Kategorier
feminism & genus

Vem får visa rumpan?

Är det nånting som jag tycker är så jävla bra med de här hetsigare diskussionerna (Nej, jag har inte riktigt lämnat Clara-gate än) så är det alla perspektiv som kommer till ytan. Jag läste Jenny P’s inlägg och tänkte att hon hade bra poänger, om än levererade i ett hårt och otrevligt paket. Och det tycker jag fortfarande att hon har. Men sen så levererar fler bloggare andra vinklar och mitt eget perspektiv blir bredare och mer nyanserat även om jag fortfarande är väldigt kluven i frågan. 

 
Claras svarsinlägg bitchslappade tillbaks mig lite till ödmjukhetens högborg. Hon har så rätt och hon är så klok och jag hade egentligen velat höra hennes tankar kring sakfrågan som förmodligen hade kommit fram bättre om hon inte känt sig angripen. För det där vet ju jag bättre än många: känner man sig anklagad så blir debatten bara infekterad och osaklig. 
 
Men tillbaka till perspektiven.
 
Lisa // MondoKanel skriver i sitt inlägg ”fin kropp vs. ingen kropp”: Är det lättare att acceptera kroppslighet när den inte är fotograferad i Claras smickrande ljus, är Apans Mammaformer en mer acceptabel kroppslighet än Claras lår? och lägger fingret på nåt viktigt. Vi gör skillnad på kroppar och kroppar. Givetvis blir det problematiskt när bara en sorts kropp får synas och alltid syns och då blir man glad när alternativ presenteras, men att skuldbelägga en typ av kropp medan en annan hyllas blir minst lika fel.
 
 
Sanna // Mina sanna ord menar att när Claras rumpa ger ångest och borde bannlysas (ja, nu överdriver jag lite) och Schmenus rumpa känns härligt befriande, då känner jag att vi definitivt har ett problem i vår strävan efter att utseende inte ska spela så stor roll – för då har vi faktiskt bidragit till den där normen som talar om för oss vad som är perfekt respektive inte perfekt, osunt respektive sunt. i sitt inlägg ”Vem har tillåtelse att visa upp rumpan i kampen mot utseendehetsen”. Och jag jublar. 
 
 
Jenny P kontrar med ”Schmenus bild är politik. Claras bild är ett fortsatt upprättande av skeva ideal.” under sitt senaste inlägg ”Lägger ni ut statusuppdateringar angående hur många bajskorvar ni bajsat under det senaste dygnet också” Även detta med bra poänger även om jag inte håller med om allt.
 
Till slut så kommer Nina Ruthström in i debatten och briljerar. När feminismen säger att kvinnor får inte bry sig om sitt utseende, då blir den exkluderande. Jag vet att det sista Jenny vill är att kritisera vad tjejer gör och står för, men nu blir det just så, även om det säkert agerar ögonöppnare för vissa också delvis på UnderbaraClaras bekostnad.’’ säger hon och DÄR pekar hon ut problemet i den här diskussionen. Det privata är politiskt men jag ogillar ändå att se det så eftersom att det ofta lägger orimliga förväntningar och krav på den enskilda människan.
 
 
Sen ska vi inte tala om alla de perspektiv och vinklar och tankar som rasar in i kommentarsfälten i alla bloggar. Jag lär mig hela tiden. Jag liksom hör poletterna trilla ner. Pling pling JA JA!!
 
Gör inte ni det?
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

25 svar på ”Vem får visa rumpan?”

Väl skrivet av samtliga kan jag tycka. Man tror sig ha en åsikt i frågor likt denna, men sedan klickar man vidare in på nästa blogg och då börjar man tänka "eller vänta nu, det är kanske h*n som har rätt ändå". 😉 Eller så plockar man lite här och där!

Ofta hör man ju människor som hyllar "kurviga" kvinnokroppar t.ex Jennifer Lopez och Beyonce Knowless, med argumentet att "det är skönt att det lyfts fram kvinnor med former". Jaha, så att vara plattbröstad, ha smala höfter och liten rumpa är ingen form då eller? Nä men, klart det är kul när ej fullt så normativa kroppar visas som reklam, på tv osv, men ALLA kroppar är lika bra. 🙂

Jag tycker det är kul att vi ser så olika ut!

Absolut! Och någonstans förstår man vilket komplext problem vi har att göra med. Någon kommer alltid att påverkas negativt av någonting och då är frågan; ska vi undvika vad denna någon någon gång kommer att påverkas negativt av, eller ska vi lära oss att bli bättre på att jobba med oss själva?

Det är väl där allt i grund och botten rotar sig, att man ska acceptera sig själv och då kan man även acceptera andra.

Sen är människan ett fruktansvärt flockdjur. Vi vill passa in, vi följer automatiskt normerna och sällan vågar vi sticka ut. Det är ganska intressant.

JA!!!

Jag försökte ju i mitt röv-bilds-komplex-inlägg lyfta fram komplex och AVDRAMATISERA men sedan fick jag en fråga via privat media och fick bolla med en läsare fram och tillbaka, vilket gjorde att jag kom på att jag kanske hanterade det inlägget helt fel, för att jag hjälper till att spä på komplex fast min intention var motsatt.

Jag älskar att läsare ifrågasätter, för hen gjorde det på ett trevligt och konstruktivt sätt och då tar jag till mig.

Jag älskar att jag lär mig och blir mer nyanserad och framförallt blir jag så peppad av att vi är så många som bloggar om det ur olika synvinklar och att det faktiskt LEDER någonstans och att vi jobbar med det på något vis tillsammans.

JOOO! Och jag älsker’t! Jag älskar att läsa det första, inledande inlägget och bara "JA! Exakt så är det", att hamna på nästa, och nästa, och nästa och bara "JA! JA! JA!" Jag älskar att bli beläst, få fler nyanser, fler infallsvinklar, hur det gör mig, faktiskt, smartare. Det bevisar bara än en gång för mig att världen inte är svart eller vit, att vi inte behöver polarisera oss, utan att vi kan säga att "ja, du har rätt. Och du också. Och du". Det behöver inte finnas motsättningar i våra argument, men diskussionerna för oss framåt, gör oss klokare, skapar förståelse, öppnar upp ytor. Jag älskar alla dessa smarta kvinnors inlägg i debatten, även om jag inte håller med alla i allt, men det är heller inte poängen. Poängen är att vi kan tycka olika och ändå sträva mot samma mål, behålla respekten för varandra och till och med gilla varandra. Som fan!

Jag brukar ju mest kommentera när jag tycker tvärt emot, men nu måste jag säga att jag verkligen håller med dig! Och visst lär man sig massor av att läsa om samma sak från olika perspektiv.

Yey, fasen vad fint att du sammanfattar allt i detta inlägg!! Håller verkligen med om att Nina satte huvudet på många spikar i sitt inlägg.

Personligen känner jag både lite suck och lite ja! i dessa diskussioner. Detta jäkla fokus på kvinnokroppen är väl precis det vi vill släppa, men samtidigt är det kanske dit diskussionerna leder till slut… om vi lyckas sprida våra kloka slutsatser även utanför nätets djungler 😉

Utseendehetsen bland unga tjejer är enorm och det är en bild som både killar och tjejer delar. Har skrivit lite om det också den senaste veckan. Och det är bland kidsen, de unga tjejerna som sitter och fotar sig själva under lektionerna och som blir hånade på instagram och facebook som tankarna måste spridas. (skriver på min mobil och kan inte scrolla så ursäkta att det nog blev lite osammanhängande…)

Alltså jag fattar att debatten är viktig men är trött på hela grejen! Trött på snack om träning och sund mat och lika trött på pratet om att ÄLSKA sin kropp som den är och att fetma är ok… Det känns att vare sig man hetsar smal tränad eller tycka om kroppen som den är så fokuserar man FÖR mycket på kroppen.. Varför inte bara låta den vara! Du säger själv att du inte vill skriva om träningen för att många tar illa vid sig! Kan du inte bara dissa viktdebatten helt? Det hade vart skönt att slippa vikt på ett ställe på nätet!

Svar:
det är såklart problematiskt att jag tar upp viktfrågan. Jag har funderat mycket på det men samtidigt behövs det röster i offentligheten som säger ifrån och som pratar om problemet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med! Ständigt dessa nya perspektiv..

Det är problematiskt. Vi vill inte att kvinnan ska vara ett objekt. Eller iallafall inte att hon ska objektiviferas av samhället, media etc. Men jag vill iallafall, likt Clara tydligen, visa upp min sexiga bak emellanåt. Jag ÄR en sexuell person och jag vill ibland att andra ska vara ska känna sig attraherade av mig. Svårt att förklara. Svårt att veta var gränsen går från att bara spela på sin "kvinnlighet" enligt normerna eller agera på sin egen sexualitet.

och jag får nästan ångest av själva debatten. gillar när jag vet vad jag tycker och här svajar jag fram och tillbaka för vart inlägg jag läser. men jag antar att det just är det är, precis som du påpekar, att lära sig, att utvecklas och just få nya perspektiv.

Absolut är det viktigt men jag personligen blir trött på det! Får dåligt samvete av båda sidor.. Först känns det som att jag bara MÅSTE träna och äta bättre sen kommer man in på trådarna om sundare syn på kvinnokroppen och då får jag dåligt samvete! Jag har extremt hög ämnesomsättning och går inte upp ett kilo trots att jag äter fett och socker och inte tränat en dag på nio år. Det känns för mig att jag inte passar in i någon av trådarna för att jag "följer" idealet med en smalkropp.. Är som sagt trött på kropphetsen. Positiv som negativ! I övrigt är du min favvo som ofta får mig att rannsaka mig själv och min omgivning!

Härligt med en nyanserad sammanfattning! En sådan behövdes.

Själv blev jag otroligt provocerad av Jennys analys att det inte finns någon som enbart tränar för sin egen skull. Att vi är så indoktrinerade i det rådande skönhetsidealet att vi omedvetet har en vilja att bli smala genom träning.

Och jag undrar vad den analysen egentligen tillför debatten.

Draget till sin spets finns det ingenting som vi människor enbart gör för oss själva. Det skulle vara människor med empatistörningar då…

Jag förde en diskussion kring detta i min egen blogg för en tid sedan, utifrån Niki Minajs video Starships, där hon visar upp sin rumpa i bikini. Det hela gick ut på att det trots allt finns en nytta med att visa upp en kropp, som till skillnad från så många andras är anorektisk, även om det är sunkigt att tjejer jämt och ständigt framhävs som sexobjekt. Jag fick givetvis lite skit för det, någon tyckte att jag praktiserade dubbelmoral. Hur som haver blev det diskussion.

Hej! En fråga helt OT. Men vi satt och åt lunch på jobbet här om dagen och kom in på en diskussion gällande kön och genus och allt vad det kan vara. Min kollega säger då att hen tror att det är skillnad på på tjejer och killar från födelsen och att det därför är okej att behandla dem annorlunda. Jag frågade alltså om hen tyckte att jag, på allvar, skulle bli bemött på ett visst sätt bara för att jag hade fitty? Varpå hon svarade att det var våra manliga och kvinnliga hormoner som det var skillnad på och som gör oss olika. Vad slår jag tillbaka med då? Jag är nämligen inte alls insatt i vad testosteron/östrogen faktiskt är? Och vad gör det med oss? Jag frågar alltså kloka dig!

Svar:
Hormonerna rusar igång i puberteten. Innan dess är barn inte speciellt hormoniella. Dessutomså skiljer sig hormonnivåer enormt mycket mellan individer. Nej, hormoner kan påverka vårt beteende men de styr dem inte och de påverkar inte vår personlighetsutveckling så pass. Det finns absolut ingen anledning att behandla flickor och pojkar, män och kvinnor olika pga hormonskillnader. Det är lika logiskt som att behandla människor med olika hudfärg olika.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har försökt följa den här diskussionen, har inte sett bilden som Clara lagt upp men jag ger mig in i diskussionen ändå 😉

Tycker det här är otroligt viktigt att lyfta fram, kritisera och reflektera. Men jag tycker att brunheten framförde det på ett dåligt sätt. Hon har vissa poänger, men jag undrar hur långt man kan gå? Vad kan bloggare få skriva om och inte skriva om? Jag är själv inte bloggare men vad jag har uppfattat det som så kommer det alltid fram kritik (vad jag döma utifrån Claras svar)och jag tycker det är väldigt tråkigt att kvinnor alltid ska kritiseras, att man aldrig kan göra rätt. Har inte varit en aktiv läsare av Claras blogg men vad jag har läst så skriver hon inte om hälsa och träning på ett osunt sätt och det är den synen som faktiskt borde lyftas fram. Det är en hets kring träning och utseende, men vi kan faktiskt inte komma ifrån våra kroppar, de som tränar för att de mår bra över det och de som vill visa upp sin bak emellanåt (Jo ovanför förklarade det på ett hyfsat bra sätt)Så vem får visa upp sin kropp eller inte? Jag tycker det blir fel att vissa får visa sin kropp och andra inte. Då lägger man genast en bedömning i vad som är attraktivt eller inte. Bara för att jag har vad som kan anses som en "modellrumpa" så är det fel av mig att visa den för att det kan ge ångest? Det tycker jag är fel, då gör vi lika mycket fel att begränsa och bedöma andra kvinnor utifrån deras kroppar. Jag tycker det är viktigare att man lyfter fram en sundare syn på hälsa, kropp och träning, vilket jag tycker Clara gör. Sen är det såklart viktigt att det finns en del som vill ha en frizon kring detta, då det trots allt är en hets kring träning och kropp men jag tycker ändå det är minst lika viktigt att lyfta fram problematiken och visa fram en sundare syn.

Fast – (and please kill the messenger!!) det där med att barn inte är hormonella är faktiskt helt felaktigt – det är en hormonell styrning av könsutvecklingen för

pojkar respektive flickor, från ett visst steg i embryogenesen är det hormoner som slutligen styr embryots utveckling mot flicka (östrogen – eller avsaknad av testosteron) eller pojke (testosteron), allt beroende på om en har XY- eller XX-kromosom.

Att testosteron kan påverka ett beteende – är väl inget en måste diskutera, det påverkar både beteende och hjärnan.. Flera män tar testosteron för att bygga muskler, och flera får aggressivitet och annat på köpet.

…MEN att sedan skylla på hormoner för att behandla flickor/pojkar olika, är en helt annan fråga. Jag tycker att alla ska behandlats lika, oavsett hormoner eller fysiska kön. (!)

Jag tycker dock det är trist att vid vissa diskussioner bara avfärda argument en inte gillar… Visst är det så att hormonerna rusar i puberteten också som du nämner – men även där har mycket testosteron (XY-kromosomen, pojkar) och östrogen (hos XX-kromosom, flickor)väldigt olika effekt (det är sant! Kill me eller läs på fakta….) Lättast är väl att bara dumförklara budbäraren, istället för att läsa på och komma med riktiga argument.

Min poäng är att det är en helt annan sakfråga – varför avfärda det som är sant bara för att det inte passa mej, lixom? – istället för att se verkligheten och kunna ge vettiga argument ändå.

Som detta viktiga i att alla blir lika behandlade, oavsett hormoner.

Svar:
Det är ingen som förnekat att hormoner påverkar kroppen, men att påstå att de påverkar vår personlighet och beteende osv är rent felaktigt för inte ens forskarna är eniga i den frågan. Däremot så vet man att bemötande formar oss och att hjärnan är plastisk.
Att män blir aggressiva av SYNTETISKT testosteron är dock irrelevant eftersom att syntetiskt och det vi redan har i kroppen påverkar oss helt olika. Brist på naturligt testosteron gör tvärtom män både aggressiva och deprimerade.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fast alltså, även om barn ÄR olika pga kön är ju inte detta en anledning att behandla barnet på ett speciellt sätt på hens kön. Vi har ju inga som helst bevis på att pojkar är si och flickor så från födseln, däremot har vi ju jättemycket bevis på att ungar behandlas olika, och därför blir olika. Så… jag tycker inte att det är ett bra argument. Det är som att argumentera "för att jag säger det!" Jag är en individ, inte min könsidentitet.

Lisa – det var precis det jag sa också – fast du kanske inte läste min kommentar..?

"Jag tycker att alla ska behandlats lika, oavsett hormoner eller fysiska kön. (!)"

Att det däremot finns hormonella skillnader – är dumt att förneka, för det finns det ju, var min poäng. Även att hormoner har olika verkan och mål – är sant.

Men att de skulle ligga till grund för olika behandling TYCKER JAG INTE. Som du också tycker antar jag!? 😉

Det enda jag har att säga om allt det här: Det bästa sättet att sluta fokusera på kroppen är att faktiskt sluta fokusera på kroppen. Oavsett perspektiv.

Håller med dig om att det är en svår fråga, jag känner också att jag ändrar mig varje gång jag läser något nytt.

Tycker f.ö. det här är ett sjukt kul upplägg på blogginlägg. Jag läser en inredningblogg där skribenten sammanfattar veckans snackisar inom inredningsvärlden – kanske kan du göra nått liknande? Iaf när det dyker upp stora debatter som den här! Ett förslag bara, det måste ju inte vara så regelbundet som varje vecka kanske 🙂

Här är ett sånt inlägg: http://trendenser.se/2013/may/veckans-snackisar-och-nyheter-v-21.html

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *