Kategorier
feminism & genus

"Vi kastar våra medsystrar till lejonen i utbyte mot temporärt högre status bland våra manliga vänner"

Varje gång en tjej läxar upp mig pga det jag skriver om män så noterar jag att de aldrig säger ifrån när killar hatar på kvinnor. Det slår aldrig fel. Jag kan bläddra igenom månader av deras feed och ba INGENTING. Men säger en feminist nåt dumt om männen då rider de in med svärdet i högsta hugg, redo att försvara män som de lärt sig. Det är så förbannat ledsamt. Män behöver inte vårt skydd eller försvar. Våra systrar behöver det däremot, håll deras rygg och håll ihop!

Det är ett stort problem att kvinnor lär sig att hålla männen om ryggen istället för varandra men att kvinnor hatar sig själva och varandra är en konsekvens av det förtryck vi utsätts för. Vi har lärt oss att göra det. Feministens främsta budord bör alltid vara ”tro alltid på en kvinna som berättar om patriarkalt förtryck” (t.ex våld, sexuella övergrepp) men kvinnor lär sig att se män som rakare och ärligare och varandra som svekfulla och falska. Bra jobbat patriarkatet.

kvinnor och män 2]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

48 svar på ”"Vi kastar våra medsystrar till lejonen i utbyte mot temporärt högre status bland våra manliga vänner"”

Det är helt oförståeligt hur du påstår dig stå bakom en idelogi som går ut på att se till människors lika värde samtidigt som du dömmer ut en hel grupp för vad den är född till.

syftar du på feminism nu? feminism går inte ut på att se alla människors lika värde. Feminism går ut på kvinnokamp.
Jag tror för övrigt att alla människor är lika mycket värda, men det utesluter inte också att jag ser de problem som vissa grupper medför och orsakar.

Svara

Det var min tolkning, jag läste in ”varför fortsätter du att umgås med män när de gör sådana saker” och uppfattad det som onödigt dömande av människor som följer de mönster vi socialiseras in i kombinerat med att göra val baserat på erfarenhet.
Jag känner att en systerskap som jag tolkar den du talat om på senaste är villkorad med att alla kvinnor bör gå före alla män. Jag kan inte köpa det. Jag har många nära vänner, av alla möjliga kön. De är mitt folk. De formas av samhällsstrukturer, de felar, de utvecklas, de lär sig saker. Liksom jag.
Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara, men gör ett försök:
Du är en del av funkofoba strukturer. Emellanåt, ofta av tanklöshet, uttrycker du dig funkofobt. Genom din plattform har du enormt genomslag både på de dumheter du säger och de tillfällen när du får något förklarat och tar till dig och byter fokus. Jag menar inte att du är dålig som uttrycker dig funkofobt och upprätthåller funkofoba strukturer. Jag ser ingen poäng i att hata dig för det, eller ta avstånd från dig, eller från alla fullfunktionspersoner.
Jag har emellanåt behov av separatistiska rum, men det är inte i dem jag vill leva. Jag vill dela värld med en stor mängd olika sorters människor och då behöver jag dela information till dem om hur de förtrycker, hur det påverkar, hur de kan göra annorlunda. Sedan är det upp till dem att välja.
På samma sätt ser jag på män och feminism.

Ah ok nej det var absolut INTE så jag menade, blev kanske otydligt. Vi hade en längre konversation där samma person tyckte jag var din som drog alla män över en kam pga vissa mäns beteende när hon gjorde precis detsamma gällande kvinnor.

Ibland, när saker händer på lite olika platser på sociala medier, kan det vara svårt för mig som åskådare att hänga med i helheten. Då blir det lätt att basera sina tankar på den bit man ser. Inte första gången jag blivit lite bortdribblad. Jag är inte på Twitter, förstår det inte och är konservativ…

Efter jag blivit misshandlad i en relation med en ”tjejig” man (han hade nagellack, kilt/kjol, långt hår, och stod ”alltid” på feministernas sida), så lämnade alla, jag repeterar ALLA, mina tjejkompisar mig. I 5 år utstod jag våld, våldtäkter, hot och isolering. När jag talade om sanningen, så whooops försvann dem. De ville inte prata om det, och sakta men säkert var de borta.
De enda som stått upp för mig i mitt liv är mina bröder (3 st) och min pappa. Min man och min son. Min syster orkar inte ställa upp, och mamma vill inte prata om sånt.
Utan dessa män i mitt liv hade jag tagit livet av mig. Och tack vare denna ”tjejiga”/”feministiska” man så ville jag ta det.
Det skrämmer mig att folk förespråkar hat mot män de aldrig ens träffat. Det är som att hata på muslimer för att man är kristen, eller tvärsom. Utan dessa män i mitt liv hade jag aldrig vågat lämna honom, och utan dessa män i mitt liv hade jag inte haft ett liv värt att levas. De har alltid tid för mig, vad det än gäller.
Ska jag dömma dem efter min misshandlare? För att han är en man?

Jag delar upplevelse med personen du pratar med. Jag väljer inte aktivt bort kvinnor, men känner mig tryggare med män. När jag blivit illa behandlad av män så är det andra män som reagerat, stöttat osv. Kvinnor som har misstrott, skammat, uppmanat att hålla fast vid osunda kärleksrelationer osv.
Jag känner mycket högre krav på hur jag ska se ut och uppföra mig i sällskap med andra kvinnor än med manliga vänner.
Såklart står det kvar att män är de som förtrycker kvinnor men att för den sakens skull betyder inte att alla relationer med män är skadliga, osunda eller onödiga.

du tror att en man som gör bra saker inte också kan förtrycka? Vad vet du om den här killen? Han kan vara världens snällaste eller så kan han slå sin flickvän eller misshandla kattungar. Mitt ex var supersnäll mot sina vänner, tog hand om gamla människor och älskade katter. Samtidigt så slog han mig och misshandlade mig psykiskt.

Svara

Och OM jag hade fått en krona för alla gånger mitt ex vänner sagt till mig vilken snäll kille och god vän han är som alltid ställer upp osv… Men ändå hade han sex med mig när jag inte ville (har fortfarande svårt för att säga våldtäkt SÅ normaliserat är det) och fick utbrott på mig när han skrek och behandlade mig som SKIT. Skulle jag berätta detta för någon skulle INGEN tro mig.

Nu var det ju inte det jag frågade. Eller behöver frågorna vara lättare formulerade för dig för att du ska förstå dem?

Det kanske snarare är så att du inte riktigt har klarat av att ta till dig de ursprungliga förklaringarna som är problemet. Samt att du verkar ha lite problem med logiska felslut.
Att alla män utövar patriarkalt förtryck är INTE samma sak som att ingen man någonsin har gjort något bra för någon kvinna. Så tagga ner på dina försök att kaxa dig framöver och lägg mer tid på att försöka förstå vad det faktisk är du försöker argumentera emot så slipper du tåta ihop fler såna här pinsamma utspel.

Åh, och bara för att klargöra ytterligare: att alla män utövar patriarkalt förtryck är INTE HELLER samma sak som att allt män gör automatiskt är patriarkalt förtryck.

Då missförstår du, skulle aldrig använda hennes erfarenheter emot henne. Kanske blir otydligt när hela samtalet ej är med här. Men vi pratade om erfarenheter o om att dra män o kvinnor över en kam.

Svara

Jag tror kanske det har att göra med att vi kvinnor uppfostras att se varandra som rivaler där vi tävlar om mannens bekräftelse.
Mannens bekräftelse är så viktigt för ditt värde som kvinna att många är beredda att ”sparka neråt” på sina systrar.
Det är därför många tjejer gillar sina killkompisar bättre, tjejen är ingen rival för dem vilket påverkar beteendet. Det blir inget skitsnack eller hugg i ryggen eftersom männen inte behöver konkurrera: de får höra att de är bra ändå.

men grattis ni som haft toppen-kompisar som är/varit män. ni pratar om era induviduella upplevelser. förstår inte varför alla ska dra ”inte alla män”kortet varje gång. sanningen är fortfarande att det största hotet o den största dödsorsaken för kvinnor runtom i världen är män! då spelar det ingen roll om din bästis kalle aldrig våldtagit dig lr sagt ngt elakt. nyss fick vi höra om 13-åringen(ett barn!) som blivit våldtagen o killen blev friad för barnet såg tydligen vuxen ut!!! nä fy fan när jag läser sånt vill jag inte bo på samma planet som män. ändå säger alla att tjejer ska va försiktiga o inte gå hem själva på kvällarna för om vi blir våldtagna får vi skylla oss själva. men risken är större att bli våldtagen av våra sk ”kompisar” ”bröder” ”pojkvänner” o ”pappor” så logiken är ju i så fall att ta avstånd från alla typer av män. men nej då är vi misogyna ruttna människor…vad ska vi göra då? män verkar ju inte vilja förändra sina äckliga beteenden.

Jag diskuterar inte längre på forum. Tycker att man som kvinna alltid hamnar i försvarsposition och det dränerar en på energi. Läser inte heller kommentarer till tidningsartiklar om jämställdhet, då de alltid domineras av bittra män.
Det är naturligt för kvinnor att vilja gå hemma och ta hand om barn för så har det alltid varit, kroppsbehåring däremot är äckligt och bör tas bort. Jag är man och därför mer logisk (suck).

Jag har i princip bara haft manliga vänner. Inte för att män är härligare, rakare och ärligare utan helt krasst för att jag är en person som kvinnor inte vill vara vän med. Tänker att det handlar om att kvinnor generellt sett är emotionellt/socialt intelligentare än män och därför kräver mer av sina (kvinnliga) vänner och jag kan av olika skäl inte leva upp till den nivån. Män kan därför upplevas som lättare att vara vän med.
Blir lite ledsen när det plötsligt diskuteras separatism överallt och att tjejer ska dumpa sina ”värdelösa killkompisar”. Visst ska alla dumpa värdelösa kompisar. Men det här att slå ner på vänskap mellan könen är verkligen att sparka in en vidöppen dörr. _Alla_ ifrågasätter sådan vänskap. Alltid. Ingen ser kompisen av annat kön som en ”riktig” kompis (det börjar redan på dagis när flickan inte blir bjuden på bästisens kalas eftersom det är ett kalas bara för killar). Vet inte hur många gånger någon har velat diskutera om ”män och kvinnor någonsin kan vara vänner” med mig, alltid med den aggressiva premissen att svaret är nej. Och när hela världen berättar för en att en viss typ av vänskap inte är något värd, så upplever man den till slut själv så. Man prioriterarar ner sina vänner av annat kön, man satsar inte på sådan värdelös vänskap. Det blir lite att som man ropar från man svar – bearbetar man folk ända sedan de är riktigt små att vänskap mellan könen är värdelöst, så kommer det också bli så.

Mycket bra skrivet. Jag tror att du har en poäng i att kvinnor kan kräva mer av vänner, pga att vi uppmuntras till att utvecklas socialt och emotionellt.
Det jag tänker när jag läser både LD’s och ditt inlägg är att en sak som skulle skapa ett annat klimat är att vi skulle släppa vårt fokus på romantisk kärlek och uppvärdera vänskap, oavsett vem vi är vän med. Hur ofta frågar vi hur det går med människors vänskapsrelationer? Där tror jag att mycket skulle släppa. Att en kärleksrelation inte är det ultimata målet skulle göra mycket, både med avskaffandet av heteronormen och relationerna mellan könen.

Jag kan delvis relatera till det här. Jag har länge tyckt att det har varit lättare för att umgås med män på ett mer allmänt plan eftersom jag upplever att jag inte riktigt kvalar in bland kvinnorna – jag har inte barn, och har ganska länge vetat att jag inte kan få barn och det gör att jag hela tiden hamnar vid sidan av, framför allt i sammanhang där många kvinnor samlas. Alla delar en erfarenhet som inte jag har och ett intresse för ett ämne där jag inte har något att bidra med. Åh så många gånger jag hamnat i ”killhörnet” på en fest eller middag för att jag helt enkelt inte har platsat i ”tjejhörnet”. För att jag inte orkat artighetslyssna och prata om graviditeter, förlossningar, barn eller för att jag inte har ansetts ha något att bidra med (och det har jag ju inte heller) och blivit pratad över huvudet på.
Män kan också prata om allt det där, men inte enbart och bara och lika uppslukande som kvinnor. (Sen finns det förstås strukturer bakom det här som man också kan diskutera, och kanske är det också så att man som kvinna känner förväntningarna att prata om barn och föräldraskap för att anses vara en god mor – jag bara beskriver det jag upplever)
Jag har också i ganska många år medvetet undvikit tjejmiddagar och tjejträffar för att det får mig att känna mig så utanför, konstig, fel. För att kvinnorna ”tycker synd om mig” som inte har barn alternativt vill förklara att barn är meningen med livet och borde jag inte tänka på det (utan att känna till min bakgrund) fast ja, nu börjar det väl bli för sent. I en viss ålder, åtminstone, är det ett oerhört fokus på barnafödande och barn.
Jag inbillar mig inte att männen accepterar mig på lika villkor, men de accepterar i varje fall min barnlöshet utan att göra en tillnärmelsevis lika stor grej av den som kvinnor.

Och då menar jag inte de nära kvinnliga vänner jag har, dem umgås jag gärna med och jag engagerar mig givetvis i deras graviditeter och barn, det intresserar mig eftersom de är mina vänner. Men jag kan tyvärr inte säga att jag generellt känner mig bekvämare eller tryggare eller mer avslappnad bland kvinnor, av anledningarna jag beskrev ovan.
Har säkert ingen hög status bland männen, men det har jag sannerligen inte bland kvinnorna heller, generellt, eftersom jag inte har barn.

Känner mig lite kluven till det du skriver nu.
Jag har haft olika upplevelser där jag har blivit riktigt illa behandlad av både kvinnor och män (med fysisk misshandel som undantag). Oftast så tyr sig människor till ståndpunkter beroende på vilka liverfarenheter som hen har.
Det är sant att kvinnor råkar mer illa ut av mäns umgänge om man refererar till saker som våldtäkt, sexism och misshandel etc.
Men tre års tid av systematisk mobbing av en skolklass med bara andra tjejer som jag fick uppleva sätter sina spår på psyket/själen det också.
Känner att jag egentligen inte litar på varken kvinnor eller män. Skulle älska att ha en pålitlig kompis i mitt liv oavsett könstillhörlighet men jag vågar inte släppa in någon tyvärr.

Gud vad jag känner igen mig! Fast jag tycker ändå att LDs inlägg är bra. Allra bäst trivs jag ihop med ”de andra udda tjejerna” som inte heller passar in i det traditionellt kvinnliga ramarna. Har med åldern insett att vi är rätt många.
/L

vet du vad? jag håller så med. blir lätt frustrerad av kommentarerna högst upp. Men vafan det är så, vi lär oss att om vi tar oss nära killarna då är vi de coola, lättsamma tjejerna. om vi går emot dem är vi känsliga eller (hör och häpna) utsatta för något!

Kan det inte ha att göra med att vi kvinnor alltid söker det bra och fina i män. Trots att man blir misshandlad och våldtagen av en så vill man hitta män som inte är som just den mannen, typ inte förlora hoppet om mannen.

Kanske också blir någon slags överdriven positiv syn på de männen som inte betett sig som as, också de sjukt låga förväntningarna man har på män. Stora skillnader.
Medan alla kvinnor kan bete sig och går omkring och är allmänt änglalika blir det bara vardagsmat.

Har du fördomar om tjejer som bara har killkompisar? Jag är i alla fall inte gift med eller lever mitt liv med en man, slipper ha en i sängen och slipper ha sex med en, sådan tur har jag!

Läste en ung kvinnas blogg där hon skrev att hon hade fobi för tjejer, för att hon har olika diagnoser och har svårt att tolka, och kvinnor är ju så jäävla jobbiga och ska alltid låtsas som ingenting, och man ska ”läsa deras tankar”.. Hon fick sjukt mkt positivt från andra tjejer som skrev att de höll med.
Själv har hon skrivit att feminister drar alla män över en kant.. EH!?
Hade hon skrivit ”jag har mansfobi” hade nog det blivit ett jävla liv, men att hata på tjejer, det är fan alltid okej.

Systerskap <3 Alla mina nära vänner är tjejer. Tycker att även den "sämsta" tjejkompisen kommer alltid vara bättre än en bra killkompis. Tjejer ftw!!!

Lämna ett svar till Sandra "Piik" - Att leva som psykiskt sjuk Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *