Kategorier
feminism & genus

Ta på genusglasögonen och leta efter mönstren för de finns där för den som tittar och de är tydliga när man väl blir medveten om dem.

Sådana där kommentarer som jag får på typ varenda inlägg jag skrivit; ”Amen JAG såg disney/hade klänning/rosa/fick komplimanger/stringtrosor/sinnessjuk mamma och JAG har inte påverkats nååååntiiiiing aaaalls!” och jag ba; SUCK. Om vi bortser från att jag inte tror på det överhuvudtaget för ingen människa går opåverkad genom barndomen så kan man väl för fan ha lite perspektiv? Typ fatta att bara för att du har en typ av erfarenhet innebär det inte att alla har exakt samma. Är det verkligen så jävla omöjligt att tänka utanför sin egna sfär för en liten sekund? Det pågår väldigt mycket forskning, inte bara kring genus utan kring socialisering, miljöpåverkan, barns utveckling, hjärnan och alla andra områden som direkt eller indirekt påverkar oss och man har sett tydliga strukturer. Barn påverkas av det de upplever och det bemötande de får. That’s a fact. Ta en titt ut. Öppna dörren, slå på tv’n, titta i en tidning. Ta en promenad förbi en förskola och kolla hur ungarna ser ut. Kolla hur ungarna leker, vart de leker. Ta på genusglasögonen och leta efter mönstren för de finns där för den som tittar och de är tydliga när man väl blir medveten om dem. Det är inte en slump att kvinnor har sämre självbild än män och att ätstörningar drabbar flest kvinnor.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

71 svar på ”Ta på genusglasögonen och leta efter mönstren för de finns där för den som tittar och de är tydliga när man väl blir medveten om dem.”

Det kommer ju från rätt person "tänk utan för er sfär".

Du som har så bestämda åsikter och avfärdar alla som inte delar dina åsikter som okunniga.

Bara för att du hade en crappy pappa dom ställde orimliga krav på dig så betyder inte det att alla kvinnor har haft det.

Tro vad du vill men jo det finns kvinnor som tittat på Disney och haft rosa som är bra idag.

För att vi hade vettiga föräldrar, föräldrar som pratade med oss och fick oss att inse vårt eget värde.

Föräldrar som lät oss ha långt hår och kallade oss söta men ändå uppmuntrade oss till att vara modiga och starka.

Som stod vid vår sidor och uppmuntrade, stöttade och puschade oss att ta för oss av livet.

Man kan bli en alldeles utmärkt människa utan ätstörningar trots att man inte har page och könsneutrala kläder.

Ta du av dig glasögonen och inse att alla inte deöar dina upplevelser och faktiskt inte ser världen som så ond och kvinnofientlig.

Som inte tycket att en komplimang eller snällt ord är något att starta korståg för.

Du har aldrig tänkt att du kanske hade en jobbig tonår pga allt din pappa sagt och gjorde, inte pga att du hade långt hår och var otroligt vacker.

Du ger inte dina barn 100 möjligheter du ger dom de du tycker passar och är bra.

Mina barn får ha allt från början och deras garderober är fyllda med klänningar, snickarbyxor, rosa, rött, svart, polisuniformer och sjuksköterskedräkter.

Dom får vara med och välja i den mån det går och jag begränsar inte.

Du verkar inte inse att dugår längst fram i ett led av trångsynta människor och dömmer ut folk till höger och vänster.

MADDE fantastiskt! Du lyckades missa min poäng totalt! :thumbup:

Jag har ALDRIG påstått att alla som ser på disney eller har klänningar får ätstörningar eller mår dåligt. Jag påstår däremot att Disney, klänningar, osv hjälper till att upprätthålla könsrollerna som i sin tur påverkar ungarna. Många gånger negativt.

De enda jag avfärdar är de som på allvar lever i villfarelsen att barn inte påverkas av det de upplever. :thumbdown:

Tänkte på det att min unges kusin, en 2 årig flicka, blir kallad fin hela tiden o hur fina hennes kläder är,, och när hon vägrar ha klänning på sig så försöker alla övertyga henne om hur fin hon blir om hon skulle klä på sig den och så vidare.. hon verkade inte ens bry sig om finhet (men lär väl börja snart). Jag sa då till henne istället: "Blev det inte varmt och gosigt nu när du fick kläder på dig?". Då log hon och nickade =)

sandra att generalisera är inte att dra alla över en kam. Man måste generalisera för att synliggöra mönster och strukturer. Undantag är inte intressant när man diskuterar ett fenomen.

Ja och jag tror att ett barn med långt hår för att ta ett exempel så skrev en tjej en kommentar i förra inlägget att hennes dotter älskade sitt hår, och hon undrade om du verkligen tyckte hon skulle klippa det i en kort page.

Ja det tyckte du, och det är en sak som jag tror kan påverka ett barn.

När du struntar blankt i deras önskan, när du kör över dom för att du personligen tycker det är praktiskt.

Det spelar ingen roll att jag missade din poäng för det känns som att det behövs sägas.

Dessutom får jag alltid en känsla av att det är saker som räknas till kvinnliga som är fult och tabu.

Långt hår, klänningar, prinsessor och rosa tex.

Du säger ofta att sättet vi uppfostrar våra barn på påverkar dina, dito säger jag.

Du lär ju iprincip

Ja och jag tror att ett barn med långt hår för att ta ett exempel så skrev en tjej en kommentar i förra inlägget att hennes dotter älskade sitt hår, och hon undrade om du verkligen tyckte hon skulle klippa det i en kort page.

Ja det tyckte du, och det är en sak som jag tror kan påverka ett barn.

När du struntar blankt i deras önskan, när du kör över dom för att du personligen tycker det är praktiskt.

Det spelar ingen roll att jag missade din poäng för det känns som att det behövs sägas.

Dessutom får jag alltid en känsla av att det är saker som räknas till kvinnliga som är fult och tabu.

Långt hår, klänningar, prinsessor och rosa tex.

Du säger ofta att sättet vi uppfostrar våra barn på påverkar dina, dito säger jag.

Du lär ju iprincip dina barn att allt kvinnligt är förtryckande, vi vet ju alla vad du tycker om mammor som klär sina döttrar i klänning och toffsar.

Som jag sa, någon mer dömmande än dig får man leta länge efter.

Självklart ligger det mycket i det Madde säger, alla som tittar på Disney får inte en dålig självbild osv. men måste man inte titta på att alla inte har stöttande föräldrar som de du beskriver?

Dessa barn hamnar ju i farozonen när de utsätts för skeva könsstereotyper på alla möjliga plan ute i samhället och i MÅNGA FALL även hemma, vi påverkas av vår omgivning. Så är det bara. Precis som LD säger "It's a fact". Är det inte då viktigt att lyfta fram och prata om dessa små (men väldigt många) detaljer som faktiskt finns där att påverka barn som kanske inte har turen att ha bra stöttande föräldrar?

Jag vet inte om någon total könsneutralitet heller är det nödvändiga. Dvs. att man inte köper rosa till sina flickor bara för att bryta könsmönstret eller inte blått till sina pojkar men att möjliggöra båda sfärerna och sudda ut gränserna i alla fall. Precis som med kvinnofrågor måste man ju även när det kommer till barn dra frågan till sin spets för att faktiskt se hur långt det sträcker sig. Sen finns det ju 1000 åsikter om vad som är det viktigaste osv. så klart.

Som LD ofta påpekar måste vi generalisera, vi kan inte titta på hur mycket eller lite olika individer påverkas och inte påverkas utan vi måste titta på helheten, vilka tecken finns det på vad i ett större sammanhang. Inte bara i din familj osv.

/Sarah

Vi har genusvetenskap just nu på samhällskunskapen i skolan. Skulle vara intressant att ha dig som lärare i det <8D

Jag växte inte upp med Disney i min barndom. Filmer som Törnrosa, Snövit, Askungen och liknande har jag sett de senaste fem åren. (Mest bara för att få tyst på folk i min omgivning som utbrast "VA?! HAR DU INTE SETT ASKUNGEN?!?" så fort någon frågade mig om något i den filmen.) Det var jävligt intressant att Askungen, som har det så jobbigt och tradigt, ser välvårdad ut, har femcentimeters naglar utan smuts under, rena kläder och… Det talar för sig självt.

MADDE varför tror du att jag helt skulle strunta i barnens egna önskan och köra över dem? Har jag skrivit det nånstans eller drar du bara egna slutsatser nu?

Och nej, traditionellt kvinnliga saker är varken fula eller fel. Däremot så är könandet av barn och cementerandet av könsrollerna ett problem. Jag skulle aldrig klippa snagg på min son eller klä honom i spindelmannenkläder heller.

Varför blir man så provocerad av sådana inlägg om man nu vet att man hade bra föräldrar som hjälpte och uppmuntrade hela tiden? Om du vet att du har det bra och fantastiskt varför blir man arg på LD?

Jag had en fantastiskt bardom, min mamma var/är den bästa man kan önska sig, men jag kan se utanför min egen sfär. Jag har de glasögon LD pratar om, och hon har ju rätt! Jag vet inte hur tydligt hon måste vara för att alla ska se hennes poäng? Istället för att vara ta snabba slutsatser önskar jag att alla tog lite tid och försökte förstå vad genus handlar om. Genus handlar inte om förbud, den handlar om att ge alla möjligheter till både pojkar och flickor.

"En prinsessa KAN rädda en prins". Jag tycker den enda meningen har mycket djupt meddelandet.

Varför måste alla alltid gå emot och försöka försvara kvinnans rätt att vara typiskt kvinnlig för. Vad är det som är hotat egentligen? Varför är det så viktigt att barn (i detta fall) ska ha "rätt" att ha rosa tyll och höga tofsar i håret (eller vad fan det nu än gäller)?

Jag måste säga att jag har börjat få "genusglasögonen". Innan tyckte jag "genus" var ganska löjligt faktiskt. Men nu när jag börjat fundera på det så är det faktiskt ganska tydligt.

Vi kan ta min lillebror, som är tre år och tittar på Disneychannel. Jag satt ned en stund och tittade med honom, och det var verkligen bara killar, killar, killar (förutom de tjejigaste tjejerna i biroller. Men då mest för att hon behövde hjälp med något). Till slut kom Dora utforskaren.

Jag tror bara att många inte vill se genus, för att det är bekvämare att ha det som man alltid haft det. "Det blev ju inget fel på mig" osv. Bekvämlighet är en kraft att räkna med.

SARAH sen är det viktigt att vara medveten om att de flesta med ätstörningar eller dålig självkänsla inte haft dåliga föräldrar. De flesta har faktiskt haft fina föräldrar som stöttat dem, men faktum ÄR att barn påverkas enormt mycket av de ideal som finns och de normer vi kör ner i halsen på dem.

Att avfärda kvinnor som mår dåligt som offer för dålig fostran eller dåliga föräldrar är att köra huvudet i sanden. Och fruktansvärt ignorant.

KLARA :thumbup: Att bryta normer innebär inte att skapa nya. Det handlar liksom inte om att byta roller utan om att utplåna dem.

Du är smart klok och vacker.

Du har helt rätt i det du skriver – JAG ser mönstren tydligt och klart.

Jag kan inte så himla mycket om genus och sånt (det lilla jag snappat upp kommer från dig haha) men jag tror det ligger något i det.

Ibland kan jag tycka du verkar lite väl extrem, men samtidigt tänker jag att du förmodligen funderat några varv längre än jag och kanske hajat lite mer?

Jag har en hel del polare som snackar om "genus-häxor" och "feminist-f***or" men jag ser det som ett långtidsprojekt att öppna ögonen på dem.

Förklara att man kanske inte ska förkasta något som man egentligen inte vet något om. Kanske ta reda på lite fakta…kanske…

Ville bara säga det.

Jag är man. (vilket känns lite otippat här?)

Din blogg förändrar världen.

Så är det 🙂

Clayman hähä, jo jag blir ofta förvånad när jag ser män i min mammablogg. Men jag skriver ju om relevanta saker som tilltalar män också, så DEN biten är ju inte förvånande alls. 🙂

Jag tror jag kan verka extrem för att jag skriver om mina ideal och förhoppningas som förälder. Men jag skriver ju även om mina tillkortakommanden; att jag inte alltid är så jävla strikt eller principfast.

Och när det gäller barnen så är jag ju väldigt tillåtande. Medveten med tillåtande. Min dotter har ju dockor, dockhus, teservis, rosa kläder, kläder och saker med hello kitty, långa tunikor, puffärmar, glittriga skor och hårspännen. Hon tillåts ta del av det som är traditionellt tjejjigt också. Som redan påpekats så handlar ju inte genus om att göra tvärtom, byta roller.

Däremot så är jag ju medveten om vad kläder sänder för signaler och hur t.ex tv och böcker och leksaker kan påverka barnens självbild och framförallt uppfattning om manligt och kvinnligt och då undviker jag en del saker. Precis som de flesta föräldrar gör; undviker sådant som faktiskt påverkar ungarna negativt.

LD: Det var inte riktigt så jag menade. Utan allt jag menar är att man inte kan lägga allt det på just föräldrarna. För oavsett om de är jättebra (och ALLA föräldrar är inte heller bra föräldrar, vilket också inte behöver spegla sig i barnen tillslut iaf heller lixom) så finns det andra saker som är viktiga i hur vi "blir".

SARAH nej jag trodde inte att DU menade så, men jag tror väldigt många tänker så. Att har man bara stöttande föräldrar så spelar det ingen roll alls. Och det är ju inte riktigt sant.

Det måste vara väldigt jobbigt att få en massa arga kommentarer hela tiden. Priset för en provokativ blogg antar jag. Det är synd att det ska behöva vara så. Visst klart att alla ska få säga vad de tycker, vare sig de håller med om det som skrivs eller inte. Dock kan man alltid göra det på ett trevligt sätt. :/

Gillar din blogg!

MARIA närå! Jag får faktiskt mest stöttande och positiva kommentarer! Mina läsare motbevisar myten om att kvinnor bara hackar på varandra. :thumbup:

Jag tycker att det är märkligt att hävda att man inte påverkats av något man upplevt under stora delar av sin barndom. Hur skulle man kunna veta det när man inte har något att jämföra med?

Vi lever i en snedvriden värld. Den kvinnliga könsrollen ger ätstörningar och den manliga bidrar till våld och att män inte vågar prata känslor, det är inte en slump att mäns självmordsstatistik är betydligt högre än kvinnors. De vågar inte be om hjälp för det är "omanligt". Att kämpa mot könsnormer innebär inte bara att förändra den kvinnliga könsnormen, utan även den manliga.

Du gör ett superjobb LD så fortsätt!

Bästa LD!

För mig som grundskollärare har det varit helt underbart att hitta din blogg.

Jag får mina elever när de är sex år och är sedan deras "fröken" ända tills dess de börjar i högstadiet.

Jag inser att man måste vara ödmjuk och öppen när man får förmånen att arbeta med andras älskade barn.

Jag tänker inte trycka ner ett hard core "genus-tänk" i halsarna på föräldrarna eller eleverna men att ha det i bakhuvudet när jag arbetar med eleverna gör att, i alla fall jag, har blivit så oändligt mycket proffsigare!

Detta handlar ju naturligtvis bara om att helt enkelt behandla alla barn med samma respekt. Att ge dem en likvärdig utbildning och visa dem, handgripligen i vardagen, att alla har samma värde. Ska vi vara "En skola för alla" i verkligheten eller bara i ett fint dokument vi presenterar för föräldrarna och Skolverket?

På vår skola tycker jag att vi håller de här diskussionerna levande dagligen. Och jag är så stolt över att få jobba på en sådan skola! Men. Vi ser inte genus enbart som en enskild fråga eller händelse. Vi försöker väva in det i vår vardagspedagogik.

Ett exempel är att vi ser till att alla får chansen att leka med alla, där inga saker behöver blir tjejsaker resp. killsaker (tänk rosa "tjejlego"). Barnen lär känna varandra under lekarna och dessutom får de chansen att prova på något som de kanske aldrig testat förut, kanske på grund av att de inte har velat bli retade…

Risken för trakasserier och mobbing minskar dessutom om alla barn känner varandra vid namn och leker med varandra – om så bara en gång i veckan.

http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2011/07/01/lyckligt-lottade

Pedagogerna som startade projektet "Hållbar jämställdhet på Beckombergaskolans fritidshem" började med att ställa sig ett antal frågor;

 Hur ser lokalerna ut?

 Vilket material finns och hur har materialet valts?

 Var leker barnen? Flickor? Pojkar?

 Hur använder barnen materialet?

 Var finns personalen?

 Vilka normer gäller för pojkar och flickor på fritids?

 Hur blir det för de barn som är normbrytare?

Det finns ingenting som talar för att man inte skulle prova på ett sånt här relativt enkelt projekt med ännu yngre barn i förskolan.

Jag tror och hoppas att just det här är ett ämne som många pedagoger diskuterar, är intresserade av och vill göra något åt – men som det kanske inte alltid är så himlans lätt att fixa till på egen hand.

Det här är ett tips som jag VET fungerar som en "starter" till att få ännu fler idéer kring genusarbete i vardagen.

Och föräldrarna har varit odelat positiva. Tror inte att någon har känt att detta projekt är något "laddat"…

Tack för en finfin blogg som jag tror får många människor att öppna ögonen! Jag håller inte alltid med dig – men jag är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dina åsikter…

😉

NY HÄR kön är en social konstruktion. Och med kön syftar jag inte på könsorganen utan könsrollerna. 🙂 Välkommen!

SARA det viktigaste när man jobbar med genus är ju att man blir medveten om sina egna mönster och sitt eget beteende och framförallt sina egna föreställningar. Föräldrarna kan du ju inte förändra och det ska du inte ge dig på heller, men däremot ska du ju uppmärksamma dina egna fördomar och jobba med att själv bemöta barnen ur ett genusperspektiv.

Ja, och det är ju det som är så HIMLANS SPÄNNANDE!! Att man liksom aldrig är fullärd som lärare. Det finns alltid mer att fundera på och lära sig. Särskilt om sig själv… 🙂

BÄSTA JOBBET!!

Du gör nytta! Främst tror jag du är en riktig ögonöppnare. Det här med genus är grymt intressant, speciellt då jag nydligen fått mitt första barn. Men jag känner mig samtidigt väldigt vilsen i allt genussnack. Har du några bra boktips för någon som vill lära sig lite mer?

Tack!

Är det bara jag som har upptäckt (i min vardag och även runtomkring på olika bloggar) att de som skriker högst och mest om "jag har aldrig blivit påverkad" är de som är mest okunniga om genus men framför allt att de är de som ÄR MEST påverkade av det som de INTE skulle vara påverkade av….

läste precis den här artikeln:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2031020/Its-insulting-sexist-ask-I-raised-children-says-war-correspondent.html

..och dog lite inombords samt blev väldigt arg när jag läste de idiotiska kommentarerna som följde.

att bo i UK är horribelt ur ett genusperspektiv – här vet ingen någonting om genus/feminism och landet är fortfarande helt otroligt långt efter skandinavien när det gäller genusfrågor. hade du bott här hade du nog haft grått hår vid det här laget!

PS. senaste halvåret har jag nog varit i ca 5-6 olika barnbutiker, och inte en endaste (!!) hade ens ett ynka plagg som inte var utpräglat "flickigt" eller pojkigt" – fy vad svårt jag kommer att ha det när det är dags för mig att skaffa avkommor…

Jag måste bara få ställa en fråga, undrar hur DU tänker kring detta (jag vet att du mer kollar på att barnkäder ska vara just BARNKLÄDER men ändå…) Såg en pojke på stan i klänning, flicka med lite tuffare kläder…och så deras förädrar, mamma klänning, pappa baggyshorts och t-shirt. Om man nu eftersträvar förändring kring typiska klädkoder för kön, varför börjar man inte då också med sig själv? Varför ska enbart barnen förändra? Har du några tankar för för mig känns det falskt och innehållslöst på nått sätt. PS hoppas på dig nu, har självklart röstat!

Hittade din blogg idag och började läsa några av dina inlägg. Jag tycker att du är helt otrolig! Jag älskar att du skriver om allt det här och öppnar ögonen för så många (mig själv inkluderad). Tycker att det är modigt och så sjukt bra gjort helt enkelt.

När jag var yngre, 13-15 började jag fundera på könsrollerna. Varför var det okej för killar att vara högljudda när tjejer ska vara tysta och fina? Vad och vem är det som bestämmer hur vi ska vara? Jag blev väl någon form av feminist, men jag hade ingen koll alls. Men oavsett om man jag hade koll eller inte märkte jag att folk tittade snett på en om man kallade sig själv för en feminist. Det var tydligen något väldigt dåligt att peka ut saker man inte gillar med könsroller. Ville bara skriva detta och säga att jag ser fram emot ditt nästa inlägg! 😀

Åse: Vi kan hoppas att pappan har klänning och mamman baggyjeans en annan dag. De måste ju få ha könstraditionella kläder också. Genus handlar, som vi hört så många gånger, inte om att byta roller utan om att utvidga rollerna.

jag tror folk inte fattar att feminism o genus handlar om att man inte får göra flickiga/kvinnliga saker.

men det är ju tvärtom! de ska värderas högt och tas på allvar. rosa får inte vara en svag och gullig färg, utan en färg bland andra. precis som du skrev, ninja har ju massor av typiska flickkläder och leksaker, men – också typiska pojksaker! det är ju det som är grejen, att alla får tillgång till allt, inte bara barbies om man är flicka osv.. tror på nåt sätt att många kvinnor blir provocerade av dig och feminism över huvudtaget, för de får som dåligt samvete av att de gillar rosa och typ baka, som om de gör något "o-feministiskt".

men alltså i den feministiska utopin har man ju tillgång till allt utifrån vem man är som individ och ens intressen, inte ens kön.

Jag tror många upprörs av dina inlägg för att de känner att du kritiserar deras föräldrar och sättet de blivit fostrade på.

Om man tar min mamma som exempel. Hon klädde mig i klänningar, lät mig kolla på Disney, kallade mig söt och duktig och massa andra saker som du (och jag med för den delen) inte tycker är bra.

Men jag blir inte arg när du kritiserar detta. För trots att jag kanske önskar att hon hade gjort annorlunda på vissa punkter så är hon ändå världens mest underbara, kärleksfulla och fantastiska mamma.

Bara för att ens föräldrar gjort några små "fel" på grund av okunskap är de inte dåliga föräldrar, vilket vissa av dina läsare måste lära sig. Men många tar det personligt och börjar då försvara sig (och sina föräldrar) med att de minsann inte påverkats av sin fostran. Istället för faktiskt inse hur det ligger till och acceptera att även om man har världens bästa föräldrar så har även de sina fel och brister.

marielle jo precis! Det är ju det det handlar om, förmågan att kunna se på sina föräldrar och sin uppväxt med kritiska ögon. Det innebär ju inte att de var dåliga människor. Jag kritiserar min morsa hela tiden, men hon är ju ingen dålig person och hon gjorde så gott hon kunde utifrån sina förutsättningar-.

En bekanting har otroligt svåra ätstörningar, självskadebeteende, kontrollbehov, depression osv osv. Hon har en blogg där hon bara lägger ut massa tuttbilder på sig själv och vill ha bekräftelse för sitt utseende i mängder. Tycker det är så tragiskt att se. Gick in på hennes blogg idag där det stod ungefär

"Varit med mamma idag och hon gick hela dagen och talade om för mig hur vacker och fin jag är och att hon älskar att gå bredvid mig för att kunna sola sig i min glans. Hon är så stolt över att ha fött en så vacker dotter!Hihi <3"

Ahhh ba, tjena. Vet vi vart alla dom psykiska problemen härstammade ifrån.

-.-

"att generalisera är inte att dra alla över en kam. Man måste generalisera för att synliggöra mönster och strukturer. Undantag är inte intressant när man diskuterar ett fenomen."

problemet är ju inte generaliserandet, utan att du generaliserar utifrån dina erfarenheter, medan mina och många andras erfarenheter är helt annorlunda. jag håller oftast inte alls med om dina generaliseringar och håller faktiskt med om allt Madde skriver här först bland kommentarerna (och ändå är jag extremt genusuppfostrad själv. här typ 4 bast: http://4.bp.blogspot.com/_rU7VYrMOWDg/Si1hHfWf0qI/AAAAAAAAA6s/24eRrXDJ3nU/S220-h/hos_farmor_beskuren_liten.jpg)

Självklart PÅVERKAS man, men det är inte ALLTID negativt 😛 Alla blir inte negativa, självdestruktiva fjollor bara för att de såg Disney som unga. Men du har helt rätt i att vi alla är påverkade. MYCKET påverkade.

tessan skulle jag börja generalisera utifrån mina egna erfarenheter så skulle jag komma med mycket fler tokigheter. Jag generaliserar utifrån den kunskap jag har i ämnet.

Jag använder bara mina egna erfarenheter för att berätta hur man kan påverkas.

Det här med att man blir påverkad – klart man blir, det fattar väl vem som helst? MEN mina föräldrar påverkade aldrig mig negativt. Jag fick gå i vad jag ville, klänning, byxor, blått eller rosa, klippa mig hur jag ville osv, har haft långt, hockeyfrilla, allt möjligt. MEN.. jag påverkades MYCKET av vännerna och andra runt omkring.. jag har ju alltid gått min egna väg och aldrig brytt mig. Tjejerna sminkade sig och gjorde sig fina – jag gick i tights och t-shirt. Tack mamma säger jag för att hon uppmuntrade mig att vara just jag.

Men tyvärr idag.. påverkas jag mycket av samhället, hur vänner ser ut osv.. mindre kul

Asså, Dom flesta kvinnor rakar sina ben. För annars är dom okvinnlig. Ja det är sant!! jag hör det hur ofta som helst. För att jag inte rakar mina.

Eller att jag är pojkflicka för att jag inte har smink.

Min bästa kompis har gjort skönhetsoperation.

Och JA! Det är samhället för hon sa till mig (kompisen) att ifall ingen kvinna skulle raka sina ben så skulle inte hon heller.

Håller med dig LD. På med Glasögonen.

Vänta…

Nu blev det fel… Hon gjorde inte skönhetsoperation för att folk raka sina ben.

Men jag tror det är samhällets fel att hon gjorde det.

(Operationen då)

Håller med dig om allt, dock vet jag att även killar får ätstörningar men jag tror att det är ett stort mörkertal eftersom fakta kvarstår – den stereotypa mannen ska ju vara stark, inte visa känslor osv. Tror även att det yttrar sig olika, istället för att fixera sig vid att vara smal brukar killar fixera sig vid att vara muskulösa. Därmed förminskar jag inte tjejers problematik, utan min poäng är snarare att INGEN mår särskilt bra av det här med könsroller.

men vilket fokus det läggs på kläder? Det är ju bemötandet som kläderna orsakar som inte alla gånger är så..super.

Jag har själv en flicka i lilla trotsåldern (5) och jag önskar att jag vetat mer om genus tidigare i hennes liv. Hon är extremt "flickig" mycket för att jag antagligen inte visste bättre när hon var mindre.

När hon vill ha min uppmärksamhet för någonting hon gjort, försöker jag sluta använda "duktig" och istället säga något i stil med " wow, kan du klättra så högt, det kan inte jag!"

Jag har själv växt upp med duktig-stämpel och innerst inne tänkte jag alltid " om ni bara visste hur jävla duktig jag är (ironi)". Det var svårt med de förväntningarna på mig. Det vill jag inte ge min flicka.

Nu har jag en dotter till, en liten en, och redan nu försöker jag påminna hennes far om det här med genus. Svårt då han kommer från en annan kultur där småflickor behandlas som om de är gjorda av porslin.

För att inte tala om de kläder vi får skickade av hans familj :bigeyes:

Jag håller givetvis inte med allt om vad du tycker o tänker, LD, men jag måste tacka dig för att du fått mig att framförallt tänka efter före. Att jag fått en insikt om genus, att jag har fått mod till att ställa större krav på dotterns förskola.

Tack!

Om det finns mönster hur har dom då uppkommit?

Är allt en social konstruktion, jag tror stenhårt på att när jag tittar mig själv i skrevet så ser jag inte en penis utan en snippa. Det känns som om det inte är någon gubbe på andra sidan jordklotet som kom på att jag skulle ha snippa, utan oj, jag föddes så!

Är jag en biologist då?

Jag läser en kurs nu som kallas Skatter och deklarationer. Av materialet vi ska läsa ingår en del av Skatteverkets anvisningar. Jag reagerade på att de alltid skriver han. De försöker skriva "den skattskyldige" men sen då de ska säga det igen en liten bit senare så står det alltid han. Kan inte alla myndigheter också lära sig det mycket praktiska ordet "hen"?

DU ÄR SÅ JÄVLA BRA! Tänkte bara säga det. Jag har alldeles för lite tålamod för att orka diskutera genus i bloggar, då framförallt upplysningsvis med alla som förkastar uttrycket och allt som rör feminism. Jag jobbar med att försöka påverka på hemmaplan istället och tycker därför att alla som Du ska vinna tusen blog-awards som tar diskussionen, och orkar, om och om igen. GO YOU!

Jag hade både klänningar och "killkläder" som liten (ärvde mycket), både dockor och bilar och mina föräldrar försökte aldrig medvetet pressa in mig i en roll ,även om de inte var så genusmedvetna (få var det på 90-talet när jag växte upp, född 88) så var de heller inte tvingande. Min pappa (eller min mamma) har aldrig kommenterat hur jag ser ut eller klär mig på ett negativt sätt, och jag blev mer uppmuntrad för vad jag gjorde än för hur jag såg ut.

Och jag har ÄNDÅ blivit påverkad av hur en kvinna "ska vara". Jag blir så irriterad på folk som inte kan se hur de är (som vi alla är) en produkt av sin tid och de samhället som vi lever i.

alltså vad fan svarar man när en kille har sagt något riktigt sexistiskt, man blir ARG SOM SATAN och sen kommer det en TJEJ (WTF?!!!) och undrar "varför måste du ta det så allvarligt? allt kan tolkas på olika sätt, han menade det inte på det sättet, han ville bara skämta". Jävla idioter överallt, så jävla less jag blir. Bra inlägg för övrigt Dahmer! :thumbup:

Sara som är grundskollärare;

Jag har ett boktips till dig!;

Flickor, pojkar och pedagoger

Av Kajsa Wahlström

Otrolig bok om att börja med genuspedagogik från grunden, där man ansett sig jämställda. En rapport från verkligheten! (:

Ska bli förskollärare (1 år kvar) och kämpar stenhårt för att lära mig genuspedagogik för att våga stå för det och föra ut det sen när jag börjar jobba! (:

Annika – jag hoppas också det!

Visst blir det tradigt när genus handlar om kläder, för mig personligen kommer det absolut sist.

Ett exempel som berör mig:

En manlig lärare gick fram till ett bord med flera elever. Han var störd över att pennorna låg utspridda. "Nu blandar NI ihop era pennor igen FRÖKEN (tittar på enda flickan vid bordet). "DU får se till att NI håller bättre koll". Hon gavs ansvar att ha koll både på sina och pojkarnas pennor, han valde också att påpeka det med just ordet FRÖKEN… Håller med LD, tar du på dig glasögonen kommer du häpna. Det är i underliggande strukturer som de flesta av oss inte ser eller uppmärksammas som förändring måste ske. Andledningen till att jag reagerade i mitt inlägg förut är för att jag får en känsla av att många lägger större vikt vid yttre förändringa – kläder, hår etc…det tror jag är att börja i fel ände!

Jag fick inte smink stringtrosor eller klackskor när jag var liten. Lite smink kunde jag köpa själv när jag fick månadspeng om jag ville ha det (13 år). När jag var 12 spelade jag fotboll hade kortbrunt hår och glasöogon. Jag var smal riktigt smal och ja, jag såg ut som en pojk. Jag var inte ens bra på fotboll.. Jag var aldrig populär, hade några vänner och många som tyckte de var okej att skratta åt mig slå mig och trycka ner mig. Jag har i alla år skämts för bilderna från den tiden. Tyckt att jag var så ful så alla bilder är gömda. Jag tror att jag ska leta fram dom nu, för inte fan hade de rätt att slå mig bara för att jag inte hade smink och string som 11 åring…

ps. I lördags var jag på ica i shorts med riktigt håriga ben.. De var lite jobbigt sen tänkte jag, VAD FAN! och gick. ds

Tack MalinÖ!

Jag slukar ALLT!! Hoppas att du får det finfint när du börjar jobba och att du hittar en arbetsplats där du kan och får inspirera andra… Annars vet du var du kan hitta oss. 😉

"Det är ju det det handlar om, förmågan att kunna se på sina föräldrar och sin uppväxt med kritiska ögon. Det innebär ju inte att de var dåliga människor. Jag kritiserar min morsa hela tiden, men hon är ju ingen dålig person och hon gjorde så gott hon kunde utifrån sina förutsättningar-."

Snälla LD, skriv ett inlägg om detta fenomen i sig. Är förundrad över människors förnekelseförmåga. Att upprätthålla livslögner och glorifiera sina föräldrar oavsett. Beror det helt och hållet på päronens hjärntvätt eller VAD?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *