diskussion & debatt,  feminism & genus

Separatism och matriarkat är botemedlet mot en blödande mansvärld

Och räddningen för att inte bli helt tokiga är kanske att landa i att det är skit och istället upprätta oaser och fredade zoner istället? Kanske små matriarkat överallt. Små kvinnokollektiv och kvinnogemenskap. Gruppera oss. Hålla ihop. Stötta. Utbilda varandra. SEPARATISM.  Och framförallt att utbilda varandra och upplysa om den riktiga fienden, inte luras att peka ut varandra som “lika illa”. Blir fasiken galen när folk menar att kvinnor också kan vara lika hemska som män för det är inte alls sant. Vi kanske snackar skit och hugger varandra i ryggen emellanåt. Men män mördar våldtar krigar misshandlar. Varandra. Oss. Våra barn. Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om detta. Om vad män gör mot oss. Vad vi låter dem göra mot oss. Vad vi låter oss luras att tro och tänka. Kanske en hel bok? Jag borde nog skriva den där boken, jag har så många ord inom mig. Den blir antagligen inte skitbra, men den blir arg. Det kanske räcker? Jag vet inte. Jag vet inte alls. Jag bara famlar i detta svarta hål som är patriarkatet. Jag och Kuk-tavlan som den kallas härhemma. Oskars mormor eller moster eller nåt målade den och när Oskar var liten så plitade han dit KUK med fem centimeter stora bokstäver mitt på det ljusa partiet. Det står fortfarande kvar.]]>

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

30 Comments

  • Mad

    Hade gärna köpt och läst en bok skriven av dig, LD. Du har ett fantastiskt sätt att skriva på! Man blir liksom fast direkt och vill bara läsa mer och mer. Även när du skriver långa inlägg vill man bara att du ska fortsätta skriva ett lika långt igen och igen och igen osv.
    Ditt språk är både målande och lättförståeligt. Kör på bara!

  • maria

    Jag finner viss tröst i Mosuo-folket som länge levt i matriarkat (om man inte menar att ett matriarkat måste vara ett omvänt patriarkat för det är de ju inte). Tyvärr håller de dock på att förstöras av väst-världen. Men att de ändå funnits så länge och att både män och kvinnor verkar vara lyckliga i det systemet känns ändå bra. Antagligen levde folk på liknande sätt (jämställdhetsmässigt, de är ju bönder) under jägar- och samlartiden. Sen blev vi bönder och började dela upp mark och då blev det viktigt att kontrollera kvinnor för att mannens egna barn skulle ärva marken. Mannen blev chef över familjen p g a att han bäst kunde försvara den. Varför Mosuo inte drabbades av detta vet jag dock inte. Jag vet att det inte går att säga säkert att patriarkatet uppkom p g a detta men det är en teori jag tror på.

  • Elin-kristen feminist

    Jag kan förstå frustrationen men vi har ännu inte firat 100 år av kvinnlig rösträtt och många andra förändringar av kvinnors möjligheter är ännu yngre. Historiskt sett har det skett enorma förändringar av samhället under 1900-talet och framåt. Det är ingen perfekt värld vi lever i men enorma positiva förändringar har skett bara under min livstid och under mammas och mormors också.
    Benägenheten att använda våld finns i oss, i våra gener men trots det så är vi mindre våldsamma än vi egentligen är programmerade att vara så sannolikt använder vi vår intelligens för att stoppa en del av detta och vi har sannolikt kapacitet att göra ytterligare åt detta men inte eliminera detta. Jag tror aldrig vi kommer ha ett helt jämställt samhälle men jag tror att vi kan göra väldigt mycket mer men kanske inte just nu. Däremot är jag positiv till ytterligare förändringsarbete. Den förändrade mansrollen bara de sista 30-40 åren här i Sverige är ett bra exempel på vår förändringsbenägenhet.

    • M

      Förra veckan fick min sjuåring sitt huvud dunkat i en vägg av en i klassen pga varit ‘irriterande’ (tydligen rört sig på ett sätt som inte föll i smak, inte på något vis rört vid, retat eller aktivt stört personen som reagerade).
      För alla inblandade var liksom det att vara ‘irriterande’ likvärdigt med att dunka någons huvud i väggen, och en förklaring och ursäkt för reaktionen – det var så pedagogen som ringde till mig förklarade det (mitt barn behövde nämligen läkarvård). Pedagogen upprepade också flera gånger att dunkaren blivit ‘väldigt ledsen’ efter att ha förstått att det inte är så bra att dunka någons huvud i väggen.
      Det var jag som fick förklara att om någon är irriterande så är det.. irriterande..? Det är inte livsfarligt att någon är irriterande, man kan gå därifrån, man kan säga till personen ifråga och man har ett val i hur man ska reagera. Att dunka någons huvud i väggen är inte ‘irriterande’, det är (livs-)farligt, det ger inga val till den som utsätts att gå därifrån, att be en vuxen om hjälp eller på annat sätt ta sig ur situationen. En person blev utsatt för något som inte behagade, som var ‘irriterande’, den andra blev utsatt för våld – detta fick jag förklara för mitt barn och för de vuxna som hanterat situationen. (Vem som gråter störst tårar efteråt är liksom inte relevant.)
      Gissa vilken av sjuåringarna som har snopp och vilken som har snippa?
      Sju år och lektion 1A i kvinnomisshandel avklarad: det var ju hennes fel, hon var ju faktiskt irriterande det behöver man ju inte vara – och han blev faktiskt jätteledsen när han förstod att hon fick ont när han dunkade henne i väggen, ‘det var inte meeeningen’ (alternativt: han blev ledsen i ögat när han förstod att han riskerade att bli tillsagd för att han dunkade henne i väggen, kanske var det en tröst för honom att hon fick veta att hon nog förtjänade behandlingen eftersom hon ju varit ‘irriterande’ – hoppas..)
      Ibland tänker jag att det kanske går framåt, men så väller skiten fram igen och igen.. Ny generation, samma skit.
      LD, hoppfullt på ett lite deprimerande sätt att tänka ‘kvinnokamp’ i stället för ‘jämställdhet’ – tack för perspektivet.

      • Lollo85

        När jag hör det där så håller jag på att explodera. Jag önskar att jag kunnde komma med något bra råd eller tips men det enda jag kan säga är väll att gå till skolverket eller tidningen om de på skolan inte fattar hur orimligt deras beteende är. Fan alltså!

      • Gellawella

        Men för fan! Jag hoppas att du tar upp vad som hände när du lugnat ner dig så pass att du iskallt kan förklara IGEN för den där pedagogen, skillnaden mellan vad den som dunkade utsatte den som blev dunkad för. Precis så som du skrev här. Det är solklart, det kan inte bli tydligare. Och samtidigt upplysa om vad som kommer att hända om pedagogen inte förstår allvaret och tar tag i situationen. Hen måste fås att förstå vad hen gjort, för vad denna pedagog har gjort är att svika ditt barn å det grövsta i mina ögon. Detta är en människa som valt att utbilda sig att jobba med barn, då måste hon eller han FATTA vad som hänt här och fatta att aldrig låta nått liknande hända något barn under dens ansvar igen. Framför allt inse vad hens agerande åstadkom hos de närvarande barnen, hur flickorna uppfattade situationen och hur pojkarna uppfattade den.
        Jag skriver troligen svårbegripligt men jag blev så jävla arg över det svek som ditt barn utsattes för att jag inte riktigt kan formulera mig vettigt. Hur som, jag hoppas att du orkar ta tag i det här, för det är skamligt vad den här pedagogen gjort. Eller snarare inte gjort. Kram på dig!

      • Ann som i Annorlunda

        Vill också rekommendera att försöka få ut historien till allmänheten. Om större media inte nappar så kanske du kan kontakta någon som har en stor plattform på sociala medier. Det stinker Boys Will be Boys över det här. Män kan inte rå för att dom är våldsamma och det är ändå kvinnans fel för det är hennes uppgift att curla alla män så inte våld uppstår. Vad säger pojkens föräldrar?

        • M

          Tack Lollo, Gellawella & Ann för era svar, ert stöd och medilska!
          Jag höll också på att explodera/implodera/kallsvettas/hyperventilera. Tror att just de personer som var inblandade denna gång (barn, föräldrar, pedagoger) har förstått – i alla fall just denna situation.
          Och det är ju också sant att ingen egentligen ville något illa, de har bara inte analysen eller verktygen att agera på något annat sätt – förrän de får tydligt förklarat vad det här (icke-)tänkandet speglar, leder till och möjliggör.
          Men, eftersom problemet är så strukturbaserat känns det ibland hopplöst att ‘uppfostra’ på individnivå såhär. När som helst poppar det upp nya skithögar att börja skyffla i, även om det självklart känns bra att lämna ett ‘spår’ av något mer medvetna människor..
          Jag tänker prata med rektor, som är superbra, och försöka få hen att förstå att lika mycket som det är självklart med anti-mobbningsplaner och -utbildning måste det finnas genusanalys på alla nivåer.
          Vi får se.. Svävar liksom konstant mellan impulsen att totalt ge upp och drivet att ca raise hell varenda dag.

  • Lollo85

    Ibland tänker jag att en borde starta ett nytt samhälle. En by eller liten stad bara för kvinnor och dess barn. Ett samhälle som till början kan bestå av bara några, kanske 50 kvinnor och barn, och sedan expandera. Ett ställe där vi kan leva ifred. Där vi kan ha nolltollerans mot sexism, mobbning och trakaserier. Där vi får en chans att lära pojkarna hur man ska behandla andra människor. Vägrar de respektera kvinnor (trots försök från vår sidor) får vi slänga ut dem ur byn och de får bo i övriga samhället. Övergrepp och trakaserier ska vi ha nolltollerans mot. Pojkarn som föds i byn kan dock få stanna när de blir vuxna om de följer de regler som gäller. Männen ska dock ALDRIG få bestämma reglerna. Vill de det får de flytta ut ur samhället. Ett kvinnoråd bör bestäma regler och vilka som får bo i byn. Jag skulle verkligen villja starta och leva i en sådan by. Vad tycker ni?

    • Ann som i Annorlunda

      Jag skulle ju gärna ha med mig min man från början… Han har ingen önskan att bestämma några regler i alla fall. Var det ett matriarkat men där män tillåts vara medlemmar bara dom inte bestämmer reglerna skulle jag vara med!

      • S

        Fast anledningen till att jag känner mig otrygg med män är knappast pga oro över att de ska bestämma regler. Det är att jag eller mitt barn ska utsättas för något vidrigt. Eftersom det så gott som alltid är en pojkvän, sambo, son eller nära vän som begår såna vidrigheter, så det skulle vara ett pissigt matriarkat i min mening. Är mer inne på LD’s linje om en gård utan män.

    • So many songs...

      Alltså, ni måste kolla avsnitt 11 säsong 1 av Z nation.
      Z Nation – 3 år Post-Zapoka, ett gäng som ska transportera snubbe med immunt blod från New York till LA och på vägen kör förbi en mängd olika Post-Zapoka communities, bland annat ett kvinnoseperatistiskt camp. Sisters of Mercy heter dom.
      Kanske lite väl rough, men grundideen är SÅ underbar!

  • Ellen

    Jaa, skriv en bok!! Det kanske inte kan bli 100% jämställt inom den närmsta tiden men det kan ju åtminstone bli mycket bättre än nu. Tyvärr måste vi ju jobba med små steg i taget även om man bara vill ruska om hela världen och få den att fungera på ett bra sätt för alla! Heja dig, bara skriiiiv den dära boken vetja 🙂

  • When Darkness Falls

    Lite fakta: Män har kontrollerat och styrt kvinnor så långt tillbaka vi kan undersöka och det är många tusen år. Den ädle vilden har aldrig funnits. Män var otroligt mycket våldsammare bara några hundra år tillbaka. Det är först de senaste 150 åren ungefär som det blivit en markant skillnad. Det går framåt. Jag känner mig hoppfull. Skillnaden mellan mäns och kvinnors hjärnor ligger främst i aggressiviteten. Män är biologiskt våldsammare. Men det går att påverka socialt, annars skulle det inte vara så mycket bättre i världen nu vilket främst beror på att män har förändrats även om biologin inte har det.

  • Nazia

    Har av en slump halkat in på din sida idag. Älskar allt du skriver. Så klockrent. Så tydligt. Underbart att människor som dig finns. Ska fortsätta läsa mer nu…hej sålänge!

  • Truffle

    Ja… är män biologiskt våldtäktsmän/mördare/misshandlare/pedofiler…då drar jag och dottern. Då flyttar jag till en kvinno-ö någonstans där vi kan leva harmoniskt utan att vara konstant rädda.

  • Hilde

    För kvinnor mördar/våldtar/misshandlar ju inte alls….Genom historien till nu har det funnits kvinnor som begått dessa hemska saker, precis som män. Att ni inte kan se män än annat än våldtäktsmän osv, visar mer på den brist på empati som ni besitter. Hur man kan minimera män till våldsamma robot utan något igenkännande till de faktumet att dessa män är människor med deras egna identiteter, egna liv och tillgivenhet till personer i deras liv. Ärligt talat är jag trött på att se denna “rose tonade” syn på kvinnor. Som om kvinnor inte begår dessa inhumana brott. Bara titta på våld i hemmet. Män är de primära offren av detta! (Tillägning:vilken hjälp finns det för dem? Kvinnojouren? Knappast.)

    • Lady Dahmer

      Ja det händer att kvinnor våldtar mördar och misshandlar men nu är det så att NITTIOÅTTA PROCENT av alla sexuella brott utförs av MÄN. Nittioåtta (98) procent. Samt 89% av allt våld.
      Att män är de primära offrena av våld i hemmet är ju en sanning med modifikation. Ja visst är de det om man räknar in örfilar och knuffar. Men ska vi kolla på det allvarliga våldet så är det återigen kvinnor som utsätts och män som slår. Det våld kvinnor utövar är fundamentalt olika det våld som män utövar. Våldets konsekvenser är inte i närheten av konsekvenserna som det manliga våldet för med sig. Mäns våld har ofta allvarliga konsekvenser. Kvinnors våld har det sällan. De som hamnar på sjukhusen efter att ha blivit slagna av sina partners är inte män, det är kvinnor. Det är också kvinnor som mördas av sina män, inte tvärtom.
      Vet du vad jag är trött på? Blinda jävlar som du som tror att män och kvinnor är likvärdiga när det kommer till detta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *