Kategorier
feminism & genus

Vad har det för konsekvenser att klä sitt barn ickestereotypt?

… du kan klä din dotter så att hon inte blir retad. – Emma

Nu blir jag nyfiken. Finns det en klädsel som garanterar att mitt barn inte får några som helst negativa kommentarer? Finns det klädesplagg som garanterar att man inte blir retad? För övrigt så tycker jag att det är vansinne att lära barn att det är viktigt att passa in, vara som alla andra och inte sticka ut. Inte för att min dotter sticker ut överhuvudtaget. Hon har vanliga kläder, inte nån jävla clownoutfit. Men uppenbarligen så är det i vissa kretsar väldans kontroversiellt att inte se ut som en prinsessa om man är av honkön. Byxor och tröja är tydligen pojkkläder.  
Följande konversation hade jag och en av mina anonyma läsare under inlägget om bråkiga barn;

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

36 svar på ”Vad har det för konsekvenser att klä sitt barn ickestereotypt?”

Intressant diskussion! Personligen har jag många vänner som knappt kan köpa några klädesplagg innan de vet barnets kön, vilket tyder på att det verkligen finns tydliga "flickplagg" och "pojkplagg" (som du alltid också säger). Det kanske är det h*n menar? Att det nästan kan vara svårt att klä sitt barn helt könsneutralt, i och med att det redan är så bestämt hur en pojke eller flicka "ska se ut". För som du säger vill man ju inte att ens barn ska verka vara en clown, eller som förälder "tvinga" sitt barn att sticka ut från de andra barnen (genom att vara "könslös"). Eller vill man?

I alla tider har människor som går åt rätt håll sett konstiga ut för att majoriteten går åt fel håll… men håller med dig. Barn inträngda i föreställningar om flick o pojkmönster mår garanterat sämre av sina begränsningar. Ofta retas man säkert också för att man själv alldeless säkert också skulle vilja våga ha en klänning, spela turtles eller vad det nu kan va.

Lär man barn att man kan använda vilka kläder som helst så minskas risken till nästan obefintlig att barn då mobbas för sin klädsel då allt blir mer accepterat. Tror jag i alla fall!

Spännande diskussion, och jag håller helt med dig LD. Men jag måste ifrågasätta grundpremissen, dvs att det alltid skulle vara dåligt för barn att bli retade, och att det är något man bör försöka undvika.

Naturligtvis finns det många som mår mycket, mycket dåligt på grund av grym och hänsynslös mobbing. Men ibland kan det också vara bra för den vuxna som barnet ska bli att inte alltid passa in. Personligen har min känsla av att inte passa in i den lilla hålan där jag växte upp sporrat mig att resa, plugga, följa mina drömmar och testa nya saker. Dessutom har det gjort mig mer försående och empatisk gemtemot andra "outsiders".

Det måste skära i hjärtat på en föräldrer när barn blir mobbade eller retade, men om föräldern kan visa att "det finns andra alternativ, världen är större än så här" kan det bli en uppslevelse som är positiv för den person som barnet håller på att utvecklas till.

Jag var hemma hos min vän som har en son på lite mer än ett år, och skulle gåin och hämta upp honom ur sin säng. När jag kom in i rummet mådde jag illa, bilar och traktorer-Bara-ÖverJävlaAllt,blåa sängkläder,blå pyjamas, blå matta, blåa Väggar (!) blå bobcar..

Allt i blått. Not only var det skrämmande att de Verkligen uppfostrade honom som "en riktig liten kille" och att de gick så hårt in för det..det var ju extremt fult och tråkigt också med bara en färg!

Missförstå mig inyte, den här tjejen är en Supergo mamma. Men det är trist att se så många falla i dessa fack…

Min kusin som är några vekor längre än mig i graviditetn hade sitt första UL idag och de ville kolla kön för att veta vilka färger de skulle inreda barnrummet i? Jag förstår verkligen inte det tänket….

Jag har sagt att kommer nåågon med babyrosa, eller babyblått,klänningar(eller grått o tråkigt) så säger jag tack o sen lägger jag upp det på blocket!

Jag kör på 70tals retro i lila,orange,brun,grön-och sköna färger bara…för att jag tycker att det är snyggt mest ja. men det är också könsneutralt och glatt!

Var på besök på sonens blivande förskola häromkvällen och jag har tänkt så mycket på din blogg sedan dess, det du skrivit om just den miljön och vad den kan göra med barnen ur ett genusperspektiv.

Jag noterade hur några av pedagogerna direkt försökte se vilka barn som var pojke eller flicka, hur de titulerade dem "flickor" och "pojkar".

Sedan när vi skulle vara ute och leka stoppade en mamma sin dotter från att klättra vid en rutschkana – för hon hade ju kortklänning på sig och kunde därför inte delta. Fick bita mig i tungan för att inte ifrågasätta varför man inte kan leka i klänning, och om hon nu tyckte det kan man ju fråga sig varför ungen skulle ha just detta klädesplagg, för är det någonstans ungar leker så är det väl på ställen som förskolan.

Jag tänker att inskolningen kommer att bli intressant, tänk om man blir känd bland personal och föräldrar som "den där snäsiga genusmorsan", haha!

Intressant, jag tror dock att hon Emma kanske menade på att begränsa negativa kommentarer, samtidigt ska man inte få negativa kommentarer för vanliga kläder vilka du faktiskt klär dina barn i. Märkligt. Klart man ska kunna sticka ut, det är så typiskt Svenskt att alla ska passa in i en mall. Samtidigt är vi människor flockdjur och tar omedvetet efter varandra, men vem vet, Ninja kanske blir en alfaledare i sin flock och då sätter hon stilen 🙂 Visst kläder är viktigt för hur andra som inte känner oss bemöter oss så man klär väl sina barn och sig själv lite efter det antar jag, sen tycker jag kläderna ska först och främst vara sköna och praktiska på barn.

Jag skiter i genus, berätta om potatisförbudet istället!

(Jag skiter inte i genus på riktigt men jag vill verkligen verkligen veta varför ni hade potatisförbud och vad som hände med den smygkokta potatisen.)

Alltså, jag blir så arg.

KAN NÖTTER SOM OVAN FÖRSTÅ ATT BARN KOMMER INTE PÅ ATT ANDRA BARN ÄR KONSTIGA, FULA, ÄCKLIGA OM INTE DERAS FÖRÄLDRAR LÄRT DEM ATT TÄNKA SÅ?!! Mobbning är ju inget spontant beteende som är inprintat i DNA utan föräldranas värderingar/åsikter överförda. Så om LD vill att hennes dotter ska vara openminded så är väl det bara bra, och om alla andra kunde lära sina barn samma sak så skulle det ju inte finnas problem.

när jag gick på dagis hade vi en utvecklingsstörd kille i vår grupp och jag hade ingen aning om att han var utvecklingsstörd förrän på senare år. vi lekte och den enda skillnaden var att han blev tvungen att ha en assistent som hjälpte honom med allt. tills det kom en ny tjej och påpekade att han var äcklig eftersom att han dreglade och inte kunde gå riktigt. då ville helt plötsligt ingen leka med honom. och jag tror sällan hon gjorde den upptäcken själv liksom

spännande att följa er diskussion. du har så bra argument hela tiden för det du tror på. jag läser till förskollärare och vi läser otroligt mycket om genus och hur viktigt det är att vara medveten om det och att vi SKA motverka traditionella könsroller. Måste säga att du öppnar mina ögon mer och mer för detta ju mer jag läser din blogg. har gjort en längre praktik period denna termin och försöker hela tiden vara medveten om hur jag tilltalar barnen och hur andra pedagoger gör det. gör så gott jag kan men ser hur många pedagoger det finns därute som inte har genus tänk för fem öre fast det står i läroplanen. Så jag vill tacka för att du hjälper mig att bli en genus medveten pedagog.

Jag tror inte att kläder spelar nån roll huruvida man blir mobbad eller ej. Om jag tänker tillbaka på min egen skoltid på vilka som blev mobbade och inte så tror jag att vad man utstrålar spelar större roll. Det fanns de som kunde gått klädda i en plastpåse om de velat men ingen skulle ändå ha kommit på tanken att mobba dem därför att de utstrålade trygghet och säkerhet, inget "bet" på dem. Det var de osäkra, som ville vara till lags, som var utsatta…detta oavett hur de var klädda.

Nej, det går inte att klä sina barn så de inte blir retade! Häromdagen fick våran kiddo höra av två snorungar på dagis att hon såg tjock ut (!) i sin regnjacka. Jag skulle vilja knärta dem…

En kul grej som kanske itne har någonting med någonting att göra, men mobbningen mot mig upphörde sekunden jag började klä mig "som jag ville" vilket då betydde "gothiclolita" stilen. Innan klädde jag mig som vem som helst.. blev mobbad iaf. Det har inte med kläderna att göra tror jag, utan självkänsla och självförtroende! Va dig själv!

Jag tänker som så att det här med att uttrycka sig genom kläder och att ha en stil inte är något som direkt tillhör barndomen. Det kommer runt tonåren. Eftersom det här med att vilja vara fin till vardags bygger på ett onödigt bekräftelsebehov så klär jag helst mina barn (har en av varje) i kläder som är så unisex som möjligt. Visst oroar man sig för att barnet ska bli retat. Men för egen del känns en feg men säker väg bättre att föredra än att barnet ska behöva försvara en stil som det ändå är mamma som valt…

Jag klär mina barn i det jag tycker är fint men ser också till att det är praktiskt. Min dotter har lite rosa men personligen tycker jag att hon klär bättre i lila, rött, turkost osv, MEN hade jag tyckt jättemycket om rosa hade hon fått gå i det – när hon kan bestämma själv får hon göra det & hon styr redan lite. Om hon ser en tröja i en affär, om så är en "pojktröja" så är det okej. Min son klär jag i mer "pojkiga" kläder, mycket blått för jag ÄLSKAR den färgen och han passar i det men också grönt, gult osv osv. Jag gillar inte bilbodies, tycker det är så tråkigt men de som gillar det ska givetvis låta sina barn ha det 🙂

Tycker att det är upp till var och en att bestämma det där.

Det är svårt det här.. men jag har tänkt på en sak.. många, vad jag förstått, anser att det ska finnas EN avdelning – inte pojk och flick men gäller det vuxna människor också då? Enbart EN avdelning för alla

Ja intressant. För min egen del så köper jag saker till min pojke som jag tycker är fina. Jag tänker inte såå mkt på om det är stereotypt lr inte. Visst, mkt kläder han har är "pojkiga" men han har också mkt ljusa glada färger (vilket oftast inte syns på killavdelningen). Jag tycker att man ska klä sitt barn i det som barnet gillar och som man själv gillar, oavsett om det är stereotypt lr normbrytande. Och inte göra nån grej av det. Det är då, tror jag, som problem uppstår. Alltså om det ska vara en massa tjafs och mening bakom allt, att man inte bara gör liksom.

Men killar kunde mycket väl haft tunikor och klänningar,anpassade efter deras kroppsform eftersom det är sköna plagg. Visst ser vi olika ut i kroppen när vi blir vuxna men det kunde varit "friare" man får ju inte klä sig i vad man vill..

Var på bibblans lek avdelning idag med min lille och där var nån kärring med sitt barn/barnbarn..

Det var såå jobbigt och tragiskt att lyssna på hur tanten mal på om hur söt hon var när hon klädde sig till prinsessa och "fråga spegeln vem som vackrast i landet är" men det är ju duu svarar kärringen med bajsnödig röst… Och så höll det på,åhh du är så söt flicka,visa nu alla andra vad fin du blev i klänningen(det som fanns i utklädningslådan) och sen när hon fråga vilket yrke hon skulle välja så svara tanten själv,jaa du vill nog vårda djur,eller folk? kanske katt ungar eller hundar. Kanske vill du vara sjuksköterska o plåstra om folk?

o tjejen bara hänge med…

Vart på så dåligt humör så jag ville bara slå kärringen!

Ja jag är aggro förlåt..

Jag blev själv mobbad i skolan och jag blir arg när jag hör resonemang som bara skuldbelägger den mobbade/familjen. Är det inte mobbaren som borde anpassa sig och ändra sig (ändra attityd)?

orkar inte den ursäkten, den är min värsta, "barnet kommer bli retad i skolan". precis som barnet alltid skulle bli retat för att den har föräldrar av samma kön. det måste vara för att personen som använder sig av ursäkten ifråga vill ha ett "snällt och milt" sätt att säga att den inte gillar till exempel gaypar.

ps. jag blev retad för att jag fyller sent på året när jag var barn. ds.

ps igen. är så glad för allt du skriver, särskilt glad är jag att jag läser detta nu innan jag har barn. det är som att nästan varje gång du skrivit något känner jag min en liten smula säkrare på att jag vågar skaffa barn. ds.

Låt ditt barn välja sina egna kläder helt enkelt.

Jag tror det är bäst i längden.

Nu tar jag mej själv som exempel (kanske inte det bästaste).

När jag var 3 år ville jag se ut som en Ninja, när jag var 5år och smyg tittat på terminator 2 ville jag se ut som Arnie och Edward Furlong, när jag var 7 ville jag se ut som Axel Rose och det bidrog till viss del att jag började bli mobbad ett tag men jag löste det med våld sen var det bra, från att jag var 10-17 var jag punkare det gav ju massa uppmärksamhet, ligg och fighter men slutsatsen på min väg är att man blir härdad och kan handskas med det mesta i livet eftersom man i tidig ålder provat på allt och vet hur en utgångspunkt kan bli i olika situationer och kan ta lärdom av det.

Jag tror det hade funkat lika bra som kille eller tjej. Att få välja sina egna kläder och väg. Viktigaste från föräldrars sida är ju att lära värderingar och respektera andra människor etc. Det är nog betydligt viktigare än vilka kläder man har.

Min son som är 14 i dag har blivit retad och mobbad till och från sedan ettan. Det har inte funnits någon anledning. Det behöver det inte finnas. När han bytte skola blev det helt annorlunda. Det beror alltså inte på honom utan på de som mobbar. Det måste vi komma ihåg. Vi kan göra vad som helst, se ut hur som helst, klä oss hur som helst, det spelar ingen roll. Vill någon mobba så hittar de en anledning. Det enda vi kan göra är att göra våra barn starka och att vägra acceptera mobbing. Att ens tänka tanken att försöka passa in våra barn för att de ska slippa bli utsatta är idiotiskt, låt barnen vara sig själva och lägg energin på att stoppa mobbingen istället.

Jag vill börja med att säga att jag håller helt med dig om kläderna LD. Min fyraåring av hankön har klänning till förskolan idag för det ville han. Och han har aldrig blivit retad vad jag vet. Inte för det i alla fall.

Däremot håller jag inte med om att det måste bero på brist på fostran om barn retas och säger saker som "det kan inte tjejer/killar ha" osv. Min kille kan mycket väl kläcka ur sig sådant (fast då gäller begränsningen nästan alltid andra och inte honom själv). Han hör det ju från äldre barn och han ser och iaktar.

Eftersom han inte är dum i huvudet ser han ju att rosa glittersandaler är en "tjejgrej" – för det är till 99% tjejer som har det. Och det kan han ju mycket väl få för sig att verbalisera om han ser en unge som bryter mot den normen – även om han också gärna skulle göra det själv. Och han ser också att spindelmannentröjor är en killgrej eftersom 99% av alla barn i sådana är just killar. Han försökte tex övertyga sin kusin om att hon som tjej bara kunde leka med hans tjejdockor när hon var på besök… och det är han verkligen inte fostrad till – men kanske hade han hört något liknande själv på förskolan. Det är väl helt enkelt lite av förskolebarns "grej" att försöka sortera och kategorisera världen.

Grejen för oss vuxna är väl att bemöta det på ett bra sätt. Inte bara anta att vi har att göra med en skitunge (även om man tycker så om vissa ungar ibland – jag tycker att min egen unge är en riktig skitunge i perioder) utan komma med motargument och säga att man inte håller med dem. Helt enkelt.

Jag tycker att One-way Communication beskriver det bra: http://onewaycommunication.tumblr.com/post/6282191342/tjejskor

men guud hur länge orkar folk envisas?!

Jag har alltid varit en pojkaktig flicka,

Redan då jag var småbarn ville jag aldrig ha kjol,

när mamma ville klä mig i kjol så var det inte enkelt för henne.. Byxor eller shorts! Bestämt!

Dock blev jag inte retad för den jag var.

Senare när jag fick snygga maxikjol som jag själv ville använda kjolen var jeans och knappar hela väg ned. Så blev jag retad, bara för att den var begagnad.. så jag kände mig ledsen och vågade inte berätta ärligt för mamma som också var förtjusig i den maxikjolen, så jag svarade "Fin." när hon frågade vad de andra tyckte om kjolen.. Efetr det använde jag aldrig den kjol mer.

Och folk tror att man blir mindre retad om man som flicka använder kjol/klänning = T R A M S !

And you're totally fogged in your head

If you were serious right now

When you said

That "it's because

They will be bullied in school"

'Cause that means you let the bullies set the rules

– The Ark

Jag tycker att det är lite konstigt faktiskt, med föräldrar som enbart låter sin egen smak styra klädesinköpen till barnen. Visst, på något plan ska man väl tycka om det man köper – men att helt utesluta saker pga. sin personliga smak tycker jag är synd. För ska inte barnet få en chans att få egna favoriter, oavsett om dessa går emot mamma och/eller pappa?

Jag t.ex. är inte alls speciellt förtjust i rosa, till mig själv dvs. MEN mina ungar, oavsett kön, kommer att få tillgång till rosa såväl som alla andra färger. Om jag enbart skulle lyssna till min smak så hade alla mina ungar varit en kombination av rock/indie/trendig/80-tal á la affären "Monki" till det yttre. Men det är ju min grej liksom, då köper jag sånt till mig – jag har inga planer på att göra mina små till minikopior av mig.

Amanda.

Men varför ska man undvika köpa dessa kläder du verkligen tycker om? Våga klä dina barn som du, dock på barnens nivå. De kommer att själva säga ifrån om de inte tycker om så de finner eget stil.

nu är inte jag så insatt i genus och sånt men jag tycker att man ska klä barn i vad de själva känner sig bekväma i och vad de vill ha på sig,visserligen kan inte små barn som min 1-åriga dotter säga så mycket men det märks ju redan på henne vad hon tycker är fint,hon har ärvt mycket av hennes storebrors kläder(som är 6 år nu) och det syns på henne att hon trivs med de kläderna och hon har även mycket "tjejigt" men hon verkar föredra "grabbkläderna". jag har en bekant som alltid envisas med att ALLT hennes dotter ska ha på sig ska vara rosa och prinsessigt,alla hennes leksaker ska vara "prinsessiga" och hon har även sagt att hon inte vill ha en son för att pojkar är "tråkiga" som inte kan leka med tjejsaker,eller ha hårspännen. (vilket jag tycker låter helt psykopatiskt!) förstår inte varför man ska forma barnen efter hur MAN SJÄLV vill att de ska vara,och inte efter vad de själva trivs med!

Jag har själv inte barn men några utav mina närmsta kompisar har det och vi har halkat över på ämnet några gånger.

Jag skulle inte vilja begränsa mina barn (ifall jag nu hade några :P) genom att dela upp saker/kläder till det specifika könet. När jag växte upp, på 90-talet, så var det sällan snack om vad man hade på sig. Mamma bara köpte samma saker till alla syskon (en bror också) och det var sällsynt med klänning förutom på skolavslutningar och så. Bekvämligheten har alltid kommit först och jag kan känna att det har varit väldigt viktigt! Att vi aldrig behövt avstå från lek eller annat. På rasterna stod inte jag och hoppade hopprep med dom andra tjejerna utan spelade fotboll eller klättrade i lekställningen. Leggings och T-shirt var vanligaste utstyrseln vad jag kommer ihåg och kom jag hem med något trasigt så var det ingen big deal.

Vi tjejer i familjen har alltid varit lite "grabbiga" enligt folk omkring och det är först på senare år som klänning och andra lite "tjejigare" saker kommit fram, för att vi själva bestämt det.

En färggrann bekväm garderob skulle jag ge mina barn. Klänning är väl i undantagsfall om barnet hemskt gärna vill ha för generellt så är det ett jävligt dumt plagg att leka i, oavsett kön.

Vill avsluta med att säga att din blogg är väldigt intressant och jag gillar att följa alla diskussioner som uppstår! Kepp up the good work 😀

Har nyss börjat läsa din blogg, så min kommentar är utifrån det här inlägget.

Jag kan bara säga att jag håller med dig. Det finns ingenting som garanterar att du som barn inte blir mobbad bara för att du har "rätt" kläder. Jag blev själv mobbad i grundskolan, trots att jag hade trendiga plagg, lyssnade på mainstream musik, bjöd på "partyn" ofta och gjorde det man skulle för att vara som de andra. Det var dock inte mina föräldrars fel till min klädsel eller någonting, de båda har också blivit mobbade i yngre dagar så de har låtit mig välja mina kläder själv. Det var mitt egna beslut att klä mig som de andra barnen, just för att jag inte ville bli utstött. Men som tidigare nämnt, det hjälpte inte. Jag blev ändå ett mobboffer. Vid 11-12 års ålder insåg jag att mobbarna ändå skulle fortsätta, så jag gjorde en helomvändning och blev punkare. Sedan dess har jag kört mitt race och tagit på mig de kläder jag gillat. Kan inte annat än säga att jag är stolt över mig själv och tacka mina föräldrar för deras kärlek och stöd.

Så, med andra ord: man ska låta sina barn klä sig som de vill, riskerna finna ändå att de blir mobbade trots rätt klädsel med mera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *