Kategorier
feminism & genus

Vad kallar man sex som till synes är frivilligt men som ofta inte alls är det?

Jag har haft relationer med män som har tjatat. Som har ifrågasatt varför och till och med gråtit för att de har känt sig oälskade när jag sagt nej. Som, utan att de kanske menar det, har bestraffat mig när jag inte har velat ha sex. Kanske genom att bli tyst och sur när jag har nekat eller när det gått ”för lång tid” utan sex. Inget våld eller hot har varit nödvändigt. Bara det där överhängande kravet på att jag måste ställa upp annars så blir det jävligt dålig stämning.

Jag har också ofta känt att jag inte får säga nej utan att motivera ordentligt och förklara varför jag inte vill (och ofta ändå försäkra honom att ”sedan, jag lovar”) och ibland har jag till och med känt mig tvungen, på hans inrådan, att ge honom ”chansen att göra mig kåt” innan jag avfärdar sex helt just där och då, vilket har resulterat i att jag har legat till slut. För hans skull. Fast jag inte ville från början. Fast jag sade nej.

Och under åren så har jag aldrig riktigt fattat hur problematiskt det egentligen är även om det har skavt ordentligt. Jag har trott att det ska vara så, att jag kommer att få lust till slut om jag bara står ut. Männen jag har haft relationer med har definitivt inte fattat det och blivit kränkta när jag till slut har vågat ta upp det.

Det är nämligen så normaliserat och självklart att det är så här. Till och med tongivande sexologer och relationsexperter ger rådet att man ska ligga ändå. ”Why not?” som sexologen Helena Cewers sade på en konferens för kvinnohälsa. Så jag har inte försökt göra något åt det, inte försökt förändra nåt. Jag har skuldbelagt mig själv och min bristande sexlust i stället, känt massa ångest för att jag inte kan möta hans behov. Känt att det är jag som är trasig och behöver lagas.

Så varför ser det ut så här? Det bottnar främst i maskulinitetsnormer där mäns libido kräver att han har tillgång till sex och då framför allt kvinnors kroppar. Detta blir extra tydligt i relationer med kvinnor dels för att kvinnor är vana att ta hänsyn till andra människors behov och ansvar över andras känslor, även om detta sker på bekostnad av henne själv och om hon misslyckas med detta så är skulden alltid hennes.

Dessutom lever vi under föreställningen att sex är ett mått på hur lyckade och sunda våra relationer är. Det finns inget snabbt eller enkelt svar på hur vi förändrar detta för det kräver ett omfattande arbete från grunden, men vi måste ju börja någonstans och det gör vi genom att prata med varandra.]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

61 svar på ”Vad kallar man sex som till synes är frivilligt men som ofta inte alls är det?”

Jag tänker också på det här med motsatt problem jag känner att jag upplever – jag vill ligga mer än min pojkvän som sällan eller aldrig vill ha sex med mig längre. Ibland kan jag känna att det beror av att han tycker att jag är äcklig som vill ligga. Att jag tar initiativ och försöker komma nära sätter våra könsroller ur spel – resultat förvirring och slutshaming av mig.

A: Du skall inte nedvärdera dig själv på det sättet. Det verkar som om du skapar ett problem som inte är ett problem? Din sexualitet kan du förstås tillfredsställa själv och du kan aldrig tvinga andra människor till att göra det åt dig.
Det är sexuellt tvång om du tex försöker tvinga/hota/tjata/manipulera din kille till att exempelvis slicka dig mellan benen. Det kan ju inte vara så kul för dig heller?
Ta det med ro och inse att din sexualitet inte är andras problem att ta hand om. Det är inget problem om DU inte gör det till ett.

Ingenstans har jag betonat att jag tjatsexar. Men jag tycker att det är en icke-existerande debatt när en kvinna vill mer än sin snubbe. Och ”onani” antar jag att du syftar på när du skriver ”tillfredsställa dig själv”. Det har ingenting att göra med skammen jag känner över att vilja ha sex mer än min partner, anser jag. Och, för att betona igen, jag tjatsexar INTE. Det jag ville påtala var den kvinnliga skammen inför sexualiteten som ger ens manliga partner rätt att slutshamea en.

När en ”lite fint” närmar sig för eventuella samlag. Jag garanterar att jag INTE manipulerar mig till oral, anal eller vaginalt sex. Eller sex i andra former heller. Jag LOVAR.

A:
Förlåt om det lät det som om jag anklagade dig för sex-tvång/tjat. Jag ville bara tydliggöra att din sexualitet är ditt eget problem att ta hand om.
”Det har ingenting att göra med skammen jag känner över att vilja ha sex mer än min partner..”
Om killen inte vill slicka dig mellan benen så får du tillfredsställa din egen sexualitet. Lätt som en plätt och inget att skämmas över. Återigen – du skapar ett problem som inte finns.

Men nu tycker jag inte att du är rättvis, noboytoy. A skapar inte något problem alls, A berättar hur hon känner kring det faktum att hon vill ha mer sex än sin partner. Läs det hon skriver istället för att blint gå till attack mot något som du själv hittat på att hon menar.

Jag håller inte med NBT. Jag tror iofs inte hon förstår vad du menar. Jag har också blivit slutshamead när jag var den som hade mest lust vid några tillfällen. INTE pga att jag på något sätt försökte tvinga mig på mannen utan för att han såg ner på kåta kvinnor. Han kunde säga saker som ”ja, du la ju upp dig snabbt” och ”män tycker att kvinnor är lösaktiga när de är så villiga som du” och liknande saker.
Det är allt annat än att ”skapa ett problem som inte finns”. Det är själva essensen i det patriarkala kvinnoföraktet och medföljande kontroll av våra kroppar. Tycker verkligen inte det låter som att du försökt tvinga dig till oralsex utan att du utsatts för skuldbeläggande av din sexualitet enbart i egenskap av kvinna. Det är inte okej på något vis att behandla dig så.

Meme, A och WDF:
Har jag missuppfattat något här? Jag ställer nu frågan till A om problemet alltså är att hennes kille slutshamar henne?
I så fall menar jag, att hon inte behöver skämmas och inte skall nedvärdera sig själv (som jag skrev). Det är ju killens problem, även om A uppfattar killens slutshaming som ett problem för henne.
Jag ville också tydliggöra att ens egen sexualitet inte är andras ansvar/problem att tillfredsställa åt en. Min mening är alltså inte att anklaga A för sexuellt tvång mot sin kille, vilket jag också förklarade.
Jag förstår inte problemet?

För övrigt skrev A i sin första kommentar:
…”motsatt problem jag känner att jag upplever – jag vill ligga mer än min pojkvän som sällan eller aldrig vill ha sex med mig längre.”
Jag uppfattade dessutom denna mening som att problemet är att killen inte vill tillfredsställa A:s sexualitet åt henne längre.

Problemet är väl att du påstår att A har hittat på ett problem som inte finns och det problemet skulle enligt dig vara att A vill bli slickad mellan benen men att hon istället borde tillfredsställa sig själv när inte partnern vill. Du har missuppfattat vad A skriver helt enkelt alternativt läst något som inte står i hennes kommentarer.

”Problemet är väl att du påstår att A har hittat på ett problem som inte finns och det problemet skulle enligt dig vara att A vill bli slickad mellan benen men att hon istället borde tillfredsställa sig själv när inte partnern vill.”
A skrev i sin kommentar att det ÄR ett problem för henne att hennes kille inte vill tillfredsställa hennes sexualitet. Det ser jag som ett problem som A skapar för sig själv eftersom hon, som alla andra, kan tillfredsställa sin egen sexualitet.

Det skrev hon faktiskt inte. Hon konstaterade att hon vill oftare än mannen i fråga och sedan berättade hon vad problemet var: Han slutshaemar henne och verkar tycka att hon är äcklig för att hon som kvinna är kåt.

Jag kan ändå se det nödvändigt att titta på debatten från båda sidor. Vad händer när en kvinna vill ha sex mer än snubben? Vad händer när snubben vill ha mer sex än henne? Kan vi kartlägga tendenser här så kan vi komma åt vart makten ligger. Och jag gissar att det ser ut på det viset. Vill kvinnan mer = hån. Vill han mer = hon känner press att ställa upp.

Jag tycker att det framgått ganska tydligt att jag med mitt exempel från mitt eget liv just menade det Fettföraktet åsyftar på: det handlar inte om att tvinga mig till oralsex utan att jag, liksom många andra, utsätts för skuldbeläggande av min sexualitet enbart i egenskap av kvinna. Och att detta är en debatt jag tycker borde synas, och jämföras, med debatten om män som vill ha sex mer än kvinnor som då förväntas ”ställa upp”.
Men jag borde väl inte tagit mig själv som exempel då detta uppenbarligen bara leder till individbaserade ”goda råd” jag inte bad om, som även de känns lite slutshameande minst sagt.

Det framgick med all önskvärd tydlighet. Jag förstår inte hur du bättre kunde förklarat vad du menar. Du har inte gjort något fel här, tvärtom är det du tar upp en väldigt viktig aspekt av hur kvinnoföraktet yttrar sig!

A:
Jag ber om ursäkt för att jag uppfattade din första kommentar fel:
…”motsatt problem jag känner att jag upplever – jag vill ligga mer än min pojkvän som sällan eller aldrig vill ha sex med mig längre.”
Nu har du i senare kommentarer förklarat att ditt problem istället är den slutshaming som din kille utsätter dig för. Det förstod inte jag av din första kommentar så – sorry!

Det kan förstås vara så. Men jag tror också att det oavsett könsroller lätt blir en polarisering när den ena vill mer än den andra. Dvs att den som vill mindre känner sig pressad att leva upp till partnerns lust och p g a pressen får ännu mindre lust…

Som sagt. Reaktionen att han hånar och nedvärderar min sexualitet, som jag upplevt i många liknande samband med män jag vill ha sex med, är det jag betonar.

Yes, jag är med! När jag skrev min kommentar syntes bara de två första kommentarerna och då uppfattade jag dig som att det var en känsla du hade mer än att din pojkvän faktiskt slutshamade dig. Sorry!

Tänk vad bra om alla kvinnor som läser detta kunde få sina män (nu gör vi en grav heterogeneralisering, ja!) att läsa den här krönikan UTAN att karlarna ifråga tog det som ett personligt påhopp (apropå förra inlägget). Att de istället kunde ta sig en funderare på vad de själva har för roll i detta och modifiera sin attityd kring rätten till sex. Diskutera problemet med andra män. Men jag betvivlar att det kommer hända. Jag betvivlar att särskillt många ens kommer visa krönikan för män i sin närhet och be dem läsa. För det skulle bli så jävla dålig stämning.

Jag tror inte att det hade spelat ngn roll. Tog själv upp exakt det som krönikan handlar om med min fd pojkvän, ngn som ändå utger sig för att vara en ”medveten vänstersnubbe”, för att försöka få honom att förstå att det inte bara var mig det var fel på som mådde dåligt av sex, och att ALLA andra kvinnor älskar sex; något han hela tiden försökt intala mig. Ville få honom att förstå att väldigt många kvinnor känner likadant, ställer upp på sex de egentligen inte vill ha för att det är det man har lärt sig, för att det ofta är lättare än att leva med konsekvenserna och bestraffningen. Trodde väl att han skulle reagera på ngt sätt, se det som ett problem om det nu stämde. Men han förstod inte ens vad som var problemet. Menade att i förhållanden ingår det att kompromissa och att han mår lika dåligt av att ha mindre sex än vad han egentligen vill ha, som jag eller ngn annan skulle må av att ställa upp som runkdocka; att det är en skyldighet när man ingår i ett förhållande att iaf ställa upp så pass mkt att det blir ngn slags jämvikt i eländet – typ att lika många ggr som den ena tvingas avstå bör den andra tvingas ställa upp om det ska vara rättvist. Denna man var jag tillsammans med i nästan ett decennium och trodde att han faktiskt älskade mig.
Inte är han ngt unikt undantag heller. Vet gott om män som är mer insatta i feministisk analys än många kvinnor och tom kan vara ”duktiga feminister” – så länge ingen försöker peta på deras heliga sexualitet. Skulle tom gå så långt som att påstå att dessa ”feministiska” män generellt är mer sexuellt gränsöverskridande än män i allmänhet.

Därav ”jag betvivlar att det kommer hända”!
Cheezus, nu har två pers kommenterat om att män inte skulle vara kapabla att ta till sig detta respektive diskutera saken med andra män och det är ju för tusan det jag skriver! Att jag sedan kommer till den lätt ironiska slutsatsen att det inte kommer komma till den punkten Att de nyöversättning ta ställning till det eftersom kvinnor, enl min teori, inte kommer visa krönikan för dem pga precis samma mekanismer som krönikan i sig berör gör liksom inte att hela första poängen försvinner!
Pluggar just nu läsförståelseundervisning. Vissa kommentarer (ej enbart ovan nämnda) får mig att reflektera djupt kring mina studier, för att uttrycka det milt.

Du behöver inte förolämpa min läsförståelse? För det första så är det väl ganska uppenbart av min kommentar att jag kommit ur ett jäkligt pissigt förhållande och mest bara ville instämma i din kommentar om att det är ett lönlöst projekt att försöka få män att förstå – för det andra så var min poäng och erfarenhet att det inte ens behöver vara så enkelt som att män ”tar det personligt”, utan mycket väl kan förstå själva grejen med att många kvinnor ställer upp med sk husfridssex, men helt enkelt bara inte ser det som ett problem.

Jag ber om ursäkt om du tog det som en förolämpning men faktum är att jo, denna diskussion är intressant och tankeväckande ur läsförståelsesynpunkt. Om inte annat för att du i din tur tycker att det ”väl är ganska uppenbart” hur du i din tur menade, medan jag inte läste din kommentar som ett instämmande även om den i praktiken höll med (och för att märka ord så var det för att du skrev ”jag tror inte att det hade spelat någon roll” istället för ”jag tror inte heller att det hade spelat någon roll” vilket i mina ögon hade förmedlat ett medhåll tydligare).
Därmed inte sagt att du skrev fel, eller att jag läste fel, utan helt enkelt att det är intressant ur läsförståelsesynpunkt det här med skriftlig kommunikation, och att det väcker tankar hos mig som studerar det, hur lätt det är att bli missförstådd (vilket också syftade på diskussionen mellan A och nbt ovan).
Att jag sedan blev frustrerad över min upplevda oförmåga att göra mig förstådd tycker inte jag har att göra med att du har levt i ett dåligt förhållande, vilket jag dock beklagar. Det är du inte ensam om.
Jag uppskattar och tackar för förtydligandet av ditt svar, nu förstår jag merparten av hur du menade mycket bättre – speciellt kring din andra poäng!

Hjerpe: Tack själv för ditt förtydligande! Håller med dig om att det ÄR intressant med läsförståelse (och naturligtvis extra så för dig som studerar just ämnet) – när jag läser din kommentar idag, då jag själv befinner mig i en annan sinnesstämning och inte känner mig lika defensiv som igår, så uppfattar jag den helt annorlunda och inte alls förolämpande. Igår tolkade jag ditt djupa reflekterande kring dina studier som ett lite förklätt hån över min och andras läsförståelse, idag tolkar jag det som det faktiskt står – dvs att du faktiskt reflekterade kring dina studier. Mottagaarens sinnesstämning verkar vara ytterst relevant för läsförståelsen 🙂
Min andra poäng var det jag egentligen ville besvara ditt inlägg med, vilket sedan försvann något i upprördheten då jag började skriva mer om mitt ex, och säkert var det inte så uppenbart som jag upplevde att det var medan jag skrev!

”Diskutera problemet med andra män. Men jag betvivlar att det kommer hända. Jag betvivlar att särskillt många ens kommer visa krönikan för män i sin närhet och be dem läsa. För det skulle bli så jävla dålig stämning.”
Lär inte hända, tyvärr.
Av vad jag personligen har upplevt bland mina (feministiska) manliga vänner så diskuteras eller problematiseras inte sexualitet alls. Det finns liksom inte på den sociala kartan. Den gången jag minnas att någon försökte ta upp ett problem blev frågan snabbt nedtystad. Och det här är då bland snubbar som bla. har läst genusvetenskap på avancerad nivå.

Ja, det var väl litegrann det som var min poäng. Men visst vore det fint om det hade kunnat vara så?
Och det är mot det jag strävar genom att förespråka ett genusmedvetet föräldraskap för jag tror att det kommer ta några generationer innan män (som grupp) kan närma sig den frågan.

Det vore fint om majoriteten av män tog ansvar ja. Och mitt medhåll av din poäng var kanske inte så tydlig, ber om ursäkt om jag ställde till det.

Jag känner igen mig så oerhört, förr hade jag också sex för sakens skull och inte för att jag ville, har inte det beteendet med min nuvarande sambo dock (längre ska tilläggas). Att kalla det våldtäkt är ju däremot att dra det liiiite väl långt kan jag tycka. Min sambo våldtog inte mig när jag ”ställde upp” på sex, han har i efterhand inte förstått att jag hade gjort det trots att jag inte var sugen, skulle ALDRIG påstå att han eller någon av mina tidigare män våldtagit mig för att jag ställt upp pås ex. Kan också tilläggas att ingen av dom har tjatat heller iofs.Man har faktiskt ett eget ansvar med!!! Har aldrig mått så bra i min sexualitet och relation sen jag slutade med att ha sex fast jag inte va sugen och slutade fejka – jag tog beslutet att inte göra så längre och sen dess har det inte vart några problem även om man självklart kan få tllbaka tankar som: ”nu har vi inte haft sex på 2-3 veckor, vi ”måste” ju nästan…

”har inte det beteendet med min nuvarande sambo dock (längre ska tilläggas)” – Jag är extremt nyfiken på hur du gick tillväga för att bryta det beteended. Jag har ett superfint förhållande med min sambo, men som många andra män tror jag inte att han någonsin ens har reflekterat över sin attityd till rätt till sex i ett förhållande. Han ”försöker” vara förstående när jag inte är sugen, men det blir ändå ofta tjat, och vi har pratat mycket om det faktum att det driver hans självkänsla i botten när han känner att jag inte ”vill ha” honom. När vi träffades var jag väldigt sugen väldigt ofta, men hade sedan en period när jag mådde väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt och sexlusten blev självklart lidande. Under den tiden ställde jag upp för att han inte skulle känna sig nekad, fast jag inte ville, och det har verkligen sabbat för mig – Har knappt någon lust alls nu. Jag vill ha närhet, men inte sex. Jag gissar att det är just den perioden som har inneburit att jag nu förknippar sex med ett måste, med press och skuldbeläggande och ångest, och därför bara inte vill. Är orolig att lusten aldrig kommer att komma tillbaka, och jag känner att det är ett MÅSTE för att få ett (för mig) fungerande sexliv att jag lyckas bryta trenden av ställa upp-sex. Så är som sagt väldigt nyfiken på hur du gjorde detta!

Nu är frågan inte riktad till mig men jag känner igen mig så mycket i delar av vad du skriver att jag gärna vill svara i alla fall.
Din beskrivning av hur känslan av att du ”måste” sabbar din sexlust är exakt det jag själv känt innan jag lyckades bryta min ”gå med på”-attityd.
I min erfarenhet, så är det enda som hjälper att alltid vägra ALLT sex som inte känns kul. Så fort jag tänker måste/borde eller liknande är det bara 100% vägra utsätta mig för det som gäller. Inget annat fungerar för mig. Detta då ”måste”-känslan annars sabbar de gånger jag annars skulle vilja. Vilket ju i sin tur då annars leder till ännu fler ”måste”-situationer och ännu mindre sex-lust.
Nu har jag verkligen förmånen att nu ha en partner som dels accepterar att jag bara vill när jag VERKLIGEN vill och dels är ett oerhört stöd när jag behöver prata om det. Han har även aldrig själv utsatt mig för något obekvämt beteende i frångan så just hur din relation beskrivs känner jag inte igen från min nuvarande relation men dock från den relation där mitt låt-gå-beteende startade (och slutade).
Om du känner som jag, att din självkänsla totalt tankar när du går med på saker du egentligen inte vill tycker jag att du ska berätta det för din partner. Jag tycker också att du ska läsa ditt eget inlägg en gång och se om du reagerar på samma sak som mig:
Du säger att ni ”pratat mycket om det faktum att det driver hans självkänsla i botten”. Det ni egentligen borde prata ”mycket” om är ju knappast hur han känner för att du inte vill! Det ni borde prata ”mycket” om är ju snarare det du skriver senare om att förknippa sex med ett måste och att det är avtändande för dig att behöva känna så. Det är väl troligen inte så att du inte vill ha sex med honom? utan snarare att du inte vill ha sex som bygger på en känsla av tvång?

Det är så vansinnigt svårt tycker jag Jensi! Jag bara kände en dag att näe – här ligger jag igen och hade hellre gjort något annat, orka! Jag började helt enkelt ”bara” säga nej – jag är inte sugen. Det har gått väldigt bra och jag förklarade också att det inte får bli press, stress och tjat för då blir jag så okåt som man kan bli. Vi har haft mycket snack om detta och blivit väldigt duktiga på att känna in och hur vi ska visa att vi vill ha sex utan att den andre blir pressad. Det visade sig nämligen att min man inte heller alltid var så sugen och ibland lite smått otaggad haft sex ändå. Men ja…stå på dig! Sex ska vara kul för alla inblandade!

Ska en partner som inte vill kyssas eller kramas särskilt ofta visas lika stor förståelse som någon som sällan eller aldrig vill ha sex? Detta är en genuin fråga. Ja, hur skulle ni som sällan eller aldrig vill ha sex ställa er till om er partner inte vill kyssas eller kramas särskilt ofta?

Ja, naturligtvis ska det visas lika stor respekt. Man har aldrig rätt till någon annans kropp. Jag mår dåligt av sex men gillar kramar och fysisk närhet för övrigt. Hade dock bara känt mig djupt äcklad av mig själv om jag fick veta att det var något min partner bara ställde upp på för min skull och i själva verket fann obehagligt.
En genuint menad fråga tillbaka: Vad får man ut av att kyssa, krama eller ha sex med någon som man är medveten om egentligen inte vill, bara ställer upp för att tillfredsställa ens egna behov, och mår dåligt av att få sin kroppsliga integritet kränkt? Undrar verkligen detta på riktigt.

Svar: Ingen alls om man är en vettig person.
Min poäng med frågan är att många *här* verkar ta väldigt lätt på det naturliga behov som många(inte alla!) människor har av sex, att det inte skulle vara en stor uppoffring att sällan ha sex när det är något man tycker är viktigt. Jag tycker båda perspektiv är lika viktiga. Att bara släta över det ena perspektivet, och få det till att man per automatik är en skitstövel för att man lider av för lite sex tycker jag är en simplifering av högst mänskliga behov.
Både den som inte vill ha sex, och den som vill ha sex lider lika mycket. Ingen ska göra något som den inte vill, men jag tycker att den som inte vill ha sex ska ha förståelse för att det även är en stor sak att ge upp sex för den som finner det viktigt. Det uppstår alltså ett problem i relationen, och att då komma med rådet att man kan nöja sig med med onani är bara löjligt. Som att onani är ett substitut för den närhet mellan två personer som sex ofta är.

Gabriel:
..”många *här* verkar ta väldigt lätt på det naturliga behov som många(inte alla!) människor har av sex”
De flesta har nog behov av att tillfredsställa sin sexualitet men ingen har ett ”naturligt behov” av att andra skall göra det åt dem.
…”är en skitstövel för att man lider av för lite sex tycker jag är en simplifering av högst mänskliga behov.”
Lider av ”för lite sex”? 🙂 Du lider inte av för lite sex. Du ”lider” inte av att tillfredsställa din egen sexualitet istället för att tvinga/tjata/manipulera andra till att göra det åt dig.
Din sexualitet kan du aldrig lasta över på andra, som om det vore ANDRAS problem att tillfredsställa DIG sexuellt. Tycker du verkligen det?

Ditt svar är ett perfekt exempel på det jag belyste i mitt första inlägg. Tunnelseende.
Jag har inte sagt ett ord om tjatsex, eller att man ska ställa upp mot sin vilja. Däremot att det är ett högst reellt problem om man har helt olika sexdrifter, och det inte kan lösas så enkelt som du vill göra gällande.
Jo, jag skulle vidhålla att för många människor är det ett högst naturligt behov att tillfredsställa sin sexualitet tillsammans med sin partner. Man har däremot ingen RÄTT att få sina sexuella behov tillfredsställda av sin partner.
Att man kan tillfredsställa sin sexualitet själv istället för tillsammans med sin partner är som att säga att ens emotionella behov kan bli tillfredsställda av andra eftersom man har vänner och familj som kan ge den, istället för ens partner. Ditt argument är således rätt så dumt.

Gabriel:
…”det är ett högst reellt problem om man har helt olika sexdrifter, och det inte kan lösas så enkelt som du vill göra gällande.”
Visst är det enkelt att lösa – varje människa är fullt kapabel att tillfredsställa sin egen sexualitet. Det verkar dock som att du ser det som ett ”behov” för dig, att andra skall göra det åt dig? Detta argument är ju väldigt dumt och framför allt egoistiskt.
..”ett högst naturligt behov att tillfredsställa sin sexualitet tillsammans med sin partner.”
Som sagt – ingen människa har ”behov” av att låta andra tillfredsställa ens sexualitet. Du har inget ”behov” av att din partner tillfredsställer din sexualitet åt dig. Du kallar detta ”tillsammans”? Vad är det som är ”tillsammans”, när du bara tillfredsställer din egen sexualitet?

”Däremot att det är ett högst reellt problem om man har helt olika sexdrifter, och det inte kan lösas så enkelt som du vill göra gällande.”
Den lösning många förespråkar här är att var och en tar ansvar för sin egen sexualitet, dvs onanerar eller vad man nu föredrar när partnern inte vill. Men det tycker du är en för enkel lösning. Vilken lösning förespråkar du?

<3 <3 <3
Instämmer i precis allting du skrivit under hela detta blogginlägget. Problemet, om man nu vill göra det till ett sådant, ligger ALLTID hos den part som vill ha mer tillgång till den andres kropp än vad denna är bekväm med, och det finns två lösningar: onani eller, om man tvunget behöver andra människor att runka av sig i, avsluta relationen.
Att börja prata om att se saken ur bådas synvinklar, eller att den som inte får hjälp att tillfredsställa sina sexuella behov av andra skulle må lika dåligt ("lida?!") som den som ska ställa upp med sex mot sin vilja får mig att må fysiskt illa. Vad är det för fel på er?!

”Att börja prata om att se saken ur bådas synvinklar, eller att den som inte får hjälp att tillfredsställa sina sexuella behov av andra skulle må lika dåligt (”lida?!”) som den som ska ställa upp med sex mot sin vilja får mig att må fysiskt illa. Vad är det för fel på er?!”
Eller hur? Det finns en bra tumregel att hålla sig till:
Ja + ja = Ja
Nej + ja = Nej
Det ska bli väldigt intressant att höra vad Gabriels lösning är, eftersom lösningen att ta ansvar för sin egen sexualitet är för enkel för honom. Det förvånar mig å andra sidan inte eftersom jag nästan bara ser män förespråka att kvinnor ska ta hänsyn till deras höga sexdrift samt med tanke på de kommentarer Gabriel skrivit förut.
Om det ska tas hänsyn till den som vill och inte den som inte vill hamnar vi i sexuella övergrepp. Har du tänkt på det Gabriel?

exquisitecorpse:
”Problemet, om man nu vill göra det till ett sådant, ligger ALLTID hos den part som vill ha mer tillgång till den andres kropp än vad denna är bekväm med..”
Jamen exakt! Uppmuntrar föräldrar till homosexuella killar dem, att ställa upp på att bli penetrerade närhelst deras manlige partner så önskar? Problemet ligger ju bara hos den som inbillar sig att andra finns till för att tillfredsställa dennes sexualitet. Den personen gör sin egen sexualitet till ett problem i relationen OCH för den andra parten.
”den som inte får hjälp att tillfredsställa sina sexuella behov av andra skulle må lika dåligt (”lida?!”) som den som ska ställa upp med sex mot sin vilja får mig att må fysiskt illa. Vad är det för fel på er?!”
”Lida”, alltså? ”Om du inte runkar av mig så ”lider” jag! Buhu, dumma, dumma dig!” 🙂
Jag undrar också vad det är för fel på folk…?

Så länge man är fysiskt kapabel att onanera kan man inte lida av att inte få sina sexuella behov tillfredställda. Förstår verkligen inte hur du menar? Däremot kan man naturligtvis lida av brist på närhet – undrar dock var denna närhet skulle komma in i bilden när den person man runkar av sig i bara ställer upp och egentligen inte vill?
Att nöja sig med onani är bara löjligt? Vad menar du skulle vara alternativet, om man nu faktiskt har valt att ingå i en relation med någon som inte vill ha lika mkt sex som en själv? Rent konkret? (förutsatt att man vill stanna i relationen då, att avsluta den har såklart båda rätt till)

Om personerna har såpass olika syn och relation till sex, och det inte handlar om kortare perioder som kan uppkomma då och då, och det leder till att båda eller någon av parterna blir alldeles för otillfredsställd tycker jag att man ska göra slut. Jag ser ingen anledning till att man ska stanna i ett förhållande man inte blir glad av. Den som inte gillar sex kanske har svårt att förstå vad det kan betyda för andra. Tycks i alla fall vara så med tanke på vissa av svaren i denna tråd, särskilt när man likställer onani med sex mellan två personer. Vilken fattig syn man måste ha sex i sådana fall. Som att sex bara handlar om att få en orgasm.
Precis som alla andra problem så kan man föra diskussioner om sex. Finns det någon särskild anledning till att en part inte vill ha sex? Trötthet? Barn? Stress på jobbet? Eller är det något som ens motpart gör fel? Är man en skitstövel, visar man ingen respekt eller uppskattning i vardagen? Problem i relationen etc. Detta är inga ovanliga anledningar till att folk tappar sexlusten. Det är såna diskussioner jag menar att man kan föra. Inte att tjata sig till sex eller manipulera. Om det är så att den andre parten helt enkelt inte vill ha sex särskilt ofta för att det är så man fungerar, ja då finns det inte mycket att göra. Antingen accepterar motparten det eller gör man slut. Jag tror dock inte att de som vill ha sex väldigt sällan är särskilt många, i alla fall inte i min ålder.
Återigen, dra inte upp pseudoargument om att tvinga någon till det den inte vill. Du och andra har gjort det gång på gång när inget jag skrivit har handlat om att man ska göra något man inte vill.
Varför kan man enligt dig lida brist på närhet? Kan man inte söka närhet hos andra? Enligt din logik borde det vara möjligt. Kräv inte din partner på närhet om hen inte vill! Gud vad egoistiskt!
Och till personen som försöker göra detta till ett problem som att det bara eller mest handlar om män som vill ha mer sex än kvinnor har en väldigt begränsad verklighetsuppfattning. Att det skulle vara mer vanligt hos män har jag inte sett några belägg för, men visst man kan ju alltid gå på magkänslan eller anekdotisk bevisföring.

Gabriel:
…”och det leder till att båda eller någon av parterna blir alldeles för otillfredsställd…”
Du måste ju försöka förstå att det inte finns en enda människa i denna värld som behöver gå omkring och vara ”sexuellt otillfredsställd”. 🙂
Att du inte kan förmå andra personer till att tillfredsställa din sexualitet åt dig, betyder ju inte att du blir ”sexuellt otillfredsställd”. Din sexualitet kan du alltid tillfredsställa på egen hand. Eller behöver du någon som matar dig med sked eller lagar din mat också för att tillfredsställa ditt ”behov” av mat?
”Tycks i alla fall vara så med tanke på vissa av svaren i denna tråd, särskilt när man likställer onani med sex mellan två personer.”
Om du tycker att det är skönare för dig, att någon annan tillfredsställer din sexualitet åt dig, istället för att du gör det själv genom onani, är fortfarande inte andra människors problem. Självklart vore det toppen om du och din partner hade exakt samma behov av sexuell tillfredsställelse vid exakt samma tidpunkt och lika ofta men det funkar sällan så.
Ni är två olika individer med olika sexualitet. Det är kul om din partner vill att du skall tillfredsställa hennes sexualitet, lika ofta som du vill att hon skall tillfredsställa din, men ingen av er har ansvar för att tillfredsställa den andres sexualitet.
”Inte att tjata sig till sex eller manipulera. Om det är så att den andre parten helt enkelt inte vill ha sex särskilt ofta för att det är så man fungerar, ja då finns det inte mycket att göra.”
Här är ju problemet som LD tar upp. Väldigt många hetero-kvinnor känner ett tvång att tillfredsställa sina mäns sexualitet åt dem – annars hotar mannen med att lämna dem. Detta är alltså hot och manipulation, för att ”få” någon att göra något för en.
Hetero-mannens ”kärlek” är alltså lika med att hans kvinnliga partner skall tillfredsställa hans sexualitet, helst så ofta som han önskar och – ”annars” – lämnar han henne. Detta är hot och manipulation för att få sin egen vilja igenom och för att manipulera en annan människa till att tillfredsställa ens sexualitet åt en. Vissa använder tjat/hot/manipulation, andra våld och vissa pengar.
”Och till personen som försöker göra detta till ett problem som att det bara eller mest handlar om män som vill ha mer sex än kvinnor har en väldigt begränsad verklighetsuppfattning.”
Du kan ju börja med att läsa lite forskning och studier i ämnet. Det är ingen hemlighet att hetero-män vill att kvinnor skall tillfredsställa deras sexualitet oftare eller att många, många kvinnor har så kallat ”husfridssex” mot sin egen sexuella vilja.
Vilket i sin tur innebär att många heteromän dagligen tror att de har ”sex” med kvinnor, samtidigt som deras kvinnor känner sig sexuellt utnyttjade och kanske till och med mer eller mindre våldtagna av sina män.
Tyvärr är din inställning inte alls ovanlig bland heteromän. Vad varje heterokvinna därför bör tänka på innan hon inleder en relation med en man, är att många män anser att det är kvinnans ansvar att tillfredsställa mannens sexualitet åt honom, så ofta som han önskar sig.
Heteromän bör tänka på att singelliv (att lämna kvinnan) inte garanterar att andra kvinnor regelbundet kommer att tillfredsställa er sexualitet åt er. Många heteromän som är singlar, får helt enkelt tillfredsställa sin egen sexualitet och inte särskilt många kvinnor står på kö för att göra det åt dem.

noboytoy:
Du upprepar bara samma hårda argument gång på gång, när du inte tillskriver mig mansgeneraliserande beteenden och gör massa antaganden om min sexualitet(trodde folk hade lärt sig ett och annat efter den senaste veckans debatt) , och det är uppenbart att vi har olika syn på hur man kan bemöta olika nivåer av sexlust. Jag förespråkar en diskussion och du förespråkar tystnad. Finns inte mycket mer att säga där.
Däremot hade jag gärna velat veta hur du resonerar om min fråga när det gäller emotionella behov? Säg att man är missnöjd med att ens partner inte beter sig på ett visst sätt, har man då rätt att påtala denna brist hos ens partner, eller ska man hålla käft och söka närhet och liknande behov hos vänner eller i sig själv? Jag syftar självklart inte på när ens partner aktivt gör något man finner dumt, snarare när man underlåter att göra något.

NBT: Tack, du sätter ord på mina tankar!
Gabriel: att onanera = tillfredsställa sina sexuella behov
Du gör, föga förvånande, samma sak som alla män jag kommit i kontakt med, dvs likställer närhet med någon form av fysisk kontakt. Kul för dem som hittat en partner med vilken de kan kombinara både sexuell tillfredsställelse och känslomässig närhet, många kvinnor upplever uppenbarligen inte det i sina förhållanden, utan känner snarare att mannens sexuella tillfredsställelse är priset man tvingas betala för hans känslomässiga närhet, vilket du själv också beskriver: ”Antingen accepterar motparten det eller gör man slut.” – dvs antingen ställer man upp på sex man egentligen inte vill ha eller så blir man lämnad. I den meningen skriver du ju klart och tydligt att det heller inte är några problem för dig med en motpart som bara ”accepterar”, dvs tillfredsställer dina sexuella behov åt dig utan att själv känna samma tillfredsställelse – undrar åter igen var den närhet du pratar om är så viktig för att dina sexuella behov ska bli tillfredsställda kommer in där?
Man kan naturligtvis lida brist på både sexuell tillfredsställelse och känslomässig närhet. Skillnaden är att tillfredsställelse av det förstnämnda inte kräver någon annan person än en själv. Jag vet inte hur dina förhållanden brukar se ut, men om jag och min partner inte känner eller ens är intresserade av ngn känslomässig närhet till varandra, så.. ja, då hade vi nog aldrig inlett en relation från första början? Spelar du dum eller menar du allvar?

Gabriel: Läste din kommentar igen och ser att jag i min trötthet missuppfattade meningen ”Antingen accepterar motparten det eller gör man slut.” – läste det först som att du syftade på att den part som vill ha mindre sex ska acceptera, ser nu att du menade tvärtom. Så glöm den biten.

Gabriel:
Jag upprepar mina ”argument” precis som du. Vi kommer inte längre. Det finns inga ”argument” för att ha inställningen att andra skall tillfredsställa ens sexualitet åt en.
För att tala klarspråk (om LD godkänner):
Många heteromän har dagligen något som de kallar för ”sex med” kvinnor. Detta ”sex med” är inte per automatik sex för kvinnor. I många fall är det bara heteromän som onanerar (runkar av sig) i kvinnors kroppar.
På samma sätt, kallar vissa män sitt extrema runkande i djurs, barns och liks kroppar, för ”sex med”. Att en man anser att han har ”sex med”, innebär inte att den levande varelse som han runkar av sig i, också har sex.
Den här utvecklingen, dvs att det kallas ”sex med”, även då en man bara runkar av sig – onanerar – i andras kroppar har visat sig orsaka mycket skada för kvinnor och barn (och husdjur) i världen.
Det är inte sunt för män att inbilla sig, att deras runkande i andra levande och döda varelsers kroppar, är lika med ”sex med”. Det finns inget ”med” – det är snarare ”mot”, ”på” eller ”i”. Manlig onani, då mannen alltså har tjatat, tvingat med våld eller betalat för att ”få” andra människor att delta med sina kroppar, under tiden mannen tillfredsställer sig själv sexuellt.

Om jag hade en son som var homosexuell så skulle jag aldrig uppmana honom till att ställa upp på husfridssex, dvs låta sig penetreras analt mot sin vilja av sin manlige partner.
På vissa låter det som om de inte ens kan tillfredsställa sig själva sexuellt, utan förväntar sig att andra skall göra det åt dem? Måste ni matas av andra också?

Det är för all del inte relevant för diskussionen, men jag tror nog att det där var en grov generalisering av homosexuella mäns sexliv.
Hur som helst.
Jag kan bara tala för mig själv, men den enda aspekten av min sexualitet som jag kan tillfredsställa på egen hand är den rent fysiska, och det är för mig den minst viktiga. Övriga bitar kräver ett samspel med andra människor, vilket inte på något vis ger mig rätt att kräva eller förvänta det naturligtvis. Jag vill bara påpeka att det inte är så lätt att tillfredsställa sig själv (mentalt) alla gånger.

Hon syftar nog på att det bland homosexuella män är långtifrån ovanligt att avstå från analsex.

Aa
män som inte vill ligga med sina flickvänner brukar lida av hora/madonna komplexet ^^ och då försöka leva ut horeriet med en ”ofin” kvinna, oftast i form av en man, som låtsas vara kvinna, på nätet –
att kvinnor ens vill ligga är Äckligt (ev även onödigt), ”som bögar typ”
– ta initiativet!
= bli en docka som beter sig som i penetratörernas maror
män vurmar för snabbisar, büch dich, klatch och klart
att inte tänka, inte tänka …
hm, vad liknar det? Psykos; sexualpsykos
(runka i fyrkant)
”kanske är det så att samlagsmöten endast kan ske spontant och utan att någon specifikt velat det” (…) så de efteråt kan låtsas som att hon var övertagen av en succubus
män tror att fittmuskeln är en bromskloss –
de vill inte ligga samtidigt, utan runka av sig i kvinnor, inte tänka mer, på det, kvinnor får (I STÖRSTA MÖJLIGA TYSTNAD) mastrubera
män visar ett bristande intresse för kvinnors sexualitet, minst sagt ^^

jag hade vart ok med husfridssex ibland om det någonsin gick åt två håll 😉
”men jag är juh inte … K Å T”

jag var mindre ok med mitt x som skintrallade i sängen o gick in för att väcka mig var och varannan morgon … usch
han slog mig om jag inte ställde upp på ”husfridssex” och spelade att jag tyckte det var skönt, han slog mig ändå so …
De oändliga grälen var tärande, t.ex för att jag inte ville ha rumpsex; en gång när en husgäst stod i duschen försökte han ”få till” en snabbis i vår etta analt, jag pötte bort honom, han svarade med o nita mig några gånger.
”varför är det den som säger nej som har rätt” klagade han ofta

”om bara kvinnor tog initiativet”
– flickor visa lite ansvar för er egen sexualitet – Regina Lund
http://www.imdb.com/title/tt0330541/?ref_=fn_al_tt_2
Sjukt, frustrerande och sorgligt att de flesta män svarar med skammbeläggning, ibland t.o.m INSTRUKTIONER
hur en ska vara (i princip alltid fysiskt) och uppmaningar att LySSna, vara lyhörd …
”Män är onda och behöver botas, med våld”
slaveriet, da genocide, sexual-kapitalismen, skönhetsindustrin och hormonrubbning/p-piller(?) … gör att kvinnor verkar inleda sexuella relationer med individer som de inte är attraherade av
Gabriel:
– ”Som att sex bara handlar om att få en orgasm.” – –
sjukt ironiskt när män generellt gör allt för att stå ivägen för kvinnors avslappnade och förlösande klimax.
Detta skrämmer och gör honom avundsjuk, han som inte kan få orgasm, utan bara kissa smegma
– kan jag få en kjaam
– va fan vill du, ser du inte på mig att jag är upptagen; rör inte vid mig
när mannen får svar på tal av sig själv genom tiden …
precis som WDF innan dissikerat:
http://ladydahmer.nu/man-vill-inte-bli-behandlade-som-kvinnor-av-when-darkness-falls/
män hatar att få svar som de ropar av kvinnor, de inte bara hatar utan är också oerhört dåliga på att hantera det och skrattretande ofta förstår de inte vad som händer dem

kvinnor är gemenskapslustigt omotiverade-
kvinnors klittrande är enligt enkäter relativt välfungerande.
b.la det som är roligt i detta med gemenskapssexualitet är att inte veta exakt vilken nerv som kommer att tryckas på när
mäns försök till dessa innovationer är alltid (som är Undantaget) något i stil med ”försöka lura till sig bajsrunk”
SURPRISE

Att man inte ”får” säga nej till sex kan börja innan det blir ett förhållande och då menar jag när det ligger sexuellt mellan två personer. Som när jag ibland nekar en man att visa mig naken i cam eller inte vill bjuda på en onanishow.
Då blir de stötta och menar på att jag ska bjuda på det eftersom de är så kåta, eller har sagt att de tycker att jag är så snygg,och eftersom de varit så ”snälla” och dessutom är kåta så borde jag ställa upp.
Trots att jag vet att jag kan säga nej utan dåligt samvete så får jag det ändå på något vis, att jag ändå inte kan bjuda på mig själv och nånstans är oskön.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *