Kategorier
feminism & genus

Sagans lyckliga slut innehåller alltid en prins

Det verkar enormt viktigt för min pappa att män gillar mig. Speciellt grekiska män. Ända sen jag var liten så har han tjatat om vad män gillar och inte gillar. ”Män gillar kvinnor med storrt hår!” (långt hår) och sen grimaserar han om jag klipper mig. ”kvinnor ska ha vita underkläder” (varför han intresserar sig för vad jag har på mig är märkligt i sig, han tog t.o.m med mig på bh/tros-shopping en gång för att han sett mina urtvättade i tvättkorgen) Män tycker om kvinnor som kan föra sig, kvinnor som går snyggt, har små fötter med målade tånaglar, vackra händer med långa naglar, kvinnor som är smala och tränade, tillåtande, kvinnor som håller på sig och är kyska men som förvandlar till horor i sängen med rätt man. Kvinnor som låter mannen tro att han bestämmer och är smartast, som städar och diskar och tar hand om och som aldrig klagar och alltid finner sig i hans utsvävningar. Jo, det har pappa lärt mig. (…och senare Cosmopolitan, Vecko Revyn, Frida och alla andra tidningar som massproducerar vägen till männens gunst; Så här får du mannen att … ) Män ”ticker om”. Män ”vill ha”. Do måste träna och bli smal så din man inte lämnar dig. Jag vet inte varför det är viktigt för pappa men han har alltid påpekat vikten av att jag bör bli gift. Och då med en karl som HAN valt ut givetvis. När jag var sexton, ung, kåt, äventyrlig så drog vi till Grekland. Jag upptäckte mitt vuxna jag, min egen sexualitet och utforskade min attraktionsförmåga. Varenda karl som tittade på mig, och de var många, blev nästintill dödshotade. Och jag blev utskälld. (givetvis käftade jag emot med stora bokstäver.) Men en kväll berättade han att jag nu skulle på dejt. Han hade i samråd med en bekant fixat ihop mig med två unga killar. Jag var inte imponerad och opponerade mig. Turligt nog så var det roliga killar som gillade att partaja och hångla. Sextonåriga Natashja dansade, svepte tequila och körde ner tungan i halsen på båda. Haha. If daddy only knew. Kom hem stupfull. Farsan fattade noll. Jag erkänner att mycket av hans tjat påverkat mig och min självbild. Tyvärr. Men det är ju så som vi alla vet, kvinnors värde och framgång mäts i hennes attraktionsförmåga. Hennes värde mäts i hennes knullbarhet, för en kvinna är inget värd om hon inte kan få en karl och vad en karl tycker om oss är Viktigast av Allt. Vi har indoktrinerats med denna ”sanning” från dagen vi fötts, sagor, (Disney!) media, våra mödrar (och fädrer) präntar in det; Sagans lyckliga slut innehåller alltid en prins. Rädslan att bli ensam har tagit astronomiska proportioner. Vi känner alla en sån, en som alltid måste ha ett förhållande. En som aldrig kan vara singel. Missförstå mig rätt nu – jag har aldrig varit lyckligare och skulle aldrig byta mitt liv mot nånting – MEN! Mitt singelliv var ett av de bästa tiderna i mitt liv. Jag har sällan haft så kul, känt mig så ansvarslös och fri, varit egen och kunnat upptäcka mig själv.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

47 svar på ”Sagans lyckliga slut innehåller alltid en prins”

Right on! Det florerar väldigt mycket åsikter om hur kvinnor ska vara och se ut – och de flesta av dessa är baserade på vad män tycker om och vill ha. Men vem säger att alla män tycker likadant? Vem säger att alla kvinnor ens VILL attrahetar män? Det finns ju en typ för alla, så om man bara är sig själv så hittar man troligtvis någon som faktiskt gillar det och viktigast av allt – man får vara den man är.

Jag är faktiskt raka motsatsen till det här. Nu kan det ha att göra med min sociala fobi, men personligen är jag egentligen inte jätteintresserad av förhållanden. Visst, ibland kan jag ha små ögonblick då jag känner att "fan, om man ändå kunde hitta någon som man hade något gemensamt med!" (svårt)… Och skulle det ske, ja, då skulle jag nog tycka att det var jättekul och underbart. Men av olika anledningar tvivlar jag på att det händer (blygpelle som jag är!) och det känns helt okej, t.o.m. riktigt bra. Jag är i princip uppväxt med en ensamstående mamma, och majoriteten av familjerna i min omgivning ser ut så. Så jag tycker att det är ett precis lika bra alternativ för mig att leva ensam, skaffa barn ensam osv. Jag har inga storslagna drömmar om att träffa Prinsen med stort P, som kommer ridande på sin vita häst.

Men oj oj oj, vad konstig jag är i folks ögon. En 20 åring (huvva, för då dör man ju snart!) som aldrig ens varit i närheten av ett förhållande, en kort flört eller liknande – och som inte ens letar eller är jätteintresserad av det.

/konstig

Right on! Det florerar väldigt mycket åsikter om hur kvinnor ska vara och se ut – och de flesta av dessa är baserade på vad män tycker om och vill ha. Men vem säger att alla män tycker likadant? Vem säger att alla kvinnor ens VILL attrahetar män? Det finns ju en typ för alla, så om man bara är sig själv så hittar man troligtvis någon som faktiskt gillar det och viktigast av allt – man får vara den man är.

Jag är faktiskt raka motsatsen till det här. Nu kan det ha att göra med min sociala fobi, men personligen är jag egentligen inte jätteintresserad av förhållanden. Visst, ibland kan jag ha små ögonblick då jag känner att "fan, om man ändå kunde hitta någon som man hade något gemensamt med!" (svårt)… Och skulle det ske, ja, då skulle jag nog tycka att det var jättekul och underbart. Men av olika anledningar tvivlar jag på att det händer (blygpelle som jag är!) och det känns helt okej, t.o.m. riktigt bra. Jag är i princip uppväxt med en ensamstående mamma, och majoriteten av familjerna i min omgivning ser ut så. Så jag tycker att det är ett precis lika bra alternativ för mig att leva ensam, skaffa barn ensam osv. Jag har inga storslagna drömmar om att träffa Prinsen med stort P, som kommer ridande på sin vita häst.

Men oj oj oj, vad konstig jag är i folks ögon. En 20 åring (huvva, för då dör man ju snart!) som aldrig ens varit i närheten av ett förhållande, en kort flört eller liknande – och som inte ens letar eller är jätteintresserad av det.

/konstig

Såg på programmet "sommarpratarna" där en kvinna sa något i stil med "när man är singel så tänker man hela tiden på hur mycket man vill träffa någon" och jag kände inte igen mig alls, sist jag var singel tog det nästan ett år innan jag ens tänkte tanken att det skulle vara trevligt att bli kär igen, och när jag väl tänkt det var det inte direkt så att jag tänkte på det jämt eller mådde dåligt av att vara singel på något sätt. Förstår mig inte alls på det där att man vill ha någon för saken skull. Tycker det känns lite tragiskt med folk som fortfarande är unga och inte kan vara ensamma en sekund utan hoppar från det ena förhållandet till det andra.

Hej! Hittade din blogg av en slump och blev helt fast, måste säga att du är hur skön och cool som helst! Älskar din blogg och har även röstat på dig i blog awards! Helt enkelt för att du sticker ut och inte skriver om det som alla andra skriver om:)

De flesta har väl inte fått det serverat så rättframt, men många har fått signalerna från sina fäder. Ett litet missnöjt "du verkar ha lagt på dig ett par kilon" och en lätt klapp på rumpan ställt mot gillande blickar när hon gått ner i vikt, solariesolat och satt på läppstift. Fäder som inte reflekterar utan bara reagerar spontant med ointresse när dottern är blek och fet och med ökat intresse när hon blivit "något att visa upp".

(Jag tror förresten att det är lika vanligt att pojkar utsatts för liknande saker om de kanske hellre sitter hemma och spelar piano än spelar boll med andra grabbar).

Bra skrivet!

Det är lustigt hur det hela tiden antas att kvinnan är till för mannen och därför bör ägna sin tid åt att leta kläder och smink för att tillfredsställa hans begär.

Jag stöter alldeles för ofta på män som helt allvarligt tror att kvinnan klär sig för hans skull. Senast idag kunde jag läsa om hur kvinnan har urringat för att hon vill att mannen ska titta. Jag är för trött för att ens kommentera

"Varför har man förresten ens urringning om man ogillar att någon tittar"

http://www.familjeliv.se/Forum-9-191/m60665056.html

Marie Breskic : Jag har inte fått en enda sådan signal från min pappa. Han märker inte ens/reflekterar över vad jag har på mig. Han skulle nog inte ens märka om jag sminkat mig. Är nog mer min mor som har varit på mig vid fåtal tillfällen.

Jag läste lite av det jag orkade i debatten som uppstod på http://babybambola.blogspot.com/

Jag bara undrar vart ifrån du fick makten att tala för oss kvinnor?

Tex som du skrev…kvinnor får lära sig att behaga och vara till lags…

När eller vart har jag lärt mig detta? Var det någon speciell skola som bara små flickor fick gå i som jag har glömt bort?

Hur vågar du säga att JAG bara för att mamma klädde mig rosa och för jag lekte med dockor när jag var liten på något sätt tror att jag finns till för att behaga och vara till lags. Allvarligt! Är det så du känner bara för att du är kvinna? Fy vad sorgligt isf! Jag älskar att vara kvinna och försök inte att ta det ifrån mig genom att säga att kvinnor är svaga. Det är vad jag hatar allra mest med den debatt du för: du målar ut oss kvinnor som några jävla offer i en värld där män är svin…åhh, suck när ska du sluta vara ett offer och särskilt; sluta göra oss andra till offer???

När du häver ur dig alla dina argument så tala för dig själv för jag vill inte på något vis förknippas med dig och dina argument bara för att jag är kvinna.

Sen undrar jag (utan att kritisera för du gör såklart som du vill med dina barn) ang det där med att dina barn inte ska veta vilket kön de har…vad är det du är rädd för? Att din son ska bli våldtäktsman? För att hålla barn borta från könssatta attribut är ju det samma som att säga att bara för att man klär sin pojke i blått och låter honom leka med bilar så kommer han bli deprimerad och våldta kvinnor när han bli äldre? Och det låter så urbota dumt i mina öron att jag inte vet om jag skratta eller gråta!

Jag förstår faktiskt inte varför du går så hårt på folk som vill uppfostra sina barn efter vilket kön de har…varför är det är så fel och varför är ditt sätt så rätt?

åh, martina jag vet inte ens vart jag ska börja …. du har missförstått så mycket. Jag råder dig att läsa igenom min genuskategori. Det kan ta nån dag, men jag lovar att du kommer bli mycket klokare om du gör det. :thumbup:

Hej LD! Nu behöver jag lite hjälp. Jag ska nämligen försöka sälja in en föreläsning och ev handledning för personalen på min dotters förskola till styrelsen (föräldrakooperativ). Jag vet att det är en del som förhåller sig mycket skeptiska till detta med genus och tror att hela grejen är att låsa in barn i fack, dvs göra flickor till pojkar och tvärtom. Har du, eller någon annan människa här, några bra tips hur jag ska gå tillväga, vad jag ska säga och vad jag ska undvika? Skulle vara såååå tacksam för lite hjälp!

Haha, jag glömde ju skriva vad det är för föreläsning :-P. Det är i alla fall jamstallt.se som håller i den och föreläsningen heter "100 möjligheter – en jämställd förskola"

Martina: Du skrev:

"Var det någon speciell skola som bara små flickor fick gå i som jag har glömt bort?"

Har du hört talas om socialisation? Att man socialiseras in i samhällets normer och värderingar, och det sker givetvis omedvetet så att du inte minns det är inte så konstigt. Givetvis handlar det inte bara om dockor och rosa utan om massa andra saker, lite förenklat skulle man kunna säga att föräldrar som klär sina döttrar i rosa klänning och säger "oooh så söt", lär sina döttrar att söt, det är viktigt att vara, och man måste klä upp sig och fixa till sig på ett speciellt sätt för att vara det. Fast detta händer många många gånger och på olika sätt för att visa flickorna hur de ska behaga sin omgivning (inte bara genom rosa klänning).

Jag har aldrig sett det som att LD påstår att kvinnor är svaga bara att vi (liksom män) påverkas av normer och värderingar kring hur det är att vara kvinna (respektive man) och väldigt ofta dessutom till vår nackdel. Det gör oss inte till svaga, bara mänskliga. Jag har heller aldrig sett det som att hon påstår att detta är mäns fel, givetvis hjälper kvinnor i lika stor grad till att upprätthålla könsmaktsordningen.

Sen har väl LD aldrig påstått att hennes barn inte får veta vilket kön de har, bara att hon inte håller på och tjatar om det stup i kvarten, hon säger tex hon och han men undviker att köra upp könsidentiteten i halsen på dem. Det är inte samma sak som att de inte får veta.

På tal om just detta… jag är höggravid och aptrött så jag hitter inte orden för att blogga idag, men jag tror att du hade kunnat göra något bra av detta… gå in på spela.se och välj "tjejspel", then go to town on those fuckers 🙂

Jag känner igen mig i detta. Min farsa är väldigt konservativ och trots att han aldrig deltagit i uppfostran av mig och mina syskon (det är kvinnans jobb osv) så har han haft en enorm fixering vid att vi ska behaga hans förväntningar på könsroller.

Som liten fick jag alltid rejäla utskällningar för att jag inte ville iklä mig förnedrande "dockkläder" med spets, päls och gud vet vad som han envisades med att köpa på sig.

I tonåren fick jag höra hur han skämdes över att jag färgat håret eftersom då kunde han inte "stolt visa upp sin vackra blonda dotter". Direkt citat.

Nu när jag är vuxen kan han fortfarande ringa och bli arg över att jag har manliga vänner eftersom "en kvinna får bara umgås med sin pojkvän", all annan relation till karlar anses tydligen fult och kränkande mot den ägande pojkvännen.

Priset tar nog ändå den perioden då jag både studerade distans och jobbade heltid, medan min sambo jobbade halvtid och var inneboende pgr av att han inte hade råd med eget boende.

Detta visste farsan men han var ändå noga med att förklara hur jag när jag kommer hem från jobbet ändå måste laga middag åt min karl eftersom det är min uppgift.

Allt detta är ändå smått roligt då jag alltid sett till att endast dejta folk med feministiska värderingar. Något som dock inte existerar i min farsas värld.

Sorry att ta upp detta här, har inte med detta inlägg att göra men kan inte låta bli.

Såg precis (10 min sen) att på Bus blöjor (Libero) finns "guide" till alla deras blöjor.. Pottytraining pants finns i vikt 12-26 kg för Boy eller Girl..

Finns det någon vettig anledning att de är uppdelade? Seriöst nyfiken om det har en logisk förklaring!

Fan vad du är bra!

Har följt din blogg nästan från första början och jag blir fortfarande lika imponerad över dina träffsäkra inlägg, som jag blev första gången jag hittade hit.

Du inspirerar enormt mycket och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag rekomenderat dina inlägg på Facebook.

Fortsätt med vad du gör!

:love:

Har blivit lite "genusskadad" efter att ha börjat läsa din blogg och sådant här stör mig oxå!

Jag var ute och åt och hörde en karl presentera sin barndomsvän för sin "vackra artonåriga dotter". Han skulle väl aldrig ha presenterat sin "attraktiva artonåriga son" på det sättet? Reducerad till bara sitt utseende.

Bra att du tar upp det här, en del verkar ha noll koll på hur snedvridet samhället är, och det är ju inte så att skolorna verkar ha några bra genuskurser tyvärr. Mannen är norm, och då tom massor av kvinnor hjälper till att upprätthålla könsmaktsordningen, så lär det ju ta 1000 år innan det blir nån förändring.

Nej, vi <b>alla</b> vet inte att kvinnans värde mäts i hennes "knullbarhet". Nej, män/pojkars situation är inte på något sätt annorlunda. Tror du helt allvarligt att den eviga strävan efter en partner skiljer sig mellan könen? Möjligen skiljer färgen på t-shirt:en vi har på oss medan vi letar. Men det är ungefär allt som skiljer sig även fast vägarna och desperationen fram till målet ibland ter sig olika så ser det likadant ut under den påmålade fasaden.

Kan det vara så att "jakten" på barn, en familj och någon att dela livet med sitter djupare rotat än några Disneyfilmer och ett par bantningsartiklar i ett gäng förvridna tidningar? Jag läste en artikel i ett väntrum en gång, illustrerad vetenskap (den enda behållningen med väntrum) att människans tycke för vatten har djupare bottnar än att det är fint och att det går att bada. Vatten har betytt och säkrad fortsatt liv igenom tusentals år av evolution.

Vilka krav ställs på Prinsen i sagorna? Vilka ideal och vilka "måsten" kastas på killar/pojkar/män från början? Vilken betydelse har en pappas åsikter? Vilken inverkan har de på sina söner? Är söner immuna mot det du inte var immun mot? Vad är det för skillnad på krav på stora muskler och krav på stora bröst? Vägen dit känns ungefär likadan.

Nej, grova generaliseringar och skrik efter varg av denna sort gynnar ingen – speciellt inte genus-kriget. Återigen så grumlas argument bestående av sakliga åsikter i en sörja av godtyckligt och alltför brett tyckande. Det går inte att ta på allvar när du använder ord som "<b>Alla</b>vet…" <b>Alla</b>vet inte, och <b>alla</b> är framförallt indoktrinerade. <b>Alla</b>är en jävligt bred term.

MALIN jo jag tycker också att det är tjatigt. Tröttsamt och bakåtsträvande. Så därför fortsätter jag skriva om det och upplysa alla som vill lyssna.

Lady D: Nej. Jag varken vill eller har tid att läsa det och jag tvivlar på att det kommer göra mig klokare. Som någon sa; allt som står i böcker är inte sanning. Synd att du så effektivt väljer att inte svara på en endast en av mina frågor utan ist förminskar mig genom att säga att det är jag som missförstått allt. Förklara ist.

Lo: Jag har inte heller sagt att LD påstår att barnen inte FÅR veta vilket kön de har…jag läser inte denna blogg men i ett inlägg på bloggen som jag nämnde tidigare skrev LD: "Ninja vet inte ens om att hon är en flicka". Och jag undrar bara varför det skulle vara något bra…annars skiter jag väl i hur LD uppfostrar sina barn. Jag kommer ju varken träffa henne eller hennes barn så mig bekommer det inte på det viset mer än jag att jag undrar varför?

Varför är LD så snabb på att klanka på någon som aktivt väljer att fostra sin flicka till en flicka, varför är hennes väg den rätta och varför ska det låta som LD talar för alla kvinnor i sina argument. Självklart ska vi sträva mot ett jämställt samhälle men som sagt, jag vägrar måla ut mig till ett offer i debatten (som det i många av LD:s argument låter som vi är) och jag tycker tyvärr det är pinsamt vad feminism har blivit synonymt med.

Blaha: Nu menade jag självfallet inte att alla fått sådana signaler av sina föräldrar. Det är ju en fantastisk mängd föräldrar som faktiskt aldrig skulle komma på tanken att bete sig så, tack och lov! Min pappa har aldrig brytt sig om sådant, men jag har flera kompisar som blivit sårade av sina fäder.

martina – Så för att det inte stämmer på dig så stämmer det inte på någon annan? Det är ungefär som att säga "Jag har minnsan aldrig blivit bränd av solen. Alltså kan man inte bli det!"

?

Veronica, menar du verkligen det? Aldrig?

Tror du det är en slump att vi har en ENORM skönhetsindustri i princip uteslutande riktad mot kvinnor? Från precis ALLA håll (föräldrar, kompisar, tv, tidningar, film osv osv) uppmanas flickor/kvinnor att behaga. Jag avundas dig verkligen om du aldrig lagt märke till det.

MARTINA jag menar inte att förminska dig, men du kommer in här och skriver ett otroligt fördomsfull kommentar full med missförstånd att jag inte ens vet vart jag ska börja. Det skulle ta enormt mycket tid att förklara och svara på varje ensillt påstående.

Men vet du vad!? Jag kan posta din fråga som ett inlägg och be mina läsare förklara för dig hur vi tänker och resonerar… återkom senare! Jag brukar få en hel del svar så det kan bli mycket matnyttigt för dig. :thumbup:

Utan min senaste fantastiskt fria och glada singelperiod hade jag ALDRIG hittat mitt fantastiska jag tillräckligt för att hitta den fantastiska man som nu är min make. Singelperioder är enbart till för njutning (fast det är trevligt att vara gift också) 😉

Ang blöjorna så frågade jag faktiskt tillverkarens representant vid ett tillfälle och det är faktiskt så enkelt som att vi ser olika ut mellan benen. Däremot tycker jag väl inte att förpackningen hade behövt vara så flickig resp. pojkig.

Haha insåg precis att min pappa har motsatt effekt på mig. Jag KLÄR NER MIG när jag ska hälsa på honom. Inga mer komplicerade kläder än blåjeans och gympadojor och absolut inget smink. Inbillar mig nog att han skulle döma mig om han trodde att jag var ytlig.

…Vad komplicerade förhållanden folk kan ha till varandra. Skumt som tusan.

Snälla Lady Dahmer, kan du hjälpa mig. Jag bor utomlands och här är mer eller mindre alla ungefär 50 år bakom Sverige med genustänket. Har försökt argumentera angeående kvinnliga och manliga könsroller och hur farligt det är, men blir bara bemött av "Det är genetiskt att flickor vill leka med dockor och pojkar med bilar". Dom menar att det ligger i vår natur, att vi trots allt bara är djur. Jag har svårt att hitta ett mer övertygande argument än "Men jag tror inte att vi är så olika utan att vi fostras till att tycka på det sättet sen dagen vi föds, jag tror att vi är ganska lika men stöps i en mall" . Allt jag får höra tillbaka är, nej det är genetiskt. Vad svarar man på detta? Hjälp mig på traven, snälla.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/genusvetare-forvirrar-barnen_2224643.svd

Fortsättning på kommentar ovan:

Dom säger att biologiskt sett vill män sprida sin säd och för kvinnor är det viktigare att vara vacker för att attrahera en bra partner.

Åsikt?

Huvudsaken är att man mår bra och har balans i livet, sen om man väger 50 kilo eller 150, det är mindre viktigt. Visst mår man ofta sämre fysiskt om man väger för mycket, men välmående är mer än midjemåttet och vältränad kan man vara utan att vara smal. Din farsa gör konstiga kopplingar och du gör bäst i att skita i vad han säger, eller ännu hellre motbevisa honom. Visst du väger mer än du önskar, men Oskar går ju ingenstans heller så något stort problem kan det inte vara, på den fronten. Dessutom finns det mer i livet som ger mening än bara män.

Jag tycker det är helt underbart att det numer finns sagoböcker för barn där det slutar med att de två prinsessorna eller de två prinsarna får varandra. Eller iallafall att det inte är så jävla heteronormativt. Måste ju faktiskt inte alltid sluta med att de får varann på slutet.

Just MIN pappa var inte sån. Men jag plockade upp det ändå: böcker, tv, skolkompisar var tydliga nog… Men hemma var det ingen press att ändra mig för killars skull, eller bli gift, eller utseende eller hålla mig "kysk" (haha. hippies.) Det var väl annan press. Skola. Plikt. Politik. Skaffa "riktigt" jobb. Att vara… "god".

Aldrig kritik, men mycket beröm, det sänder också signaler. Jag trivdes också som singel, och brukade inte ha en tanke på att leta efter drömprinsen, MEN det där "ha roligt" landade liksom där av sig själv.

Men jag tycker ändå Lady Dahmer har rätt, så rätt, så rätt. Att killar kommer först enligt allmän opinion, och att tjejer definieras utifrån killarna. Det blir bättre och bättre… eller det är fantastiskt och uruselt om vartannat. Eller så har jag bara uppfostrat just min lilla omgivning… "jag bestämmer och könsgeneraliseringar uppskattas icke".

svar till S:

Nej faktiskt så har aldrig den ENORMA skönhetsindustrin du pratar om orsakat mig något obehag eller fått mig att vilja behaga någon. Jag har aldrig sminkat mig övht, jag klipper håret hemma typ vartannat år och jag tycker helt ärligt faktiskt att jag duger precis som jag är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *