Kategorier
feminism & genus

Skillnaden på barn och vuxna

Dagens fråga på FL:

Har du och din man också könsneutrala kläder? Varför inte isåfall?

Min man och jag är vuxna och könsmogna. Det finns ett syfte för oss att klä oss könstereotypt. D.v.s på ett sätt som framhäver våra kön och således gör oss sexuellt attraktiva för varandra.  Så såvida du inte rear ut dina ungar på Paedophiles ’R’ us så ser jag inte behovet av att deras kön ska framhävas. Att vi dessutom redan är vuxna innebär att vi är präglade av den tid vi lever i och samhällets normer. Vi har fått lära oss sen sekunden vi föddes; hur vi ska se ut, bete oss och vara. Vi önskar mer frihet för våra barn dock. Varför ska de pressas in i en mall bara för att vi gjort det?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

38 svar på ”Skillnaden på barn och vuxna”

Jag tycker verkligen att du är en vettig människa.

Men jag personligen har så svårt att förstå denna hysteri över olikfärgade tyg bitar som är sydda i olika former.

Antingen har ni som ser det här problemet haft otur med människorna ni träffat eller så har jag haft tur för det här problemet finns inte i min värld och jag har hitintills inte stött på någon som klär sina barn utpräglat pojke/flicka.

Ibland mitt umgänge är det självklart att en eventuell lillebror ärver sin systerskläder och viceversa.

Det är tyg i olika färger det handlar om, och det är otroligt tråkigt om det finns barn i Sverige som blir itutade att de måste bete sig på ett visst sätt pga kön.

Men då ligger det mer bakom än kläderna, man kan få klädaffärerna att bara sälja "könsneutrala" kläder men problemet kommer likförbannat finnas kvar.

Det kommer alltid finnas vuxna människor med konstiga värderingar.

Varför är det så svårt för vissa att förstå att vuxna kvinnor har bröst, midja och höfter och det har inte barn! Barn ser likadana ut förutom mellan benen och då behöver de inte specialkläder som framhäver könet.

När man säger en sådan sak finns det alltid de som hävdar att det inte är så "Näääää, MINA söner har varit grövre än MINA döttrar!"(åh vad jag älskar folk som grundar hela sin världsbild på hur just deras barn är), men det är väl för faan individuellt precis som vuxna människors kroppar! Det finns slanka pojkar och det finns grova pojkar, det finns slanka flickor och det finna grova flickor! Jag har 8 syskon. Alla utom en var slanka som barn (och nu snackar jag slank och grov inte smal och fet, this was the 60's, 70's, 80's när vi inte hade så många feta barn i Sverige som vi har nu), den enda som inte var det är flicka.

De kanske ska fråga sig varför deras söner är grövre och muskligare än flickor för det beror troligtvis inte på testosteron innan puberteten. Kanske låter de sina söner busa runt mer fysiskt.

@ Madde – Jag tycker inte det är hysteri? Kanske uppfattas det som så av människor som inte ser the big picture, som inte förstår varför vi väljer att inte könstypa våra barn?

Mina barn har En blandad garderob,och jag har aldrig tänkt på det som nånting konstigt. Inte förrns en okänd kvinna undrade om sonen var en flicka för att 'han har lockar i håret,en röd keps och åker i en svart/rosa barnvagn'. Visserligen blev hon glad när jag förklarade att vi inte gör skillnad på färgerna på barnen men där och då slog det mig hur inpräntat det här tänkandet är i oss vuxna.

Det ÄR viktigt att våra barn får känna sig som individer – inte kön. Som barn – inte kön.

Åh vad jag kräks på såna där kommentarer! Precis som du säger så är vi ju – tyvärr – påverkade av de stereotypiska könsrollerna och har varit sedan dagen vi föddes. Dessutom så går det aldrig att jämföra barn med vuxna. Barn är outvecklade och ser "i princip" likadana ut kroppsmässigt, oavsett kön. Så varför ska då tjejer t.ex. gå runt med bikinitoppar? För att dölja vadå.. brösten som inte finns? Sedan har man ju hört kommentarer från vuxna korkade tjejer att "Amen vadååäh' varför gnäller ni på indelningen av barnkläder när vuxenkläderna är likadant idelade?" Zzzzz…

Men jag könstypar inte heller mina barn, men för mig är det så självklart att mina barn är individer och inte kön att jag inte riktigt förstår debatten.

Och det är kanske för att jag aldrig stött på någon som reagerat när mina barn haft kläder som går emot normen.

Jag säger inte att problemet inte finns bara att jag har svårt att greppa det.

Och för mig är det oavsett vilket inte i kläderna det sitter, det är ett problem hos den eventuella föräldern som nu väljer att könstypa sina barn.

Det problemet tror inte jag försvinner även om det bara finns "unisex" barnkläder.

Madde – jag förstod inte heller den här "hysterin" kring kläder och genus förut. Jag tyckte att det var ett överdrivet problem, för att där jag kommer ifrån (uppvuxen med gröna vågare och Waldorfare) så har hela grejen med att se barn som individer och inte kön varit en självklarhet och en norm. Och trott att det var så de flesta såg på sina och andras barn. Sen flyttade jag till Stockholm när jag fått barn och fann tyvärr att så är verkligen inte fallet 🙁 Så jag tror att du, liksom jag innan jag flyttade, har haft tur som inte stött på det.

Även om ni inte klär er könsneutralt, antar jag att du inte bär prinsess utstyrsel med tryck som talar om hur söt och gullig du är eller att din man väljer kläder åt sig själv för att signalera att han är en riktig man..

Min dotter har liksom din kläder i alla färger och i passformer som är lämpliga att leka i, själv klär jag mig främst i t-shirt och jeans. Gemensamt för min och tvååringens garderob är dock att inga plagg är utvalda för att signalera omtålig, underlägsen och ointeligent.

Visst är det till stor del socialiseringen som gör att de flesta vuxna klär sig i "kvinnokläder" och "manskläder".

Men sen finns det många som bryter mot detta, jag menar, vem har inte tröja+jeans som vardagskostym? Då är skillnaden mot männens tröja+jeans ganska liten. Passformen typ, och det faktum att HM/Lindex/Kappahl verkar ha ingått en kospiration som säger att kvinnotöjor ska vara urringade (hata!!!).

Ser du en kvinna i "maktposition" är det inte ovanligt att hon har tagit på sig "maktutstyrseln" kostym – men i passform för en kvinnlig kropp.

Män i kjol förekommer där det är socialt accepterat, som tex Indien.

Så visst finns det bevis för att inte heller kvinnor och män "behöver och vill ha" en könssegregerad klädsel (förutom passformen) om man bara vågar se det!

Är så glad att du orkar skriva om det här!!!

Haha, du tar upp världens sämsta ergument här. Det är ju helt sjukt att folk argumenterar på det sättet.. förstår de inte bättre?

Till och med min sambo sa det i försvar att vår son inte skulle ha en rosa tröja "Nä men Det är bara för att JAG inte hade velat ha på mig den" Då svarade jag honom med, att ta ut en body från typ småfolk med flodhästar eller något på, "Men den här skulle du mer än gärna använda eller?..

Sen dess har han inget emot att använda rosa kläder.. han fattade grejjen kan man väl säga.

Nu tror ju inte jag att man är mer utsatt för pedofili som flicka i hello kitty-klänning eller pojke i blå byggare-bob-tröja, än en flicka i blå kläder och en pojke i rosa skjortal. Tror de allra flesta pedofiler inte scoutar ut offer på det sättet. Barnstjärt som barnstjärt liksom. Om man ska beräkna risk för pedofiler så tror jag att sannolikheten att träffa på en snarare utgörs av läget. Vi träffar på grannar en gång i halvåret ungefär i våran by på 4 bofasta. Tror risken är mindre då än om man tex bor i ett stort lägenhetsområde. Oberoende hur barnen är klädda.

natalie min poäng är att barn inte har sexuella relationer och därför är det inte viktigt att framhäva deras kön. Dock så vill jag påpeka att pedofiler är hetero, homo eller bisexuella. Så de har definitivt preferenser.

Senast i morse när jag lämnade min son på förskolan så var det två pojkar från en annan avdelning (max 5 år) som började diskutera huruvida han var en pojke eller flicka. De kom fram till att han var en pojke, men det tog ett tag.

Han ärver många kläder från storasyster, men har även svart med dödskallar o liknande. Just idag var han gråklädd, med rödrosa mössa och rosa fingervantar med dödskallar på.

Färger gör mycket…

Känns dock lite läbbigt att man ska hårddra det till sex jämt. "de har inte sexuella relationer och därav inte bla bla" Klär man ungar i rosa, kjolar för att de ska se sexiga ut? Ingen klär väl sitt barn för att de ska attrahera på ett sexuellt plan. Varför måste det vara en direktkoppling till att peddosar sitter och tänder på barn. Jag förstår inte. JAG anser att det är ett skruvat argument faktiskt..men det är vad jag tycker. Personligen så förstår jag inte varför man ska stämpla vissa färger eller klädesplagg som svaga eller tuffa. Att man prompt ska klä sin unge i "tvärt emot" normen så skapar man en annan norm också..det sätter folk i olika läger. "jag är mer upplyst än dig för du har rosa på din tjej" Som om det är färgerna och plaggen som talar om en människa kommer hamna i stereotypa mallar när de blir vuxna. äh, så svårt att få ned allt jag vill säga. Jag förstår fakttiskt inte hysterin.

Så löjligt.

Varför bry sig så mkt om kläder och färger???

Min dotter vill se ut som en prinsessa och då får hon det. Min pojke får ha rosa body om han vill, lika gärna som han kan ha en med bilar. Varför bry sig??

Du klär ju din pojke som en flicka och tvärtom. Det blir ju så himla löjligt eftersom du klär dom exakt som det mosatta könet bara för att bevisa för alla att du misann inte klär flickor som "dom ska" och pojkar "som dom ska".

Sen så förstår jag inte varför inte du och din man klär er samma som era barn. Tex varför klär sig inte din man med rosa jacka och du med pojkkläder. Menar du att det är kläderna som attraherar de motsatta könet?? Knappat.

Jag både stödjer och stödjer inte.

Genus i all ära, men jag tycker att genusfrågans vikt ska läggas mer vid själva uppfostran och inte i klädval. Vårat utseende är inte hur vi beter oss – det har du även själv påpekat då din man får fördomsfulla blickar pga sitt utseende. Jag tycker att det är viktigare att kunna vara en tjej med jävlar anamma i en prinsessklänning än att vara en tjej i blå supermantröja med det "tjejtypiska" sättet att vara på; tyst och tillbakadragen och inte lika högljudd som den "förväntade" pojken ska vara och vice versa.

Mina pojkar han "pojkkläder". Det är inget val jag har gjort; ALLA deras kläder är ärvda från kusiner och presenter. Jag tycker inte att det har någon betydelse. Viktigare tycker jag att det är att min treåring kan springa runt i svarta byxor och blå tröja och leka med dockor, än att han springer runt i en röd tröja, rosa byxor och leker våldslekar.

De stereotypiska könsrollerna ligger i så mycket mer än kläder, men just klädvalen har kommit att bli en förespråkare när det gäller genus. Borde det inte läggas mer fokus på själva uppfostran?

Men angående sexifieringen i barnkläder så håller jag absolut med – kommer ni ihåg när Lindex (tror jag det var) kom ut med en kollektion flickkläder där det stod "Pornstar" och "Sexy baby"? Och när de stora klädkejorna började sälja STRINGTROSOR till tjejer i juniorstorlekar, alltså från ca 7 års ålder! Och där håller jag helt med lady dahmer; vi vuxna, som faktiskt har BEHOV och LUST till ett sexliv kan klä oss på så vis som känns uppeggande för oss själva och vår partner – hur det nu än må vara. Men BARN, som faktiskt inte har sexdriv – bör klä sig som just BARN.

Det blir nog dubbla budskap här kanske, men jag hoppas att ni förstår min långa plädering och min andemening.

elsa genus ligger absolut i mer än just kläderna. Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.

Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.

Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.

En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de – tråkigt nog – olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?

Om du läser vidare i min bloogg, speciellt under den här kategorin så hittar du andra inlägg om hur jag försöker tänka genus i vardagen t.ex i leken.

Visst tycker jag det är bra med genusdebatten. Tycker den går till överdrift ibland överlag. Tre barn har jag. En son på åtta som själv valt färgen rosa på sina kläder. En son på 12 år. En dotter på 7 år. Som använder de flesta kläder men jag har en svaghet att köpa rosa, prinsesskläder och all dess glitter. Alla gör på sitt sätt. Jag läser din blogg för att jag gillar det du skriver och står för. Jag skiter högaktningsfullt i hur andra gör. Själv rakar jag frenetiskt ben och armhålor varje dag. Sätter upp fina söta tofsar på min dotter varje dag. Väljer ut passande kjol till strumpbyxorna. Likaså hjälper jag min son med frisyren på morgonen. Ser liksom inget problem i det heller att köpa könsframhävande kläder. Men samtidigt tycker jag det är intressant det du skriver iallafall. Även om debatten blir lite överdriven emellanåt.

Absolut är det så, men jag tycker – även om det kanske i praktiken är en omöjlighet – att vi borde börja med att ändra på själva synsättet, och SEN på klädfärgen. Att klä våra barn på ett visst sätt för att få dem att uppfattas annorlunda känns bara som en genväg förbi grundproblemet. Nu vet jag att det inte bara magiskt går att ändra människors åsikter och jag tycker att det är bra att genusforskningen och genusanhängarna blir fler. Men jag vill gärna se till att mina barn ska kunna använda precis vilka kläder som helst och ändå inte placeras i fack. Jag vill inte behöva klä mina pojkar i det som stereotypiskt kallas flickkläder så att de ska få leka men flickorna. Jag vill att de ska kunna leka med flickorna ändå. Jag uppfostrar mina barn till individer och vill inte känna att kläderna de har på sig påverkar min uppfostran. Kläder finns till huvudsakligen för att skydda våra kroppar mot kyla, vind och stark sol. Så vill jag att de ska uppfattas – som någonting nödvändigt. Och att man sedan ska kunna klä barn som ännu inte har en utpräglad åsikt som föräldern tycker – tills barnen själva vill bestämma. Jag vill att genusfrågan ska börja i en annan ände. Jag vill att man ska förstå att det inte är barnen själva som jobbar och betalar för sina kläder – och därav inte speglar deras personligheter utan snarare föräldrarnas personligheter. Jag vill att individualism inte ska sitta i huruvida barnet har på sig en blå eller rosa jacka.

Jag känner att jag inte riktigt får fram min åsikt i text så bra som jag vill, men du kanske förstår ändå!

Och angående dina andra inlägg i genusdebatten – jag har läst din blogg dagligen i ca ett år, så jag har hyfsat bra koll på hur du ställer dig. Jag har bara sällan tid att kommentera 🙂

Olika klädsel resulterar i olika bemötande MEN ska man anpassa sig efter vad folk tror och i så fall hur långt ska man anpassa sig? Jag menar som vuxen alltså. Jag täcker mitt hår och min kropp för att JAG är muslim och jag gillar det och jag tycker det är fint och bekvämt. Andra människor kanske uppfattar mig som förtryckt. När är jag mest förtryckt, när jag anpassar mig eller när jag klär mig som jag vill oavsett folks fördomar? Samma sak som med det inläggget om dina barns namn. Kanske lättare o ha ett vanligt namn på sina barn men man ska väl välja något man själv gillar…Min åsikt i alla fall och alla vi som väljer annorlunda bidrar till mångfalden.

:love::love::love:

"Min man och jag är vuxna och könsmogna. Det finns ett syfte för oss att klä oss könsstereotypt. D.v.s på ett sätt som framhäver våra kön och således gör oss sexuellt attraktiva för varandra."

Fast jag känner inte att min pojkvän måste klä sig könsstereotypt för att jag ska tända på honom. Har till och med bett honom gå runt i kikoys (tygstycken man knyter runt höften som en kjol) då och då bara för att han passar så bra i det. Men jag vet inte, kanske är olika från person till person. Kan inte bero på mycket annat, för jag har ju växt upp i samma Sverige som du har och borde därför ha vant mig vid samma klädkoder som du har (dvs. ej kjol på män).

Många barn kläs mer stereotypt än män och kvinnor, som någon skrev ovan. Jeans och t-shirt/skjorta på vuxna är ju rätt unisex även om passformen är olika pga våra olika kroppsformer. Jag vet inte om jag håller med om att vi klär oss olika för att attrahera varandra… men kanske ändå för att markera skillnader och att det har med attraktionen att göra. En av huvudpoängerna tycker jag är att vi vuxna väljer själva hur vi klär oss och hur vi vill bli bemötta. Barn är så formbara och de blir olika bemötta beroende på hur de ser ut, så jag kan tycka att vi har ett ansvar över att fundera igenom hur barnens kläder påverkar hur andra bemöter dem. Jag gillar eg. vissa klänningar, men undviker att klä min dotter för gulligt just för att jag märker att hon blir så annorlunda bemött "ÅH, vad söööt!" Hon får vara lagom gullig i sina bröders mjuka färgglada kläder istället!

Men bara en tanke, varför kan inte ni två vuxna gå emot normen och klä er som ni vill och icke könsrelaterat och vara på så sätt förebilder för era barn för hur ni tycker de skall "vara" som vuxna, för de lär sig ju av de vuxna.

kan man verkligen skylla på att ni klär er på ett viss sätt för att tända på varann osv, så då menar du att bara barn skall kläs icke könsrelaterat sen när man blir vuxen måste man börja klä sig könsrelaterat?

du säger mycket bra men tyckte inte detta rimmade riktigt.

Nä, jag förstår inte grejen med att för barn så är vissa färger tänkta för ett visst kön för hos oss vuxna är det aldrig någon som säger att jag ser maskulin ut för att jag har en blå tröja och de flesta skulle tycka ett sådant påstående var absurbt. Samtidigt som jag förstår att du kritiserar att man bara klär sitt barn i söta och gulliga kläder och jag håller med att det kan påverka barnet negativt så är det ju så att vissa barn får höra att de är söta oavsett kläder. Söt är inget negativt för mig när det gäller barn, barn är söta. Om det är den enda egenskapen som framställs så håller jag med om att det är kränkande, men om söt är EN egenskap så tycker jag inte att det är något fel.

Däremot förstår jag inte ditt hat mot kjolar och klänningar. Jag är visserligen vuxen men jag bär klänning eller kjol hela tiden, inklusive skogspromenader, fisketurer och allt annat du kan tänka dig där de flesta har byxor. Varför? För att jag tycker det är bekvämare, i synnerhet när min kropp är så konstruerad att de flesta byxor inte passar mig. Det finns i min storlek, minus benlängd då, men då skär de in någonstans, hindrar mina steg eller hasar ned. Mina eventuella barn får självklart ha kjol och klänning även pojkarna om de vill. Min mamma brukade ta på oss barn (även pojkar) en vuxentshirt riktigt varma dagar eftersom den täckte hela kroppen men var ändå tunn och sval och det var väldigt bekvämt, det minns jag själv.

Kjolar och klänningar behöver inte vara söta, ingen tycker min klädstil är speciellt söt trots att jag alltid bär kjol eller klänning, faktum är att folk inte brukar notera att jag alltid har klänning eller kjol förrän jag någon gång dyker upp i byxor. Då kommer kommentarerna. Har man alltid kjol och klänning är det inte något speciellt eller upplevs som uppklätt eller tillpyntat, det är bara kläder.

Hur behandlas jag i yrkeslivet? Tja, jag är lärare, arbetslagsledare (den som styr upp det dagliga arbetet, men det är ingen chefsposition) och skyddsombud så jag tror att både ledning, kollegor och elever har förtroende för mig och inte bara ser mina kjolar.

Vad är det egentligen för fel på dessa föräldrar som försöker pracka på sina barn en snedvriden/könslös identitet ?

Att förvägra en pojke att vara och se ut som en pojke eller en flicka som en flicka är inget annat än ett övergrepp mot barn.

Barn kan inte välja sina föräldrar, men föräldrar kan välja vad de gör mot sina barn.

Att GenusHysteriker fortfarande får hålla på med sina tilltag borde granskas som det övergrepp det är.

En pojke skall vara en pojke och en flicka skall vara en flicka – tack för den skillnaden !

/// PunktNu

punktnu – vilken tur då att kläderna inte påverkar köney! Min son är en pojke oavsett om han har en rosa prinsessklänning eller en star warströja på sig. Snoppen ramlar inte av.

Och ja, jag som förälder kan välja hur jag vill att mina barn ska växa upp. Jag föredrar att låta mina barn utvecklas fritt från en massa snäva förväntningar. Att tvinga barn in i en könsroll, DET är ett övergrepp om något. Inte genus.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *