Kategorier
feminism & genus

Text till min son

Älskling, hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor För jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…” Jag kan ju knappast säga till när du lekar soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att ”Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.” Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är,
för dina flickvänner som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer
de blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna kommentera pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet

Älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett
på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att forma dig till man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska vara mer människa än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön? För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej – Olivia Bergdahl]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

57 svar på ”Text till min son”

Olivia är poet och poetry slam-vinnare.

KUL att du tog med den!

tar helt ogenerat åt sig lite av äran

psst. Jag & Olivia har dejtat samma "kändis"-kille…Eller jah,de var ihop, jag dejtade bara. men ändock.

och se där, vad osvensk jag var två ggr i rad 😎

Jag läste den dikten för nåt år sedan och avskydde den lika mycket då som nu. Jag fattar verkligen inte vad det är folk tycker är så himla bra med den.

Om författarjaget ska föreställa en mamma med extremt dålig självkänsla i sitt föräldraskap kan jag förstå det eftersom Olivia lyckats förmedla just den känslan till mig. Men jag antar att dikten ska uppmana till annat.

Som förälder skapar man normer för sitt barn. Om man hemskt gärna vill att ens ungar ska ha rosa väggar i sitt rum bara för att, så har man det utan att göra någon grej av det. Om man hela tiden ska göra en stor grej av allt som anses könsnormativt åt det ena eller det andra hållet så kommer man få hålla på evigheter.

Varför haka upp sig på allt? Skulle en förälder exempelvis vägra sin son att leka med bilar för att bilar traditionellt anses vara en typisk pojkleksak?

Hur som helst, ni som tycker att dikten är så fantastiskt bra, kan ni förklara er?

APAN fast problemet är ju att det inte bara är DU som skapar normer. Hela samhället är med och hjälper (stjälper?); Dagis, skola, vänner, andra vuxna, familjen, tv, barnprogrammen osv.

Våra söner växer upp med ett ganska snävt och tydligt mansideal och det börjar redan när de är små. Pojkar som avviker från normen och bilden av hur en "riktig pojke" ska vara, bete sig, känna, tycka och se ut blir bestraffad och utesluten. Barn vill passa in och kan inte värja sig.

Det som är bra med dikten är ju att Olivia sätter fingret på just de där förväntningarna som våra pojkar kommer att möta så fort de lämnar hemmet. Det börjar redan på dagis när Coola Killen på dagiset säger att rosa är för tjejer och din lilla kille kommer hem ledsen och vägrar ha på den där rosa kepsen han älskat så mycket. osv.

Många föräldrar får stå och se på hur deras barn formas – deras egna fostran till trots – av andra människors inskränkta normer. :thumbdown:

Om du inte märkt det än så är du lyckligt lottat, men jag som jobbat inom barnomsorgen har sett alltför många killar förvandlas och anpassas. :thumbdown:

apan att din son inte blivit påverkad eller begränsad av snäva normer. Det är ovanligt men underbart när det händer. :thumbup:

Fan jag hittade alldeles nyss din blogg och JAG ÄLSKAR DEN! Bästa skiten jag läst på sjukt länge. Den är stärkande, motiverande och inspirerande och jag känner bara; fan vad bra du är människa! Tack!

APAN bara för att man är medveten om hur fuckat allt är betyder det ju inte att man för över det på sina barn. Jag försöker också ge Ninja och Tamlin aptit på livet och berättar ju inte för dem all skit de kanske kommer stå inför. Jag vill att de ska glädjas och vara lyckliga och använder ju min kunskap om normer och förvätningar till just det.

""Blir fortfarande sjukt provocerad av folk som tycker att detta är en FIN dikt. Nej, det är INTE en fin dikt. Det är en totalt förnedrande dikt gentemot mänskligheten.""

Jag kan inte annat än att hålla med.

På tal om något man tar upp i den dikten, och som jag vet att jag läst på din blogg LD – gällande t ex Bamse och hur våld även förekommer i den. Istället för att utesluta boken från den samling böcker man läser för barn, varför kan man inte diskutera innehållet i den? Det kanske inte funkar med det yngsta barnet, men de behöver inte vara så gamla för att förstå frågan "Vad tänker du när … slår den där …?". Då får barnet själv upptäcka att det är fel att slåss och använda våld. Den frågan kan man nog diskutera ganska länge, och det tror jag är viktigt; att man inte bara får något inpräntat som det ofta blir när barnet bråkar eller slåss utan att barnet förstår och kan diskutera det.

Det här var ju lite off-topic, men det var något jag kom att fundera på när jag läste dikten. 🙂

jag tycker dikten är helt okej, den sätter ju ord på mycket av det som faktiskt Kan hända Många pojkar. Men jag gillar inte riktigt.. det där att dom antar att sonen ska ta hem flickvänner. han kanske är homosexuell, kan han inte bara få ta hem en partner?

Och så gillar jag inte riktigt det att mamman antar att sonen kommer vara vinnare i ett orättvist spel. Spelet är orättvist och han har säkert större chans att vara vinnare än flickorna. men vad är det som säger att han faktiskt blir vinnare? Han kanske får hinder som gör han till en uppenbar förlorare, något han måste överkomma. Varför bara antar hon hela hans framtid? Kan hon inte bara anta att chanserna är större utan att säga SÅ KOMMER DET BLI.

……..

Om man inte tar texten alldeles för bokstavligt och hakar upp sig vid vartenda ord, så tycker jag faktiskt att den är fin på sitt sätt. Eller fin och fin, den ska väl snarare symbolisera vad som kan hända och hur svårt det kan vara att få vara sin egen.

ÅH, Olivia Bergdahl är FANTASTISK! Jag såg henne "live" då hon läste upp några av sina dikter på min skola, Hvitfeldtska i Göteborg, i aulan inför många hundra pers. Hon är så fantastisk! Nu förstod jag äntligen nåt, en stor bit av hur du tänker, Natashja 🙂 Dikter, och Olivia Bergdahl, sätter ofta ord på sånt som egentligen inte kan beskrivas med ord 🙂 TACK till både henne och dig som fick mig att förstå! 😀

Håller med Apan – gillar inte dikten alls! Hela mentaliteten påminner mig också väldigt mycket om inlägget Hanna "designer drömmar" eller liknande skrev om feminister som hatar sig själva och att vara kvinnor.Detta är en väldigt negativ livssyn på både kvinnor och män, inget går att förändra utan livet är piss och vi är alla offer. Lika bra att hänga sig direkt ungefär…

Nej, jag håller med Apan till fullo! Alla ska ha samma möjligheter men en stor framtidstro och lycka ska vara grunden!

Så här tycker jag om dikten: JA den är negativ,sorglig,det finns en stark uppgivenhet och sorgsenhet i den. MEN jag tror man kan tolka den på flera sätt. Känslan i texten behöver inte vara den slutgiltiga,det kan vara en uppgiven mammas känslor och tankar inför den,faktiskt,hårda och svåra värld som väntar en son(och döttrar). Alla kan vi nog (iaf jag) känna oss sorgsna och ibland också uppgivna när vi tänker på våra små barns framtid,även om vi VILL se den som ljus,full av hopp,kärlek,frihet. För vi VET ju att det ÄR SVÅRT,att det är en kamp att leva. För mig speglar dikten dom känslorna,och såna känslor behöver inte nödvändigtvis vara konstanta,slutgiltiga. Texten förmedlar ju faktiskt på ett fint (och sorgligt ja) sätt hur det kan vara,hur man kan känna -ibland.

Jag måste säga att jag blir väldigt ledsen när jag läser både dikten och alla unga kvinnors reaktion på den. Vad är det som har gått så fel i samhället när unga kvinnor (mammor?) har en så negativ syn på sig själva? Har inte unga kvinnor någon självkänsla och något självförtroende längre? Jag känner inte alls igen mig i den bild som målas upp, men så är det många många år sedan jag själv var en ung mamma med små barn.

Måste nog oxå hålla med Apan mfl även om jag förstår syftet o att det ska symbolisera något samt väcka debatt. Men fin känns som fel ordval.

Jag tycker inte om hur hon förminskar sonens tårar i sista stroferna-varför inte konstatera att ibland är det jobbigt att leva oavsett vem man är? Nä, jag är med Inga och Apan-gillar den inte (har inte barn-men man blir ju inte sugen)

Jag tycker som Kristinmandarin. Den är sorglig och beskriver det mörka med att vara förälder.

Ang din och Apans diskussion så har jag redan fast Ville bara är tre, och går 15 h på dagis börjat märka av hur han styrs åt mansrollen helt mot min vilja och utan min kontroll. Han vet att han är kille (inte konstigt när folk tjajtar så). Han följer andra killar. Och så gör han massa skit som jag hatar. Fan, det är hemskt.

Tycker det är rätt som är skrivet i "dikten" eller vad man ska kalla det, men som jag såg i en tidigare kommentar här på inlägget när jag var påväg ner för att kommentera så såg jag att en tjej tror jag att det var hade åsikter om att den vart dålig osv, den är bra tycker jag att folk har sina åsikter, men man behöver endå inte se ner på folk som yttrar sig om hur folk väljer att skriva ner sina liv.. Trött på att läsa av folk att dom ser ner på

Människor, jag har ingen som helst aning varför jag skriver detta som en kommentr till dig, men jag blir trött på folk som ser ner på andr männsikor

Appropå det här, Senast jag var inne på Willy's på Värmdö såg jag något som bara gjorde mig så besviken. I en korg låg blåa sockar med traktorer på och på skylten stog det "pojksockar". I en annan korg låg rosa sockar med blommor och prinsessor på, på skylten stog det "flicksockar". Jag hade inte tid att hitta rätt person att klaga till men självklart blev jag förbannad så jag bytte helt enkelt plats på skyltarna, men ärligt talat, är det inte ganska uppenbart att det både är fruktansvärt trångsynt men också en dålig affärsidé att snäva åt målgruppen på det sättet? Huvva säger jag bara!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *