Kategorier
feminism & genus

Sagorna är patriarkatets vagga

20140714-172628-62788514.jpg]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

52 svar på ”Sagorna är patriarkatets vagga”

Det låter som att du inte har sett disneyfilmer på några år. Frost var ju en helt underbar film. Brave var också bra. Maleficent hade en fin tvist. Det verkar väldigt inne att låta kvinnliga karaktärer stå i fokus, rycka in för varandra och bli filmernas hjältar. Nu hämtar ju disney dessutom inspiration från sagor och betar av de klassiska sagorna en efter en, men man vet aldrig hur det ska sluta. Dock kan man vara säker på att det aldrig är en prins som räddar en prinsessa.
Förresten, semikolon är inte utbytbara mot kolon. Skulle verkligen uppskatta om du slutade att frekvent felanvända dem.

Kan tillägga att de dessutom driver med mycket av det stereotypa, t.ex. i Frost när prinsessan Anna blir förälskad i prins Hans bara några minuter efter att hon blev frisläppt, men så kommenterar Elsa att det verkar helt absurt och ja, ska ju inte spoila. Men Frost var verkligen bra, klarar Bechdel-testet och om något står i fokus så är det systraskap.

Det kallas språkvård. Ska man inte kunna förvänta sig att en vuxen kvinna kan använda språkets skiljetecken? Det blir ju lite väl när du dessutom använder både gemen och versal efter semikolon också. Om du är osäker kan du väl bara googla? Det handlar som sagt om språkvård.
”Ej imponerad” är inte ett så imponerande argument.

nej det ska man inte förvänta sig eftersom att det finns massvis med kloka människor som har massvis med vettigt att säga men som ändå inte kan stava, skriva ihop eller på annat sätt skriva snyggt nog för att skitnödiga idioter som du inte ska bli kränkta och som trots detta ska få tala. Du får en varning.

Hur många här tror du att vet hur man använder semikolon? Dessutom, ska man hålla på och peta i språk borde väl du korta ner dina meningar?
”Kan tillägga att de dessutom driver med mycket av det stereotypa, t.ex. i Frost när prinsessan Anna blir förälskad i prins Hans bara några minuter efter att hon blev frisläppt, men så kommenterar Elsa att det verkar helt absurt och ja, ska ju inte spoila.”
Sorry, men jag tycker att det är helt onödigt att börja kasta sten i kuvösen. Inte är det här en blogg om språkvård.

Långa meningar är knappast ett språkfel. Att ha versal efter semikolon och byta ut kolon mot semikolon är däremot helt oförsvarligt.
Vet man inte hur man använder ett skiljetecken bör man inte använda det. Man ska använda semikolon restriktivt. Det sorgliga är att det är just de som inte kan använda det som använder det flera gånger i samma texter och nästan i varje text de skriver.
Du är så kränkt Natashja. Jag förstår, det är så synd om dig. Det måste vara jobbigt att bli helt hysterisk när man får befogad kritik.

Du är för söt du, E. Men jobbigt att känna att du måste vara så perfekt hela tiden för att det inte ska bli sorgligt. Eller gäller det bara andra?

Sen när är den här bloggen ett svenskaprov från typ 50-talet? Måste vara väldigt jobbigt att stirra sig blind på ej korrekta små prickar i texten istället för att fokusera på textens innehåll. Tur att alla andra verkar förstå vad Lady D menar ändå.

”Det kallas språkvård.” Nej, E, det du håller på med kallas mästrande och är ett symtom på att utövaren är en mycket liten människa.

Håller helt med dig att vissa Disneyfilmer cementerar de traditionella könsrollerna, då tänker jag främst på de klassiska filmerna så som Snövit och törnrosa. Dessa sagor är ju från en tid då kvinnans ända plats var i hemmet och vid spisen. En tid då kvinnor inte hade rösträtt eller arvsrätt där enda möjligheten för en framtid var att gifta sig med en man. Detta vill man ju inte föra över på sina barn, så inga sådana filmer här heller. Visar dock Disneys nya filmer som Frost och Modig där jag tycker att kvinnans roll är annorlunda och mer stark. Självklart finns det bättre filmer, men det ger mina söner lite vettigare kvinnliga förebilder.
När det kommer till lekar man hade som barn så lekte även jag med Barbie. Jag lekte dock klassisk mamma-pappa-barnlek. Minns inte exakt hur jag lekte men jag vet dock helt säkert att det absolut inte förekom någon våldtäkt. Blir ärligt lite bekymrad när jag läser om hur dina lekar och drömmar såg ut. Låter mycket destruktivt och våldsamt och inte alls det som förmedlas i Disneyfilmer :-/
Jag håller med om att det är dags att bryta könsrollerna där män ska vara våldsamma och starka och Tjejer passiva och försvarslösa och där tror jag absolut att vilka filmer vi väljer att visa för våra barn har stor betydelse.

Hade stora förväntningar på Frost, den skulle ju vara så annorlunda. Mja. Visst det finns två stora kvinnoroller och de pratar med varandra, men den är fortfarande fruktansvärt heteronormativ och lär åskådarna att det är väldigt viktigt att hitta en man. Besviken.

Oj, jag håller verkligen inte med, tycker det var en fantastisk film. Elsa har ingen man och även om Anna söker efter en så väljer hon ju systern framför mannen i slutet.

Håller med om att man blev besviken på Frost. Visst fanns det lite som var bra – som att de tonat ner det romantiska temat liiite jämfört med äldre filmer. Men jag störde mig på att de kvinnliga karaktärerna ALLTID måste vara små små smala dockvarelser med långt hår och hårt snörda klänningar. Till och med när de är ute och pulsar i snö har de dessa små klänningar på sig. Och när äldsta systern ”släpper loss” uppe i sitt ispalats och kan göra vilka kläder hon vill, så gör hon inte termobyxor, mössa och rejäla kängor utan figurnära, slitsad klänning och högklackade skor… Och så detta att männen är tecknade som en annan art – så grova och jättelika jämfört med tjejerna så att det blir helt groteskt.
Tycker alla de senaste disneyfilmerna har haft problemet att tjejernas roller (men inte utseendevariation) har vuxit, men killarnas blir allt mindre och allt mer onödiga (eftersom de inte tar över ”kvinnliga” egenskaper, men de kvinnliga rollerna tar över ”manliga”). Alla manliga karaktärer framställs som antingen onda eller enfaldiga pajasar.

Åh exakt. Plus att trollen vill annordna vigsel på en gång. Plus att det enda som kan rädda Anna är en äkta kärlekshandling som ja det slutar med en som handlar om hennes syster, men innan så är det mest prat om en kyss, en kyss som räddning. Ja men halleluja.

Jag älskar Disney och kommer alltid göra det. Dock är inte jag romantiskt lagd eller hoppas hitta den rätte som ska ta mig med storm.
Jag har heller aldrig varit i ett destruktivt förhållande trots en lite annorlunda uppväxt.
Jag tar inte heller åt mig av värderingarna som läggs i de gamla sagorna utan ser de mer som berättelser ifrån en annan tid.
Kommer definitivt läsa sagor för mina barn och låta dom titta på Disney men kanske med en twist.
Bara för att man läser sagor där det alltid är en prinsessa som ska räddas av en prins kan man ändra och byta plats. Prinsessan är den som är ute och räddar prinsen osv. Tror inte barn blir påverkade om de har sina behov uppfyllda och mår bra.

Jag vet inte jag… Är uppvuxen med Disney och kan roas av det än i dag. Men ändå blev jag genusmedveten och feminist redan i tolvårsåldern och visst har jag väl drömt om och sökt kärlek som de flesta av oss ändå gör men nä, har aldrig velat bli räddad av någon vit springare.
Kanske hänger det delvis ihop med att min mor alltid tjänade sin egen inkomst och aldrig var ekonomiskt beroende av sina två äkta män (inte samtidigt dårå).
Eller så hänger det ihop med att 70-talet på flera sätt vara bättre för flickor att växa upp i när saker inte var så benhårt könade som nu.
Eller så har det mer med medfödda personlighetsdrag att göra eller så är det alltsammans…
Men visst kan de där tendenserna i sagor och filmer vara rejält bekymmersamma…

Mina barn har tittat väldigt lite på tv och sett rätt lite tecknad film, men Disneyfilmerna har de sett, men jag skulle väl inte direkt ställa mig upp och försvara att de är fantastisk kultur för små barn. Men vet inte om de sticker ut som extra dåliga heller? Tycker såna tecknade serier som mest verkar finnas för att sälja vissa leksaker känns värre. Nu har tack och lov inte mina ungar blivit besatta av Disney som vissa barn blir – som min lillasyster som såg Skönheten och Odjuret minst 100 gånger… – och aldrig direkt intresserat sig för den romantiska historien, utan mer de roliga figurerna runt om (tror ofta det romantiska går de minsta barnen mer eller mindre förbi).
Visst är det genus och könsroller från helvetet i Disney många gånger, men ärligt talat är det ju som du skriver det överallt i nästan all mainsteamkultur, så det blir rätt tomt om man ska försöka plocka bort allt (och hur länge ska man hålla på att plocka bort allt olämpligt?). Många gånger kan jag tycka att tex Disney åtminstone är tydliga med sina budskap, till och med barnen ser dem (och reagerar mot dem) – i många filmer/böcker är det mycket mer subtilt och därför svårare att ifrågasätta. Det är ju lite en allmänbildningsgrej i det också tänker jag, att åtminstone ha sett/läst vissa saker som ens jämnåriga sett/läst. Men samtidigt är ju det ett dåligt argument att man ska konsumera skit bara för att andra gör det… Tycker det är svårt att hitta ett sätt som är rätt.

Ja disney är verkligen förkastligt. Jag är så glad att jag hade annat att blanda upp min barndom med för att få lite balans.
Och det är klart att som flera personer skriver så kan en bli en bra människa ända. De flesta är ju bra människor. Jag tänker framförallt om en har bra verkliga förebilder i sitt liv. Storasyskon och föräldrar som visar på en annan verklighet. Det betyder inte att disney inte påverkar barn och deras sätt att se på världen. Disney tillsammans med typ all annan (amerikansk) film fick i alla fall mig att tro att det viktigaste i livet var att ha en pojkvän. Och jag gick över lik för att vara mest åtråvärd.. detta visade sig först i tonåren. Men jag är övertygad om att Disney med sin romatiska prägel i i princip alla sina filmer hade stor påverkan på mig.

Haha, vilken skön bild! ;-D
Det är ingen här hemma som är så intresserad av prinsessor, kanske på grund av mitt ointresse….
Men det blev kvinna (folk) av mig trors Disney och Isfolket. Men man blir ju trött
på detta evighetshjul av kvinnor-hjälplösa-räddas-av-man….

Förhoppningsvis vet du det redan, men det finns tusentals sagor – både europeiska och ”etno” från andra delar av världen – som inte handlar om mäns- och kvinnors relationer. Fabler är att rekommendera. HC Andersens sagor är att rekommendera – kanske inte dem om prinsessor, men väl de om djur, växter och andra ting.

Nja… det beror nog på hur känsliga och hur gamla barnen är. Sagan om den lilla sjöjungfrun handlar ju inte om någon prinsessa, men nog är det både heteronormativt och ganska rått att någon offrar ett liv för ett annat, som innehåller den härliga detaljen att det skär som att gå på knivar så fort sjöjunfrun går på egna fötter. Andra av sagorna har också ganska dramatiska och sorgliga inslag, flickan med svavelstickorna som handlar om döden, tennsoldaten och hans tjej som brinner upp, o.s.v., så jag är lite tveksam faktiskt…
Jag älskade dem själv när jag var liten och de kan ju läsas på flera olika sätt i olika åldrar, men bäst är nog bra att läsa igenom dem själv som förälder först så en kan förklara lite när en läser.

Jag är inte bara mamma, jag är lärare också och jag ser sagor som en del av ett kulturarv att förmedla utöver att roa barnen. Min dotter är bara två år och klarar precis lite mer avancerade berättelser så ännu är inga svårare berättelser aktuella (De lättare Alfons Åberg-böckerna är maxnivå av vad hon klarar) men jag har tex återberättat Den fula ankungen till bilderna i boken och någon enstaka prinsess-saga också. Det är viktigt i mina ögon att ge barnen chansen att läsa saker och diskutera dem men det är något för äldre barn än mitt och sannolikt även för äldre barn än Ninja. Min mamma läste mig sagor från äldre tider varav vissa var extremt rasistiska och vi pratade om dem och hur man såg annorlunda på saker då.

Jag kan verkligen inte förstå vuxnas behov av att få läsa gammal rasistisk eller misogyn skit för sina små barn, även om de sedan ”diskuterar” den – varför inte välja en bra berättelse från början?
Jag tycker inte man ska hålla fast vid grejer bara för att de är gamla – särskilt inte i dessa tider då det finns ett så stort utbud av kultur – utan bara välja de äldre texter som verkligen är bra och håller. Många gamla sagor är både genusmässigt värdelösa (ofta rent misogyna) och dessutom tråkiga moralkakor(ironiskt nog inte sällan med en ganska obehaglig moral) så då tycker inte jag det finns någon poäng med att fortsätta läsa dem bara för att det gjorts länge. Däremot är det ju bra allmänbildning att känna till de vanligaste sagorna och klassikerna, men det kan man göra utan att faktiskt läsa dem som barn.

Jag håller helt med dig! Mycket som ingår i det svenska kulturarvet är ju sånt som feminismen aktivt motarbetar, för att det är unket, begränsande och sexistiskt. Varför bevara det bara för att det är ”kulturarv?” VARFÖR är det viktigt att barnen matas med misogyn smörja från artonhundratalet?? Det har aldrig funnits så mycket bra barnkultur som nu, ändå resonerar folk att de ”måste” läsa gamla sagor för barnen annars… vadå? Kommer de inte slussas in i samhället? Inte resonera som andra? Eller kanske till och med inte förstå varför man ska sitta och glo i ett torn och vänta på en prins?

Min dotter har växt upp med alla Disneyberättelser du kan tänka dig, hon älskade dom. Vi pratade mycket kring berättelserna och hon fick en balanserad bild från början, jag tror att det är grejen att man som förälder är med och förklarar det man ser o hör. Idag är min dotter fullvuxen och en fullfjädrad feminist så hon har då inte tagit skada av Disney.

nu ska vi inte diskutera din dotter här, men hon har skrivit ganska mycket om feministiska frågor samt kritiskt om just disney och jag får tvärtom intrycket av att hon påverkats och mått dåligt av de normer som tvingats på henne.

Svara

Nu ska vi inte diskutera min dotter säger du och så gör du det ändå. Mycket motsägelsefullt. Men det är klart att hon inte har varit helt opåverkad av normer, det är ingen. Men det kan jag säga dig att jag känner nog min dotter bättre än vad du gör, du har faktiskt aldrig träffat henne så du kan ju inte ha så stor vetskap om hur hon är som person eller tror du att du vet bäst i det fallet oxå som med allting annat?

Det var du som drog in henne. Att använda henne som ett exempel när hon varit väldigt öppen med sina tankar om detta och de är i linje med mina blir ju bara konstigt.

Jag vill inte att min dotter ska hamna i den här diskussionen hon har skadats tillräckligt av radikalfeminismen och slutat blogga men jag ser att du har fått väldigt mycket om bakfoten LD.

men är du helt rolig? varför tar du upp din dotter som exempel och sen inte vill diskutera henne?

Hade en diskussion med min mor om hur kassa Disneyfilmer är och att mina eventuella barn inte kommer få se sån skit. Hon fattade ingenting och försvarade med att ”JAMEN DU ÄÄÄLSKADE JU DISNEY NÄR DU VAR LITEN”…mm, men så var min enda önskan att vara prinsessa och bo i ett torn och vänta på stilig prins också. Skulle liksom inte göra så mycket annat om dagarna än att gå runt och vara VACKER, kanske sjunga lite också, som Ariel.
Inte konstigt att en haft så jävla skev bild på kärlek och lycka heller, vilket endast resulterat i sorg och krossat hjärta ggr 100 typ.

LD, som svar på din kommentar till mig 18.51. Jag ifrågasätter mig själv hela tiden och är mycket självkritisk i mitt föräldraskap. Jag har gjort många fel som mamma jag är trots allt bara människa. Vi diskuterade Disneysagor det var hela saken. Men jag vill inte att du LD pratar om min dotter då hon har farit väldigt illa just pga av radikalfeminismen som bl.a du står för. Var vänlig o lämna henne utanför detta.

Ja tyvärr jag tänkte mig inte riktigt för och nu ber jag dig att sluta prata om henne. Och du behöver inte skrika åt mig.

men ”hej kom och hjälp mig”
sluta skriv, du har antagligen ingen aning om hur internet används och vilka som kan ta del av informationen.
skriv inte om personliga saker…

Första gången jag överhuvudtaget reflekterar över det här. Fy fan vad träffad jag känner mig, inser att många av mina tidiga drömmar och val i livet har berott på att det var så jag trodde att det skulle vara.

Jag är rätt nöjd att jag inte är uppväxt med Disney-filmer. Ja, jag såg något Kalle Anka-klipp och någon oanimerad Disney (Den oändliga vandringen t.ex.), men de där ”klassiska” tecknade såg jag aldrig. Min sambo älskar Disney och är uppväxt med det och det verkar svårare att se sanningen om något man älskar med barnnostalgiska ögon.

Det är inte lätt att ”vakna upp” i sin feminism. En börjar se saker i nya ljus, tvingas att omvärdera sitt liv. Gamla mysiga sagor och filmer är plötsligt inte lika mysiga, vad ska en låta sina barn se och läsa när klassikerna ofta visar en riktigt tråkig kvinno- och manssyn?
En kan knappt låta bli att börja utvärdera sitt förhållande- en ser plötsligt ojämlikheten. Kanske därför så många män (jaja, inteallamän men tillräckligtmånga) hatar feminismen och kommer med öknamn som feminazi? De kan inte längre slänga på en disneyfilm på slentrian som barnvakt medan de höhö:ar på fejjan med grabbarna över en duckface-bild oemotsagda. De måste plötsligt ta halva ansvaret för barnen och hemmet, blir ju jobbigt när de är vana vid applåder om de tar barnen själva en kväll i månaden.

Insåg precis hur lyckligt lottad jag är som har blivit skonad från det här. Mamma har alltid berättat sagor för mig som hon hittat på efterhand. Visst har jag sett disneyfilmer också någon gång när man varit sjuk eller hemma hos kompisar men inte tillräckligt många gånger så att jag skulle kunna återberätta vad de handlar om. Med undantag för lady och lufsen, dem filmerna gillade jag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *