Kategorier
feminism & genus

Språkrevolutionerande!

Igår var jag tvungen att använda ”hen” i tal. En påpälsad unge utan könskodade plagg stod ivägen för grinden när vi kom för att lämna på förskolan och hen var liksom för liten för att fatta att det var dags att flytta på sig. ”Ninja! Den lilla kompisen står ivägen, jag kommer inte fram.” sa jag och fortsatte med; ”Kan du flytta på hen?”


Ja, givetvis hade jag kunnat återanvända ”kompisen” (eller ”barnet” eller ”personen”) men det blir inte samma flyt. Kändes så jävla rätt när jag väl gjorde det och insåg vilken lättnad ett litet ord kan ge.

Och senare på hemvägen kom nästa tillfälle då Ninja hittade en nyckel. ”Oj, den har någon tappat!” sa jag och hängde upp den på en gren längst vägen. ”Vi hänger den i trädet så personen som tappat den ser. Då blir hen glad, tror du inte?” fortsatte jag. Helt naturligt liksom!
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

73 svar på ”Språkrevolutionerande!”

Jag också! Vi ska rekrytera en till anställd, och skulle börja fundera på arbetsbeskrivningen. Jag sa "frågan är om hen måste sitta på Malmökontoret, eller om Sthlm fungerar lika bra?" Himla praktiskt!

Kan du flytta på henom ska det väl vara i så fall?

Kan du flytta på honom/henne? —> Henom

Kan du flytta på han/hon? Näe…

Det blir inte rätt grammatik för sammanhanget.

Hen ska vad jag har förstått inte vara ett komplement till honom och henne, utan han och hon.

Det heter inte – kan du flytta på han/hon?

maria jo det blir det för vi böjer inte ord på det sättet längre. Hen är ett nytt ord alltså ska det böjas enligt modern grammatik.

Jag tror i och för sig att det där med att många säger eller skriver han/hon i stället för honom/henne i mångt och mycket är en dialektal företeelse, men att det med tiden har blivit mer och mer accepterat och numera anses grammatiskt korrekt att uttrycka sig så.

Ok, nu kom språkfascisten fram i mig. Jag är ca 23 år, bor på västkusten och i princip alla i min umgängeskrets (gamla som unga)säger "kan du flytta på honom/henne" och inte "kan du flytta på hon/han", det senare förknippar jag endast med antingen obildade fjortisar eller personer från uppåt i landet (som säger så av dialektala anledningar). Frågade min sambo också och han håller med. Så gammalt språkbruk MY ASS! 😡

:blush:

:love:

Men ja, jag antar att den typen av språkbruk börjar bli mer och mer "ok" i vardagligt tal precis som har hänt med "mej" och "dej" kontra "mig" och "dig" (upprörd över det med 😡 )

Ett personligt pronomen kan inte vara detsamma som dess objektsform.

Det kanske i talspråk kan duga att säga: – Ge hunden till han, men det är inte korrekt. Personligen tycker jag det låter fel och oriktigt. Hon gav hunden till honom är det korrekta. Språkregler bör inte ändras för att någon "tycker något" språkligt, eller för att dialektala variationer finns.

Jag anser att det svenska språket, trots utveckling och modernisering, ska ha en viss grammatisk stringens. Därför kommer jag säga henom i exemplet LD ger.

…jag har inte ens protesterat mot ordet hen! 😉

Maria: Jo men precis, jag har alltid sagt henne/honom, har aldrig hört att något annat skulle gälla. Det låter bara fel att säga "jag gillar hon mer än han" istället för "jag gillar henne mer än honom". Om jag ska använda ordet hen så bör ju samma grammatiska regler gälla som för de ord jag redan använder; henom FTW!

men herregud, jag sa inte att det var gammalt språkbruk som att vi inte pratar så längre – jag sa att det var ett gammalt sätt att böja ord på. Nya ord som tillkommer i språket böjs på annat sätt. Än en gång, det betyder inte att de redan etablerade orden förändras.

Självklart behöver man en objektsform även i modernt språk, för tydlighet, nyansering och för ett enhetligt system. Tror inte att henne/honom kommer att försvinna på lång tid. Det skorrar illa i de allra flestas öron att mangla på med han/hon.

"Ibland föreslås henom som objektsform. Detta avråder vi ifrån, av två skäl. Det första är att det ser ut som en variant av honom, och därigenom undergrävs den könsneutrala intentionen. Det andra är att de objektsformer som finns av andra pronomen (mig, dig, honom, henne, oss, er, dem) är rester från ett kasussystem som inte längre lever i språket." – språkrådet

"Det andra är att de objektsformer som finns av andra pronomen (mig, dig, honom, henne, oss, er, dem) är rester från ett kasussystem som inte längre lever i språket."

Whaaat? Men vadå en rest som inte längre lever i språket? Jag använder ju flera av de orden i både tal och skrift??!!

Måste bara flika in med lite ot här..

Jag läste boken "Badskumt" som handlar om all skit som finns i alla olika produkter vi dagligen använder (superintressant bok för övrigt). I refenrenslistan står du med LD!

Författaren gav lite tips på olika alternativ till syntetiska produkter, och hon beskrev din "mjuk som en bebisröv", alltså att göra egen kroppsskrubb av olivolja och socker. Blev skitglad när jag läste att det kom från din blogg! :-d :thumbup:

…ja, nu är inte Språkrådet den enda instansen för språkligt dryftande. …och jag kommer inte utesluta objektsformen så länge jag är i livet. 🙂

Oavsett om man är för eller emot hen påminner ju henom om ordet honom. Man MÅSTE inte ha objektsform. Den och det har inga objektsformer, och jag har aldrig hört någon klaga på det…

LD: heja dig som använder hen! Vi måste använda det om vi vill att det ska finnas. Även när det går att säga annorlunda, poängen med pronomen och hen är ju att det är enklare. Man kan alltid skriva om, man klarar sig utan hon och han med, men fy vad jobbigt det skulle bli!

Lo: Språkrådet menar att det är en rest från ett kasussystem som inte längre är aktivt, dvs inte nyproducerar. Många gamla former har rensats bort, dock inte henne och honom. Vi har jättemånga rester i språket i ord och fasta uttryck från gamla regler som vi använder men som inte skulle användas för nya ord och uttryck.

Maria: det handlar inte om att utesluta redan aktiva objektsformer (om man inte vill), utan om att nu när vi får in ett nytt ord så ska ju inte det böjas enligt system som inte längre används i flertalet av fallen.

Kakan: Jag upplever henom som en blandning mellan henne och honom då det börjar som henne men slutar som honom: henom! Dessutom är hen en variant av han och hon inte av den eller det, så om en använder objektsform i vanliga fall när det kommer till hon/han så borde det alltså vara korrekt att använda det till hen också. Att å ena sidan säga "jag gillar henne" men å andra sidan säga "jag gillar hen" känns inte rätt, dessutom låter det fel i mina öron då jag alltid hört folk tala på ett korrekt sätt tidigare (för oavsett om det är korrekt att skita i objektsform nu så var det inte det tidigare).

Skrev hen flera gånger i ett utkast till en pedagogisk meritportfölj och fick strålande positiva kommentarer på det 😀 Har även, eventuellt, lyckats omvända en fysiker och en jurist.

Nelin: Fast ordet hen bör böjas på samma sätt som orden hon och han i mina ögon eftersom det inte är ett nytt ord i sig utan snarare en omskrivning av gamla (hon och han dvs). Sen känns det ju ganska lustigt att feminister och aktiva henförespråkare helt plötsligt ser svenska språkrådet som ledstjärnor i hur ett ord som nämnda råd inte ens tycker borde användas ska böjas. Att använda språkrådet som referens är ju tydligen en bra grej så länge som de skriver något som passar en själv? Glömde ni helt av att språkrådet är samma gäng som tyckte att "tjejsamla" var ett bra ord för att det varit med i EN artikel samt uppmanade att använda "den" istället för "hen" när en pratar om en person vars kön är okänt? Vill inte vara tyken (som vi säger här på västkusten) men jag undrar på riktigt.

LO men när det gäller böjningar av ord, vem ska jag vända mig till? de som har koll på språkets utveckling eller all ni här som säger till mig att jag "pratar fel"? Varför har ni rätt? Varför är inte min uppfattning bättre?

För övrigt ger jag inte mycket för hela den här "prata fel"-grejen eftersom att svenskan är dynamisk och utvecklas med de som använder det.

Även jag har börjat använda hen de senaste veckorna. Än så länge bara i bloggen (eftersom det är de enda texter jag skriver för tillfället) men det är så befriande! Tack LD för all inspiration och allt mod du ger. Det är ovärderligt :thumbup:

men för oss som kommer från de delar av landet där man säger "kan du flytta på honom/henne", känns det mycket naturligare att säga "henom". ammalmodligt eller ej. "Hen" för mig ligger inte bra i munnen i det sammanhanget. Håller med ovanstående som skrev att "henom" borde vara en ypperligt könsneutralt form av ordet. "He-" som i henne, "-nom" som i honom. Hennom kankse, om man nu vill ha millimeterrättvisa. Skulle man i så fall se "hen" som mer feminint än neutralt eftersom det ligger nära "henne"…?

Jo, jag anser att du säger fel som utesluter objektsformen. Det får du ta. Ska man använda hen, ska det böjas på rätt sätt tycker jag.

Att det svenska språket utvecklas gör inte att man hur som helst kan ändra på de grammatiska reglerna. Må så vara att nya ord införs, men böj dem rätt. …ja, nu vet jag ju att du har en lite "slapp" attityd till språket, vilket vi tidigare har läst i dina inlägg och kan avläsa av dina texter.

LD: Du har rätt i att svenskan utvecklas, men det innebär ju inte att allt är korrekt att säga/skriva, vi har fortfarande regler för hur språket ska användas även om de reglerna sakta förändras. Som jag förstår det menar du att det är korrekt att t.ex. säga "Jag ska slå han"(?) Vilket jag inte är helt säker på är vad Språkrådet menar, som Nelin skriver så kan vi ju lika gärna tolka det som att de menar att kasussystemet inte nyproducerar och att nya ord därför inte bör användas på det sättet även om äldre ord gör det. Men eftersom hen är just ett nytt ord som ännu inte fått ett ordentligt fäste i vardagsbruk så är det ju inte helt glasklart vilka regler som bör användas, reglerna påverkas alltså här utifrån hur de används precis som med resten av språket. Jag tror alltså att om vi skulle fråga en språkprofessor om hur hen ska böjas så kommer vi få olika svar beroende på vilken språkprofessor vi frågar, men personligen skulle jag föredra att fråga en som inte var emot ordet från början.

För mig som alltid uttryckt mig med objektsform på hon och han (och inte förens nu hört någon mena på att det är grammatiskt korrekt att göra på annat sätt) blir det självklart att samma sak bör gälla för hen då hen används på samma sätt som hon och han och därför bör böjas på samma sätt.

maria fast jag böjer det korrekt enligt svenska språkregler. Se gärna Nelins kommentar här ovan

.

Och ang. mitt eget språk så är det inte för inte som jag har högsta betyg i svenska A, B och C. 😉

Jag har med vant mig att säga det. Känns hur naturligt som helst, och än så länge har ingen reagerat, vilket betyder att det känns naturligt och är begripligt även för lyssnaren (Y)

Igår skrev jag "hen" i ett blogginlägg när jag skulle berätta om ett barn i lekparken. Jag tyckte inte att det spelade någon roll om barnet var flicka eller pojke, och valde därför att benämna barnet som just "ett barn", "barnet" och "hen".

Jag älskar ordet. Det känns som en.. gaah jag kan inte komma på ordet x( Det känns som en lättnad i alla fall, ett ord som passar och som jag tycker faktiskt behövs. Och senast idag när jag tänkte på det kom jag på att det faktiskt finns i andra språk, t.ex. spanska, där man när man benämner en tjej säger "la", en kille som "lo" och när man inte vet om det är kille eller tjej eller det inte spelar någon roll säger man "le". T.ex. Quiero que la/lo/le digas que… = Jag vill att du säger till henne/honom/hen att…

Vi är alltså inte först med att "hitta på" detta ordet och det fyller faktiskt en funktion, till alla som ställer sig emot detta ord. ;D

Kram

Jag har också högsta betyg i svenska. Även på universitetsnivå. 😉 Det som blir ett aber här, är att det finns fler instanser som anser sig ha "rätt". Jag förstår visst att något inte måste uteslutas för att något annat ska få finnas. Du har tidigare beskrivit att du använder ett visst språk i din blogg i ett syfte, vilket jag inte tycker gagnar dig och i vissa fall avskräcker. …men, men, det är upp till dig. Vissa läsare uppskattar det uppenbarligen.

Jag är säker på att objektsformen inte kommer försvinna på många, många årtionden än.

Jag tycker att en får använda vilken böjningsform som helst, använder själv hen som standardpronomen (om alla som inte bett mig specifikt att använda könat pronomen om dem, vilket är tre personer), och började med böjningen hen/hen/hens men använder nu hen/henom/hens.

För mig flyter det mer naturligt att använda objektsformen henom, speciellt efter som att jag inte använder pronomenet hen som undantagsfall utan som regel, vilket gör att jag behöver vänja min omgivning och mig själv vid hur det låter, enligt min erfarenhet uppfattas pronomenet hen som mycket normalare och mindre utstickande när en använder objektsformen henom.

Men jag tycker att det är bättre att alla använder det så mycket som möjligt, än att alla böjer det precis lika. Go lady D :love:

Lo: Språkrådet har aldrig rekommenderat tjejsamla, det de gjorde var att lyfta diverse ord som var nya eller hade ökat i användning under 2011. Just valet av tjejsamla var klumpigt och i min mening jäkligt onödigt. Med det sagt så är de fortfarande den statliga institution som har till uppgift att beskriva språket, att vårda språket och ge rekommendationer i språkfrågor. De är enligt mig den bästa och mest folkliga språkliga auktoriteten vi har i Sverige.

Angående objektsform så är det en dialektal fråga för många, det finns faktiskt många som använder hon och han som objektsform. Det är alltså inget nytt att använda pronomen på det här sättet.

Jag är dock av den åsikten att alla använder språket på det sättet de själva tycker är bäst och rätt för dem. Vill man säga henom så är det fritt fram, precis som det är fritt fram att strunta i att använda hen öht. Vi äger språket, inte språkrådet eller någon annan institution i samhället. Jag säger och skriver alltid "denna frågan" (dvs inte denna fråga eller den här frågan som är "korrekt"), för det är rätt för mig även om jag vet att det finns många, till exempel LD här, som tycker att det känns konstigt. Men så ser mitt och många andras språk ut.

Jag tror dock att det finns en poäng att just här, just med hen som vi, brukarna försöker etablera, att försöka vara enhetliga. Vår enighet i användandet tror jag är ett viktigt vapen mot gnällspikarna som klagar över det "påhittade fula ordet som faktiskt betyder höna på engelska". Och om vi kan se det, se den fördelen, ja, då är det nog smartast att följa språkrådets rekommendation eftersom de har just en normerande och rådgivande funktion.

Men grejen är att om man nu säger hen i både subjekt och objekt så är hen en objektsform OCKSÅ. Det är jättekonstigt att påstå att man måste sätta 'om' i slutet för att det ska bli objektsform. Man hade lika gärna kunnat säga 'henna' istället. Eller 'hennon', eller vad som helst…

Och jag använder objektsformer där de ska vara, så det har inte med det att göra.

Jag undrar om jag kan skriva "hen" i hemtentor utan anmärkning? Har inte koll på processen kring ordet, men räknas det som korrekt ord ännu? Finns i ordlistan? Ska snart skriva en hemtenta som ska vara baserad på en anonym intervju, jag får alltså inte ens säga "hon" eller "han". Då passar ju hen perfekt!

Jag använder hen i alla mina hemtentor och hitills har jag enbart fått positiva kommentarer från lärare som anser mig vara påläst inom ämnet och kring användningen av ordet. Jag uppmuntrar alla att använda hen både i tentor och i vardagligt språk. Och det är en speciell känsla när det bara kommer av sig själv, när användandet av ordet lagt sig längs ryggraden.

Heja hen!

Hej LadyDahmer!

Har du ett bra boktips om Charles Manson och andra amerikanska (Ramirez, Dahmer etc) seriemördare?

Det är spännande att läsa om dem…och otroligt läskigt!

Fascinerande på ett oförklarigt sätt….

Ordet hen är väl inte frågan här, utan objektsformen? Det faktum att några tyckte att haremsbyxor var moderna, gör dem inte vedertagna.

Så det menas alltså att det skulle vara ok grammatiskt att säga "kan du flytta på hon?". Det låter ju helt dialektalt och som talspråk. Ska vi börja låtsas som att det heter "Vart är du" också bara för att flertalet inte lyssnade tillräckligt i skolan? Varför inte klämma till med ett "Bättre än dig/mig" när man ändå håller på? Nej, språkrådet kan hoppa upp och klappa sig i den här frågan!

– Kan du flytta på'na/på'n?

– Kan du sägare till'an?

Så säger farbröderna i den lilla byn där jag växte upp. "Kan du flytta på HON" är snarare slarv och okunskap än dialekt. Bara för att jag VILL att saker ska vara på ett visst sätt betyder det inte att jag alltid kan få min vilja fram. Hennom/henom/hen som objektsform har jag ingen åsikt om, men HON och HAN ska banne mig böjas HONOM eller HENNE. Det lärde man sig på grundskolan såvitt jag vet.

Nelin: !"Jag tror dock att det finns en poäng att just här, just med hen som vi, brukarna försöker etablera, att försöka vara enhetliga." Jo visst men för mig som ALLTID använder henne/honom som objektsform låter det helt fördjävligt felaktigt att inte använda en liknande form för att böja hen. Varför ska jag då lyssna på språkrådet som ju inte ens tycker att "hen" är ett bra ord? Varför ska jag inte böja hen på samma sätt som jag böjer hon/han? DET blir ju inte enhetligt heller, för mig om inte annat. Men som jag tidigare skrivit, för mig som är uppvuxen med henne/honom låter det obildat att säga "jag gillar hon", så därför tänker jag inte heller säga "jag gillar hen". Precis som Maria skriver ovan så tror jag inte att objektsformen kommer att försvinna på ett bra tag, varför göra ett undantag för hen?

Kakan: Enligt det jag lärt mig i skolan så ska henne och honom användas i objektsform, och då bör även hen böjas likadant anser jag. Men vi kan ju bara skita i alla språkregler så kan alla prata hur de vill? Att det just är henom som gäller och inte tex henna är för att henom redan är en etablerad böjningsform bland oss henförespråkare som tycker att hen ska böjas i objektsform.

Jag använder ofta hen i skrift (även på tentor o.s.v.), och tycker att det är praktiskt. Men i tal däremot, så säger jag ofta ordet så pass fort att det – medvetet – är omöjligt att skilja på om jag säger han, hon eller hen.

Låter nog ungefär så här: "Jasså, vad sa'n då?"

Detta funkar ju dock bara i detta sammanhang, och inte då man egentligen ska säga honom/henne. I södra Sverige där jag bor är det ganska vanligt att man inte kan skilja på han och honom. Däremot har jag nog aldrig hört någon som blandat ihop hon och henne. Antar att det beror på att ordet "hennes" existerar, medan "honoms" inte gör det.

Vad knäppt och inkonsekvent egentligen:

Hans – hennes <- rätt

Hans – hons <- fel

Honoms – hennes <- fel

Ingen logik 😀

Lo: jag tycker bara det är olyckligt att prata om att det ska 'böjas likadant' när hon och han böjs OLIKA. Att du tycker att det ska finnas en objektsform är väl däremot en helt valid åsikt. Men som sagt, det finns ingen objektsform för den eller det, och det bryr sig folk inte om.

Men det är en intressant diskussion – om hen blir vanligare och används utan böjning, skulle det kunna göra att henne och honom används ännu mindre än idag?

Lo: jag tycker bara det är olyckligt att prata om att det ska 'böjas likadant' när hon och han böjs OLIKA. Att du tycker att det ska finnas en objektsform är väl däremot en helt valid åsikt. Men som sagt, det finns ingen objektsform för den eller det, och det bryr sig folk inte om.

Men det är en intressant diskussion – om hen blir vanligare och används utan böjning, skulle det kunna göra att henne och honom används ännu mindre än idag?

Jag undrar hur man uttalar ordet hen, är det som i engelskans ord för höna, eller som i ordet sen om ni förstår? Har inte vågat använda ordet i tal ännu då jag är osäker på uttalet :rolleyes:

Kakan: Han och hon böjs olika för att det är olika ord. Men de har båda liknande objektsformer och eftersom hen är en variant av hon och han så bör det i min mening också ha en objektsform liknande den för hon och han. Undantaget är väl om man pratar en dialekt där honom/henne inte används, då ska man ju givetvis inte använda henom heller om man inte vill.

Själv har jag svårt att tänka mig att henne/honom användandet drastiskt skulle sjunka i nuläget, men jag umgås å anda sidan nästan enbart med folk som använder objektsform och ser ingen orsak till varför jag eller de skulle sluta med det.

Fick använda hen för första gången i helgen faktiskt!

Agerade Elvis på norrlandsnation och när jag sen med den inpräntade frasen "jag förklarer er nu man och hustru" avslutade det hela så sade en i paret att "jag vill inte att du säger man och hustru, jag vill att du säger hen och hen" självklart gjorde jag det! Var intressant, hoppas ordet sprids!

Hen uttalas med kort e, som den (och eng. höna). Hoppas du börjar använda det nu :). (Jag mjukstartade själv genom att läsa 'hen' om djuren i ettåringens böcker.)

:rolleyes:

Det är inte korrekt att använda hen/henom i tilltal till eller om en person i vars kultur det korrekta tilltalet är han/honom alt. hon/henne.

Skulle du tilltala mitt barnbarn som hen skulle du åka på en smocka. Ja, verbal sådan.

Vadå könsneutrala kläder? På mitt barnbarns förskola är samtliga overaller – just overaller.

:rolleyes:

Men, varför hänger man upp saker som någon tappat? Jätteirriterande för mig som letar. Har jag inte tappat hajar till av att något är på 'fel' plats. Där det inte hör hemma.

Men när jag letar så skannar jag marken där jag gått om jag har tappat något. Är det en vante kan jag 'spotta' den på ett kvarters håll- om någon nu inte lagt upp den på en stolpe tex, för det döljs av buskar osv.

sherlock Ibland tappar man saker utan att veta vart. Ska man skanna av ett helt område då? Och lycka till att hitta en liten nyckel i snöslask. I trädet syntes den på flera meters avstånd. :thumbup:

Hen= Den. Du bad ditt barn att flytta på en sak istället för att uppmundtra ditt barn till att kommunicera med ett annat barn på ett normalt och jämställt sätt.

De som kommenterat här som använder hen men är oense om böjningen; Varför inte bara uppmuntra alla att använda det, på sitt eget sätt? Allas språk varierar, innehåller speciella vanor, böjningar och slangord. Tror ingen blir upprörd om inte alla böjer det likadant.

Mitt råd till dem som ska börja använda pronomenet är att känna efter vad som känns bäst i munnen, och hur det uppfattas av omgivningen.

Själv använder jag henom, för att det funkar bäst i akademisk och skönlitterär text enligt mig.

jag har bott i turkiet under langre perioder och dar anvander de samma ord for hon/han, "o", eller i plural "onlar" – sa det ar definitivt ingen garant for ett jamlikt samhalle.;) tycker det ar ett superpraktiskt ord hursomhelst. det finns ett enormt anvandningsomrade!:thumbup:

Förlåt mig, jag kan bara inte låta bli… Språknörden i mig blir lite förvirrad! Någon skrev i kommentarsfältet ovan att spanskan har det könsneutrala pronomenet "le". Men nog är det väl så att "la" och "el" är personliga pronomen i subjekstform och "la", "lo" och "le" är i objektsform? Alltså precis som "honom" och "henne".

 

Vad som sedan skiljer är om det är ackusativobjekt (direkt) eller dativobjekt (indirekt). "La" och "lo" är ackusativobjekt medan "le" är dativobjekt. Men – mycket riktigt – för båda könen och för både s.k. "maskulina" och "feminina" ting.

 

Exempel:

Leo el libro. = Jag läser boken.

LO leo. = Jag läser DEN. (lo/den=ackusativ)

 

Doy un libro a Lisa. = Jag ger Lisa en bok.

LE doy un libro. = Jag ger HENNE en bok. (le/henne=dativ)

 

Och nu när vi ändå är inne på ackusativ och dativ… Det är alltså gamla kasusformer och Lady Dahmer har givetvis helt rätt när hon skriver att nya ord i svenskan inte ska konstrueras efter dessa gamla regler. En del objektspronomen lär nog inom en ganska snar framtid vara desamma som subjektsformen. Och därför ska ett nytt ord som "hen" anpassas efter det nya.

 

Det intressanta är att "honom" och "henne" är dativformer men de ursprungliga ackusativformerna (alltså direkt objekt) var faktiskt inte desamma som dativen utan "han" och "hana". (Läs t.ex. här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ackusativ).

 

Det roliga är då att när någon säger "Jag gillar han" och vi tänker att det där ju var alldeles tokigt och fel, så är sanningen faktiskt den motsatta. Det är ju alldeles historiskt korrekt! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *