Kategorier
feminism & genus

Tamlin kommer alltid ha högre status än Ninja för han är man

Så är det rättvist att jag fostrar och bemöter Ninja på ett annat sätt än Tamlin? Borde jag inte i den mån jag kan göra lika? Problemet är att Ninja och Tamlin har olika förutsättningar. Om vi bortser från de tydliga som exempelvis syskonplacering och ålder och vi, deras föräldrars utveckling sen första barnet så finns det normer som skiljer dem åt och skapar olika förutsättningar.  De kommer bemötas olika av omgivningen och samhället kommer alltid ha olika förväntningar och krav på dem. Och jag vore en idiot om jag inte tog hänsyn till det.  Tamlin kommer alltid ha högre status än Ninja för han är man och mannen är norm. Hans ilska och eventuella våldsamhet kommer alltid accepteras och i viss mån uppmuntras och hyllas till skillnad från Ninjas som kommer skambeläggas och förtryckas. Män är medvetna och arga, kvinnor hysteriska och känslosamma. Män är envisa och vet vad de vill, kvinnor tjatar.  Tamlin kommer kunna njuta av och leva ut sin sexualitet medans Ninja alltid kommer hållas ansvarig för mannens lustar. Han kommer känna stolthet men hon kommer alltid känna skam kring sin lust för fina flickor håller på sig och har de sex med för många så måste de ju må dåligt för tjejer blir ju aldrig kåta. Bara de dåliga (hororna) och de får skylla sig själv.  Ninja kommer alltid värderas utifrån sitt yttre och bestraffas om hon avviker från normen. Hon kommer få kämpa i motvind, alltid bli förbisedd och tvingas vara dubbelt så bra för att anses hälften så kompetent som sina manliga kolleger. Tamlin kommer få förtur och chanser och tillfällen bara för att han har kuk. Han kommer kunna sitta i bastun med chefen och spela på samma planhalva. Men bara om han följer reglerna för annars är han en fjolla, en bög och utesluts.  De kommer ha olika begränsningar och olika utgångslägen och det jag vill är att jämna ut lite, förbereda dem. KOMPENSERA. Att de skulle vara födda med färdiga personligheter som jag bara ska låta vara är skitsnack för personligheten formas och påverkas i HÖGSTA GRAD av miljö, upplevelser, bemötande samt fostran. Annars, what would be the point att överhuvudtaget försöka sig på nån form av föräldraskap? 

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

48 svar på ”Tamlin kommer alltid ha högre status än Ninja för han är man”

Sant så sant, det är så världen fungerar.

Tack för en fin bloggdesign, har hämtat den ifrån bloggdesign.nu och den får mycket beröm. Jag vet inte hur många gånger jag har länkat till dig nu 😉

Ja, vad är meningen med föräldraskap om man inte skall kunna påverka vilka slags vuxna barnen blir? Och sanningen är ju att påverkar dem gör man, omedvetet eller medvetet – och då är ju det senare väl ändå mycket bättre! Så man inte behöver vakna upp en dag och undra varför sonen man övergav som tonåring (och kanske inte ägnade så mycket uppmärksamhet dessförinnan, heller) växt upp och blivit massmördare!

Så sant! Bra skrivet! Just så är det, att barn har olika förutsättningar, så man kan helt enkelt inte uppfostra dem precis lika, det går inte bara.

Mycket sant också det du skrev om personligheten. Man kan inte födas med en färdig personlighet, jag menar, var ska man få den i från? Personlighet är ju inte en gen. Som du sa formas den av miljön, uppfostran osv.

har du hört emil jensens "tinningarnas charm"?

han åldras med behag

han har de grå tinningarnas charm

han är en man i sina bästa år

hon borde färga sitt hår

han är väderbiten, hon är rynkig

han är vackert sliten, hon är skrynklig

han är erfaren

hon är medfaren

han har levt ett liv, hon har ett kvinnligt perspektiv

han tar initiativ, hon tar sig friheter

han är sensitiv, hon är hysterisk

han är primitiv, hon är ohygienisk

han är ledsen, tänk all hjälp han behöver

hon är ledsen, du ska nog se att det går över

han är i nöd, vi ändrar hela vårt system

hon, en typisk reaktion på ett vanligt problem

han är arg som ett djur, bara hör hur han skäller

hon har mens, hon är sur, det är fan vad hon gnäller

han väcker moderskänslor, hon väcker irritation

han berättar vad som hände, hon ger sin version

han regerar

hon manipulerar

han är charmig, hon spelar på sitt utseende

han har livsaptit, hon har missbrukarbeteende

han var dålig i skolan, för han hade koncentrationssvårigheter

hon var dålig i skolan, för hon var korkad och kass

han är bra i sängen

hon är en madrass

han sprider sin säd, det är sunt!

hon knullar runt

två killar som gillar varann går väl an

men två tjejer som gör det, dom saknar en man

han är en sån härlig aktivistartist som står och pratar om förtryck mellan könen

hon är en trist feminist som grälar om lönen

han är en stor pratare, var tysta lyssna på honom

hon är en manshatare, ingenting att bry sig om

han står på scenen och pratar

hon sitter och lyssnar

det är just sådana mönster jag hatar

det är bäst att jag tystnar

men jag skiter i att buga och bocka

och ger min mest subtila gest en smocka

åt mitt kön och min roll

och jag sår andra frön åt andra håll

för det sista jag gör innan jag tiger

jag tackar för mig, och jag niger

Jag håller med dig i mycket men en sak som jag känner är fel är det du skriver om personlighet. Jag är nämligen adopterad, från ett nordiskt grannland. Mina värderingar, normer har jag till stor del fått av mina föräldrar. Däremot min personlighet så långt från mina föräldrar som är möjligt. Mina föräldrar är försiktiga och trivs bäst i sin lilla tilldelade ruta, har aldrig varit utanför norden eller bytt yrke. Jag är trots att jag är kvinna (hehe) en som tar för mig och tar plats. Jag är driftig och välutbildad. När jag i vuxen ålder träffade en del av min biologiska familj skrattade vi gott åt våra likheter. Vi var väldigt lika, inte så mycket utseende kanske men däremot personligheten.

Med det här menar jag inte att "det är kört" att påverka beteenden hos sina barn, att förstärka positiva sidor är alltid lönt. Däremot är det viktigt att ta sig tiden att verkligen lära känna sitt barn så man inte fastnar för de uppenbara sidorna som är tydligast.

Fortsätt vara en medveten förälder och lycka till :thumbup:

Jag tror att föräldrar kan påverka ett barns värderingar och träna barnet att jobba med sina svaga sidor men dess egentliga personlighet tror jag faktiskt inte är något föräldrar påverkar speciellt mycket. En del är otåliga och detta kan inte en förälder ändra på men de kan hjälpa barnet att se att det finns situationer där det är värt att vänta men att det också finns situationer där snabba beslut och snabbt agerande kan vara bra men jag tror inte de kan påverka barnets grundinställning 'otålig'.

Japp, så är det.

Förutom det du beskrivit kommer Ninja också få stå ut med att potentiella arbetsgivare redan vid första intervjun ser henne som en belastning för att hon bara kan tänkas bli småbarnsmamma (för att inte tala om hon ÄR eller BLIR det), medan Tamlin i samma situation ses som en stabil familjefar vilket är ett plus. Dessutom kan hon aldrig göra rätt i det hänseendet. Skaffar hon barn ses hon som en VABande belastning, vill hon inte ha barn ses hon som kall, självisk, okvinnlig och rent onaturlig. Vill Tamlin inte ha barn är det helt naturligt och nästan förväntat, män förväntas inte vilja ha barn utan att en kvinna mer eller mindre tvingat dem på honom. Vill han ha det är det ändå ok för hans partner förväntas ta det stora ansvaret ändå.

Gör Ninja sedan ett misstag i sin karriär ses det som att det beror på att hon är kvinna och att det inte hade hänt om de istället haft en man på samma position medan Tamlin får äran att ses som en individ. Hans eventuella misstag tillskrivs honom själv och inte hela manligheten.

Man kan ju forstätta i en hel evighet med dessa jämförelser *pust* Det är därför jag blir så förbannad på folk som påstår att det inte existerar något strukturellt förtryck av kvinnor i vårt land och vår kultur.

Jag är en tjej på nitton år. Jag lever livet, festar, knullar och gör väl som de flesta i min ålder.

Jag märker inte av det du skriver."Han kommer känna stolthet men hon kommer alltid känna skam kring sin lust för fina flickor håller på sig och har de sex med för många så måste de ju må dåligt för tjejer blir ju aldrig kåta. Bara de dåliga (hororna) och de får skylla sig själv."

Idealet att fina flickor håller på sig etc. har jag aldrig lagt märke till. Jag har sex med vem jag vill, likaså mina vänner. Både killar och tjejer. Inget skitsnack what so ever.

Kanske är det unikt för staden där jag bor. Jag vet inte. Jag bor i alla fall i en relativt liten stad i Västsverige. Och där går det inte till så.

Vill ändå hoppas och tro att det där har förändrats lite. Än så länge så lever ju några av de "gammelmodiga" kvar, men när nästa generation växer upp får vi väl ändå tro att det har skett en förbättring?

Eller?

Leighton: Åh jag blir så trött på "där jag bor eller hur jag är uppväxt är det /var det minsann inte så" Menar du då att problemet inte ska uppmärksammas då?

Missförstå mig inte alls, jag är jätteglad över att du känner dig som en fri själ där du inte blir stämplad som hora för att du har legat med mer än två…eller att du inte varit med om att du inte vågat ta initiativ till sex, fast du vill jättemycket, just p.g.a att "tjejer inte förväntas göra så, eller ens gilla sex" Det är faktiskt VÄLDIGT vanligt överallt måste jag säga, och jag är glad över att det är så bra i den lilla stad du bor i(vad heter staden, jag flyttar gärna dit!)

Men eftersom att det bara är 1 stad i Sverige där allting är bra, så ska problemet uppmärksammas, så att alla andra städer i Sverige blir lika bra!

Jag kommer ihåg när jag tittade på ettan där företag talade för sitt och "tävlade" i om hur bra jämställt det är på företaget. "På vårt företag är det minsann 88 % jämlikt, slå det om ni kan!" Skulle önska att det bara var 100 % på alla företag men så är det icket…

Snälla Lady Dahmer, kan du försöka hjälpa mig? Du verkar ju kunna det här med naturlig hudvård. Jag har börjat tvätta ansiktet med honung och smörja med avokadoolja. Problemet är att oljan inte går in i huden! Den lägger sig som en tunn, kladdig yta och har inte ens efter 2 timmar gått in i huden. Hur ska jag göra?? Eller är oljan helt enkelt inte rätt för mig? 😐

Så bra skrivet! (som vanligt). Jag skulle gärna läsa lite konkreta tips på vad som är bra att tänka på när man uppfostrar en pojke eller flicka, eller ja snarare försöker att inte göra det om du förstår vad jag menar. Jag tror många föräldrar som har söner tänker att de inte behöver anstränga sig, "för det är ju flickorna som ska lära sig ta plats", hävda sin rätt, osv. Jag bli så arg när folk som anser sig vara jämställda resonerar så och inte inser att vad de just sa är att det är mannen som är norm och att det ska fortsätta vara så. Snacka om att vara indoktrinerade liksom.

Det här är helt off topic men bara ren nyfikenhet eftersom jag är ny här. Heter dina barn Ninja och Tamlin eller är det smeknamn för barnen i bloggen? Tycker om båda namnen och speciellt Tamlin!

Sen undrar jag om du skrivit nåt speciellt inlägg om amning och hur du tänker kring det? Som jag fattat det ammar du båda fortfarande?

Det här är helt off topic men bara ren nyfikenhet eftersom jag är ny här. Heter dina barn Ninja och Tamlin eller är det smeknamn för barnen i bloggen? Tycker om båda namnen och speciellt Tamlin!

Sen undrar jag om du skrivit nåt speciellt inlägg om amning och hur du tänker kring det? Som jag fattat det ammar du båda fortfarande?

Alltså seriöst? jag vet att du menar väl, men ibland undrar jag om du verkligen kämpar för att bryta könsroller eller om det är du och alla andra liknande mammor som egentligen besfäster dem. vadå att kvinnor ska skämams över sin sexualitet? Så kanske det var för 10 år sedan, men när Ninja är 20 är det troligtvis en helt annan syn på den saken. Redan Idag är sex mycket mer accepterat än det var för tio år sedan, den skillnaden är ju markant. Jättebra att du är medveten om normer och hur det påverkar dina barn och deras uppfostran, men frågan är om du inte sjä'lv satt upp en bild av hur du tror att samhället är, samtidigt som den bilden snart måste uppdateras? Sure, vi är inte där riktigt än. Men inom en rimlig framtid, och det ska varje feminist ha eloge för.

Jag menar inte att du har fel, bara att din bild av normerna kanske är lite väl mörk i vissa avseenden.

Hej kära LD.

Detta har inte med inlägget att göra men vafan.

Igår var jag på High Chaparall med sonen (5 år) samt en kompis och hennes dotter (5 år). Har du koll på vad HC är? Om inte, googla.

Tyckte det var skitkul där och barnen var eld och lågor men trogen läsare som jag är av din blogg (som du vet) så kunde jag inte låta bli att tänka på dig!

Du vet, det här med glorifieringen av det manliga våldet (eller våld öht). Vad är High Chaparall om inte det. HC handlar ju mest om cowboys och indianer och exakt ALLA barn som är där går klädda i cowboy-hatt (eller fjädrar som indianer) och springer runt och skjuter varandra. För att inte tala om deras pappor men OCKSÅ deras mammor.

Jag ville inte vara en glädjedödare men satte ändå igång diskussion med min kompis om det. Jag kände lite ångest över att jag alltid sagt att mina barn ALDRIG ska få några våldsleksaker men när dagen var slut hade ungen fått både en pistol och en pilbåge. Jag vet inte varför men på något sätt så kände jag att det inte var så fel. Jag och även min kompis diskuterade och kom fram till att det här med cowboys och indianer, vilka ungar har inte lekt det? Ja jag vet att bara för att man har gjort något i alla tider så rättfärdigar det det inte. Men ändå känner jag att det är skillnad på om de leker irak-krig och vill ha k-pistar i leksaksaffären och på om de leker "hederliga" indianer. Det är ju samtidigt lite historia och kult över cowboys och indianer och vi VET ju idag att så håller man inte på längre (skjuter folk bara sådär på gatan menar jag och skalperar och hit och dit) och att detta var en historisk epok snarare.

Samtidigt är jag mycket noga med att alltid poängtera för barnen hur fel det är med våld och hur man ska vara som en bra människa. Och när jag tänker efter så lekte jag också indian och cowboy när jag var liten och jag tror att de flesta har gjort det men är inte kriminella eller buffliga och mansrollsiga (för männen då och du vet hur jag menar med mansrollsiga). För det var just det här med uppfostran som ändå präglade min barndom om att våld och bufflande var fel och att känslor och kärlek is the shit.

Vad tänker du om detta LD? Denna typ av lekar alltså? Får Ninja och Tamlin leka indian och cowboys eller får de inte leka NÅT som är våldsamt? Lekte du sånt när du var liten? Hur har du påverkats av det?

När jag tänker efter så har ju Ninja en del superhjältetröjor och star wars-tröjor etc så jag blir lite konfunderad över hur du menar när du säger att man inte ska glorifiera det manliga våldet och hålla på med såna där grejer som superhjältar och sånt.

Tanke om detta vore kul, gärna som inlägg om du vill, även om du redan skrivit om det (fast just cowboys och den biten tror jag inte du skrivit om, eller?).

Törstar efter att få höra dina åsikter! Haha! Känn dig populär 😛

Bra skrivet, som vanligt! (har även länkat till dig, för jag vet inte vilken gång i ordningen ;-))

Finular också på ett inlägg om barn o krigslekar, tänkte precis som Elisabet här ovanför på det i samband med High caparall, bla… Skriv gärna mer om det!

Sant! Om sådant vore förutbestämt så vore föräldraskap egentligen helt onödigt. Men iofs ser jag skräckexempel då och då på föräldrar som faktiskt inte bryr sig. Som bara sitter bredvid och låter sina barn slå andra barn o.s.v.

Åh, Lady Dahmer! Din blogg är så bra, du är så bra. Idag, liksom många andra dagar, har jag mött alltför många närgångna män som vägrar se en som något annat än "en snygg tjej" och alltför många antifeminister som menar att Sverige redan är totalt jämställt och att inget kan förbättras. Ja, du vet, sånt man råkar ut för varje dag och som man blir sådär himla matt och trött av. Men, så fort jag kommer hem och kikar in på din blogg har du (och även många av dina läsare i kommentarsfälten) skrivit något nytt som gör att man känner att det ändå finns hopp. Önskar att fler tänkte som du. Tack.

Åh, håller tummarna för att vi har kommit lite längre när våra barn är stora. Trots allt är det ju en hel del som uppfostrar sina barn åtminstone delvis genusmedvetet så de kommer ju ha några bundsförvanter :-).

Men sen håller jag inte helt med dig, tror jag. Målet med en genusmedveten uppfostran måste ju vara att barnets egen personlighet ska få komma fram och inte styras för mycket av trånga normer. Vi som föräldrar har en oerhörd påverkan på våra barn, varav mycket är omedveten, men vi kan inte skulptera fram önskad personlighet i varje barn. Om inte annat så lär barnet reagera på varje sådant försök, troligen med att göra tvärtom. De måste få känna att det är ok att vara sig själva, även om föräldrarna önskar något annat. Därmed inte sagt att man inte ska uppfostra sina barn medvetet.

Jag försöker också uppfostra mina barn kompensatoriskt, beroende på kön, men också vad jag bedömer att de behöver för tillfället. Min äldste son är lite av en typiskt "storasyster", klok och förståndig, och ibland måste jag prata med honom om att det är ok att göra dumheter, att det är ok att gilla sånt som mamma inte gillar (tex actionfigurer). Jag vill ju inte att han ska hamna i samma lojala duktighetsfälla som jag gjorde som storasyster.

Har jag missförstått? Du skriver om att kompensera Ninja genom hon ska ta för sig och Tamlin ska bli mjukare är det för att du tror att det är genetiskt att Ninja föds mjukare och Tamlin tvärtom??

Jag håller med dig att man måste kompensera och jämna ut lite, men när det behövs. Inte att man har förutfattade meningar om kön. "Att tjejer är lugna från födseln, och därför måste jag jämna ut lite" jag tror det är lite så folk menar som lämnar kommentarer angående personlighet, att man ser först hur sitt barn är och sen kompenserar oavsett kön. Och nej jag menar inte 10 år senare utan man kan se redan vid 1 års åldern om ett barn är blyg, aggressiv osv.. och därefter jämnar man ut.

Håller även med Annie om att du måste uppdatera din bild lite hur samhället är. Du jämför väldigt mycket med din egen erfarenhet med män tidigare och hur du själv var som ung, fine men du måste även förstå hur främmande det är för såå många som inte upplevt detta. Har kunnat ha sex med vem som helst utan skam, som har skapat en karriär utan att känna att de har fått kämpat dubbelt osv..Men du är medveten det är skit bra för det finns fortfarande orättvisor bland kvinnor och män, har dock ej varit med om det ännu under mitt 29 åriga liv.

:-d

ANNABOK ja du har verkligen missuppfattat både mig och hela genusteorin. Nejj jag tror verkligeb inte att flickor är lugnare biologiskt. Eller att barn besitter medfödda egenskaper baserat på kön. Det är definitivt INTE vad kompensatoriskt förhållningssätt handlar om. Jag föreslår att du läser min genuskategori, hela.

Barn bemöts utifrån kön, alltså behandlas olika och har olika förväntningar och krav beroende på om de är flickor eller pojkar. Kompensatoriskt föräldraskap går ut på att balansera upp det genom att kompensera där det finns brister. Läs gärna här; http://www.jamstalldskola.se/arbeta-jamstalldhet/steg2-kompensatorisk-ped.shtml

Givegvis kompenserar jag inte bara utifrån de perspektiven utan även från tex syskonplacering och barnets egna egenheter och talanger.

När det gäller att " uppdatera mig" rörande samhället idag så är det inte nödvändigt; jag har koll. Mer än de flesta. Jag tror tvärtom att du och Annie här bör se utanför er egna horisont och inse att synen på manligt och kvinnligt i högsta grad lever vidare i yngre generationer. Och att det är ett stort problem.

TESSA att uppfostra sina barn samt utrusta dem med egenskaper och talanger som är bra är inte synonymt med att försöka begå våld på dem. Vi formar alla våra barn. Varför är det mer ok att göra det omedvetet (och med tråkiga resultat) än att göra det medvetet med barnets bästa i fokus? Om jag vet med mig att mina barn kommer bemötas utifrån ett könsperspektiv, hur kan jag då låta bli att kompensera det? Det om något måste ju verkligen vara att kväva deras individuella personlighet!

Okej bra! För det tror inte jag heller:-d Att sånt är medfött pga vilket kön man har.

MEN eftersom du använder dig av ord som kompensera och jämna ut ganska mycket så låter det som att du redan från deras födsel förstått vad som behövdes kompenseras. Så därför undrade jag( se min tidigare kommentar ovan) om du trodde tjejer föddes lugnare bla bla. HUr visste du att Ninja behövde kompenseras? eller gjorde du det bara för att hon är en flicka? Jag undrar inte över kläder (för det vet jag att du redan gjorde vid födseln) utan jag undrar över om att forma "tuffa" till personligheten? likadant med tamlin, där har du sagt att du måste kompensera med mjukhet. Är han inte redan det? eller är det just för att han är en pojke du säger så.

Känner att jag inte kan formulera mig rätt (trött)

JA, många har olika förväntningar och krav beroende på om de är flickor eller pojkar (vilket är fel), men att uppfostra dem likadant suddar väll ut det? Jag menar du säger att det är en självklarhet att du ska uppfostra dem olika, du separerar barn i 2 flickor och pojkar själv där baserat på deras kön.

Man har ju ett mål och det är att det inte ska finnas förväntningar på kön alls utan att vi är lika värda i alla seende. Och hur blir vi det om vi inte fostrar våra barn likadant. Tjejer ska stå på sig, ta för sig och även vara mjuka osv och killar ska mjukna visa känslor och även ta för sig osv.

Jag menar, egentligen så fostrar du dina barn likadant. De har likadana klder under sin uppväxt hittills, båda har kort hår, båda har samma förälfdrar de kommer att ta efter, båda lär sig att var mjuka och snälla människor, leker med dockor (ömhet) båda lär sig att ta för sig? Jag menar det kan inte vara så att du lär N att ta för sig och att T inte behöver det? för det är ju inget som är medfött, så då måste du ju lära honom det också. Alltså så lär/formar/fostrar du båda likadant. För det finns väl ett gemensamt mål för dina barn?

Jag skulle vilja läsa ett inlägg om hur du uppfostrar de olika.

Ps;-)

Jag har läst länken du länka, jag håller med till 100% vad som står där MEN det handlar om barn som oftast kommer från traditionella könsroller och det gör inte dina barn.

DEt handlar om större barn, pojkar och flickor som INTE har uppfostrats likadant och därför behövs denna metod!

"Med kompensatorisk pedagogik avses arbete för att bredda flickors och pojkars traditionella könsroller. I ett kartläggningsarbete framkommer ofta förekomsten av olika traditionella mönster för flickor och pojkar. Vanliga mönster för pojkar är att röra sig mycket i leken, att vara eller välja en ledare, att prestera, konstruera och tävla. Flickors mönster handlar mer om att välja närhet, att samtala, att umgås med en enda kompis eller ett fåtal, att ta ansvar för relationer. För att motverka dessa behöver flickor och pojkar få träna på och stärka de förmågor som de är sämre på. Målet med kompensatorisk pedagogik är att ge flickor och pojkar samma möjligheter att utveckla fler förmågor och inte begränsas av traditionella mönster."

Annabok, det finns mycket forskning som visar att barn behandlas annorlunda på grund av deras kön från dag ett. Ta bara det där experimentet då folk fick lyssna på inspelat barngråt. Första gruppen fick frågan "Varför gråter HON"? och svarade "För att hon är ledsen". Den andra gruppen fick frågan "Varför gråter HAN" (det var samma gråt) och de svarade "För att han är arg".

Det finns forskning som visar entydligt att vi vuxna tilltalar nyfödda på annat sätt med en annan röstläge.

Könstillhörighet är det som folk bara MÅSTE veta för at kunna förhålla sig till ett nyfött barn (vilken första fråga som dyker upp i huvudet när någon har fött? Pojke eller flicka?)

Så nej, kompensatorisk pedagogik handlar inte om att bemöta barn som är redan "föstörda" av hur dem behandlades. Det är något som medvetna föräldrar tillämpar från första dagen.

ANNABOK både ja och nej. Länken handlar om kompensatorisk pedagogik. Det kör jag inte hemma. Hemma är det kompensatoriskt förhållningssätt som innebär att jag är medveten om att mina barn bemöts och kommer att bemötas under hela sina liv, efter könet.

Jag vet att Ninja kommer tystas ned och Tamlin kommer härjas lite mer med, så jag kör tvärtom (i viss mån. Givetvis med hänsyn till deras personliga egenheter) för att väga upp. Inte så att jag försöker Jag är t.ex mer mån om att uppmuntra Ninja till att höras och våga säga ifrån än vad jag är (eller kommer vara)med tamlin (såvida inte tamlin blir en sån där blyg försynt pojke för då får jag ju jobba med det)

Det är inte så att jag egentligen fostrar dem tydligt olika för båda får göra samma saker och de får lära sig samma saker. Målet är ju att de ska bli lyckliga, produktiva, självständiga vuxna. Det handlar mest om att vara medveten och kanske jobba lite extra med sådant som resten av samhället och normerna motverkar.

exempel är ju att visst, de har samma kläder MEN jag har köpt till några sötare plagg till Tamlin som jag däremot medvetet valt bort till Ninja. Pojkar i söta kläder uppfattas ju inte lika som flickor i söta kläder osv. Jag använde en ganska grov och hög röst med Ninja när hon var bebis (som man oftast gör med pojkar)medans jag försöker prata mjukare och lugnare med Tamlin. (omgivningen gör ju tvärtom. tyvärr) Flickor kramas och berörs oftare och mer och det försöker jag också vara medveten om. osv.

jag har skrivit ganska mycket om det här både under "föräldraskap" och "genus". Läs! 🙂

Glad över att jag ändå pass min dåliga uppväxt och föräldrarnas brist på barnuppfostran har det gjort mig ganska vettig och inte alltför påverkad av samhällets normer om hur en tjej ska vara. Och din blogg har fått mig att börja tänka på allt detta mer och blir medveten om mig själv.

En intressant fråga som kom upp i en diskussion nu mellan mig och min vän som båda läser din blogg.

Hur hade du gjort med Ninja om hon hade varit barn nummer 2?

Hade utkomsten blivit annorlunda om hon hade varit nummer två och Tamlin redan hade fått chansen att ta plats och vara stark som ensambarn.

Hur hade du tonat ner en pojke (om vi nu ska dra det enligt normen) som stojjar och är lättare högljudd, som varit ensambarn och tar plats. Men att sen få en dotter som ska få samma chans att bli stark som barn nummer 2? Hängde du med? 😉

Jag har också en pojke och vill veta hur jag ska göra för att "uppfostra" han rätt":rolleyes:

Alltså uppfostra till att han blir en mjuk och inte nån "stökig grabbig typ"

Räcker det med att jag försöker och kämpar med det själv medan andra fortsätter att behandla honom som en "tuffing"? som en grabbig typ?

Jag märker det redan nu när vi varit hos hans farmor och farfar,hur de försöker och behandlar han utifrån sitt kön och hela tiden uppmuntrar han att leka med traktorer,bilar och säger typ hela tiden att han är en stark duktig pojke..

Faan jag vet inte hur jag ska säga ifrån,jag vill inte bli ovän med de när vi precis lärt känna de.

Men hemma är jag noga med hur jag tilltalar han och noga med att inte behandla han utifrån sitt kön..

Räcker det?:-s

Tamlins våld kommer inte accepteras. Våld är aldrig okej. Oavsett kön. Har aldrig varit med någon eller några som tycker att det är ok att en man slåss :-s finns det folk som tycker det – att mäns våld är okej?

Svar: Nej, du missförstår. Jag försöker också att medvetet kompensera för att mina barn bemöts med könsperspektiv. Men det är ju komplicerat som du säkert vet! Ju äldre de blir desto fler intryck är de som formar dem, inklusive deras egen personlighet, plats i syskonskara etc, som innebär att de reagerar olika på samma intryck. Jag kan inte välja hur mitt barn ska bli och sen bemöta det på ett sätt som gör att barnet blir sådant. Det är en balansgång mellan att medvetet försöka forma (och kontinuerligt parera alla faser) och sen ta ett steg tillbaka och gilla barnet för den den är oavsett om han eller hon är vild eller blyg, framåt eller försiktig, pysslig eller vild. Min två söner är väldigt olika (säkert av både sociala och medfödda skäl) och jag måste ju därför bemöta dem olika, men samtidigt också ta dem för vilka de är. De måste ju få känna att de duger som de är. Detta är egentligen ingen motsättning mot det du skriver, mer en reflektion över hur komplicerat det kan vara, efter min erfarenhet.

Jag tycker att det är helt rimligt att uppfostra sina barn olika för att kompensera, men också för att förstärka det man tycker är positivt. Det känns inte rimligt att ah som utgångspunkt och barnen i slutänden ska vara så lika som möjligt, snarare ska man lyfta fram och uppskatta barnens individualiteter. Det är också rimligt att kompensera för vilka roller andra personer kan tänkas försöka pressa in barnen i.

Det jag däremot ställer mig lite emot är det enorma fokuset på att Tamlin kommer ha bättre förutsättningar än Ninja på en massa olika sätt. Visst är jag feminist och ställer således upp på att kvinnan är underordnad mannen i vårat samhälle. Men jag tycker att man måste göra det väldigt tydligt att båda könen tjänar på jämställdhet. Med det ständiga fokuset att feminism handlar om att flytta upp kvinnor på männens bekostnad så kommer det alltid vara jävligt svårt att få med snubbar på tåget.

Jag tycker inte att man ska överge synen på att kvinnan är underordnad mannen, däremot borde man börja lyfta fram vilka egenskaper som mannen förlorar. Till exempel så har män ofta mycket större problem med närhet i alla dess former, något som såklart är jävligt tråkigt för dem. Många män är också vana vid att få ständig markservice vilket leder till att de blir näst intill handikappade när de ska leva ensamma. Ibland hör man ju rena skräckhistorier om vuxna män vars morsa kommer över med mat och hjälper till med städningen. Vidare så har många män svårare att skapa nära relationer till sina barn, svårare att organisera saker eftersom de inte är vana vid att ha många bollar i luften på samma sätt som kvinnor och blir oftare utsatta för våld. Män är även mindre noggranna med sin hälsa och mer benägna att ägna sig åt kriminalitet.

Det jag tror är det största problemet för män som grupp är just svårigheterna med att uttrycka känslor. Det leder såklart till ett otroligt fattigt liv om du inte kan släppa folk in på livet. Kvinnans motsvarighet till detta är att ha ett närmast omåttligt behov av att skapa nära relationer, eftersom många kvinnor definierar sig själva utifrån sina relationer enbart. Här har vi ett typiskt exempel på en situation där samtliga parter skulle tjäna på ett utjämnande av könsrollerna. Där kvinnor kan bry sig om sig själva också och män kan börja skapa nära relationer utan att bli totalt självuppoffrande. Det skulle även underlätta relationer män och kvinnor emellan om de kunde ske på mer lika villkor, och skulle troligen göra och både kvinnorna och männen blev mer bekväma i dessa arrangemang.

Samma sak gäller markservicen. Jag tror inte att någon människa som blir ständigt uppassad för att hen inte kan klara sig själv tycker att det är sådär otroligt bekvämt egentligen, de flesta vill ju såklart kunna klara sig själva. Kvinnorna som passar upp är såklart inte heller särskilt lyckliga. Här tror jag att alla skulle må bättre av att utjämnande av könsrollerna.

Feminismen ska inte sluta prata om att kvinnor har lägre status i samhället, men vi borde börja prata mer om man man faktiskt förlorar på att sakna dessa typiskt kvinnliga egenskaper. Jämställdhetsprojektet borde ses mer som ett utbyte mellan könen där man ger varandra verktyg för att bygga upp de (ofta) könsspecifika egenskaper som anses positiva till en rimlig grad.

http://www.arsinoe.se/?p=10609

fanny Bättre förutsättningar skulle jag inte påstå att Tamlin har. Annolunda förutsättningar. Att bryta normer t.ex är mer ok för kvinnor. För män och pojkar är det skitsvårt och bestraffas ofta och det är där min oro ligger; kommer jag kunna fostra en mjuk kille som vågar kramas och vara känslig eller kommer den starka mansrollen pressa in honom i en snäv mall?

Det är mer ok för Ninja att vara tuff än det är för Tamlin att vara mjuk. Kvinnor har fler roller och möjligheter att sväva ut än vad män har.

Män är överordnade men de är lika mycket offer för en könskultur som förslavar människor.

Förstår inte riktigt hur du kan sätta den rubriken du satt och skriva texten på det där viset och sedan hävda att du inte menar att Tamlin skulle ha det bättre? Du skriver ju högre status och skriver sedan om män genomgående med positiva ord.

HANNA det var några exempel. I JUST DET HÄR INLÄGGET. Jag har tidigare skrivit om de begränsningar som män har. Jag känner inte att jag måste täcka varje del i varje inlägg jag skriver.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *