Kategorier
feminism & genus

Tjejtidningarna är geniala. De ger tjejer dåligt självförtroende och kränger tidningar med löften om att ge BRA självförtroende.

En kvinna i en facebookgrupp som jag är med i postade den här bilden:

1012416_561453967284070_878031851_n

Hon skriver: Den här fick jag i adresserad reklam för att jag har en 9,5 år gammal dotter (9,5!)! Där erbjuds hon en lyxig sminkväska om vi svarar inom 7 dagar, en rolig bok TJEJBOK, samt en tjejguide!  I tjejguiden är det tänkt att min dotter ska lära sig om; Pyssel, träning (!), hobby, spa (?!), hår och recept (!). Pysslet innefattar bla att sy sin egna handväska. Planscher där hon ska ”lära sig” posa ingår redan i vår provtidning.

När jag var sexton bast så föreslog farsan att jag skulle ta bantningspiller. Han tyckte att jag var tjock och en tjock tjej får inga killar berättade han. Och det var ju viktigt för en kvinnas värde står i direkt anslutning till mannen hon lyckas fixa och vad män vill ha var ett ständigt återkommande ämne. Men min pappa sa aldrig nånting som Vecko Revyn, Cosmopolitan och  Frida inte redan hade berättat för mig.

Det här med tjejtidningar är ju ett problem som väldigt få i det offentliga rummet verkar kunna relatera till. Man ser inte sambandet. Allra minst de som distribuerar skiten. De får tjejer att känna sig odugliga som sen köper tidningen som lösningen de behöver för att må bra. Jag tror inte att det är ett medvetet drag men det är det konceptet de säljer.

Sidor efter sidor med perfekta retuscherade fantastiskt vackra kvinnor som man inte kan låta bli att stirra på, gärna dröja kvar en stund och beundra fast man VET att de är fixade i photoshop så går det inte riktigt in.

Bildspråket tillåter inte kvinnor visa andra känslor än glädje, lycka och njutning. Pastelliga eller klatchiga färger, noggrann komposition, kroppsspråk. Sugande blickar och lagom särade läppar lockar läsaren till sig med löften om att just den här tidningen kan ge dig det du behöver för att må bra. Just den här tidningen kan lära dig hemligheten. ”Du kan bli som jag, se ut som jag” lovar modellerna. (Och modellerna är ofta väldigt väldigt unga)

Även ordval och skriftspråk har en målande ton som i sin tur förför läsaren. Allt är sensuellt, sexigt, hett. ”så blir DU sexig, het, sensuell!” (underförstått; så fångar du mannens uppmärksamhet och när du väl gör det då kan du bli lycklig. Lyckad. För en kvinna som är singel är det något fel på.)

Jag mår alltid sämre när jag bläddrat igenom VR eller Solo. Inte så mycket att fan vad jag är ful och tjock även om det också slår en, men mer en intensiv känsla av att vilja springa in i badrummet och sminka mig lite eller shoppa kläder och fixa naglar och kanske köpa ett par spanx eller…. överväldigande känsla av att behöva fixa till mig. För då kommer jag känna mig på topp. Och då kommer jag må extra bra.

Det handlar hela tiden om förändring. Om hur jag kan BLI bättre. Snyggare. Sexigare. Mer åtråvärd. ”Vad tycker killarna?”.

Ibland kan jag bli ledsen över att jag inte fick någon ordentlig barndom. Redan som tioåringar tävlade flickorna i klassen om vem som vägde minst och jag höll konstant in magen för att den inte skulle puta ut. Vi snodde morsans smink och sexiga plagg och jag lärde mig vicka på rumpan och slicka mig om läpparna och det var bara pojkar pojkar pojkar som gällde. Redan då hade jag ju fattat att det var viktigt att vara snygg och sexig och åtråvärd. Hjärntvätten börjar ju tidigt och sådana här tidningar som riktar sig direkt till prepubertala barn spår en ganska trist framtid. Var femte flicka i sjuårsåldern vill gå ner i vikt och tidningarna gömmer sig bakom barnsliga omslag samtidigt som de tvångsmatar ungarna med samma hets kring utseende, pojkar och kändisavund. Och ungarna kan inte värja sig för de har inte kunskap eller erfarenhet eller förmågan att tänka kritiskt. Och när vi som har det ändå blir så påverkade, hur kan vi då förvänta oss att barnen ska vara förskonade? Om inte ens vi vuxna kan värja oss mot idealet hur kan vi då tro att barnen ska ha någon chans?

Jag tycker att vi mailar den här tidningen Girl It och frågar hur fan de tänker: info@girlit.se

(eller vi vet ju svaret: ”efterfrågan bla bla bla”)

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

86 svar på ”Tjejtidningarna är geniala. De ger tjejer dåligt självförtroende och kränger tidningar med löften om att ge BRA självförtroende.”

Det värsta är att det slutar fan aldrig heller. Min mormor är 85 bast och pratar fortfarande om ångest över sin vikt och hur hon ser ut och sånt.
Hemmets Journal och Allers veckotidning (som hon läser) är också jäkligt bra på att peka ut människors brister. Det är ofta minst ett reportage om ”SÅ GICK JAG NER 38 MILJONER KILO!” för att nästa sida ha recept på goda festmåltider. Ett uppslag med fråga doktorn om vilket BMI som är bra vs dåligt för att i nästa sida ha korsord med matbilder. Diverse gör om mig-reportage, ”så ska du klä dig efter din kroppsform” och tanterna inser att de inte har ett enda plagg som passar hur de ser ut EGENTLIGEN.
Inte ens som pensionär kan man götta sig och leva utan press.

Min mormor med. 92 (snart 93) år gammal. Vi tog generationskort tillsammans med min mamma i november. Mycket för att det är fantastiskt att mormor fortfarande lever och är pigg. Men hon blev så upprörd sen när hon såg korten för ”hon såg så gammal ut”… Min intelligenta, snälla, underbara mormor tyckte att hon, vid 92, såg för gammal ut för att vara med på kort… Det gör mig så ledsen.

Min mormor blev så glad när hon plötsligt började gå ner i vikt vid 72. I hela sitt liv hade hon alltid varit lite rund och försökt banta. Hon köpte nya kläder och började ha på sig leggings. Ett halvår senare hade hon dött i cancer.

Fick samma erbjudande till min 8-åring, tack men sån skit behöver hon inte i sitt liv!! Förresten såg jag en annan bild på deras material som nån visade på facebook, den var snäppet värre. Tror det var horoskop och en bild på en extremt vampig kvinna där det stod nåt i stil med ”skorpionen är förförisk.. bla bla bla”. Känns ju passande för ett barn.

Apropå att det skulle vara genusmedvetena föräldrar som ”experimenterar med” och ”prackar på” sina barn könsroller… Så himla sorgligt. Skulle bara vilja ha en inställningen på omvärlden som automatiskt filtrerar bort allt ”kul tjejigt och killigt”.

Jag är verkligen glad att jag aldrig satt och bläddrade i sådana där skittidningar!
Jag började läsa Kitty Drew i 10-årsåldern, plus annat och avancerade sedan till fantasy och historiska romaner.
Vänskapskretsen blev förstås lidande. Men det var så jag ville ha det då. Fick verkligen nog av allt oväsen och stoj efter en dag i skolan och umgicks bara med kusin/småkusin (finlandssvens dialekt för syssling) när jag inte läste. Jag fick vara ett barn, om än ett barn med väldigt få kompisar.

Allvarligt, som adhd-lantnolla hade jag dött av glädje för
en sån där tidning! 😮 Det är ju inte tidningen som är problemet egentligen, utan att det finns en efterfrågan! :-(( Det är för sorgligt. och inte blir det ju bättre av att tidningen finns…. antar jag?
Hur motar man sånt? hur ska man bemöta sin dotter när hon själv önskar att få en sån tidning? 🙁

Jag tror att efterfrågan fanns innan.
När vi städade ur skäktgården sem fyra generatiomer hittade vi mycket kul på vinden, böand annat små böcker från 1900-talets början till både killar och tjejer- med instruktioner om hur man skulle ”förs sig”, klä sig, vad som ansågs trevligt, sexualupplysning mm.
Något slags dåtidens variant av den där typen av tidning som vi diskuterar nu. Notera också att det fanns en variant för pojkar och en för flickor…
Sen varför den efterfrågan uppstod kanske hänger samman med industrialismen och urbaniseringen?? samma procedur som föregående generation fungerade inte längre: vi började röra oss mer, beblanda oss och levde på andra sätt än tidigare. På så sätt ställdes bya krav och nya frågor som behövde besvaras …. typ?
Efterfrågan på skor fanns ju långt innan man kunde välja att köpa ett par för en hundring på ÖB eller ett par för två tusen på märkesbutiken.
jag undrar fortfarande: hur bemöta sin dotter som kommer och vill ha en sån tidning?
hon har ju inte direkt någon förebild i mig vad gäller sånt …

Jag önskar så jävla hårt att det skulle starta en vettig tjejtidning som alla tjejer skulle älska. Och cosmopolitan, veckorevyn, frida m.fl skulle gå i konkurs.
Jag tycker hetsen sprider sig till allt fler tidningar. Såg ett viktreportage i DN för ett tag sen. I aftonbladet kryllar det ju av utseendefokuserade artiklar.
Usch!

Ptja, egentligen är det bara att dra igång. Det som mest kostar är ju tryck-kostnad. Men man kan också i början t.ex. antingen ha en online-tidning på en hemsida eller göra en blädder-tidning fast online. Då kostar bara utgivningsbevis (ansvarig utgivare) och driftkostnad av hemsida.
Min ungdomstidning (lokal) jag startade när jag gick på gymnasiet fick pengar ifrån Ungdomsstyrelsen då vi alla vara ungdomar (13-25), min andra jag startade var online så det enda som behövdes pengar till var ansvarig utgivare (hos PRV har jag för mig) vilket vår förening vi hade bakom chippade in till. Det borde finnas någon annan paraplyorganisation eller stiftelse man kan få pengar ifrån. Om inte annat pitcha den för folk och få sponsorer. Eller göra ett kickstarter eller indiegogo-projekt av det.

Jag SLUKADE tjejtidningar som tonåring. Min syster prenumererade och jag fick dem efter att hon läst klart, så jag hade främst VeckoRevyn men även lite OKEJ och Frida att bläddra i. Sedan började jag köpa Cosmo själv också. Och jag mådde så dåligt, jag kunde inte ens förstå varför jag mådde så dåligt. Och jag har lite completionist-problem (GOTTA CATCH ’EM ALL) så jag kunde ju inte låta bli att köpa en tidning för då skulle jag inte ha alla nummer. Men en dag bestämde jag mig bara för att sluta. Rakt av. Köp inget mer, läs inget mer. Och plötsligt började jag må bra. Plötsligt började jag ha värde igen.
Att de här tidningarna finns kvar idag, 15 år senare, är fan bara skam. De sysslar med PRECIS samma sak nu som då. Fyfan.

Jag har samma erfarenhet. Det bästa jag gjorde som tonåring var när jag till slut (äntligen) slutade läsa de där skittidningarna. Jag mådde direkt dåligt av dem och märkte skillnad ganska omgående när jag slutade läsa dem.

Alltså, jag vet inte vad jag mår sämst av – retuscherade ouppnåeliga ideal eller de där girl next door-tjejerna som är så ”natuuurliga” (uttalas på hälsingemål), som aldrig har bantat i hela sina liv, som är helt bekväma i sina kroppar och som hyllas för sina sunda värderingar. Jag får nästan mer komplex av de senare, de där ”naturligt vackra” med mjuka smickrande kurvor (”jag är stolt över mina former, alla kvinnor borde vara stolta!”).
Fram med olika former, bort med alla sorters tyckande och tänkande om desamma.

Min trettonåring får den där skiten lite då och då också. Sist när hon fick det skrev hon ett personligt brev, la i svarskuvertet och bad dom dra åt helvete. Känns gött att man har gjort nåt rätt åtminstone. Kan inte alla föräldrar hjälpa sina barn göra detsamma istället?
Tänk svarskuverten strömma in med en massa ”FUCK YOU”. Det OCH maila.

Jag har skrivit ett mail och jag fick verkligen hålla i mig när jag skrev för jag var redo att riktigt spy. Mitt logiska jag förstår ju att det inte är så bra att skriva elakt, så jag fick kompromissa fastän jag helst skulle vilja ösa på med fula ord och liknande…

Jag tänkte på det där med vilkthets. Det slapp jag under hela uppväxten. Jag kände aldrig att jag borde eller ville gå ner i vikt, och jag förstod mig inte på mina klasskompisar som brydde sig om det, jag tyckte de var löjliga.
Men nu i efterhand förstår jag att det bara var för att jag alltid var smal. Spinkig, mager. Jag var alltid smalast i klassen, den där som alla ville lyfta för jag var så liten och lätt. Och jag hade jättesvårt att hitta jeans som faktiskt satt tight. Klart som fan jag inte behövde tänka på vad jag åt eller dra in magen.
Vissa säger att det är lika jobbigt att vara mager som att vara tjock. Men så har det verkligen inte känts för mig. Snarare att jag kunde gå omkring i min bubbla och inte förstå alls vad som var problemet, och tycka att jag var coolare som inte brydde mig om det där.
Efter gymnasiet gick jag upp några kilo och var inte smalast av alla längre. DÅ förstod jag att jag visst brydde mig, och hamnade direkt i en ätstörning som varade ett par år. Åh vad jag saknade att folk påpekade hur sjukt smal jag var.
Det sitter djupt i oss alla tror jag, idealet att vara smal. Och alla andra utseendenormer. Det behövs definitivt ingen tidning som lär oss att posera och sminka oss när vi är 9. Och inga jävla smoothierecept. Eller ok, det är väl inget fel i sig… Men jag minns Grynets recept på kakao+socker+vispad grädde. Bra mycket bättre än smoothies och träningstips.
Tacka vet jag Kamratposten! Jag vet inte hur den är nu, men jag lärde mig jättemycket där.

Jag hade KP i låg- och mellanstadiet. Sen Okej, engelska musik- eller fotbollstidningar. Läste även tidningen Glöd som folkhälsoinstitut gav ut. Tidningens syfte var att stärka ungdomars självkänsla, identitet och hälsa.
När jag var 15 år började jag med musiktidningen Pop, sen blev det tidningen bibel (som var alldeles för insnöad på mode och smink tyckte jag redan då) när Pop la ner och så Darling i slutet på tonåren.
Min syster köpte alla möjliga tjejtidningar. Dom läste jag också om och om igen. Helst alla artiklar om hur en får en pojkvän samt olika tester om en passar ihop. Så en dag slängde syrran alla tidningar och hon sa att det kändes som en tyngd lyftes från henne.
Mina gamla Darling är väldigt lästa. Jag tror att en ungdomstidning med en blandning av stilen som Glöd och Darling hade, skulle kunna vara en motvikt till alla skräptidningar.

Jag vet att du är politiskt insatt och även har kloka vänner och kontakter som har koll. Jag vill rösta på F! i valet, men någon sa till mig att genom att rösta på dem ”gynnar” man SD och gör att de får större mandat och plats i riksdagen eftersom man röstar på ett litet parti, därför ska man rösta på ett parti som redan sitter med i riksdagen (typ V) för att minska SD´s plats. Halvtrög som man är förstår jag inte riktigt. Kan du eller någon klok som läser min kommentar förklara för mig?

Vi har taktikröstat de två senaste valen. Resultat? Vi fick in SD i riksdagen.
Vi måste ha in Fi i riksdagen för att vi ska få nån förändring. Precis som miljöpartiet på sin tid kom att förändra de andra partiernas miljöperspektiv så behöver vi Fi för att övriga partier ska tvingas ta tag i jämställdhetsproblemet.

Svara

Riktigt svar fraga det dar. Jag tanker sjalv i de banorna. Kanns sjukt onodigt att ”slanga bort” sin rost, men samtidigt ar alla andra partierna keff…
Tror ej att F! nar over 4-procentsparren, men vem vet..
Sen far de ju mer partistod om de kommer over typ 2 procent eller nagot, sa det gor anda viss skillnad i sa fall..
Valdigt svar fraga! 3 procents roster pa F! ger ju 3 procent extra till hogern, eftersom vansterblocket da ”forlorar” 3 procent som annars hade rostat pa dem..

Det här tänker jag också på. Jag skulle gärna rösta på Fi, men jag är livrädd för konsekvenserna av ännu en mandatperiod för högern, så jag kommer troligen att rösta V denna gång, eller möjligen S.

Men om alla tänker så och inte röstar på det de faktiskt på riktigt tror på så kommer det ju att fortsätta se ut som det gör. Taktikröstandet har inte hjälpt tidigare och kommer inte hjälpa nu. Att inte rösta på det partiet man verkligen tror på och vill ska leda Sverige utan röst på näst sämst för säkerhetsskull, ja det låter vansinnigt i mina öron i alla fall. Och även helt utan logik. IN MED F! NU!!!!!!!!!

Utan logik? Inte alls. Jag prioriterar vad jag tycker är viktigast då jag röstar, vilket jag antar att de flesta gör. Hade det viktigaste för mig varit att Fi växer, eller kommer in i riksdagen, hade jag röstat på dem, men nu är det viktigaste för mig att vi byter regering, alltså ser jag till att använda min röst på det. Fi är ett av de partier jag skulle kunna stödja, men inte det enda.

Jag komme att rösta på F! därför att om de växer, även om de inte kommer över 4%, så kanske de där extra procenten att få färre att känna sig tvungna att taktikrösta nästa val. Tänk om F! får 3%, så kanske fler tänker att det finns en chans och röstar på dem sen. Dessutom så får de mer pengar att röra sig med.

Blondinbellas blogg fungerar exakt likadant, och har samma effekt pa mig i alla fall. (Visst, ar lite for gammal for att ga pa det dar, men den anvander precis samma ”tricks” som de gamla tjejtidningarna man laste nar man var yngre gjorde.)

Tänkte först skriva ”tack och lov att mina föräldrar totalförbjöd tjejtidningar när jag var ung”, men när jag tänker tillbaka på min uppväxt så minns jag hur UTANFÖR jag var. Jag fick inte sminka mig, jag hade inga ”snygga” kläder utan fick ärva från mina bröder och jag blev söndermobbad för det. Visst, jag är inte lika utseendefixerad som de flesta…men jag har betydligt färre kompisar också.

Konsumismen/kapitalismen är förödande för alla underprivilegierade grupper eftersom det bygger på att människor ska handla vilket resulterar i att företag uppmuntras till att använda alla möjliga fulknep för att folk ska köpa deras varor. Som att spela på stereotyper och använda sig av redan ingrodda osäkerheter hos t.ex. kvinnor. Att arbeta bort konsumtionssamhället är därför en viktig del av den feministiska kampen. Företag kommer inte självmant att sluta använda sådana här metoder om vi inte hindrar dem.

Finns de här tidningarna kvar?! Jag läste Frida och Okej väldigt länge och minns min första Frida tidning som elvaåring. Dock köpte jag dessa tidningar mest i syfte att läsa och klippa ut bilder på mina favoritartister. Allt annat om kläder, smink och grejjs tyckte jag mest var i vägen. Var inte alls intresserad av det. Hittade senare i tonåren alla engelska musiktidningar vilket var precis vad jag letat efter.
Minns även att jag läste tidningen Glöd som jag tyckte var himla bra. Hade kvar en stor hög av dom fram tills för några år sedan när de fick hamna i soprummet.
Under tiden jag läste Frida och Okej, så förstod jag inte direkt att jag påverkades av vad som stod i den. Men såhär i efterhand så förstår jag ju att jag påverkades. Även om jag inte alls var intresserad av att läsa om förhållanden, killar eller smink, så är det klart att det hamnade nånstans i hjärnan.

Läste mycket Frida, Okej, Veckorevyn mellan 12-14 där. En grej jag kommer ihåg är att den ena tidningen i sitt nummer en månad hade en artikel om ”etikett vid en dejt”. Bland punkterna jag minns (fortfarande, en bit över 10 år senare) fanns ”Lämna alltid lite mat kvar på tallriken!” (gammal beprövad ”finhet”, tydligen), ”Gå och pudra näsan!” (dvs gå och noja framför damtoalett-spegeln: Kolla så att ALLT ser bra ut, bättra på sminket, se till så du inte har matrester mellan tänderna, ta en mint-pastill osv osv – men, FÖR HELVETE, se till så att allt detta INTE TAR TID, man vill ju inte att killen ska tro man ”gör nummer 2”) och något om att ”Inte vräka i sig som en grott-man”). Några nummer senare, i en annan utav tidningarna, hade dom intervjuat tre kända killar om det här med dejter och vid en punkt var ju alla överens om att det var ju så förbannat fjantigt med tjejer som inte kunde ”släppa loss” och knappt åt någonting (för det var ju faktiskt ”häftigt när en tjej vågar äta!” *facepalm*), var tillknäppta, pryda och betedde sig som att dom var ”lite finare än andra” (fast att det faktiskt VAR väldigt viktigt att tjejerna var ”sådär fräscha” och ”hade det där lilla extra” som det kallas, men samtidigt ”lite blyga” som det också brukar vara viktigt att flika in, hade man ju redan avverkat i intervjuns första tre frågor). Tonåriga jag = Vägrade allt vad Fika-, Lunch- och Middagsdejter heter. Faktiskt fortfarande inte helt bekväm med detta, i alla fall till att börja med (något som har i alla fall 2 orsaker till, men detta skulle definitivt också kunna vara en utav dom).

Jag känner igen det där men jag blir ändå så himla chockad över att läsa det. Det är så jävla illa, tidningarna har ju helt styrt in oss kvinnor på att vara mäns kuttersmycken. Från så unga år har vi fått lära oss att vi bara är till för att behaga. Känner mig helt illamående 🙁

Är det bara jag som läste tjej tidningar utan att jemföra mig med tjejerna i tidningen?. Jag har inte tagit ett dugg ”skada” av dessa tidningar. Kanske har att göra med att jag hade 2 äldre bröder och det var mina förebilder. Jag har även fått höra ganska mycket kommentarer om min kropp genom åren men alltid stått upp för mig själv. Jag har varit en spinkig liten tjej men med en bra självkänsla som alltid tyckt det varit fel på dom som klagade på mig för att jag var spinkig. Jag blir chockad över att det är så många som mått dåligt över utseendet när dom var yngre. Hoppas den dagen jag får barn att jag kan ge dom samma fina barndom som jag fick men jag börjar ju undra med tanke på dagens klimat….

Du tror inte att det var just för att du var smal som du inte mådde dåligt över ditt utseende? Jag tror det var så för mig nämligen. Jag tänkte precis som du, att det bara var knäppt att alla brydde sig om sitt utseende så mycket. Men en lär sig tidigt att smal är något positivt, så när folk påpekar hur mager en är går det att ta med en klackspark, eller så blir en till och med lite smickrad, oavsett om det var menat så eller inte. Det är ju faktiskt inte samma sak att få höra ”vad smal du är!” som ”vad tjock du är!”.
Jag märkte skillnaden sen när jag inte var lika smal längre. Då blev det plötsligt jävligt mycket viktigare, och då påverkades jag av modetidningar och reklam trots att jag var 20 år.

Så kan det absolut vara , jag vet ju inte hur det hade varit om jag var tjock och folk retade mig pga det. Men jag hoppas jag hade reagerat på samma sätt ändå
Och stått upp för mig själv.

Helt sjukt att de uppmuntrar barn till att använda smink. Jag tycker smink kan funka som en rolig grej kanske på nyårsafton eller så, men annars är kombon helt galen. Låt våra barn vara barn, för fan!

Eller så startar man en egen tidning med egna ”budskap” ?
Uppenbarligen finns det tjejer som vill läsa & leva så här står ni över dom på något sätt ? Är ni bättre än dom ? Prata om att förtrycka tjejer som Inte vill ha en ring i näsan

Hur tänker ni när ni riktar er till barn och ber dem sminka sig, träna, bli fina?
Är ni medvetna om att ni bidrar till låg självkänsla och ätstörningar som anorexia och bulimi?
Det är illa nog att tonåringar har dessa krav på sig från samhället/media/tidningar (som låtsas stå på deras sida). Ska ni förstöra den i ännu tidigare ålder nu? Nej tack!
Tänk efter före!

Fick svar från tidningen när jag mejlade dem:
”Hej Kajsa!
Tack för ert mail.
Vi inser att den kampanj som vi nyss har skickat ut har upprört många och det är vi hemskt ledsna för. Vi inser att innehållet i serien som förekommer i kampanjen är olämpligt och att den inte går i linje med det vi står för, och det beklagar vi. Vi kommer att se över våra kontrollrutiner för våra publikationer och gå igenom vårt marknadsföringsmaterial och införa nödvändiga förändringar så att det bättre reflekterar de värderingar vi står för. GIRL:IT bygger på att medlemmarna själva får komma till tals och vi har en ständig diskussion om hur viktigt det är att bygga upp ett gott självförtroende och att kunna få vara sig själv. Våra produkter bygger på att våra medlemmar tillsammans är med och bygger upp vår klubb utifrån sina önskemål och vad de önskar att läsa om. Vi tycker det är viktigt att barn och ungdomar får en bra start i livet och att det är vår plikt att se till så att vi för ut ett bra budskap till våra medlemmar. Vår ambition är att främja läsande hos barn och ungdomar och våra böcker handlar om allt mellan himmel och jord med barn och ungdomar och vänskap i fokus.
Vi på GIRL:IT uppskattar att föräldrar tar sig tid och delar med sig av sina synpunkter om vår klubb, det kan vi ta med oss in i framtiden för att bli bättre. Vi tackar för alla kommentarer, de är värdefulla för oss och kommer att hjälpa oss i vårt framtida arbete.
Med vänliga hälsningar
GIRL:IT”
Tänkte att det kunde vara intressant för någon att läsa deras svar.

De postade EXAKT samma svar till alla som kommenterade något negativt på deras facebook-sida, tills för många kommenterade om att de inte behövde svara om det bara tänkte kopiera in samma svar igen…. De har väl inget bättre att säga helt enkelt.

Kan du namnge dessa alternativ? Har aldrig sett ett enda alternativ bland tidningarna. Det har varit tjejtidningar, barntidningar, porrtidningar ända sedan jag var liten i tidningsställen. Ingen utav dessa stod/står ut som alternativ.

Jag läste ”Kamratposten”, mycket möjligt att den inte hade klarat några genustest heller, men vad jag minns så var det inte alls om samma s**t som Okej, Frida och Girl it. Jag minns dock att den inte var så ”cool” och att jag läste den i smyg när kompisarna sedan länge gått över till ”vuxentidningarna” (Okej, Frida osv).

Jag läste också kamratposten när jag var liten, tycker den var fantastisk. Där lärde man sig saker om sex på ett mer hälsosamt och objektivt sätt, samtidigt som det fortfarande var spännande och intressant. Jag har väl inte bläddrat i en sen jag var 14, men som jag kommer ihåg det var den rätt bra ur genusperspektiv också. Kanske inte så att den direkt diskuterade feministiska frågor och var normkritisk, utan snarare på så sätt att den inte generaliserade och stereotypade könen. Homosexualitet diskuterades också på ett öppet och informerande sätt, jättebra. Och den var för både tjejer och killar – varör måste en tidning vara en ”tjejtidning”? Jag läste den också i smyg dock, det var ju inte coolt. Särskilt inte när man var 14. Men kanske var det tack vare den som jag såg igenom bullshiten i veckotidningarna och tyckte de var bisarra och jättedåliga redan när jag var liten. Jag är väldigt tacksam över att mina föräldrar ordnade en prenumeration åt mig. Ni som har barn, skaffa den åt dem också! Även om de inte själv frågar efter den så blir den säkert läst när den börjar komma på brevlådan. 🙂 Det är lite värre för oss 14+ däremot, jag vet ingen vettig motsvarighet för vuxna.

Hästtidningar kan man ju läsa om man är lagd åt det hållet. De är ju väldigt riktade till tjejer, innehåller serier där tjejer står i centrum, det handlar om hästlivet och sånt, inte smink och killar… 🙂 Fast nu var det ju ett tag sen jag kollade i Min Häst, Penny eller Wendy eller vad dom nu heter.

Sådan skit gör mig rosenrasande! Hört om flera föräldrar som fått detta på posten till sina döttrar, 7, 8, 9 år. För i helvete låt barnen vara barn. Leka med dockor. Kolla på tecknat. Hoppa i vattenpölar etc etc. Inte fan ska de behöva bry sig om hur de ska sminka sig. För att bli s.n.y.g.g.a.r.e. Hur de ska klä sig, röra sig, träna. Fy fan vill bara ta och spy och posta skiten till det förlag som ens kan komma på och sälja skiten!!!

I de sociala medier där jag och säkert många av er rör sig är genusmedvetenheten generellt ganska hög. Det slog mig häromdagen hur många som står helt utanför – inte för att de inte håller med, utan för att de inte alls tar del av debatten.
Jag jobbar med SFI på en skola där 100% av deltagarna har utländsk bakgrund och till skillnad från den något lantliga skola i nyrikt område (mycket pengar, låg utbildningsnivå) så är orden feminist inte ens ett skällsord, utan snarare bara ett av alla andra ord som man inte förstår.
Jag ser och hör hur deras barn uppfostras i exakt de traditionella könsroller som hetsigt diskuteras och detta känns som något oerhört svårt att närma sig. Det blir liksom inte bara ett ”hot” från en kontroversiell syn på kön, utan även ytterligare en ”press” från det där märkliga svenska.
Nu generaliserar jag en aning, så klart – säkerligen finns tankar även hos dessa kursdeltagare – de är inte barn, men jag tror att deras utanförskap inte bara handlar om arbets- och bostadsmarknaden.

Ja herregud, det är ett mirakel att man tagit sig till slutet av 20-årsåldern utan att ha hamnat på mentalsjukhus pga alla omöjliga krav.. :S Jag har även ett dilemma.. Min snart 14-åriga kusin har önskat sig smink i födelsedagspresent och jag vet inte vad jag ska göra. Hennes fb/instagram svämmar redan över i selfies och förföriska bilder och jag känner att jag inte vill uppmuntra detta genom att köpa smink. Men det är ju det hon har önskat sig.. Vet inte riktigt vad jag ska göra här..

JAg vet vad du menar! Har också blivit försatt i såna situationer och liksom inte vetat vad jag ska göra. Å ena sidan tycker jag ju att föräldrarna ska få säga sitt (de känner väl till och godkänner smink antar jag?) Å andra sidan ska man ju stå upp för sin åsikt och också leva efter den så gott det går. Vill du inte uppmuntra ett ideal som du inte kan stå för så köp inte smink utan nåt annat!

Jag kände mig alltid otillräcklig på tusen olika sätt när jag läste VR, Solo eller liknande. Därför slutade jag läsa sådana tidningar för länge sen. Men jag erkänner, det tog tid och det var svårt att låta bli att läsa alla dessa lovande tips på hur mitt liv skulle bli perfekt.

Jag minns att Frida hade tips på hur man blev en spice girl… Och det ville man ju vara! Det är rätt dubbelt det där när man vill vara stark och självsäker och allt det där, som är positiva egenskaper, men man kan få mindervärdeskomplex för att man inte lyckas vara sådär självsäker som man skulle vilja, liksom. Usch.

Jag började läsa Frida först på högstadiet, det var kul och glammigt och ofta skrev dom ju om Spice Girls 😀 Och en jävla massa boybands men dom gick fetbort. Jag kunde ju längta efter att, tja, bara kunna KÖPA saker överhuvudtaget för några egna pengar hade man ju knappt, man drömde om att kunna köpa coolare kläder än som fanns i Elloskatalogen. Och skivor! Herregud, det gick ju inte att ladda ner musik på den tiden! Jag minns att jag blev förbannad på personlighetstesterna när dom visade en bild av nån jag inte ville vara, eller gjorde nåt intressetest som visade att jag passade som bibliotekarie fast jag ville bli skådespelare, det var ju lite knäckande… Man kan ha en helt annan distans till sånt när man blir äldre, när man fattar att det mesta man hör bara är skitsnack… Men bara en av många saker som gav mig dåligt självförtroende, jag var bara asblyg och hade inga kompisar så då kanske en sketen tidning inte gör så mycket från eller till. Nu finns det ju massor med tidningar för typ 10-åringar som förväntas sminka sig och gå på ”party” och ha pojkvänner. När det gäller tidningar som Frida så lästes den av många tjejer som var yngre än deras påstådda målgrupp, å andra sidan var tidningen alldeles för fånig för att läsas av tjejer på typ 23 eller hur långt åldersspannet på deras målgrupp nu sträckte sig till. Dom läste väl Solo i så fall. Eller Cosmo! Huvaligen… Jo jag kan tycka att det är kul att kolla på häftiga modebilder men i övrigt duger såna magasin bara till att tända upp i vedpannan med, relationsbajs, bajssminktips och 100 sidor BAJSREKLAM nä usch.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *