Kategorier
feminism & genus

Vem är det som går patriarkatets ärenden egentligen?

förtryck

 p.’s blogg hittar ni här!

Jag har spelat med så jävla mycket i mina dar. På krogen, i sovrummet, i relationer, på arbetsplatser. För att det varit enklast så. Bättre? Antagligen inte, för det har ju haft sitt pris, men tanken på att göra annorlunda har inte riktigt tagit fasta för det är ju så här det ska vara typ. Visst har jag upplevt ”fördelar”, (förutom gratis drinkar!)  jag har känt som att jag är i kontroll av situationen (falskt) och att det är jag som bestämmer, (mig han vill ha!) att det är jag som har den egentliga (sexuella) makten och ja, allt det där som jämställdister brukar påstå när de hävdar att det egentligen är kvinnorna som styr. Men idag tänker jag annorlunda. Jag hade aldrig nån makt. Jag hade inte ens nåt egentligt val, bara illusionen av det.

Jag tänker att det är precis samma sak som att säga att kvinnor som rakar och sminkar sig är ansvariga för att upprätthålla patriarkatet. Vi indoktrinerar kvinnor i hur de ska bete sig under en hel livstid, bestraffar dem om de avviker och belönar dem om de gör som förväntat. Inga mellanvägar utan tydliga instruktioner. Och sen kommer vi. Jokern. Feministen. Och dubbelbestraffar. För det är alla så himla bra på. Vi, samhället, patriarkatet, alla. Vi riktar oss till kvinnor som bara gör det de lärt sig och säger åt dem att det är deras fel att de är förtryckta för att de inte protesterar tillräckligt mycket. Hur långt sträcker sig vårt ansvar isåfall?

Att ”tillåta” sig bli förtryckt är inte att upprätthålla normer. Det är inte kvinnorna som rakar sig, sminkar sig, är hemmafruar, blir bjudna på drinkar, ”objektifierar” sig själva m.fl som går patriarkatets ärende. Det är vi som pekar ut dem som ansvariga som gör det.

Hur tänker ni andra?

(sen ska vi absolut kunna diskutera fenomen som könsroller, krav och förväntningar, beteenden och vad som händer när vi gör si eller så, det tror jag är viktigt också)

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

56 svar på ”Vem är det som går patriarkatets ärenden egentligen?”

asså det är en balansgång. Jag kan ge generella tips att ”betala för egna drinkar” osv om jag ska ge tips på en mer jämställd vardag och jag pratar gärna om hur vi påverkas av att se rakade kroppar osv. Jag vill gärna diskutera handlingar och beteenden men vi måste göra det på ett sätt som inte sätter skulden på den som är i underläge. Och det är skitsvårt ibland.

Svara

Hm. Jag tycker det här var en svår fråga. Å ena sidan vill jag spontant säga tvärtom, att ”tillåta sig att bli förtryckt” visst är att bidra till att upprätthålla normerna och patriarkatet. Å andra sidan så tycker jag inte att rakning, sminkning, hemmafrufenomenet etc. nödvändigtvis är uttryck för förtryck. Å ytterligare en annan sida – det här med skuldbeläggande, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det i sammanhanget. Att säga som det är tycker jag inte automatiskt ska klassas som skuldbeläggande, att konstatera något är inte att bestraffa. Sen tycker jag inte att det är samma sak att säga ”det där agerandet bidrar till att upprätthålla normer” och ”du är ansvarig för patriarkatet på grund av ditt agerande”. Jag gör säkert saker som bidrar till att upprätthålla patriarkatet, men jag tycker inte att denna samhällsstruktur är mitt fel. Egentligen tycker jag inte att det är någons fel, samtidigt som de flesta bidrar till att upprätthålla det, medvetet eller omedvetet.
Sen skriver du att kvinnor bara gör som de lärt sig och blivit tillsagda och inte ska dubbelbestraffas för det. Men alltså, det gör väl män också. Och visst, antagligen är det så att kvinnor drabbas mer än män av en patriarkisk samhällsordning, men i min värld är både män och kvinnor offer för den. Patriarkatet som system suger oavsett om man är man eller kvinna (det finns säkert undantag på individnivå) och jag tycker inte att man ska bortse från det.
Så tänker jag.

Och där håller jag inte riktigt med dig. En man som spelar enligt reglerna kanske vinner t.ex. ekonomiskt. Men jag tror inte han vinner socialt eller emotionellt. (Mycket förenklat:) Jag vill att min eventuella dotter ska ha samma möjligheter och förutsättningar i arbetslivet som min eventuelle son, samtidigt som jag vill att min eventuelle son har samma möjligheter till en bra relation till sina barn och samma sociala skyddsnät som min eventuella dotter. Dessa saker vill jag lika mycket.

HUR förlorar män socialt och emotionellt på patriarkatet? Snälla förklara, för jag ser det verkligen inte någon stans (och då menar jag män som grupp, inte individer).

Till exempel så begår män självmord i mycket högre utsträckning än kvinnor (http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=39494&l=sv) vilket kan hänga ihop med att ”mäns depressioner är underdiagnostiserade och underbehandlade på grund av att män ofta har brister i sin kommunikationsförmåga, inte söker vård och inte heller har stöd i sin omgivning” (http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Psykisk%20H%C3%A4lsa/Suicidprevention/K%C3%B6nsparadoxen.pdf)
Till exempel så är det mycket svårare för en man att få vårdnaden om barn vid vårdnadstvist: ”We found out that a high percentage of mothers managed to get sole custody, while only a few percent of the fathers got sole custody. We also found out that it seems to be harder for fathers to win in custody battles and it seems like there often needs to be some sort of risk for the child’s safety if they live with their mother for fathers to get sole custody. The district courts might strive for equality, but since they’re a part of this society they are affected by the gender roles that currently exist, and these gender roles seem to value mothers’ parental ability above fathers’.” (http://www.lu.se/lup/publication/1765629)
Och det jag vill säga med detta är inte att det är särdeles synd om män. Jag menar bara att samtidigt som män som grupp har fördel i arbetslivet så har de nackdel i föräldraskapet. Exempelvis.

Tillägg: Jag ser mig själv som feminist. Jag tror att kvinnor som grupp rent generellt är underordnade män (=samhällsstrukturen patriarkat) som grupp och jag tycker såklart inte att det ska vara så. Det jag menar är att patriarkatet inte endast är av godo ens för den överordnade gruppen, för den bygger på könsroller som, vill jag hävda, i sina begränsande naturer är negativa för de allra flesta.
Detta tror jag, och jag tror också att om flera män och kvinnor insåg detta skulle det bli mycket lättare att uppnå en jämställdhet där ens genitalier inte spelar så väldigt stor roll.

Fast guuud vad jag är trött på det där med att männen förlorar flest vårdnadstvister. Ja, men då tycker jag att männen ska sluta klaga och göra något åt situationen. Ta ut mer föräldraledighet, dela rakt av. Ta ut varannan vabb, alltid. Ta lika stort ansvar för hemmet och framförallt för barnen! Gör listor på vad barnen måste ha med sig på utflykten, packa gymnastikväskan, se till att det finns mellis hemma efter skolan m.m. Kvinnor vinner föräldratvister eftersom det är kvinnorna som tar hand om barnen. Skulle män börja dela på ansvaret så skulle de ha större chanser att vinna tvisterna.

Linnea, jag förstår inte riktigt vad du menar med att du är trött på det där med att män förlorar vårdnadstvister.
Jag konstaterar helt enkelt att män förlorar fler vårdnadstvister, och jag menar att detta är en följd av samhällsstrukturen. Jag skriver inte att det är ”kvinnors fel”, att det inte finns något män kan göra för att ändra på det och/eller att det inte hänger ihop med hur det ser ut i arbetslivet.
Tvärtom: det är exakt det jag menar (att allt hänger ihop). Om fler män insåg att allt hänger ihop, och att de får betala detta pris för den generella överordningen, så skulle de (antar jag, förhoppningsvis) göra vad de kan för att ändra på det. På samma sätt antar och hoppas jag att allt fler kvinnor 1) ser könsmaktsordningen (som jag nu använder som synonym till patriarkat) och 2) ser det negativa i könsmaktsordningen och 3) gör vad de kan för att ändra på den.

Jag är mycket tacksam för ditt fördjupade svar. Det har gett mig mycket att fundera på. Jag håller fortfarande inte med, men det kommer ta tid att formulera (och kanske i viss mån omvärdera) det jag tänker och känner. Under tiden hoppas jag ivrigt på ett aktivt kommentarsfält under den här posten. Frågan engagerar mig djupt.

Tolkar jag dig rätt LD? Menar du att hur upplyst eller analytisk en kvinna än är så är hon alltid förtryckt? Om kvinnan i baren som blir bjuden på drinkarna är fullständigt medveten om vilka strukturer som finns i samhället o passar på att ”utnyttja” dem för att de finns o att de männen i baren är så pantade att de följer dem, är hon ändå ett offer då?
Är det inte att dumförklara kvinnor?

om du tror att det är att dumförklara kvinnor när man säger att kvinnor är förtryckta så har du verkligen missat poängen med inlägget. Förtryck är inget som drabbar ”dumma” kvinnor eller oupplysta kvinnor eller oanalytiska kvinnor eller fel sorts kvinnor eller en viss typ av kvinnor. Att påstå det är skuldbeläggande och antifeministiskt.

Svara

Nu blir jag sannolikt skjuten i huvudet. Men här kommer min syn på saken.
Jag kan inte se att en kvinna som kalkylerat tar emot gratisdrinkar är ett offer. Vilken kvinna av idag är inte medveten om fenomenet med män som bjussar för att de hoppas på något mer? Visst är det männen som är svinen här, men varför frivilligt utsätta sig för det svineriet? SJÄLVKLART ska ingen ta för givet/förvänta sig sex bara för att man bjuder någon annan på något. Men många kvinnor utnyttjar mäns patetiska önskan att få knullbjuda på några drinkar. Jag har svårt att tycka synd om en kvinna som flirtar till sig drinkar.
Jag tror definitivt att det är kvinnorna som måste sätta ner foten och fråga varför mannen vill bjuda, eller helt enkelt inte ta emot drinken, alternativt betala varannan runda. Helt enkelt vägra låta sig förtryckas just där och då i baren. Så kan slemmen stå där med sina pickar i brallan och vara långa i ansiktet.

jag tycker inte heller synd om kvinnor som flirtar till sig drinkar, däremot så tycker jag inte att de cementerar några normer heller. Kanske för sig själv, men de ska aldrig skammas för det. Kvinnor har fullt upp med att överleva i den här skiten, bara det är värt en jävla applåd.
Men att det ska vara så enkelt att bara låta bli att förtryckas håller jag inte med om. Shit vad mycket skit vi kvinnor får när vi säger ifrån eller bryter förväntningarna.

Svara

Jag har både trevligt och otrevligt tackat nej när män velat bjuda på drinkar. Jag har aldrig fått någon skit för det överhuvudtaget. Killarna har bara gått vidare till nästa tjej i hopp om att hon vill ta emot knulldrinken. Sorgliga killar, sorgligt vidrigt beteende.

Amen herregud snacka om att överanalysera mitt inlägg.
Jag tycker att du med din analys av situationen hävdar att kvinnor aldrig kan bli så medvetna att de står över strukturerna. Det spelar ingen roll hur mycket vi försöker vi är ändå inte smarta nog att förstå att vi alltid är offer.
Inte särskilt upplyftande eller motiverande.

Jag tycker det är rätt självklart att de som utsätts för ett förtryck inte bär något ansvar över det förtrycket.
Jag tänker lite såhär: Som kvinna har jag vissa mallar att röra mig inom. Men eftersom jag har lärt mig att kartlägga många av dessa ramar och vilka konsekvenser det kommer få att bryta dem kan jag välja om jag vill följa dem eller inte i olika situationer. Det är hela tiden ett övervägande: Är det här vad jag själv vill eller vad samhället lärt mig att vilja? Är det värt det att bryta dessa ramar eller inte? Leder det här valet till min frigörelse, men på bekostnad av andra?
Det suger att det är så, men det är liksom de korten jag tilldelats och det är dem jag har att spela med. Jag gör det bästa jag kan av det jag har, och det tycker jag inte att någon har rätt att kritisera mig för. Kritisera istället samhällsordningen som tilldelat mig korten.

Sen vill jag tillägga att jag såklart måste kunna kritiseras för det förtryck jag utsätter andra för, till exempel hur jag som vit förtrycker icke-vita.
Men när det gäller hur jag hanterar mitt minskade handlingsutrymme som kvinna tycker jag inte nån har rätt att skuldbelägga mig för. Som exemplet med krogen, där gör jag hur fan jag vill och om en vill kritisera någon så kritisera mannen som tror att drinkar ger honom nån sorts rätt till min kropp.

Jag funderar på om vi inte kan begära, eller åtminstone föreslå, att ”kvinnan i baren” ska vakna upp och ändra sitt beteende,ungefär som att iaf jag begär att män ska vakna upp och ändra på sitt beteende. Nu menar inte jag att en ska lägga skuld på ”kvinnan i baren” men nog fan vill jag att hon ska vakna upp. Ju fler vakna desto bättre.

Ok, kan vi inte be både kvinnorna och männen att vakna upp?
Att medvetandegöra kan väl aldrig vara fel.
Tyckte för övrigt den upplyfta kommentaren var tänkvärd. Nog kan man både vara offer och medaktör i många lägen.

En spontan tanke som slår mig är att folk gärna ”glider med” i de rådande normerna. Inte sällan för att det är svårt att bryta dem på ställen som krogen där det oftast finns, mer eller mindre, oskrivna regler för hur man bör agera om man närmar sig en person.
Detsamma gäller väl arbetsplatser och mer, så att säga, formella sammanhang också.
Personligen har jag jämt funnit det jobbigt. Om det finns folk som har svårt att ”läsa av” dessa sociala vinkar, vilket det rimligtvis finns gott om, så tror jag att man antingen 1. skiter i all/håller sig borta/beter sig udda 2. försöker glida med så gott som möjligt.
Det är förståeligt att det blir så.

Håller med om principen. Dock anser jag att vägen till förändring först börjar med individuella ställningstagande. Om jag till exempel oroar mig för min dotters påverkan av skönhetsideal så är ju det MINSTA som JAG kan göra att inte själv visa hur mycket utseendet betyder för mig (om jag nu skulle känna att det gör det, och ägna mycket tid till att klä upp mig, sminka mig och dylikt) Är man medveten om problemet och påläst tycker jag inte man kan hävda att man handlar i egenskap av offer på samma sätt. Även om strukturer alltid florerar i bakgrunden så kan man genom att synliggöra dem göra det till aktiva val huruvida man vill delta helt premisslöst eller ej. Eller vad är annars alternativet? Ser faktiskt hur det skulle funka att enbart lägga energin på större perspektiv, då som att klaga på kosmetikaindustrin men själv fortsätta att köpa dess varor. Sett i sitt sammanhang är ju mycket av skönhetsindustrin i första hand uppbyggd på att tjäna pengar, inte att bedriva välgörenhet och då får man rikta sin frustration mot det som verkligen ändrar något.
Sen att många blir skamsna och obekväma för att det är skuldbeläggande att kritisera individuella val- ja, det är väl klart att det känns för en själv när man får höra att ens eget handlande inte behöver vara det optimala. Men så är det ju med allt!

Håller fullständigt med. Den här dubbelbestraffningen är så vanlig. Dels är man inte förtryckt som kvinna, för vi lever minsann i ett jämlikt samhälle och om man ändå är missnöjd med någon snedfördelning av makt eller fördelar så är det ens eget ansvar att se till att det ändras genom att ändra sitt eget beteende, eller ännu hellre: ta ansvar för att ändra mannens beteende…

Hajar inte frågan/problemet? En kvinna blir bjuden på drinkar i utbyte låter hon sig bli förminskad/sexuellt trakasserad? Va?
Förtryck existerar inte när en man bjuder en kvinna på en drink.
Förtryck uppstår när hon låter sig bjudas på drink och han sen förväntar sig att få ligga med henne. Antingen vill hon det själv, inget förtryck, eller så vill hon det inte, nekar, han blir arg: förtryck.
Eller så känner hon sig pressad och säger ja för hon hade ju sagt ja till en drink: förtryck.
All slags ovan nämnda förtryck bär mannen ansvar för. Om de nu inte officiellt gjort en överkommelse drinkar i utbyte mot sex, då är det prostitution, typiskt symtom på ett patriarkalt samhälle och knappast något en kan skylla enskilda kvinnor för.
Att låta sig bjudas på drinkar och i utbyte stå ut med objektifiering? Hur då, en tjej blir bjuden på drinkar och männen förolämpar henne. Hon protesterar inte för hon vill dricka gratis? Känner väl främst att jag tycker synd om kvinnan som inte respekterar sig själv mer, men detta är ju knappast HENNES fel? Utan jag känner mest äckel inför män som håller på så? Så vidrigt att ha ett behov att objektifiera kvinnor till den grad att man är villig att betala för det. Äääk.

”Att ”tillåta” sig bli förtryckt är inte att upprätthålla normer”
Jag håller inte alls med, jag anser att alla har lika stor del i patriarkatet och alla har lika stort ansvar att göra något åt det. Särskilt, som MammaLola säger, ifall man är medveten om problemet med inte gör en ansträngning för att bryta sig loss.
Vet inte ifall jag har några jättevälformulerade tankar, men jag försöker: Patriarkatet har ju funnits i hundratals, tusentals år, och numera är det ju inte många som medvetet underblåser det enbart för förtryckets skull (så som verkar vara fallet ibland för t.ex. rasism, homofobi). Men här är det ju omedvetenheten som är det luriga. Jag tror inte att det bara är män som bidrar till kvinnoförtrycket, utan det är lite mer abstrakt än så. Många kvinnor hetsar ju varandra till att falla in i rollen som förtryckt, och på så vis reproducerar patriarkala normer. Det är ju en struktur, en känsla, en inrotad idé hos alla. Om man ”låter sig” bli förtryckt är ju det som att ge positiv feedback till förtryckaren: ”Rätt handlat! Bra gjort, fortsätt så.”
Sedan tror jag inte att det är så enkelt som att torka bort sitt läppstift och vägra en drink på krogen. Det handlar väl mer om att medvetandegöra, att lära sig känna igen /förtryckt/förtryckare-situationer så att man kan göra medvetna val. Jag tror inte att hur mycket av patriarkatets ärenden man går har så mycket med ens kön att göra, utan snarare hur man agerar, reagerar, tänker. ALLA måste hjälpa till.

Du har rätt, jag förstår din poäng och jag håller med. Bra kommentar. Det blir lätt att man blir naiv när man umgås för mycket med feminister… 😉 men allvarligt talat, jag menade inte med min kommentar att det inte finns kvinnor som är ”offer” och självklart tycker jag inte att det är deras (vårt) fel och vill skuldbelägga det. Självklart inte.Det finns ju olika perspektiv, och i vissa fall är det bara förtryckaren som kan ändra situationen. Men tyvärr så finns det ju även situationer där man har ett val men ändå ger efter. Jag själv gör det. Jag ser kvinnor runt omkring mig som gör det. Mindre situationer. Ett skämt här, ett skratt där, en sned blick… Onödiga saker. Enligt mig så bidrar ju det, oavsett kön. Det var det jag ville ha sagt, tror jag.

Hej, Jag är oxå oklar med patriarkatet och vad det innebär/betyder? Vad skiljer patriarkat från kultur, skulle man egentligen kunna stryka en av dom om man pratar om sverige? Sen att inte raka benen verkar vara för dig att inte gå patriarkatets ärenden eller nåt? Är det män som har fått kvinnor att raka benen? Är alla i vår kultur klassiska kvinnliga utseeende ”förbättringar eller utseende förändringar” patriarkala? Du verkar ha läppstift och bär kjol och färgar håret är inte de patriarkala? Vad är skillnaden med att raka benen och färga håret ala patriarkatet?
Sen på typ 90 talet så var det feminister som uppmanade att bränna bh och på nåt sätt var bh en patriarkal ”sak”. Det förstod jag inte heller, är inte den för att det ska bli enklare för kvinnor bara? hur är den patriarkal?

Jag tycker nog att du later kvinnor komma undan lite för enkelt. Som heltidsarbetande mamma tycker jag att manga kvinnor som har valt att ga ner i tid har en förmaga att nedvärdera dem som valt att fortsätta med full tjänst Oftast är det kommentarer som ”Jag vill ha tid med mina barn” eller ”Jag värderar tid med barnen mer än prylar”. Dessa kommentarer kommer alltid fran kvinnor, jag har aldrig hört en man klaga pa en mamma som arbetar heltid.
Sen den konstiga beskrivelsen av hemmafruar som ”mamma pa heltid”. Tänk jag är ocksa mamma pa heltid, fast jag tar ansvar för att min och min familjs ekonomi.

som jag påpekat tidigare så hjälper vi kvinnor till att upprätthålla strukturer t.ex genom att dubbelbestraffa och skuldbelägga heltidsarbetande kvinnor. En deltidsarbetande mamma går inte patriarkatets ärende för att hon är hemma. Hon går patriarkatets ärende om hon skuldbelägger och dubbelbestraffar de som jobbar mer.

Svara

Helt rätt med att sex inte är ett kapital!
Jag själv har också spelat med flera gånger, står om det i mitt senaste inlägg faktiskt.. Ibland kommer man till dem där situationerna som bara bli.. så obekväma.. och ibland är man bara trött och väljer den enkla vägen. Att välja den enkla vägen är ju dock att acceptera patriarkatet, och det är att inte vara aktiv feminist. Jag tror dock att det är jävligt viktigt med EGET ansvar, och inte debbelbestraffning. Speciellt om man vet att personen är medveten om sitt val.
I just drinksammanhanget kanske man inte ska hacka på just tjejen som är passiv, utan männen som är aktiva? Om man nu ska hacka på någon.
Sen tycket jag att det är lite skillnad på att bara ta emot en drink och att ta emot en drink och förstå att han förväntar sig något av dig efteråt, när jag var singel brukade jag göra det tydligt att jag inte var skyldig honom någonting sen, om jag ens accepterade.
Vill man spela efter regler som inte är outsagda, ja då får man säga det. Tyvärr.

Jag tänker bara.. Hade det varit en film hade publiken absolut förväntat sig en följd av det, antingen ömsesidigt uppskattat sex eller en våldtäkt.
Det är ju ingen jävla slump att förväntningarna ligger så, det är alltså så det är byggt, spelet.
Jag tror att bästa sättet att motverka är att säga innan att man accepterar drinken om han inte förväntar sig något tillbaka. Svårt att räkna med att man spelar inom oskrivna regler annars. Men det är hemskt, det suger.

”Visst har jag upplevt ”fördelar”, (förutom gratis drinkar!) jag har känt som att jag är i kontroll av situationen (falskt) och att det är jag som bestämmer, (mig han vill ha!) att det är jag som har den egentliga (sexuella) makten och ja, allt det där som jämställdister brukar påstå när de hävdar att det egentligen är kvinnorna som styr. Men idag tänker jag annorlunda. Jag hade aldrig nån makt. Jag hade inte ens nåt egentligt val, bara illusionen av det.”
Ett bra stycke ur texten, och jag blir glad varje gång någon faktiskt ser igenom det där argumentet om ”sexuell makt” och inser att det är en illusion.
Även om kvinnan ofta är den vid uppvaktning som får tillåtelse att nobba eller acceptera, så ligger fortfarande den egentliga makten hos den som väljer. Väljer gör den aktiva – den som bestämmer vem, var och hur denna uppvaktning skall ske.
Kvinnor blir inte uppvaktade för att de önskar det, av den de önskar, på kommando – kvinnor blir uppvaktade när de valts ut och ses som lämpliga objekt.
Jag väljer ordet uppvaktning framför andra .. och hoppas ingen stör sig på det..

skriver olika synvinklar, då det inte är så enkelt att kvinna = offer och har det alltid sämst, man = förövare och har det alltid bäst… för att kunna komma framåt så krävs det synsätt och mål för båda hållen och åt båda hållen, att man ser att män och kvinnor har det mindre bra än vad dom skulle kunna ha ….

Skrev ett långt svar, men det tycks ha försvunnit i internets mystiska mörker. Nåväl, jag har fått många nya perspektiv och tankar och har fått anledning att se över min åsikt även om jag inte direkt har ändrat den. För detta är jag tacksam.

Tack. Men jag har letat och letat och hittar det inte. Uppätet av internet, retligt men skit händer! Nå, tack iaf, och tack för att jag får mina tankar och värderingar utmanade 🙂

varför göra allt till en tävling??
lev och må bra istället
snart är det jul, fira med nära och släkt, ät gott och må bra
allt är inte en tävling i livet, då blir det så tråkigt ju

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *