Kategorier
feminism & genus

Varför envisas vi med att klä upp ungarna när de ska vara fina? Och varför ska man vara fin alls?

Jag har fått frågan ”Hur gör du när det är fest; får Ninjan klänning då?” flera gånger. Det är ju ganska vanligt att man klär upp barnen i finkläder och då gärna traditionella sådana när det är dags för lite festligare umgänge. Typ skolavslutning (sommarfester på förskolan), julfest, bröllop osv.  Och själv klär vi ju upp oss. Och jag har ju funderat över det där och vad det egentligen innebär. ”Göra oss fina”. Men är vi inte fina som vi är? Hur lär vi ungarna den biten när vi samtidigt gör oss till ibland, gör lite extra, piffar och smyckar? Och hur fan kan vi göra istället? Hittills så har vi bara valt nåt helt och rent till ungarna och jag har väl en tanke om att i framtiden låta ungarna styra den biten själv. Vill Ninja ha cykelhjälm och gummistövlar på bröllop eller fest eller skolavslutning så är det helt ok. Vill Tamlin ha kjol och pyjamaströja på julafton så funkar det utmärkt. Inte lägga oss i alls. Och när det gäller mig själv så måste jag hitta nån balans. Jag tycker ju om att klä upp mig lite, fast å andra sidan så avskyr jag att jag gör det. Finns det någon mellanväg? Hur gör man? Hur gör ni?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

73 svar på ”Varför envisas vi med att klä upp ungarna när de ska vara fina? Och varför ska man vara fin alls?”

Jag klär upp mig när jag är på humör. That's it. Ibland klär jag upp mig för att sitta hemma och skruva ihop möbler! För att jag är på det humöret.

Sen när man går på fest för någon ser jag det som att "Det är hens dag, och hen ser gärna att gästerna är klädda såhär." Oavsett om jag känner mig finare än vanligt i det.

Idag har jag blodgivartshirt, nitbälte, jeans, mitt för korta hår i en halvhästsvans som trillar ut hela tiden, och för första gången så länge jag kan minnas är jag ofint skitsnygg! Jag har inte ens smink på.

Nu har ju inte jag barn, men jag har åsikter ändå.. ;-P

Om jag skulle ha ungar och "klä upp dem" vid finare tillfällen, så skulle jag i mina egna ögon "klä ner dem". För jag tycker ju att puttinutt-klänningar & trista skjortor är SÅ jävla svinfult (!), om vi ska vara sådana. Opraktiskt är det också. När barnen blir äldre får de givetvis vara med och bestämma själva, men om jag klär upp mina ungar så kommer det vara i sköna, lekvänliga kläder i vackra glada färger. Det räcker så liksom. Man kan väl måla naglarna i roliga färger, ha ett mjukt hårband (kanske t.o.m. glittrande?) och/eller ett egengjort armband. Det behövs nog inte så mycket för att ett barn ska känna sig "extra piffig"!

Hur gör jag själv då? Ja.. det är ju en annan femma. Men samtidigt är jag ju vuxen. Jag klär mig i kläder som jag känner mig bekväm i, och som jag själv tycker är fina. Oftast har de en ganska vardaglig prägel iallafall, men fina ändå.. Håret brukar oftast vara som det är, och så sminkar jag mig väl lite grann. Varken överdrivet åt det ena eller andra hållet. Men jag ser inget fel med det egentligen. Till vardags sminkar jag mig nästan aldrig!

Vi "klädde upp" Slurken när vi gifte oss. I en body som såg ut som en kostym typ. Men annars vid kalas eller liknande har vi bekväma kläder på oss och på Slurken.

Jag avskyr att klä upp mig och känner mig som att jag klär ut mig om jag skulle ta på mig nåt som jag inte vanligtvis har. Så länge det är helt och rent så räcker det bra för både mig, maken och Slurken 🙂

En mentor till mig en gång berättade att han brukar ta med sina barn på restaurang cirka 1 gång i månaden, och då klär alla upp sig i kavaj och fina kläder. Eftersom barnen ska lära sig att det är så bland. Jag skrattade åt det då, fast vid närmare eftertanke så vill ju även barn passa in i samhällets normer – när det krävs. För att inte känna sig utanför. Barn känner ju på sig när det dom gör inte passar in, och vem vill vara den som står utanför och tittar på? Sedan är det ju skillnad på att klä upp sig – och klä upp sig. Prinsessklänning, eller klänning överhuvudtaget behöver inte vara normen. Likaså som att man inte behöver sätta en blå skjorta på en pojk för att det ska vara uppklätt.

Sålänge man ser till att ens ungar inte blir -onödigt- utstirrade av andra, så har man lyckats, på den fronten. Sedan vill man ju samtidigt lära sina avkommor att man inte alltid behöver följa strömmen, precis som du beskriver. Så ja, det är svårt.

Mina ungar brukar få nya kläder (byxor/shorts och t-shirt) till skolavslutningarna. Om jag har råd. I år har jag inte råd, så då får de ha på sig nå byxor som det inte är hål på och nån t-shirt som är ren. Yngsta ska ha mjukisbrallor, det har han alltid annars också. Har inget behov av att tvinga på mina barn obekväma 'finkläder', jag har själv bara kläder som är bekväma, även fast jag såklart inte köper kläder jag inte tyker är fina 🙂

Svårt det där, och vad händer när barnen ser att alla andra klär upp sig? Antar att det är som med allt annat du tar upp – hemmet får vara en trygg punkt för det där när det ändå finns överallt i omgivningen. Tycker helt och rent bör vara en bra regel, behöver ju inte nödvändigtvis vara princessklänning/skjorta och kostym och obekväma "finskor" som gör en festfin heller menar jag? Man kanske bara ska låta bli att göra en så stor grej av det framför barnen (eller åt dem) utan bara slänga fram något helt och rent som man själv tycker passar och hoppas ungarna håller med lite gran iaf. ?

/barnlös pedagogik-, etnologi-, och religion-student i Berlin.

låter mina barn välja det de själva känner sig fina i. Som exempel hade min äldste son turtlesdräkt när vi gifte oss och mellan sonen spidermandress när lillasyster döptes. På kalas, avslutningar etc får de ha det de själva väljer, dock inte alltid nyköpt. De har väldigt olika smak och det tycker jag är roligt!

Brukar ta på henne nåt jag tycker är lite snyggare, kanske nyare om det är fest. Hon har inga obekväma kläder som sitter åt eller är styva i tyget så nån prinsessklänning är inte aktuellt. Skulle inte heller klä ett barn i skjorta, kostym eller dylikt.

2011-06-07 @ 13:10:29



URL: http://alisonrocking.blogg.se/
Postat av: Hillalilla

Jag tycker att det är roligt med kläder och bryr mig alldeles för mycket egentligen. Nu har vi köpt några svala (pojk)skjortor i glada färger till dottern som går alldeles utmärkt att ha på kalas. Och när man leker i sandlådan eller äter jordgubbar.

Jag vill gärna att hon har fina kläder, men jag tycker det är helt okej att hon smutsar ner. Det går ju att tvätta, och gör det inte det så var det inte ett plagg som är värt att spara på.

Jag klär upp mig inför kalas och jag brukar klä upp sambon med "Den där skjortan kan du inte ha, och se till att borsta håret" 😉 Jag tycker ändå att det finns en poäng i att veta vad som förväntas av en när man är vuxen och då kommer man inte i en slafsig t-shirt till ett 40-årskalas tex. Jag tycker om att leka med utseendet och jag älskar kalas lika mycket som maskerader. Så jag ser inget fel i att klä upp sina barn (eller sin sambo), men när det blir stereotypt och ett tvång gillar jag det inte alls.

När jag gör mig fin väljer jag kläder som jag sällan använder, dvs lite finare kläder i mina ögon. Oftast är de inte mer finare än min vardagskläder eller så utmanar jag mig att sådant som jag tycker är fint men som jag inte alltid skulle vågat ha på mig.

Med barn som är det olika, kalas gäller det att ha kläder som går att leka i, och då väljer barnet helt själv vad som är fint. Men bröllop och lite finare tillställningar så gå koden åt mer uppklätt, skjorta/blus/finbyxor/kjol/klänning. Men det betyder inte att en tjej måste ha klänning och en kille byxor/skjorta. Sen så behöver inte kläderna vara de dyraste eftersom de kan bli smutsiga av lek!

Men att klä upp sig för mig, är ibland att visa respekt för den som gifter sig, har kalas osv. Men är det någon som inte tycker det är så viktigt att sina gäster klär upp sig så gör det inget men om värden känner att det är viktigt så gör jag absolut det även om jag inte alltid tycker det är kul. 😛

Nu har inte jag barn själv, ännu, Men jag tycker det är ganska (okej, jätte..) obehagligt med småkillar i kostym och småflickor i "prinsessklänning" (vissa småflickor ska tydligen ha smink också..eh..).

Men det är nog för att det ser ut som att barnen ska vara små vuxna. Bläk.

Sen kan man ju dra på barnen nåt som inte ser ut som kattskit på bröllop och dyl dock. Men är det en vanlig julmiddag blir jag bara provocerad om ungarna är vattenkammade och har fina kläder som inte får spillas på. Hemska barndoms (om jag nu hade nån sån?) minnen.

Barn ska vara barn så länge det går. Vem fan bryr sig om Pelle spillde på finbyxan julen '92 liksom.. förutom Pelle själv som skämdes och fortfarande minns. Fast folk ska ju påpeka allt barn har på sig ändå, så då kanske minnet blir mobbandet av gummistövlarna. Det är inte lätt.

för mig handlar det om att för en kväll få göra något lite annorlunda och piffigt. inte för att någon annan ska acceptera mig eller för att jag ska göra mig till. utan för att få lite perspektiv och komma ur vardagsmönstret lite. förändringar är roligt! var gällande barn så tycker jag att man kan styra det lite. men det "snygga/stiliga" ska inte ta över det praktiska.

2011-06-07 @ 13:54:19

Postat av: Ellinor

Själv tycker jag att dessa piffningar och utklädnader till vissa händelser går överstyr ibland, även om det är kul och att man kan bli glad av det som vuxen. Men jag känner att ett glatt humör och ett leende faktiskt är både bättre för en själv och för andra.

Jag "klär upp" mig när jag känner för det,oavsett tillfälle. Med det innebär lite genomtänkta kläder,kanske klänning lr kjol. Jag är normalt en jeansmänniska. Sminkar mig gör jag i stort sätt varje dag,vilket innebär svart kajal,mascara och ifyllda ögonbryn. Jag väljer oftast inte kläder till min stora tjej,och det gäller oavsett tillfälle. Brukar dock gå in och bestämma lite om hon väljer en helt bisarr klädkombo.hon ser andra klä upp sig vid kalas,avslutningar etc och vill därför själv göra sig fin.men jag tycker inte det är så farligt. Hon vet att hon är världens finaste jämt ändå,är nöjd med sig och sin person,men vet åxå att ibland kan det vara roligt att piffa lite extra. Tycker däremot det är helt onödigt att klä upp typ bebisar.

just det här inlägget fick mig att tänka till litrgrann.. Jag skulle vilja vara mer som du .. Vara den jag är och skita fullständigt i vad andra tycker, just för att jag är grym som den jag är !

Men jag är så långt ifrån det jag kan komma..

Jag har formats helt utav andra, lever med kommentarer som :

– men gud ditt hår ser förjävligt ut, färga i den eller den färgen.

– men vadfanhar du för skor ?

– Men åh hur kan du ha den tröjan till dom byxorna

– vadfan lyssnar du på för skitmusik ?

– Varför måste du sminka dig i svart ? SÅ fult.Passar inte ens. Skulle vara finarre med den o den färgen.

osv osv..

jag låtsas alltid att jag bara skakar av mej kommentarerna och inte bryr mig.. Men det gör jag..

jag har färgat håret i den där färgen som dom sa passade, anvönder inte den tröjan till dom byyxorna, använder den inte alls faktiskt,,skorna har jag lagt på hyllan..sminkar mig inte längre i svart som jag älskar att sminka mig..

Jag är inte jag , jag är den som andra vill att jag ska vara.. och så låter jag det vara för att passa in.

För mig skulle det bero på vad för tillfälle det är. Har själv inga barn, men åsikter har jag ändå… Är det ett födelsedagskalas – något helt och rent, som du säger. Är det någon som fyller jämt eller lite större fest så där – något lite finare, inget jätte fancy.

Det enda tillfället jag skulle kunna tänka mig att klä upp mina (framtida) barn i något jätte ja.. fancy, det är nog om det var bröllop och de var en del av själva bröllopet.

Sen kommer jag ihåg att det där med att klä upp sig var en kul grej, för jag fick "leka" med mina syskon då (de är mkt äldre), och det var så mycket som hände i huset 🙂 Så för mig skulle det där med att klä upp sig nog vara mer av en lek.

Man måste ju inte alltid utgå från att man gör sånt här för andras skull! Bättre att lära barnen att det är kul att få känna sig fin ibland, men att alla känner sig fina på olika sätt och i det som man trivs bäst i. Att klä upp sig till skolavslutningar el dylikt gör man ju mer för att få fira att man nått ännu en milstolpe i livet, man firar sig själv helt enkelt (av samma anledning äter man oftast lite godare mat då, man vill "lyxa till det" för att ge dagen en större känsla). Samma sak med bröllop och fest, man klär upp sig för att fira någon annan och för att få visa dem att man delar deras lycka och glädje! Att ta med en unge i cykelhjälm och stövlar då skulle jag tycka var en aning.. respektlöst. När brudparet har ordnat fest och vill fira, vill att DU är med dem på deras dag, då måste du väl kunna visa dem hänsyn och respekt tillbaka och anpassa dig och låta dem vara i fokus på deras dag? (inte gå emot dina ideal, men inte heller överdriva! ta på dig "vanliga" kläder då istället!)

Att klä upp sig behöver inte nödvändigtvis betyda nytt eller dyrt, bara något som man känner sig lite extra fin i!

Det materiella-jaget är en del av varje människas självbild och att klä upp sig kan göra en stor dag, en viktig stund, lite mer påtaglig.

Fin för mig är kläder som inte tillhör vardagen. Det behöver nödvändigtvis inte innebära klänning för kvinnor/flickor eller kostym/skjorta för män/pojkar.

Som någon skriver så är det även av respekt för värdparet o vad det nu än må vara man ska göra (bröllop, fest, osv). Det beror lite på vad det är för event o vad det är för folk, som sagt.

När livet mest består av vardag är det skönt att ibland dra på sig något riktigt najs o kladda på lite mer än mascara o kanske fixa frillan. 🙂 Och det kan jag inte tycka är fel.

Jag gillar att klä upp mig själv, anledningen är väl att jag sällan gör det. oftast jobbar jag och då använder jag arbetskläder. Så då blir det extra roligt att ta på sig nåt extra fint som kanske är lite smickrande för figuren. Å andra sidan är jag nog lite fåfäng. Dottern klär jag på fina kläder varje dag och skiljer inte särskilt på högtidsdagar. Utan det blir ofta nåt plagg i en färg som jag tycker passar henne och ett plagg som dessutom fungerar att leka i. Det är viktigast att det är bekvämt, helt och rent. 🙂

Att klä upp sig och vara fin är ju helt olika från person till person vad det är, jag klär både mig själv och min lill kille i kläder jag tycker är fina varje dag, när han blir äldre kommer han självklart få bestämma själv vad an vill ha på sig både till vardags och "fest". När det handlar om att klä upp sig till skolavslutningar kalas och liknande ser jag det som att den dagen är speciell för sig själv för man har klarat ett år till i skolan eller att du blir ett år äldre och det är din dag därför vill man göra den dagen minnesvärd på samma sätt som man vill duka fint, laga extra god mat och liknande.

Med det betyder inte det att man MÅSTE ha tyllklänning eller kostym utan precis det man själv vill ha till just det tillfället. Varför göra så stor sak av det? folk i alla länder och alla tider har väl gjort sig "fina" för olika tillfällen och av olika anledningar och som du säger vill din son fira jul i tyllkjol så är det väl så han vill fira den dagen?

Jag tänker köra på att vardag är vardag och fest är fest. Jag tror inte barn har några större problem att snappa upp skillnaden.

Jag tycker inte alls att det är något osunt att sminka och klä upp sig till fest.

Det som jag tycker är osunt är när man alltid känner ett behov av att sminka och stayla

Jag tänker köra på att vardag är vardag och fest är fest. Jag tror inte barn har några större problem att snappa upp skillnaden.

Jag tycker inte alls att det är något osunt att sminka och klä upp sig till fest.

Det som jag tycker är osunt är när man alltid känner ett behov av att sminka och sig i rädsla för att någon ska se hur man ser ut "egentligen" . Eller när man klär ut sina barn i prydnadskläder som hindrar dem från att leka i sandlådan på dagis. eller när man "leker docka" med sina små bebisar.

Jag tycker det är såpass sällan det är fest att det inte skadar att klä upp sig (efter en viss klädkod så att säga) Experimentera med klädlådan och klä ut sig finns årets alla övriga dagar till för. Man behöver ju inte dra det till sin spets i alla sammanhang, det finns massvis med finkläder som inte är tyll och volanger. För mig handlar det mindre om att "visa upp sig" och mer om att markera att tillfället är lite extra och värt att anstränga sig mer än vanligt för.

Jag har inga problem med att det ses som positivt att vara estetiskt tilltalande i sig. Jag har problem med att den framhållna bilden av skönhet är otroligt snäv. Jag har problem med att det läggs större vikt vid utseende än vid personlighet och förmåga.

En tanke är väl att framställa festkläder mer som badkläder eller träningskläder, snarare än extra fina kläder.

Jag säger samma som många innan mig:

Jag klär "upp" mig för att det är kul att inte se samma paltor i spegeln jämt, och är det tillställning är det för att respektera värden. Vet jag att den gillar finare kläder anpassar jag mig det MEN utifrån mig själv och min smak! Uppklätt behöver intenödvändigtsvis betyda klänning bara för att jag är kvinna.

Detsamma gäller min unge. Helt och rent men kanske lite roligare än mysbyxan

När ungen är gammal nog får hon välja själv, men jag drar fan gränsen när det kommer till prinsessklännig. Så jävla smaklöst och fult och tråkigt.

Vi låter pojkarna 3 och sex år välja kläder själva, till fest så vet de om att det är fest och då väljer de det som de tycker de är fina i vilket kan resultera i olika resultat. Sist var 6 åring iklädd rött från topp till tå (inklusive kalsingar) för han gillar rött och det var mjukisbrallor och t-shirt och röd keps etc medan sexåring hade sin favorittröja med en groda på. Jag tycker det är roligt att klä mig till fest, med andra kläder än till vardags men jag är fin oavsett. Men det är kul att livet växlar, fest som vardag. Jag är fin i vardagen också men det är lite kul, som att det är kul med maskerad eller kul med att äta något extra gott en annan dag. Man behöver ju inte lägga mer värderingar än så i att klä sig till fest.

Vi låter barnen välja förövrigt även till vardags vi ser helt enkelt till att det som finns i barnens lådor är sådant som är helt och rent och i rätt (nåja) storlek och i olika färger och mönster. De tycker det är kul och 3 åringen trotsar inget när det gäller påklädningen för nu bestämmer han ju själv vad han ska ha på sig. Blir det för jobbigt för honom att välja väljer jag två saker han får välja i mellan ibland är för stor valfrihet lite för mycket när man är 3 och morgontrött, eller så bestämmer han redan på kvällen om vi vet att det blir bråttom.

Men vi gör ju vårt hem fint, vi gillar blommor, och naturen för att den är fin, att få maten fint upplagd på riktigt porslin tycker iallfall jag förhöjer upplevelsen mer än att få allt blandat i en plastburk? Alltså: jag gillar vackra kläder och jag gillar "krimskrams". Men det är inte praktiskt att ha dem varje dag, och vissa kläder tycker jag spå mycket om att jag inte vill slita ut dem. Vad jag tycker är "fel" är väl att det bara skulle finns ett rätt sätt att vara fin på, inte att man antränger sig/"klär upp" sig vid vissa tillfällen. När det blir ett tvång. Som studentbalen, där alla var en heterogen massa utom två tjejer, en lajvare med en medeltidsklänning och en gothare med svart och djupröd sammet me dtrumpetärm och snörliv. De hade ju också "gjort sig fina" men efter sin egen norm. Hemma hos dem ser det ungefär likadant ut.

Oj, det här blir rörigt men vad jag menar är att man kanske ska ändra det från att "göra sig fin" till att "ta ut svängarna"? Min systerson tycker att det finaste han har är sina crocs och en grodkostym. Lite opraktiskt till dagis, men till fest är det väl en ypperlig grej för att förstärka festkänslan? Sen är han ju lika fin oavsett.

Jättesvårt!

Jag tycker också att det är ok att pynta sig, och markera speciallea tillfällen. Men genom att säga att man gör sig fin, så blir det outtalade att man är ful, eller mindre fin annars, när man inte har mixtrat med utseendet. Hel, ren och kanske de kläder som är för dyra/känsliga att tvätta 3 gånger i veckan, men som man ändå tycker om. För mig är grejen nästan att någon anstränger sig lite extra än vad man annars har tid/ork/lust med, i min hjärna blir det ett tecken på uppskattning och respekt.

Jag har inga barn, men märker verkligen vid fest att jag är väldigt påverkad av könsrollskoderna. Jag sminkar mig sällan annars, men skulle aldrig gå osminkad på fest. Samma gäller rakning. Går utan att skämmas med håriga ben till vardags, även i kjol och kortbyxor. Men jag rakar mig alltid om jag ska visa benen på en fest. Och nästan även om jag inte ska visa benen, för att annars känner jag mig ofixad, inte lika fin. Det är en ritual, som markerar att tillfället är speciellt, och därmed förhöjer min uppfattning om det.

Svårt, men jag håller med de som säger att så länge man inte faller in i boxen att fin måste vara smink eller kostym, så är det helt ok. Och jag lever uppenbarligen inte alls som jag lär.

Man kanske inte behöver klä på dem små kavajer och klänningar, utan helt nya eller extra fina plagg som inte används så ofta, tycker jag bara är fint. Det ska ju vara fest när det är fest! :-d

Dessutom tycker jag det är jätteroligt att se när alla anstränger sig för att göra ett fint tillfälle extra fint.:-)

Jag tror att det kan vara viktigt att barn får klä sig fina ibland. De märker ju att andra gör det… om både jag, pappan och de som är på festligheten vi ska till är uppklädda är det ju självklart att de också ska få vara det. Min unge brukar få välja själv för det viktigaste är ju att han själv känner sig fin i sammanhanget. Ibland vill han ha klänning, ibland skjorta och ibland någon tröja han gillar. Just nu vill han också ha klet i håret så han får Erik Saade-frisyr.

Och jag tycker inte automatiskt att det är fel att berömma utseendet då heller. Speciellt inte om ungen ansträngt sig med kletet i håret och allt… Har jag själv gjort mig fin vill jag ju gärna få bekräftelse på just det och inte ett "Vad roligt du haft!" eller "Jag ser att du piffat till dig". Att vilja smycka sig och göra sig så fin man kan ibland tror jag är djupt mänskligt.

Däremot bör det ju inte gå överstyr så att det blir för viktigt – eller det enda man ser hos ett barn. Då är det bara sorgligt.

Jag kan ju bara tala för mig själv, men om jag lägger ner mycket tid och tanke på en fest.

Fixar god mat, pyntar lokaler, fixar trevlig musik och rolig underhållning då hade jag blivit otroligt ledsen om någon dök upp i samma kläder de har vareviga dag.

Nu menar inte jag att man måste dra på sig klänning/ kjol eller frack.

Men jag tycker gott att man kan anstränga sig, kanske ta på en tröja man inte tvättat 30 gånger och ett par byxor som inte är urblekta och noppiga.

Sen kan jag tycka att barn är ett undantag, vill de ha på sig spindelmannen

Jag kan ju bara tala för mig själv, men om jag lägger ner mycket tid och tanke på en fest.

Fixar god mat, pyntar lokaler, fixar trevlig musik och rolig underhållning då hade jag blivit otroligt ledsen om någon dök upp i samma kläder de har vareviga dag.

Nu menar inte jag att man måste dra på sig klänning/ kjol eller frack.

Men jag tycker gott att man kan anstränga sig, kanske ta på en tröja man inte tvättat 30 gånger och ett par byxor som inte är urblekta och noppiga.

Sen kan jag tycka att barn är ett undantag, vill de ha på sig spindelmannendräkt eller badkläder så låt dom.

Men man kan ju vara hel och ren och föregå med gott exempel för sina barn.

Oavsett om man gillar det eller inte så kommer det komma tillfällen där det krävs speciell klädkod och det tycker jag gott att ens barn kan vara medvetna om.

Hej!

En tanke som jag brottats med ett tag följer nedan (och är egentligen inte direkt relaterad till det här inlägget, men ändå).

Jag vet inte vad jag tycker om att gruppera/klassificera människor (enligt kön, sexualitet, etnicitet, religion osv).

Å ena sidan finns det uppenbart negativa effekter – främlingsfientlighet i en "vi-mot-dem-känsla", att man drar alla inom den särskilda gruppen över en kam, att man blir rädd för blandningar mellan grupperna (både umgängesmässigt och rent sexuellt, att man "mixar raser"). Och kanske framför allt, att man förväntar sig olika saker av de olika grupperna (tjejer si, killar så. Homo si, hetero så.)

Å andra sidan. Att vi klassificerar, grupperar, kategoriserar tror jag är för att vi vill kunna förstå världen. Vi vill kunna förenkla. Sex miljarder (?) olika individer kan vi aldrig ta till oss, men ett tjugotal större folkgrupper e.d. är mer lätthanterligt i hjärnan. Inget större fel med det, så länge man lyckas undvika att rangordna de olika grupperna – och normalisera någon utav dem (som att en vit, straight man är bättre än en mörk, gay kvinna).

Vad det gäller tjejer och killar finns det ju uppenbara evolutionära fördelar med att kunna se vilket kön den ena eller andre tillhör (om man ur ett biologiskt perspektiv tänker att vi finns på jorden för att fortplanta oss). På samma sätt som det enligt den synvinkeln finns fördelar för bögar att klä sig "bögigt"/stereotypt. Man vill kunna hitta en partner.

Jag tror att faran ligger i att värdera det ena eller andra, inte att (i vissa sammanhang) skilja ut grupperna. Och jag vet inte om jag på något sätt motsäger eller mest håller med om det du skriver i bloggen.

Ingen direkt fråga alltså, men har du någon tanke?

Vad lustigt, tänkte på detta idag och jag tycker inte det är okej att ha cykelhjälm på bröllop etc. Även barn måste få lära sig vissa sociala koder. Tänk om någon av barnen vill bli busschaufför i framtiden då måste man bära uniform. Man klär sig fint för det är en fröjd för ögat antar jag. Jag klär min dotter i klänning varje dag nu, det är luftigt och skönt, hon begränsas inte i sin lek vad jag märkt och tro mig, jag har kollat noga, nu är hon endast 1,5 år men ändå.

För mig är det snarare ett problem att jag verkligen avskyr att "göra mig fin". Jag tycker förstås att jag är fin mest hela tiden 🙂 Men jag har slutat bry mig, jag går som jag vill men givetvis visar jag respekt och har t.ex. klänning om det är vad som står på inbjudan. Barnen gör jag ingenting med. Och det har jag fått höra av mor min att det är respektlöst att gå på kalas (ett kalas utan angiven klädsel)med hål på strumpbyxorna och fläckar på kläderna (barnens kläder, jag brukar iaf vara hel och ren, men jag tycker att det är skillnad på lekande barn och vuxna). Det kanske det är, respektlöst alltså, "jag visste inte att man visade respekt med sina kläder", svarade jag 🙂 Trodde nog att det hade mer att göra med hur man är mot människor, om man är snäll och trevlig, sprider kärlek, lyssnar och är genuint intresserad av vad andra har att säga. Eller nåt sånt 🙂

till vardags så har jag Ytterst lite smink,

lite puder om jag har en finne.. lite mascara om jag ser trött ut..

till fest har jag väl lite mascara och lite puder,ögonskugga kanske. men inte mer än så.

min dotter har nästan aldrig på sig klänning. senast var det i december som hon hade en på julafton. hon vrålar högt om hon får på sig en klänning som hon inte kan krypa och busa i . kanske en tunika som är skön mot huden nån gång i bland. men oftast t-shirt och ett par sköna byxor. 🙂

kram på dig!

Jag har tänkt på det där och hur det ska bli när vi gifter oss, barnen kommer få ha på sig likadana kläder (så jävla töntigt 🙂 ) och det får bli en vit överdel med några sköna och luftiga byxor till.

Så länge jag bestämmer över klädesval så räcker det med hela och rena kläder faktiskt.

Petronella :

jag tänkte ocks på det där, att det finns ju en anledning till varför vi delar n folk i grupper. Det förenklar vårt liv så otroligt att inte behöva möta varje människa med inge andra fördomar än att den är just en människa.. att man inte ska döma människor för utseende och så, det finns ju en anledning att vi gör dt

frågan i det här sammanhänget är kanske varför vi även vill att våra barn ska vara fina. Vuxna ska ju attrahera det andra könet är självklart men vi vill ju också att barn ska vara fina. Desutom även när man har hittat nån "partner" vill man ju fortsätta vara fin för andra.. varför är det så

kanske för att man bemöter till exempel människor som man tycker se fina ut bättre än de man tycker se fula ut osv. man tror att de är bättre människor osv. så det är kanske varför man vill vara fin, enligt samhällsnormerna för det är ju normen, alltså majoritet, som kommer tycka att man är fin

okej väldigt rörigt och höll på svara frågan själv men har ni tankar kring varför man ska se fin ut i andras ögon, eller även i sina egna, och varför barn också? jag förstår det men könene men nu menar jag överlag varför ska man försöka få barnen i de de känner sig fina i elr vad det nu r

Bortsett från bäbisar så tycker jag barnen ska ha finkläder på en fest där vuxna har finkläder. Man måste inte ha sådana som förstörs av lite spill och som är obekväma bara för att de är fina, det vägrar jag även som vuxen numera. En sammetsklänning eller en skjorta och finare byxor är inte att plåga ett barn enligt mig.

"Jag tycker ju om att klä upp mig lite, fast å andra sidan så avskyr jag att jag gör det."

Varför avskyr du det? Det är inget fel med att någon gång vilja vara lite fin på en speciell tillställning. Visst, vill man aldrig det så tycker jag att det är okej och också åt andra hållet. Men nu säger ju du att tycker om att klä upp dig lite då tycker jag du ska göra det utan att skämmas eller känna att du inte borde bara för att.

Märkligt, men jag satt precis och tänkte på denna fråga och funderar om jag skulle lägga ut frågan – Var går gränsen mellan att vilja se så bra ut som möjligt och "pynta till sig"? Jag gillar t ex att måla naglarna i alla möjliga färger – det är ju också att förändra något som redan är fint, men jag ser det snarare som en utsmyckning. Älskar kläder och att klippa mig i nya frisyrer. Men jag gör det för mig själv (jag är ganska säker ;-)) och bryr mig inte om hur andra ser ut mer än att man är hel och ren som farmor skulle sagt. Alltså, jag tycker att man sköter sin hygien och tvättar sina kläder regelbundet.

Älskar att handla kläder till barnen och vill gärna styra lite hur de ser ut, men biter mig tungan och gläds över att de har en egen smak och vilja. Att vara fin tycker jag inte behöver betyda att man är obekväm. Jag aktar mig dock för att kommentera kläderna såsom fina etc. Men sonen säger själv "Fin tröja" när han får på sig något han gillar så jag vet inte riktigt :-).

Jag tycker det är en mycket intressant och svår fråga.

Jag tänker på alfons åberg när jag läser ditt inlägg av någon andledning. på kalas har man speciella kläder för då är det lite speciellt… Att klä "upp" sig måste inte benämnas med fin kanske? Du får mig verkligen att reflektera…känner att jag inte riktigt vet var jag har mig själv i denna fråga, svårt:-s

Jag skulle klä min son i fina, färgglada, rena kläder. Aldrig nån slags liten kostym, aldrig en skjorta, och för fan aldrig en slips. Jag tycker att barn kan få vara barn, och klä upp dem som små vuxna tycker jag itne är ok. Eller för den delen prinsessor. Man kan vara hel och ren, och om sen min son älskar slips sen när han kan välja själv så säger jag bara "kör hårt!"

Min dotter har klänningar men när hon är ute och leker har hon annat på sig – mer praktiskt, inte bekvämt att leka i en klänning. Klänning har hon då och då & brukar ha det på kalas.

Jag själv klär sällan upp mig & får elaka kommentarer i min blogg för att jag varken sminkar mig eller klär upp mig – jag bryr mig inte om mitt utseende heter det och jag är ful. Ja, det kanske jag är men varför ska jag sminka mig hemma för? Jag går ju bara hemma & dessutom är det jobbigt att tvätta bort det sen 😛

Däremot när vi ska bort tycker jag om att göra vid mig 🙂 kanske för att jag aldrig gör det annars. Sen är jag som en annan här ovan – jag gör det när jag känner för det.

Tycker apropå vissa kommentarer här, och på andra forum, att det är sorgligt med alla som skriver "jag använder pytte lite mascara, en gnutta rouge.." osv. Som att de skäms och måste försvara att de använder den där gnuttan. Tycker du om att sminka dig – sminka dig! Tycker du inte om att sminka dig – skit i att göra det. Men be inte om ursäkt för dig själv! Försvara och förklara dig inte! Du är en fri individ för guds skull, var dig själv och var stolt, oavsett hur du är!

åse! Jag vet inte heller vart jag står för som du säger så kan ju klä upp sig betyda annat än bara göra sig fin. För jag tror det är där min sko klämmer; "göra sig FIN".

Att klä sig lite festligare vid speciella tillfällen kan jag köpa, men jag vill hitta den där balansen där det mer handlar om att markera tillfället än att pynta sig.

Sen tänker jag lite på det där med komplimangerna som alltid kommer när barn som vuxna piffat till sig lite extra och jag vill ju inte uppmärksamma mina barn på den biten.

En fråga jag tycker är väldigt klok är: "äger den här klänningen mig, eller äger JAG klänningen"? Eller "äger mitt smink mig eller äger jag mitt smink".

Jag tycker personligen att det är väldigt kul att göra "typiska tjejgrejer" som att locka håret, sminka mig och dutta med mitt yttre. MEN jag är inte en slav under det. Ibland går jag utan smink till jobbet och ibland går jag upp tidigare för att lägga en välarbetad make up. Det beror på min dagsform typ.

Vet inte alls om det rörde inlägget i sig, men det var iaf en tanke jag fick av att läsa det 🙂

När vi klär upp oss brukar jag inte använda ordet fin, utan snarare ord som piffig, tjusig osv… Jag har ingen aning om det gör nån skillnad men jag hoppas det, då känns det lite mer som att vi klär ut oss för ett speciellt tillfälle, inte för att man måste vara fin och perfekt. Hårspännen och diadem går fetbort i hennes värld, möjligtvis vill hon ha Pippi-tofsar i två minuter.

Sist när hon var på barnkalas så ville hon ha brandkårströja, rutig kjol och svarta leggings så då hade hon det. Och plåster. Plåster är det tjusigaste hon vet:-) Ibland vill hon ha klänning om jag har det, men lika ofta vill hon ha skjorta (som både jag och pappan har ibland) och då har hon sin rutiga PoP-skjorta. Prinsessklänning kommer dock inte på fråga, blir det klänning så är de mjuka och lekbara.

Om jag ska på fest eller liknande så fixar jag tuppkam. Jag tar på mig kläder som är rena och som jag tycker passar den sinnestämning jag är i eller vill vara i. Det är väl helt okej att klä upp sig, göra sig fin efter sitt eget tycke. Det är när det blir tvingande normer, könsfällor eller när vi känner oss obekväma som det blir fel. Tycker jag. Att känna sig fin borde vara något positivt som kommer inifrån en själv. Det är väl där någonstans vi borde börja när vi ska ta med barnen på festligheter.

Vi klär aldrig upp våra barn, varesig till fest eller begravning. Barnen äger inte ens några "finkläder". Vi ser däremot till att de är hela och rena, det räcker. De är fina som de är. Vi vuxna klär däremot upp oss, min sambo älskar tillfällen då han får ha kostym och jag brukar ha jeans och kavaj.

Alltså… jag håller verkligen med dig i mycket, särskilt när det gäller utseende och genus, MEN. Jag tycker att du fastnat mycket i hur man ska och inte ska göra. Ska man klä sig fint eller ej? Ska man raka benen eller ej?

Min livsfilosofi grundar sig i att skapa möjligheter, både för mig själv och mitt barn, till att kunna göra som jag och han vill. Jag vill kunna följa mina infall och impulser utan att känna att det är fel på mig! För det förpestar livet att vilja göra en sak och stå och brottas med sig själv: "Borde jag, borde jag inte?". Om jag vill sminka mig en dag då gör jag det och sedan noterar jag hur jag blir bemött, hur jag känner mig, om jag gör något annorlunda… och nästa gång jag känner för att sminka mig så minns jag hur det var och kan då välja att ha eller inte ha den upplevelsen.

Jag tycker att det här med kläder inte alls handlar om att göra sig fin, om det nu inte är det man vill göra, utan rent praktiskt om att följa sociala koder för att få det man vill ha. Ett enkelt och lättsamt umgänge på fest t ex kräver väl i allmänhet att man inte kommer i gummistövlar och hjälm eller något annat som sticker ut, utan man klär sig i något passande så att ens klädsel inte stjäl uppmärksamheten från ens person!

Personligen tycker jag att det är svinjobbigt med folk som prompt ska "klä sig enligt sin personlighet". Umgås mycket med entreprenörer och jo, jag blir distraherad av knallila skjortor, fjäderörhängen och converse. Om personen istället haft nån diskret pärla i örat, jeans och kavaj så hade mitt omedvetna sluppit ägna tid åt deras jävla tjafs. Om jag är på fest och det kommer någon i blåställ så är det verkligen inte den personen jag pratar med, just för att jag känner då att vi andra har kommit hit i den klädsel som är bruklig, för att kunna strunta i varandras utseende och umgås och ha kul samt visa respekt för den som ordnat festen genom att vara en del av festens dekor.

För barn äldre barn (vad nu det är, men kanske som börjat skolan) år tycker jag att klädseln kan anpassas lite till sammanhanget, men verkligen inte som på bilden i ditt inlägg! Barn ska inte vara festdekoration, det ska bara individer som är nog gamla att ta konsekvenserna av sina handlingar vara. Jag tycker att de kanske kan ha lite finare byxor och en skjorta/blus, inte jeans och en superfärgglad t-shirt. Matcha litegrann mot den färgskala som de vuxna kommer i men inte nå minifrack eller prinsessklänningar. Bara en klädsel som får dem att känna att de också passar in, att de har samma dresscode och därmed tillhör samma gäng som de vuxna. Även om de slipper bete sig lika stelt 🙂

fuck alfons! Läste boken idag, på kalas har man FINkläder, gör sig FIN…etc inte alls vad jag trodde det stod.

Jag har iallafall bestämt mig för att säga kalaskläder om det ens behövs sägas alls. Jag brukar köpa nytt till min son om det e nåt spec. men satsar på kläder som han kan ha till vardags me så det behövs ju inte kommenteras. Men det där med att alla andra gör det… va gör man??? Förskolan, släkt, vänner, främlingar… har du nåt tips. Jag är lite socialt bekväm av mig. Förklarar du för Ninja eller "rättar till" när hon får såna kommentarer av andra?

Om det är ens eget "evenemang", alltså ens eget bröllop, födelsedagsfirande etc kan man ju klä sej hur 17 man vill, men jag skulle nog inte låta min unge gå klädd hur han vill till ett bröllop som inte är mitt, av respekt för de som har bröllopet och som kanske har en klädkod. Om man inte kan acceptera klädkoden så gör man nog bäst i att stanna hemma.

Men på julafton m.m. spelar det ju absolut ingen roll.

varför skulle man INTE vilja klä upp sina barn/sig själv? visst är man fin som man är men det är ALLTID roligt att klä upp sig – dvs. klä sig i något man vanligen inte har på sig. Om det då innebär att man har på sig klänning, gummistövlar eller ballerinaskor- det kvittar väl. DEt är själva principen.

Jag klär aldrig upp mig när det förväntas eller krävs av mig. Det fick jag nog av redan som barn. Jag våndades i månader inför skolavslutningar, julaftnar, nyårsfiranden och släktkalas just på grund av det jävla tjatet om att vara fin. Och de gånger jag vågade vara riktigt envis och stå på mig och min mamma tvingades kompensera lite grann, så fick jag resten av dagen/kvällen/ibland flera dagar innan eller efteråt höra hur otroligt otacksam och KONSTIG jag var, som inte ville ha "fina kläder" när de erbjöds mig. Festligt värre!

Jag har inte barn själv, men jag har åtminstone varit ett och hela den här osmakliga soppan med att vara fin har format mig och åsamkat mig ett lidande som än idag tar enorm plats i mitt liv. Jag hoppas att jag själv, när och om jag en dag blir förälder, kan behandla mitt/mina barn med mer respekt än den jag blev bemött med. Numera, såhär i vuxen ålder, brukar jag helt sonika strunta i att delta i finhysterin, antingen genom att komma klädd som jag brukar eller att inte dyka upp alls. Och när jag avstår, så låter jag ofta "arrangören" veta varför.

Det är roligt att du skriver om detta! Jag får alltid skit för att jag avskyr finkläder. Jag ska ta studenten imorgon och redan har jag fått så mycket skit pågrund av mitt klädval; en enkel, knälång, mörkgrön klänning och blommiga converse. Jag känner mig alltid så obekväm i såkallade "finklänningar", konstiga material, ömtåliga, svåra att tvätta osv. Nä strumpbyxor och en enkel bomullklänning är den ultimata utstyrseln.

Jag förstår inte varför det uppmuntras att klä upp sina barn (eller sin partner för den delen) till små dockor som hela tiden måste tänka på vad de har på sig och bli begränsade pågrund av det. Jag tycker man ska låta barnen välja kläder så långt som möjligt (och ärligt talat; hur många flickor skulle egentligen välja den där kliande prinsessklänningen?!)

En grej förstår jag inte och det är varför vara så extrem med neutraliseringen mellan könen? Bara för att man vill göra sig lite extra fin till fest(vilket inte alls behöver ha med självkänslan att göra) så låt ungarna göra det? Man behöver ju inte överdriva och ungarna förstår nog att de är fina som de är i vanliga fall också. I och med att er uppfostran verkar vara så definierad att "så får man göra" och "så får man inte göra" enligt regelboken om att inte skilja könen åt så tror jag att det räcker för att få ungarna att förstå. Låt både killarna och tjejerna klä upp sig lite, hallå. Man kan ju i stället vara mer noga med att berömma dem när de är "naturliga" också och inte bara när det har gjort sig lite fina med snyggare skor o.s.v. Man behöver ju inte se trashig ut för att lyckas utjämna könsrollerna. Det är i alla fall min åsikt!

Alltså det jag menade att man behöver ju inte förhindra ungarnas möjligheter att klä upp sig, men jag menar naturligtvis inte att man ska beordra dem att klä upp sig eller överhuvudtaget bestämma vad de ska ha på sig, men om de nu VILL (utan att någon har sagt till dem) så är det väl inte hela världen och då är det väl inte fel att berömma dem då heller, om det är deras val att klä sig så.

Alice formulerade det bäst:

"Jag har inga problem med att det ses som positivt att vara estetiskt tilltalande i sig. Jag har problem med att den framhållna bilden av skönhet är otroligt snäv. Jag har problem med att det läggs större vikt vid utseende än vid personlighet och förmåga."

Mina barn hade klänning på sig på dagisavslutningen, även jag. Det var jätteskönt i värmen :). Dom busade, ramlade, sjöng, klättrade och fikade precis som vanligt.

Jag erkänner, jag tycker att det är kul att klä upp mig och dom ibland. Dom behöver dock aldrig ha på sig något dom inte vill.

Tyvär ser samhället ut så här idag. Exempel.

*Alla minns så väl att när Emilia i Sverige julen 2009 tvingades vara finklädd i blus och kjol, spillde hon ner blusen, och det kommer de alltid minnas år 2050.

*Alla har glömt att miljontals barn svalt ihjäl i under torkan i Etiopien 1984–1985.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *