Kategorier
barn & föräldraskap

Ångest by proxy

Eisa skiver i sin blogg om oro för framtiden, om tvångstankar ang. skada barnet osv. T.ex: TÄNK OM man t.ex skulle råka tappa en kastrull kokande vatten på sitt barn? Jag vet ju rent logiskt att alla har liknande tankar, men jag vette fan om jag inte är lite åt det extremare hållet. *orolig* Jag […]

Eisa skiver i sin blogg om oro för framtiden, om tvångstankar ang. skada barnet osv. T.ex: TÄNK OM man t.ex skulle råka tappa en kastrull kokande vatten på sitt barn? Jag vet ju rent logiskt att alla har liknande tankar, men jag vette fan om jag inte är lite åt det extremare hållet. *orolig*

Jag tänker inte bara ”tänk om jag skulle tappa…” utan även ”Vad händer om jag skulle hälla kokande vatten på henne?” – ”Tänk om jag skulle skära av halsen på henne?” – ”Tänk om jag skulle släppa henne nu?” osv. Ångestskapande hemska tvångstankar som bara ploppar upp i huvudet och jag kan liksom inte låta bli att tänka förbjudna tankar.

För att försöka få bukt på detta så har jag aktivt börjat tänka hemska saker om mig själv istället när jag känner att en hemsk tanke är på väg. ”Tänk om jag skulle hugga mig själv i halsen” så att jag liksom fokuserar på mig själv ifalla jag skulle vara tokig och få en knäpp.

Det är det jag är mest rädd för. Tänk om jag är knäpp? Psyko? Får en psykos och skadar min lilla? Tänk om jag har Münchausen by proxy? Är jag inte lite sjukhus- och sjukdomsfixerad ändå? Jag gillar ju pinsamt nog lite drama och uppmärksamhet ibland…. och jag gillar ju att ta hand om sjuklingar, känna mig behövd, känna mig duktig…….. Tänk om?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

8 svar på ”Ångest by proxy”

Men sådär tänker ju alla (jag med) när de får barn "tänk om jag skulle kasta ut mitt barn genom fönstret?" brukar vara en klassiker. Oroa dig inte, det får dig bara att må sämre. Vissa saker är faktiskt normalt hur konstigt det än låter. Läste en artikel om det där i Vi föräldrar tror jag, där var det en psykolog som sa att det är hjärnans sätt att testa sig själv och testa sina känslor. "Känner jag sorg om jag tänker mig in i det här perspektivet". Alltså helt normalt och helt ofarligt!

Jag tror att många tänker så, det är bara inte ok att erkänna det, man skall tänka det i tystnad, annars så är man en hemsk människa.

Jag tror att man tänker så bara för att man är så rädd för att man skulle tänka det och när man tänker "tänk om" så blir man hisspig och tänker på det ännu oftare.

Precis som ovanstående säger är det faktiskt väldigt vanligt att tänka så. Jag firade jul hos en kompis ett år och jag har inte svårt för att prata med främlingar. Hela hans släkt satt uppradade och diskussionen började gå eftersom jag fick hålla i någons släktings barn ~ 2 år. Jag berättade att jag precis tänkte "Vad kommer hända om jag släpper ungen och låter henne falla?" varav jag höll i ungen hårdare. Någon farbror eller liknande var beteendevetare och berättade att det rent av är bra att man tänker så. T.ex mördare har inte spärren "vad händer om" utan de bara gör det. Jag är jätteglad åt mina hemska tankar. 🙂

Jättevanligt. Har en nära anhörig med tvångssyndrom (OCD) som hakade upp sig på att kasta ned sitt barn från trappan. Till sist orkade hon inte med tankarna längre och sökte hjälp. På typ 3 kbt sessioner försvann alla såna tankar. Hon hade många andra tvångstankar om ditten och datten men kan idag kontrollera dem. KBT is tha shit!

Det där är skitjobbigt, ja har inga egna barn ,men nästan alla runtom mig har kört på en babybooms-kampanj, och den där första fikan då man ska se nytillskottet och hålla och oh:a och ah:a över bebisen, jag får ALLTID tanken "tänk om jag får spel och tar i uta helvete o drämmer ungen i bordet med huvet först?" eller tänk om jag tappar den bara hipp som happ och så går den sönder helt,deras nya bebis och hon hatar mig i en evighet.

Det är tydligen normalt att tänak så om nåt så skört,älskvärt och oersättligt som ett barn…men klart det känns skamligt…

:blush:

Såna där tankar kan jag också ha ibland, fast om mina marsvin. Om jag står i vardagsrummet med en i famnen kan jag plötsligt få en tanke "tänk om jag skulle slänga ut henne från balkongen…"

Sen blir jag alltid jätterädd och ser hennes uppspärrade ögon framför mig och så håller jag mig långt borta från balkongen och gosar extra med henne..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *