Kategorier
feminism & genus

"Tur att min dotter får möjlighet att utvecklas som den flicka hon faktiskt är!"

Ofta i diskussioner kring genus så brukar de könsnormativa dinosaurierna anklaga oss genusmedvetna för att låta barnen bära facklan i vår kamp. Och det är alltid lika jävla ogenomtänkt och trovärdigheten sjunker som en sten. Jag skulle kunna kontra med att de som verkligen använder sina barn för att hävda något är ju just de som vurmar så starkt för könsrollerna. Snacka om att använda kläder för att bevisa nåt. ”Här se på mitt barn, se dess kön! TADAAA!!”  Rädslan att någon skulle missta deras barn för fel kön är så skrämmande att de krampaktigt klamrar sig fast vid könsrollerna. Här har vi en grupp människor som verkligen lägger vikt vid kläder och kön. (se kommentarsfältet) Men ändå så är det vi som vill låta barn få vara barn istället för att reduceras till sitt kön som får ta skit. Det är vi som anklagas för att använda våra barn som anslagstavlor för det vi tror på. Allt jag gör med eller mot eller för mina barn gör jag för deras bästa, inte för att bevisa något. Inte för att hävda något. Inte för att ta ställning. Att man tror något dylikt visar ju bara på hur otroligt okunnig och fördomsfull man faktiskt är. Och jag har knappt energi att försöka förklara mig eller fortsätta en diskussion. Att behöva förklara grundläggande fakta om genus och feminism är som att uppfinna hjulet en gång till och det är förbannat tröttsamt.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

46 svar på ”"Tur att min dotter får möjlighet att utvecklas som den flicka hon faktiskt är!"”

Mina barn är inte pojkar/flickor utan helt enkelt bara barn. Och än så länge är den minsta lyckligt omedveten om skillnaden förutom att vissa har snopp och vissa inte. Dottern vet nu skillnaden sen hon började sexårs och det var separata omklädningsrum för gympan.

Känner så igen mig i det du skriver:

"Att behöva förklara grundläggande fakta om genus och feminism är som att uppfinna hjulet en gång till och det är förbannat tröttsamt."

Blir så trött på folk som väljer att missuppfatta, trots att man förklarar grunderna, att jag bara vill dunka mitt (eller deras) huvud i väggen!

jag har följt dig ett tag, tycker du är helskön och underhållande på ett bra vis! (ska jag vara ärlig så hamnade jag inne på din blogg av en slump för några månader sen, kom på några dagar efteråt att jag vill läsa igen – men hade glömt jag bort bloggnamnet och ägnade en timme åt att hitta tillbaka!)

dock funderar jag över en sak. om din dotter VILL ha klänning, tillåter du henne att ha det då?

mina föräldrar klädde mig i "praktiska" kläder när jag var liten, men hade ju även klänningar osv. syntes ju att jag var en flicka, om man säger så. men trots att man är liten, så har man ju en egen vilja. jag såg inte det roliga i att leka med dockor och liknande, utan lekte krig eller med bilar tillsammans med pojkarna. så bara för att en flicka är klädd i klänning betyder ju inte det att hon kommer älska dockor "som alla andra flickor".

äh, svårt att få ut poängen i en kommentar. du är grym iallafall!

Har läst din blogg ett tag nu och gillar den mer och mer. Jag undrar en sak som jag inte tycker jag fått ett ordentligt svar på, jo alltså vad exakt händer om tjejer kläs "flickigt" och pojkar "pojkigt"?? Vet att du skrivit att de inte får bara vara barn och att de inte får alla möjligheter och förutsättningar, men på vilket sätt? Tacksam för svar

:-):-)

Jag antar att du menar kommentarerna under artikeln? 🙂

Jag har börjat bli så jävla trött på alla missuppfattningar och förutfattade meningar från människor som inte har en jävla aning om vad de egentligen dillar om, könsförvirring, psykisk ohälsa, att använda barnen som slagträ osv i en idiotisk oändlighet. Jag känner liksom inte för att försöka förklara snällt och pedagogiskt längre, jag känner bara "läs en bok eller två för fan din dumma jävla idiot jävel" jag är så less på folk som bara kan sitta och dissa och käfta och racka ned på något som personen ifråga helt uppenbart inte har fattat ett skit av, varken syftet eller tillvägagångssättet, blir väldigt frustrerande efter ett tag.

Och precis som du skriver, det är världens jävla dubbelstandard hur könsnormativa föräldrar pekar finger och hävda att andra använder barnen för att hävda sig och markera sin ståndpunkt, när det är precis det som de gör själva :thumbdown:

rebecka jag tycker givetvis att förskolan Egalia är fantastisk! :thumbup:

elin nej jag har inte länkat fel. Läs kommentarerna.

Vem inspirerade dig till genustänk? Hittade du dit själv? Var det innan du fick barn eller efter?

Vet inte om du kanske har skrivit om det förr..?

För mig var det helt främmande till jag började läsa din blogg för kanske 6 månader sen.

Men herreGUD är dessa imbecilla kommentatorer på riktigt?! Jag blir mörkrädd.

Hahhahaa, Anna K K: Det där om läs en bok eller två är ungefär vad jag också brukar ha lust att säga.

Jag kan inte för mitt liv BEGRIPA hur man får för sig att det skulle leda till ökade möjligheter för individen att fostra in ungarna i könsroller. Det har då fan inte gagnat mig att uppfostras till kvinna. Många gånger har jag förbannat min lott, ända sedan barnsben när grabbarna på gatan fick radiostyrda bilar och träsvärd i present och jag fick kritor. Fastän jag önskade mig bilar och tågbanor – mina föräldrar bara skrattade och trodde att jag skämtade. Att jag ville ha sådant bara för att få leka med killarna, inte för att jag tyckte det verkade kul.

Jag tänker göra en satsning på att införa "hen" i mitt språkbruk. Det känns jävligt märkligt att använda nya ord på det viset (som med "snippa" när det kom) men jag ska banne mig vänja mig.

Åhh det där fick mig genast att tänka på svärmors favoritkommentar. Hon tycker att det är så viktigt att sonen uppmuntras av pappan, att han blir delaktig i pappas aktiviteter osv. "För det är ju ändå man han ska bli" Detta får jag höra rätt ofta….

Det är rätt provocerande, minst sagt men för familjerelationernas skull håller jag käft. Ge mig en gudstjärna för det är jag värd!

asså, kommentarerna gör att jag bara baxnar. allvarligt talat.

blir typ stum.

"utvecklas till den flicka hon faktiskt är". eh, vad annars skulle hon utvecklas till? häst? ramlar fittan av henne kanske?

Man får väl ändå hoppas att vi alla gör och försöker göra det vi anser och tror är bäst för våra barn? Jag har ståndpunkter tillsammans med gubben som vi tror på. Rackar inte ner på andra för det.

Förskolan tycker jag är för mycket. Uppmuntrar gärna diskussioner, temadagar (typ 2 av 5 dagar) och massor av möjligheter till barn.

Dessutom gillar jag inte människor som lever genom sina barn, nu säger jag inte att du gör det. Men så många tänker: nu ska barnen få….. för jag fick aldrig……

Jag tycker det är konstigt att inte fler försökolor jobbar mer aktivit med just genus, fortfarande har jag sett en mängd "dockvrår" och "kudd/byggrum", både hos väldigt små bar och lite större. Jag tror att det hade gjort gott med lite allmän information till alla förskolor och mer litteratur så pedagogerna får begreppet genus utrett. Jag tro även på att de får mer konkreta tips på vad de bör tänka på. Boken "ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" borde varenda förskola i dagens samhälle ha.

Har läst inlägget du länkade, men är inte helt övertygad:-| att det är lösningen. Nu har du säkert hört detta många gånger men det är väll ändå föräldrarnas uppgift att fostra öppna, fördomsfria barn förutsatt att föräldrarna själva är det, för jag tror inte färgerna på kläderna kan ändra på människors fördomar helt. Man måste börja med barnen självklart, också visa dem alla människors lika värde vare sig man e svart,vit,brun,mörkhårig,ljushårig,man eller kvinna osv, där ligger grunden för öppenhet. Visst kan vi klä våra barn i alla färger absolut:-) men vi kan inte klä våra barn i andra hudtoner och det känns som om det hamnar i skymundan med all fokus på kläder.

Malin Elise: Att det finns både byggrum och dockvrår på förskolor har väl inget med genus att göra? Mer att hålla ordning och hålla de bullriga lekarna borta från de som vill leka lite stillsamt. Jag har själv jobbat på åtskilliga förskolor och tycker dockvrån är supermysig. Och det var ofta det satt pojkar där inne och lekte familj tillsammans. DET gjorde mig glad.

jag har också svårt att förstå det där med att majoriteten människor ser en som besvärlig när man har en viss(oftast fin) tanke och värdering.

jag vet inte hur mycket skit jag fått pga min veganism. löjligt mycket skit, och ALLA har något att säga till om så fort jag nämnt att jag inte kan äta den eller den grejen. det är ju mitt VAL, det påverkar andra POSITIVT, jag har inga problem med att skippa den där kakan hos farmor. jag tror människor har problem med dom som har en syn som majoriteten ser som en onåbar idyll.

Just ja, jag glömde ju; Svärmor som tycker att pojkar ska bli män och göra manliga saker och flickor göra flickiga saker är pedagog och verksam i skolans värld.

annaB har du hört talesättet "det krävs en by…"?

Givevis är det förälderns uppgift att fostra fina samhällsmedborgare, men det spelar ingen roll hur mycker jobb JAG som mamma lägger ner för att ge min dotter alla möjligheter i världen när resten av samhället och skolan hon tillbringar hela sina dagar i motarbetar mig.

Dessutom så är tanken en utopi. För det finns massvis med föräldar som inte orkar, som inte vill och som inte kan fostra sina barn. Det är otroligt viktigt att skolan har och tar ett ansvar.

Att jobba med genus är en start. En bra start. Som antagligen påverkar allt annat också. Genom att man bemöter barnen utifrån sina personligheter och individualism och uppmuntrar mångfald så öppnar det upp för en mer tolerant attityd och förhållningssätt som i sin tur påverkar hur man ser på all annan slags mångfald (raser, hudfärg, handikapp osv)

fröken svår problemet är att just dockvrå och byggrum blir flickorna resp. pojkarnas högborgar. Rummen bjuder in till stereotyper. Bjuder in ena könet och utesluter det andra. Visst händer det att en tjej leker i byggrummet och att en kille leker i dockvrån, men det är mer undantag än regel.

skrotmamman – menar du att man bara ska bemöta barnen som barn och inte kön två dagar av fem? Att man ska ha lika möjligheter som tema ibland?

För att sen fortsätta att trycka på könsroller resten av tiden?

Läste din blogg idag för första gången (kan nog ha skett någon gång förr via familjeliv, men nu med vuxna ögon). Du fick mig att fundera lite, skrev till och med ett inlägg om det. Där jag egentligen inte har en aning om jag kom fram till något eller bara funderade lite 😉

Men gillar dina tankar även om jag inte efterföljer tänker direkt.:-d

Det är lite intressant att det står i LÄROPLANEN något i stil med att man i förskolan ska kämpa mot könsstereotypiskt bemötande och ge alla barn ett jämlikt bemötande, tillgång till allting i leken o.s.v. Kommer tyvärr inte exakt vad det stod ordagrant, men grunden var iallafall att man ska vara verksam inom genus. Ska. Inte "får gärna" eller "det vore bra". SKA.

Samtidigt som det står det klart och tydligt, så är det ändå sällsynt (!) med förskolor där man faktiskt arbetar med det här.

/förvånad

Blev lite repeat där med "bemötande" men iochförsig så är väl det ett ganska bra samlingsord för vad förskolan faktiskt bör (läs: ska) göra – men ändå inte gör.

De är liksom skyldiga att arbeta med genus och att motverka allt som har med könsstereotypisk miljö att göra. Ändå så är det inte så. Det är snarare tvärtom – för hur många flickor får inte prinsessperioder (och bryter ihop på morgonen när de inte får ha klänningar för att fröken inte säger att de är fina annars) och hur många pojkar kommer hem och börjar prata bullrigare och blir "allt mer livlig" efter att ha varit i dagismiljö? Tyvärr är dem många, vilket innebär att förskolan ger liv åt stereotyper snarare än att motverka dem.

Tack för svar:-)

Jag undrar, vad kommer skillnaden att vara när de växer upp om man jämför Ninja och en annan tjej som fostras med typiska "tjej" kläder men uppmanas att ta för sig precis som pojkar enligt dig? Gissning? karaktär osv..

Jag vet, har formulerat det alldeles knasigt:-|

annaB det går ju inte riktigt att jämföra eftersom att varje barn har unika förutsättningar. 🙂 Men om jag ska generalisera grovt så skulle väl en skillnad kunna bli att det andra barnet i högre utsträckning bemöts utifrån sitt utseende och därmed haft den faktorn med när personligheten formas.

Jag är ingen "typisk genusmänniska" men helt klart har du fått upp mina ögon gällande genus och speciellt detta med kläder. Vissa saker tycker jag dock är självklart…fattar inte!

Nåja, i vilket fall som helst så har jag just nu upprörd över en annan genussak. Min största son är 4.5 år och gick i höstas på dans. Han älskar att dansa! Då var det han och en kille till…

Nu börjar dansen igen och min son är eld och lågor och han älskar verkligen att dansa och är superduktig. Han är den enda killen…

Det är INTE MÖJLIGT att pojkar som är 4-5 år SJÄLVA drar slutsatsen att dans är "tjejigt" och inte vill gå. Det måste ju vara föräldrarna som tutar i dem detta från unga år, men 4-5 år?????? Helt sinnessjukt!

det är ju inte möjligt att barn som är 4-5 år utvecklat en gen där tjejer gillar dans men inte killar?!?! Det är ju helt sjukt! Jag är verkligen förbannad hur föräldrar kan göra detta mot sina barn?! 2-3 årsgruppen var det mer blandat men från och med 4 år så blir de antagligen plötsligt KILLAR och TJEJER och då kan inte killar dans och tjejer antar jag inte kan spela fotboll, eller????

sliter i mitt hår

Vet inte om jag köper hela grejen om att kläderna ser till hur barnen bemöts jag menar vi säger som ett exempel att du uppfostrar Ninja och Tamlin precis som du gör nu, till (starka individer) och att du bejakar bådas känsliga sidor och tvärtom, fast att du låter Ninja klä sig "flickigt" och Tamlin "pojkaktigt" tror du inte att "resultatet" blir desamma som du gör nu? Tror på genus light hehe

Måste bara påpeka att även om jag inte håller med om allt så tycker jag du är grym!:-d:-d

annaB fundera själv på hur kläder påverkar DIG. (du behöver inte svara mig, men rannsaka dig själv ordentligt) En människa i kostym t.ex eller en människa i svarta kläder, färgglada kläder, konstiga kläder, bopmbikläder osv.

Att vi påverkas av människors utseenden är fakta. Och att våra förväntningar ocg fördomar om människor påverkar hur vi agerar och bemöter varandra är också konstaterat.

Nej, det skulle inte bli samma sak om mina barn kläddes stereotypt eftersom att det skulle förstärka deras kön vilken i sin tur skulle fäörstärka det bemötande de får från omgivningen vilket i sin tur påverkar deras personlighet.

Får du lika mycket komplimanger när du har mysbyxor som när du har klänning?

Jag har själv märkt en tydlig skillnad i hur människor bemöter min dotter beroende på om de vet vilket kön hon tillhör eller ej. De som tror att hon är en pojke är lite mer burdusa och skojjiga med henne. Pratar med mörkare röster osv.

De som tror att hon är en flicka gullar mer. Påpekar att hon har fina kläder eller fint nagellack eller att hon är söt osv. Pratar med mjukare och ljusare röst. Böjer sig fram och ser henne i ögonen. Är försiktigare osv.

Tänk: om du tror att en människa är blyg och lite ömtålig behandlar du denne lika som en person du tror är tuff och tålig?

Det finns inget genus light. Det finns genus eller inte. Antingen är man genusmedveten eller inte. Eller, ja man kan ju inte kräva att alla kan ALLT om genus, shit jag är säker helt okunnig om vissa saker… men att man iallafall försöker förstå varför barn behandlas olika, vad det beror på och hur man kan förebygga och motverka är en bra början.

Igår när gobben hämtade ungen på dagis hade hon prinsessklänning och dom envisas med att läsa om prinsessor på dagis. HJÄLP! vad fan ska jag göra? :bigeyes:

Alltså jag vägrar att göra min dotter till ett kön, en prinsessa, jag mår illa :-s

De flesta barn här tydligen ett stort kön redan i magen. "Grattis till den underbara lilla PRINSESSAN!!" Va? Jag trodde att hon hade fött en unge?! Om någon kallar mina barn för prinsar så morrar jag! Bannemej.

Just det, jag glömde. Väldigt många pratar om att deras döttrar är i PRINSESSÅLDERN! Vad är det för jävla ålder? De säger det liksom lite stolt och samtidigt med en suck och tror på allvar att det är en genomgångsfas precis som den berömda "trotsåldern". Helt omedvetna om att barn har i huvudet vad man stoppar i huvudet på dom. Jisses..

Klart genus finns. Men att genus skulle vara orsaken till "allt ont" är helt klart INTE konstaterat. Observera; jag säger inte att alla genus är jämlika, men ej heller är alla inom ett genus jämlika. Jämlikhet är ej nödvändigtvis kausalt till genus dessutom. Detta ger att jämlikhet inte uppnås genom utplånandet av genus (vilket är vad alla genusmedvetna innerst inne vill, bevisa mig gärna fel) ungefär på samma sätt som att en utopi ej växte fram i sovjet.

De experiment som vissa föräldrar utför med sina barn är upp till dem. Jag kan dock inte låta bli att tycka att medvetna försök till att desillusionera ens egna barn snarast är något av ett försök till att fullända sig själv. Principiellt kan den misslyckade föräldern göra två saker mot sitt barn:

1) få barnet att lyckas med DET man misslyckats med

2) få barnet att misslyckas lika mycket som man själv gjort

Att förvägra barnet årtusenden av kulturell utveckling, försvåra barnets anpassning till andra människor och dessutom sätta närmast schizofren paranoida frön i barnet faller in under 2:an.

Om jag får en dotter (alltså en av det "svagare" könet) så skulle jag definitivt vilja att hon fick all möjlighet i världen att verkligen utveckla sin kvinnlighet. Jag skulle inte ljuga för henne och säga att det inte finns några skillnader i hur dagens samhälle ser på män och kvinnor, jag skulle säga hur det är. Lär dig spelet, spela det och manipulera det. Progression och social avantgardism kommer alltid att vara viktigare än den haltande "genusmedvetna" subkulturens intellektuella paralys startad av Simone de Beauvoir (som egentligen är den enda teoretiska feminist jag anser har levererat något av värde).

Men visst, för all del, visa gärna att jag har fel. Hur ser din framtidsvision ut? Når vi ditt utopia om genus försvinner? Vad är det du kämpar för? Och hur vill du få samhället att nå dit?

jonas vad jag kämpar för? Att mina barn ska få växa upp med alla möjligheter att utveckla sina fina personligheter utan en massa krav och förväntningar.

Jag hade en liknande diskussion med någon människa förra veckan, ganska intressant att:

1. Mitt argument om att en könsneutral uppfostran skulle ge barnen större möjlighet att själva välja vilka de vill vara, var inte en bra grej, eftersom frihet att göra vad man vill tydligen kränker någon annans värde. Mmh ja okej.

2. Det här med att tjejer som är lite "maskulina" blir kallade pojkflickor medan pojkar som är lite "feminina" genast är gay är vår samtids fel, men en könsneutral förskola är inte en bra idé eftersom (jag citerar) "Utan fasta gränser och normer för vad det är att vara människa är ångesten fastställd som slutmål. Det är inte ett sammanträffande att denna tid av dekonstruktion också är den tid då flest människor är deprimerade och tar livet av sig. Att utsätta sina barn för det här av ideologisk övertygelse är som bäst idiotiskt, som värst djävulskt."

Jag är själv mycket osäker på om självmord och depressioner ökat.

Någonstans när killen började påstå att män uppoffrar väldigt mycket och att han inte var säker på om män värderas högre än kvinnor och när han började dra in Gud, la jag ner diskussionen. Det blev tröttsamt.

Ville hur som helst säga att du har en inspirerande blogg och att jag tror att dina barn kommer att känna sig mycket tryggare i sig själva än många andra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *