. För de flesta låter det bisarrt, men likförbannat var det hans bild som barn, och senare hans övertygelse som vuxen.

Disney har knappast barnens ljuva drömmar som första prio längre, den tiden är förbi. Det handlar om att maxprofitera, och att man då gör skenbart starka Prinsessor som dessutom har mörk hy eller buspojksaktig charm beror inte på att alla har lika stort värde och ska få känna igen sig i karaktärerna, utan för att man ska kunna lura hälften av oss som tidigare reagerade på de blonda sessornas ljuvlighet att Disney minsann gått in i en ny tidsålder med jämlikhet för alla. prisagud

Det jag med min förvirrade och relativt icke-relaterade kommentar försöker belysa är att bara för att jag har fina minnen och tror mig gått opåverkad från Disney-indoktrineringen så har jag förmodligen inte det, och min kompis har absolut inte gjort det.

sophie som jag påpekat så menar jag att disney BIDRAR till ett ideal. Inte att det står och faller med disney. Att du känner att du inte alls påverkats struntar jag blankt i för undantag är inte regel. Och faktum ÄR att de flesta flickorna BLIR påverkade av filmerna de ser, böckerna de läser och det som samhället pådyvlar dem.

Sen är du fri att välja att tro vad du vill om den saken.

Jättebra skrivet lady dahmer! Dessa länkar blev verkligen en eye opener för mig, här blir det inte heller något Disney, i alla fall inte förrän barnen är större. Det jag reagerade på redan som liten är att det aldrig finns några mammor i disney filmerna, bara snälla pappor och en och annan elak svärmor ibland. Känns inte heller så feministiskt att mammor inte visas alls eller visas väldigt negativt. Kan du skriva lite mer om det?

sofia nej jag har inte sagt att barn bantar pga disney.

elisabeth jag förstår hur du tänker men grejen är att ÄVEN om man genomskådar nåt så blir man till slut påverkad. Jag har genomskådat skönhetsindustrin men nog fan blir jag påverkad ändå. Och jag är inte speciellt lättpåverkad.

Visst kanske barnen fattar att det inte är verkligt, men nånstans så påverkas de. De matas ju med det här idealet inte BARA genom filmerna utan genom allt de ser och upplever.

när det gäller skönheten och odjuret så tycker jag inte alls att det är en fin historia. Budskapet är; det gör inget att mannen misshandlar och kränker dig, håller dig inlåst och bestraffar dig — han är ju bara olycklig, det är inte hans fel — håll ut och älska honom så blir allt bra till slut!

/blä

Du är så jävla grym som tar upp sådant här!

Jag blev alldeles förskräckt idag när halva min klass helt seriöst säger att killar är bättre än tjejer på allt förutom att ta hand om hemmet och barnen. Och då var det dessutom en majoritet av tjejer som tyckte så.

Könsnormerna är skrämmande.

Citerar inlägget srivet av anonym "Du kan ju inte jämföra lejon och människor. Det är LEJON, de är DJUR! Honorna jagar och föder. Ska man ljuga i filmerna för att det ska passa bättre? Det blir ju jävligt förvirrande i skolan sen när man får lära sig att lejonen inte alls fungerar som de lärt sig från film."

Ja, VERKLIGEN. Lejonflocket brukar SJUNGA tillsammans. Och sedan tar unga lejon ett sabbatsår i Hakuna Matata landet. Och när en liten födds så brukar en gammal apa lyfta upp ungen till himmlen och introducera till alla jungelns djur…

Som någon påpekade så handlar det om antropmorfism- när man ger mänskliga egenskaper till djur.

Sofia

Du är verkligen otroligt naiv om du inte ser att disneyfilmer är extremt könsrollsindelade. Och ang våld så är just disneyfilmer fulla med våld (psykiskt som fysiskt) både subtilt och mer direkt o synligt våld, där det är helt ok att ta till vilka våldsmetoder som helst för att bekämpa det 'onda' och många av filmerna präntar in att våld är lösningen på det onda och vips så har våldet glorifierats.

Film o böcker i alla ära, men om det är fantasin hos dina barn som du vill ska utvecklas så ska du definitivt inte sätta dem för att glo på film och definitivt inte disneyfilmer. Böcker med bilder är inte heller direkt fantasi-triggande, i så fall då barnen är äldre och kan läsa böcker med bara text…. så var du fått idén om att det är 'bra' för barn att se film/läsa böcker med bilder kan jag inte förstå. Om du vill utveckla fantasin hos dina barn så kan bla du berätta sagor som du hittar på, då får du fantasin hos barnen att sätta igång eftersom det inte finns några givna bilder… men att tro att film utvecklar fantasin är att bedra både sig själv o sina barn.

Och det blir än mer konstigt när du säger att disneyfilmer inte har med verkligheten att göra i samband med barn. Barn har oerhört svårt att förstå vad som är verklighet och inte, så din kommentar om det begriper jag inte alls.

Sen säger jag som någon sa innan; den som inte inser att Disneyfilmer (och alla andra s.k. barnfilmer)har påverkat en med alla stereotypa könsrollskaraktärer och det våld som förekommer, den personen har mycket taskig självinsikt.

Det är med kulturarv kan vara farligt. I den irländska travellercommunityn så "skaffar" man sig en fru genom "grabbing". Hela poängen är att mannen (småpojkar på 16 år) ska tvinga sig till en kyss från kvinnan (oftast ännu yngre). Blir det ingen fight gälls det inte. Typ.

Jag blir alltid lika varm om hjärtat när jag snubblar över någon som också ser mönstren i samhället. Bra inlägg! :love:

(Tråkigt bara att det finns så många som jämt ska trycka ner ens åsikter bara för att de är feministiska.)

Jag minns att jag också som barn lekte våldtäkt med Barbiedockorna, sedan kom jag på mig själv att vara orolig för att inte få lika fin kropp som Barbie … hon såg ju inte ut som min mamma, mer som de där flickorna i pappas porrtidningar.

Om jag själv skaffar barn har jag lovat mig själv att vara förberedd, så att mina ungar slipper få dålig självkänsla p g a ex sina leksaker.

Tips på böcker för barn finns på Hallongrottan:

http://www.hallongrottan.com/

Jag hittade själv några fina guldkorn där till mitt gudbarn, bl a "Familjeboken".

Håller helt med. Trotts att min mamma var feminist så fick vi se Disney när jag var liten. Men jag tror helt ärligt att jag inte tagit så stor skada av det. Mitt största intresse var ju att klaga på allt som inte var verkligt eller trovärdigt i barnfilmer. Gärna tills min kompis började gråta för att jag hade förstört deras muppiga världsbild. Jag var ond som liten.

Man jag håller med dig. När jag får barn så kommer dom nog inte få se på disney eller om dom nu gör det som kommer det att följas av diskussioner om hur saker och ting verkligen är.

Du kan då väcka debatt! 😉

Jag har nyligen börjat följa din blogg och börjar få upp ögonen för en hel del. Tack!

Jag skulle vara mycket intresserad av att veta vilka barnprogram som enligt dig är okej ur ett feministisktperspektiv?

Tack för en bra blogg!

Kollade på andra klippet, intressant tema och mycket som är tänkvärt.

Fast jag tycker ändå att vissa av klippen inte direkt passar in. Gaston i skönheten och odjuret är ju en skruktyp som det inte är meningen att man ska tycka om i filmen och han får ju aldrig Belle heller för att han är ett rövhål som hon inte vill ha.

Mulan känner jag också blir lite orättvist. Visst männen som framför där låten har en märklig kvinnosyn men samtidigt så går ju hela filmens tema ut på en kvinna som bryter mot allt vad könsnormer är och till och med riskerar sitt liv för det hon tror på. Och det är ju inte heller så konstigt att männen i Mulan måste vara starka- det handlar ju om män som ska vara med i armén.

På ett sätt håller jag med men många av exemplena i filmen är extremt vinklade och i min mening övertolkade. Jag säger inte att disney nödvändigtvis är bra men jag känner att jag är mer kritiskt till deras marknadsföring till barn genom plastgubbar, grejer med figurerna på osv är värre och mer cyniskt.

Alltså.. jag säger så här : När jag var liten fanns inte disney. jag såg annat på tv. uppväxt med ensamstående enastående mamma = min hjälte. Hade barbie som inte våldtogs och lekte även med bilar. Red, spelade handboll och fotboll. Mitt barn har fått se alla disney, han är idag är fantastisk ung vuxen som är genomsnäll mot sin flickvän och även mot mig. Både min man och min son är hjälpsamma, genomsnälla, omtänksamma, gentlemän, med sunda kvinnosyner. Precis som jag har sund mans-syn!

Det handlar om kommunikation, att som förälder VISA vad som är rätt o fel, att handlingen hemma är rätt. Bara ta bort o förbjuda just en genre av filmer hjälper nog inte. Kanske en bit på vägen.

MEN det värsta i all denna dialog på denna blogg just nu = NI frågar fan vilka filmer HON tycker era barn ska se ?????? Snacka om lättpåverkade !

Spännande att så många väljer att tro att det handlar om att BARA Disney påverkar till de skeva bilderna vi har av hur en kvinna eller en man ska se ut. Självklart är det inte bara Disney, men som LD har sagt är det en bidragande faktor. Att sedan till exempel modeskapare och modetidningar sedan förstärker den bilden förtar ju inte betydelsen av att dessa roller redan skapats i unga år.

Om man tycker att disneyfilmer inte innehåller våld så bör man nog titta en gång till, de allra flesta barnprogram som går på teve idag innehåller våld på olika sätt. Här blir vi avtrubbade för både våld och könsroller direkt.

OT måste jag tacka dig LD för att du hjälper mig att hitta material till mina egna tankar och mitt eget resonemang. Idag har vi spenderat en hel lektion (på gymnasiet) med att tala om genus. Försöker inte bestämma för mina elver vad de ska tycka och tänka, det är inte min roll som lärare. Men jag tycker att det är viktigt att medvetandegöra och fundera över varför samhället ser ut som det gör idag, och hur kvinnan allt för ofta framställs som ett objekt. Vi talar ofta inom religionsundervisningen hur förtryckta kvinnor i mellanöstern, klädda i burka, är. Och då är mina elever ofta snabba att framhäva att här i Sverige får vi minsann gå klädda hur vi vill. Eller…? En och annan tänker nog till efter idag.

Jättebra inlägg!

Vad många av dina läsare som inte verkar förstå att det handlar om mönster. Självklart är det inte BARA Disney som påverkar. Självklart kan man ha sett alla Disneyfilmer som finns och ändå bli genusmedveten. MEN de speglar och förstärker en ganska vanlig uppfattning om hur män och kvinnor ska vara och se ut. Jag tycker också det är ett stort problem att det ofta är väldigt få kvinnoroller i en film. (Dock kan det ju vara bra på ett sätt, det gör förmodligen att flickor identifierar sig med någon av de mer nyanserade mansrollerna istället för med våpprinsessan. Jo, jag tycker det finns fler nyanserade mansroller än nyanserade kvinnoroller i film, men det beror väl kanske mest på att det finns fler mansroller överlag.)

Men vad som är minst lika viktigt är ju hur vi vuxna agerar som förebilder till barnen. Allt hänger ju inte på vilka filmer de kollar på, liksom. Med det är jag övertygad om att du inte menade heller.

Nåt annat som är lite lustigt är ju avsaknaden av mödrar i dessa filmer… Och även i Disneys Ankeborg-värld där mödrar inte existerar över huvudtaget. Där är det bara farbröder hit o dit som uppfostrar ungarna 😛

En annan slutsats man också kan dra av det hela:

DU såg på Disney som barn och det blev ändå en vettig människa av dig? Vad får dig att tro att dina barn inte kan genomskåda det och bli som dig när de blir stora?

anonym vettig och vettig (tack) Jag har varit väldigt väldigt olycklig och mått väldigt dåligt. Jag har enorma bekräftelsebehov och känner fortfarande hur jag påverkas och mår skit av normer och ideal.

Jag vill inte att mina barn ska må som jag gjort.

Jag håller med om Disnye filmer-men det gälelr också det mesta som visas på tv och de mesta filer överhuvudtaget. Här hemma kör vi med Astrid Lindgren filmer, men vi har knappt några kanael och dem har vi inte ställt in.

MEN.Jag försvånas att du skriver att ALLA måste ha påverkats Du sätter dig själv som en modell för hur alla männsikor på denna jord fungerar, om man yppar att man kanske fungerar på ett annat sätt, så duger inte svaret-alla är som just DU.

Som barn tittade jag inte mycket på Disney, men jag såg Pongo OCH Perdita, och någon annan, och det har INTE påverkat mig. Jag har alltid haft samma övertygelse från jag var 5-6 år, så såg jag orättvisorna och ifrågsatt dem. Jag har aldrig velat vara prinsessa, MEN varför skulle det vara dåligt att flickor vill vara det-för då är det inte POJKAR som innerst inne är bättre? Jag har älskat frihet från den dag jag föddes. Det som påverkat mig starkt är när jag bodde i ett muslimskt land i ett år och var tvungen att ha manligt sällskap för att gå ut ( islamisk lag säger att en kvinna inte får färdas utan manligt sällskap)-där förtrycket var så otroligt systematiskt och påverkade alla en kvinnan val-vilket betydde att hon sällan hade några. Jag såg dessa barnslavar som arbetade från morgon till natten, och hur de rikare kvinnorna utnyttjade deras arbetskraft till max, och att de i sin tur utnyttjades av sina män, då män alltid stod högt upp. SÅNT påverkar mig. mEN VI ÄR ALLA OLIKA.

Jag och min lillasyster lekte bordell med våra barbies. Brudarna låg helt enkelt uppradade på en kudde, så kom en "kund" (en nalle) som fick beställa vad han ville ha så tog vi en barbie som var specialiserad på just det… Dör typ lite när jag tänker på det. Vi gjorde även en papplåda med ett hål i som vi visade upp barbiesarna en och en när nallen kollade på, så han fick välja vilken som var finast och som han ville "ha".

:S

"Jag såg filmerna som barn och jag uppfattade dem aldrig som att kvinnor är svaga. Mulan handlar ju om en kvinna som älskar sin familj så mycket att hon är beredd att offra sig själv. Under filmens gång visas hon som starkare och smartare än männen. Jag förstår inte felet i det!

Jag har sett klippen du har lagt upp i inlägget och jag ser tydligt att de bara har tagit bitar som passar bäst, när hela historien i filmen egentligen handlar om något helt annat." – Sophie nr 1

Håller med Sophie 🙂 kvinnorna är starka och smarta! Könsrollerna i filmerna är bara karikatyrer av människan, en produkt av oss. Vi människor har inte blivit karikatyrer av disney. Jag lovar, jag är fortfarande av kött och blod och inte färg 😉

Gaston i Skönheten och Odjuret, som återkommer hela tiden i det andra klippet, är ju ett väldigt dåligt exempel eftersom han är en ironisk figur från skaparnas sida. Flickorna är ju uppenbart korkade som vill ha honom, för dom ser bara hans sexiga muskler ^^' jag minns att jag alltid tyckte att belle var snäll, smart söt och vacker (och sjunger underbart!), att gaston var ond, dum och korkad och att odjuret/prinsen bara var läskig.

Fast jag minns att jag också i verkliga livet ofta tyckte att många kvinnor var vackra, som jag idag förstår att dom inte rent bildligt var vackra, utan det var deras inre jag tyckte var fina. Jag tyckte att människor blev vackra utefter hur snälla och roliga dom var. Det var därför de var fula i disney också, de onda, för att riktigt visa för barnen att om man är ond blir man ful… Och om man är snäll blir man vacker 🙂 så tror jag. Som att se på en gammal tant. Den glada tanten som lett mycket i sitt liv får glada rynkor och den sura tanten som surat mycket i sitt liv får sura rynkor… Samma i verkliga livet – det inre speglar det yttre 🙂

Vad man blir ledsen av den här filmen. Det är faktiskt lite jobbigt att inse felen i det man älskade (och fortfarande älskar). Tur att det finns några Disney-filmer där könsrollarna inte är riktigt så extrema, som till exempel Hitta Nemo och min favorit, Lejonkungen.

Men att skylla att man vuxit upp med dålig självkänsla skapat av Disney är väl kanske toppen av isberget. Det enorma bekräftelsebehov som du pratar om LD, beror inte den snarare på att din pappa inte varit särskilt närvarande och haft en ganska "traditionell", ehm, kvinnosyn?

Ändå har du vuxit upp och bildat dig hjärna nog att tänka annorlunda, massor av människor ändrar sig och gör tvärtemot vad man blivit uppfostrad att göra och tycka.

Dina barn kan lika gärna bli köttätande stekare oavsett vad du lär dem, herregud, ni bor i Stockholmet och där har ni ju Kissie och Stureplan liksom.. Nä, men du förstår kanske min poäng.

Att de flesta barn kan nog definitivt skilja på saga och verklighet, sedan kan man hjälpa dem på traven och styra in dem på lite vettigare dumburkstittande än vad fan som.

"De tre vännerna och Jerry" är då i mitt tycke hundra gånger värre än vilken Disneyfilm som helst eftersom det redan i titeln antyds att Jerry inte riktigt får vara med, han är polaren som får hänga på men får stå ut med att de andra är lite taskiga liksom.

Känns inte som jag fick något svar på det min kommentar… fast det kanske inte fanns så mycket att svara på, men jag ville bara förtydliga att jag uppenbarligen ÄR medveten om att jag blivit påverkad, eftersom jag identifierade mig ju med karaktärerna! Fast med de "starka" (läs manliga..), då, haha!

Alltså va. Har dessa människor sett Skönheten och Odjuret?

Hela filmens BUDSKAP är att insidan är viktigare än utsidan. Belle ratar Gaston gång på gång, hon är en intelligent och självständig ung kvinna och ändå väljer de att visa ett klipp där hon står upptryckt mot en dörr och viftar med ögonfransarna?

Snacka om att vinkla saker till sin egen fördel. Det får mig att må illa.

Som någon skrev så fint om Skönheten & Odjuret. Det är, och har alltid varit, övertydligt att Gaston är en skit och inte vinner något på att vara en skit. De tre tjejerna som ser identiska ut (vackra men identiska) vinner ingenting heller. De är "som alla andra men inget speciellt" genom att se identiska ut.

Jag värjde mig både mot bilden att vara så upptagen av sitt eget utseende so mGaston och även mot de Tre Blondisarna för jag ville inte vara en i mängden och där tycker jag att de två budskapen kommer fram väldigt fint.

Inte alls som Du upplever den LD, att "om du stannar med killen som misshandlar dig och gör allt för honom så blir han till slut en fin kille".

Redan när i början, när man ser Odjuret så tycker man sig se "odjur med en tagg i tassen som behöver dras ut för att bli snäll".

Jag NAIV ska jag skratta eller gråta åt dig? Du ska inte komma hit och tala om för mig hur jag ska uppfostra mitt barn när min mamma har uppfostrat 3 barn av sina egna och 3 andra som fosterbarn!

Haha asså ni så totalt dumma i huvudet som tror "DISNEY ÄR SÅ FARLIGT, ooh spring för livet för filmerna". Asså borde ni då förbjuda barnen till att gå på bio, förbjuda dem att umgås med andra barn. För de är för farligt eftersom att de kan sätta sig ner och se en disney film eller leka med dockor. Så länge ni får som ni vill så är ni nöjd oavsett barnet vill se filmer eller inte. Har inte barnet en röst?

Nä jag är inte naiv isådanfall vet du inte ett piss om vad de betyder. Min mamma har låtit barn se disney filmer, låtit oss leka med barbie dockor, läsa de böcker vi vill. Och här stor vi helt oskadda och medveten vad verklighet är och vad film är.

Men visst skyll banting, dålig självkänsla på film. Go ahead men jag går inte på skitsnacket.

orkade inte läsa igenom alla kommentarerna med chockas av de människor som inte inser hur man påverkas omedvetet av filmer o samhället i sig. var på simhallen med en grupp fritidsbarn idag och chockades återigen av att se hur flickorna (6-8 år)skred fram, drog in magen, vickade på höfterna och verkligen tänkte på hur de såg ut. att bikinin/baddräkten satt där den skulle osv. medans pojkarna lekte avslappnat och hade kul, utan att till synes bekymra sig om att de såg bra ut under tiden… :thumbdown:

Det beror väl helt på personerna som uppfostrar barnen var de utstrålar och lär barnen.

jag har left i ett förhållande med en kille som var otroligt känslo kall (även hans föräldrar) jag har en son med han och jag lär min son raka motsattsen, men det finns ingen anledning till varför han inte ska få se de klassiska filmerna jag älska när jag var liten. finns många bra exempel på filmer här som mulan och prinsessan och grodan. så jag tror det ligger i mycket med uppfostrar och inte bara idial och filmer ochs ås vidare.

otroligt viktigt och bra inlägg, som uppenbarligen verkar vara en öm tå för många.. jag tror att många av oss i vår generation (jag är född 84) har vuxit upp med disney. därför känns det liksom lite heligt.. men att tänka och reflektera har ju ingen dött av! det är så otroligt viktigt att inse varför man är som man är, och varför man gör som man gör oavsett om det handlar om att klä sina barn i rosa volanger/spidelmannen-outfit, låta dem se på filmer med snedvridna och omoderna budskap eller vad det än må vara. jag är glad att du TVINGAR oss läsare att reflektera. tvingar oss att ifrågasätta oss själva och se allt utifrån, liksom. med nya ögon. hur ska man annars kunna gå vidare? hur ska ett nytt sundare samhälle annars kunna skapas, om vi lever kvar i gamla traditionella mönster? heja dig!

en annan fråga till dig LD. har du tips på några bra filmer/tv-program för barn som inte upprätthåller dessa stereotyper? orkar ine googla ihjäl mig, tänkte om du hade några smarta tips. vad får dina barn se på?

sofia jag har inte sagt åt dig nånting. Du får göra vad du vill med dina barn. Så vitt jag vet så är det här MIN blogg där jag ventilerar tankar samt delar med mig mitt eget förhållningssätt. Du är liksom inte tvingad att ta del av det jag skriver. Bra va!?!

och du – det är ingen som säger att Disney är farlig. Däremot att disney bidrar till ett ideal jag inte vill pracka på mina barn.

Givetvis så har barnet en egen röst. Vad har det med saken att göra? Menar du att man ska låta barn få titta på allt de vill och göra allt de vill? nej, jag tar föräldraansvar och det innebär faktiskt att man sätter gränser och hujeda mig; BESTÄMMER över dem. :thumbup:

Det känns som att du skulle behöva läsa lite om hur socialiseringsprocessen fungerar, hur barn påverkas av sin omgivning och deras utveckling.

genuslinsen – jo det där minns man. Jag och mina vänner drog också in magarna och vickade på rumporna när vi var drygt 8+

linn ungefär som mitt ex då. Stackarn. Han hade ju haft en rktigt taskig barndom och var innerst inne snäll. (jo han är faktiskt det. Men han har lite andra problem utöver det)

men efter sju år så orkade jag inte försöka rädda honom med min kärlek.

"De som påstår att de inte blivit påverkade saknar helt enkelt självinsikt"

Jag tycker inte du kan säga så. Jag såg massa Disney-filmer som liten, men jag har aldrig någonsin identifierat mig med någon prinsessa, aldrig drömt om att få prinsen, jag hatade kjol och klänning osv. Hade leksaker som anses både tjejiga och killiga och lekte helst med lego. Jag är fortfarande inte särskilt "tjejig" (hatar det ordet).

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

L- men i något avseende kanske du ändå är påverkad, någonstans djupt under ytan. kanske har du inte försatts i en sådan sits att det blivit synligt för dig själv ännu? nu snackar jag inte bara disneyfilm men ändå. som LD säger, alla påverkas vi av saker runtomkring oss. ingen är fri från socialisation, på gott och ont.. anledningen till att du är mindre "tjejig" som du säger, måste ju också härstamma nånstans ifrån. man föds inte som ett oskrivet blad men många av våra kvalitéer och våra sätt att hantera saker kommer från omgivningen. alla bär vi på en ryggsäck.

På dagis lekte jag våldtäkt med en tjejkompis, vi turades om att ha en stor kuk och var dominerande mot den andra. På lågstadiet jämförde vi tjejer slidan med varandra. Mina sexfantasier som barn handlade om att jag låg stilla på marken och att en man våldförde sig på mig. Min sexualitet är fortfarande skev och jag är över 20. Varje gång jag tänker på det mår jag illa och klarar knappt att vara runt min underbara jämställda pojkvän då jag skäms och hatar mina fruktansvärda fantasier. Och då har jag vuxit upp med feministiska föräldrar som alltid har pratat öppet om sexualitet och om hur man aldrig aldrig någonsin ska göra något man inte vill och att det ska vara på samma villkor och uppmuntrat mig till att vara tuff och helt självständig.

Jag tycker att ni som slår ifrån er när sådana här saker tas upp är ignoranta. Jag vill så gärna ha en bra sexfantasigrund men nu sitter jag här och äcklas av mig själv varje gång jag är kåt. När jag var liten blev jag även mer upphetsad när jag snörjde ihop livet med skärp eller rep; antingen var jag fastbunden eller så var jag sådär härligt smal som alla i filmerna. För annars var jag inte snygg.

Det beror inte alls bara på föräldrarna, mina kunde inte skydda mig alls från detta och jag skulle aldrig någonsin erkänna detta för dem.

Låt barn vara barn. Själv strävade jag efter att vara ett sexobjekt med tjejerna runt omkring mig. Och jag hatar det.

The Beauty and the Beast ofta förklaras just att det handlar om att se "bortom ytan".

MEN i Disneyversionen är det ju inte bara ytan men också The Beasts beteende som accepteras.

Om någon av era vänner skulle berätta om en sådan relation där hennes sambo håller henne inlåst, att han skriker på henne, att han isolerar henne, att han förbjuder henne äta… vad skulle ni säga till henne?

Personligen jag skulle ge en lapp med ett telefonnummer 020505050 (Kvinnofridslinjen).

Oavsett vad mannen har för ytan, oavsett om han är snygg eller ful så ska man inte behöva acceptera sådant beteende.

Varför inte låta barn vara delaktiga i det mesta som pågår i samhället (och även se på olika filmer etc) för att sedan bilda sig en egen uppfattning om vad de vill tro på/inte tro på? Att "skydda" dem från "köns idealen" kommer säkerligen att få "konsekvenser". Det man inte får göra, gör man ändå..?

nalle nja… riktigt så funkar det inte. Idealen och normerna påverkar barns personlighetsutveckling. Kan man skydda dem från sådant som skadar dem så länge som möjligt så får det också så lite påverkan som möjligt. Om de sen i tioårsåldern revolterar och tjuvtittar på lejonkungen hemma hos en polare (haha) så har de fortfarande sluppit de där första åren av hjärntvätt.

sen handlar det inte om förbud utan om att helt enkelt inte tillhandahålla material. Det är inte samma sak. Jag kommer inte uttalat säga till mina barn "du får inte se ditt och datt". Jag kommer bara låta bli och ta hem skiten.

Ang. socialisation, hur ser du på din egen roll i den processen, då tänker jag på att du varit den huvudsakliga vårdaren för dina barn hittills? Det känns för mig som att sila mygg och svälja kameler att vägra Disney när man samtidigt har ett barn på tre år (?) som ännu inte sett mamma lämna hemmet för någon typ av förvärvsarbete eller studier?

Ni som uppfostrades religiöst då, eller hade annan kontakt med det (kyrkis och söndagsskola för min del trots ateister till föräldrar)? Tog ni alla de sagorna för sanna och trodde på fullaste allvar att Eva blev till av ett revben? Like really?

Hur många kvinnor figurerar i de sagorna?

Nu har jag inte läst alla kommentarer men jag vill ändå säga något. Jag delar uppfattning om vilket budskap filmen i sin helhet sänder ut, spelet mellan vad som är manligt respektive kvinnligt.

Nåt som kan inte tolkat allt för mkt är ju att man som barn har möjligheten att identifiera sig med vad man vill, man vet ju inte om man är man eller kvinna (kanske mina föräldrar uppfostrade oss så…) utan man kan lika gärna se sig själv i de där små roliga figurerna som säger och gör tokiga saker. Så gjorde iaf jag själv. Jag minns knappt männen och kvinnorna i dessa filmer utan bara de galna sidekicksen.

En tanke bara.

anna-klara ja det är förjävligt. Men ibland får man välja mellan pest och kolera. Hon har iallafall sluppit en tidig dagisdebut som jag tror skulle påverkat henne mer negativt. Jag har ju inte planerat att stanna hemma tills hon flyttar hemifrån så jag har god tid på mig att vara ett bra föredöme även på den punkten även om jag kunde varit en bättre.

jess tyvärr så vet de flesta barn att de är pojkar och flickor.

puff där har vi ett bra exempel på påverkan. Många som växer upp i religiösa miljöer blir ju troende själv. Eller så känner de konstant dåligt samvete.

Jag antar att du själv kollade disney filmer som ung och du verkar ju ha hamnat på rätt spår 🙂 så det handlar inte bara om filmer, hur man blir beror mycket på massa andra saker. Speciellt föräldrars uppfostran och hur dom är.

Sofia

Det var inte LD som kalla dig naiv, det var jag!

Och du är inte bara grymt naiv du är otroligt omogen och pinsam som går till personangrepp och kallar folk för dumma i huvudet. Ingen har talat om för dig hur du ska uppfostra dina barn. Här diskuteras Disney-filmers negativa inverkan på barn utifrån att filmerna är dels strikt könsrollsindelade men också att de är fulla med både psykisk och fyskiskt våld.

För övrigt kan jag bara instämma i vad LD sa till dig ovan; lär dig hur socialiseringsprocessen fungerar och hur lätt barn påverkas av vads dem ser och hör runtomkring sig…och vet man det så behöver man inte utöver det mata dem med disneyfilmer.

Och jag vet inte var du har läst det någonstans men INGEN här har sagt att dålig självkänsla och bantning beror på film i sig.

Och med tanke på ditt otroligt naiva resonemang där du dessutom kallar folk för dumma i huvudet, så inser man snabbt att det uppenbarligen var NÅGOT gick galet 'på vägen' trots dina försäkringar.

Jodå, jag äter. Jag tror dock inte på att allt har ett underliggande hemligt budskap om att kvinnor är svaga och bara ska ställa sig i ledet så att säga.

jessica det tror inte jag heller. Jag är däremot medveten om de processer som formar oss och de strukturer som upprätthåller könsrollerna. 🙂

Det kräver inte mer energi än nåt annat. Det sitter i ryggraden.

Det råkar vara så att jag skrivit en skitbra kandidatuppsats om hur barn påverkas av medieinnehållet. Ni som hävdar att ni inte påverkats ett dugg av det ni sett vill nog faktiskt bara inte inse det. Även om ni tror att ni inte har spår av det ni upplevde eller såg som barn behöver inte det vara sant.

Barn påverkas oerhört mycket av det de ser, både i verkliga livet och på tv, gärna i kombination med varandra.

Jag var och är "konstig" enligt en del eftersom jag aldrig såg på Disney-filmerna som liten. Förutom någon kort sketch med Kalle Anka… Har sett några av Disney-filmerna på senare år, men då med vuxenögon och jag förstår verkligen inte vad så många finner charmigt med dessa filmer!

Nej det är givetvis inga egenskaper jag tycker är bra, men jag tycker ofta att din diskussion här blir förenklad och onyanserad. Det är givetvis bättre att vara genusmedveten (i mina ögon) men det räcker inte med enbart det om det ska bli en förändring i det här landet. Barnklädesdebatten och tv-film är bara en liten del av det stora hela, det förstår du antar jag.

Förlåt LD men när du säger att du iaf har besparat Ninja en tidig dagisstart så vill jag bara säga att det är inte de tidigaste dagisåren som påverkar mest utan snarare de senare, tillsammans med skolåren.

Det hör eg inte hit men nu säger jag det ändå bara för att jag själv precis har noterat det.

Min son började på dagis när han var ett men jag har lyckats föra över mina värderingar på honom och vara hans största förebild och trygghet fram tills nu när han är fyra och det är NU som helvetet brakar loss. Att han har varit på dagis i så unga år har haft noll betydelse för honom vad gäller värderingar och könsroller. Det är i denna åldern som det verkligen börjar med spiderman och prinsessor.

Allt som jag och hans pappa har gjort har nu gått åt skogen på typ en natt. Nu är det bara det som kompisarna säger som är viktigt. Nu är det bara det som de andra killarna på dagis gör som är coolt och acceptabelt. Fuck hello kitty och rosa och vara snäll – de andra killarna är ju inte det. Och nu kommer repliker som "tjejer är fjantiga" och "jag är kille så jag är coooooool och jag ska ha spiderman". Min sons bästa kompis har tre storebröder och en pappa som är en jävla buffel, och min son ser upp till kompisen mer än nåt annat och hans ord är min sons lag.

Jag bara ser på, jaha, så mycket för min fina värderingsgrund! Och detta är bara början!

Det känns som att vad man än gör och vad man än säger och hur mycket man än kämpar så förstörs det ändå när de beblandar sig med ungar som har föräldrar som inte är hälften så insiktsfulla som vi eller som helt enkelt bara är muppiga, och när de hamnar i den här stora världen som bara visar på ALLT ANNAT än vad vi har sagt.

Kompensatorisk uppfostran vad fan är det??? Och vad spelar det för roll när ungarna sedan får motsatsen bevisad VART DE ÄN GÅR???

Usch vad trött jag blir på det här LD, och besviken! Och jag vill bara att du ska veta att det kommer nog vara likadant för dig och Ninja och Tamlin, tyvärr!

Vad gör man???

(han lyssnar inte på ett dugg av vad jag säger, INGENTING)

Jo, ditt ex var ingen schysst kille (inte mitt ex heller för den delen, jag vet vad jag snackar om) men ska man dra alla över en kam? Jag menar inte att man ska stå ut med att en kille är otrevlig eller slår en – det ska tvärtom absolut INTE stå ut med- men att jämföra det med den personlighetsförändringen som Odjuret genomgår… han är ju en olidlig brat som blir förvandlad av häxan och han blir bitter över detta. Ljuspunkten i hans liv (och räddning) blir Belle som han vill uppvakta men har ingen aning om hur han beter sig.

elisabet – det kommer alltid en period i barnens liv då kompisarna är bäst och föräldrarna suger.

Men i slutänden sitter det där. Grunden. SJälvkänslan. Värderingarna. Tänk efter själv; vad har du fått av dina föräldrar?

I mitt jobb så ser jag ju det här varje dag – dels hur barnen påverkas i dagismiljön men också att de faktiskt ÄR produkter av sin fostran.

Jag bara undrar en sak…..det pratas om att Disney sätter pojkar och flickor i fack etc..men herregud massa andra tecknade filmer gör ju likadant? Jag kan inte riktigt se hur Disney skulle vara unika på detta? Sedan är det också intressant…är vi alla olika påverkbara? Jag såg mkt tecknat som liten, jag strävade aldrig efter att vara söt och flickig utan älskade att göra det "pojkar gör"…jag lekte massa med lego, byggde kojor, klättrade i träd etc. Kan inte heller minnas att jag var speciellt mkt för rosa kläder och ryschpysch , glitter, osv. …..jag tror faktiskt också det handlar om personligheter. Vissa tjejer verkar helt enkelt dras mer till sånt där än andra tjejer, men ja, allt har ju något inflytande på oss såklart…

Fasten att jag kanske ser filmerna på ett annat sätt efter att ha tittat på klippen så måste jag säga att jag älskar dem ändå. Jag menar, det är ju filmerna jag växte upp till och älskade. Det går liksom inte bara att släppa, dock kan man ju som sagt se dem på att annat sätt idag 🙂

Läste mer bland kommentarerna nu och kan inte alls riktigt förstå hur man kunde börja leka våldtäktslekar med dockor…o detta skulle ha varit följd av filmer och tecknat? När jag lekte med dockorna så såklart var det att flickdockan skulle bli utbjuden av pojkdockan. Men jag kan aldrig minnas att jag lekte övergrepp och annat? :bigeyes: blir riktigt illa berörd av av flera som skrivit om detta..

Tips om filmer. Min dotter älskar Ice age-filmerna och Svampbob fyrkant. Det går säkert att hitta stereotypa värderingar i de flesta filmer, men jag ser inga uppenbara missar. Och så är dom roliga även för vuxna.

HAhahah min barndom var skrubbsår. Kollade knappt på disney förutom luftens hjältar och piff och puff.

Jag var en sann tomboy som sprang runt med lådbilarna och åt hockeypulver med killkompisarna. Spelade tv-spel och läste Vi fem favoriten var george som egentligen var en georgina.

Mina barbies hade jämt sex med varandra. Tjejerna med killarna och Tjejerna med tjejerna och killarna med killarna jag sket i vilket bara dem hade skönt hahahhahah helt sjukt. Lekte armé med gosedjur och allt möjligt "killigt". Även om mamma klädde mig otroligt tjejigt. passar inte i maskulina kläder så mkt. :-s

Har scrollat igenom inläggen och blir så ledsen och besviken. Hur kan föräldrar vara så naiva om vad som påverkar deras barn. Bara för att jag inte har rosa prinsessklänning betyder inte det att min syn på könsroller inte påverkats av bland annat Disneyfilmer. LD skriver även om harlequin… Läs en sådan bok och du har upplägget till större delen av alla Disneyfilmer. Ensam, vacker men blyg kvinna träffar man som hon först inte står ut med och som är oförskämd och otrevlig mot henne, men det finns ändå något visst mellan dem… Efter att han psykiskt misshandlat henne genom hela boken inser hon att hon bara missförstått honom och de faller i varandras armar…. Jävla dravel som skapar en bild av kärlek som är helt skev. Visst kan man tycka att Mulan är stark, men hon gör samma som alla Disneykvinnor gör, hon tar ansvar när männen tillåts vara själviska. Kvinnor tar om hand, män tar för sig. Jag vill inte att mina barn ska växa upp och tro att det är så det ska vara. Jag vill att min son, som är mycket omhändertagande, ska känna att det är OK att han är det. Jag vill att min dotter, som är duktig på att ta för sig, ska känna att det är OK att hon gör det. Det är inte enbart Disneyfilmerna som skapar den här bilden, men om LD kan förhindra den delen av påverkan på sina barn så är det ett stort steg i rätt riktning!

Jag tycker väldigt mycket om din blogg, jag tycker att dina barn är fina, jag tror att jag skulle tycka om dig irl också. Fast jag skulle nog inte våga säga hej om jag mötte dig på stan. Nåväl, jag har följt dig och din familj sen strax efter Tamlins födelse men det är först idag som jag insåg att du har lärt mig något utan att jag varit medveten om det. På min arbetsplats, kvinnodominerad, så finns det småbarnsmorsor och de satt och pratade om sin barn i fikarummet idag. (lustigt det där, vi barnlösa får lyssna på tjatet tills det står oss upp i halsen och dristar man sig till att be om ett annat samtalsämne så kränker man småbarnsmorsorna…?!!)

Hur som, en av morsorna berättade om sin son med lite fasa i rösten, för han (1,5 år gammal typ) gillar att stå framför spegeln, använda hennes läppglans, fixa till sina bebisfjun och ve och fasa -han hade provat hennes sjal! Så sa hon, jag citerar, "jag hoppas verkligen att han lugnar sig snart" jag tappade inte bara min haka. Hon tyckte alltså inte att hennes son (Hennes. Egen. Son.) skulle få pyssla med det han ville, läppglans och bebisfjun. Jag blev bestört men glad. Glad för att jag reagerade tvärtom. Glad för att jag inte höll med. Glad för att jag reagerade.

Ps. jag mötte kostdoktorn på en löprunda häromdagen.

Men herregud så löjligt! Jag är uppväxte med Disney filmerna , jag älskade dom som barn och jag älskar dom nu. Jag lekte med barbie och andra tjejiga saker när jag var yngre. Jag klär mig i feminina kläder högklackat , tajta byxor , u-ringade toppar och push up bh och jag sminkar mig varje dag. Men vet du vad jag gick fordon på gymnasiet och utbilda mig till bilmekaniker ( ensam tjej i klassen 😉 ), jag älskar att tillbringa tid i garaget , jag älskar ljudet av en V8 , det absolute sexigaste jag vet är en riktig snygg amerikanare bil alltså och jag tar hellre en öl i garaget med grabbarna än att springa på krogen och dricka kärringdricka. Så inte har jag tagit skadda av att titta på Disney eller lekt med docker. Jag är en helt vanlig feminin kvinna med ett stort bil intresse trots att jag växt upp med sånt du anser vara farligt för dina barns framtid!!

Ursäkta mig men är det inte ett jävla tjat härinne om genus hit och dit HELA TIDEN? Tröttnar du inte själv på det? JA, barn är barn! NEJ, man ska inte dela in barnen i olika könsroller. Men typ varenda inlägg från dig handlar om detta. Jag får känslan av att du gör dig till så mycket, istället för att lämna det till den självklara sak som det faktiskt är. Dela med dig av dina åsikter, HÄVDA dem dock inte jämnt och ständigt.

KIM jo jag har tröttnat. För länge sen. På människor som envisas med att dela upp barn i kön. På ojämställdheten. På att kvinnan är undantaget. På de partiarkala strukturerna. På folk som inte fattar varför genus är viktigt.

Så därför tjatar jag. För att det gör skillnad. För att då når jag människor. För då förändrar jag för mina barn. Så nej, det kommer inte bli mindre tjat. Det här är en blogg med genusperspektiv.

BILMEKANIKERN närå. Du har absolut inte påverkats.

JENNY härligt att höra!

FRIDA precis! Synd att så många saknar insikt

ANNA kalla aldrig dig själv (eller nån annan) för tomboy (eller pojkflicka). Det antyder att du inte är en riktig flicka.

SARA J det tror jag också. Men så länge det inte är sådär påträngande så kan jag acceptera. Jag menar, ungen ser på pippi och det finns en del stereotypt, men inte så att det är nån större fara. Shit, livet är ju stereotypt.

ANNIKA barn leker det de ser. Man förstår inte hur allvarligt övergrepp är när man är liten, speciellt inte om man sett på film eller läst i sagor att det är ok (prinsessor som blir bortförda tex)

annika ja du har rätt, andra filmer är precis lika dåliga. Skillnaden är ju att Disney är så förbannat stora och har sådant stort inflytande. Det är en enorm industri som har stor roll i barnens liv.

Men….är det hållbart argument hela tiden? Att barn leker det dem ser? Mina föräldrar tillät mig tidigt att se på annat än barnvänliga program, alltså inte porrfilmer nu 😛 men ja, film och serier där mord begicks, filmer där folk blev kidnappade osv. Jag kan inte erinra en enda gång då jag lekte detta sen, tvärtom minns att jag alltid att jag ryggade tillbaka och reagerade på det makabra i ett överfall eller mord. Kanske låter präktigt men jag är helt ärlig när jag skriver detta. Finns säkert någon unge som leker kidnappning och våldtäkt, för mig låter det dock som om det handlar om betydligt djupare problem än bara intryck av könsroller och blivit präglade av dem.

ANNIKA nja…. kanske saknar jag nån insikt, men det hela var tämligen oskyldigt.

Sex är ju spännande. De flesta leker ju knulla. Antingen med dockor och nallar eller med varandra.

Och så hade man råkat se ett avsnitt av Dallas där Lucy bli kidnappad (blev hon våldtagen??) Jag minns att jag tog ett starkt intryck av det. (dramatiskt avsnitt)

och jag minns att jag hade svårt att skilja på kidnappad och våldtagen dock. Jag trodde det var samma sak – man blev tillfångatagen av en man som sedan tog för sig. Knulla och pussas och så.

Det var lite spännande liksom. Inte fan fattade man allvaret.

Hur menar du egentligen med att man som tjej inte kan kalla sig tomboy ?? Det är ett av mina absoluta favorit beskrivningar på mig själv för jag varken är eller känner mig speciellt "tjejig"… Är det inte bra att inte vara en "riktig tjej", tänkte bara om du ville vidga det ??

anonym ditt kön ligger inte i vad du gör. Du är ALLTID en riktig tjej. ALLTID. Oavsett hur du ser ut eller vad du tycker om att göra.

Benämningar som tomboy och pojkflicka betyder att man inte är en riktig tjej. Att man är "grabbig" och det bidrar ytterligare till de här föreställningarna om manligt och kvinnligt. :thumbdown:

Barn påverkas av de ser på TV och så vidare, men det innebär inte per automatik att tjejer ser sig själva i prinssorna, som rövas bort, och sedan blir kär i sin förövare.

Jag var i 10-års åldern när jag först såg musikalen"Fantomen på operan". Temat i denna musikal är skönheten och odjuret. Det blev och är fortfarande min favoritmusikal, men inte ens när jag i 10-års åldern ville jag vara som Christine,"skönheten" som fantomen är kär i och rövar bort. Utan det var fantomen jag blev facinerad av.

Jag är född sent 80-tal och har växt upp med Lejonkungen och ALLA Disneyfilmer. När jag såg dessa filmer var jag dock införstådd att det är sagor, dvs. inte nödvändigtvis tagna från verkligheten. Dessutom var de ju tecknade, inte heller verklighetstroget.

Dock att det finns sjuka ideal kring könen är ju verklighet, så det motsätter jag mig inte.

Mina största förebilder och antagligen alla andras också var mina föräldrars när man var barn, det var deras normer man levde efter, inte sagornas. Och hur dessa normer ser kan ju skilja sig. Jag kan verkligen säga så här med facit i hand att jag blev påverkad av mina föräldrars åsikter och inte av Disneyfilmernas.

Jag syftade dock till att jag fått höra en massa olika sorters sagor under min uppväxt, från Disney till Bibeln och har inte tagit något av det på större allvar eller för sanning när jag väl funderat över det. Jag har fan svårt att ta evolutionsteorin på allvar (really, amöba till apor till människa? Really?).

Sedan får man inte glömma att många Disneyfilmer faktiskt är rekommenderade från 7 år, alltså bör en vuxen sitta med yngre barn än så och tolka åt dem. Hemma hos oss pratar vi alltid om olika saker som sker, tex om att vill man att en tjej ska tycka om en så ska man ju knappast bete sig illa för att få hennes uppmärksamhet.. osv.

Vad jag menar är att bara man lär sina barn kritiskt tänkande och att ta vara på sig själv, respektera (och acceptera) sin kropp så kommer man långt bara genom det.

LadyDahmer- du e bäst! Ghu va skönt att du tar upp något så "bagatell" artat som sagor och vad dessa FAKTISKT gör med våra barn, och oss!! (Eller att de kanske snarare speglar samhället) Jag bannar mig själv över att jag fortfarande "väntar" på att den där piraten ska komma och röva bort mig… hemskt.

Ang. inlägget som BILMEKANIKERN gjorde, så tycker jag faktiskt att det personifierar en stor del att problemet. Varför nämna en bil som sexig, tycker du verkligen inte att du påverkats då? Att du var Ensam tjej i klassen! Det är ju det är hela problemet!

Och att du ens nämner en, vad jag gissar på är en drink, som kärringdricka! Hör du inte själv hur det förtrycker?

Jag har själv vuxit upp med Disney-filmer och jag älskar några av dem! Men jag har länge vetat om det här problemet. Redan när jag var 12 så var jag väldigt insatt i hur sjuuuukt smala alla Disney-prinsesserna var.

Och att folk säger att de inte påverkas av Disney-filmer – Bullshit! som tjej ska man vara vacker, smal, kunna sjunga, vara snäll, hjälpa till. DÅ får man drömprinsen.

Som yngre hade jag en grymt skev bild av hur kärlek verkligen är tack vare t.e.x Disney.

Kärlek blir till efter första ögonkastet, och de behöver knappt umgås i en sekund innan de blir kära(Tack vare att prinsen är modig och prinsessan är "vacker" och sjunger fint)

Jess Ja jag tycker bilar är sexiga och jag tycker bränt gummi luktar kärlek! Kärringdricka är ingen drink utan cider och jag kan inte se att det skulle vara förtryckande?! Både mina manliga och kvinnliga vänner använder det ordet för cider.Ja jag var ensam tjej i klassen och fått många kommentarer slängda efter mig som anspelar på sex. Men jag är en tjej med skinn på näsan och kan säga ifrån eller slänga iväg ett snäsigt svar tillbaka.Det jag ville få fram är att jag har tittat på Dinsey men inte faan är jag någon hjälplös liten prinsessa som någon man måste komma och rädda jag klarar mig bra själv!!!

LD På vilket sätt tycker du jag har blivit påverkad av Dinsey? För att jag tycker bilar är sexiga? För att jag klär mig feminint? För att jag använder smink varje dag? Jag kan njuta av en kväll med mina väninnor med en riktig tjejkväll precis lika mycket kan jag gilla en kväll med grabbarna framför tvn och titta på sport. Jag är allsidig , är det fel?

Jag blir arg och bitter. Klanka inte ner på min disney är de första känslorna som bubblar upp i mig. Fast egentligen så känner jag en stor sorg att mina barn (eller egentligen framtida, eller om jag får några) inte kan se dessa filmer som betyder mycket för mig, för jag förstår problemet. Inser att dessa könsstereotyper inte främjar någonting bra.

Det är sorgligt att det är så, för disney har betytt mycket för mig. Men det betyder inte att jag inte kan fortsätta titta på filmerna. För mina barn kommer inte sakna dem eftersom de inte har sett dem. Det är ju jag som kommer att sakna filmerna.

Jag kan tillägga att jag identifierade mig mycket med Belle, Ariel och Poccahontas när jag var liten. Belle för att hon inte passade in i den lilla byn, och hur hon drömde sig ut i den stora världen, dessutom gillade jag när hon öppnade dörren så här tuff ramlade ner i gyttjan. Ariel var mest för att jag också ville leva under vatten, kunde aldrig förstå hur hon offrade det för prinsen. Poccahontas för hennes fasta principer och förståelsen för naturen och hur hon lärde herr Smith. Samt att hon kämpande för att de inte skulle kriga och istället lösa allt genom att prata. Det finns som sagt många bra poänger, men jag vet inte om de överväger de dåliga. Sorgligt men sant.

jättebra inlägg och jättebra klipp på youtube. jag är uppvuxen med disney o har alltid älskat filmerna men ser också hur dom påverkat mig. redan när man var liten var det viktigt att vara vacker, smal så att prinsen skulle lägga märke till en, man skulle älska bort alla svinerier han höll på med.

så ledsen att filmerna man älskat så mycket är så dåliga

När jag växte upp var storebrorsans och min favoritfilm Nausicaä of the valley of the wind, eller vindens ryttare som den heter på svenska. Där är prinsessan hjältinna, räddar världen genom att vara stark, modig, smart och genom att visa prinsen andra människor att det är genom empati och förståelse för andra som vi kan leva med varandra på jorden! Nu har jag själv en dotter och vi tittar en del på film TILLSAMMANS. Hon älskar Min granne Totoro, Ponyo på klippan vid havet och Hitta Nemo t ex. Det är svårt att hitta filmer där tjejer är huvudpersoner utan att de "ska vara som killar" men samtidigt tror jag det viktigaste är att man tittar tillsammans och har en dialog om vad som händer i filmen. Min dotter låtsas gärna att hon är olika karaktärer från filmerna vi ser på när vi leker och då är det alla möjliga karaktärer både de manliga, kvinnliga och olika djur hon gestaltar. Självklart påverkas vi alla av vad vi ser det är naivt att tro något annat men jag tror faktiskt som många här säger att Disneyfilmer och deras stereotypa könsroller inte behöver påverka en så mycket som du tycker de har påverkat dig om man har exempel på annan dynamik verkliga livet och dialoger med vuxna om vad man ser. PEACE OUT!

jag vet inte om jag är HELT off topic här meeeen.. Min lillebror som snart är 4 har Askungen som en av sina favoritfilmer (mest av allt gillar han Fåret Shaun men det har ju inte med det här att göra XD) och han älskar att låna mitt smink, OCH leka med bilar/traktorer. Liksom.. det är kanske för tidigt att säga, men jag känner inte att han har påverkats på ett negativt sätt av Disney..? Min bror påverkas mer av sina dagiskamrater som leker pangpang-lekar… Och hans bästa vän är en lite äldre tjej som älskar att snickra och bilar. Hon ser på Disneyfilmer. Ursäkta om det här verkligen var off topic.. jao jag vet inte riktigt. Filmerna påverkar kanske folk olika mycket.. men jag håller med om (har dock inte tänkt på det förut) att Disney har ofta lite konstig syn på det här med kvinna och man.

Okej, ja alla barn är olika, varken jag eller mina vänner lekte övergreppslekar. Pussa, jo dockorna pussades men aldrig jag med vännerna. Kan dock inte svara på om de gjorde det med varandra….

Okej, ja alla barn är olika, varken jag eller mina vänner lekte övergreppslekar. Pussa, jo dockorna pussades men aldrig jag med vännerna. Kan dock inte svara på om de gjorde det med varandra….

Har nu sett alla delar av Mickey Mouse Monopoly och en del saker jag hålla med om. Men mycket tycker jag är sjukt överanalyserat och man har bara valt att se på det på ett sätt.

Jag tycker inte som LD… men jag tycker det är skitviktigt med en diskusion. man behöver inte tycka lika 🙂

MEN jag blir förskräckt av att så många frågar LD vilka filmer hon tycker är ok för sina egna barn?

Det är så sekter skapas… att man inte vågar lita på sig själv utan tar alla intryck från andra. Det är ju inte bättre än att ta intryck från filmer och liknande 🙂

Om man ska va riktigt kritisk finns det i alla filmer… även hederliga pippi. Se bara på Tommy och Annika… 🙂 Och i Bamse : farmor lagar mat, bamse är ute o försvarar oskyldiga. MEN jag älskar alla filmer ändå… och kommer fortsätta tycka om dom… men man ska alltid vara noga med att se filmer MED sina barn, så man kan förklara…

Om de ändå vore så lätt att om man förbjöd sina barn att kolla prinsessagor så blev de självständiga & tänkande människor utan komplex eller inlärda könsroller. Men förlåt mig men jag måste fråga när din dotter växer upp och blir för stor för barnsagor ska du då sätta ögonbindel på henne eller hur ska hon inte se ideal som visas på reklampelare mm typ HM bikinimode och påverkas?

Jag respekterar allas politiska åsikter och drömmar samt värderingar men själv tror jag de är lite naivt att tro att man kan påverka sina barn genom att ta bort sagor, filmer samt klä dem i unisex kläder. Världen kommer inte förändras bara för att några mammor bryter lite mönster är jag rädd.

Själv har jag alltid varit pappas flicka som alltid velat göra allt pappa gjort. Jag har lekt med bilar & dockor ibland och senare var jag tjeje som klippte av mitt långa hår och vägra va fjortis. Var tjejen som kunde vara både söt när jag kände för de i kjol och tuff när jag ville. Sen gjorde jag lumpen och nu är jag au pair. Jag har gjort saker i mitt liv utan könsmönster och skulle kalla mig en självständig tänkande ung kvinna. Men nu när jag står inför ett val i livet som 20 åring vill jag inget annat än bo ihop med min pojkvän och ha villa, volvo, vovve samt va den som står i köket(kommer bli lite bråk för killen min gillar köket lika mycket som jag haha) och städar. inte för att det förväntas av mig utan för att jag VÄLJER det och den som dömmer mig eller tycker "synd" om mig skrattar jag åt för jag har ju gjort ett medvetet val. Jag trivs i köket så låt mig stå där och låt min karl bossa i garaget för jag vill inte ha de på nått annat sätt. Men sen vill jag inte att alla kvinnor ska tycka som jag för de är ju inte tänkt att alla ska vilja lika men jag trivs och är lycklig och är det inte de allt handlar om? Att kvinnor som män ska va lyckliga oavsett hur de väljer att leva sitt liv:)

Kramar till er allihop feminister & ickefeminister stå på er systrar!

Farlig

Men nu får du väl ändå ge dig i alla fall! Skulle det vara sekt-liknande för att föräldrar frågar andra föräldrar om råd ang bra barnfilmer, framförallt när utbudet på könsrolls- och våldsfria barnfilmer är minimalt???

Jag kan försäkra dig dig om att varken jag eller någon av de andra föräldrarna (jag tror mig helt säkert kunna tala för dem också) är på väg att dras in i någon "Lady-Dahmer-sekt".

Och jag litar i allra högsta grad på mig själv, men det innebär inte att jag ser mig som den som kan o vet mest o som inte kan ta råd från andra/fråga andra om råd. Det är nämligen en enorm skillnad på dem företeelserna.

Är det verkligen helt främmande för dig att man rådfrågar andra människor om vissa saker som man vet befinner sig i en liknande situation, vare sig det sker vänner/föräldrar emellan irl eller via internet?

Ditt påstående var nog bland det mest ogenomtänkta jag läst på mycket länge!

Oj varför är jag inte en riktig flicka om jag kallar mig tomboy ? Haft en del lesbiska vänner som är "butch" och dem kallar sig tomboy. En av dem ville ta bort sina bröst för att bli manligare men det hör inte till saken? Jag var inte tjejig i stereotypiskt och jag hade inte intressen som småtting att köpa peruker eller måla naglarna eller shoppa.

Jag och morfar min delade åsikt när det gällde shopping förut. Vet du inte vad du ska handla gå inte och handla. Sedan på vilket sätt är det fel att kalla sig själv för det? Vilken "skada" gör jag om jag kallar mig själv för saker. Kan då lika gärna köpa en rosa raffset och rosa tofflor och hänga en lapp där det står att jag är en hora eller klä ut mig till punkare och skrika jag är punkare? Jag är väl det jag själv anser mig som? eller ? Ursäkta min argumentering men jag fattar bara inte?

BE – För det första kan ju du inte veta OM mitt inlägg var genomtänkt… Eller hur? Det kan ju bara jag veta! Och jag skrev aldrig att det var på väg att bli en LD-sekt.. jag skrev att man ska lita på sig själv och inte ta alla åsikter från nån annan… och jag skrev att man kan tycka olika.. så ta inte åt dig av min åsikt… du tycker som du vill.. jag tycker som jag vill… Och självklart ska man ta råd från andra – men inte åsikter. Alla måste känna att dom FÅR tycka som dom vill… och göra som dom tror är bäst. Utan att bli idiotförklarad 🙂 Jag läser denna blog en hel del och tycker inte alltid lika, men inte fasen idiotförklarar jag för det ! INGEN har alltid rätt…

Farlig

Självklart kan jag anse att ett uttryck, ett påstående eller en hel text är ogenomtänkt…sen om du har tänkt i timmar innan du skrev är ovidkommande, för det är vad som har förmedlats som är poängen och det jag pratar om..

För övrigt skrev jag att det var det mest ogenomtänkta PÅSTÅENDET jag läst på länge och det baserar jag på det jag läste – alltså det du skrev!

Och jag menade detta

"MEN jag blir förskräckt av att så många frågar LD vilka filmer hon tycker är ok för sina egna barn?

Det är så sekter skapas… att man inte vågar lita på sig själv utan tar alla intryck från andra. Det är ju inte bättre än att ta intryck från filmer och liknande"

VAD är det som är så förskräckande i det faktum att man frågar en annan förälder ang vad denna anser vara bra filmer? Hur kopplar du ihop det med att man inte tänker själv? Förklara gärna för jag förstår faktiskt inte vad du pratar om. Hur du alls kan komma in i tankebanor att det är så sekter skapas är för mig en gåta!

Och varför kan man inte 'ta åsikter från någon annan'? Så länge jag har förstått åsikten och håller med i dess grund,då är ju åsikten även min – det jag tycker,så VAD är problemet:question:

Och VEM är det som har idiotförklarat vem? och för VAD? :rolleyes:

Är det bara jag som 80-talistare som INTE definierar min uppväxt med Disney? Min uppväxt är Astrid Lindgrens filmer. Visst såg jag Disney med, men det är inte vad jag kommer ihåg som centralt. Som sagt, min uppväxt är Astrid!!

Sen måste man komma ihåg att sagor är alltid en skildring av den samtid som sagan skapats i. Eller ja, alltid är väl att ta i. Men studera en saga ur ett historisk/litt.historiskt perspektiv – vilken saga som helst- så kommer ni se att det finns mycket att återkoppla till den samtid där sagan skrevs. Vi har idag svårt att sätta det perspektivet på sådant vi definierar "vår" uppväxt med. Vi vill sällan kasta skit på "oss själva". Det krävs en objektivitet helt enkelt. Kliv ur er själva, se att det inte är ni som kritiseras. Se det ur ett generellt, samhällsperspektiv. Objekvitet mina vänner, objektivitet

Även om jag förstår poängen tycker jag att exemplen som ges är vinklade och inte illustrerar problematiken väl.

Superhjältarna.

Här förstår jag inte riktigt vad klippet ska skildra? Att Mr. Incredibles stereotypt hårda beteende skapade skurken? I så fall är det knappast positivt, något han själv erkänner.

Mulan.

Hon använder genom hela filmen sin intelligens och bidrar positivt till gruppen genom att bryta av mot den stereotypa mansrollen och mjukar samtidigt upp dem. I sången "A girl worth fighting for" ifrågasätter hon dem med "Finns ingen tjej med sunt förnuft, som själv vet vad hon vill?" vilket de andra soldaterna då fnyser åt, men senare ändrar de attityd, är inte lika "grabbiga", och hjälper henne genom att klä ut sig till kvinnor.

Kejsarens nya stil.

Hela poängen med filmen är att kejsaren, som är ett as av rang, och i exemplet diskar hustrukandidater på löpande band, faktiskt ändrar sig och blir en helt ok kille efter att ha varit ett lamadjur i större delen av filmen.

Mycket tack vare att filmens mest sympatiske karaktär, den ganska korpulente men godhjärtade familjefadern (som är lyckligt gift där kejsaren förblir singel) motvilligt hjälper honom att bli människa igen. Och skurkens sidekick är ett korkat men charmgt muskelberg med medvetet groteska proportioner (underhållande, men knappast ett ideal).

Lejonkungen.

Den här upplever jag som ganska neutral – Simba visar känslor, Nala är fysiskt starkare än honom och det Scar, skurken, som är våldsam. Kolla gärna in Lejonkungen II, det är en sämre film men med spegelvända roller när det gäller könen.

Skönheten och odjuret.

Gaston är som sagt en extrem karikatyr av den konventionella synen på manlighet med svällande muskler, ett våldsamt beteende och en dominant förhållande till resten av världen – något som de ignoranta, och vissa ganska otrevliga, byborna bekräftar med "Han är vår man, Gaston!". Belle å andra sidan kallar honom enfaldig och klumpig, borish och brainless på engelska.

Att Belle KAN läsa kanske var udda på den tiden, men det är knappast kunskapen som definierar en del av hennes personlighet, utan ATT hon gör det (med nöje dessutom) samtidigt som de andra i byn upplever henne som annorlunda, eller "konstig" som hon själv uttrycker det, vilket förmodligen beror på mer än att hon tycker om att läsa.

Hon tycker heller inte om Odjuret från början, och även efter att han räddat livet på henne, efter en uppläxning om att han måste lära sig att behärska sig, är det mer ett trevande vänskapsförhållande än kärlek som uppstår – hon börjar alltså att tycka bättre om honom först när han faktiskt ändrar sig.

Självklart har jag också blivit påverkad av det jag sett och hört som liten – vilket inkluderar sagor, filmer och barnprogram, men jag har alltid fått kontrasterande alternativ precis som att jag i ett icke-religiöst hem fick lära mig om olika religioner och myter på ett objektivt sätt genom att lyssna på och läsa de olika berättelser som finns redan när jag var i sjuårsåldern (ungefär när Herkules kom), vilket snarare hjälpte till att stärka min ateistiska inställning då jag fick en klar kontext till kristendomen som annars dominerar upp till högstadiet och gymnasiet då världsreligionerna tas upp och insåg att alla religioner var lika osannolika utan att sakna kunskap gällande dem.

Jag tror att ett bra alternativ är att vänta lite med de (Disney)filmer du tycker är tveksamma tills dina barn blir gamla nog att kunna diskutera innehållet och då är det bara att fråga vad de tyckte och hur de upplevde olika personer och händelseförlopp – då blir de också bra på att formulera tankar och reflektera över information de tar in, och ja, utifrån egna erfarenheter tror jag att det är realistiskt att diskutera även med yngre barn om man håller det på deras nivå.

Dessutom undrar jag hur du ställer dig till Disneyfilmer som Bernard och Bianca, Pinocchio, Svärdet i stenen, Micke och Molle, Djungelboken och Dumbo.

Särskilt nyfiken är jag på vad du tycker om nyare Lilo och Stitch. En film som vid första anblick mest kanske står ut som en film där både flickor och kvinnor har mer "normala" kroppar än i andra filmer, men som även har andra intressanta delar – som att bossen i galaxen är kvinna, att en av alienkillarna gillar mänskligt dammode och inte helt självklara familjeindelningar. Se dessutom på slutmontaget, Stitch har kjol, bakar, tvättar och fixar lunch: http://www.youtube.com/watch?v=wosRsbJFVqU d

Första intrycket när jag läst inlägget var "Men Belle, Ariel och Mulan var ju några kick-ass tjejer!" men sedan efter att ha sett filmsnuttarna, och allas kommentarer, så förstår jag absolut hela den feministiska synvinkeln på dessa filmer. Enda anledningen till att jag egentligen sympatiserar med Odjuret under första delen av filmen är till exempel att man har fått höra hans bakgrundshistoria, och man ser ju när han är med de andra karaktärerna. Hade jag enbart sett det Belle sett hade jag sagt åt henne att springa så fort benen bar henne och säga åt honom att dra åt helvete. Att hans ros vissnar och han inte kan se "normal" ut igen är fan inte hennes ansvar.

Eller Ariel för den delen… tough luck ifall hon offrat sin röst och sitt liv för en kille, fått sitt brölopp och så visar sig Eric inte vara ett dugg bättre än Gaston, som är bästa exemplet på mansgris som man inte vill vara ihop med.

Och leken med dockorna… lägg till dansande bartender, strippa och prostituerad på listan över lekar från när man var liten. Samt en gång där jag lekte med en tjejkompis att barbiedockorna var kidnappade av några idioter till män som ville ha dem bara för att få ett barn, och så skulle våra Barbies försöka rymma… de fick åtminstonde inte Stockholmsyndromet. XD

Jag ska själv in i den branschen (Tar faktiskt just nu bara en paus från portfolioarbetet till animationsskolan) men tänker inte utsätta mina framtida barn för sådanna filmer förrän de är i en "vettig" ålder, om jag kan hjälpa det.

En stilla undran…. en hel del pratar om att de inte anser att barn som är små ska se disney-filmerna. MEN sen sägs vidare att när de uppnår en viss ålder så kan dem få se dem!? Om man inte anser att disneyfilmer är bra bla utifrån just den snedvridna synen på kvinnor o män o även allt våld som förekommer. Varför anser man då plötsligt att det är ok med filmerna bara för att barnen uppnått en viss ålder? Vari ligger logiken i detta?

Filmer med dessa ovan beskrivna strukturer förändras ju inte bara för att barnen blir äldre. Även om man kan diskutera med barnen så är det ju fortfarande samma skit i filmerna. Hur kan man ens komma på tanken att man ska visa dem alls? varför inte leta andra filmer med ok innehåll i stället om man nu alls måste 'mata' ungarna med filmer?

Det verkar nästan som om vissa har fått för sig att Disneyfilmer (och andra liknande filmer) är något som måste ingå i ett barns utveckling/uppväxt, som något magiskt föräldraansvar som måste genomföras…."Nu är hon alldeles för liten, men när hon blir 7 år, då ska hon få se dem"!!

Jag förstår hur du menar. Men jag tycker inte man ska försöka gömma stereotypa budskap för barn för man kommer ändå misslyckas då stereotypa budskap går att finnas exakt över allt. Det viktiga är istället att prata med sitt barn och förklara hur det ligger till och att det är skillnad på real life och fiktion. Sen tycker jag att långt ifrån alla Disney filmer är stereotypa. Ta filmen "Upp" tex, sjukt bra film. Jag själv tittade mycket på Disney film när jag var liten men var ändå alltid en pojkflicka och den ända "princessa" jag ville vara var Meg från Herkules (dock så har hon ju en överdriven kropp som hon blir tvingad av ondingen att "använda" men den delen fattade i alla fall inte jag som barn) då hon var mycket coolare än de andra sessorna. Hon faller för Herkules just pga att han inte är en bad boy + att hon räddar hans liv. Herkules är i början av filmen också utstött och mobbad pga sin styrka men får popularitet och rikedom först när han använder den för att försvara andra människor. Men det är inte pga av det som han "vinner" Själva budskapet i filmen är ju att kroppens styrka inte är lika stark som hjärtats. Försvar av min favorit Disney film här förvisso 😛 Men om man vill skydda sina barn från stereotyper får man nog låsa in dem i ett torn nånstans… Vilket nog inte är så hälsosamt 😉 Plus att som i Youtube klippen använda Gaston som barnförebild kan jag inte hålla med om. Alla vi barn hatade ju honom för han var ond och få gillade odjuret för han var läskig 🙂

jag känner igen mig själv i det Jane skrev, att hon alltid identifierade sig med de manliga karaktärerna. Jag växte själv upp med Disney och inte ville jag vara som Belle eller Ariel, jag kommer ihåg att när vi skulle leka lejonkungen ville alla alltid vara Simba eller Mufasa, det var ju de som var roliga.

Och det är ju just detta som är problemet, inte att jag identifierade mig med manliga karaktärer utan att det inte fanns några bra kvinnliga karaktärer att identifiera sig med och visst bidrog det till att man som barn fick en skev uppfattning av killar och tjejer.

Och även nu för tiden finns nästan alltid de könstereotypa egenskaperna kvar, tjejen kan vara tuff så länge hon är snygg, hon kan vara självständig med hon måste bli kär (i en kille) etc.

Biebie

Man kan inte 'gömma' stereotypa budskap, det är helt omöjligt. och även mitt barn kommer förmodligen se en o annan disneyfilm som jag inte kan hindra om det sker hos ngn kompis eller liknande. Men från det till att 'mata' sina barn med disneyfilmer när just dessa filmer är så extremt snedvridna o inte sällan glorifierar våld på olika sätt, blir för mig helt galet. Varför känner föräldrar ett behov av att ens säga "när mitt barn är gammal nog så ska h*n få se disney"? Varför liksom? Det stereotypa finns ju överallt ändå, så varför spä på det hela i stället för att förmedla det som är sunt?

Att sen prata om allt det snedvridna när barnen blir gamla nog att förstå det hela är ju självklart, men det betyder ju inte att man måste sätta dem framför dessa filmer, det finns ju hur många andra sunda aktiviteter som helst som barn kan göra i stället.

:-s

Jag försöker medvetet läsa böcker som öppnar ögonen på barnen och som ger möjlighet till frågor och samtal. Min mans morfar som är över 80 brukar skicka riktigt bra böcker. Senast nu, "Lill-Zlatan och morbror Raring". Jag tycker mig se en berättelse om oskyldig svartsjuka och homosexualitet. När jag berättar för min son att männen i berättelsen är kära i varandra så vägrar min sjuåring att tro på det.Så kan det inte vara, säger han. Måste nog ta med honom till Pride så att han fattar på riktigt. Pratar de inte om viktiga saker i skolan också?

Låt oss börja då:

Svärdet i stenen. Liten tanig pojke blir kung. Kan dra svärdet ur stenen trots att han är liten och svag. De stora starka männen misslyckas trots att de är stora, starka och manliga. Styrka och godhet kommer inifrån.

Skönheten och odjuret: Stora starka Gaston är elak, narcassistisk och han är stor, stark och manlig. Belle är utanför, känner inte att hon hör till för att hon är annorlunda och inte beter sig som en tjej "ska". En bra film att visa de lite större barnen och berätta hur det brukade vara. Att kvinnor ansågs konstiga om de läste och berätta vilka saker som anses konstiga idag men som kanske inte är det (som att tjejer ska ha långt hår och pojkar kort).

Nemo: Ellen DeGeneres. Need I say more?

Herkules: Naiv, bonnig och dumsnäll kille (med muskler, ja, men han är också en jättestark halvgud) träffar halvbitter, cool, självständig tjej.

Mulan: (Har nämnts flera gånger utan att du skrivit något svar, varför?) Tjej som fått lära sig hur en tjej "ska" vara (vacker, undergiven) är självständig, stark (fysiskt) och trotsar alla regler och riskeras att dödas pga det. En tankeställare för barnen. Det är bra att visa dem hur verkligen kan se ut och tidigt hjälpa dem att utveckla förmågan till självständigt tänkande och att ifrågasätta gällande normer.

Alice i Underlandet: Hon råkar vara en liten tjej. That's it. Kunde varit en liten pojke.

Skulle kunna fortsätta rätt länge till…

Låt oss ta allas gullegris Astrid Lindgren:

Pippi: Stark, cool, självständig. Awesome. Men hon känns tyvärr som ett undantag.

Madicken: Inte läst böckerna men om man tittar på filmerna handlar det mycket om att se "söt" ut. Se bara på Abbes föräldrars relation och hur det framställs som något fint ibland. Inte ok.

Saltkråkan: Malin. Om man som tjej ska känna sig otillräcklig knäcker Malin i alla lägen. Söt, pratar med babyröst, är bara allmänt fånig och passar perfekt in i bilden av hur en kvinna "ska" vara. Ett plus dock för "Teddi" och "Freddi".

Barna i Bullerbyn: Väldigt stora skillnader mellan tjejer och killar. Småtjejerna drömmer t ex om att bli barnskötare. Jätte feministiskt. Verkligen. Plus för snälla Olle minus för Lasse och Bosse som retas och beter sig som killar "ska".

Snövit, Törnrosa och Askungen har samma tema. Elak, avundsjuk häxa. Vacker, snäll tjej. Men dessa är också bland de första Disneyfilmerna och reflekterar tiden då de skapades.

Läs Bröderna Grimm böcker för barnen, prinsessorna framställs lite annorlunda då.

Jag har sett klippen.

Tycker fortfarande att ni ser på filmerna ur fel perspektiv(en vuxens, inte ett barns).

Testa att se det såhär:

Mulan är en jättestark person. Hon tar sin fars plats i armén.

Askungen får sin prins även om hon är i trasor andra gången de träffas.(jo, det är visst kärlek vid första ögonkastet. ajdå. men bara för att det visas på film behöver det inte vara så i verkligheten. de är ju tecknade)

Anastasia är typ väldens coolaste, Dimitri är ganska mesig(för det är ju ett JÄTTEbra föredöme för alla killar . . .) men jag tycker om Dimitri ändå.

Hitta Nemo – inga förklaringar krävs här.

Snövit råkar vara gulligt äppelkindad, men hon flyr -hotad till livet- ut i skogen, blir förgiftad och RÄDDAS av att prinsen(han är alltså godhjärtad, och kärlek är ju inget negativt, eller?)

svärdet i stenen – Pysen klarar sånt som de superstarka killarna inte klarar, men han är ju inte direkt världens ljushuvud jämt(men vem behöver smarta killar. bra eller dålig förebild här?)

aladdin är cool, manlig(?) Jasmine måste gifta sej, men hon vill inte och avfärdar alltså alla friare.(visa alltså inte denna film om ni är rädda att er dotter ska lära sej att hon har nått att säga till om här i välden)

Lejonkungen är ett underbart exempel på hur man får yngre barn medvetna om klassikerna(HAMLET)

Pocahontas – ganska brutal film, men jag undrar om man får se blod en enda gång? HON räddar HONOM.

Att dagens idealhysteri kommer åt en från alla håll och kanter är ett faktum, om barnen får eller inte får se disneyfilmer spelas säkerligen inte så stor roll. Håll barnen borta från dagis, där får man lära sej mycket om vad som är "tjejigt" och "killigt", jag lovar!

Tycker A och Tessie har intressanta åsikter 🙂

Mimmi, din kommentar är underbar <3

Puss och kram

Fast alla Disney filmer är inte såna.

Pocahontas är ett bra exempel. Jag tycker det är konstigt att inte låta barn se Disney. Det är inte ofta en unge uppfattar såna saker ändå. De tänker man inte på fören man är äldre och överanalyserar alltihop.

Disney har andra budskap som är viktiga, i Beauty and the Beast så handlar det om att det är insidan som räknas. Pocahontas tar upp rasism och pekar ut att det är fel.

Men herregud, nu får ni väl fan ändå ge er? Är ni på riktigt, eller driver ni bara? ja blir ju fan förvånad. Tack vare sån här skit och att kvinnor alltid ska påpeka hur underlägsna ni alltid är, så lever detta kvar. För fan, vad har gått fel om man ska se en tecknad film som ett politiskt budskap där könsroller utspelas? Det är ju helt absurt för h-vete. Detta inlägg och dessa kommentarer som diskuterar detta om huruvida det är förnedrande eller inte….ja herregud, de värsta ja läst på länge. LÅT BARN VARA BARN! De är ni som besitter dessa sjuka tankar, inte era barn! Självklart ska alla behandlas lika och ha samma rättigheter, men nån jävla gräns finns för hur långt man drar denna diskussion!

Tycker det här är en jävligt värdelös sak att slösa energi på. Dessa filmer är gamla, det är mer poppis nu med shrek, madagaskar, Upp!, Toystory osv…HUMOR! ska inte dom räknas in? även om det är pixar? Det här känns så JÄVLA gammalt!! Herregud, tiderna förändras och dessa filmer var populära för jävligt längesen! Tror det är värre som förälder att förbjuda vissa sorters filmer och vara så jävla korrekta än att vara en lättsam föräldrer som kan ta det med en nypa salt och VARIERA sitt barns intryck.

Charlotta. Och jag VET att barn påverkas av det de ser. Så nej, jag tror inte som du. Jag tror det är bättre att vara en medveten förälder som faktiskt tar lite ansvar en en "låt gå"-förälder som inte använder hjärnan alls utan låter sina ungar se på vad fan som helst.

Förstår inte varför folk ska bli så ilskna så fort någon tycker något annat… haha.. Det är ju rena rama stormen i dina kommentarer varje gång. Underhållning 😉

Jag älskade disney när jag var liten, det var det enda jag tittade på och jag hade alla filmer som kom ut. Och vad jag vet har mitt liv ännu inte gått utför… 😉

Jag äger cirka 35 disney-filmer, och har växt upp med de filmerna. Men jag lekte då inte våldtäckt med mina barbiedockor och jag fantiserade INTE om att bli bortrövad av piraterna, jag ville snarare vara piraten. Jag ville mer vara den som räddade än den som blev räddad.

Det är snarare hur föräldrarna agerar än hur filmerna ser ut- som avgör vem man blir. Drar man sig till kvinnomisshandlande män så är det snarare för något som har hänt i verkliga livet- inte för att man tittar på Skönheten och odjuret.

En sak jag verkligen inte tål är människor som tror att den enda sanna sanningen är deras sanning! Ursäkta, ni som tror att -alla- har blivit påverkade negativt av Disneyfilmerna – det finns MASSOR med undantag. Min mamma är en stark kvinna och jag har funnit min styrka i min uppväxt. Hur mycket tid spenderar dina barn framför Tv:n, Lady? Låt dem komma ut i verkligheten och umgås med sin mor. Det är så man kan påverka sina barn – positivt. Ge dem moral och bra värderingar. Sådant skall dem EJ få via sagor. Utan lär dem att sagor är just sagor! Vad inskränkta alla verkar vara (jag talar nu om Er som håller med bloggaren i denna fråga). Gosh!

Lisa/Flortunn.

Nu är jag kanske aningen partisk som hängvivet Madickenfan, men jag måste faktiskt protestera högljutt emot att Madickenfilmerna skulle ha stort fokus på att alla "måste se söta ut" För det har de definivt inte. Om man inte räknar med att båda flickorna dagligen är klädda i prydliga klänningar med förkläden då förstås (vilket nog handlar mer om tiden än söthet)

Madicken är en fantastisk förebild tycker jag. Jag älskade henne när jag var liten, pga av hennes olydighet, hennes förmåga att ställa till med saker som hon sen skäms och ångrar sig nåt otroligt för. Jag var också en sån flicka, och upplevde rätt ofta att många vuxnas ogillande när jag gjort något fel handlade mer om mitt kön än det jag hade gjort mig skyldig till.

När jag var liten var Madicken den enda flickgestalten som hoppade från tak med paraplyer, slogs med knytnävarna, slängde nya stövlar i sjön utan en tanke osv osv. Men ingen kallade henne stökigt problembarn på grund av det. Och jag vet,jag vet, du lär knapppast tycka filmerna blir bättre för att jag tjatar en massa 🙂 men jag måste också nämna att just Madickenböckerna anses vara ett kapitel för sig eftersom Astrid Lindgren här tar upp klassskillnader och sociala missförhållanden på ett sätt hon inte hade gjort tidigare. Tänk Alva på höstbalen mobbad och utfryst av den gräsliga borgmästarinnan. Eller Fru Nilson som behöver pengar och säljer sin framtida döda kropp till doktorn för medicinsk forskning,trots att hon verkligen inte vill. Eller Mia med lössen i håret som aldrig har några smörgåsar med till skolan utan får titta på när de andra äter.

Det är inte verkligen inte i klass med Disneys stereotyper från samma tid. Fast jag tycker dagens disney har ryckt upp sig rejält, även om de aldrig kommmer nå Shrek-nivåer 🙂

En av mina värsta disneyupplevelse var att se Askungen igen 25 år senare, tillsammans med brorsdottern.

Filmen inleds med en berättarröst som beskriver hur vacker och god och snäll Askungen är. Vi får veta att hur elaka systrarna och modern än var mot henne, så var hon ändå alltid lika snäll och glad. Alltid lika underbart perfekt. Det är precis sånt som jag gärna skulle se att dagens flickor slapp höra något om.

Visst, det är alltid bra att snällhet ska lyftas fram som något positivt. Men här handlar det inte om att vara snäll, det handlar om att vara en dörrmatta och aldrig stå upp för sig själv. Finns det någon mamma,syster,faster eller moster som tycker det är något att föra vidare till dagens flickor?

Jag hanterade i alla all filmsituationen genom att ta upp det till diskission med brorsdottern, och vi enades om att Askugen borde säga såhär i stället: Ni kan skura era dumma golv själva, nu drar jag! 🙂

Asså jag kan ju känna att allting kan tolkas till sitt värsta hörn. Jag älskade Disney när jag var liten, speciellt Törnrosa, Pongo med sina 101 dalmatiner. (Visst är det en Disney-film? Annars har jag haft jävligt fel under mina 18 år..) Och ja, jag lekte i massor med Barbie-dockor, älskade allt som var rosa och glittrade och ville gärna bli prinsessa när jag var i 5-6 årsåldern. Men sen "växte" jag upp och nu tycker jag väl fortfarande om rosa och glitter, men istället för barbie och viljan att bli prinsessa så leker jag mer än gärna med Lego med småsyskonen och vill bli antropoligist (rätta gärna min böjning) á la Dr. Brennan i Bones. Så det är ju inte alltid Disney slår fel. Sen finns det väl skräckexempel, som med allt. Så jag känner väl att man inte ska hacka sönder Disney när det finns ännu mer som också påverkar.

men å herregud dahmer, du menar väl inte allavar?!

jag växte upp med disneyfilmer, hörde sagor om askungen och snövit och såg superman som en idol, men jag e inte någon kåt jävel som vill rädda tjejer som blivit våldtagna o sen få halva kungariket i belöning!

jag ser det som en självklarhet att man ska höra de gamla sagorna och se de gamla filmerna som barn, det kallas barndom och barndomsminnen!

det enda disney påverkar e väl att man har en viss syn på vad sm e vackert hos kvinnor och män, men alla vill väl ändå se så bra som möjligt ut! de enda kvinnorna i världen som inte vill se bra ut e feministerna, och de flesta av den "rasen" e lesbianer!

sen så visar inte alla disneyfilmer kvinnor och män på det sättet! som barn hatar man gaston, trots att han ser så bra ut, som barn hatar man kvinnorna som följer efter hnm som hundar! som barn älskar man mulan och poccahontas, kvinnor som inte e som andra, som inte sitter och kokar te i köket och serverar kaffet på rätt sätt, utan står upp för dem själva!

du kan inte skylla på askungen varför kvinnor stannar hos män som slår dem!

jag undrar vilken barndom dina barn kommer få när de varken kommer höra några sagor eller blir kallade söta för att de då "blir påverkade om att de tror att utseende e allt osv"

det spelar ingen roll om de får höra sagorna eller inte, alla vill se så bra ut som möjligt i alla fall! sagorna ger bara fina och glada barndomsminnen!

många feminister stod förut för att det var fel med bh, men bh:n e ingen förtryck, det är något kvinnan själv har valt för att det antagligen e mycket bekvämare, vi män har inte kalsonger av förtryck!

skrota det nya tänkandet, åk tillbaks till tiden då barnen var en framtid! man har hört sagorna i århundraden!

kvinnor och män ska ha lika värde, men det har inget med utseende eller något sånt att göra! ni feminister vill att kvinnor ska ha fler rttigheter än männen, ni ska vara jämnstälda! sen tror ni att ni blir mer jämstälda om ni går omkring utan att bry er om ert utseende för att ni itne "vill anpassa er efter vad män tycker" och tro att det kommer göra saken bättre!

alla män vill höra att de ser bra ut, kvinnor e inte sämre för att inte få höra det!

hejdå!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *