Kategorier
feminism & genus

Vad är det för fel att säga ''vad fin du är''?

Nu är det diskussion hos Bloggkommentatorerna och Johanna undrar vad problemet är. Varför kan man inte säga till folk att de är fina om man nu tycker det?

 
Så jag föreslår en liten genusstudie. Sådana är bra om man vill synliggöra strukturer för sig själv eller få ett nytt perspektiv.
 
Prova att iaktta din omvärld en vecka. Räkna hur ofta du hör ”hej vad fin du är” eller liknande kommentarer. Räkna även hur många av dessa som riktas till pojkar/män vs flickor/kvinnor. Märker du någon skillnad?
 
Problemet är inte att just DU säger det till någon EN gång every blue moon, problemet är att ALLA säger det FLERA gånger, ofta varje dag, året om. Och att alla de som får komplimanger, inte bara får höra att de själva är fina utan att andra är det också. Varenda gång jag är i sällskap med flera kvinnor så hör jag hur de komplimenterar varandra, flera gånger. Jag hör det. Även om kanske enbart en av dem är riktade till mig så matas jag tills öronen svämmar över. ”Vad snygg du är”, ”men guuuu’ vilka fina naglar”, ”vilka fina kläder du har”, ”vad smal du har blivit”, ”vad fräsch du är idag”. 
 
Lägg sedan detta i sitt sammanhang; vad ser vi runtomkring oss? Vad säger reklamen till oss? (så ser du yngre, spänstigare, smalare, VACKRARE ut) Vad säger TV’n? Vad visar TV’n framförallt? (Vackra människor) Tidningarna? (Banta, gör om dig, sminktips, klä dig för din form)
 
Föreställ dig sedan hur barn upplever detta och vad för slags budskap det sänder till dem.
 
Prova!
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

26 svar på ”Vad är det för fel att säga ''vad fin du är''?”

Klippte håret på mitt barn för ett tag sedan. Hon avskyr att bli kammad och det var mer praktiskt med kort hår. Dessutom bryr hon sig inte nämnvärt om sitt hår. Fick en del negativa kommentarer efteråt. En kompis ojjade sig och sa "men nu är hon inte lika BEDÅRANDE SÖT som hon var innan." Jag tänkte "so what!?". Varför ska hon vara "bedårande söt"?

Det är helt fascinerande att se hur hårt människor hänger fast vid den här "ytan är viktig"-pryelen, fast de ändå värjer sig från den. "Det spelar ingen roll på det stora hela". Alltså dubbelmoral i samma inlägg med en mening emellan. Hur kan de missa det själva?

Lyssnade på Christer på P3 nyss och det var "otroligt men sant". Då var det en kille osm ringde in och sa att 60% av allt beröm en mänska får i livet får hen innan man fyllt fyra.

Vilket tålamod du har. Känns som att du förklarat det här så många gånger nu. För mig känns det så självklart vi det här laget, mycket tack vare dig.

Jag har inga problem att undvika att uppmuntrar barn för deras utseenden, jag gör inte det längre, eller jo jag kan påpeka förändringar som rör utseendet som tex när min lillebror på 9 år häromdagen klippt sig, då frågade jag hur frisöer gjort och frågade om det var roligt. Det känns dock inte lika naturlgt att göra detta åt vuxna, om jag ser att någon anstängt sig och valt att permanenta håret eller lagt i en toning, då vill jag gärna att person ska känna sig nöjd med det beslutet och kan då säga, jag ser att du tonat håret, du passar jätte bra i det fast du passade ju bra i så du hade innan också. Summan av kardemumman jag har lättare att uppmuntra barn utan att vädera deras utseende än vuxna, men jag jobbar på det.

Du gör att en får tänka till:)

Svar:
Det är det som är meningen!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag förstår inte hur man kan läsa dina inlägg och sedan fråga vad problemet är? Det är ju just det inlägget handlar om. Om man sen inte håller med så är det väl en sak, men någon otydlighet kan ju knappast råda om man är läskunnig.

Ursäkta min OTkommentar men jag skulle vilja önska ett inlägg från dig LD. Jag skulle vilja att du skrev nåt om det här med när kvinnor säger "jamen det är ju så typiskt kvinnor att inte kunna umgås i grupp/lyfta varandra/hålla sig från att snacka skit/vara avundsjuka".

Teori kring detta: att säga att nån ser fräsch ut, eller att nån är fin kan vara mycket enklare än att slänga ur sig "jag tycker så mycket om det du gör, du är sån klok och bra person!". Ett enklare sätt att säga att en tycker om nån. Att ge en komplimang kring en persons beetende exempelvis blir liksom… "djupare".

Själv förstår jag inte hur man kan få in ordet ’fint’ i ett samband med någons utseende så ofta. Själv använder jag bara ordet fint för att förklara ett beteende eller om jag tycker själv att ett klädesplagg är fint, jag säger alltså inte till andra att de är fina utseendemässigt.

Tack för att du fortsätter ta upp detta! Jag skulle vilja berätta om en sak som jag har börjat tänka på efter jag har börjat läsa din blogg. Och det är just det här med kommentarer om sitt utseende. För några år sen var jag och mina syskon och pratade med några som kallas för Familjepedagoger. En man och en kvinna. Jag har inte riktigt förstått förrän nu hur mycket den kvinnliga familjepedagogen kommenterade mitt utseende. T.ex så fick jag denna kommentar: "Men oj, Karin, vad du verkar må bra!" Jaså, varför då undrar jag? "Jo, men du har ju börjat sminka dig och bry dig mer om ditt yttre." Då hade jag alltså gått några veckor utan smink för att jag helt enkelt inte orkade sminka mig. Men så fort jag började sminka mig igen så fick jag en kommentar om att jag verkade må bra. Bara p.g.a av att jag hade börjat sminka mig igen. Men inombords kan jag säga att jag mådde likadant. Medan den manliga familjepedagogen ALDRIG kommenterade mitt utseende, kläder o.s.v. Däremot fick jag gång på gång kommentarer från den kvinnliga: "Oj, har du färgat håret? Ditt hår ser så mycket ljusare ut." Nej, det var bara det att jag hade duschat den dagen. "Men vilken snygg tröja Karin, är den ny?" Nej, jag har haft den länge, vem bryr sig? TACK än en gång för att DU öppnar mina ögon. Jag är så tacksam och glad för att jag får ta del av dina inlägg!

http://smalandsfolkblad.etc.se/kronika/hon-ar-bara-nio-och-vet-redan

Hej! Jag sitter här och är så fruktansvärt upprörd. Jag delade länken ovan och då börjar en kompis till mig kommentera och försöka starta en debatt. Jag hade så gärna bara tryckt till han små ord till stoft men dessvärre har jag inte tiden just i detta nu. Men frågan är om personen i fråga inte är ett lost case… Vad säger ni?

Killen: "friande domar i våldtäktsmål där kvinnan haft kort kjol och druckit alkohol" Måste bara fråga… Vad fan ska det där betyda egentligen? Vad hemskt att barn frågar varför en tjej har en killhjälm på sig, räcker det inte med att svara "för jag tycker den är snygg" utan att starta en genusdebatt? Att killar oftast leker med bilar och tjejer dockor är dessutom genetisk betingat och inte en social konstruktion. Hejdå

för ungefär en timme sedan · Gilla

Jag: uppenbart att textens budskap inte riktigt nått fram. Genetiskt betingat haha… Och det där med våldtäktsmål, ja vad ska det betyda egentligen, läs Flickan och skulden, sen kan du återkomma.

för 59 minuter sedan · Gilla

Killen: http://www.alltomvetenskap.se/apor-valjer-leksaker-efter-kon.aspx?article=3113&newsbillcategory=65

http://www.newscientist.com/article/mg20527425.200-boys-will-be-boys-when-it-comes-to-toys.html

Vad är textens budskap? Vill du förtydliga för mig? Att …Visa mer

APOR VÄLJER LEKSAKER EFTER KÖN – Allt Om Vetenskap

http://www.alltomvetenskap.se

Allt om Vetenskap är en populärvetenskaplig tidning med tyngd- punkten på naturvetenskap.

för 53 minuter sedan · Gilla · Ta bort förhandsvisning

Jag: tack för upplysningen förstår inte riktigt vad du försöker komma med diskussionen, när du tydligt markerar att du ändå tycker detta är bullshit och går in med inställningen att få allt serverat så förstår jag inte varför du ens bryr dig. Du får tycka och tro vad du vill och det får jag med. Dina ord har bara gjort mig ännu säkrare i min ståndpunkt. Tjingpling.

för 45 minuter sedan · Gilla · 2

Killen: Nyans? Jag blir upprörd när du delar krönikor som skriver sånt om våldtäktsmål, som att alla friade män faktiskt är skydliga ändå. Eller vill du förtydliga hur det var menat? Det är därför jag undrar, jag vill gärna veta. Få allt serverat… ska jag lä…Visa mer

för 39 minuter sedan · Gilla

Killen: Tråkigt att du inte vill dela med dig av din visdom när jag faktiskt vill veta. Fast jag tror såklart inte att dina statusuppdateringar är till för att utbilda någon, utan du vill få medhåll från de som redan tycker som du. Hur hoppas ni uppnå förändringar med det tänket?

för 14 minuter sedan · Gilla

Jag: Så är det verkligen inte och det fattar du nog innerst inne också. Jag har bara inte tid att sitta inne på Facebook 24/7 och föra hjärndöda diskussioner.

för 11 minuter sedan via mobil · Gilla

Killen: Men du har tid att komma med snarstuckna kommentarer utan någon som helst substans? Varför delar du länkarna överhuvudtaget om du inte vill ha lite debatt?

för 10 minuter sedan · Gilla

Ordet "fin" har jag aldrig gillat. Vet inte vad det kommer ifrån men rent spontant svarar jag surt att "Fina saker ställer man i bokhyllan! Jag är ingen sak!" när nån säger att jag är fin.

Däremot har jag märkt att män berömmer annat än utseendet. Eller ja, jag jobbar i en mycket mansdominerad bransch och det finns en del tjejer. Skillnaden?

Tjejerna tjuter – "Men ååååh vad fin du är idag!/Vilken fin klänning/sminkning/frisyr" etc.

Männen konstaterar glatt – "Fan vad bra du är! Tack för hjälpen! Det där gjorde du bra!"

Märkligt..?

Det vore intressant att säga "vad fin du är" till pojkar och män lika ofta som man säger det till flickor och kvinnor!

Det händer ju att en hör en kvinna säga till en annan kvinna "vad fin du är" men jag tror att jag aldrig hört en man (eller kcinna) säga "vad fin du är" till en annan man. 🙂

Jag håller inte med dig på varje punkt och prick. Vad vuxna säger till varandra när det vankas fest är en sak. Oftas kanske man änstränger sig lite mer än till vardags, som jag. Jag är mammaledig och klar mig mest praktiskt eller rent. Det är kul om min partner uppmärksammar det. Därimot är jag helt med dig i att man inte ska prata yta runt barn eller till barn. Jag har inte tänkt så mycket på det innan jag började läsa din blogg, så det är något jag jobbar på! Dock så har jag sagt från dag 1 att snack om bantning eller kroppsform inte för diskuteras med barn i närheten. Dokumentär från England har skrämt skiten ur mig, småbarn som är rädd att gå upp i vikt. Sminkar mig innan jag går ut gör jag ofta, men inte jämt. Stör mig lite på att min 3 åring uppmärksammar detta och vill veta mer, trots att jag aldrig har pratat med henne om det. Hoppas helt enkelt att hon bara är nyfiken och något hon tappar intresse för. Så.. Tack för påminnelsen! Ska dock tillväga att jag är lastbilschaufför och jag skulle kunna färga håret grönt utan att någon av karlarna skulle reagera, så det är nog ganska kvinnligt med -Vad fiiiin du är.

Bra att detta tas upp och diskuteras mer! Är som 25-årig tjej rejält trött på att det hela tiden finns en öppen dialog om mitt och andra kvinnors utseende – i alla möjliga sammanhang. Folk menar väl, men jag vill ändå inte bli betygsatt hela tiden, för det hindrar mig från att landa i känslan att JAG är till för MIG. Istället blir jag medvetandegjord om andras åsikter och detta skickar en tydlig signal om att mitt utseende är något för andra att godkänna eller inte godkänna, fast att det egentligen inte alls är deras angelägenhet. Och vips så har man utseendeångest, bekräftelse blir viktigt och känner sig ful ostylad, där ful = inte godkänd. Osv osv. Så nä, om folk kunde tänka sig för så vore jag tacksam.

För några år sedan umgicks jag med en person som använda ordet "fin" på ett lite annat sätt än jag är van vid, och det genererade några av de finaste komplimangerna jag fått. Personen sa helt enkelt att "du är fin", i en vid betydelse, du är rolig, du är snäll, du är en som jag tycker mycket om. Av hennes sätt att säga det framgick att det inte handlade om utseende.

Hm… Okej att det skett en devalvering i ordet "fin" när det används så många gånger.. Men varför skulle dt vara fel att säga att någon är fin – bara för att det används ofta??

Och varför skulle det vara fel att vilja känna sej fin??

Tycker inte det är bättre att ett barn ska höra komplimanger på sina prestationer – detta kan ju ge prestationsångest utav helsike inte bara som liten, utan även i vuxen ålder..! Vi vill ju alla ge våra barn en god självkänsla och ett bra självförtroende, att de ska känna sej fina och accepterade som de är. Varför inte berätta för sitt barn att hen är fin, vacker och perfekt precis som hen är?

Tycker inte man ska överföra sina egna problem på sina barn, även om man själv inte gillar att få komplimanger betyder det ju inte att ens barn inte vill höra det.

Det är ju det mest naturliga i världen att säga fina saker till de man älskar.. Tycker jag. Men vi är ju alla olika, och föredrar olika saker. Jag tycker det är värre att ge komplimanger för prestationer i stil med "vad fin du är som hjälpte den gamla damen" etc… Då kan ju barnet tro att den måste göra speciella saker för att duga.

Försöker tänka på detta, men har ändå extremt svårt att inte klämma ur mig "Du är sååå SÖÖÖT!!!!" eller "Är han inte gullig?" tjugo gånger dagligen eftersom min son är så söt så jag nästan svimmar när jag ser honom. Tröstar mig med att män ofta slipper pressen att vara SÖT när de blir äldre iaf… Lär knappast säga "Vad tuff du är" hela tiden när han blir äldre. Men ändå, låter som världens mest utseendefixerade mamma.

Hej, jag behöver ett råd och lite stöd. Vi eftersträvar ett föräldraskap fritt från reproducerande av könsroller, men har nu stött på problem med dagis. Vår dotter som är 2,5 har börjat säga saker som "jag är liten och söt", "jag vill läsa den där boken som är för pojkar" (en vanlig bok om dinosaurier), jag kan göra kullerbyttor fast jag är flicka", "när jag blir pojke ska jag också hoppa från trampolinen". Jag har såklart svarat henne typ ja du är liten men stark, boken är för alla barn och vuxna, inte bara pojkar, alla barn kan göra kullerbyttor och hoppa från trampolin osv, men de här normativa föreställningarna kommer ändå upp då och då. Eftersom vi själva och våra vänner inte uttrycker såna här stenåldersgrejer tror jag det kommer från dagis, och eftersom Edith är typ äldst på sin avdelning så tror jag det kommer mkt från personalen. Vad ska jag göra? Ikväll är det föräldramöte

Svar:
berätta precis som du berättat förmig nu och fråga hur de tänker kring genus och likabehandling! även om man inte är genusintresserad så brukar de flesta pedagoger akta sig för att sätta etiketter på barn (liten och söt) samt medvetet påpeka att vissa saker är pojksaker osv. Var inte rädd för att stå på dig!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Oj råkade skicka fast jag inte skrivit klart. Nåväl, jag vill på ett vis inte kritisera personalen inför de andra förääldrarna,, men samtidigt vill jag ju lyfta frågan. På utvecklingssamtalet träffar man ju bara en av pedagogerna och det är lätt att frågan inte förs vidare av henne. Sen på föräldramötet kommer säkert de andra föräldrarna säga "mäh, pojkar är pojkar å flickor är flickor, så äre bara, inget problem"… Och det tycker jag känns drygt. Vad skulle du Natasja och ni andra ha gjort? i kapprummet har alla flickorna söta djur på sina platser medan pojkarna har fordon. Värsta basic

Svar:
om de säger pojkar är pojkar och flickor är flickor så svarar du bara; ”är det ett argument för att behandla barnen olika?” och fortsätt prata om att du inte vill att din dotter ska tro att flickor inte kan intressera sig för dinosarier eller göra kullerbyttor. Jag tror inte nån annan vill att deras barn ska tro så heller. egentligen.Att det ser ut så i kapprummet låter vansinnigt?! Det måste du fråga om också. Hur de tänker där.

berätta gärna hur det gick sen!

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tack för dina råd Natasja! Jag tog upp frågan igår på föräldramötet, när personalen lämpligtvis pratade om förskolans värdegrund och likabehandling. Jag öppnade upp genom att fråga hur de arbetar med genus på förskolan. De sa att de behandlar alla lika bara. Då berättade jag det där med dinosaurieboken och kullerbyttan. Fröknarna slog ifrån sig allt, och bedyrade att de små barnen (1-3 år) leker likadant oavsett kön. Så de avfärdade typ helt att dessa uppfattningarna om könsroller alls förekommer. Jag kände då att jag bara var tvungen att gå in på konkreta grejer eftersom de inte var alls medvetns, så jag pratade om kapprummet och då blev det en rättså spänd stämning. De gick in i försvarsställning direkt. De sa att det var en slump att de flesta pojkarna hade fordon, o flickorna gulliga djur, att dessa platser bara råkat vara lediga när barnen började. Men då låtsades jag att jag typ var du, och sa att de måste väl ändå medge att det är underligt att det ser ut sådär i kapprummet om det bara var en slump. Och att man måste arbeta aktivt med genus även med små barn och att det finns massa sätt och saker att göra. Att även små saker ger signaler till barn som leder till att de uppmuntras eller begränsas beroende av kön.

Till slut höll en annan mamma med mig lite. Och en pappa sa att han inte tyckte att det var viktigt. Nåväl. Jag känner mig iaf pepp och har idag lånat "ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" för nu när jag väl har börjat säga till så kan jag inte sluta. Lånade även en dinosauriebok till Edith.

Det ska bli kul att se om de ändrar i kapprummet eller inte.

Jag var inte såhär räddhågsen förr om åren, har varit feminist och aktivist sen 10 år tillbaka, men nu när det gäller barnen så blir jag så skraj för att kritisera. Jag vill liksom inte att barnen dels ska vara de enda på dagis med två mammor, vegetarianer, och sen även värsta klagande pretto-mammorna…. Och jag hade inte trott att man skulle behöva ta såna här kamper redan när barnen är 2,5 år!!

Tack för att du skriver, du är en inspiration och förebild för mig.

Svar:
Jag känner igen det där från när jag jobbade inom förskolan. Jag mötte samma jävla trista attityd. Jag tycker att du ska skriva ett mail till förskolechefen/enhetschefen och ta upp det här,. Berätta att du inte fick nåt gehör och att de verkar vara helt omedvetna om hur de själva förstärker könsrollerna osv. Ge dig inte!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tror Jesper Juul har helt rätt här: "Många föräldrar tror att barn känner sig värdefulla och utvecklar en god självkänsla om de ständigt får beröm, men det är en missuppfattning. Vi vet sedan länge att barn som ständigt utsätts för negativ kritik under uppväxten får dålig självkänsla, men det är lika destruktivt för självkänslan att hela tiden få beröm". /…/ "Det är förstås helt okej att ge sitt barn beröm då och då, men sker det hela tiden så gör det på sikt att barnen blir osäkra och utifrånstyrda personligheter som riskerar att slösa bort sin livsenergi på att försöka leva upp till omgivningens förväntningar. Eller så får de uppblåsta egon och blir extremt självupptagna i sin eviga jakt på bekräftelse."

Istället tycker han att vi ska fokusera på att se, erkänna och förstå barnet såsom de är.

Allt detta gäller rimligtvis också för vuxna, om än i lite mindre grad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *