Kategorier
feminism & genus

Teaching girls that their appearance is the first thing you notice tells them that looks are more important than anything.

Läs artikeln! ”Teaching girls that their appearance is the first thing you notice tells them that looks are more important than anything.” Den tar upp just det jag tjatar om i tid och otid och många ogenusmedvetna tycker ofta att jag är rabiat men fan liksom, man måste vara medveten om vad komplimanger har för effekt på ungarna. Tänk efter. Vad är det första du säger till ett barn när ni träffas? Ett barn du känner? Ett barn du precis träffat? Är det skillnad om barnet är flicka eller pojke? Vad säger du om barnet har en fin klänning eller snygg tröja på sig? Säger du nåt om den? Om barnet uppenbart visar upp sina kläder då? Vad säger du? Om du säger till ett barn att denne är fin eller söt med den positiva energi man ofta har när man ger komplimanger så säger du indirekt att det är viktigt och nåt bra att vara just fin och söt. Theres no way around it liksom. Oavsett hur du gör annars eller vilka värderingar du lär barnet utöver det. Jag ser fyra-, femåringar oroa sig om de har fina kläder eller är söta. Småtjejer som svassar runt och bröstar upp sig och verkligen med hela kroppen skriker ”Se mig! Se att jag är fin! Säg det!” Det vill jag bespara mitt barn. (och det har jag lyckats med hittills). Barn ska inte behöva fundera på om de är fina eller fula.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

39 svar på ”Teaching girls that their appearance is the first thing you notice tells them that looks are more important than anything.”

Måste bara säga att man fick sig återigen en tankeställare när man läste artikeln. Inte klokt vad mycket som man själv avskydde att höra som barn som man själv säger till andra barn även sina egna. Du inspirerar mig till att tänka annorlunda!

Ska bara försöka trycka in det i min lite små tröga man… Hehe :):-s

Jag undrar hur du gör om ett barn frågar "visst är min tröja fin"?. Hur kommer man runt frågan liksom. Jag brukar svara något i stil med "jo visst är den fin, men är den skön och bra att leka i då, det är ju trots allt det viktigaste".

Sedan undrar jag också om du kunde skriva en liten lista på vad du anser borde förbättras på Ninjas förskola, vad och varför som borde ändras.

Jag ska nämligen börja jobba på en förskola med väldigt låg genusmedvetenhet och jag har nu börjat läsa böcker om detta för att kunna förändra verksamhetens genustänk. Det hade därför varit bra med en liten lista från dig utifall jag missar någonting=)

Jag brukar svara med en följdfråga. Gillar du den tröjan? Är det din favorit? Vad är bäst med den? Är det din favoritfärg? Är den skön, mjuk, gosig? etc. Finns hur mycket som helst att säga 🙂

Här hemma pratar vi mycket sällan om utseende och kläder men nu under sommaren träffar man ju väldigt mycket vänner och släktingar och då märks det verkligen hur viktigt utseendet blir 🙁 Hur har du gjort med närmaste familj och vänner? Har du berättat hur ni tänker och försöker få dem att agera annorlunda eller tycker du att det räcker med att själv föregå med gott exempel? På dottern märktes det tydligt när de fick en vikarie på förskolan som hela tiden påpekade hur fiiiint allting var… Riktigt trist!

Väl talat. Definitivt tänkvärt!

Förresten, jag har en dikt (kolla min URL-adress) som jag hoppas att du vill läsa, och gärna skicka lite kritik/tankar på om du har tid! jag har lämnat min mail 🙂

Det är svårt allt det där >.< För samtidigt så behöver väl barn och även vuxna få komplimanger? Jag förstår tänkandet, och barn ska absolut inte behöva fundera över om man är fin eller ful beroende på vad man har på sig/hur man ser ut. Men samtidigt tycker jag det är helt rätt att säga till en liten än som precis varit och klippt sig och fåt lite spray ärg i håret att den är fin. Även om det handlar om utseende.

Nea, du skriver "För samtidigt så behöver väl barn och även vuxna få komplimanger?"

Nej, barn har inget inbyggt behov av att höra komplimanger om deras utseende. Vi vuxna LÄR dem det behovet, vi konstruerar det behovet för dem.

Och vilken komplimang är mer värd? Vilken komplimang hjälper till att bygga självförtroendet för en treåring: "Oj vad fin du blev i håret!" eller "Jag hörde att du har lärt dig många nya bokstäver. Spännande!"

Vi har behov av att vara uppmärksammade av andra. Därmed inte sagt att vi ska uppmärksammas för vårt utseende. Speciellt inte småbarn

Jag läste en liten kursgenus när jag pluggade på högskolan och där tog man upp just inte bara vad vi säger till barnen men också hur vi säger det.

Att vi till killar använder vissa ord och till tjejer använder andra, oftast helt omedvetet. Men när jag fick höra det och blev medveten om att jag gjorde likadant så satte det igång tankar.

Numera säger jag inte att ungarna har fina kläder, men kan absolut poängtera för dem att se ser supersköna ut och att de säkert kan leka jättemycket i dem, just för att ge kläderna en annan innebörd än att vara fina. Kläder bör ju vara funktionella och inte mycket mer än det.

Och jag försöker kompensera genom att säga till flickorna att de är snabba och starka och till pojkarna vilka bra och snälla kompisar de är och att det är fint att de kan hjälpa till. Något de kanske inte per automatik annars får höra LIKA MYCKET.

Jag undrar, varför är "söt" något negativt? Liksom, jag säger ofta det till min dotter och då inte för att hon SER söt ut utan för att hon ÄR söt, just ordet "söt" är ju inte bara en utseendegrej.

Fin är ju heller inte bara en utseendegrej, jag älskar min sambo (dels) för att han är så fin, alltså som person.

Annars håller jag absolut med om att man inte ska bekräfta utifrån någons utseende, speciellt inte barn.

Jag håller med föregående talare. Jag säger hela tiden till mina barn att de är fina, söta osv, men jag uppmuntrar även allt det andra som de är duktiga på. Tycker inte att det ena behöver utesluta det andra.

Grejen är väl att genom att ständigt uppmärksamma utseendet så säger vi indirekt till våra barn att utseende är väldigt viktigt, att det är viktigt för mig att du är fin etc. Jag tycker inte att det är min uppgift som förälder att bedöma mina barns utseende över huvud taget. Ibland säger min dotter att hon känner sig så fin i några speciella kläder, då säger jag bara ”vad härligt”. Hon har aldrig uttryckt något behov av en bedömning från mitt håll, för henne är hennes egen upplevelse gott nog och det är det som är poängen med det hela 🙂

Mycket klokt! Jag hoppas att många läser ditt inlägg och den länkade artikeln. ALLA borde läsa den och hädanefter prata med flickor/kvinnor på detta sätt. Säkert svårt, men jag tror att det skulle förändra mycket. Nu är det bara en pytteliten andel som kanske verkligen ändrar sitt förhållningssätt till tjejer, men även det gör ju en avgörande skillnad för några lyckligt lottade flickor, som då kan växa upp med en känsla av att deras åsikter är viktigare än deras gulliga kläder.

Det är sånt man behöver reflektera över hur genusmedveten man än är! Ibland råkar jag göra skillnad på tjejer och killar trots all forskning jag läst och kurser jag gått. Vissa grejer sitter verkligen djupt in och det är så bra att vi kan påminna oss själva hur våra handligar påverkar barn. 🙂

Det här är något jag nyligen börjat reflektera över, innan har jag liksom utgått från mig själv och liksom "jag gillar ju att få komplimanger för mitt utseende så det klart att ungen gillar det också" men att jag gillar det beror ju på att jag lärt mig att det är viktigt. Och nu har jag bidragit till att lära ungarna i min närhet hur viktigt det är. Och så kommer det ju fortsätta.. Jag har inga egna ungar men min kusin (pojke nu 7 år) har ofta fått höra av mig hur snygg han är, hur söt han är i den frisyren, hur fin han är i den tröjan. Och nu vill han ha den bekräftelsen varje gång vi ses. Försöker styra in det på andra banor men det är ju inte så lätt när beteendet redan sitter där.

Har pratat med min mamma om detta och hon utgår ju också från sig själv, att hon vill ha komplimanger för sitt utseende. Men jag tror faktiskt jag nådde fram till henne sist vi pratade om det, det lät som att det är en del hon faktiskt accepterat och kommer försöka efterleva. Andra grejer är hon mer skeptisk till, hon tycker det är sjukt töntigt att klä pojkar i klänning och att jag är lite äcklig som inte rakar mig under armarna…. haha

jag håller med nån ovan som skrev att söt och fin inte är utseende-grej. i vår familj har det aldrig varit en utseende-grej, det är hur man är som person. att vara en fin människa, att göra söta saker – att vara söt – inte i sin söta tröja eller sina söta toffsar, utan söt för man busar, söt för man pussar, söt för man är! hur man är som person gör en söt, fin, underbar, världsbäst, snabb, stark, läroaktig och alla möjliga ord jag kan komma på. så växte jag upp, och när jag säger att min unge är gullig, söt, fin eller nåt sånt så menar jag som person och inte hennes kläder eller nåt. nån som håller med?

Du har SÅ rätt. Tycker man det är svårt att vara jämställd och gå emot allting som samhället säger, så kan man ju i alla fall göra detta. Strunta i att ge komplimanger om utseende och istället ge för bedrifter, personlighet och annat. Det sitter ju tyvärr ingrott ända in i benmärgen för man tycker ju att man är snäll när man ger en komplimang till ett barn om hur fin han eller hon är. Man resonerar nog om barn som man gör med vuxna. ("jag blir ju glad om någon märker mina nya kläder, då blir nog andra det med. Stora om små")

barn vill inte ha beröm. De vill bli sedda och bekräftade.

Åsa – som jag skrev här i inlägget så lär du indirekt barnen att det är en prestation att vara söt och fin och nåt att eftersträva. Även om du lär dem annat. Jag måste fråga VARFÖR du gör det?

A-K – att vara söt och fin är inte negativt. Problemet är dock att vi lär barnet att det är POSITIVT och viktigt.

för er som undrar vad man kan säga istället:

http://ladydahmer.se/2011/may/utkast-maj-12-2011-1.html

När jag satt på en restaurang i Portugal för några veckor sen satt ett litet sällskap varav en var en mamma med en dotter runt 6 år. Först ville dottern ställa sig på första "pinnen" på staketet och titta ut över stranden, varpå mamman ryckte till tjejen i klänningen och fräste "GET DOWN". Sedan kom servitören och kommenterade på hur vacker han tyckte den lilla tjejen var. Han sa inget om kläder utan han sa bara "you're very beautiful" alldeles uppriktigt, och det första mamman gjorde var att säga till sin lilla dotter "come on, show your dress".

Det var nog det hemskaste jag har sett någon göra mot sitt barn, någonsin. Man riktigt såg hur den lilla tjejen gick från "åh, jaså du tycker jag är vacker" till "jaha, det var bara klänningen.."

Så hemskt. 🙁

Måste erkänna att jag inte är så insatt i det här genustänket (ännu. jobbar på det, dock), men över sommaren jobbar jag på en annan förskola än i vanliga fall och det enda jag hör hela dagarna är saker som liknar dessa:

– Vad fin klänning, sötnos! (till flickorna)

– Vilken cool tröja! (till pojkarna)

– Ska jag fläta ditt hår? … Titta vad fin du blev!

– Vad söt du är idag!

– Alla andra barnen sitter ju vid matbordet, kom hit nu du också.

– Var en duktig flicka/pojke nu och gör så här…

Under sommarveckorna så blir det väldigt mycket mer omsorg än annat (då det är kort med folk, en del inhoppare och färre barn på vissa avdelningar), men jag tycker ändå att det verkar vara sjukt med brist på samtalsämnen bland dessa pedagogerna.

Vet inte riktigt vad jag ska säga heller, känner väl inte att jag har något att komma med egentligen. Jag är den enda utan någon relevant utbildning alls (än) och känner mig lite sämre än dom andra ärligt talat, jag är bara där i totalt tre veckor denna sommaren och jag har bara varit där i fyra dagar. Och så är jag själv inte så insatt i genus. Vad ska jag göra? Har ärligt talat ingen aning…

Försöker dock snacka med kidsen om andra saker. Spindlar, om vad man kan göra med dom där skorna som andra fröken precis kallade fina för att sedan gå och lämnade ett perfekt tillfälle för en konversation. OSV OSV OSV men tycker inte att det räcker.

HAHAHAHA. Älskar min meningsuppbyggnad i denna kommentaren. Skyller på att jag sovit alldeles för lite inatt.

Det där är så sjukt! Jag har själv inga egna barn men många av mina vänner har barn vissa med mycket genustänk andra med inget alls.

Tog med mig en av mina närmsta vänner som har två barn på 5 och 10 till mina föräldrar för midsommar. (Jag bor i uppsala och dom i Dalarna).

Väl där skulle min brorson som är 6 möta upp oss och agera välkomstkomite! Nån timme innan vi skulle komma på tåget så hade dock brorsonen börjat gråta hejdlöst och på frågan "varför gråter du" hade han svarat "dom kommer tycka att jag är ful"…

Jag blir både rädd och ledsen när jag inser att det ska börja så tidigt? fin eller ful, spela roll barn ska få vara barn och inte oroa sig för något så dumt!

jag säger Pop Unisex my ass. köpte en kortärmad kort tunika till dottern idag, en strl för stor (92). men självklart var den tvungen att ha puffärm eftersom en var "unisex-men-tjej". resultat: min väl tilltagna dotters armar blir blå av de snäva ärmarna. pfft.

ungar ska inte behöva nojja över utseende men om en liten tjej VILL vara söt då? Min mamma var inte direkt den som öste beröm vad gäller frisyr , kläder etc…men jag minns att jag på nåt vis ville höra det. Idag är jag vuxen och har blandad stil, men älskar att måla mig, klä mig i kjol, klänning och blir skitglad om någon säger "vad fint klädd du är" …o med det så ser jag inte utseende som ALLT här i världen…jag har haft mkt motgångar och vet inom mig att utseende inte är ALLT. men ändå blir jag strålande glad om jag får höra att jag är fin i min nya klänning, likadan var jag som barn…

Jag håller med Lone om att det inte ligger i utseendet att säga att ett barn är sött. Jag har själv en flicka och två pojkar och jag säger ofta till dem alla tre att de är fina och då menar jag inte utseendemässigt utan att de har fin personlighet, det fina är inte ytligt. Jag säger ofta till min dotter att hon är stark (men då menar jag rent fysiskt, dock) och jag ser inget fel med att påpeka det, för tjejer ser nog sig själva alldeles för sällan som starka individer som klarar av saker själva. Detta beror nog på att tjejer traditionellt sett har ansetts vara svagare än män. I vår familj delar vi på allt från städ och matlagning till däckbyte på bilen och gräsklippning (som i min föräldrageneration har ansetts vara fysiskt tunga göromål lämpat mannen i huset). Våra barn ser och lär, hoppas jag!

Vilken otroligt gullig bild på barnen!

Jag skulle verkligen vara intresserad om du skrev lite om syskonrelationen, hur tänkte ni med åldersskillnaden, hur upplevde du tiden som ensambarn, (jag vet att du ar syskon men du växte väl upp själv vad jag förstår).

Det verkar som att allt är så smidigt för dig med barnen.

A-K och Åsa: Jag måste bara påpeka att söt och kanske även fin är ord som används väldigt olika i olika dialekter. Jag är en småländska som flyttat till Skåne, och jag reagerade mycket på hur förnedrande jag tyckte det lät när jag flyttade hit och hela tiden hörde meningar som "Är du söt och hjälper mej…", men ordet används ju istället för snäll.

För övrigt har jag till länkat artikeln på min facebook. Gör det ni andra med.

fast grejen är ju att BARNEN kanske uppfáttar ordet på ett annat sätt – även om jag hävdar att t.ex hora är ett ord som JAG tycker betyder si eller så, så lever ju barnen ute i verkligheten. De hör andra använda det och HUR det framförallt används. Både på tv, i tidningar, av vänner, vuxna osv.

Jag använder också ordet fin som en beskrivning av nån som PERSON men inser att ungarna kanske inte riktigt kan tänka så avancerat och abstrakt. ANvänder ni ordet om saker så kommer ju slutledningsförmågan säga barnen att det handlar om ytlighet.

Men sen handlar det givetvis om hur man själv använder det OCKSÅ. Jag brukar säga "du är det finaste/bästa jag har".

Även om detta inlägg motsäger att man ska säga hur fina barn är osv (jag förstår precis hur du menar!) så måste jag bara få säga att du har otroligt vackra ungar! :-d

Varför går det förresten inte att "rekommendera" dina inlägg? Eller är det bara jag som inte kan göra det? :-s

Växte själv upp i ett hem där utseendekommentarer inte fanns! Däremot mycket prat om vad jag gjort som var bra eller att jag var bra. Har själv en dotter som ofta får höra att ‟hon är världens bästa XXXX‟. Samtidigt är jag alldeles för duktig på att bara ge feedback på bra prestationer. Där måste jag skärpa mig, för hon duger och är bäst vad hon än gör. Visst är det lätt att hamna i fällan att uppmärksamma yttre attribut. Barn som har svårt att synas bär gärna med sig ett sånt beteende också (min erfarenhet). -Titta, jag har en ny…..

Jättesvårt att bemöta ibland!

Har du nånsin tänkt på hur flickor och pojkar uttrycker sig olika? Blir ofta mycket tydligt på förskolan, vid matbordet. Pojkar säger klart och tydligt, flickor otydligt – Deras budskap skall tolkas.

Ex)- Fröken jag vill ha mer mat! (Pojke)

–Titta fröken min tallrik är tom (flicka)

Ja båda vill samma sak, nämligen ha mer mat!

Ruggigt, hur går det till?

Jag säger dagligen till min dotter att hon är fin och söt för att hon är det varför skulle det vara något fel med det? Min systerson gillar att låna hennes klänningar då vi hälsar på och då säger vi också att guud va fin du är jag ser lixom inte problemet. Det är väl inge fel med att ge en komplimang för att någon har en fin tröja. Tänk va tråkigt om ett barn fått välja sig en ny tröja som barnet är jättenöjd över och så säger ingen att den är fin om barnet visar upp den 🙂 sen är det väl bra att man lär barnen att utseende inte är allt men att ge en komplimang för en ny tröja lär ju knappast förstöra barnets syn å livet då är det något anat som man bör oroa sig över!:) rolig blogg föresten

Hur ska jag bemöta min treåring som förstått utifrån att det är viktigt med "fint" ? Jag försöker prata med folk omkring hur de kan säga istället, de hör men de lyssnar inte & fortsätter med att beundra barnet. Han kastar kläder & saker på golvet & säger att det inte är fint WHAT? 😮 Jag pratar inte om eller säger att det ska vara fint eller försöker buffa fram han med nya kläder så han ska få det där "Vad fina kläder!"

Nu i höst börjar han på dagis & jag kan bara känna oro. jag har knappt inga omkring mig som förstår, så barnen får ju bara "det" jag vill ge dem från, mig. Dagispersonalen är vad jag förstått inte så himla tillmötesgående..

Här hemma har jag (nästan) helt & håller tagit bort Fint & Duktig, tack var det dig. Fan, du öppnade en hel värld för mig. Jag förstod precis vad allt handlade om, även fast det tog några inlägg. Det höll på att förstöra min åttaåring som jag präntat in i hans personlighet att det var Han; Duktiga Liam. Prestationsångest, utbrott & negativt misslyckande över sin egna person kände han så fort han inte kunde något. Han är väldigt smart, lättlärd & förstår.

Jag försöker men det är så jävla jobbigt när ingen lyssnar! Vi har ju iaf lite kontakt med ett stödteam ang våran femåring, som har svårigheter & de fattar precis vad jag pratar om, för de ska köra något program om att inte beröma, utan bekräfta. Jag bara skriver & skriver, men jag vet att du är klok & smart. Jag vill iaf att du ska veta att jag suger åt mig allt som du skriver, att jag försöker & vill se resultat, ge barnen något fantastiskt & egentligen ville jag bara fråga hur jag ska bemöta en treåring när han säger att allt är fult 😉 Jag frågar & vi pratar mycket om känslor, hur vi upplever saker, vad vi tycker om & så men han hör ju ändå från andra att det är viktigt.

Jsg skulle prata om hur de KÄNNS; är de mjuka? Luftiga? Varma? Sköna?

Lägg fram två alternativ att välja på och låt han gå näck om han vägrar.

Det är ju precis det jag gör. Men han svarar bara att de är fula, då duger de inte. Nästan så jag skulle kunna skratta, för jag pratar ju inte om mig själv heller på det sättet, hur jag klär mig eller ser ut. Bara hur jag mår eller känner mig.

Ska jag ingnorera & avleda (brukar jag göra) när han pratar hur fula saker är? För jag vill ju inte "jo, det är fint" (som jag sa också, det här har han fått utifrån; släkt, kompisar, övriga)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *