Kategorier
feminism & genus

Sen står man där med tigerränder och nya volanger på ställen man inte riktigt trodde man kunde få volanger.

Att det ska vara så svårt egentligen att lära sig trivas i sin kropp. Lära sig att se det vackra, för kroppar är vackra och fantastiska oavsett hur de egentligen ser ut. Kurvorna och valkarna i en tjock kropp som bara inbjuder till kramar och kläm eller estetiken och de vackra vinklarna i en smal. Jag har alltid varit så där supersmal med knotorna utstickande och minns hur jag älskade att låta fingrarna löpa över höftbenen men trivdes egentligen inte då heller. Sen gick jag upp lite i vikt fast trivdes inte mer för det.  Jag har aldrig känt mig vacker förräns jag blev gravid och fick uppleva vad kroppen faktiskt är till för. Äntligen slapp jag hålla in magen. Den kunde puta ut bäst den ville och tuttarna blev sådär tunga och stora och jag kunde äntligen andas ut. (ja tills foglossningen kom igång och jag blev en fånge i min egen kropp). Men sen står man där med tom mage, tigerränder som täcker den och nya volanger på ställen man inte riktigt trodde man kunde få volanger. Trasig kropp, nyförvärvad fetma och så ska jag lära mig tycka om det? Trivas i det? Och då blir jag arg på mig själv som ens funderar i de banorna, varför ska jag lära mig tycka om mitt utseende och min kropp? Varför är det ett problem? Borde inte det vara lika relevant eller intressant som de inre organen? Huvudsaken är väl att skiten funkar? Varför bryr jag mig? För jag bryr mig ju! Jag vill också vara vacker och då inte bara i mina egna ögon för om jag satt på en öde ö så skulle jag lätt let myself go liksom. Fan vilken befrielse! Men nu är jag medveten om blickar… eller snarare bristen av dem. Jag som fick karlarna att vända på huvudet flera varv om och som gjorde kvinnor svarta av avundsjuka (fast det hade ju sitt pris). Vem är jag nu? Och varför saknar jag det? Vilket jävla våp man är egentligen.

Fast sen så får man syn på sig själv i spegeln i en sån där ganska ok vinkel och inser att man trots volanger och tigerränder och andra skavanker faktiskt är ganska vacker ändå.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

84 svar på ”Sen står man där med tigerränder och nya volanger på ställen man inte riktigt trodde man kunde få volanger.”

Tycker du är galet vacker – med eller utan volanger. Helst med, för du är en förebild som gör att jag känner mig stolt. "Är hon vacker är jag också det"

jag har alltid haft volanger trots att jag inte varit gravid. Har försökt banta, gått på diet o.s.v. Men jag kan ändå inte bli sådär supersmal som alla förväntar sig att man ska bli. Men tack vare dig blir jag bara stoltare och nöjdare över min kropp för var dag som går.

Tack LD!

Du är inte bara ganska vacker, utan MYCKET vacker. Det känns skönt för mej att äntligen ha en kvinnlig förebild i mitt liv, för det är du. Att vara naturlig, och vara sej själv och ingen annan.

Du äger Natashja, du är så jävla bra!

För mig har det kommit till att jag har gett upp "kampen" mot fettet… men i stället insett att jag har jävligt dålig karaktär!

Jag har ju liksom försökt banta, men ändå sitter jag med en bytta Ben & Jerry's i knät efter tre dagar :-S

Och är det något som är jävligt o-charmigt så är det människor med dålig karaktär… (rökare, överviktiga, folk som spelar för mycket, dricker för mycket osv…)

Mina tankar har gått från "shit va tjock hon/han är!" när jag ser en överviktig person till "shit, ta tag i ditt liv!"

Det finns en anledning till att vi fetton har ryktet som lata… det är för att vi ÄR lata! 😀

Så… jag har börjat träna igen!

Inte för att gå ner i vikt, utan för att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan lyfta röven ur soffan några gånger i veckan för att ta mig till gymmet!

(Viktnedgången är självklart ett stort plus i kanten!)

Det jag ville få sagt med denna novellen är att du är jätte fin (du ser ju ut som mig bakifrån ;-)) och det är inte på grund av utseendet man ska bry sig, det är (som du självklart vet men kanske behöver en påminnelse om) i så fall hälsan man ska bry sig om!

jag känner igen det där att tycka mycket om sig själv med bebis i magen. Jag kunde inte få nog av speglar och kollade in magen i alla fönster jag gick förbi. Lika jäkla förvånad var gång att jag gillade det jag såg.

Det värsta är dock ca 2-3 dagar efter förlossning när magen är som värsta degbunken och man är allmänt fet överallt.

Jag tycker du är vacker, som en Zorn-tavla. Med fyllighet på de rätta ställena och ett ansikte jag kan klösa ögonen ur dig för..eller,ja, du vet vad jag menar 😉

Men vad tuff du är som törs lägga ut en sån bild på dig själv! Fast jag kan förstås bara hålla med alla föregående talare, du är så grymt vacker och du höjer självförtroendet hos oss alla genom att vara den du är.

Ärligt talat så tror jag inte att du skulle ha lika stor genomslagskraft om du varit smal, jante du vet…

Har levt med ätstörningar så länge jag kan minnas. Just nu väger jag mer än jag någonsin gjort innan, och kämpar med att tycka om mig precis som jag är – för det vet jag att de i min omgivning gör. Du satte verkligen ord på mina tankar.

(tänker banne mig länka det här så att ännu fler får läsa dessa fantastiska ord)

TACK för ett fantastiskt bra inlägg! :thumbup:

Det är hemskt faktiskt att det ska vara så. Jag tänker själv ibland, fan va skönt det kommer bli den dagen jag blir med barn, få gå runt med en stor fin mage som man inte behöver hålla in! Jag behöver inte bry mig om min vikt för jag har ju bästa anledningen varför jag är tjock! 😀 Under ett par månader i mitt liv kommer jag att känna mig så jävla vacker.

Så jävla synd att man inte kan känna så resten av livet också 😛

Jättefin bild på dig btw! 😀

Det är det som kallas att åldras. Inte bara inser man att döden statistiskt sett närmar sig utan även att den kropp man har är på en egen resa. Det kvittar vad sinnet vill, livet har andra tankar.

Själv har jag aldrig varit puddingen med stort P så jag vet inte vad jag missat utan i mångt och mycket tycker jag att det är ganska intressant att se hur kroppen förändras. Som en tv-serie i realtid. Fast, jag måste erkänna att motion gör under för självförtroendet. Att kunna springa gör att jag känner mig starkare, snyggare och mer vital.

Vad trist det är, att vi tjejer aldrig kan känna oss nöjda som vi är. Alltid ska något ändras på, och när detta något är ändrat så går vi vidare till nästa grej som ska justeras osv.

Tänk vad skönt om man bara kunde vara nöjd. Jag t.ex. har alltid känt mig tjock – även när jag vägt mer än 15 kg mindre än min nuvarande normalvikt. Jag känner mig fortfarande som ett riktigt jävla fläskberg – ändå kan jag titta på personer som uppenbart är MYCKET större än mig och tänka "fan vad vackra de är" och "nej hon är faktiskt inte alls speciellt stor".

Men jag är alltid lite fulare. Lite sämre.

Vilken otroligt vacker bild! Jag kan verkligen relatera till allt du skriver och efter ha fött fem barn, tvillingar också, och sedan varit allvarligt sjuk i ett år så kan jag känna att jag är så otroligt tacksam för min kropp som hela tiden orkar.

Den är inte så vacker längre om man går efter medias ideal, men egentligen är den det vackraste eftersom den skapat så mycket liv och fortsätter kämpa och det syns på den. Hur många modeller osv kan säga så? När tvillingarna var små och även min dotter som det skiljer ett år emellan dem, så gick jag ner 12 kg och blev lika smal som före alla barnen. Men minns än idag att jovisst, kläder blev roligare, män tittade/flirtade, men ändå så minns jag känslan av att det var ju inte så roligt som jag tänkt att vara sådär smal. Det kunde någonstans kvitta. Nu väger jag för mycket igen, men är ändå inte tillräckligt missnöjd för att gå ner och trivs ändå med vem jag är oavsett magfett och stora trötta bröst. Heja dig som tar upp det här och bjuder friskt på dig själv! 🙂

Jag tycker det sköra, bräckliga som ändå är starkt är vackert … ungefär som en av John Bauers älvor … eller som en kvinnosångröst som låter som om den håller på att spricka, men ändå träffar varje ton klockrent.

Stora tunga människor, kan vara goa, härliga och underbara, men de är i mina ögon inte på ytan lika vackra som människor med proportioner man kan förknippa med ovanstående.

Med det sagt är det upp till var och en. Jag har inget emot människor som av genetiska orsaker, sjukdom, dålig karaktär (räknar mig själv till den kategorin ;-)) eller lättja inte försöker uppnå det ideal jag tycker är vackrast. Dessutom är människor som skiter i ideal och inte försöker uppnå ytlig perfektion mycket roligare och trevligare att umgås med. Insidan på en fet godmodig tant tant är helt klart vackrare är på ett stroppigt vältränat 25-årigt bombnedslag!

Väljer man att vilja vrida karlarnas/kvinnornas huvuden på stan får man fysiskt jobba för det. Jag beskådar gärna dessa vackra människor, MEN föredrar att UMGÅS med människor som istället för att träna mina nackmuskler aktivera hjärnan på mig 🙂

Jättevacker bild!!!

Men visst är vi dumma som lägger ner så mycket tid på att hata oss själva.

Har gjort det hela livet. Först pga sexuella övergrepp, som ledde till anorexia. Sen övervikt, mer övervikt pga graviditet, sen viktnedgång på 38kg o nu är jag gravid igen. Min kropp har sett ut på många sätt men jag ha aldrig älskat den. Vilket slöseri.

Dock gillar jag dess skavanker lite bättre efter att den burit på min dotter. En eloge till min kropp som klarade av en skitjobig graviditet liksom.

FREDRIK jag tror det är det JAG tycker är vackert med väldigt magra människor. Den där bräckligheten.

Men jag måste tillägga att jag känner tjocka tjejer som faktiskt får karlar att vända på huvudet! Jag tror det handlar om hur man för sig och vad man utstrålar. Jag utstrålar nog inte lika mycket självkänsla nu som tjock eftersom att jag inte känner mig vacker. Och jag klär mig mer bylsigt.

Jag tror det har stor betydelse OCKSÅ. (och åldern definitivt. 35åringar vänder inte på huvuden lika ofta som en 20åring)

Den där bilden var verkligen magisk! Du ÄR jättevacker!

Tyvärr känner jag igen mig i det du skriver alldeles för väl. Otaliga är gångerna jag suttit och tittat på gamla bilder och tänkt "oj, vad söt jag var där" eller "och jag som tyckte att jag var tjock då!"… Det är som att ens ögon behöver ett par år på sig att se hur fin man faktiskt är…. Som tur är har jag en underbar sambo som ofta säger åt mig hur fin jag är, men man ska ju kanske tycka det själv också.

Jag känner också igen mig i det du skriver med att vaa gravid och inse vad kroppen är till för. Jag hoppas verkligen att jag kommer tycka att min kropp är fantastisk även efter graviditeten – trots tigerränder och volanger (eller kanske tack vare…?)

Sen är det är lite hemskt egentligen, men det är nu jag tänker "om jag nån gång ska visa magen så är det nu" och känner inte alls samma ångest i bikini som innan. VARFÖR är det så!? Varför var inte min "gamla" barnfria mage lika okej att visa upp på stranden?!

Alla är vackra! Men är man extremt smal eller överviktig kanske man bör lägga om kosten för hälsans skull.

Anars säger jag som min pojkvän:det finna inget sexigare än bra självförtroende!

Ja det är ganska tragiskt att man inte själv kan vara nöjd med sin kropp 🙁 Jag känner verkligen igen de där tankarna…

Jag skulle så gärna vilja vara nöjd med min egna kropp, jag försöker och vissa dagar lyckas jag – vissa dagar inte.

Fint inlägg och det är så sant att alla kroppar faktiskt är vackra, fast på olika sätt kanske.

Jag är tjock. Har varit tjock med bra kost och träning länge, har varit tjock med dålig kost och träning. Mår bra rent fysisk (bra värden, inte ont) och har på senaste tiden accepterat min kropp som sjukt snygg och känslan av att göra det är fantastisk. Jag vill inte bli smal. Jag trivs som jag är och framför allt, jag känner mig vid god hälsa som jag är. Jag mår bra, fysiskt och psykiskt. Men även om jag var vid dålig hälsa är det min förbannad ensak, och ingen annan än jag ska lägga sig i det. Jag tror helt enkelt på health at every size (http://haespasvenska.se/?p=89), på att man kan vara hälsosam som tjock (http://haespasvenska.se/?p=211) och på att acceptera min kropp precis som den är (http://haespasvenska.se/?p=77). Jag vänder mig så jävla mycket mot vad någon skrev där uppe om att det är karaktärssvagt att vara tjock. Om du bara visste hur mycket karaktär det har krävts av mig för att strunta i att samhället säger att min kropp är äcklig, ful och ohälsosam och att börja acceptera den och se den för vad den faktiskt är; en frisk och vacker kropp som kan springa till bussen, simma, ha sex, dansa, rida, slappa och ta långa promenader.

Förlåt för att jag skrev en liten uppsatt, men kroppsacceptans är ett ämne som get's me going, så att säga.

Efter 10 år av kroppshatande kan jag bli ledsen över att vissa yngre killar numera tycker det magra är "snyggt och attraktivt". För mig finns det inget fint i ett sådat utseende. Jag ser bara värdelös kamp.

Trots att även jag fött ett barn har jag ingen avslappnad relation till kroppen. Jag såg fram emot att bli gravid, bli härligt mammago och amma och vara nöjd med det mirakel kroppen uträttat. Istället hade jag ångest eftersom jag inte såg gravid ut förens i vecka 30 ungefär, innan dess kände jag mig bara fet. Gick upp nio kilo, och ner 17. Och ibland kunde jag inbilla mig att folk imponerades av att jag var så fräääsch, att jag var ute och sprang i vecka 38,hoppade i mina gamla jeans när jag kom hem från BB….

Jag hoppas att dom som imponerades ( om nu NÅGON gjorde det) skämdes. Vad är vackert med ett älvlikt utseende? Om man får veta sanningen bakom, egentligen.

Jag har lidit något fruktansvärt, och vart så jävla dum i huvudet. Bakom min kropp ligger bara ångest, självhat, kvällar av skrik, frustration, knytnävsslag av mig själv på mig själv.

Kanske trivs jag inte i kroppen med pluskilon, men jag fungerar så otroligt mycket bättre i huvudet. kan göra rationella beslut, vara logisk,hantera stress och skrikande barn, och faktiskt njuta mer av mat.

Angående dig, jag tror minst lika många vänder på huvudet nu,och förmodligen fler eftersom du har en jävla massa bra tankar och åsikter du delar med dig av.

Jag tittar på bilder varje dag, nu har jag å andra sidan knappt blivit vuxen (tjugo år) men kan ändå inte låta bli att snegla på bilder och tänka "vad fin jag var". Kan liksom inte banka den tanken ur mitt ovettiga huvud, att jag faktiskt var typ femton år på den tiden, och att det där aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.

Jag har mer hull än vad jag borde idag, en ständig kamp för mig själv. Jag KAN inte börja älska det pga hur mina egna normer har sett ut – men ändå kan jag titta på dig och tänka "HON, är vacker!" Då önskar jag att jag kunde tycka om mig själv lika mycket som jag tycker att din kropp är vacker..

Jag har skrivit ett sjukt långt och enligt mig sjukt bra inlägg om kost: http://www.arsinoe.se/?p=10394. Det handla rom hur provocerade folk blir av kostråd och om hur vi förfrämligas inför våra egna kroppar. Det vore kul om du ville läsa.

Förlåt för skamligt marknadsförande men jag tycker faktiskt att det var värt att sprida. För övrigt tycker jag att du är fin, och om du accepterar dig själv och äter på ett sätt du trivs med så tror jag att din kropp också kommer må bra. Självklarheter kanske, men ändå. Du är bra!

Jag är en sån där tjockis som ändå får män att vrida på huvudet. Sen beror det väl på om jag jobbar och stressar förbi i svettiga kläder på stan eller om jag är ute på krogen och har klätt upp mig.

Men jag känner mig ofta vacker, stark och jävligt feminin. Jag skulle tro att mina bröst gör mycket, men jag tror att om man själv känner sig vacker så kommer andra också att uppfatta en som vacker.

Du inspirerar mig verkligen till att ta egna bilder eller att be någon annan ta nakna bilder på mig. Din bild är fabulous.

Otroligt vacker,är vad du är! Zorn hade letat upp dig för att få måla av dig!

Efter att nu ha varit i båda 'världarna' överviktig och nu för smal, så kan jag utan tvekan säga att jag gärna bär några kilo för mycket än för lite.

Dem fem kilo som försvann för mycket tidigt i våras då jag låg i influensa o lunginflammation var definitivt inte planerade och jag kunde inte stoppa den viktnedgången. Och märkligt nog är det otroligt svårt att gå upp dem igen.

Brösten är ett minne blott – ser ut som avlånga pannkakor, typ. Jag har alltid sett oförskämt ung ut i ansiktet, men har plötsligt åldrats 10 år pga allt fett som försvunnit i ansiktet och alla kläder bara hänger…

Men det jobbigaste är nog att alla anser sig ha rätt att hela tiden 'oja' sig över hur smal jag är och utifrån det kommentera mitt utseende på ett ganska negativt sätt.

Det brukar anses vara otrevligt och rent elakt att ifrågasätta vikten hos dem som är överviktiga, men det är tydligen fritt fram att säga vad som helst till den som är smal – då har folk inga som helst betänkligheter.

jag var farligt smal innan jag blev gravid. veg var jag med + att jag tränade 6 dar i veckan.

men när jag blev gravid började jag äta kött. tränade inte lika ofta, det blev mest att jag joggade lite, och jag gick upp från 45 kilo till över 80 kilo (slutade väga mig när jag kom upp till 80. palla liksom)

men nu efteråt så är jag så himla stolt över min kropp, över mina ränder, över min häck.

det bästa som kunde hända både mig och min kropp var att få barn. 🙂

och du är riktigt vacker LD!

kramar!

Jag tycker du är supervacker! Håret, leendet, ansiktsdragen, hyn, formerna. Bilden ser ut som en tavla! Du ser faktiskt ut precis som en såndär vacker kvinna i ett gammalt oljeporträtt.

Var stolt över dig själv! Du är en bra förebild för unga tjejer, som har en normal/knubbig/smal kropp. För du är inte en person som är en smal pinne, du är normal. Och du är VACKER!

Jag är 18år har tiger-ränder men jag älskar mig själv!

Du är vacker :-d Jag antar att man känner sig större än vad man är. Jag har gått upp över 25 kilo på 7 år och jag älskar min kropp !! Eller aa, utom då man inte kommer i favoritjeansen, till då igen när man köpt nya, större. Då är allt frid och fröjd igen.

Vill man ha uppmärksamhet på stan, medvetet som omedvetet så får man det, utstrålning som du säger, det gör verkligen allt för uppmärksamheten !! Normalt vill jag inte, jag vill att folk ska tycka något om "mig" och inte vad folk tror att jag är av min utstrålning eller hur jag ser ut.

ACK: Du kanske var mager på grund av ätstörning, men alla som är magra är knappast det. Jag blir inte ledsen av att killar tycker att magra tjejer är fina, jag blir ledsen av tanken på att man bara skulle få tycka en grej är fint. En del gillar tjocka tjejer, andra gillar magra tjejer och andra föredrar något där i mitten. Svårare än så är det inte.

Snälla lägg upp bilder på dig som ung! Vill skitgärna se hur du såg ut! Du har så vackert ansikte. En annan svensson-albino med mer alldagligt fejs kommer se ut som en stoppad korv när en blir lika gammal som dig. Du har i alla fall fantastiska stora kvinnliga bröst. Själv har jag två puppor och en ölmage. Men men… That's life!

Ni kurviga tjockisar skulle bara veta hur lätt ni har det! Ni plussar upp några kilon och ser ut som grekiska gudinnor och bara utstrålar moderlighet, värme och inbjudan.

Jag som är en plank-tjockis utstrålar ingenting. Ni kanske är tjocka, men ni har åtminstonde byst. Jag fyller inte upp en a-kupa ens (nåväl, häva in armfettet kan jag väl göra) och har strl 42-44 på resten. Hur charmigt, moderligt och inbjudande är det på en skala?

@hanna – happy happy fangirl – nej, givetvis är inte alla magra ätstörda, och alla överviktiga har inte dålig karaktär heller.

men jag är trött på romantiseringen av ett magert ideal, för det är ytterst få som har ett sådant lågt BMI "naturligt".

dessutom är det skadligare att vara mager än överviktig, men det talas det inte speciellt mycket om.

jag vill inte att min dotter ska växa upp i en värld där hon tror att det är normalt att vara sjukligt mager.

Älskade Lady Dahmer. Jag blir så oerhört glad över att läsa ditt inlägg. Du är en vansinnigt klok kvinna! Du är en oerhörd förebild.

Kort och gott, Vad vore världen i all sin glans, om inte Lady Dahmer fanns?

Vilket härligt inlägg. Jag brukar också skämmas över min viktnoja; för att ses som en stark kvinna ska man vara stolt över sin kropp och det är ju ett bra ideal, men ibland ouppnåeligt, varpå man inte bara känner sig fet utan därtill svag.

Då tycker jag istället att man kan acceptera att man vill vara smalare, så slipper man lägga in ÄNNU mer ångest i vikt!

Vilken stor härlig rumpa! Om amn ändå hade en sån, min är bara platt och hänger istället och försöker jag gå upp i vikt blir jag bara större kring midjan. Du har ju verkligen formerna på rätta stället!

Du har fått mycket beröm för ditt utseende nu, fast du om och om igen skriver att det är något du vill komma ifrån, bekräftelsebehovet. TYvär tror jag att det är nästintill omöjligt. Alla vill vi bli sedda, och ytan är ju det tydligaste. Men du blir ävesedd av så många(via bloggen) för att du verkar vara en enormt förnuftig människa, som inte är politisk korrekt utan bara äkta och ärlig. Och jag hoppas du finner någon slags bekräftelse av det.

Men rumpan ser sådär härligt klämvänlig ut, och ja hoppas maken visar det oxå.

Jag var tvungen att läsa kommentarerna för att se om någon nämnt att Zorn bankar på sin kista och vill greppa penseln en sista gång. Men jag var ju lugnt inte ensam om den iaktagelsen!

Jag ser inget fel med att sträva efter att vara vacker för det tror jag ligger i vår natur. Vi vill se vackra solnedgångar,vackra blommor och byggnader – och vackra kroppar. Däremot måste vi bredda lite på kriteriumet för vad som anses vara en vacker kropp precis som blommornas former och färger varierar och vi ända kan njuta av dem alla (och det är tillåtet att favorisera en blomma eller två :-d )

Funktionen i sig kan vara imponerande men det behöver inte vara samma sak som "vacker". Jag ser ut som Obelix gravid och är inte det minsta imponerad av den visuella åsynen men jag är nog så fascinerad över vad kroppen var kapabel till ändå!

Det roliga är, för min del (och säkert många andras med), att om jag aldrig hade börjat noja över min kropp i första taget hade jag varit smal idag. För då hade jag inte fått ätstörningar, jojobantat och mått SKIT över utsidan av min kropp.

Blir galen på alla vackra kvinnor som inte själva ser hur fina de är. Jag är en 40-46a nu och försöker hårt att skita i dieter och annat bajs. Jag äter det som jag vill äta och nu när jag skiter i vilket cravear jag inte femton kilo chips och tretton liter cola längre. True story.

Sen skulle jag gärna bli av med överdrivet fläbb, men jag tänker fan inte banta eller må dåligt för det. Om jag mår bra vill jag inte äta dålig/för mycket mat. Det är utgångspunkten: Att må bra.

Känner igen mig tragiskt mycket. Fasen att det ska vara så evinnerligt svårt att älska den kropp man nu råkar ha. Den fungerar ju faktiskt!!

Och när jag ser det här fantastiskt vackra kortet på dig tänker jag att det är ju faktiskt så där en kvinnokropp "ska" se ut!!

Du är vacker quinna!!:love:

/Sara

Jag tror inte det handlar om hur man ser ut, utan snarare varför man ser ut som man gör. Fetma är konstaterat farligt och ökar risken för diverse sjukdomar. Samma gäller det för de som är undernärda dvs at det är farligt. Fett är överflöd av fettceller som tillkommer då man har en för hög insulinproduktion, insulinet i kroppen "utsöndras" i samband med att blodsockret stiger då man äter glukos dvs socker och lägger sig då som sagt som fett. Så att fettet tycker jag personligen är ett tecken på frosseri och dåliga gener. Man kan nedärva fetma en bit redan under en generation. Om du äter så mycket att du lägger på dig överflöd med fett så leder det till att dina barn också lättare lägger på sig fett då detta överförs i generna och så forsätter det så….

En kropp ska bestå av viss fettprocent som ska finnas till då man blir sjuk etc. Sedan ska man ha en stark kropp som består av en viss andel muskler som bygger upp kroppen och gör en stark och mycket mer tålig vid skador osv..

Hur som helst… min åsikt är bara att man ska tänka på sin vikt och övriga hälsa därför att man vill hålla sig frisk och inte nödvändigtvis för att man vill se "bra ut". Det finns ju mycket som är farligt och ohälsosamt men ville bara säga min åsikt apropå utseende och fett =)

Jag är sexton år. Ibland, ganska ofta för den delen, inspirerar du och får mig att tänka steget längre. Har alltid tyckt att du har ansiktsdrag som en modell och är enormt vacker. Du skrev någonstans att du inte har den här turning-heads-utstrålningen som många pratat om men vad utstrålar den här bilden om inte skönhet och välmående? Du är verkligen en vuxen inspiration för mig!

Jag har haft himla dåligt självförtroende hela livet, men ju äldre jag blir försöker jag bygga upp det, tänka att jag är fin och att min kropp faktiskt duger som den är. Tyvärr så går det inte alltid så bra när det ALLTID finns någon som ska kommentera att man är tjock, större än andra (på ett negativt sätt) etc. Det är inte så lätt trots att jag vet att min kropp är bra så länge den är frisk och fungerar som den ska! En av sakerna jag stör mig på, det är att folk kan vara så jävla taskiga mot varann och påpeka ens utseende negativt, dom förstår inte hur mycket det sårar.

Jag har alltid varit nöjd med min kropp, och det är väldigt skönt. Och kanske lite ovanligt, speciellt när jag var en sådär 14 år och verkade vara den enda tjejen i klassen som inte hade komlex och bantade.

Du är en stor inspiration och jag tycker att det är så bra det du gör! Jag är en 17årig tjej, och jag vill bara berätta att ditt budskap når ut. Du får mig att tänka, och du har även fått mig att nå ut till mina kompisar, fått dem att tänka (om bl.a. skönhetsideal, varför måste alla se ut på ett visst sätt? osv).

Jag säger så här. För mig och antagligen för många så spelar det ingen roll, man blir aldrig nöjd.

Men om man nu vet att man vill se ut på ett visst sätt eller vet att man mår bättre av att se ut på ett annat sätt "go for it!"

Lina: Har samma problem. Har päronformad kropp, är plattbröstad, har breda höfter + massa extrafett. Jag ser faktiskt inte riktigt klok ut.

"Vad kroppen faktiskt är till för"?

Jag är förvånad att någon som brukar skriva så insiktsfullt om genusrelaterade ämnen uttrycker sig så om kvinnokroppen. Menar du att kvinnor som inte vill eller kan föda barn inte använder sin kropp rätt?

Är allt fantastiskt kroppen tillåter oss göra och uppleva bortom barnabärande och födande egentligen endast till för folk av manligt kön? Det kan du väl ändå inte hålla med om.

Främst fyller väl allas kroppar funktionen att bära våra subjekt genom livet oavsett vilken väg vi väljer att ta. Om man tror att det finns någon särskilld "mening" med livet så visst, men att säga åt alla som fötts till kvinnor vad de egentligen ska använda sin kropp till är objektifierande och generaliserande.

Du kanske känner att det är meningen med ditt liv och vad du ville använda din kropp men varför försöka tala för alla andra med kvinnokroppar?

anna kvinnokroppen ÄR till för att bära och föda barn. Sen kan man överanalysera och tolka in annat mellan raderna om man vill men då missar man lite poängen med inlägget. Trist.

Alltså åh, va trött man kan bli då på kommentarer som annas här ovan. Vad tror du kvinnokroppen är gjord för da? Vi är ju djur för tusan. Klart vi är gjorda för att pöka och skaffa barn, rent biologiskt. Sen kan man VÄLJA att göra vad man vill med sina 400 befruktbara ägg. Dom som inte kan få barn är det som vi kallar naturens urval. Men det är synd.

Har också alltid varit smal, tills jag träffade min sambo och vi hade mys varje dag 🙂 nästan 20kg senare ser jag ut som en kvinna, mina bröst har blevit perfekta, har fått höfter min kropp är PERFEKT! Innan dessa 20kg så var jag skinn och ben. Inte alls snyggt!

Nu efter grav är jag +9kg, tigerränder lite varstans, konstiga volanger och ett ärr efter akutsnittet som blev. Men va gör det, jag har världens finaste dotter och en underbar man. 🙂 Behövs ingen perfekt kropp längre, finns annat som gör mig lycklig och känner mig perfekt med 😀

Så sant, det du säger om att tjockare kroppar är mer kramvänliga! Kan få lite ångest ibland över det, jag som är smal – att jag inte är lika skön att krama, massera etc. Har ju själv både kramat och masserat smala såväl som tjocka och smala är helt klart i underläge där. Finns för- och nackdelar med det mesta här i livet, ju 🙂

Alla människor som trivs med sig själva och har en utstrålning som bygger på det är vackra, oavsett om hon/han är smal, mullig eller ja, rent utav tjock. Smal är inte detsamma som vacker, det vackra sitter inombords anser jag.

Grejen är ju att du är grymt vacker rent fysiskt, men jag tycker att största delen av din vackerhet är dina åsikter, och allt du står för. Du är en sån jävla förebild, och ibland kan jag bli så fruktansvärt irriterad och frustrerad över att inte alla resonerar som du, och som jag då eftersom jag håller med dig i allt jag läst. Har alltid varit intresserad av genusfrågor och kvinnokamp, men sen jag började läsa din blogg har jag bara börjat brinna mer och mer. Du är fan bäst helt enkelt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *