Kategorier
feminism & genus

Tro't eller ej, rosa är faktiskt min absoluta favoritfärg.

Jag läser ”Rosa, den farliga färgen” just nu och redan tjugo sidor in i boken kan jag konstatera att folk är dumma i huvudet. Jag har blivit extra arg och trotsig över alla dessa påstått ”genusmedvetna” mammor som förvägrar sina söner rosa för att de inte ska uppfattas som tjejer. För att vara tjej är lite sämre.


Så jag frossar i rosa till Tamlin. I rosa och lila och tjejiga kläder. I glitter och gull och blommor. (utöver Ninjas gamla garderob)

Om jag ska vara ärlig så får boken mig också att vilja klä mig själv och Ninja i helrosa för att trotsa den där idiotiska föreställningen att rosa (eller tjejiga) tjejer inte kan tas på allvar. Jävla skitsnack och jävla idioti. Men jag är också medveten om att samhället inte är redo och jag vill inte att min dotter ska bemötas som ett kön. Det andra könet.

Jag är inte ok med att kvinnor och det som intresserar kvinnor nedvärderas och att det som män gillar upphöjs och hålls som en norm. Jag kommer alltid vara aktiv i att bekämpa den föreställningen. Gör det ni också!

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

55 svar på ”Tro't eller ej, rosa är faktiskt min absoluta favoritfärg.”

Jag använder ofta rosa, framför allt i formella sammanhang. Det är mitt sätt att markera att det är en självklarhet att jag "trots" att jag är tjej så har jag också en rejäl kompetens.

Det är intressant med rosa. Känns som att det blir lite "fel" hur man än gör.

Jag vill inte att min nio månaders dotter ska bemötas som liten flicka och väljer därför allt som oftast bort rosa plagg (allt som oftast även tunikor och klänningar oavsett färg). Svea är så himla mycket mer än det! Hon är galet social, högljudd utan dess like, glad så fort hon träffar folk, kan bli ilsken som få (kombinera det med högljudd och tinnitus hägrar) och mycket mycket mer. Rosa ger henne en roll som jag inte kan acceptera. Hon ska bemötas som individ, inte som flicka.

Än så länge så kan hon ju inte förklara för människor som hon möter vem hon är och fram tills dess så fortsätter jag så. Hon får ha mer neutrala kläder, vilket egentligen betyder kläder från "pojkavdelningen".

Men då förnekar jag henne samtidigt en färg och det känns samtidigt trist. Rosa (kanske inte mesrosa, som ser ut som att man är naken, men klara rosa nyanser) är ju fint! Men om det kan leda till att hon inte blir låst i en roll är det självklart värt det.

De flesta utgår på grund av hennes kläder ifrån att Svea är en pojke, vilket leder till både ursäkter och att de skäms. Allvarligt talat, vem fan bryr sig? Inte jag. Det är ett BARN! Det är så roligt, vad tror de ska hända? Att jag ska slå dem, skälla ut dem för att de sagt "han"? Nej, så illa kan de väl inte tro om mig (jag ser inte farlig ut ;-))! Eller tror de att Svea BLIR en HAN om HON kallas för HAN?!

Hej,

Om vi slutade säga han och hon, och hade enbart ett ord så som tex finskans hän, och vi "suddade ut" manligt och kvinnligt i kläder, frisyrer och så vidare, tror du att människor födda i fel kön/transexuella skulle bli "friska", att "sjukdomen skulle utrotas"?

Nyfiken på hur du tänker kring transsexualism.

/Jessica

Hej! Har Beställt boken och är extremt peppad över att läsa den. EN sak som jag funderat över, Legally Blonde, En blond Reese Witherspoon, som blir smart och brädar sitt ex.. ja vi vet alla filmen. Min fundering, När jag själv sett filmen ser jag den som en parodi, Att dra saker till sina ytterligheter blir i mina ögon en parodi på samhället… Tror du att man kan se över Hollywoodschablonen och tolka den på detta vis enbart för man anser det vara "löjligt"? Jag vet inte, det är bara tankar… Detsamma gäller väl alla hollywoodschabloner som diverse Romcom filmer ger? Är vi liite bättre än alla andra filmrecensenter ?höhö

Vet ej om jag gör mig förstådd, men alltså, Rosa + Blond = parodi i mina ögon.

Angående färgen rosa. Rosa är en jävla färg,svart är en jävla färg. Spela ROLAND!!!

P.s Du är min husgud!

Jag har också införskaffat den boken, men inte börjat läsa den än. Dock att kön inte enbart spelar in i sammanhanget, det handlar om vem du är som individ också. Jag är exempelvis HELT ÖVERTYGAD OM att du Dahmer kommer att bli tagen på allvar klädd i ljusrosa. En blyg och tillbakadragen och tystlåten kvinna, skulle emellertid förmodligen få dessa drag förstärkta om hon klädde sig i ljusrosa.

Jag såg ett program om en "klädcoach" i USA som arbetade med att dressa politiker inför offentliga framträdanden och dylikt. Hon satte exempelvis på en politiker (minns dock ej vem) en ljusrosa slips, när han skulle gå ut offentligt och be om förlåtelse för något. Juholt skulle kanske burit mer rosa och helt undvikit ilsket rött (sin partifärg till trots).

"Om jag ska vara ärlig så får boken mig också att vilja klä mig själv och Ninja i helrosa för att trotsa den där idiotiska föreställningen att rosa (eller tjejiga) tjejer inte kan tas på allvar. Jävla skitsnack och jävla idioti."

Jepp jävla idioti, så gört, klä dig o dotera i rosa, inspireras t.ex. av grymma Katrine Kielos, i Agenda igår, seriös – i rosa! http://svtplay.se/v/2684049 efter ca 37 minuter. Heja dig LD!

Jag har funderat mig själv halvt galen på det här med rosa. Tjejer "ska" ha det, killar är gulliga i det bara man gör det på ett manligt sätt. Tjejer fungerar helt okej i killkläder, killar fungerar inte alls i tjejkläder. Ska min dotter ha rosa då, trots att hennes bemötanden blir lite fel? Ska jag skita i färgen helt eftersom den är så laddad? Hur fan ska jag göra?

Men så kom jag på för ett tag sen att det är ju såna som jag som gör färgen laddad. När allt kommer omkring är det bara en färg, så nu behandlar jag den som en i mängden. Det är inte lätt alla gånger, men så måste det bli.

Jag har alltid hatat rosa. Inte som färg utan de signaler som den sänder ut. Därför har jag aldrig haft kläder eller saker i rosa. Sen så kom jag på att det är ju precis som du säger. Det är ju bara en färg – och om jag vill vara mer könsneutral och skita i normer och klä mig i det jag tycker är snyggt borde ju rosa absolut ingå! Så nu har jag istället kläder i alla möjliga toner och färger och försöker bara använda det som jag tycker är snyggt (klar, illrosa är faktiskt jävligt snyggt, speciellt tillsammans med grönt!).

Rosa är en glad färg, barn ska inte förvägras färger. Tycker man ska sluta säga "kill- och tjejfärg" en färg är en färg och alla har rätt att bära den och våga tänk färg istället för kön. Färglada kläder gör en glad. 🙂

Appropå en annan sak som gjorde mig lite förbannad var en kommentar jag läste idag på Facebook som en person skrivit till en mamma som snart får sitt andra barn och vars första verkar väldigt mån om bebisen i magen. Hon hade i alla fall skrivit i stil med att den blivande storasystern var en duktig tjej och att det märks att flickor är mer omhändertagande. Bullshit liksom, min son är lika mån om bebisen jag bär i magen och han leker ofta med sin docka som han tar hand om, bäddar och bär runt på. Som att pojkar inte är omhändertagande känns så fel att säga.

Sen tack för att din blogg finns, du skriver om det självklara på ett upplysande sätt och tack vare dig blir folk mer medvetna.

Lady d, du storbystade kvinna. Jag är en av samma sort och undrar nu om du har något tips på amnings-bh:ar med stora kupor OCH byglar.. för att försvåra det hela ytterligare har jag 75 G. Vad tror du? Förra amningsvändan använde jag vanlig BH eller lät pattarna flänga fritt (smärtsamt) och hade svåra problem med mjölkstockning. Vill inte utsätta mig för den smärtan igen.

Vad säger du? Har du eller någon annan något tips?

Jag vill ha dem (brösten) på plats, därför vill jag ha en riktig amnings-bh och inte någon sport-bh. Av samma anledning vill jag ha med byglar. Mina bröst är för tunga för något annat.

Tacksam för tips!

Åh, den här rosadiskussionen tar aldrig slut, inte sant?

Den är säkert jätteviktig som genusfråga, ungefär lika viktig som det här med hur kvinnor våldtas, stympas och mördas i länder där det pågår krig, just för att de är kvinnor.

Det är en färg. En nedskruvad nyans av röd. En enda färg av så hysteriskt många andra. Varför är den så laddad?

Jag försökte vara en sådan där pedagogisk och duktig genusmamma, och jag klädde min dotter i alla sorters färger, för att hon inte skulle präglas av det där "typiskt tjejiga". Resultatet? Hon klär sig i rosa (helst cerise) från topp till tå.

Hon har alla Barbie-filmer också.

Rosa är min favoritfärg och efter en stor utrensning i garderoben så blev det nästan bara svart kvar, hu så hemskt!

Tänker inte förvägra flickan min rosa kläder då jag själv älskar det, men hon har även annat. Jag shoppar på pojkavdelningen om jag gillar kläderna men jag tycker ofta tunikor med strumpisar ser så himla mkt mer bekvämt ut än byxa och body. Och jag blir glad av starka färger och det finns knappt några på pojkavdelningen.

Pojken min fyller 7 imorgon och han köper jag bara färgglada saker till, finns för mkt svart och blått till pojkar, barn ska vara färgglada!

Tryckte visst på sända för tidigt :blush: Med pojken så är jag däremot lite restriktiv med vad jag köper ändå, jag vill ju inte att han ska bli retad för att jag köper en rosa tröja åt han.

När han var 4 så var det lite att det var en "tjejfärg" men nu verkar det inte vara en issue längre, och det känns skönt. Han hade rosa som favoritfärg länge men nu har det ändrats till grön, vet inte om det är pga kompistryck eller ngt annat. Själv hade jag blå som favoritfärg som liten och det ändrades senare till rosa.

haha, ja det är sjukt vad den färgen provocerar. Jag och sambon gick ut på krogen tillsammans på ett ställe där det hänger mycket hårdrockare och liknande människor med alternativ klädsel. Vi brukar gå dit för att de har ett bra öl-utbud och bra musik, jag kan inte påstå att jag tillhör gruppen. Jag hade på mig en rosa topp med pärlor på.. Har nog aldrig haft så många som har ifrågasatt min klädsel. Sen blivit ännu mer chockade då jag berättade min musiksmak.=) livet är för härligt. klä dig själv och dina barn som du vill!

haha, ja det är sjukt vad den färgen provocerar. Jag och sambon gick ut på krogen tillsammans på ett ställe där det hänger mycket hårdrockare och liknande människor med alternativ klädsel. Vi brukar gå dit för att de har ett bra öl-utbud och bra musik, jag kan inte påstå att jag tillhör gruppen. Jag hade på mig en rosa topp med pärlor på.. Har nog aldrig haft så många som har ifrågasatt min klädsel. Sen blivit ännu mer chockade då jag berättade min musiksmak.=) livet är för härligt. klä dig själv och dina barn som du vill!

Rosa är en SVÅR färg! Bortsett från att jag faktiskt inte tycker om rosa – har aldrig gjort! Det finns de som inte gillar grönt, orange, brunt – det e helt ok men jag som inte gillar rosa får massa bu å bä om det…

Men bortsett från själva färgen så är det ju åxå signalerna – å jag erkänner villigt att jag MYCKET hellre sätter rosa kläder på min son än på min dotter… :rolleyes: Han får gärna visa "sina mjuka sidor" å ha rosa å glitter mm. Min dotter däremot vill jag inte leda in i gullgull träsket…. Som sagt – en svår färg!

Först vill jag skriva till Mona, jag har köpt från Change. Superbra! Storlek 75H har jag på mina (fast det är fel och borde byta till 70I)

Där finns det många olika storlekar så kolla in hemsidan eller gå till en butik om det finns någon i närheten!

Nu till inlägget, min son har mycket kläder i rosa och lila men inte dottern. Hon får mer av andra färger istället för jag vill inte spä på gulligullandet, hon är 1 år men drar stl 68 så hon är redan nog "gullifierad" med det så jag vet att det skulle bli mer "meeen snuttipluttifluttan vad fiiiiiiiiiiiiiin du är. Oj var försiktig, lek med dockan istället!" om hon har på sig rosa eller klänning.

Älskar rosa, och skulle ha svårt att inte klä min ev. framtida barn i det, oavsett hur kontroversiellt det är. Känns trist att den ska vara så laddad, för både pojkar och flickor på olika sätt. Färgen i sig är ju underbart glädjande och behaglig. Särskilt att inreda med!

Intressant från Wikipedia:

<i>Earnshaw's Infants' Department in June 1918 said: "The generally accepted rule is pink for the boys, and blue for the girls. The reason is that pink, being a more decided and stronger color, is more suitable for the boy, while blue, which is more delicate and dainty, is prettier for the girl.

From then until the 1940s, pink was considered appropriate for boys because being related to red it was the more masculine and decided color, while blue was considered appropriate for girls because it was the more delicate and dainty color, or related to the Virgin Mary.

Since the 1940s, the societal norm was inverted; pink became considered appropriate for girls and blue appropriate for boys, a practice that has continued into the 21st century.</i>

http://en.wikipedia.org/wiki/Pink

Jag håller fullständigt med!

Jag blir så förbannad, och där knyter man tillbaka lite till ord som "tjejsamla" igen tycker jag.

Va fan.

Det är så skönt med alla vettiga människor, det är bl.a. Lady Dahmer och alla som kommenterar här som får mig att inte helt tappa tron på det mänskliga släktet.

För när man kollar runt i bloggträsket blir man fan mörkrädd ibland.

Mycket svordomar. Japp. Take it. 😉

jag stör mig på att det som tjejer gillar (traditionellt) som omvårdsnadsjobb och dans och ridning inte har samma status. Det kan väl inte vara svårare att vara vaktmästare än undersköterska? Eller att spela hockey skulle vara mer kvalificerat än att rida. Jag kan klä mig rosa och jobba som nagelskulptör vara väldans skärpt. Det sitter inte i färgen och det sitter inte i om man har gått på handels eller inte.

Har en vän som jag brukar diskutera med. Hon menar på att rosa är en färg precis som alla andra och att det inte är någon skillnad. Därför tycker hon att hon lika gärna kan klä sin framtida dotter i rosa och lull-lull som i andra färger. Men det handlar ju inte om färgen som sådan, utan vad den har blivit och hur andra bemöter och reagerar på det? ♥

Läs gärna min blogg, skriver endel om självkänsla & vikt, bland annat min egen viktresa -20kg på 3månader.

Du pratar bara om din son, borde du inte försöka få din man att göra det också isåfall? Eller är det bara din son som ska få bära ut dina åsikter?

VIOLA jag vet inte hur du och din man gör, men min man, som också är en vuxen individ, har en egen vilja och framförallt en egen smak. Jag bestämmer inte hur han ska klä sig lika lite som han bestämmer över mig och mina kläder.

Mina barn bestämmer jag däremot över. Framförallt så har jag ANSVAR för dem och deras klädsel.

Det handlar heller inte om att "bära åsikter".

Det handlar om att ge barn tillgång till regnbågen och att se till att de inte bemöts stereotypt. Bär dina barn dina åsikter?

Hej! 🙂

Jag funderar lite kring att du inte klär Ninja i rosa för att du inte vill att hon ska bemötas som det andra könet, flicka. Varför klär du Tamlin i rosa? Tror du inte att han då (som barn, då flickor och pojkar ser likadana ut) uppfattas som en flicka, det andra könet, och behandlas därefter? Hur tänker du kring detta? Har det med den kompensation du pratat om tidigare att göra? Att du vill ge din dotter mer av den "manliga världen" och din son "den kvinliga"? Men människor som bemöter dina barn vet kanske inte att Tamlin är en pojke och då blir ju han i princip behandlad precis som flickor utan genusmedvetna föräldrar?

Vill gärna höra dina tankar kring detta. 🙂 Tack!

Gillar verkligen ditt tänk, den dagen jag får barn kommer jag göra vad jag kan för att vara så genusmedveten det går.

Rosa och blå är färger, inte kön.

Jag har pluggat mycket om genus. Väldigt många verkar ha missförstått det begreppet. Det handlar om att erbjuda samma möjligheter till utveckling oavsett kön. Inte att alla pojkar ska ha klänning & att tjejer ska lära sig att höras & spela hockey… Hur som, det är bra att säga vad man tycker i frågan! Jag menar, är vi inte smartare än att låta nått så simpelt som färger bestämma huruvida vi är smarta eller ej (tänker på blondiner/brunetter…) och om vi är mycket eller lite värda?

YES! Känner att jag måste läsa den boken jag också. Min Connor har en hel del rosa i sin garderob. Inte mer än någon annan färg, men ändå en hel del plagg. Förstår inte hur folk kan "köna" en färg. I min värld har det aldrig existerat.

SARA det är lite av varje! Först vill jag bara påpeka att Ninja har flera plagg som är både rosa samt tjejiga (och glitter, blommor, hello kitty osv). Men dels så kombinerar vi dem med plagg om inte är tjejiga eller så ser jag till att hon i övrigt ser neutral ut.

Men. Till din undran;

jag tänker precis så som du säger, att pojkar kan få lite av det där bemötandet som flickor får (och pojkar generellt inte får) och vice versa = där kommer kompensationen in.

Men även när man vet könet så uppfattas barn olika beroende på klädsel; en pojke i söta, snälla kläder i mjuka färger uppfattas ofta som just så; mjuk och snäll, medan en pojke i tuffa mörka kläder uppfattas som lite tuffare och grabbigare = och så bemöts de utifrån detta. En prinsesstjej och en tuff tjej uppfattas också på olika sätt och bemöts efter det.

Sen så klär jag ingen av dem könat; alltså jag klär inte Ninja utstuderat som en pojke; alltså inte så att hon ska uppfattas som en. Och jag klär inte Tamlin så att man uppfattar han som tjej. (sen så kommer folk alltid tro det ena eller det andra just pga av att de är ovana tex pojkar med rosa) Jag klär dem mestadels neutralt med vissa stereotypa plagg. Tamlin får ju mer tjejiga saker än Ninja och vice versa men i huvudsak så har de faktiskt samma garderob. (tamlin har ärvt hela Ninjas)

Har sällan rosa på Lillan bara tillsammans med andra färger isf. Försöker ha något slags könsneutral klädsel vad det nu är. Men hur en än gör med kläder så känns det inte helt ok. Folk ber om ursäkt när de gissat fel kön och jag svarar "det gör inget" varför skulle man ta illa upp?

Jag har länge gillat saker som ofta kallas kvinnligt som matlagning, bakning, sylta&safta, kläder-speciellt kjolar och klänningar, och smycken, sjalar, glitter och glamour m.m. och tyvärr skämts lite för det som feminist. Tills jag förstod det som jag tycker är själva poängen med feminism: Att få vara som man vill – och bli behandlad med respekt!

Har sällan rosa på Lillan bara tillsammans med andra färger isf. Försöker ha något slags könsneutral klädsel vad det nu är. Men hur en än gör med kläder så känns det inte helt ok. Folk ber om ursäkt när de gissat fel kön och jag svarar "det gör inget" varför skulle man ta illa upp?

Jag har länge gillat saker som ofta kallas kvinnligt som matlagning, bakning, sylta&safta, kläder-speciellt kjolar och klänningar, och smycken, sjalar, glitter och glamour m.m. och tyvärr skämts lite för det som feminist. Tills jag förstod det som jag tycker är själva poängen med feminism: Att få vara som man vill – och bli behandlad med respekt!

Personligen hatar jag rosa. Tycker att det är en väldigt ful färg och har alltid tyckt det. Precis som att jag också tycker att vissa nyanser av blått är riktigt fult. Har väldigt svårt för pastellfärger och starka färger överlag.

Jag gillar mörka, dova färger. Mörklila, svart, mörkgrönt, mörkrött. Men är lite orolig över att om jag klär mina barn i dessa färger så kommer de att bemötas just som "tuffa" och nästan hotfulla. Det är ju som du har skrivit tidigare att barn i glada, starka färger ofta får mer leenden.

Så jag har då att välja mellan att klä mina barn i kläder som jag tycker är fula, vilket de förmodligen kommer att märka på mig oavsett hur väl jag försöker dölja att jag ogillar just de färgerna, eller riskera att mina barn blir sämre bemötta. Har du något tips på hur jag ska göra?

KIM dina barn är egna personer med egna personligheter och intressen och egenskaper. De ska ha tillgång till regnbågen.

Låt oss säga att du tycker dockor är tråkiga leksaker? Kommer du då förvägra dina barn dem? Samma sak med färger; dina barn har ju rätt till regnbågen, oavsett vad du känner inför vissa av färgerna. Barn är ju inte våra skyltdockor eller uppvisningsobjekt. Man får vara lite öppen. Försöka tänka lite mer objektivt. Mina barn har alla färger och olika tryck som jag aldrig i livet skulle sätta på mig. Men jag vill att DE ska vara färgglada. Iallafall tills de utvecklar egen smak. Vem vet, kanske tar de efter mamma och pappa och väljer svart. Men då har de iallafall fått chansen att gilla nåt annat samt blivit bemötta som barn istället för stereotypt.

Om du förstår hur jag tänker.

Gör det du tror är rätt. Inte det du tycker är snyggt. :thumbup:

Hej! Tycker att det här är mycket fånigt, att du två inlägg nedanför förespråkar att ninja ska ha den blå tunikan för att vara könsneutral medan Tamlin ska ha rosa (i det här inlägget, är mycket medveten om att du skrev att det var Ninja som valde den andra) då blir det ju hela grejen värdelös, tycker att du har förespråkat det här med glada färger så bra förut, men att klä Tamlin i rosa och glitter bara för att och något du gör med glädje för att gå emot "normen" är något jag känner blir så otroligt fel, du skriver förut att Ninja får klä sig i något rosa och så förut att det är okej för dig för att hon själv vill det, men om inte Tamlin själv uttryckligen önskar att du ska klä honom i glitter så tycker jag att du ska låta bli, hatar själv när det är massa rysch och pysch och glitter på alla "tjej" kläder för att det blir så indelat att allt ska vara så puttinuttigt, menar inte att du inte ska få klä din son i sånna kläder men att du väljer (eller tänker välja) att köpa sånna kläder till honom av den anledningen att befria rosa och glitter från att vara en "tjejfärg" blir ju snarare ett bekräftande på detta. I övrigt älskar jag din blogg och dig även om våra åsikter inte alltid är desamma så väcker de tankar och funderingar! 🙂

anja nu får du förklara. Varför är det ok för dig att jag klär Ninja i blått eller pojkkläder (som hon uttryckligen inte bett om) men inte Tamlin i rosa eller flickplagg?

Vad är det som blir fel?

Och hur ska man klä barn då? Om man nu ska vänta tills de kan uttrycka egen smak?

Och gör saker "bara för att" gör jag aldrig. Jag har en tydlig tanke och ett tydligt mål med mitt förhållningssätt.

Yóu bet sistah!

Lille Hannes (17 mån) plockar helst de färgglada kläderna ur klädlådan! Jag sätter GÄRNA på honom rosa, och andra härliga färger. Han älskar Hello Kitty redan! Och han och hans storebror gillar det faktum att de har likadana hello kitty tröjor och har dem gärna samtidigt på förskolan.

http://bit.ly/AltNcE

Här är det rosa, rött och gult, men en tråkig nyans av denim… Hannes och Alfred har gjort gemensam insatts och klätt Hannes…

Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är så mycket "allt som har med tjejer att göra är dåligt", fast jag kanske bara är dåligt upplyst och inte har sett saker omkring mig.

Nu har jag börjat läsa boken "Att göra kön", som du tipsat om tidigare, jag har ännu inte fastnat för boken, men det kanske kommer förhoppningsvis! =)

Instämmer till tusen.

Sen handlar det inte om att "ta" någonting från "könen" genom att förbjuda rosa för tjejer eller killar etc. Det handlar ju om att ge någonting, oavsett klädsel, kön osv. så ska´man bemötas lika av omgivningen.

Idag på jobbet (jag arbetar som barnskötare på en förskola) kom en liten flicka med en blå tröja med bilar på. Hon var jättestolt och pekade konstant på tröjan och sade "bil". Personalen tyckte det var gulligt och häftigt att "föräldrarna vågade ge henne en pojktröja". Detta är samma personal som säger till pojkarna när de klär ut sig med glitter och klänningar, eller kommer med rosa kläder till förskolan (inte för att det händer särskilt ofta..), att så kan man inte klä sig, för det är för tjejer.

Vi måste ändra på detta, jag vill inte att mina framtida barn ska känna sig avvisade för att de provar lite olika kläder. Och jag vill framför allt inte att mina framtida döttrar ska känna sig sämre bara för att de råkar vara av det kvinnliga könet. Aldrig i livet.

http://TELEFONMAMMAN.BLOGG.SE

BLOGGEN OM MIG OCH MIN UNDERNÄRDA OCH LUNGSJUKA MAMMA.

Underbart 🙂

Min dotter är 2,5år och ÄLSKAR rosa, allt skall vara rosa, rosa kläder, rosa leksaker allt. Hon vill ha negllack smink (får hon inte)och "bling bling"

Är lite trött på att det som anses "tjejigt" är fel. Min dotter skall kunna ha hur mkt rosa hon vill och ändå bli tagen på allvar, precis som hon skall accepteras utan frågetecken om hon vill raka huvudet, köra rally och vara "killig".

Jag håller med dig Sarah. Jag gör på samma sätt. Jag vill inte att mina döttrar ska växa upp och riskera att inte bli tagna på allvar för att de ser "feminina" ut. Jag tänker att man kan se ut så (om man själv VILL) och ändå bli sedd som en stark, intelligent kvinna. Kanske är jag "lurad" att det ska fungera att stå emot folks fördomar på det sättet, kanske är det fel av mig eftersom det yttre är en så viktig del av hur vi uppfattar andra. Men jag tänker göra på mitt sätt. Däremot är det väldigt synd när andra genusmedvetna föräldrar får fördomar om mig som förälder för att jag låter dem bära rosa och klänningar. Jag tycker mig se lite sneda blickar från andra föräldrar som klär sina barn uteslutande i könsneutrala kläder. Men jag försöker att inte bry mig om det, jag inbillar mig att jag är friare i tanken än vad de är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *