Kategorier
feminism & genus

Vill ni prata om ''viktigare saker''?

Åsså bara en liiiiiitet radikalt förslag: Om man nu är så jädrans trött på att genus alltid reduceras till att handla om kläder och hår och tycker att KAN VI INTE PRATA OM NÅT ANNAT SOM ÄR VIKTIGARE så går det faktiskt alldeles utmärkt att göra det. Prata på liksom. Vem stoppar dig? 

 
Förslag kan presenteras här. Vad skulle ni vilja att jag skrev om? (Alltså feminism, genus, normer osv) (OBS inte kläder då rå) Vad tycker ni är viktigare?
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

71 svar på ”Vill ni prata om ''viktigare saker''?”

Det jag känner som lätt kommer i skymundan är konkretisering. Jag känner att allt för stor fokus ofta hamnar på att analysera strukturerna som finns i samhället och sedan stannar diskussionen kvar där. Det pratas mycket om problem men sällan hur de i praktiken skall lösas. Det är viktigt att vi analyserar och beskriver strukturerna men det får inte stanna där.

Vad skall vi göra åt de ojämställda lönerna? Precisera. Vad skall vi göra åt att kvinnor tar största ansvaret inom familjen? Precisera. Vad skall vi göra åt att kvinnor bara får ta plats och synas när de är söt och ler? Precisera.

Lite OT kanske men jag vill tillägga när jag ändå gör min allra första kommentar att när jag från början började läsa din blogg kände jag att det inte fanns något nytänk, det du skrev om kändes aktuellt för 20 år sedan. MEN. Efter att även har tagit del av diskussionerna i ditt kommentarsfält inser jag att Du behövs, uppenbarligen är inte det du skriver om en självklarhet för många, många har tydligen inte ens tänkt i de banorna.

Något jag tycker skulle vara intressant är om du gjorde nån form av undersökning i hur sammhället varit i tänk av genus. Tex ang kroppsbehåring, folk säger det är äckligt och okvinnligt och att kvinnor i alla tider rakat sig (så länge rakblad i liknande existerat). Men för bara typ 50 år sig (tror jag, rätta mig om jag har fel) fanns det till o med porrfilmer med håriga kvinnor som inte skylde sig.

Ok, jag är dålig på att skriva och formulera mig, men att man går tillbaka i tiden och jämför dagens normer hur en man o kvinna ska se ut och hur det har sett ut genom tiderna.?

Är det inte bara ett sätt att avfärda diskussionen i allmänhet? Diskuterar man kläder så borde man prata om löner/våld mot kvinnor etc. Pratar man om våld mot kvinnor så måste man påpeka att män minsann också kan utsättas. Och diskuterar man löner i Sverige så finns det väl länder där det är ännu sämre som man borde diskutera. Och diskuterar man feminism så borde man diskutera miljö också. Är man feminist så måste man vara egagerad antirasist också för annars bryr man sig inte om jämställdhet för alla. Osv osv i all oändlighet.

Jag håller med om det du skrivit att en person kan inte engagera sig i ALLT. Dessutom är det här med barn och könsroller viktigt, det är uppenbart med tanke på folks reaktioner kring ämnet.

Jag skulle gärna höra lite mer om det här med våldslekar och hur man kan hantera vad som händer på förskolan. Vår son har aldrig lekt några våldslekar hemma, men nu har det kommit på förskolan. Jag tog upp det på ett föräldramöte för att se hur personal och föräldrar resonerar kring detta, men möttes främst av det klassiska "boys will be boys". Hur resonerar du kring våldslekar? Drar du gränser? Sätter stopp? Hur kan man skapa en bra diskussion kring detta med förskolan? Kan man kräva något av dem?

Jag skulle nog vilja att du skrev lite mer om "vuxenfeminism". Hur DU gör för att kämpa mot patriarkatet och för att inte upprätthålla könsnormer.. Självklart gör du en del genom barnen, men det skulle vara intressant att veta hur du och Oskar jobbar? Medvetna val ni gör. Kanske även vad ni inte gör, vad du önskar att ni var bättre på osv. Jag själv tex tänker mycket just nu på att jag inte har några kompisar av motsatt kön som jag umgås med ensam, utan min man. Vilka signaler det sänder ut till barnen, till vilka jag envist hävdar att killar och tjejer VISST kan vara kompisar. Har du killkompisar som du umgås med utan Oskar? Har han tjejkompisar som han hänger med när inte du är med?

Kapitalismen får väl ändå ses som ett patriarkatets verk. Hur jobbar du/ni mot kapitalismen och konsumtionssamhället?

Hur delar ni på vardagen? Vem lägger barn, lagar mat osv? Hur tänker ni inför flytten till huset? För oss gick jämställdheten helt åt helvete när vi köpte hus. Han renoverar, jag typ stryker.

Sen tycker jag det skulle va roligt med ett inlägg då och då som handlar om lite annat. Typ tankar inför att lämna storstan och flytta ändå ut till Segersäng (såg infarten förra gången vi kom från Nynäs och det är ju en bra bit från Sthlm ändå!). Inlägg om hur du stretar, karriärsmässigt skulle jag också vilja läsa! Lite mer personligt kanske.

Svar:
skitbra tips!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag funderar på det här med kvinnor, män, läkemedel o behandlingar. Då mycket av detta är framforskat på män kanske effekten inte blir densamma/önskade på kvinnor. Varför man inte forskat på båda grupperna. Jag tänker nu på läkemedel o behandlingar som behövs till båda könen.

Precis som några redan nämnt tycker jag också det vore superintressant att få höra mer om hur du som vuxen kvinna gör för att kämpa mot patriarkatet.

Sen tycker jag det vore hur grymt som helst om du skulle vilja skriva lite mer om hur man bemöter argument. Sådär konkret som du gjort tidigare med till exempel inlägget med förslag till vad man kan byta ut komplimangerna "vad fin du är"/"vad duktig du är" mot. Fast istället köra Citat –> Argument. Typ.

Tack för all inspiration!

Du kanske har skrivit om det tidigare, men det skulle vara intressant att läsa din åsikt om individualiserad föräldraförsäkring. För mig är delad föräldraledighet en av de viktigaste feministiska frågorna, men hur ser du på det?

Jag skulle vilja se ett annat perspektiv på diskussionen om kläder/hår:

Vuxenperspektivet.

Varför är vi så många vuxna genusmedvetna föräldrar så otroligt fast i konventionerna när det gäller vårt eget utseende, samtidigt som vi så gärna är medvetna och aktiva i valet av barnens kläder?

Varför har inte fler kvinnor kortklippt hår?

Varför har inte fler män långt hår?

Varför sminkar sig så många kvinnor?

Varför väljer vi traditionella färger på våra kläder?

Hur tänker vi när vi gör detta?

Vill vi framstå som goda förebilder för våra barn är det ju egentligen en ganska liten sak att till exempel klippa av sig håret, sluta sminka sig och börja bära färgglada kläder.

Likförbannat är de flesta genusmedvetna föräldrar jag känner fast i smink-längre hår-traditionella kläder-lådan.

Det är ingen kritik mot dig – jag själv är också sån! (Håret undantaget, jag klippte faktiskt av mig allt hår för ett tag sen).

Jagtycker Jenny p:s förslag var bra, gick just och tänkte på det idag, det där med hur vi delar upp hushållsarbetet och att vi är rätt jämnställda när det gäller dammsugning, tvätt och sånt.

Men hur jämnställt är det med biltvätt, däckbyten och andra traditionellt manliga sysslor.

Hälsningar från mig som precis svurit över att behöva väga in tvättmaskinen(som hoppat runt i tvättstugan ett bra tag nu och nu har jag tröttnat på det….) det borde sambon gjort, eller borde han…. Det är klart jag kan fixa det själv!

Jag har fråga till dej. Min son har genom förskolan börjat prata om att han är kär i olika flickor på förskolan. Detta började när de hade en praktikant från högstadiet, jag hörde honom säga typ "är du käääär i henne blaha blaha" flera gånger. Innan han själv började prata om detta så har det inte varit ett samtalsämne hos oss. Han har frågat om en kille kan bli kär i en kille och vice versa gällande tjejer, och vi har svarat att ja såklart man kan det. Man styr inte över vem man bli kär i och han verkar inte tycka att det var konstigt. Men sen är ju heterosexualitet normen, och det märker ju han. Så nu när han lekar med sina vänner som är flickor så säger han ALLTID att dom är kära. Vad ska jag säga om det? Måste det alltid handla om kärlek när det kommer till flickor och pojkar. Hur ska jag bemöta detta?

håller med ovastående jenny p, köpa hus blev för oss en jämställdhetsfälla utan dess like. jag kan ibland häva ur mig att det är väldigt lätt att vara jämställd i lägenhet som inte kräver tunga luft och massa annan jobbig skit. men antagligen är jag bara lat, om jag rannsakar mig själv. jag vill inte gå ut med motorsågen eller fixa med trappan. jag målar och slipar gärna, men inte de där tunga grejjerna jag inte orkar och vips är det jag som städar och lagar mat.

så ibland när jag läser statistik över det obetalda arbetet i hemmet kan jag tänka att iaf i vår familj så utför även mannen obetalt arbete, vi gör lika mkt obetalt arbete. dessvärre blir man siffror i statistiken ändå eftersom han utför de mer traditionellt manliga sysslorna och jag de kvinnliga.

Klädindustrin riktad mot vuxna skulle vara intressant att läsa reflektioner kring!

Likaså genus & jämställdhetsfrågor kopplat till miljöfrågor och konsumtion vore kul att läsa mer om.

Skulle vara skitkul om du typ kunde ha "veckans läsning om genus/feminism", lite som en läscirkel här i bloggen och sen kan man diskutera den lästa texten i kommentarsfältet. Jag vill egentligen läsa böcker och andra typer av texter om genus men vet inte riktigt vart jag ska börja, och om man iallafall läser en kort text om genus/feminism i veckan så blir man ju faktiskt iallafall lite mer upplyst för varje vecka som går :).

Vet du vad som skulle vara RIKTIGT intressant? Det skulle vara om du gjorde en undersökning här på bloggen! Du vet en sån där frågespalt som Aftonbladet har, t.ex. "Hur upplever du feminister?", och så finns det 3-4 olika svarsalternativ som man kan klicka på. Sen kan man titta på resultatet, då får man dels reda på vad för olika typer av människor som läser din blogg samt vad de har för ställningstagande gentemot t.ex. feminism. 😀

Hej!

Jag har funderat mycket på varför det fokuseras så lite på den heterosexuella normen (jag menar inte just i din blogg). Hur ska man jobba mot den?

Jag tänker att det borde vara samma lösning som mellan män/kvinnor och svarta/vita, att normen måste backa för att minoriten ska kunna ta plats. Hur praktiserar man det i vardagen?

För hur ofta ser man homosexuella uttrycka sin kärlek mellan sig och sin partner öppet? Sällan. Jag kan tänka mig att folk (jag bl a) känner att man hellre undviker att visa det öppet för att slippa vara ett statement 24/7. Ibland medvetet, ibland omedvetet. Måste man förbli ett statement tills det har förändrats eller ligger det i samhällets ansvar också?

Vad tror du och dina kloka läsare?

En grej som jag tycker glöms bort i debatten om hen, är ju att samhället faktiskt gör väldigt stor skillnad på om det är en kvinna eller man det handlar om. T.ex. när hen ska få vård:

http://jamda.ub.gu.se/bitstream/1/357/1/genusmed.pdf

Det är ju inte bara ett "praktiskt ord för han eller hon" eller "bra när man inte vet könet" utan samhället behandlar ju oss verkligen olika beroende på vad vi har mellan benen. Och det är inte enstaka individer ("jag tycker det är man själv som lägger in en värdering i att han eller hon skulle vara mer värd om man hellre säger hen") utan det är hela SAMHÄLLET i stort som gör det. Hela tiden.

Det tycker jag är viktigt att prata om.

Något som jag brinner för är det här med vänskap mellan könen. Jag har mött så dumma kommentarer från människor som är ganska vettiga för övrigt om mina vänskapsrelationer.

Jag skulle vilja att du tar upp det-både barn och vuxna. Gärna fokus på vuxna. Barn gör ju inte som vi säger utan som vi gör.

Jag skulle vilja att du skrev ett inlägg om sexarbete/prostitution. Huruvida det bör vara och betraktas som vilket lönearbete som helst där skatt betalas, eller om det bör vara som det är nu. Om att fler unga män än kvinnor säljer sex och hur du ser på det osv.

Någonting jag tycker är intressant är att killar ofta är bra på att lyfta fram varandra, medan tjejer generellt är ganska kassa på det. Det är som att många tror att man måste trampa på andra tjejer för att nå dit man vill och gärna knuffa bort en kvinna från arbetsrollen man själv vill ha, istället för att flera kvinnor hade kunnat vara i toppen. Hur blev det så? Och VARFÖR fostras vi in i en tävlingsinriktad livsstil? Det är okej att flera människor är i centrum och att hjälpa andra kvinnor bli bättre liksom. Och så här är det sedan unga år. Pojkar leker, tjejer snackar skit. Så himla viktigt att komma till bukt med det problemet så att vi kan få fler inflytelserika, smarta, coola brudar i toppen på viktiga bolag och samhället i stort.

Jag började följa dig 2008 och jag saknar idag lite mer av det personliga du hade då. "Jag brukar göra si". och du skrev mer om barnen (även om jag kan förstå att du väljer att skriva mindre om dem eftersom diskussionerna om hur mkt man faktiskt "hänger ut" barnen på nätet).

Jag minns den roliga anekdoten om handduken som var full i katthår. Det var ju väldigt personligt, men lite ot. Men ville bara nämna det ändå 😉

Konkreta saker man kan göra för sina barn. Som det du skrivit att man frågar vad de ritat istället för att säga "vad fint". Mer sånt!

Jag lackar ur totalt när folk pratar om att man skall prata om något viktigare. Speciellt när sådana som Odd säger det. Odd bloggar idag om sina nya armband.

Svar:
HAHAHAHA
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

är 22 år och har känner starkt att jag inte vill skaffa barn (så känns det nu i alla fall och det kanske ändras sen) men har kommit på att folk har sedan man varit liten "tvingat" i en att man ska skaffa barn och folk frågar sällan "tänker du skaffa barn någon gång?" och mer "när vill du skaffa barn?" Som att alla i hela världen vill det och det får mig att känna mig som ett freak.. Känner du någonsin att kvinnor får den här frågan oftare än män? Har du någongång ångrat att du skaffat barn? Jag skulle gärna vilja läsa mer om social fobi också även om det inte har att göra med ämnet..

Jag tycker att alla aspekter, stora som små, är viktiga. Om jag fick önska mig ett ämne så vore det nog synen på kvinnor på internet och i spel, särskilt onlinespel. Det finns många kvinnor som vill vara med i spelkulturen, men den är inte särskilt tillåtande mot kvinnor. Jag har flera bra länkar till hands 🙂

http://fatuglyorslutty.com/

och http://gbitk.net/ii/ till exempel.

http://frizongamingguild.wordpress.com/ är en grupp med och för tjejer som spelar på alla möjliga nivåer och är trötta på sexismen inom spelvärden.

Jag kan tycka att allt för ofta homosexualitet / bisaxualitet/ transexualitet glöms bort att i olika diskussioner och olika sammanhang, det finns där som ett bihang… Men nästan aldrig något man utgår ifrån… hur hbtq medvetna är förskollepersonalen ?… Hur blir ett regnbågsbarn bemöt i förskolan med den hetronormativa förskolan? Hur kan samhället undvika hjälpa barn med ex 2 mammor eller två pappor att slippa känna sig "utanför" eller " annorlunda" i förskolan?

Kanske skulle hbtq frågor lyftas fram mer ?

Annars tycker jag att din blogg är grym!!!:)

Jag uppskattar verkligen att du pratar om feminism, genus och normer!

Men miljö och vegetarianism/veganism/djurrätt ligger mig också varmt om hjärtat och skulle uppskatta om du skrev lite mer om det. Ism-strukturerna handlar ju i grund och botten om "samma" förtryck, men av olika grupper (i detta fall kvinnor, djur, miljön.

Min hjärtefråga inom feminism är makt, karriär och framgång. Hur ökar vi andelen kvinnor i den ekonomiska, akademiska och politiska toppen? Så tror jag att det rådande patriarkatet kan omvandlas till ett samhälle där män och kvinnor har lika mycket inflytande men hur får vi fler kvinnor i samhällets högsta maktpositioner? Kvinnliga nobelpristagare, verkställande direktörer (fortfarande bara 10% i "jämställda" Sverige!!!), presidenter. Varför har vi inte kommit längre, vilka hinder möter kvinnor på vägen och vad är lösningen?

En sak jag hade tyckt var intressant att höra din åsikt om är kvinnor som bär burka/på annat sätt täcker sig. Ett exempel är ju muslimska kvinnor. Många anser ju det vara kvinnoförnedrande och påstår att de måste gå klädda så. Jag är inte alls speciellt insatt i det men jag har hört olika synvinklar. Vissa kvinnor som säger att de endast gör det för sin egen skull men sen har jag hört män säga att kvinnor ska täcka sig för att inte attrahera andra män. Nu är det givetvis inte alla som tänker så, men jag undrar om du kan se det ur ett jämställdhets perspektiv att kvinnor täcker sig medan män inte gör det? På samma sätt som vi i västvärlden gärna gör tvärtom, att kvinnor ska visas upp och helst så lättklätt som möjligt och lätt blir till objekt medan det inte alls är på samma sätt för män. Jag tycker att det är ganska lika sätt fastän det är helt tvärtom, kvinnor som täcker sig och kvinnor som visas upp alltså.

En annan sak som går lite hand i hand med förslaget ovan som jag kom att tänka på när du la upp artikeln om AIK och strippan här i veckan. Varför är det "fel" och hur sjutton förklarar jag det för min omgivning? Jag är med på att det är jävligt unket att se kvinnor endast som underhållning och bara värdera dem efter deras yttre, men som sagt hur förklarar jag det på ett bra sätt för folk i min omgivning? Jag bor i en liten stad och nu är det två tjejer i typ min ålder (19-20) som har börjat vika ut sig på scandalbeauties, så nu är det såklart en massa snacka om sånt här. Jag pratade med min bror om det och han tyckte väl "visst det är synd att kvinnor ofta ses som objekt, men de (som driver scandal) har väl insett att det finns en stor marknad för det" och han höll inte riktigt med mig om att dessa skulle ha en dålig kvinnosyn, men min bror la däremot ingen skuld på tjejerna själva utan tyckte det var deras val. Medan mitt ex höll med mig om att de förmodligen har urusel kvinnosyn MEN han tycker att tjejerna är "horiga" som säljer lättklädda bilder för några ynka kronor. Jag är lite kluven för de kvinnor som faktiskt gillar att vika ut sig/strippa osv. ska väl kunna göra det MEN samtidigt bidrar de ju till synen på att kvinnor är objekt. Jag tycker det är så jäkla synd att dessa tjejer får ett "hor-rykte" medan killarna som driver sidan + alla killar som hejar på dem på bloggarna inte alls får någon stämpel, det är typ "what ever" och inget konstigt alls och inte alls tecken på dålig kvinnosyn (alltså enligt många människor, både tjejer och killar). Kan du inte skriva lite om tjejer som väljer att vika ut sig/strippa och varför det är "dåligt", ja och om det andra jag skrev här?

Bra poäng" H" som homosexuell vill man inte alltid göra en statement, vissa reklam, tex Telia

http://m.youtube.com/#/watch?v=67bM7H0N_Vg&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3D67bM7H0N_Vg

Försöker ändå vara mindre hetronormativ, utan att heller peka ut homosexuella eller använda sterotypiskt homosexuella karaktärer ( heja Telia)

Mer sånt i samhället för tror det är många homosexuella ( iaf jag) som inte " orkar"( dra kampen om att kunna kyssas offentligt utan att bli utstirrad ) själva!!

Jag vill gärna höra dina förslag på hur man kan ta plats inom mansdominerade yrken. Du är en mycket vis människa och jag litar mycket på dina åsikter!

Jag skulle vilja ha "tips" på hur man vågar. Hur man vågar säga emot när folk är sexistiska/rasistiska/allmänt idiotiska? Själv vågar jag mig oftast inte på mer än en ogillande min. Jag är rädd för att folk ska tycka att jag är jobbig, och för att skapa obekväm stämning. Och de gånger jag väl vågar så blir jag nästan alltid överkörd. Inte för att jag saknar argument utan för att den andre inte lyssnar och kör med fula knep och härskartekniker. Och då blir jag tillslut så arg att jag blir tyst.

Så hur gör du för att våga?

Jag skulle tycka att det var intressant att veta hur man "ska" bete sig på en högstadieskola. Ur genusperspektiv då, alltså. Jag har flera gånger kommit på mig själv med att säga "nu jobbar vi killar/tjejer" och känner att det är fel medan jag säger det men jag vet inte riktigt vad jag ska säga annars. Människor/elever/ungdomar känns lite opersonligt (kanske inte ungdomar). Man kan förstås använda deras namn men när de är fler än fyra blir ju det också lite tidsödande..

Jag vet inte, jag bara spånar på. Och det är ju såklart andra situationer som är viktiga ur genussynpunkt. Många tips tycker jag kan passa bra på dagis men fungerar inte riktigt i skolan på samma sätt. Att säga kompisar som i inlägget ovanför kan ju bli jättejobbigt om det är en elev som inte har kompisar.

Vet inte om du förstår vart jag vill komma riktigt, för det är genusfrågan i stort jag vill åt, inte bara de här små scenarierna jag har beskrivit här. Men genus för äldre barn/yngre vuxna – kan det vara något?

Jag tycker det ar viktigare att focusera pa barns kunskaper och peppa fler flickor till att utbilda sig till ingenjorer, programmerare, forskare och vetenskapskvinnor och andra mansdominerade yrkesgrupper. En stor del av hela varlden ar uppbyggd runt man ar p.g.a att den ar byggd AV man. Vi behover fler kvinnor for att fa in ett kvinnligt perspektiv och intresse i borjan pa alla projekt som ar ingenjorens. Sa det ar mitt tips – lar alla dottrar att studera sin omvarld och forsok locka dem till att intressera sig for vetenskap. Sa kan vi forandra varlden. =)

Svar:
äntligen ser jag shim, VISSTE att jag inte inbillat mig det ordet. (har googlat men INGENTING hittat, hade en transsexuell vän som kallade sig just shim)
Tack för tipset jag tar till mig alla!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Och jag tycker att det är extremt viktigt att vi fortsätter att analysera strukturer och inte konkretiserar det för mycket till en individuell nivå. Det här är ingenting man kan lösa själv även om alla så klart måste fundera över sin egen situation och komma på sina egna lösningar. Det viktiga är att vi för diskussionen på en politisk nivå för om vi ska ändra på strukturer och genusmedvetenhet så måste det ske på ett övergripande plan. Jag tror absolut på gräsrotsaktivism men det räcker inte till så fortsätt kampen, men glöm inte att den är politisk och rösta rätt nästa år!

Kulturkrockar, hur vi i Sverige påverkas och hur genusarbetet förstörs av alla slags religioner och kulturer där kvinnor verkligen nedvärderas. Som i skolan där muslimer intw tillåts ha sexualundervisning av sina föräldrar. I SVERIGE.

Jag tycker det har blivit väldigt mycket prat om genus och barn senaste tiden. Jag har själv inga barn så ibland bläddrar jag bara förbi. Det är intressant läsning men jag vill läsa mer om vad jag kan göra i vuxen världen.

http://www.digitaljournal.com/article/346342 http://www.metro.se/nyheter/religiosa-ledare-vill-stena-amina-till-dods-for-brostbild/EVHmcA!GcxfAq365mLRg/

Martin Linderoth · Toppkommentator · Stockholm, Sweden

Respekt till henne att stå upp mot islamister vilket 99% av de svenska feministerna inte skulle våga.

Så, vi kanske ska ta det här med religion/kultur som tar stöd i religioner (människor som "tolkar" religioner på sitt egna lilla vis).

Eller varför Facebook vägrar ta bort bilder/uttalanden på en sida men gör det på en annan (stänger av gruppen Supersnippan tex)

Den här bilden tycker fb är humor http://www.facebook.com/photo.php?fbid=553671294653305&set=a.537489549604813.118915.320540431299727&type=1&ref=nf

"Du får inte publicera innehåll som: är hatiskt, hotfullt eller pornografiskt, som uppmanar till våldshandlingar eller som innehåller nakenhet eller grovt eller godtyckligt våld."

FB skiljer dock på "humor" och "seriöst" (hittar inte dessa regler just nu men det står nånstans).

Ps. tycker dock "kläddiskussionen" är viktig men känns som att det stagnerat lite och som att folk håller för öronen/ögonen så fort man påtalar något om detta. Lets take a break typ.

Lyft några mansfrågor och se hur många män som reagerar och hur. Tycker män verkar vilja lysa med sin frånvaro när man väl pratar om mansjourer, män som blir slagna av kvinnor m.m. men gärna kommenterar när det handlar om kvinnor som blir slagna av män att "det finns män som blir slagna också".

Kanske frågan om vem som får rätt till barnen vid separation också.

Ja först vill jag börja med att säga att jag redan är nöjd, men förslag är ju alltid nyttigt!! :-[)

Lite miljö skulle vara otroligt kul, vad du själv gör för miljön osv. Gärna mer No’Poo också såklart! (det har jag tjatat om länge faktiskt ;P)

Sen är det det ju himla trevligt när du gör videobloggar!!!!!!

Vad kul att du frågar såhär! Jag tycker din blogg är väldigt bra men den handlar ju mycket om barn och mindre om karriär, vilket ju är självklart då ditt liv ser ut så just nu 🙂 Jag tror jag är väldigt redo för att föda upp genusbarn men mindre redo inom andra frågor där det vore skönt att få lite feministisk vägledning från äldre kvinnor 😀

Jag är 19 år och har pga omständigheter bott ihop med min pojkvän i 3 år. Jag har alltid tyckt att vi har ett väldigt jämställt förhållande men att vi inte riktigt kommer över det sista hindret som antagligen ligger mycket i våra könsroller. Hur mycket jag än försöker distansiera mig från min könsroll och acceptera att vissa saker är tyngre för mig som kvinna så känns det fortfarande som att det är jag som tar liiite mer ansvar för hem, ekonomi, mat osv. Inte på det sättet att jag gör mer, utan snarare att jag tänker mer på dessa saker, att de är viktigare för mig. Hur kommer man förbi det? Jag vill ju inte sluta tänka på de här sakerna för jag mår ju bra av att ha ett hem där jag trivs och äta nyttig mat. Snarare vill jag väl att han ska tänka mer på det men hur får man någon att börja med det? Och var går liksom gränsen mellan att be någon släppa sin könsroll och be någon ge upp en del av sin personlighet?

Nu blev det som vanligt längre än jag hade tänkt 😉 Men jag skulle gärna läsa mer om yrken samt om skolan! Vad tänker du om att Ninja ska börja skolan? Är du rädd att könsnormerna kommer bli värre? Och vad tycker du om hur och vilka saker som lärs ut i skolan? Själv är jag väldigt kritisk i den här frågan och bävar inför dagen då jag ska släppa iväg mina egna barn dit :/

Det skulle vara intressant att diskutera kvinnans roll i det hela. Kvinnor klär sina pojkar i rosa och uppmuntrar flickorna att ta för sig och förbjuder dem att ha prinsesskläder, men står sedan själva och fixar till sina utseenden i spegeln och pyntar sig med diverse färg och smycken, medan mannen byter den trasiga proppen och bankar fast lös listen. Vilket budskap ger det? Varför börjar vi med barnen, istället för med oss själva? Barnen kommer i framtiden att gör som vi gör. Även om prinsesskläder var förbjudna, kommer flickan att stå och pynta sig som vuxen, precis som sin mamma, och känna att det är viktigt att vara fiiin.

Jag vill tipsa att du skulle kunna skriva något om dessa unga mammor som skippar karriären och skaffar barn istället, du har ju hängt på familjeliv så du vet säkert vilka jag menar, det är lite av en "tjejgrej", jag kan ibland tycka mej själv höra dit även om jag fick barn när jag va 23 😛 Linda Skugge skrev uppläxande texter till unga vilsna tjejer förut o beordrade en ordentlig utbildning för att få ett bra jobb, men det börjar ju va 10 år sedan, nu menar jag inte att du behöver köra precis hennes grej men något ditåt kanske vore nåt 🙂

Sexindustrin, såsom porrindustrin och sexarbete och dina åsikter om det, dess påverkan på samhället och synen på kvinnor/mäns sexualitet och kroppar. Det skulle jag gärna vilja läsa om!

Till Cecilia (och alla andra som ar nyfikna). Jag arbetar som strippa. I USA. Sedan flera ar tillbaka. Jag ar en helt normal person som vaxte upp i en bra miljo i Stockholm. Det ar enkelt for "vanliga" (da menar jag med "normala" yrken) kvinnor att avfarda strippor som idiotiska offer osv men jag ar faktist en feminist som har flera asikter och tankar bla om burka, valdtakt, feminism, att strippa osv osv pa min egna blogg som jag har skrivit sen 2006. Helt gratis, utan nagon reklam darfor att jag inte hade en aning om att man faktist kunde tjana pengar pa att blogga. Eller na kandis status. Jag borjade blogga enbart for att jag alskar att skriva och dela av mig av mina asikter. Upptackte dom svenska bloggarna forst for nagra ar sedan. Vad man tycker om mig skiter jag i. Man (och vissa kvinnor) har valdigt latt for att klacka ur sig ordet hora nar dom kanner sig osakra, provocerade eller arga pa nan. Jag blev kallad hora nar jag gick i femman. I Sverige. Man kan absolut arbeta som strippa och ha integritet och ma bra. Angaende objekt, vi ar alla objekt till en viss grad. Vi dommer varandra utan att kanna varandra. Om du skulle kanna mig sa skulle du veta att jag langt ifran ar ett stackars objekt som bara finns till for mans underhallning. Sen tror jag aven att det skiljer sig mellan USA och Sverige om hur man ser pa strippklubbar. Men jag ar ocksa medveten om att sadan underhallning kan ha daliga konsekvenser for samhallet och mans syn pa kvinnor. Aven porr. Allt det har har jag diskuterat i min blogg. Jag var aven inbjuden och talade om feminism och att strippa pa en konferens om feminism i Las Vegas for flera ar sedan. Ville bara ge dig lite perspektiv ur min vinkel. Tack o Hej! 🙂

Det ar bra att gilla sitt yrke som strippa. Men vi behover kvinnor som vill vara "the game makers" Vi vill vara dar och skapa varlden sa som mannen har gjort. En person som sitter pa toppen, en person som ritar ett samhalle I ett program, med kunskaper, hur den riktiga varlden ser ut. Hur manga ganger blir man inte sur over en lekplats? I en park. Vem fan kom pa den dar helt livsfarliga stallningen? Vem ritade ditt omrade, ditt kok? Vem gjorde forskning pa ditt kon? Vem byggde bilen, den har dumma iphonen? Ofta en kille. En kille bygger din stad, din vard, din cykel och din dator. Allt ar byggt av vara fina duktiga mens. Vi kan hjalpa till! Vi kan bygga varlden med dom, som I ett dataspel, men vi maste drilla vara tjejer att ta del. hur? Genom utbildning , vetenskap, alla tjejer 2000 – utbilda er till ingenjorer. Pretty or ugly, vi ska forandra varlden genom att skapa den. True story. /

Jag är helt och hållet för glada strippor och andra sexarbetare ("Den lyckliga horan finns inte!" mjo, men de är nog ganska få, och olyckliga horor finns det däremot gott om), och jag tycker också att det är jäkligt unket att ha strippor i sportsammanhang och andra sådana situationer.

Jag är jätteintresserad av familjehistoria och hur kvinnan ständigt kommit i skymundan vad det anbelangar. Nästan alla jag känner har fått sin pappas efternamn, gifta föräldrar som ogifta. Mina kompisar som nu får barn ger sitt barn mannens namn utan vidare eftertanke. Du Dahmen har ju tagit din mans efternamn och dina barn heter säkert det namnet också. Varför är det så? (Jo, jag har hört ditt argument om ditt gamla så kallade "blattenamn" som ej gav dig jobb, men tycker inte det håller riktigt). Så många kvinnoöden som helt tynar bort på grund av något så simpelt som namn (och, mer komplext, tillhörighet). Vi (kvinns) raderar vår historia när vi gifter oss, vi avsäger oss vårt namn, det som har tillhört oss från födseln, genom barndomen och uppväxten. Helt plötsligt ska vi heta något annat. Varför? Jag heter min mammas namn med stolthet (nej, mina föräldrar är vare sig gifta eller skilda), får jag barn ska de heta mitt namn. Kan vi diskutera detta?

Svar:
Såhär i efterhand kan jag tänka att jag borde behållt mitt, men samtidigt så har jag ingen god relation till min familj på pappas sida. (min mamma heter ju nåt helt annat) ”Psomas” betyder ingeting annat än utanförskap och ensamhet. Blomberg å andra sidan är matriarkatet personifierat. Det är nämligen Oskars mammas namn. Pappan heter Martin i efternamn medan alla barnen tog mammas namn. Jag vill ha samma namn som min familj och min familj heter blomberg. Men annars tycker jag att du har rätt. Och detta är något jag funderat mycket på.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Intersektionalitet! Alltså att se hur klass, kön, etniciet mm påverkar. Just etnicitet, postkolonialism och liknande frågor är några av mina hjärteämnen.

Hade varit jätteintressant om en diskussion om sex mot ersättning/prostitution också. Studerar till socionom, arbetar med kvinnor i prostitution och skriver även en kandidatuppsats om manlig prostitution.

Jackan:

Intressant!

I Frankrike var det fram till 2005 så att om barnet inte fick sin pappas efternamn räknades det som faderlöst, att ingen erkänt faderskapet – vare sig föräldrarna var gifta eller ej..!

Gör ett inlägg med rubriken "feminism for dummies" och avsluta med att meddela (fakta liksom) att är det någon jävel som inte fattade är det = att idiotförklara sig själv.

Vill jättegärna ha mer källor och hänvisningar.

När jag nervöst försöker övertyga sambo och kompisar, som är hardcore antigenus, om att detta är viktigt vill jag ha svart-på-vitt-fakta att hänvisa till. Så jag inte bara säger "en studie visar" att pojkar ammas längre, utan att jag själv läst den faktiska studien och därmed har mer på fötterna.

Vore så grymt bra om du skulle orka, om du vet med dig att det finns forskningsbakgrund, skriva ner källan eller hänvisning till specifik studie när du skriver om nåt fenomen. Vet att mycket om könsroller blir kristallklart bara man vistas på en skola i fem sekunder men genushaters verkar inte kunna/vilja se. Då behöver jag själv ha nåt konkret material att läsa på så jag kan förklara bättre.

Svar:
de källor jag har är ju böckerna jag läser. Men jag ska göra efterforskningar på bra källor att ta till.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jackan: Det där har jag också tänkt på. De flesta får sina fäders namn, även om mamman tex behåller sitt eget namn vid giftermål.

Själv har jag behållt mitt namn vid förra äktenskapet, och barnen fick mitt efternamn, barnen kommer från två olika fäder. Vid nästa giftermål däremot kommer jag byta namn, mitt efternamn är så vanligt och jag känner inget för detta namn. Inte ens mina föräldrar riktigt gillar efternamnet (min pappa är adopterad).

du kan ju kanske skriva om de olika könsrollerna inom dans, satt och kollade på lets dance här om dagen och där märker man dessa roller ganska tydligt.

Genus i vardagen skulle jag vilja läsa och lära mig mer om. Hur gör man när man bemöter tex svårmödrar, tanten i kön och kvinnan som hela tiden säger killen/pojken istället för ens barns namn? Jag kan oftast anses som burdus och sakna fingertoppskänsla i dessa fall. Jag skulle vilja få konkreta tips och fraser. 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *