Kategorier
feminism & genus

Vilka är dina fördomar?

Marie Plosjö är en sån där person som man direkt har en massa förutfattade meningar om. Blond silikonbrud som viker ut sig, klart vi vet vad för slags person hon är. Eller hur? Vad man kanske inte ser när man är upptagen med att peka fingrar är att hon är en intelligen tjej med huvudet på skaft. Hon har många kloka tankar och dolda talanger. Jag älskar hennes konst och jag älskar att hon med stor ödmjukhet bitchslappar mig så fördomarna får sig en ordentlig törn. Hon har skrivit ett väldigt insiktsfullt inlägg i genusdebatten och jag tycker ni ska kika in och läsa!

Sen kan ni som känner för det gå in hos bloggkommentatorerna och spy lite hat över mig. Närå, jag bryr mig inte alls. Jag är hård som sten och tar aaaaaldrig åt mig. Jag vill minsann inte bara vara älskad av alla. Nejdå, inte bryter jag ihop av det. Knäckt? Inte. Då.
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

25 svar på ”Vilka är dina fördomar?”

lexie gymnasiekompetens. :blush: från skratch. :thumbdown: Jag har inga egentliga ambitioner så (jag vill ju skriva) men jag vill ha ett slutbetyg. Jag vill kunna säga till mina barn att det är viktigt.

så,då har jag läst Maries inlägg. Mycket lugnt och sansat och framförallt bra framfört.

Ni är så kloka båda två ! 😉

Äsch, din blogg är min favvo. Första gångerna jag läste blev jag bara förbannad, kände mig träffad, jag klär inte min dotter varken speciellt flickigt eller pojkigt, men ser heller inget fel i rosa klänningar eller hårband.

Men sen, när jag läste alla dina "tänkvärt" inlägg, under en period i våras när jag vårdades för ätstörningar, förstod jag lite mer vad det handlar om.Jag är inte uppväxt med rosa, dockor, och disneyprinsessorna har inte gått varma i vårt vardagsrum.

Ändå har jag haft anorexi sen 12 års ålder, kroppshatat, ibland mer, ibland mindre.

Har sällan fått höra att jag kan saker, är otroligt osäker på min egen förmåga. Gärna från min fars sida. Han har hellre bekräftat och uppmuntrat utseende. Aldrig elakt, aldrig negativt, men ja…

Mitt intellekt har tydligen inte spelat roll.

Jag fortsätter klä min dotter i olika kläder, men jag aktar mig för att säga att hon är "duktig", låter henne härja i sandlådan, uppmuntrar henne att ta för sig.

Själv försöker jag aldrig spegla mig mer än för att kolla så att jag ser"hel och ren" ut. Det hjälper. Min känsla eller sinnesstämning ska inte styra om jag behöver gå och spegla mig/väga mig eller inte.

Så tack. Tycker attjag förstått vad det handlat om. var en mildare form av babybambola.blogspot.com, men vände inte taggarna utåt.

oj,jag har sjukt många fördomar. det är pinsamt och förhatligt men sant. Jag skäms,verkligen.

Bla har jag fördomar om invandrare (men är själv ihop med en svartskalle samt mamma till hans barn. okej,vårt barn),svenssonsvenskar,folk i förorten(bor i förort själv) folk som är tjocka,folk som är smala,folk som har mycket smink,folk som har billiga kläder,folk med sk kamphundar,folk som handlar sin mat på Lidl,folk med husvagn etc etc. Jag är som sagt vansinnigt fördomsfull,elak,självgod med mycket mera. Man skulle kunna tro att jag är en rätt avskyvärd människa,men det är jag inte. Tror jag…;)

Jag har massvis med fördomar. Den som säger att h*n inte har det ljuger. Fördomar har vi för att de ofta bekräftas, precis på samma sätt som man generaliserar. Man gör ju det för att det ofta stämmer. Det viktiga är dock att man inte låter det STANNA vid fördomar, utan att man vågar utforska och lära känna. Det bästa jag vet är när någon spränger mina fördomar. Det gör mej glad.

Åh, jag gick in på bloggkommentatorerna. Jag hann läsa kanske fem inlägg innan jag kände att jag inte riktigt orkar. Onödiga saker som blir så bajsnödigt nödvändigt. Bara det att de ens diskuterar dina armhålor? Jag blev less och skrev ett inlägg om det på min blogg. Jag lånade även en bild på dig och jag hoppas det går bra, det var ju lite fult att göra sådär utan att fråga men nu är min blogg inte särskilt stor heller.

http://medlustenattvara.blogspot.com/2011/08/nu-ar-jag-lite-less.html

Jag instämmer i så mycket du säger och du har mitt fulla stöd i alla fall. För mig är du en förebild. (inte en som jag lägger en massa töntiga onödiga förväntningar på eller idoliserar osv. Du är du och därför är du min förebild. Annars hade jag lika gärna kunnat hitta på någon, eller hur?)

Vad kul med pluggandet LD! Skitbra! Ska själv börja läsa på universitetet imorgon efter några år på komvux och såg att genus står på agendan 🙂

Väldigt intressant hur ett inlägg som skulle handla om Marie Plosjös tänkvärda inlägg fick en massa kommentarer om dina armhålor… Snacka om att tappa fokus på vad saken egentligen handlade om.

Läser Lady Dahmer's blogg varje dag och tycker i mångt och mycket att hon har mycket intressant att komma med. Hon ger mig en tankeställare då och då.

Så misstolka mig inte nu när jag säger såhär 🙂

När jag läste "Blond silikonbrud som viker ut sig, klart vi vet vad för slags person hon är. Eller hur?"

(Jag ska tillägga att ni bör läsa mitt inlägg för att förstå varför jag reagerade på det. Jag var nämligen precis lika snabb att döma min största kvinnliga förebild förut.)

Kunde jag inte låta bli att skriva ett eget inlägg om min absolut största kvinnliga förebild, håll i hatten för det är ingen mindre än Jenna Jameson.

Japp, Porrvärldens största stjärna genom tiderna.

Finns säkert många som ojjar sig där ute nu, hur kan man ha värdels största porrstjärna som förebild.

Inte alls så svårt, bara man vågar att se i ett bredare perspektiv 😉

Så för er som törs slänga era fördomar åt sidan en stund, kan nog tänkas gilla den här läsningen.

http://nnillinn.blogspot.com/2011/08/ta-och-slang-era-fordomar-at-sida-en.html

Du har så rätt… alla de kommentarerna säger mer om dem än om dig! Varför kan inte alla förstå att vi kan aldrig förändra någon annan bara oss själva. Men genom att lyssna på varandra så kanske vi kan förstå varför vi tycker och tänker olika. Alla har vi ryggsäckar och dem ser olika ut och formar oss till dem vi är… äh.. vet inte vart jag vill komma men var glad att du är du.

Hej!

Jag läser här varje dag och får så himla många tankeställare och jag försöker ändra mitt tankesätt när det gäller allt med min son på snart 2 år. Inte för att mitt tankesätt var värst fel innan kanske, men jag var kanske inte så påläst och hade inte sett den synen som du och många andra bloggande föräldrar har. Som sagt; du skriver väldigt klokt om väldigt många bra saker som är logiska och som är viktigt, för alla.

Men nu har jag i några dagar gått och funderat på en kommentar som du fick från en som mig, som fått upp ögonen. Hon jobbade på en förskola och skrev bla att hon försöker få sina kollegor att få upp ögonen, bryta banor och agera annorlunda. Tex skrev hon att hon försöker få kollegorna att sluta säga till barnen att dom är duktiga. och nu kom det i en kommentar här igen.

Och jag förstår inte varför man inte ska säga just duktig. Kan du inte förklara för lilla mig?

Alla har fördomar och det är helt normalt och OK bara man är villig att utmana dem och att se längre än dem. Jag tror världen är för komplicerad för att vi ska kunna ha en nyanserad bild av allt och alla.

Mina fördomar? Stockholmare och Stockholm, skåningar, iranier (mest positiva dock), romer (tyvärr mest negativa men jag letar aktivt efter att få dem motbevisade), folk som har ugg-skor, japaner (fotograferar, har aldrig fått dem motbevisad, alla japaner jag träffat har varit galna i fotografi), pingstkyrkan och pingstvänner, inälvsmat osv osv och jag anser mig vara en ganska öppensinnad varelse.

Ja du!

Är du inte rätt duktig själv på att kasta skit över andra inne hos Bloggkommentatorerna vill jag minnas?? Så fortsätt du att kasta glas från ditt stenhus.

Magdalena

Hej! Jag har läst din blogg ett tag men aldrig gett mig till känna förrän nu. Jag har varken egna barn eller är särskilt kunnig inom genusfrågan, men jag tycker att det är otroligt intressant och viktigt och läser med nöje din blogg.

Nåväl, surfade runt på youtube idag och fastnade på en del riktigt tänkvärda och bra klipp (till exempel denna: http://www.youtube.com/watch?v=Ei6JvK0W60I). Jag har nog aldrig riktigt tänkt på hur mycket media påverkar oss, och det är skrämmande att inse detta (och framförallt hur mycket som riktas åt/till kvinnor och hur det påverkar barnen). Iallafall, fortsätt skriv alla dessa intressanta inlägg som du gör och jag kommer att stanna kvar längre!

Klart man har fördomar. Det är så svårt att låta bli. Det viktiga är ju förstås att man själv vet att det bara är fördomar man har. Och tänker på det innan man talar eller handlar! Mina egna fördomar är främst mot män. Jag har noll tillit och ytterst lite respekt för män, pga negativa erfarenheter. Det är ju otroligt dumt, särskilt när man är feminist och förespråkar jämställdhet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *