feminism & genus

Vad är glitterfeminism?

Och ja såklart det för den enskilda kvinnan kan vara en feministisk strategi att göra saker som man mår bra av, men mondokanel och jag håller med, ifrågasatte hur empowering det egentligen är att följa samma gamla patriarkala mallar som alltid varit rådande? Vad är nytt liksom? Är det verkligen normbrytande att ha läppstift och höga klackar? Är det verkligen mindre problematiskt att dansa sexigt med rumpan i fokus om man väljer det själv? Och vilka väljer inte detta själv egentligen? Vi har ju inga problem att problematisera sexualiserade bilder på modeller i reklamen eller sexualiserade kroppar i musikvideos men så fort vi försöker lyfta samma problematik inom våra egna kretsar så jävlar blir det ramaskri. Som om modellerna i reklamen och musikvideon har mindre agens eller fri vilja eller tycker det är mindre kul och peppigt? Blir det verkligen mindre objektifierande om man själv tar bilden än om nån annan gör det om vi ändå poserar på exakt samma villkor och samma sätt? Och ja, klart man kan känna sig fantastiskt stark och peppad och empowered av att sminka sig snyggt och “on fleek”, ha sexiga kläder och posera halvnakna i sexiga smickrande poser på instagram…   men i ärlighetens namn… är vi inte lite lurade? Är det inte en patriarkal illusion som inte förändrar ett endaste dugg, inte ens för de av oss som känner oss peppade av det? Jag känner att peppen blir vilkorad. Så länge jag anpassar  mig efter patriarkala normer, på eget bevåg såklart för hallå jag rakar mig ju för MIIIIIN skull eller hur är det nu, så kommer jag känna mig positiv. Jag kommer bemötas positivt. Av samhället men också av mina fellow feminister. Äh jag vet inte, jag kanske är en gammal tant men jag förstår verkligen inte hur detta är empowering alls. Liksom är allt feminism nu?]]>

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

49 Comments

  • Ida

    Tror man blandar ihop saker och ting om man tror att det är feminism att t ex ta selfies eller dansa i bikini. Feminism är inte en person eller aktör, utan en politisk rörelse. Feminism sker på en annan nivå än den rent personliga.

  • Ellen

    Yay, ett nytt blogginlägg. Har saknat din blogg 🙂
    Kanske blandas detta ihop också av rädsla för att enskilda personer ska känna sig skammade vid kritik. Eftersom vi som feminister “ska” ha förståelse för alla uttryck och tillåta allt kvinnor gör, så blir det ju känsligt att säga att vissa beteenden är fel. Men att säga vad som är feminism och inte är ju en annan sak, så förstår absolut vad du menar.

    • Ida

      Ellen: ja jag tror definitivt att det har att göra med att enskilda personer vill värja sig mot kritik, eftersom de blir “skammade” som du säger. Problemet är ju bara att man då s a s skrivit under på en ultraindividualistiska (och i förlängningen liberala) idén om att feminism är något som måste genomsyra allting man tänker, gör, säger, väljer och är.
      Här finns det ju olika syn på feminism såklart, men enligt min syn så finns det få saker en enskild feminist “ska” göra. Att ha förståelse för alla uttryck och ha en sk tillåtande attityd till kvinnor generellt, som du skriver är absolut inte en av dem. För mig blir sådana påbud bara moraliserande (jag menar inte att du är moraliserande såklart!! förstår vad du menar). Till dem som skulle antyda att jag är sk “problematisk” för att jag sminkar mig, målar naglarna, använder fel språkbruk eller nått för att det inte är feministisk nog ber jag bara dra åt helvete.

  • A.

    Ska man uttrycka sig feministisk så ska det vara en solidarisk handling tycker jag. Om man lägger ut en assnygg bild på sin normativa kropp där man poserar med på ett sätt som den manliga blicken redan älskar, så tror jag inte att man på något sätt påverkar den feministiska rörelsen positivt. Möjligtvis att det är kontraproduktivt bara…
    Feminism handlar för mig om solidaritet och då med fokus från individen. Typ såhär; goda gärningar behöver inte alltid vara solidariska, på samma sätt som att en bild postad i feminstisk “jag-som-kvinna-gör-va-jag-vill”-syfte behöver inte vara feministisk. OBS! mina tankar och reflektioner.

  • Anna

    Agreed, förstår inte heller hur bara handlingen “vara kvinna och på något sätt synas i offentligt rum” likställs med att göra feminism, per automatik? Alltså jag säger inte att det är dåligt att ta en flawless selfie on fleek (lol när jag försöker ge mig på instatugget) och att jag självgott sitter och suckar över hur traaaaagiskt det är med *utseendehetsen*, jag känner mest att det är…ingenting? Det är väl bra om man tycker det känns bra och kul, men jag förstår inte hur det är en feministisk handling? Och säger inte att den är antifeministisk heller, den är ju bara – ingenting? Sitter verkligen som ett frågetecken när jag ser en miljon knytnäveemojis under nån instagram video där en tjej dansar tOkIgT, ba jaha det här var väl kul men hur kommer det sig att ni uppmanar till kamp just under den här videon? Har jag missat något?
    Jaja, jag är väl jävligt fyrkantig å andra sidan.

      • Ulrika

        Jag tycker hennes sätt att skriva påminner om bloggaren Hanapee! Läs hennes blogg om du inte redan gör det, jätteskön och vettiga feministiska tankar och avslappnad och rolig 🙂 Dock lite mycket fashion för mig… men det kan jag leva med.

  • Elin

    Ja, jo, kanske. Alltså det ÄR alltid intressant att vrida och vända på saker (big fan!) men också liksom vad fan? Alltså kvinnor har en sådan djävulsk press på sig utseendemässigt att även den normsnyggaste normsnygga kan känna sig misslyckad och ful (föreställer jag mig – inte ett skit normsnygg själv) och mår väl gött av att äntligen våga stå för sin (om än snygga) kropp. Låt folk hålla på med sina danser och läppstift och sitt glitter och känna sig inkluderade i feminismen. Jag blir galen på elitism och människor som ska kategorisera vem som har mandat att vara tillräckligt si eller så. Hur kvalificerar man sig? Hur är man tillräckligt avvikande från den normativa snyggheten för att kunna utföra feministisk kroppsaktivism? Såhär: Jag fattar resonemanget. Jag är inte helt puckad (intalar jag mig iaf), MEN jag fattar ändå inte helt hur detta är ett problem annat än att det kan vara lite irriterande att se en skitsnygg tjej som tycker att hennes dans är feministisk. Detta måste väl ändå hamna rääätt långt ner på listan över saker att slåss mot? Förklara GÄRNA! I min värld känner jag bara: NEJ, ge fan i att skapa fler motsättningar inom systerskapet och feminismen. Typ så.

  • Jessica

    Kanske feminismen skaffade sig en PR byrå som sprinklade lite glitter över den och gjorde den mer kommersiell… hihi. Men seriöst om det här gör att fler kvinnor känner sig inkluderade som Elin skriver så är det väl framgång för feminismen?

  • Nemo

    Yay! Nytt blogginlägg!
    Däremot jag tänker lite i samma banor som Elin. Det räknas inte som feminism när en normsnygg människa dansar halvnaken och tokigt, men jag tycker ändå det räknas som en slags personlig vinst för den personen mot patriarket, som ju ändå lär (framför allt kvinnor) att vi är odugliga hur vi än ser ut – alltid är det något som är fel, kan förbättras eller döljas. Med det sagt hjälper det förstås inte oss som inte är normsnygga när en hord med människor skriver “go girl!” under en normsnygg kvinnas bild/video. Men som sagt, tycker ändå att det räknas som en vinst för den normativa kvinna som just precis då vågar vara sig själv till 100% och nöjd med det!

  • Tina

    Problemet är identifikationen med kroppar. Vi ÄR bortom våra kroppar. Samhället är skevt för att vi tror att våra KROPPAR kan kommunicera med varandra och inte sinnet. Vi lever idag där kroppar sitter högre på tron än vad sinnet gör. Vi har helt enkelt blivit dumma i huvudet.
    Läs gärna mitt senaste inlägg: https://orions.nu/2017/02/02/error-error/

  • Malin

    Jag vet inte om jag begriper inlägget egentligen eller om jag kanske kommer från ett helt annat håll.
    För mig är det defintivt en feministisk handling att få ha lite smink, linser, piercing och tatuering. För där jag kommer ifrån såg både patriarkatet och matriakatet helt annorlunda ut än vad som verkar vara den allmänna synen här. Allt skulle vara NATURLIGT och de hade stora problem med att jag inte ville gå lätt klädd eller naken när jag var liten, jag kunde inte få ha linser trots glasögon som flaskbottnar och att få göra sig fin var inte att tänka på. Så ja, “strö gärna lite glitter på mig”
    Jag vet inte om jag egentligen tycker att det här med kroppsaktivism alls är en del av feminismen. Jag tycker till exempel att Dolly Parton är en feminist (hua, nu får jag väl skäll 😉 )precis som jag också kan tycka att Säkert är det. Tyckte att det som engelska Elle skrev om “This is what a feminist looks like” i ett tema nummer för ett par år sen var riktigt bra.
    Feminism för mig är att kvinnor ska få gå i skolan, slippa bli bortgifta, slippa bli attackerade i det offentliga (oavsett utseende), få lika lön för lika arbete, samma rätt att sitta på högre poster inom arbetslivet, inte ha hela ansvaret för familj, att få slippa bli utskrattad och hånad om man inte har barn, att få samma vård som män, att kvinnors sjukdomar ska tas på större allvar, att alla ska inkluderas som kvinnor även om de är födda som nåt annat. Osv.

  • Koko

    Handlar ju om kontext också. Jag t.ex rakar mig mellan benen pga känslor jag garanterat fått av samhället som yngre. Jag blir äcklad även om jag inte vill bli det så jag väljer att raka mig. Idag är det ju en sorts trend att ha hår mellan benen bland tjejer men mina äckelkänslor kring håret är ändå kvar, även om det idag inte ser ut som det gjorde när jag var yngre. Jag var för ett tag sen med en kille som började babbla om hur sexigt det är med hår, hur kvinnor inte borde raka sig pga normer och blalabla. Han sa åt mig att sluta raka mig eftersom det är onaturligt och verkade tro att detta gjorde honom till någon form av bättre man, att han uppmanade “det naturliga”, när i själva verket det fortfarande vore att jag skulle anpassa mitt könsorgan efter en man, efter vad han tyckte var sexigt. Absolut att jag säkert inte skulle ha äckelkänslorna från början om inte samhället gett mig dessamen nu när det tyvärr väl är så ser jag inget feministiskt i att tvinga mig själv att ha dom bara för att jag egentligen inte borde ha dom.

  • Alice

    Alltså just saying, jag tror det väldigt ofta i grunden faktiskt ofta inte handlar om feminism lika mycket som det är en trend just nu och det anses vara lite sexigare att vara en snygg feminist än en snygg icke-feminist. Det är kommersiellt gångbart. Du plockar poäng från andra tjejer och icke-män och alla går runt och skriker YASSS och det känns härligt.
    En hälsosammare trend än många andra, absolut, men frågan är vad som händer när trenden är över? Är det som är kvar en icke-man som vill ha bekräftelse eller en person som kämpar för kvinnors rättigheter? Och är det inte lite problematiskt att göra en trend av något som feminismen? Kanske det bara är positivt, who knows. Men kan dock inte låta bli att ibland tänka att det är lite som att föra krig i religionens namn… Hur mycket handlar krig egentligen om Gud? Och hur mycket handlar egentligen en “How to twerk”-lektion om feminism?

    • Lady Dahmer

      Ja snygga feminister får definitivt också mkt mer cred och hyllningar och utrymme än fula feminister. Nu ska jag inte vara bitter och sur här hehe men jag ser ofta snyggare, yngre och mer glamorösa feminister få cred för saker som jag och andra fula haggor sagt i flera år. Obs inte för att jag eller andra uppfunnit tankarna, jag gissar att det finns de som blir sura för att jag får cred för sånt som de sagt i tjugo år innan jag fanns typ. Men det är tydligt vilken typ av feminist som blir mest hyllad, inte bara utanför feministiska kretsar utan inom dem.

  • Felicia

    Alltså har jättesvårt att definera den här glitterfeminismen för mig själv.. Om jag tänker på glitterfeminism tänker jag på typ ngn talesperson för ett högerparti som bara: “det blir jämnställt titta titta en kvinna kan vara framgångsrik egenföretagare!! Nu kmr allting lösa sig!!” (Vilket såklart är problematiskt på flera sätt men jag fattar poängen. Orkar bara nt dra den.)
    Där är det väl ett solklart fall av glitterfeminism i mitt tycke men sen blir d svårare alltså… Går en tjej som glider runt på stan, ursnyggt och trendigt klädd med en jacka d står GRL PWR på bara glitterfeminismens ärenden? En tjej med en normkropp som dansar som hon kan dansa om d nu råkar vara sådär med rumpan?
    Alltså jag skulle inte säga att det bara behöver vara glitterfeminism där och det är det jag tror är det svåra. Saker kan vara JÄTTEFEMINISTISKT verksamt (som t.ex. din blogg kan vara ibland när du skriver sådär härligt utbildande) men också sådär jättelite feministiskt verksamt att det knappt märks tänker jag. Tjejen med jackan sprider budskapet och får fler att bekanta sig med feminismen sakta men säkert och tjejen som dansar kanske knappt har några bröst eller höfter vilket ger henne dåligt betyg på knullbarhets-skalan och att bara ge representation till det är väl feministiskt tänker jag. Om än jättelite. Om än att vissa kvinnor inte ser något behov av det och därför inte reagerar över det och därför inte tycker att det är feminism… Kort sagt tror jag d är ett väldigt svårt begrepp för att saker kan vara glitterfeministiska och feministiska på samma gång, samtidigt som de är mer eller mindre feministiska. Och bara för att man själv inte ser ett behov av det betyder inte det att behovet att motverka just den specifika patriarkala delen finns och därför ksk man ska akta sig för att dela in för mycket.. allt är inte feministiskt men allt det som bryter mot så en endaste liten patriarkal norm är det tänker jag.. oj vad luddigt det blev nu men svamlar ju bara haha. Tkr det är jättesvårt

    • Lady Dahmer

      det ÄR svårt och man får försöka se nyanserna också. Inte bli så svartvit. Men jag blir också frustrerad av att det liksom inte går att föra samtal alls om detta utan att enskilda känner sig påhoppade. Att iallafall internetfeminismen präglas så starkt av samma gamla skönhetsnormer och patriarkala grejer.

      • Felicia

        jo precis. Jag tänker att diskussionen kanske egentligen har sitt ursprung i det. Det som du pratar om i ditt nyare inlägg (eller ja, det som jag tyckte lyste igenom iaf och som jag fäste mig vid. Tolkningar osv.) Att vi hamnar i de här situationerna med så mycket olika områden (ex. kroppspositivitet) för att det som stämmer överens med flest patriarkala strukturer är det som får mest “genomslag/uppmärksamhet/positiv respons” eftersom det skaver minst. Det är ju inte så konstigt och även om inte det är bra att upprätthålla vissa saker kan man ju inte bryta mot allt. Då är det bra att det finns andra som gör det liksom och det kanske är nyckeln? Att värna mångfalden iom att alla har olika startsträcka/behov/erfarenheter. Och eftersom de som inte kommit lika långt i sin analys hyllar det mer bekväma blir det väl vårat, de som har kommit lite längre i analysen, att lyfta lyfta lyfta de som är mer normbrytande t.ex. tjocka eller orakade. Jag vet inte.. Det kanske inte är så himla effektivt men att försöka kritisera detta som falsk feminism eller glitterfeminism om man så vill (om det bara är lite feminism alltså. Som knappt märks) tror jag inte är så himla effektivt heller. Det är nog nämligen så många kommer i kontakt med feminism. Jag bla. Och jag fick en väldigt god inställning till den vilket ledde till att jag kunde ta till mig att djupare/kontroversiellare analyser/åsikter som jag kanske rynkat på nästan åt om jag sett dem tidigare. Så om man försöker sammanfatta också detta svamlet (har feber för tillfället hahah så hjärnan är inte på topp) så är kanske uppgiften att se till att mer normbrytande feminism lyfts mer (och hur ska vi isf göra det?? Inte bara individuellt utan som grupp) får ta mer plats så att den blir synligare vilket leder fler människor till den? Vidare från den grunda “glitterfeminism-analysen” och vidare till allt det andra

  • Ulrika

    Det här är jättespännande att läsa om, men jag tycker det är svårt att förstå konceptet och tanken med glitterfeminism och varför det är dåligt. Det verkar som om det inte bara är jag, när man läser kommentarerna. Jag vill gärna att du skriver mer om det (evt snackar om det på insta eller något?) och länkar till andra feminister som också skriver om det! Jag har svårt att hitta “min” ställning i det hela i alla fall, och det är inte ofta jag känner så 😀

    • Lady Dahmer

      dåligt och dåligt? Jag tänker att det är en illusion. Som inte frigör oss. Som håller oss kvar på mattan liksom. Som håller oss kvar på den patriarkala spelhalvan och enligt patriarkatets regler. Vi gör som patriarkatet vill. Ska försöka skriva mer matnyttigt om det sen!

  • Tilda

    Ibland kanske man bara vill lägga upp ett fint foto för att man tycker man själv är fin och vill visa andra och få lite komplimanger. Varför bry sig så mycket om hur andra framställer sin feminism. Jag är smal, sminkar mig, vaxar mig är fåfäng men feminist ändå, who cares. Sköt dig själv och skit i andra lyder ett utmärkt ordspråk.

    • Ida

      Det är ju inte det som det handlar om. Poängen är att alla kvinnor kan vara feminister, men bara för att en kvinna är feminist så är inte alla hennes handlingar feministiska. Man kan som feminist vara smal och sminkad, men just att visa upp en bild där man är smal och sminkad är inte i sig en feministisk handling i mina ögon. Sedan behöver inte livet bestå av enbart feministiska gärningar, jag brukar ibland borsta tänderna, gå till jobbet och klappa hundar trots att dessa handlingar inte är feministiska.

      • Tilda

        Ida. Det var ju ungefär det jag menade. Men ofta klankas det på kvinnor som lägger upp foton på sig själva på ex Instagram. Dvs om de är “smala och snygga” osv. Man säger att de förstör för resterande kvinnor och bidrar till norm- och kroppshets. Jag tycker inte heller man ska applicera feminism på allt. Feminism för mig är människors lika värde och rätt till lika villkor, över hela världen.

        • Rebecka

          Hehe ja de gör det… Jag är feminist och genusvetare. Jag minns att jag under utbildningen inte lade upp kort på mig själv i helbild online, för jah tyckte att jag var för normsnygg och att andra kvinnor skulle kunna känna press av “ännu en perfekt kropp i etern”. Jag beklagade på den tiden att det var först när jag blivit riktigt smal och vältränad som jag började ha på mig (och tyckte att jag var bra nog för) miniklänningar. Vi lärde oss hela tiden under utbildningen att DET PERSONLIGA ÄR POLITISKT. Jävla press att ha över sig. Jag ör glad att jag släppte det där. Men som svar på din fråga: det finns feminister som säger så. På den tiden (4 år sedan) tyckte vi nog att Kenza var ofeministisk för hon var så snygg, och dessutom uppmanade hon och andra stora bloggare till konsumtion när de visade sin livsstil. “Fy skam”.

        • OTYSTNAD

          Jag har tyvärr träffat flera som resonerar så. Jag har även själv fått kommentarer om att jag inte borde visa min kropp för att den är smal = jobbigt för folk som inte är smala = ofeministiskt. När jag la upp en gymselfie där jag var klädd i sportBH och byxor, samtidigt som jag skrev jag att jag var glad för att träningen börjat ge resultat i form av ökad styrka och mer muskler tog en vän bort mig från Facebook med förklaringen att hon var feminist och inte tänkte ha sån där lättklädd kroppshets i sitt flöde. Det allra värsta enligt henne var att jag skrivit att jag var glad för att jag blivit smal- vilket jag alltså inte ens hade gjort, men bara det faktum att jag var kvinna som råkade vara smal och samtidigt träna räckte för att dra den slutsatsen. Intressant i sammanhanget: hade gått upp flera kilo i vikt sedan jag började träna och äta annorlunda, både muskelvikt och fettvikt, och brydde mig inte ett skit. Fick inte ens en chans att förklara detta. Men så antar ju folk i allmänhet att man tränar för att man vill bli smal/are.
          Vid ett annat tillfälle blev jag utstött ur en uttalat feministisk gemenskap och anledningarna som gavs till detta var bland annat just detta: jag postade selfies och på flera av dessa såg man min smala och vältränade kropp vilket tydligen inte var förenligt med feminism. Bar dessutom väldigt ofta högklackat ihop med designerväska. Opassande i Coola Feministers Klubb. Nu hade jag aldrig utmålat dessa handlingar som feministiska, men enbart för att jag ägnade mig åt dem ibland fick jag inte vara med i den där häftiga klubben. Också träffat feminister som med en anklagande ton sagt att jag är “väldigt tjejig”. Jahapp.
          Obs att detta lyckligtvis hör till undantagen: de flesta feminister jag träffat struntar fullständigt i hur jag ser ut eller om jag tränar/inte tränar. OM de bryr sig är de normalt sett stöttande och tycker det är bra att jag tar hand om mig själv. Men det finns folk till allt…

  • Cecilia

    Jaaaa, äntligen någon som sätter ord på vad jag känner, har tänkt så mycket i samma banor kring den här hudvårdstrenden som plötsligt råder. Kan någon snälla förklara för mig HUR det skulle vara en feministisk handling att spendera tusentals kronor på serum och syrabehandlingar? OBS, jag säger inte att feminister inte får hålla på med hudvård, man får peppra ansiktet med AHA-syra tills huden trillar av for all I care, men sluta kalla det för en feministisk handling. Man vill få slät och fin hy, dvs bli snyggare och det är HELT OKEJ. Varenda handling man gör som feminist måste inte bidra till att göra världen bättre, ensamma individer kan inte tvingas på ett ansvar för patriarkala strukturer. Det jag tycker är konstigt är när reproducerandet av urgamla skönhetsnormer, i det här fallet slät och ”perfekt” hy, får en feministisk etikett.
    Jag har hört en del vaga argument om att det är ett ”nördigt” intresse, men jag ser ingen hudvårdsbloggare/feministisk it-girl som utbildar sig till hudläkare eller kemist för att själv hitta lösningar på riktiga hudproblem – jag ser ett passivt konsumerande av svindyra produkter som may or may not släta ut pannan, jag ser Instagrambilder med ”flawless” hy och paniska blogginlägg om vikten av SPF för någonstans blev tydligen rynkor det absolut värsta som kan hända en kvinna (eller vänta – det har det ju alltid varit!). Så återigen – man får göra precis vad man vill med sina pengar och din tid, men måste man slåss med näbbar och klor för att försvara det som en feministisk handling?
    (Som någon slags disclaimer får jag väl också slänga in att jag inte förringar att man kan ha riktiga hudproblem och må psykiskt dåligt av dessa. Har själv gått igenom en jobbig period av vuxenacne och det är inte kul att vara 30 och ha pannan full med finnar, det ser ut som fan och gör ont, men det ser jag mer som en medicinsk fråga som ska hållas separat från den här syra/glow/fuktbomb-trenden som råder).

    • e

      förstår inte vad ett intresse i hudvård har att göra med saken? det ena behöver inte utesluta det andr. jag är absolut feminism o krigar för mina o andra kvinnors rättigheter dagarna i ända men jag älskar hudvård, att läsa på om molekyler o kemi, att testa olika krämer och produkter. skulle dock aldrig kalla mitt hudvårdandd för feministisk handling, det är en hobby o den är rent fåfäng, det är jag medveten om. men som sagt det ena behöver inte utesluta det andra

  • Katja

    Jag håller med dig.
    Dessutom så tycker jag att feminismkampen förpliktigar. Hur obekvämt det än känns om man är van att tolka allt till sin egen livsstils fördel.

  • Amanda^

    Håller med 100%.
    Tycker det verkar lite som att folk blandar ihop en person som ÄR feminist med att UTFÖRA feministiska HANDLINGAR. Zara Larsson eller Beyoncé som kändisar är väl ganska bra exempel på det. Båda två är feminister men jag skulle inte kalla det för en feministisk handling när de är skitsnygga och sexiga i sina musikvideos. Däremot skulle jag säga att de utför en feministisk handling om de skulle använda sitt space i media/sin lediga söndag att promota fri abort typ (vilket iaf Zara gör?), då kan de få glittra hur mycket de vill och ha snygga tajta jeans hela söndagen. Men så fort man slutar försöka kämpa tillsammans med andra kvinnor mot t ex våldtäkter och bara dansar i trosor och är skitsnygg och normig i ett videoklipp så slutar det i mina ögon att vara feminism, självklart kan de som personer VARA feminister trots detta, men de förtjänar ej att hyllas helt utan något kritiskt tänkande bara? Det är skitviktigt framförallt för unga tjejer att Zara Larsson är feminist men att bara tokhylla hennes bikinibilder som feministiska är märkligt. Good for her liksom, posta på med bilder där man ser ut som man vill och skiter i allt och alla!!, men det är ju problematiskt vare sig man vill eller inte…..

  • Lisa

    Om det är feministiskt att ha läppstift och högklackat är väl egentligen ganska ointressant om personen ifråga nu inte uttalat har detsom en feministisk strategi eller ett feministiskt statement. Först då blir det intressant att diskutera.
    Jag kan visserligen bara prata för mig själv, men trots att jag varit övertygad feminist i några decennier begår jag. Hela tiden massor av handlingar, både stora och små av helt andra handlingar än att de är feministiska strategier. Och drt tror jag knappast jag är ensam om.
    Häromnatten låg jag med min man för att vi helt enkelt råkade var kåta samtidigt, det var verkligen inget feministiskt statement för att jag tycker att det är viktigt att kvinnor ska våga visa att de är kåta och bejaka sin sexualitet.
    Inte heller var det på minsta sätt ett feministiskt statement när jag valde yrke. Det absolut sista jag tänkte på var om det var ett feministiskt yrkesval eller inte. När jag bestämde mig för att föda barn var det av helt andra skäl än att jag ville bidra med nyafotsoldater till den feministiska kampen.
    På samma sätt är det när jag har smink och högklackat, vilket är,ganska ofta.
    Det här innebär inte att jag inte ser och förstår att det kan vara problematiskt att kalla vissa saker feministska. Jag reagerar själv när jag hör och ser folk prata om “feministisk burlesque”.
    Skulle det vara feministiskt att reproducera tanken att kvinnor först och främst är sina kroppar och att det dessutom inte finns några lika avklädda män så långt ögat kan nå? Och att framhålla det amerikanska 50-talets kroppsideal som de klassiska pinupporna hade som feministiskt , vilket ofta görs i samma andetag som pratet om “feministisk burlesque” låter ju närmast som ett skämt med tanke på hur extremt ouppnåeligt det kroppsidealet – som visserligen är kurvigt men kurvigt på exakt rätt sätt – är för de flesta kvinnor.
    Att kvinnor som är feminister gillar,pinuppor ser jag faktiskt intete som något problem i sig utan det är just när det börjar pratas om “feministisk burlesque” och pinupidealet framställs som ett positivt och feministiskt kroppsideal som jag tycker det blir fel.
    Är en del av problemet kanske att feminister idag tror att de måste märka precis allting de gillar med etiketten “feministiskt” för att de ska få lov att gilla det?
    Är det rentav så illa att de tror att så fort man “kommit ut” som feminist kan och får man inte göra i princip någonting utan att man inför sig själv och omvärlden måste koda det som en feministisk strategi?
    Isåfall är det ju verkligen illa.

  • zethie

    Alltså, det här kanske är för att jag inte hänger på instagram så mycket, men jag har verkligen aldrig sett någon försvara sina selfies med att det skulle vara feminism. Låter som rätt mycket halmgubbe i mina öron. Jag är feminist och lägger upp mycket selfies, men selfiesarna i sig har ju ingenting med feminism att göra, lika lite som det är feministiskt när jag äter mat eller borstar tänderna, det är bara något jag gör och jag är feminist. Sen absolut, det är ju att anpassa sig efter patriarkala normer att ha ett utseende som blidkar den manliga blicken, men tycker det blir rätt mycket att attackera folk på individ-nivå att säga till tjejer att de inte ska ta selfies för att de spelar patriarkatet i händerna. Blir liksom alltid att man kräver att kvinnor ska vara perfekta, bra förebilder, inte sprida skadliga normer osv.
    Men som sagt, det kanske bara är jag som missat fenomenet helt, ser absolut mycket tjejer som håller på med smink och hudvård, lägger upp selfies, dansar sexigt osv. men jag ser inte att de gör det som en feministisk handling, utan mer att de är feminister som gör en handling, och allt en feminist gör behöver inte vara feministiskt. Sen ser jag absolut kommentarer typ “yaas girl!” och sånt som tjejer skriver till varandra, men jag har svårt att se något negativt med att peppa varandra och skriva fina kommentarer på bilder folk lägger upp.

    • OTYSTNAD

      Bara för att du inte sett det betyder det ju inte att det inte finns, men i övrigt håller jag med om din kommentar. Jag har också sett många kvinnor göra sådana här saker utan att lägga någon värdering i dem. En del av de kvinnorna råkar också vara feminister, men precis som du skriver så behöver inte allt en feminist gör vara feministiskt. Om någon anklagar en feminist för att göra ofeministiska saker och därmed vara en sämre feminist, fastän hon inte utnämnt just dessa saker som feministiska handlingar, då är det orättvist och skambeläggande.
      Om en feminist däremot skulle lägga upp en sexig selfie och tagga den med feminism, helt utan en analys eller förklaring, då tycker jag det är på sin plats att föra en analys kring det och hävda att det faktiskt inte behöver ha särskilt mycket med feminism att göra. Men de som använder sig av etiketten feminism precis hela tiden, även när den egentligen är irrelevant, har nog ett ganska stort behov av att hävda sig själva tänker jag, de känner att de behöver försvara sig för att de vanligtvis får skit för sina stereotypt kvinnliga intressen eller sitt normativa utseende. Och detta kan man ju ändå förstå, för det är tyvärr väldigt vanligt att det som ses kvinnligt också ses som sämre.

  • Marlene

    Jag är inte intresserad av kläder och smink och skor och smycken och frisyrer och heminredning . Jag är feminist, antirasist och vänster . Är det en anledning till att jag inte intresserar mig för ovan? Isåfall är jag äkta- för mig själv. Andra kan göra andra tolkningar och säga sig vara samma som mig men ändå omfamna det. Jag lägger ingen värdering i det. Jag berättar bara vem jag är.

  • OTYSTNAD

    Nu finns här inga konkreta exempel att förhålla mig till, men jag tänker att rent generellt så handlar nog “glitterfeminism” om tjejer/kvinnor som är trötta på att slampskammas för att de klär sig stereotypt sexigt och som känner sig bra och duktiga när de vågar ta plats och stå upp för vilka de är, oavsett hur de ser ut eller vilka deras intressen är. Tyvärr är det ju ganska vanligt att typiskt kvinnliga intressen ses ner på, d.v.s. att gilla smink, mode, hudvård och andra klassiskt “ytliga” och “kvinnliga” saker. Jag upplever att jag som kvinna förväntas be om ursäkt för de av mina intressen som är “kvinnliga”. Jag ska se ner på dem, gömma dem. Samtidigt som jag givetvis inte får vara för mycket åt det andra hållet heller. Jag ska liksom vara “kvinnlig”, men medveten om att jag är det och så ska jag säga något fnittrigt om att jag är en sådan “girly girl” (underförstått: sjukt pinsam/dålig grej att vara). Nu gör jag inte det, men jag vet andra som gör det och jag tänker att om man vågar ta avsteg från den här normen kan man nog känna sig stark och som en bra feminist. Jag tänker också att det här med “ta ingen skit” som Grynet höll på med för ett antal år sen spelar in i glitterfeminismen. Typ alla 90-talister (heeelt vetenskapligt påstående!!) är inne på spåret att inte ta någon som helst skit och att all form av kritik är skit. Det ses som feministiskt att föra detta resonemang, jag vet inte riktigt varför det blivit så, kan vi skylla det på Spice Girls och deras Girl Power som låg rätt nära i tid med Grynet? Hur som helst är det väl inte särskilt feministiskt egentligen, mest handlar det bara om att vara schysst mot sig själv..?
    Men jag tänker ändå att när tjejer/kvinnor inte ber om ursäkt för dessa typiskt kvinnliga intressen och vågar ta plats med dem utan att tala ner sig själva, då kan det nog ses som feministiskt, även om intressena spelar på sexighet. Särskilt kan det väl ses feministiskt om man samtidigt kan föra en analys kring det och förstår att ens vilja att vara sexig kan ha patriarkala orsaker (för den sakens skull måste man dock inte förklara sig hela tiden). Om man däremot BARA skulle synas genom att posera sexigt i en stereotypt kvinnlig outfit som visar mycket “tits and ass”, så är inte det i sig feministiskt, för det finns ingen kontext, det är liksom bara en bild på någon som ser sexig ut. Och det är absolut inget fel med att se sexig ut, men jag är lite inne på samma spår, att det inte är feminism, samt att det är okej att föra en analys kring det. Men sedan ska man självklart aldrig hoppa på personen som utför beteendet genom att kroppsskamma eller slampskamma henne. Det om något vore ju ofeministiskt och ärligt talat ganska oschysst.
    Tyvärr uppfattas ibland analysen som att den är kritik av personen, något slags näthat eller avundsjuka och så dras det där Grynet-kortet, “jag tänker inte ta någon skit” och “varför kan kvinnor inte hålla sams, så typiskt oss att trycka ner varandra”. I sådana stunder tänker jag bara att det är en patriarkal fälla: patriarkatet VILL att vi ska känna att vi är emot varandra, för det gynnar patriarkatet.

  • Sofia

    Jag vill bara flika in att jag älskar det här kommentarsfältet. Har inte sovit mer än 2 h inatt (11 månader – när ska nattsömnen bli bra?!) och orkar inte tänka. Här får jag många olika tankar serverade och kan skapa lite mer ordning i huvudet. Heja alla kloka och fina!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *